Konstitutionsutskottet betänkande 1995/96:KU30 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/utskottens-dokument/betankanden/granskning-avstatsradens-tjan_gj01ku30/ 20 Näringsminister Per Westerbergs handläggning av frågor kring Atle Förvaltnings AB:s köp av aktier i vissa riskkapitalbolag Ärendet I en granskningsanmälan (bilaga A 23.1) från den 11 februari 1993 hemställs att utskottet granskar näringsminister Per Westerbergs handläggning av frågor kring Atle Förvaltnings AB:s köp av aktier i riskkapitalbolagen KapN AB, Partinvest (Partnerinvesteringar i Göteborg) AB och AB Produra Venture Capital samt Proventus AB:s bud på dessa tre riskkapitalbolag. I anmälan hänvisas till att Finansinspektionen påbörjat en utredning i syfte att utreda om eventuellt insiderbrott förekommit i samband med Atles köp av aktierna samt att det förekommit påståenden om att Näringsdepartementet och statsrådet Per Westerberg skulle ha agerat på ett sådant sätt att det kan ifrågasättas om han medverkat till eller uppmuntrat sådant agerande hos Atle, som nu är föremål för insidermisstankar. Från Statsrådsberedningen har den 23 mars 1993 inkommit en promemoria upprättad inom Näringsdepartementet (bilaga A 23.2). Bakgrund Atle Förvaltnings AB, med säte i Stockholm, är ett av de två portföljförvaltningsbolag som bildades i samband med utskiftande av medel från löntagarfonderna till riskkapitalbolag hösten 1992 (prop. 1992/93:41, 1992/93:FiU3 s. 4 och 1992/93:NU19 s. 8-9). Portföljförvaltningsföretagen skulle kompletteras av sex direktinvesterande riskkapitalbolag.
Atle skulle i första hand bidra till finansieringen av riskkapitalbolag, men även ha möjlighet att lämna lånegarantier samt bedriva verksamhet med s.k. mellankapital, dvs. utlåning utan säkerhet, som betraktas ligga mellan eget kapital och traditionellt lånekapital. Riskkapitalbolagen skulle investera i mindre företag samt genom aktivt ägande medverka till investeringsobjektens tillväxt. Atle erhöll vid bildandet 11 % av aktierna i de tre riskkapitalbolagen KapN, Partnerinvesteringar i Göteborg och Produra Venture Capital. Avsikten var att bolagen skulle börsnoteras. I propositionen (s. 7) sägs att marknaden då sannolikt kommer att värdera dem lägre än substansvärdet. Eftersom bolagen inledningsvis har en stark finansiell ställning finns en viss risk för att de köps upp och att medlen används för andra ändamål än det avsedda, hette det vidare i propositionen. Regeringen ansåg därför att regler borde införas som under de närmaste åren starkt försvårade uppköp och likvidation av företagen. Styrelseordförande i Atle var fram till i april 1994 Anders Carlberg och verkställande direktör t.o.m. augusti 1993 Lars Göthlin. Proventus AB är ett börsnoterat investeringsföretag som bildades 1980. I samband med att medel från löntagarfonderna utskiftades under hösten 1992 tilldelades bolaget - som ett av de företag som erlagt vinstdelningsskatt - 14 279 aktier i Partnerinvesteringar i Göteborg. Proventuskoncernen förvärvade fram till början av februari 1993 inte några ytterligare aktier i något av bolagen. Styrelseordförande i Proventus var vid denna tidpunkt Robert Weil och verkställande direktör Mikael Kamras. Den 2 februari 1993 offentliggjorde Proventus AB ett uppköpserbjudande till aktieägarna i de tre riskkapitalbolagen gällande 51 % av aktierna och rösterna i respektive bolag.
Statssekreteraren i Näringsdepartementet Hans Karlander uppgav i ett pressmeddelande samma dag att det var betydelsefullt att Proventus i samband med budets läggande förbundit sig att bedriva verksamheten i riskkapitalbolagen i enlighet med de av riksdagen uppställda intentionerna. Före Proventus offentliggörande av uppköpserbjudandet hade emellertid Atle genom köp ökat sitt aktieinnehav i de tre riskkapitalbolagen. I ett pressmeddelande den 4 februari uppgav Atles styrelse storleken på sitt ägande samt att styrelsen sammanträtt med anledning av Proventus bud. Vidare sades att Atle inte för närvarande skulle komma att minska sitt innehav i riskkapitalbolagen. Atles ägande uppgick den 4 februari till ca 28 % i KapN, 45 % i Partnerinvesteringar och 40 % i Produra. Situationen ledde till att Proventus inte fullföljde sitt erbjudande. I ett pressmeddelande den 5 februari från Proventus styrelse sades att uppköpserbjudandet föregåtts av ett flertal kontakter mellan Proventus och Atle och bl.a. baserats på att Atle ägde 11 % i respektive riskkapitalbolag. Sedan Atle tillkännagivit att bolaget efter successiva förvärv ägde större andelar i de tre bolagen och att bolaget inte avsåg att minska innehavet förelåg inte förutsättningar för att Proventus bud skulle accepteras i tillräcklig utsträckning. Finansinspektionen överlämnade en anmälan om misstänkt insiderbrott till Statsåklagaren för speciella mål som i stämningsansökan den 2 mars 1994 gjorde gällande att Anders Carlberg brutit mot insiderlagen. Stockholms tingsrätt ogillade i dom den 29 juni 1994 åtalet. Sedan statsåklagaren överklagat tingsrättens dom dömde Svea hovrätt den 2 juni 1995 Anders Carlberg för insiderbrott till villkorlig dom och 100 dagsböter à 1000 kr kronor. Vidare förpliktades Atle AB att som förverkat värde av vinning av brott utge drygt 3, 8 miljoner kronor. Sedan Anders Carlberg och Atle AB överklagat hovrättens dom beslutade Högsta domstolen den 6 oktober 1995 att inte meddela prövningstillstånd, till följd varav
hovrättens dom skall stå fast. Näringsdepartementets promemoria I promemorian från Näringsdepartementet sägs bl.a. följande. Frågan om en ökning av Atles och det andra portföljförvaltningsbolaget Bures innehav av aktier i riskkapitalbolagen togs upp vid ett möte i Stockholm den 20 januari 1993 mellan å ena sidan näringsministern och å andra sidan styrelseordförandena, styrelseledamöterna och de verkställande direktörerna i Atle, Bure och samtliga riskkapitalbolag. På en direkt fråga om det var förenligt med intentionerna att Atles och Bures aktieinnehav ökades svarade näringsministern att det inte förelåg något hinder mot att tillfälligt öka andelarna i riskkapitalbolagen för att stabilisera ägarbilden. Det förutsattes dock självfallet att ett köp inte skulle ske i strid mot gällande regler. Den 1 februari besökte Proventus VD Mikael Kamras statssekreterare Hans Karlander. Mötet mellan dem varade i ungefär en timme. Vid 7-tiden den 2 februari blev näringsministern, som befann sig i Davos, Schweiz, underrättad per telefon av Hans Karlander om Proventus uppköpserbjudande. I promemorian påpekas att näringsministern således blev underrättad om erbjudandet först samma dag som det offentliggjordes. Slutligen sägs att det av den lämnade redogörelsen framgår att näringsministern inte haft kännedom om Atles aktieförvärv eller Proventus uppköpserbjudande förrän i samband med offentliggörandet av uppköpserbjudandet. Mikael Kamras uppgifter I ett brev ställt till statsrådet Per Westerberg som bifogats Näringsdepartementets promemoria har Proventus VD Mikael Kamras redogjort för sina kontakter med Atles styrelseordförande Anders Carlberg och statssekreterare Hans Karlander under tiden den 14 januari - den 2 februari 1993. I brevet sägs bl.a. följande.
Vid en lunch den 14 januari där Anders Carlberg var närvarande presenterades Proventus och bolagets affärsidé. Detta skedde eftersom Atle är näst störste aktieägare i Proventus, men även därför att Atles styrelseordförande och verkställande direktör ville informera om hur man skulle förhålla sig till såväl staten som näringslivet. Vid tillfället fördes inte några direkta diskussioner om Proventus eventuella framtida bud på riskkapitalbolagen, men Anders Carlberg välkomnade, enligt Mikael Kamras, Proventus som ägare i bolagen. Den 19 januari ringde Mikael Kamras upp Anders Carlberg och talade om för denne att Proventus avsåg att lämna ett offentligt uppköpserbjudande på högst 51 % av aktierna i de tre riskkapitalbolagen. Vidare framfördes till Anders Carlberg att det från Proventus sida var ett oeftergivligt krav att Atle var positivt och ställde sig bakom budet. Enligt Mikael Kamras svarade Anders Carlberg att han stödde projektet, men att han inte öppet kunde gå ut och göra detta. Ytterligare telefonkontakter mellan de båda förekom under den följande veckan. Den 1 februari besökte Mikael Kamras Hans Karlander på Näringsdepartementet. Kamras ringde även upp Anders Carlberg och underrättade denne om mötet med Hans Karlander. På Anders Carlbergs begäran läste han också upp den del av presskommunikén som behandlade Atle. Enligt Mikael Kamras fann Anders Carlberg den del i pressmeddelandet som lästs upp och som gällde Atle helt i sin ordning och uttryckte inte någon annan uppfattning än den som tidigare framkommit under deras samtal, nämligen att han stödde Proventus i ärendet även om det skulle ske i form av ett passivt agerande. Den 2 februari informerades pressen om Proventus bud. Omedelbart därefter kom ett pressmeddelande från Näringsdepartementet.
I detta uttryckte sig Hans Karlander på ett sådant sätt att både Proventus ledning och rådgivare och pressen upplevde att departementet var positivt till Proventus bud. Några minuter senare kunde man dock på Reuterskärmen läsa Anders Carlbergs negativa uttalande om budet. Med anledning härav ringde Mikael Kamras upp Anders Carlberg som då meddelade att han hade för avsikt att motarbeta budet och att han inte accepterade att Proventus blev en större aktieägare än Atle. På direkt fråga förklarade han även att han efter samtalet med Mikael Kamras den 19 januari genomfört aktieköp i de tre riskkapitalbolagen. Anders Carlbergs uppgifter Av Stockholms tingsrätts och Svea hovrätts domar framgår att Anders Carlberg anfört bl.a. följande: I mitten av januari 1993 besökte Carlberg och Lars Göthlin statssekreterare Hans Karlander och talade om det bristfälliga skyddet mot att riskkapitalbolagen köptes upp och vad man kunde göra åt detta. Den 20 januari hölls sedan det tidigare nämnda informationsmötet med företrädare för departementet, Atle och Bure samt riskkapitalbolagen. Enligt Carlberg uttalade näringsministern därvid bl.a. att Atle och Bure i defensivt syfte skulle köpa aktier i riskkapitalbolagen. Uttalandet förstods så att Atle och Bure borde inneha 34 % av aktierna i riskkapitalbolagen för att därigenom kunna förhindra att dessas bolagsordningar ändrades på ett sätt som stred mot av riksdagen beslutad verksamhetsinriktning. Carlberg uppgav vidare att han den 19 januari 1993 haft ett samtal med Kamras, där denne frågat om hur Carlberg skulle ställa sig om Proventus köpte aktier i riskkapitalbolagen. Carlberg hade svarat att han inte kunde ha några synpunkter på detta, men att han personligen inte var negativ. Kamras nämnde inte hur stor aktiepost Proventus skulle köpa, och Carlberg kunde inte tänka sig annat än att det gällde en mindre post. De två hade ett samtal även den 25 januari.
Den 26 januari fick Carlberg från Carnegie Fondkommission information om att det var oroligt på riskkapitalmarknaden och att Bure börjat köpa aktier i sina riskkapitalbolag. Carlberg fick rådet att Atle borde följa Bures exempel. Vid styrelsemöte i Atle den 27 januari bestämdes att Atle i defensivt syfte skulle öka sitt aktieinnehav från 11 % till lägst 25 och högst 50 % av resp. riskkapitalbolags aktiekapital. Den 1 februari ringde Kamras till Carlberg och förklarade att Proventus dagen därpå skulle offentliggöra ett erbjudande att köpa 51 % av aktierna i riskkapitalbolagen. Carlberg blev överrumplad, eftersom ett sådant köp skulle slå sönder hela systemet för den tänkta riskkapitalverksamheten. Han svarade därför att Atle inte kunde stödja Proventus bud. Carlberg informerade därefter Karlander om sitt samtal med Kamras. Karlander svarade att de måste ha ett styrelsemöte i Atle snarast. Carlberg gjorde den 2 februari ett TT-uttalande i saken. Kamras tog då kontakt med honom, och Carlberg förklarade att Atle inte ville vara minoritetsägare i bolag där Proventus hade majoriteten. Svea hovrätts bedömning Svea hovrätt gjorde i sin dom den 2 juni 1995 bl.a. följande bedömning. Hovrätten fann sammanfattningsvis att det förelåg tveksamheter kring Anders Carlbergs uppgifter, att det var utrett att Mikael Kamras berättat för Anders Carlberg om Proventus tilltänkta erbjudande och att Anders Carlberg med sin erfarenhet knappast kan ha missuppfattat situationen, varvid även skall beaktas att Anders Carlberg måste ha känt till Proventus affärsstrategi. Den omständigheten att - som Anders Carlbergs försvarare framhållit - riskkapitalbolagen var avsedda att stödja små och medelstora företag medan Proventus enligt försvararen endast intresserar sig för större företag förändrar inte denna bedömning.
Enligt hovrättens mening har anförda omständigheter tillsammans sådan tyngd att det i målet är styrkt att Anders Carlberg på sätt åklagaren angett medverkat vid Atles ifrågavarande aktieköp med vetskap om Proventus förberedande åtgärder i syfte att lägga ett bud. Ansvar för insiderbrott skall inte ådömas i de fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden eller som annars är ringa. Även om Atles köp var föranledda av en önskan att behålla kontrollen över riskkapitalbolagen, för att på så sätt genomföra den verksamhet som riksdagen beslutat om, är detta inte en ansvarsfriande omständighet. Riksdagens avsikt var nämligen att bolagen skulle noteras och därmed vara utsatta för marknadens krafter. I och med detta ställningstagande kan en insiderhandel av förevarande omfattning inte sägas sakna betydelse i angiven bemärkelse eller eljest vara att anse som ringa. Anders Carlberg skall därför dömas för insiderbrott. Med hänsyn till aktieaffärernas omfattning är brottet att anse som grovt. En av de tre juristdomarna och en av de två nämndemännen var skiljaktiga och ville ogilla åtalet på grund av otillräcklig bevisning. Utskottets bedömning De utredningar som utskottet tagit del av i detta ärende visar inte att näringsministern skulle ha agerat på sådant sätt att han medverkat eller uppmuntrat till insiderbrott. Granskningen föranleder i övrigt inget uttalande från utskottets sida.