EN SÅNG OCH EN BÖN Den 12. Januari, 2013 Av Ernie Knoll www.formypeople.org

EN SÅNG OCH EN BÖN Den 12. Januari, 2013 Av Ernie Knoll www.formypeople.org I min dröm betraktar jag en ung moder, som sitter i en gungstol. Hon håller sin nyfödde son i famnen. Den ängel, som jag kallar för Vägvisaren, håller mig i högerhanden. Han kallar mig vid mitt himmelska namn och säger, att var och en får sig tilldelad en bestämd stig att gå på. Var och en får välja, huruvida vederbörande skall gå på den stig, som stigens Skapare vet att personen i fråga kan gå på. {1} Ängeln ber mig, att noga ge akt på och detaljtroget berätta om det, som visas mig. Under det att modern vaggar sin son, blir jag varse en klocka ovanför hennes högra axel. Ett tydligt, tickande ljud hörs från klockan varannan sekund. Klockan är 2.00 på morgonen, och det enda jag hör, är den tickande klockan och moderns stillsamma sång för sitt spädbarn. Hon sjunger orden långsamt och tydligt som en rogivande vaggvisa och detta sker alltså till klockans jämna rytm. Hennes röst är tröstande, när orden svävar iväg från hennes läppar och mjukt fyller rummet. Hon sjunger ur hjärtat och inte som vid en uppvisning. Varje ord utgör en personlig lärdom för hennes son. Jag står där med ängeln och lyssnar till orden om och om igen. Jesus, Jesus, Jesus Det är någonting visst med det namnet Mästare, Frälsare, Jesus Likt väldoften efter regnet Jesus, Jesus, Jesus Låt hela himmelen och jorden tillkännage Kungar och kungadömen skall alla försvinna Men det är någonting visst med det namnet. * Efter en stund stiger modern upp ur gungstolen och bär sin son till hans säng. Hon lägger ned honom omsorgsfullt och täcker över honom med en filt. Sedan knäböjer hon vid hans säng, och jag kan höra hennes tysta bön. Som ensamstående förälder säger hon till sin himmelske Fader, att hon önskar helga barnets liv åt Honom. Hon ber om den Helige Andes vägledning, och lovar sedan att uppfostra honom med Hans hjälp. Hon ber om, att han skall få vara frisk och stark, och om det är Guds vilja, skall hennes barn komma att tjäna som ett fyrtorn för andra, så att de ångrar sina synder och tar emot Jesus. Hon ber om, att sonen måtte ära Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. {2} Scenen ändras och jag ser den lille sonen som barn nu. Hans mor förtäljer för honom en godnattberättelse om de fantastiska saker, som Jesus gjorde under Sin tid på denna * There's Something About That Name ord av Bill och Gloria Gaither Sidan 1 av 14

jord. När hon är klar, ber han henne att sjunga deras sång. Hon svarar milt: Låt oss be först. {3} Stående på knä, ber hon om att sonen måtte bli rik på frukt genom den Helige Andes vägledning, så att många kommer att ångra sina synder och ta emot Jesus. Hon ber om, att han måtte stå där som ett fyrtorn i en mörk värld. Hon ber om, att den stig han vandrar efter, skall bli sådan att han inte skall snubbla på de utmaningar, som kommer att kanta den. Avslutningsvis ber hon om, att heliga änglar skall skydda och omge dem, så att Satan och hans änglar inte skadar dem. Efter bönen blir allt stilla, och som tidigare bryts kvällens tystnad endast av den tickande klockan. Tickandet slår an en vördsam ton och rytm för sången, varigenom det går att fundera på varje ord. Hon sjunger deras sång på nytt med sin väna, lugnande stämma, och så förflyttas barnet till drömmarnas land. Fastän modern är trött, knäfaller hon regelbundet vid sonens säng och ber tyst för honom. Ånyo helgar hon honom till tjänst åt Gud, så att han skall fungera som språkrör, för att de vilsegångna skall finna den rätta vägen. Jag ser visarna röra sig på den tickande klockan, medan hon vädjar å sitt barns vägnar. {4} Nu bryter ängeln tystnaden kring moderns bön och tickandet från klockan. Han förklarar, att då Jesus var ett litet barn, brukade Hans moder be för Honom. Då Han växte upp, fortsatte hon att be för Honom. Hon bad för den Specielle, som anförtroddes henne en kort tid. Jesus är medveten om betydelsen av en mors vädjanden och böner. Ängeln ber mig, att skriva ned de här orden, som Ellen White ombads att fästa på papper: Vi ser en skara änglar på ömse sidor porten; och när vi går dit in, säger Jesus: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Här manar Han Er att ta del av Hans glädje, och vad innebär det? Jo, det är glädjen av att skåda frukten av Ert arbete, fäder. Det är glädjen av att se, att Era ansträngningar, mödrar, medför sin belöning. Här är Era barn; deras huvuden är prydda av livets krona, och Guds änglar förevigar namnen på de mödrar, vars satsningar gjort att deras barn vunnits för Jesus Kristus. {Child Guidance, sid. 567-568} Jesus instruerade också Ellen White att nedteckna följande ord, vilka alltid kommer att finnas i himmelens papper som en hyllning till mödrar. När domstolens ledamöter sätter sig, och himmelens böcker slås upp; när den store Domaren uttalar Sitt väl gjort, och den odödliga härlighetens krona sätts på segervinnarens hjässa, kommer många att höja sina kronor inför det församlade universum och, i det att de pekar på sina mödrar, säga: Genom Guds nåd gjorde hon mig till det jag är. Hennes undervisning, hennes böner, har välsignats till min eviga frälsning. {Child Guidance, s. 564} Sidan 2 av 14

Vägvisaren berättar för mig, att jag nu ser en mor helga sitt barn åt den himmelske Fadern. Ehuru sonens stig kommer att vara vansklig att gå på, kommer han att kunna forcera varje hinder, så länge som han håller blicken på Jesus. Ängeln fäster min uppmärksamhet vid klockan. Visarna snurrar så att de knappt syns, vilket betyder att timmar avverkats på sekunder. Inte särskilt långt till höger om klockan hänger det en väggkalender. Sidorna vänds raskt, och då inser jag att mycken tid har förflutit. Nu ser jag den fortfarande ensamstående modern, som åldrats med åren, lyssna på sin numera vuxne son. Han har blivit upprorisk. Jag hör honom berätta för sin oavbrutet tålmodiga mor, att han gått med i Flottan. Hon lyssnar med tålamod. Sedan tar han farväl och går sin väg. Hon står ensam i dörröppningen; sedan stänger hon dörren. Det är tyst i huset, frånsett tickandet hos den städse närvarande klockan. Hon går fram till sonens tomma säng och knäböjer bredvid den. Hon gråter och vädjar om, att hennes undervisning och bevekanden inte skall ha varit förgäves. Hon ber enträget om, att sonen inte skall falla offer i ett vansinnigt krig. Hon ber om, att fortsatt beskydd skall ges honom från himmelens tron. Åter betraktar jag klockans visare. De har rört sig, vilket betyder att mycken tid har förflutit, medan modern åkallat Gud för sin sons skull. Vägvisaren tar så med mig dit, där den unge mannen är stationerad i ett av militärens utbildningsläger. Han står inför en stor samling av andra soldater, medan en överordnad läxar upp honom med högljutt skrikande. Han beordras, att stå utomhus sent på kvällen och sjunga för hela lägret. Avsikten med befallningen är, att göra ynglingen förlägen och tvinga honom till underkastelse. Nu står ängeln och jag utomhus, bredvid den unge mannen. Alla utom några få ljuspunkter har släckts i lägret, innefattande dem i barackerna. Samtliga soldater i lägret ligger till sängs, och väntar på att skratta ut hans sång. Utomhus är det svalt; brisen har upphört. Natten är stilla. Den i givakt stående unge mannen erinrar sig klockan i sovrummet. I sinnet hörs dess långsamma tickande. Med en fyllig barytonröst sjunger han ord, som får alla dem som lyssnar att tystna och stilla sig. Varje person börjar att tänka på orden, som han långsamt sjunger. Han sjunger inte likt en underhållare, utan på det sätt som hans moder gjorde. Varje ord strömmar ut ur hans hjärta som en hyllning. Han sjunger lovsången Amazing Grace. När han är klar, står han blickstilla i flera minuter. Så kommer hans överordnade befäl ut och ställer sig framför honom. Han talar mjukt, ja, rösten darrar nästan. Han blev rörd av det han precis hört, en röst som inte bara sjöng, utan som frambar en hyllning i sång. Med lågmäld stämma säger han till den unge soldaten, att han kan göra höger och vänster om marsch. I det att den unge mannen börjar att avlägsna sig, kallar hans överordnade honom vid hans förnamn. Ynglingen hejdar sig och vänder sig om mot sin överordnade. Befälet säger: Tack. Mycken tid har gått. Vägvisaren och jag befinner oss i Mellersta Östern under ett krig. Terrängen är oländig, med sten och sand. Ängeln säger till mig, att det är något jag behöver förstå, innan jag blir visad mera. Väl de orden är sagda, upptäcker jag att jag sitter på en soffa i en korridor. Det är den soffa jag suttit i med Härolden, då han har Sidan 3 av 14

berättat så mycket för mig. Vägvisaren säger till mig, att var och en skall ha klart för sig att när vädjanden görs för en persons beskydd, händer det att beskyddet inte alltid tillhandahålls. I stället blir änglarna, som alltid vill hjälpa till, ombedda att hålla sig undan. Stundom säger Fadern till om, att låta saker och ting ske, och det undrar många över. Men när Han befaller, då lyder änglar Hans order. Det kan hända, att ordern går ut på att dra bort skyddet och låta något hemskt hända. Det är därför, som alla måste vara förvissade om att Gud i sanning känner till slutet från början, och att allting inträffar enligt Hans tidtabell och på Hans sätt. Nu är Vägvisaren och jag tillbaka igen, varvid vi ser den unge soldaten kliva i längst fram i ett militärfordon. När fordonet kör iväg på patrulleringsuppdrag, ser jag att han har tre andra med sig. Hans åtföljs av två andra fordon. I det att de färdas längs grusvägar genom krigshärjade städer, märker jag att de nalkas en liten bro. När ynglingens fordon kör över till den andra sidan, inträffar det en explosion, och jag ser att fordonet nästan smulas sönder inför mig. Soldater från de andra fordonen skyndar sig fram till det. Alla utom den unge soldaten är döda. Han ligger på marken, skriker av smärta och ropar: Jesus, Jesus, Jesus! Härnäst befinner ängeln och jag oss i ett militärsjukhus för sårade. Jag vet, att mycken tid har förflutit. Jag ser den unge mannen sitta i en rullstol. Båda benen har amputerats strax ovanför knäna. Många kommer in till honom och erbjuder sig att be med honom, men då förbannar han och ber han dem att gå. Han svär och hädar Guds namn samt ropar högt: Var fanns Er Jesus, var fanns Er Gud? Han känner vämjelse inför alla religiösa sånger. Han vägrar till och med att ta emot besök av sin mor. Ängeln säger till mig, att det som hänt hennes son, har fått henne att vädja än starkare till Gud. Hon ber om tillgivelse för sonens ord, och om att Gud skulle sända Sina änglar och låta den Helige Ande trösta hennes son. Ängeln berättar för mig, att hon nu också ber angående sitt misstag i, att aldrig ta med honom till kyrkan. {5} Ängeln säger till mig, att hon i stället sjöng och läste för honom ur Bibeln. Men i en rullstol framför mig ser jag en väldigt bitter man. Hans liv blev förstört på grund av hans beslut, att frivilligt gå med i militären, tvärt emot moderns inrådan. {6} Han är vred på sig själv, men mest vred på Gud, för att Han lät honom bli skadad. Frågan, som gnager i sinnet, är dock: Jesus, var var Han? När jag står där, inser jag att jag känner igen mannen, ty jag har sett honom förut i mina drömmar. Jag vänder mig till ängeln för att fråga honom, men innan jag hinner att yttra mig, ler han bara och säger till mig, att nu skall jag återgå till en dröm jag haft. På nytt står jag där som iakttagare. Härolden står till höger om mig. Jag märker den man, som jag såg som spädbarn, som barn, sedan som ung soldat, och nu som en äldre man sittande i rullstol. Följande finns beskrivet i min dröm Förstepastorn : Nu blir jag varse en man, som sitter i rullstol. Han räcker upp handen och förklarar, att han fått benen avtagna strax ovanför knäna. Han säger, att han inte är Sidan 4 av 14

sjundedags-adventist och att han aldrig varit i en kyrka. Dock hörde han talas om den här pastorns predikningar, och en vän rådde honom till att komma hit i dag. Han uttalar, att det han precis bevittnat kunde ha varit sataniska underverk, men något som Satan inte förmår att göra, är att skapa eller återskapa. Han säger, att han är i valet och kvalet, att det hela inte rör sig om tro, utan att han vill veta, var Gud var då han förlorade sina ben, och var befann Sig Jesus, då han ropade Hans namn. Pastorn ber två män, att hjälpa fram mannen. Pastorn och äldstebrodern ställer två stolar framför honom. De slår sig ned och pastorn börjar med att säga, att då han ropade på Jesus, var Han där. Han förklarar, att Gud låter saker och ting ske för en bestämd orsaks skull. Somliga gånger låter Han något förfärligt inträffa för de mångas bästa. Han säger, att på grund av hans förlust kommer i dag ett stort mirakel att ske genom Faderns, Jesu och den Helige Andes kraft. Pastorn och äldstebrodern står upp och flyttar på sina stolar. Pastorn tar av sig kavajen och anmodar äldstebrodern att ta av sig sin. Pastorn lägger sin kavaj över nedre delen på rullstolen, och äldstebrodern sin så, att den döljer mannens kropp upp till midjan. Pastorn och äldstebrodern knäfaller och lägger armarna runt ryggen på mannen. Jesus går dit och böjer knä bekom pastorn och äldstebrodern. Fadern går fram dit och böjer Sig över Jesus, pastorn och äldstebrodern samt slår armarna runt huvudena på pastorn, äldstebrodern och mannen i rullstolen. Härolden säger något och genast är jag omgiven av flera änglar, som om de skulle skydda mig. Plötsligt blir allt väldigt vitt, trots att änglarna omger mig och Härolden kupar händerna över ansiktet på mig. Så snart som jag blivit skyddad, försvinner änglarna, och så ser jag Fadern och Jesus återvända till tronen. Pastorn och äldstebrodern står upp och sätter på sig kavajerna igen. I det att de tittar ned på mannen i rullstolen, ser de honom ställa sig upp och gå barfota runt omkring på golvupphöjningen. Det är, som om han aldrig hade förlorat sina ben. Han går besvärsfritt, inte likt dem som botas av falska helare. Pastorn fattar om mannens hand. Han vänder sig till församlingen och säger, att i dag har de bevittnat storartade mirakler, och att de nu inser betydelsen av Guds församling. Den är inte lika med samfundets organisation, utan utgör själva rörelsens grundval. Grundvalen innefattar tro och enighet. Häri ingår lydnad mot blåkopian, som Fadern lagt fram för Sin församling. I grundvalen ingår andaktsfull tillbedjan. Till detta hör kännedomen om, att den enda vägen till Faderns tron går via Hans Son och det offer, som Han gjorde för oss. Till grundvalen räknas, att känna till och tro på att det är Jesus Kristus, som vi behöver. En del i grundvalen är, att vi förstår att vi behöver Jesus hela tiden. Han ber alla, att de skall förena sig med den helade mannen, som åter kan ställa sig upp för vår Skapare, Frälsare och Broder, Jesus. Hans önskemål lyder: Låt oss samtliga stå, medan vi sjunger I Need Thee Every Hour. Sidan 5 av 14

Jag behöver Dig hela tiden, nådigaste Herre; Ingen öm stämma lik Din förmår att skänka frid. Jag behöver Dig hela tiden; stanna vid min sida; Frestelser mister sin kraft, när Du är nära. Jag behöver Dig hela tiden, i glädje eller smärta; Kom snabbt och dröj kvar i mitt sinne, annars förlorar livet sin mening. Jag behöver Dig hela tiden; lär mig Din vilja, Och uppfyll Dina dyrbara löften i mig. Jag behöver Dig hela tiden, mest Helige; Oh, gör mig Din fullt ut, Du välsignade Son. Refräng: Jag behöver Dig, Oh, jag behöver Dig! Hela tiden behöver jag Dig; Oh, välsigna mig nu, min Frälsare, jag kommer till Dig. * I den här nya drömmen blir jag visad, att när sången tonar ut i kyrkan, står pastorn och mannen fortfarande tillsammans. Den helbrägdagjorde mannen vänder sig till pastorn och säger, att han skulle vilja skänka en gåva som avslutning på mötet. Han skulle vilja sjunga en sång, som han lärde sig som litet barn. Pastorn ber alla att sätta sig; sedan intar han och de äldste sina platser. Nu står mannen, fortfarande barfota. När jag tittar nedåt, ser jag honom röra på tårna, som om han hölle takten från klockan. Med böjt huvud tänker han i stillhet på tickandet. Han börjar sakta att sjunga sången, som ristats in i hans hjärta. {7} Jesus, Jesus, Jesus Det är någonting visst med det namnet Mästare, Frälsare, Jesus Likt väldoften efter regnet Jesus, Jesus, Jesus Låt hela himmelen och jorden tillkännage Kungar och kungadömen skall alla försvinna Men det är någonting visst med det namnet. Jag blickar mig omkring och ser många änglar, som fylkas omkring tronerna på golvupphöjningen (såsom framgår av drömmen Förstepastorn ). Änglarna knäböjer framför Jesus och Fadern. När den helade mannen sjunger, vidrörs hjärtan. * I Need Thee Every Hour ord av Annie S. Hawks Sidan 6 av 14

Härolden förklarar, att jag blev visad mannen tidigare i ytterligare en annan dröm. Han påminner mig om, att i drömmen Avslutande Händelser och den första Nattvarden såg jag, att var och en kommer att få möjlighet att välja mellan att lyda Guds lagar sådana de framställts på stentavlorna, eller att lyda människors lagar sådana de stiftats av Satan. Den helade mannen valde, att lyda Guds lagar. Han greps och sattes i fängelse, där han skulle komma att vandra omkring och sjunga med den vackra röst, som Gud hade gett honom. Detta var ett förbluffande svar på hans mors vädjanden om, att han måtte bli ett fyrtorn på en mörk stig, och att han måtte föra andra till ljuset. Han var en lång man och ägde en röst, som genljöd över fängelseområdet, så att var och en kunde höra honom. Vakterna avskydde att han sjöng och vägrade att ge honom mat och vatten. Ofta förvägrades han både säng och sömn. Ändå log han alltid, som om han ägde en hemlighet. Han brukade alltid sjunga om Jesus, och hans älsklingssång var There's Something About That Name. {8} Härolden ber mig om, att åter dokumentera det som visades mig i drömmen Inställsamma Ord eller Kapitulation. Så ser jag personen upptäcka, att en man ligger på marken i ohyggliga smärtor. Han har fått benen brutna ovanför knäna, och benpiporna sticker ut ur skinnet. Ansiktet är svullet, eftersom det utsatts för en apparat, som kommit käk- och kindbenen att splittras. Detta gjordes för att tysta honom, eftersom han sjungit. När jag ser in i hans ögon, skådar jag smärta, men jag ser också ett lugn som endast kan ägas av någon, som upplevt sin Frälsares kärlek. Varje andetag, som han tar, är smärtsamt, eftersom luftvägarna nästan blivit stängda på grund av svullnaden. Härolden förklarar, att mannen blivit tillsagd att avsvära sig sitt beslut, att hålla den sjunde dagen helig. Eftersom han vägrade, blev han förvägrad mat och vatten. Han blev tillsagd, att godta Söndagen, men eftersom han fortfarande vägrade, bröt de vänster ben på honom. Åter igen blev han tillsagd, att godta Söndagen, men han vägrade på nytt, så de bröt höger ben på honom. Med ett rop av smärta, tillkännagav han att Jesus skulle frälsa honom och att han skulle stå och lovsjunga sin älskade Mästare, Frälsare och Broder Jesus. Så tittar jag på, när personen lägger händerna över de båda brutna benen och stillsamt säger till honom, att hans böner har hörts, och att det är genom den himmelske Faderns makt och i Hans Sons, Jesu, namn, som hans ben och ansikte kommer att göras hela, så att han på nytt kan stå upp för sanningen. Hon tar bort händerna från hans ben, som inte visar något tecken på skada. Härnäst kupar hon varsamt hans svullna ansikte, som genast helas. Med tårar i ögonen ser jag på, när mannen står upp. Han tittar upp i skyn, och med tydlig röst utropar han: Det är i Jesu namn, som jag sätter stopp för oljudet, som fyller det här stället. Hela tiden har ett vidrigt oljud strömmat ut ur högtalarna, som är utplacerade överallt i fånglägret. Där förekom oljudet från en basrytm ägnad att komma hjärtat att slå oregelbundet. Musiken var ägnad att allvarligt Sidan 7 av 14

störa nervsystemet. Vakterna bär hörlurar, för att dränka oljudet som är på dag och natt från samma sång, som spelas om och om igen. Plötsligt blir det tyst, som om elsladden dragits ur. Alla ser överraskat på varandra. I och med att mannen talar, ljuder hans stämma över hela fånglägret, så att många hör honom. Andra betraktar honom i chock, eftersom de ser att han blivit helad. Ny lyssnar alla till eller tittar de på den man, som nyligen misshandlats och lämnats att dö. Han säger, att de ord han yttrat i bön, har blivit hörda av hans Frälsare och tagits emot av hans kärleksfulle, himmelske Fader, samt att han nu står där på grund av Kristi namn och Faderns kraft. Nu kan han gå och sjunga igen och framstår som ett levande mirakel för alla. Så tittar mannen mot den långa kön, som håller på att bildas, och ställer sig i slutet på den. Människorna där är tysta och allvarliga. Nu börjar mannen att sjunga Allt till Jesus vill jag lämna och omfångsrikheten och klarheten hos hans ensamma röst flödar över stället och skänker många nytt hopp. De många vakterna står blick stilla och har chockats av det, som de precis har sett. Tre av vakterna, som skadade mannen, minns nu de sista, modiga ord han sade till dem, innan benen i hans ansikte bröts. Han hade uttalat, att Jesus skulle frälsa honom, och att han på nytt skulle komma att stå upp för sin Frälsare och lovsjunga Hans älskade namn. Orden var fortfarande färska i deras sinnen, som om de utgjort ett löfte. En av vakterna säger till de två andra vakterna, att det han bevittnat är ett tecken, likt en orubblig klippa, att mannen helats för att förkunna ett storslaget löfte. Han säger, att Kristus, som nu vandrar omkring på jorden, inte har förmågan att läka brutna ben, såsom han sett ske i helandet av denne man. Han säger, att helt klart är ett väldigt bedrägeri på gång. I stället för att långsamt och kvalfullt dö, står nu mannen där helad. Vakten medger, att detta är ett bevis för att den helade mannen tjänar den sanne Guden. Han förklarar, att han själv har tjänat en falsk gud, som utfäster falska löften och kräver allas tillbedjan, men som inte visar sann kärlek likt den helade mannen har gjort. Vakten tar av sig uniformen och tillkännager, att han endast tänker tjäna den Gud, som den helade mannen tjänar en Gud, som verkligen helar och håller Sina löften. Så går vakten fram till slutet på kön och ställer sig bakom den helade mannen. Han säger att han är ledsen att han gjort honom illa, att han fått ögonen öppnade och ber honom om förlåtelse. Han säger, att han ämnar följa honom och ta ställning för Jesus. Därpå slår de två andra vakterna följe med den förste vakten, och även de ber den tidigare brutne mannen om förlåtelse. Kön blir längre, eftersom många ställer sig i den. Den helade mannens omfångsrika stämma fortsätter att ljuda i sång, samtidigt som varje enskild person står där en stund och bestämmer sig för, vilken han skall tjäna den falske Jesus, som vandrar omkring på denna plågade jord, Sidan 8 av 14

eller den Jesus, som skall komma på skyarna och be varje trofast individ, att fara därifrån med Honom. Hymnen fortsätter att flöda över platsen, där några ögonblick tidigare världens musik hördes. Genast stämmer andra in, och snart sjunger alla köande sången, som om de skulle avlägga ett löfte till sin himmelske Fader och Frälsare. Härolden säger, att allt detta berodde på en mors vädjanden många år tidigare. Hon sade, att om det vore Guds vilja, skulle barnet tjäna som fyrljus åt andra, så att de förmåddes att ångra sina synder och ta emot Jesus. Hon önskade, att han skulle kunna vandra på sin stig, trots utmaningarna som skulle komma att dyka upp. Därefter kallar Härolden på ängeln Vägvisaren. Härolden förklarar för honom, att han skall visa mig det sista av detta budskap. På nytt sitter jag i soffan i korridoren. Vägvisaren säger åt mig, att jag har blivit visad att när var och en av de välsignade frälsta träder igenom himmelens portar, kommer de att få en dräkt och en krona. Han påminner mig om, att var och en kommer att känna sig ovärdig, och att många kommer att lyfta sina kronor och erkänna sina mödrars kärlek, tålamod och vädjanden. Han förklarar, att det han nu visar mig är symboliskt, och att jag skall dokumentera det, eftersom det är ett budskap riktat till bestämda personer. Jag står bredvid andra, däribland änglar, runt om på murkrönet åt den Heliga Staden. Många svävar i luften. De förlossade är iförda sina kronor och dräkter och blickar ned på dem, som befinner sig utanför muren kring den Heliga Staden. De återlösta känner sig fortfarande ovärdiga, men de är alla medvetna om att tack vare Jesus har de befunnits vara värdiga i Faderns ögon. De skyldiga, som vägrat att följa den utstakade vägen, står nedanför och väntar på straffet. När jag vänder mig om och tittar upp på Jesus, som nu sitter krönt som Kung Jesus, blir jag överväldigad av Hans allomfattande makt och majestät. Jag vet att Han är rättfärdig och har rätt, och jag står där i skräckblandad vördnad inför Honom. På ett ögonblick ser jag mig som en av de förtappade, som blickar upp på de förlossade. Jag anser mig förtjäna att vara på muren med de frälsta. Jag anser mig förtjäna en krona och en dräkt, eftersom jag har talat och tjänat i Hans namn. {9} Plötsligt kan jag inte röra mig. Mina armar är sträckta utåt, med handflatorna vända uppåt, som om jag tänkte hålla i något. Jag tittar högt uppåt och ser Jesus sitta på Sin fullkomliga tron. Åter igen har jag den överväldigande förnimmelsen av Hans allomfattande makt och majestät, liksom av att Han är rättfärdig och har rätt. Jag står där darrande inför Honom och vet utan tvivel, att Hans dom är korrekt, och att jag i allt förtjänar hela mitt snart utdelade straff. Nu ser jag, att en dräkt lagts över mina armar. Det är den dräkt jag skulle ha haft på mig, om jag varit trofast. I händerna ser jag kronan, som Jesus hade berett åt mig. Det är samma krona, som Han skulle ha satt på mitt huvud. Jag ser andra, som håller i sina dräkter och kronor. {10} Jag lägger märke till, att somliga kronor pryds av talrika stjärnor, medan andra är helt utan. När jag tittar Sidan 9 av 14

på min krona, ser jag många stjärnor. Varje stjärna står för någon, som jag fört till Jesus. Under det att jag står där, inser jag att jag är ovärdig att bära dräkten och kronan, som Han villigt skulle ha gett mig, om jag bara hade förblivit trogen. Det känns som om jag förlorat allting för evigt. {11} Drömmen förändras, och på nytt sitter jag i soffan i korridoren. Framför mig står Härolden, Vägvisaren och ängeln, som jag kallar för den tillkännagivande ängeln. Jag gråter på grund av det, som jag precis har sett och erfarit. Jag berättar för änglarna, att av det jag har blivit visad, har detta varit svårast att se. Det är omöjligt att beskriva, hur det skulle vara att aldrig få vara tillsammans med Jesus, att aldrig kunna vandra med Honom och hålla Hans hand, och att aldrig blicka upp i dessa vidunderligt kärleksfulla ögon. Drömmen förändras på nytt, och nu är jag utomhus i kvällens mörker. Jag ser Härolden stå på ett väldigt stort, upphöjt område. Hans första ord är: Som vi har sagt, vilka vi är, saknar betydelse. Han ler och säger: Det enda namn, som är värdigt att uttalas, är Jesus. Han gör ett uppehåll, reser litet mera på huvudet, och sätter igång att sjunga: Jesus, Jesus, Jesus.. Plötsligt lyses himlen upp. Framför mig, på väg ned genom dalen och befinnande sig överallt i luften, är ett enormt antal änglar. De sjunger gång på gång: Det är någonting visst med det namnet Mästare, Frälsare, Jesus Likt väldoften efter regnet Jesus, Jesus, Jesus Låt hela himmelen och jorden tillkännage Kungar och kungadömen skall alla försvinna Men det är någonting visst med det namnet. Medan de sjunger, känner jag hur en hand griper tag i min och en arm läggs runt mig. Jag tittar till höger och ser Jesus. Han håller min högra hand med Sin egen högerhand, och Han har lagt Sin vänstra arm runt min vänsteraxel. Jag blickar upp i Hans ögon, som rymmer alla kärlekars överkärlek. Samtidigt ber Han mig om, att förmedla det här budskapet till Hans folk: Var trogna. Ni är inte ensamma. Jag är alltid med Er. Håll Er redo nu, ty Jag kommer omgående. {12} 1. Filipperbrevet 4:13 Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. Första Korintierbrevet 10:13 Sidan 10 av 14

Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. Testimonies for the Church, Band 5, s. 200/Vägledning för Församlingen, sid. 60-61 Vi behöver förlita oss på Jesus dagligen. Han har lovat oss att såsom vår dag är, så skall vår kraft vara. Genom hans nåd skall vi orka bära alla dagens bördor, och uppfylla alla dess plikter. Men många tyngs ned av bekymmer för framtiden. Ständigt söker de att idag bära morgondagens bördor. På så sätt är en stor del av deras svårigheter endast inbillade och för sådana har Jesus inte lovat att sörja. Han lovar nåd och kraft endast för den dag som nu är. Han råder oss att inte belasta oss med morgondagens omsorger och bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 2. Ordspråksboken 22:6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal. Ye Shall Receive Power, s. 214/Ni skall få Kraft, s. 232 Den sådd som sås i barndomen av den gudfruktiga, samvetsgranna modern kommer att växa till rättfärdighetens träd, som blomstrar och bär frukt. Den undervisning som ges av en gudfruktig far genom regler och genom hans exempel kommer, som fallet var med Josef, att så småningom ge en rik skörd. My Life Today, s. 21 Ett stort ansvar vilar på Er, mödrar.... Ni kan hjälpa dem med att utveckla karaktärer, som inte kommer att vackla eller påverkas till att göra det onda, utan kommer att inverka på andra i positiv bemärkelse. Genom Era ivriga böner i tro förmår Ni att sätta i rörelse den arm, som rör världen.... Böner från kristna mödrar viftas inte bort av allas Fader.... Han kommer inte att avslå Era vädjanden, och överlämna Er och de Era åt Satans törnar under slutstridens tid. Det ankommer på Er, att verka enkelt och trofast, för då kommer Gud att befästa Era händers verk. The Adventist Home, s. 536/Det adventistiska Hemmet, s. 415 (ellenwhite.se) Världen kommer aldrig att rätt kunna värdesätta den gärning som trofasta föräldrar utför. Men när domstolen sammanträder och böcker öppnas, skall det som de har gjort, komma i dagen så som Gud ser på det. Då kommer de att få sin lön i änglars och människors åsyn. Det kommer att bli tydligt, att vartenda barn, som har uppfostrats på ett samvetsgrant sätt, har varit ett ljus i världen. Det kostar Sidan 11 av 14

kanske tårar och sömnlösa nätter att forma barnets karaktär, men när arbetet är utfört på ett vist sätt, kommer föräldrarna att få höra orden bra, du gode och trogne tjänare av Mästaren. 3. Child Guidance, s. 523 Förena Er morgon och kväll med Era barn i tillbedjan av Gud, läs Hans Ord och sjung Hans lov. 4. Child Guidance, s. 17 Det bör vara ett mål för varje förälder, att åt sitt barn säkra ett välbalanserat, allsidigt sinnelag. Detta är ett verk av stor omfattning och betydelse ett verk, som kräver allvarlig eftertanke och bön, liksom tålmodig, uthållig ansträngning. En ordentlig grund måste läggas, en stark och hållbar byggnad uppföras; och sedan måste arbetet med att bygga, polera, fullända ständigt fortgå. 5. Selected Messages, Bok 3, s. 400 När sedeslöshet [omoral] och hädelse samt ogudaktighet uppfyller landet, kommer det att från många enkla hem uppstiga ärliga och ångerladdade böner från dem, som aldrig har hört sanningen, och många hjärtan kommer att tyngas ned av vånda över, hur Gud blir skymfad. Vi är för inskränkta i vårt tänkande, vår omdömesförmåga är svag, ty många av dessa kommer att bli godtagna av Gud, eftersom de sätter värde på varje ljusstråle, som skiner på dem. 6. Manuscript Releases, Band 7, s. 112 Nu kan inte Sabbatshållare vänta sig detta, och skall inte, under några omständigheter, gå med i detta förfärliga krig. De har inget att vinna på det. Guds ödeläggande kraft har släppts lös i världen i form av död och förstörelse; jordens bebyggare är vigda åt svärdet, svälten och farsoten. ( Regarding the Civil War / Beträffande Amerikanska Inbördeskriget, omkring 1862.) Selected Messages, Bok 2, s. 335 Vi har precis tagit farväl av tre av våra ansvariga män vid förlagskontoret, som av myndigheterna kallats att delta i militärövningar under tre veckor. Det här hände vid en väldigt viktig tidpunkt under vårt arbete på förlagshuset, men myndigheterna tar inte sådana hänsyn, när de kallar. De fordrar, att unga män som de har godtagit som soldater, inte skall försumma de övningar och den exercis, som är nödvändiga för att tjäna som soldat. Det gladde oss, att se att dessa män i sina uniformer fått hedersbevis för trofasthet i sitt arbete. De var pålitliga unga män. De inställde sig inte av eget val, utan därför att nationen, i enlighet med sina lagar, krävde det. Vi gav dem ett uppmuntringens ord om, att de skulle vara sanna Sidan 12 av 14

soldater under Kristi kors. Våra böner kommer att följa dessa unga män, på det att Guds änglar måtte göra dem sällskap och skydda dem mot varje frestelse. 7. Evangelism, s. 498 Då Kristus var ett barn som dessa barn här, frestades Han att synda, men gav aldrig efter för frestelsen. Då Han blev äldre, blev Han också frestad, men sångerna som Hans mor hade lärt Honom att sjunga, dök upp i Hans sinne, varvid Han stämde upp en lovsång. Och innan Hans arbetskamrater visste ordet av, sjöng de med. Gud vill, att vi skall använda varje hjälpmedel som himmelen har ställt till förfogande, för att stå emot fienden. 8. Filipperbrevet 2:9-11 Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren. The Review and Herald, den 5. Augusti, 1909 Jesu namn har all makt för att frälsa. Det är detta magiska namn, som skingrar mörkret och skänker oss ljus i Herren. Under de svåraste ögonblicken av vår pilgrimsvandring muntrar det upp våra hjärtan, och skänker oss frid med Gud. 9. Matteusevangeliet 7:21-23 Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! 10. Andra Korintierbrevet 5:15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. The Signs of the Times, den 6. Oktober, 1887 Kristus dog för alla. Offret var fullödigt. Det är Er plikt och skyldighet, att visa för världen att Ni har en fullkomlig, allsmäktig Frälsare. Det var den oändlige Gudens Son, som dog för att köpa fullständig och fri frälsning åt alla, som skulle komma att godta den. Varför då inte göra Honom till Er Frälsare? Han åthutar Er otro; han berömmer Er tro. 11. That I May Know Him, s. 235 Sidan 13 av 14

Herren tvingar ingen. Kristi rättfärdighets fläckfria bröllopsklädnad har förberetts för att skyla syndaren, men om han vägrar att bära den, går han nödvändigtvis under. 12. The Review and Herald, den 25. Oktober, 1881 Vi känner inte till den exakta tidpunkten, när vår Herre kommer att uppenbaras på himmelens moln, men han har sagt åt oss att vår enda trygghet ligger i ständig vaksamhet en inställning, som får oss att vara uppmärksamma och vänta. Oavsett om vi har ett år till, eller fem, eller tio, skall vi motsvara vårt förtroende i dag. Vi skall utföra varje dags plikter lika noggrant som om den dagen vore vår sista. Sidan 14 av 14