2003:5. Informationssystemet om arbetsskador och undersökningen om arbetsorsakade besvär. En jämförande studie.

2003:5 Informationssystemet om arbetsskador och undersökningen om arbetsorsakade besvär. En jämförande studie.

I serien Bakgrundsfakta presenteras bakgrundsmaterial till den statistik och de prognoser som avdelningen för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik vid SCB producerar. Det kan röra sig om produktbeskrivningar, metodredovisningar samt olika sammanställningar som kan ge en överblick och underlätta användandet av statistiken. Utgivna publikationer från 1999 i serien Bakgrundsfakta till arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken 1999:5 Revidering av modell för beräkning av personalutbildningskostnader 1999:6 Revision of model for calculating costs of continuing vocational training 2000:1 Övergång till yrkeskodning på fyrsiffernivå (SSYK) och införande av jobbstatuskod i SCB:s lönestatistik 2000:2 The Information System for Occupational Injuries and the Work-related Health Problems Survey - A comparative study 2000:3 Konferens om utbildningsstatistik den 23 mars 2000 2001:1 Avvikelser i lönesummestatistiken en jämförelse mellan LAPS och LSUM 2001:2 En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning 1990-1998 2001:3 Staff training costs 1994-1999 2001:4 Studieresultat i högskolan i form av avklarade poäng 2001:5 Urvals- och estimationsförfarandet i de svenska arbetskraftsundersökningarna (AKU) 2001:6 Svar, bortfall och representativitet i Arbetsmiljöundersökningen 1999 2001:7 Individ- och företagsbaserad sysselsättningsstatistik en jämförelse mellan AKU och KS 2002:1 Tidsseriebrott i utbildningsregistret 2001-01-01 2002:2 En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning (LOUISE) 1990-1999 2003:1 Exempel på hur EU:s Quality Reports kan skrivas avser Labour Cost Survey (LSC) 2000 2003:2 Förändrad redovisning av högskolans personal 2003:3 Individ- och företagsbaserad sysselsättningsstatistik en fortsatt jämförelse mellan AKU och KS 2003:4 Sjukfrånvarande enligt SCB och sjukskrivna enligt RFV 2003:5 Informationssystemet om arbetsskador och undersökningen om arbetsorsakade besvär. En jämförande studie. Ovannämnda rapporter, liksom övriga SCB-publikationer, kan beställas från: Statistiska centralbyrån, SCB, Publikationstjänsten, 701 89 ÖREBRO, telefon 019-17 68 00 eller telefax 019-17 64 44. Du kan också köpa SCB:s publikationer i Statistikbutikerna: Karlavägen 100, Stockholm eller Klostergatan 23, Örebro

2003:5 Informationssystemet om arbetsskador och undersökningen om arbetsorsakade besvär. En jämförande studie. Statistiska centralbyrån 2003

Producent STATISTISKA CENTRALBYRÅN Avdelningen för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik Förfrågningar Fredrik Bood, tfn 08-5069 4611 2003 Statistiska centralbyrån ISSN 1103-7458 Printed in Sweden SCB-Tryck, Örebro 2004.01 MILJÖMÄRKT Trycksak 341590

3 Förord Arbetsmiljöverket har ett informationssystem över arbetsskador (ISA), från vilket statistik årligen presenteras över arbetsolyckor och arbetssjukdomar. På uppdrag av Arbetsmiljöverket genomför Statistiska centralbyrån (SCB) tilläggsundersökningar till arbetskraftsundersökningarna (AKU) om arbetsorsakade besvär. Från denna presenteras årligen statistik. I denna rapport görs för tredje gången en jämförande studie över dessa båda statistikkällor. Rapporten beskriver både likheter och olikheter i statistikkällorna. För att öka jämförbarheten har SCB:s frågeformulär anpassats för att fånga in liknande begrepp som de som används i ISA. Arbetet har utförts av Fredrik Bood och Göran Råbäck vid SCB. Från AV har Robert Linder och Lotta Lundholm medverkat.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. SAMMANFATTNING...5 2. INLEDNING...8 2.1. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...8 2.2. METOD OCH AVGRÄNSNINGAR...9 3. BAKGRUND...11 3.1. INFORMATIONSSYSTEMET OM ARBETSSKADOR (ISA)...11 3.1.1. Från arbetsskada till registrering i ISA...11 3.1.2. Definitioner i ISA...11 3.2. UNDERSÖKNINGEN OM ARBETSORSAKANDE BESVÄR...12 3.3. SKILLNADER MELLAN ISA OCH BESVÄRSUNDERSÖKNINGEN...12 3.3.1. Vad mäter källorna...12 3.3.2. Konsekvenser av skillnaderna...13 4. ANMÄLNINGSGRAD OCH RAPPORTERINGSGRAD...15 4.1 ANMÄLNINGSGRADEN I ISA...15 4.2 RAPPORTERINGSGRADEN...22 4.3 ADMINISTRATIVT BORTFALL...24 4.4 RISKYRKEN I ISA OCH BESVÄR...25 BILAGA 1 - METOD...28 BILAGA 2 BLANKETT FÖR ARBETSSKADEANMÄLAN...31 BILAGA 3 FRÅGEFORMULÄR ARBETSORSAKADE BESVÄR...34 BILAGA 4 UNDERLAG FÖR EU:S VIKTBERÄKNING...39

5 1. Sammanfattning För tredje gången har en jämförande studie gjorts mellan Arbetsmiljöverkets informationssystem om arbetsskador, ISA, och undersökningen om arbetsorsakade besvär. Den senare genomförs årligen av Statistiska centralbyrån på uppdrag av Arbetsmiljöverket och refereras även till som besvärsundersökningen i denna rapport. De olika statistikkällorna är inte direkt jämförbara. ISA statistiken bygger på inflödet av arbetsskadeanmälningar, d.v.s., nya arbetsskador under det senaste året. Besvärsundersökningen mäter beståndet av personer som uppger att de haft besvär av arbetet under det senaste året. Med denna definition inkluderas även arbetsskador som uppkommit tidigare år, men där personen fortfarande har besvär. Begreppet arbetsorsakade besvär är dessutom vidare än begreppet arbetsskada. I jämförelsen har sex årgångar av besvärsundersökningen (1995-2000) använts och sammanvägts för att kunna göra så tillförlitliga jämförelser som möjligt. Referensperioderna 1 för dessa motsvarar åren 1994-1999. För respektive undersöknings urvalspersoner har uppgifter från ISA matchas på från olika år, för olika typer av skador och framåt, detta för att kunna täcka in de besvär som orsakats före referensperioden i besvärsundersökningarna. Ett problem med denna samkörning är att veta om en person gjort flera arbetsskadeanmälningar i ISA - vilken av anmälningarna som motsvarar besväret som är rapporterat i besvärsunderökningen. Regler och kriterier för att få fram den optimala sammankopplingen har utvecklats, d.v.s. hur man på bästa sätt kopplar samman besvär i besvärsundersökningen med skadan, som orsakat besväret, i ISA. I besvärsundersökningen finns en fråga om när händelsen som orsakat besväret inträffat: under året eller tidigare? Genom att använda sig av informationen från denna fråga går det att begränsa antalet med besvär endast till dem där händelsen som orsakat besväret inträffat under det senaste året. Den här rapporten redovisar statistik dels där händelsen som orsakat besväret inträffat under det senaste året från intervjutillfället och dels statistik oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat. I rapporten kommer följande frågor att besvaras: Hur stor andel av dem som i besvärsundersökningen uppgett besvär har även anmält besväret som arbetsskada i ISA? Hur stor andel av dem som anmält arbetsskada i ISA har även uppgivit besvär i besvärsundersökningen. Hur stor andel av dem i besvärsundersökningen som uppgett att arbetsskadeanmälan gjorts återfinns inte i ISA? 1 Med referensperiod menas den tidsperiod under vilken man mäter om någon händelse förekommit. I besvärsundersökningen är referensperioden den senaste 12 månadersperioden och man mäter om intervjupersonen någon gång under denna period haft besvär orsakade av arbetet.

6 Finns det skillnader mellan besvärsundersökningen och ISA avseende riskyrken? Täckningen i ISA approximeras med måttet ANMÄLNINGSGRAD, d.v.s. andelen personer med arbetsorsakade besvär och registrerad arbetsskada i ISA av samtliga med arbetsorsakade besvär. Nedan följer en kort sammanställning av resultaten. Anmälningsgraden i ISA, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, är för åren 1995-2000: Högre för arbetsolyckor med sjukskrivning än för besvär p.g.a. andra orsaker än arbetsolyckor, 55 respektive 23 procent. 27 procent totalt, d.v.s. drygt en fjärdedel av den skattade andelen som uppger besvär av arbetet i besvärsundersökningen har anmält sin skada till ISA. Högre för män än för kvinnor. Högre vid ökad ålder. Högre i de fall där skadan förorsakat sjukskrivning än i de fall där skadan inte gjort det, 38 respektive 22 procent. Högre för män än för kvinnor om besväret orsakat sjukskrivning, 40 respektive 36 procent. Högst inom näringsgrenen EL, GAS-, VÄRME- OCH VATTENVERK, 36 procent. Lägst inom näringsgrenen FINANSIELL VERKSAMHET OCH FÖRETAGSTJÄNSTER, 11 procent. Lägst i STOCKHOLMS LÄN med 20 procent. Över 30 procent i BLEKINGE, NORRBOTTENS, DALARNAS, VÄSTERBOTTENS, VÄRMLANDS och ÖSTERGÖTLANDS LÄN. För personer med ARBETSOLYCKA, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, är anmälningsgraden: Totalt 55 procent och endast signifikant högre för PRIMÄRKOMMUNAL SEKTOR (64 procent). För personer med BESVÄR P.G.A. ANDRA ORSAKER än arbetsolyckor oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, är anmälningsgraden: lägre inom STATLIG SEKTOR (19 procent) än genomsnittet för samtliga sektorer (23 procent). högre inom ENSKILD (PRIVAT) SEKTOR och LANDSTINGEN (29 respektive 27 procent). Anmälningsgraden är dubbelt så hög för besvär oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffade än för besvär där händelsen som orsakade besväret inträffade under det senaste året (27 respektive 13 procent). Anledningen är att anmälningen ofta görs flera år efter det att besväret visat sig. Detta får störst konsekvens för BESVÄR P.G.A. ANDRA FÖRHÅLLANDEN I ARBETET än arbetsolyckor eftersom ARBETSSJUKDOMAR (vilket närmast motsvarar BESVÄR P.G.A. ANDRA ORSAKER) får anmälningsdatum det datum anmälan görs och inte det datum skadan visat sig. Att fastställa ett exakt datum när arbetssjukdomen uppkommit gör sig också svårligen, till skillnad mot för arbetsolyckor där exakt

7 datum är känt. Det tar oftast längre tid än ett år innan ett BESVÄR P.G.A. AV ANDRA ORSAKER anmäls, om det överhuvudtaget anmäls, som arbetsskada i ISA. Täckningen i Besvärsundersökningen approximeras med måttet RAPPORTERINGSGRAD. Rapporteringsgraden talar om hur många personer med anmäld arbetsskada i ISA som också uppgivit besvär i Besvärsundersökningen under de senaste 12 månaderna av samtliga personer med registrerad arbetsskada i ISA. Rapporteringsgraden i besvärsundersökningen är i genomsnitt 57 procent för samtliga olyckor under referensperioden 1995-2000. lika hög för arbetssjukdomar som för arbetsolyckor, 63 och 62 procent. högre för personer med längre sjukskrivningstid än en vecka än för personer med sjukskrivningstid mindre än en vecka eller ingen sjukskrivningstid. Några redovisningsgrupper skiljer sig signifikant från den genomsnittliga rapporteringsgraden. Rapporteringsgraden är: högre för näringsgrenen TRANSPORT, MAGASINERING OCH KOMMUNIKATIONER (73 procent) samt näringsgrenen BYGGVERKSAMHET (68 procent) lägre för näringsgrenen JORDBRUK, JAKT OCH FISKE (28 procent) lägre för personer i åldern 16-24 år (40 procent) Arbetsskadeanmälningar som av olika anledningar inte når fram till Arbetsmiljöverket kallas för ADMINISTRATIVT BORTFALL. För perioden 1995-2000 skattas det administrativa bortfallet till 22 procent för samtliga besvär, där händelsen som orsakat besväret inträffat under det senaste året. För arbetsolyckor med sjukskrivning skattas bortfallet till 18 procent och för besvär orsakade av andra förhållanden i arbetet än arbetsolyckor till 25 procent. Skillnaderna är inte signifikanta.

8 2. Inledning För tredje gången har en jämförande studie gjorts mellan Arbetsmiljöverkets informationssystem om arbetsskador, ISA, och undersökningen om Arbetsorsakade besvär. Den senare genomförs årligen av Statistiska centralbyrån på uppdrag av Arbetsmiljöverket och är ett tillägg till Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Undersökningen om arbetsorsakande besvär kallas även för Besvärsundersökningen. Besvär är ett samlingsbegrepp för arbetsorsakade besvär uppkomna genom olycka i arbetet eller andra orsaker i arbetet. En närmare beskrivning finns i kapitel tre. De olika statistikkällorna skiljer sig åt på ett sätt som gör att de inte är direkt jämförbara. ISA statistiken bygger på inflödet av arbetsskadeanmälningar, d.v.s., nya arbetsskador under det senaste året. Besvärsundersökningen mäter beståndet av personer som uppger att de haft besvär av arbetet under det senaste året. Med denna definition inkluderas även arbetsskador som uppkommit tidigare år, men där personen fortfarande har besvär. Begreppet arbetsorsakade besvär som det definieras i besvärsundersökningen är dessutom vidare än begreppet arbetsskada. 2.1. Syfte och frågeställningar Syftet med den här rapporten är att jämföra två statistikkällor som på olika sätt mäter ohälsa i arbetslivet. ISA mäter antalet anmälda ARBETSSKADOR i enlighet med vad människor uppfattar som arbetsskada. Besvärsundersökningen har en vidare tolkning och mäter vad man upplever som BESVÄR av arbetet. Den senare ligger troligtvis närmare begreppet ohälsa än den tidigare. Jämförelsen utgår från två huvudfrågor som kan formuleras enligt följande: Hur stor andel av dem som i besvärsundersökningen uppgett besvär har även anmält besväret som arbetsskada i ISA? Hur stor andel av dem som anmält arbetsskada till ISA har också uppgett besvär i besvärsundersökningen? Svaret på den första frågan ger vad som i rapporten kommer benämns ANMÄLNINGSGRADEN. Svaret på den andra frågan ger vad som i rapporten kommer benämns RAPPORTERINGSGRADEN. I besvärsundersökningen frågas om en arbetsskadeanmälan gjorts med anledning av besvären. Med hjälp av denna information kan svar ges på ytterligare en fråga: Hur stor andel av de i besvärsundersökningen som uppgett att arbetsskadeanmälan gjorts återfinns inte i ISA?

9 Med hjälp av denna fråga går det att skatta hur omfattande det s.k. ADMINISTRATIVA BORTFALLET i ISA är, d.v.s. hur stor andel av det totala antalet arbetsskadeanmälningar som kommer på avvägar. Den fjärde frågan som den här rapportern vill ge svar på är huruvida det finns skillnader mellan besvärsundersökningen och ISA avseende riskyrken. Denna fråga är en enkel jämförelse mellan de två statistikkällorna där ingen matchning av materialet är nödvändig. EU redovisar det skattade antalet arbetsolyckor med mer än tre dagars sjukskrivning i medlemsländerna. För att korrigera för underrapporteringen räknas det svenska materialet upp med vikter beräknade utifrån resultatet av jämförelsen mellan ISA och besvärsundersökningen. Den tabell som ligger till grund för viktberäkningen presenteras i bilaga 4. 2.2. Metod och avgränsningar I jämförelsen har sex årgångar av ISA och besvärsundersökningen sammanvägts. Matchningen har gått till så att de personer som ingår i besvärsundersökningen, 1995 2000 har samkörts med ISA. Det finns fyra möjliga utfall av samkörningen. Uppgiftslämnarna i besvärsundersökningen kan ha någon av följande status: ISA och Besvär Besvär men ej ISA ISA men ej Besvär Inte i någon Den status som analyseras i den här rapporten är ISA OCH BESVÄR. Personer med anmäld arbetsskada i ISA och som även finns i Besvärsundersökningen används för att beräkna ANMÄLNINGSGRADEN i ISA. Personer som uppgivit besvär i Besvärsundersökningen och som även har anmält skadan till ISA används för att beräkna RAPPORTERINGSGRADEN i Besvärsundersökningen. Anmälningsgraden i ISA (%) = Skattat antal med både arbetsorsakade besvär och registrerad skada i ISA Skattat antal med arbetsorsakade besvär * 100 Rapporteringsgraden (%) = Skattat antal med både arbetsorsakade besvär och registrerad skada i ISA Antal med registrerad arbetsskada i ISA * 100

10 Matchningen styrs även av ett antal matchningskriterier som är beroende av vilken typ av arbetsskada det är frågan om och om skadan skett under referensperioden eller före referensperioden. Med referensperiod avses om händelsen som orsakat besväret skett under de senaste 12 månaderna från intervjutillfället. Dessa matchningskriterier redovisas närmare i metodbilagan i slutet av rapporten. För att kunna bedöma om en ARBETSSKADA i ISA verkligen skall kopplas ihop med ett visst BESVÄR i besvärsundersökningen krävs även att beskrivningen av skadan, vilka symptom och var i kroppen den är placerad, stämmer någorlunda väl överens med beskrivningen av BESVÄRETS placering i kroppen och symptomen för detta. Detta görs med ett antal olika kopplingskriterier som framgår av metodbilagan. I rapporten redovisas inte enskilda år. Anledningen är att det inte går att göra statistiskt signifikanta redovisningar för mindre grupper om bara ett enskilt år används. Riskpopulationen är sysselsatta, d.v.s., för att ingå i populationen måste vederbörande vara sysselsatt vid tillfället för arbetsskadan eller besväret. För jämförelsen av olika riskyrken i de olika undersökningarna används endast ett år år 2000.

11 3. Bakgrund 3.1. Informationssystemet om Arbetsskador (ISA) ISA är ett register över anmälda arbetsskador. Statistiken mäter antalet nya arbetsskador uppkomna/anmälda under året. Enligt Lagen om arbetsskadeförsäkring (SFS 1976:380) omfattas alla som förvärvsarbetar av en allmän arbetsskadeförsäkring. I 8 kap. 1 av denna lag föreskrivs att samtliga arbetsgivare är skyldiga att omgående anmäla arbetsskador. Det är dessa anmälningar som ligger till grund för ISA-statistiken. 3.1.1. Från arbetsskada till registrering i ISA När en arbetstagare drabbas av en arbetsskada är arbetsgivaren skyldig att göra en arbetsskadeanmälan. Anmälan görs på en särskild blankett där uppgifter ska fyllas i om den skadades yrke, yrkesställning, arbetssituation, personskadans art och omfattning, när den inträffade, samt vid vilket företag och arbetsställe som den skadade var anställd. Om maskin, material etc., inverkat på förloppet ska detta också anges. Det finns möjlighet för uppgiftslämnaren att lämna en skriftlig beskrivning av arbetsskadan. Om den skadade är arbetstagare ska anmälan göras av arbetsgivaren eller av arbetsgivaren utsett ombud. Om den skadade är egenföretagare ska anmälan göras av företagaren själv. Anmälan skickas till Försäkringskassan och därifrån till Arbetsmiljöverket där blanketterna kodas och granskas. 3.1.2. Definitioner i ISA Skadorna i ISA delas in i fem olika typer: arbetsolyckor arbetssjukdomar färdolyckor nollolyckor gamla ärenden ARBETSOLYCKSFALL omfattar olycksfall som inträffat på arbetsplatsen eller på annan plats, där den skadade vistats under arbetstid och som medfört minst en sjukskrivningsdag. Gruppen arbetsolyckor omfattar även tandskador oavsett om dessa lett till sjukskrivning eller ej. ARBETSSJUKDOMAR omfattar arbetsskador som uppkommit genom längre tids inverkan, t.ex. belastningssjukdomar eller allergier. FÄRDOLYCKSFALL omfattar olycksfall som inträffat under färd till eller från arbetet. NOLLOLYCKOR är sådana arbetsolyckor som inte medfört sjukskrivning.

12 GAMLA ÄRENDEN omfattar skador som har anmälts till ISA långt efter att skadan inträffat. En anmälan om arbetsskada kan göras om den skadade personen omfattas av lagen om arbetsskadeförsäkring (SFS 1976:380) respektive lagen om statligt personskadeskydd (SFS 1977:265). Några av de grupper som omfattas av lagen är: anställda, egna företagare, tjänstgörande inom totalförsvaret, medverkande i räddningstjänst eller övning med räddningskår, frihetsberövade personer, personer som gör samhällstjänst eller ungdomstjänst enligt brottsbalken, etc. Tidsangivelsen i ISA är skadedatum, d.v.s. den dag då olycksfallet inträffat eller arbetssjukdomen visat sig. 3.2. Undersökningen om arbetsorsakande besvär Besvärsundersökningen är en intervjuundersökning som genomförs under första kvartalet varje år som ett tillägg till Arbetskraftsundersökningen (AKU). Syftet med undersökningen är att beskriva hälsoproblem som orsakats av arbete. Undersökningen inleds med två frågor: Har du någon gång under de senaste 12 månaderna haft fysiska, d.v.s. kroppsliga besvär till följd av arbetet, som gjort det svårt för dig att arbeta på jobbet eller utföra det dagliga hemarbetet? Tänk på besvär som följd av olyckshändelse på arbetet, som följd av förhållandena på arbetet eller som följd av besvär som uppstått p.g.a. en olycka på väg till eller från arbetet. Har du någon gång under de senaste 12 månaderna haft andra typer av besvär än fysiska till följd av arbetet, som gjort det svårt för dig att arbeta på jobbet eller utföra det dagliga hemarbetet? Tänk på besvär som följd av stress i arbetet, arbetets innehåll, dåliga relationer till chefer och arbetskamrater, hot eller våld etc. De personer som svarar JA på en eller på båda frågorna får sedan ytterligare frågor om sina besvär. Genom att fråga när besvären började och om det gjorts någon arbetsskadeanmälan kan en jämförelse göras med ISA. 3.3. Skillnader mellan ISA och besvärsundersökningen 3.3.1. Vad mäter källorna ISA är ett händelsebaserat register som mäter INFLÖDET AV ARBETSSKADOR, i form av arbetsskadeanmälningar, d.v.s. ett register över antalet fall av anmälda och registrerade arbetsskador i Sverige. En och samma person kan ha flera olika arbetsskador anmälda och registrerade i ISA.

13 Besvärsundersökningen mäter BESTÅNDET AV PERSONER SOM UPPGIVIT SIG HA BESVÄR ORSAKADE AV ARBETE någon gång under de senaste 12 månaderna. Orsaken kan t.ex. vara en arbetsolycka för flera år sedan där besvären kvarstår. Besvär av skada från tidigare år återfinns alltså inte i ISA som mäter inflödet av nya skador under ett år. Besvär är ett vidare begrepp än arbetsskada eftersom det innefattar vad intervjupersonen själv upplever som ett besvär och inte vad som bedöms vara en arbetsskada. Den stora skillnaden mellan ISA och besvärsundersökningen är att de mäter olika saker. Den tidigare mäter ARBETSSKADA och den senare BESVÄR, d.v.s. konsekvensen av en arbetsskada. Skadan som ligger till grund för besväret kan vara anmäld till ISA många år tidigare, eller inte anmäld alls eftersom den drabbade inte tycker att besväret är så allvarligt att den har anmält eller påtalat besväret för arbetsgivaren. 3.3.2. Konsekvenser av skillnaderna De hittills nämnda skillnaderna mellan de olika statistikkällorna bidrar till att det skattade antalet personer som har besvär i besvärsundersökningen är fler än de som har registrerad arbetsskada i ISA. Enligt besvärsundersökningen år 2001 är det drygt 400 000 sysselsatta som under det senaste året varit sjukskrivna för besvär relaterade till arbetet. Detta kan jämföras med ca 120 000 arbetsskadeanmälningar under ett år. En av orsakerna till den stora differensen mellan de två källorna är skillnaden i mätmetod, förutom att det som regel förmodligen är svårare besvär som leder till en arbetsskadeanmälan. ARBETSOLYCKOR och FÄRDOLYCKOR kan delas upp i fyra olika typer: 1. de som inte leder till sjukskrivning och inte ger men 2. de som leder till sjukskrivning men inte till men 3. de som inte leder till sjukskrivning men ger men 4. de som leder till sjukskrivning och men. Den FÖRSTA typen av olycka resulterar sällan i besvär av någon högre grad och minskar därmed sannolikheten att intervjupersonen minns händelsen. Sannolikheten minskar ju längre tid som förflyter mellan olycka och intervjutillfälle (<12 mån). Vid den ANDRA typen av olycka är sannolikheten att minnas troligtvis högre på grund av att intervjupersonen varit sjukskriven till följd av händelsen. Den TREDJE typen av olycka borde rimligen också öka sannolikheten för att den drabbade kommer ihåg händelsen eftersom den gett upphov till men. För den FJÄRDE typen av olycka är sannolikheten hög att intervjupersonen kommer ihåg olyckan vid intervjutillfället eftersom den lett till både sjukskrivning och men. I praktiken borde detta resonemang medföra att besvärsundersökningen skattar antalet besvär på grund av en olycka lägre än antalet registrerade fall i ISA, med störst skillnad mellan besvärsundersökningen och ISA för olyckor av typ ett och minst för olyckor av typ fyra.

14 Andra besvär av arbetet än besvär orsakade av arbetsolycka eller färdolycka, s.k. BESVÄR P.G.A. ANDRA ORSAKER, byggs ofta upp under lång tid (t.ex. förslitningsskador) och kan orsaka besvär under lång tid innan det anmäls som arbetsskada i ISA om det anmäls över huvud taget. Detta leder till att besvärsundersökningen skattar antalet nytillkomna besvär p.g.a. andra orsaker än arbetsolyckor eller färdolyckor högre än ISA uppger vara antalet anmälda arbetssjukdomar.

15 4. Anmälningsgrad och rapporteringsgrad En svaghet i ISA är att alla arbetsskador inte rapporteras. Besvärsundersökningen talar om att ett stort antal människor har besvär p.g.a. arbetet, men att många av dessa inte lämnat in någon arbetsskadeanmälan. Det finns flera orsaker till detta. En kan vara att besväret inte upplevs så allvarligt. I avsnitt 4.1 analyseras gruppen som har besvär men ingen arbetsskada anmäld. Täckningen i ISA undersöks genom att beskriva vilka det är som har arbetsorsakade besvär och anmäler dessa som arbetsskada. Måttet som används kallas för ANMÄLNINGSGRAD och beskriver andelen personer med besvär som också har arbetsskadan anmäld i ISA. I avsnitt 4.2 utgår vi ifrån att om en arbetsskada registrerats i ISA under referensperioden så borde skadan även leda till att ett besvär rapporteras i besvärsundersökningen. Måttet som används kallas RAPPORTERINGSGRAD och beskriver andelen personer som anmält arbetsskada i ISA och som också har rapporterat besvär i besvärsundersökningen. I undersökningen om Arbetsorsakade besvär säger en del av personerna som har besvär också att de har lämnat en arbetsskadeanmälan till ISA. Alla dessa anmälningar har inte kommit fram till Arbetsmiljöverket. Denna typ av bortfall kallas för ADMINISTRATIVT BORTFALL. I avsnitt 4.3 behandlas detta bortfall. I vilken mån samma riskyrken pekas ut i ISA och besvärsundersökningen framgår av avsnitt 4.4. 4.1 Anmälningsgraden i ISA Uttrycket nedan benämns ANMÄLNINGSGRADEN och svarar på hur stor ANDEL som anmält arbetsorsakade besvär som arbetsskada i ISA i förhållande till totala antalet som uppgivit arbetsorsakade besvär. Anmälningsgraden i ISA (%) = Skattat antal med både arbetsorsakade besvär och registrerad skada i ISA Skattat antal med arbetsorsakade besvär * 100 Anmälningsgraden i ISA för hela perioden 1995-2000 oavsett när händelsen som gett upphov till besväret inträffade var 27 procent, d.v.s. drygt en fjärdedel av den skattade andelen som uppgav besvär av arbetet i besvärsundersökningen hade anmält sin skada till ISA.

16 Tabell 4.1.1. Anmälningsgraden (%) oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffade (sammanvägt 1995-2000) Orsak till besvär enligt besvärsundersökningen Män Kvinnor Totalt Besvär p.g.a. flera orsaker 54,5 57,6 55,8 Arbetsolycka med sjukskrivning 53,3 57,9 54,8 Färdolycka 51,4 55,9 53,9 Arbetsolycka utan sjukskrivning 39,1 44,3 40,8 Andra förhållanden i arbetet än olyckor 25,1 22,0 23,4 Samtliga besvär 29,2 25,2 27,0 Endast resultat signifikant skilda från samtliga besvär redovisas Anmälningsgraden, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, är lägst för besvär orsakade av ANDRA FÖRHÅLLANDEN I ARBETET än olyckor (23 procent) och högst för personer med BESVÄR P.G.A. FLERA ORSAKER (56 procent). Anmälningsgraden är dubbelt så hög för besvär oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffade än för besvär där händelsen som orsakade besväret inträffade under det senaste året ( 27 respektive 13 procent). Detta är inte överraskande med tanke på att många arbetsskador, och kanske främst arbetssjukdomar, anmäls långt efter det att de givit sig tillkänna. Tabell 4.1.2. Anmälningsgraden (%) där händelsen som orsakat besväret inträffat det senaste året (sammanvägt 1995-2000) Orsak till besvär enligt besvärsundersökningen Män Kvinnor Totalt Besvär p.g.a. flera orsaker 45,1 55,6 49,2 Arbetsolycka med sjukskrivning 45,6 49,6 46,9 Färdolycka 31,5 48,4 42,8 Arbetsolycka utan sjukskrivning 19,8 39,4 28,0 Andra förhållanden i arbetet än olyckor 7,3 6,2 6,8 Samtliga besvär 14,2 12,3 13,4 Endast resultat signifikant skilda från samtliga besvär redovisas Sjukskrivningstidens längd (se tabellen nedan) påverkar anmälningsgraden för BESVÄR P.G.A. AV ANDRA ORSAKER, där händelsen som orsakat besväret inträffat under det senaste året. Anmälningsgraden är signifikant högre för personer med sjukskrivningstid längre än en vecka jämfört med dem som endast varit sjukskrivna högst en vecka eller inte alls sjukskrivna. Detta har sannolikt att göra med hur allvarligt BESVÄRET P.G.A. ANDRA ORSAKER är. ARBETSOLYCKOR, där händelsen som orsakat besväret inträffat under det senaste året, med högst en eller mer än en veckas sjukskrivning är inte signifikant skilda från samtliga arbetsolyckor. Tabell 4.1.3. Anmälningsgraden (%) där händelsen som orsakat besväret inträffat det senaste året (sammanvägt 1995-2000) Sjukskrivningstidens längd Andra förhållanden i Arbetsolycka med Samtliga arbetet än olyckor sjuskrivning Ingen sjukskrivning 4,7-4,7 Sjukskrivning < 1 vecka 9,4. 17,9 Sjukskrivning > 1 vecka 12,0. 23,3 Samtliga 6,8 46,9 12,8 Endast resultat signifikant skilda från samtliga, oavsett sjukskrivning, redovisas

17 Tabell 4.1.4. Anmälningsgraden (%), oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, efter ålder och kön, med och utan sjukskrivning (sammanvägt 1995-2000) Ålder Män Kvinnor Därav Med sjukskrivning Utan sjukskrivning Män Kv Män Kv 16-24 år 11,6 7,6 22,7 19,3 7,3 4,2 25-34 år 22,5 19,8 32,6 27,3 18,1 16,4 35-44 år...... 45-54 år 32,5 28,4. 41,0 27,2. 55-64 år 38,6 35,2 48,9 44,9 32,8 29,6 16-64 år 29,2 25,2 39,6 36,0 24,2 19,9 Endast resultat signifikant skilda från 16-64 år redovisas Totalt sett var anmälningsgraden där besväret orsakat sjukskrivning, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, nästan 40 procent. Inom STATLIG SEKTOR är anmälningsgraden, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, signifikant högre för män än kvinnor. Detsamma gäller inom ENSKILD (PRIVAT) SEKTOR. Annars skiljer sig inte anmälningsgraden mellan kvinnor och män inom de olika sektorerna. Att anmälningsgraden skiljer sig åt totalt mellan män och kvinnor beror alltså på att skillnaderna är stora mellan könen i dessa två sektorer. Det går inte att utesluta skillnader inom de andra sektorerna men dessa är inte signifikanta. Tabell 4.1.5. Anmälningsgraden (%), oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, efter sektor och kön (sammanvägt 1995-2000) Sektor M Kv Statlig 29,8 18,8 Affärsdrivande verk.. Primärkommunal sektor.. Landsting.. Övriga offentliganställda.. Enskild (privat) sektor 27,6 21,5 Totalt 29,2 25,2 Endast signifikanta skillnader mellan könen redovisas Tabellen nedan visar anmälningsgraden, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, uppdelad efter sektor, arbetsolyckor och besvär p.g.a. andra orsaker än olyckor. Anmälningsgraden för arbetsolyckor är högre inom PRIMÄRKOMMUNAL SEKTOR jämfört med samtliga sektorer. Besvär p.g.a. andra orsaker än olyckor anmäls generellt sett i mindre grad än arbetsolyckor. ENSKILD (PRIVAT) SEKTOR har högst andel anmälda besvär p.g.a. andra orsaker än olyckor med en anmälningsgrad på 29 procent.

18 Tabell 4.1.6. Anmälningsgraden (%), oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, efter sektor arbetsolyckor med sjukskrivning och besvär p.g.a. andra orsaker än olyckor (sammanvägt 1995-2000) Arbetsolyckor med sjukskrivning Besvär p.g.a. andra orsaker Sektor än olyckor Statlig sektor. 18,9 Affärsdrivande verk.. Primärkommunal sektor 63,6. Landsting. 26,7 Övriga offentliganställda. 21,6 Enskild (privat) sektor. 28,8 Totalt 54,8 23,4 Endast resultat signifikant skilda från totalen redovisas Anmälningsgraden, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, är högst inom näringsgrenarna: ENERGI, BYGG, TILLVERKNING OCH UTVINNING samt VÅRD OCH OMSORG (se tabell nedan). Risken att drabbas av en arbetsskada är hög inom dessa näringsgrenar. När risken att drabbas av arbetsskada är hög tenderar även anmälningsgraden i besvärsundersökningen vara hög. FINANSIELL VERKSAMHET har den allra lägsta anmälningsgraden med ca 10 procent. Därefter kommer FASTIGHETS- OCH UTHYRNINGSVERKSAMHET med en anmälningsgrad på ca 16 procent. PERSONLIGA OCH KULTURELLA TJÄNSTER, PARTI- OCH DETALJHANDEL samt näringsgrenen UTBILDNING har alla en anmälningsgrad runt 19-20 procent under genomsnittet för samtliga näringsgrenar. Om sambandet mellan risk och anmälningsgrad är positivt gäller det även omvänt: När risken att drabbas av arbetsskada är låg är anmälningsgraden också låg. Tabell 4.1.7. Anmälningsgraden (%), oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, efter näringsgren och kön (sammanvägt 1995-2000) Näringsgren M Kv Totalt Jordbruk, jakt och skogsbruk 23,7.. Tillverkning o utvinning 34,1 32,0 33,4 El, gas, värme- och vattenverk 40,5. 35,6 Byggverksamhet 35,6. 35,1 Parti- o detaljhandel, reparationer 19,9 18,0 19,3 Transporter, magasinering, kommunikationer 31,3.. Finansiell verksamhet o företagstjänster 10,3 10,2 10,2 Fastighets- o uthyrningsverksamhet 15,9 16,3 16,1 Utbildning och forskning 17,4 20,6 19,7 Vård o omsorg. 29,8 29,3 Personliga o kulturella tjänster 22,8 17,1 19,3 Offentlig förvaltning... Totalt 29,2 25,2 27,0 Endast näringsgrenar signifikant skilda från samtliga. Tabellen nedan visar anmälningsgraden efter näringsgren, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, för ARBETSOLYCKOR och BESVÄR P.G.A. ANDRA ORSAKER. Högst anmälningsgrad vad gäller arbetsolyckor har VÅRD OCH OMSORG.

19 Lägst anmälningsgrad för arbetsolyckor har näringsgrenen JORDBRUK, JAKT OCH FISKE. Högst anmälningsgrad för besvär p.g.a. andra orsaker än olyckor har näringsgrenen BYGG. Lägst anmälningsgrad för besvär har näringsgrenen FINANSIELL VERKSAMHET. Tabell 4.1.8. Anmälningsgrad (%), oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, efter näringsgren, arbetsolyckor och besvär p.g.a. andra orsaker än olyckor (sammanvägt 1995-2000) Arbetsolyckor Besvär p.g.a. andra orsaker Näringsgren än olyckor Jordbruk, jakt och skogsbruk 25,6. Tillverkning o utvinning. 29,2 El-, gas-, värme- och vattenverk.. Byggverksamhet. 31,1 Parti- o detaljhandel, reparationer 33,2 16,7 Transporter, magasinering, kommunikationer.. Finansiell verksamhet. 8,3 Fastighets- o uthyrningsverksamhet. 13,2 Utbildning och forskning. 16,7 Vård o omsorg 57,4. Personliga o kulturella tjänster 38,0 16,7 Offentlig förvaltning 63,1. Samtliga näringsgrenar 47,5 23,4 Endast näringsgrenar signifikant skilda från samtliga näringsgrenar redovisas EL-, GAS-, VÄRME- OCH VATTENVERK har den högsta anmälningsgraden där skadan orsakat sjukskrivning. Hela 58 procent av de som uppgivit besvär i besvärsundersökningen har anmält besväret som en arbetsskada i ISA. Näringsgrenen TILLVERKNING OCH UTVINNING har en anmälningsgrad där skadan orsakat sjukskrivning på 45 procent. Dessa uppgifter ska sättas i relation till ett genomsnitt på 38 procent. Lägst anmälningsgrad har FASTIGHETS- OCH UTHYRNINGSVERKSAMHET. Endast 12 procent av de som uppgett besvär inom denna näringsgren, och som varit sjukskrivna till följd av detta, har anmält detta till ISA. Tabell 4.1.9. Anmälningsgrad (%), oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, efter näringsgren, med och utan sjukskrivning (sammanvägt 1995-2000) Näringsgren Med sjukskrivning Utan sjukskrivning Jordbruk, jakt och skogsbruk.. Tillverkning o utvinning 44,6 26,1 El-, gas-, värme- och vattenverk.. Byggverksamhet 43,4 30,3 Parti- o detaljhandel, reparationer 29,2 15,3 Transporter, magasinering, kommunikationer.. Finansiell verksamhet 9,7 8,5 Fastighets- o uthyrningsverksamhet 27,6 11,9 Utbildning och forskning. 14,9 Vård o omsorg. 25,1 Personliga o kulturella tjänster. 14,1 Offentlig förvaltning.. Samtliga näringsgrenar 37,6 21,8 Endast näringsgrenar signifikant skilda från samtliga näringsgrenar redovisas

20 Anmälningsgraden, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, är generellt sett lägre då besväret inte orsakat sjukskrivning, vilket också gäller för de enskilda näringsgrenarna. Troligtvis har detta med besvärets svårighetsgrad att göra. Högst anmälningsgrad, där besväret inte orsakat sjukskrivning, har BYGG med 30 procent. Även TILLVERKNING OCH UTVINNING och VÅRD OCH OMSORG har höga anmälningsgrader utan sjukskrivning. Anmälningsgraden, oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, har även en regional spridning. Norrlandslänen NORRBOTTEN och VÄSTERBOTTEN ligger i topp tillsammans med DALARNA, BLEKINGE och ÖSTERGÖTLANDS LÄN. Alla har en anmälningsgrad, oavsett orsak till besväret, på över 30 procent och ligger därmed över genomsnittet för riket. STOCKHOLMS LÄN har den lägsta anmälningsgraden med 20 procent. Den låga anmälningsgraden i Stockholm kan bero på en annorlunda näringslivsstruktur med en dominans av näringsgrenar med låg anmälningsgrad och näringsgrenar där arbetssjukdomar är vanligare än arbetsolyckor. Det senare bidrar till en lägre anmälningsgrad eftersom arbetsolyckor generellt sett anmäls i högre grad än arbetssjukdomar. Totalt sett i RIKET har män en högre anmälningsgrad än kvinnor vilket dels beror på att män i regel arbetar i yrken där arbetsolyckor är mer vanliga och dels på att arbetsolyckor anmäls till ISA i högre grad än arbetssjukdomar. Arbetssjukdomar är mer vanliga bland kvinnor. Det finns i regel inga regionala variationer på denna avvikelse i anmälningsgrad undantaget vissa län och då beror sannolikt skillnaden på att skevheten i yrkesval mellan könen är större eller mindre än i riket sammantaget. Tabell 4.1.10. Anmälningsgraden (%), oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, efter län och kön (sammanvägt 1995-2000) Län M Kv Totalt Stockholms län 21,6 18,6 19,9 Uppsala län 24,0.. Södermanlands län 36,9.. Östergötlands län. 30,0 30,3 Jönköpings län. 30,3. Blekinge län. 33,5 32,4 Skåne län. 28,0. Värmlands län 36,1.. Dalarnas län 35,4 29,8 32,6 Västerbottens län 36,4 30,0 32,9 Norrbottens län 35,7 29,8 32,5 Riket 29,2 25,2 27,0 Endast län där skillnaden är signifikant skild från Riket redovisas SÖDERMANLANDS LÄN har högst anmälningsgrad med 37 procent anmälda besvär bland män. VÄSTERBOTTENS LÄN hamnar på en andraplats med ca 36 procent

21 anmälda besvär av de som uppgett besvär i besvärsundersökningen. Lägst anmälningsgrad i RIKET har STOCKHOLMS LÄN med endast ca 22 procent. Högst anmälningsgrad bland kvinnor har Blekinge län med 34 procent anmälda besvär. I riket sammantaget är anmälningsgraden ca 25 procent för kvinnor. ÖSTERGÖTLAND, JÖNKÖPING, BLEKINGE och VÄSTERBOTTENS LÄN har alla en anmälningsgrad för kvinnor över 30 procent. Även för kvinnor har STOCKHOLMS LÄN lägst anmälningsgrad i RIKET. Antalet anmälda besvär bland kvinnor i STOCKHOLM, av de som uppger besvär enligt besvärsundersökningen, är 19 procent. Tabell 4.1.11. Anmälningsgraden (%), oavsett när händelsen som orsakat besväret inträffat, efter län, arbetsolyckor och besvär p.g.a. andra orsaker än olyckor (sammanvägt 1995-2000) Län Arbetsolyckor Besvär p.g.a. andra orsaker Stockholms län 45,8 ± 4,5 16,1 ± 1,0 Uppsala län 50,8 ± 10,3 19,8 ± 2,4 Södermanlands län 60,6 ± 13,6 25,7 ± 3,5 Östergötlands län 43,7 ± 8,4 27,8 ± 2,4 Jönköpings län 45,0 ± 9,2 27,6 ± 3,1 Kronobergs län 41,5 ± 12,4 23,9 ± 3,1 Kalmar län 44,3 ± 8,9 26,5 ± 3,2 Gotlands län. ±. 21,6 ± 5,6 Blekinge län 64,1 ± 15,2 28,5 ± 4,9 Skåne län 41,5 ± 4,0 25,3 ± 1,6 Hallands län 53,2 ± 10,6 24,4 ± 2,9 Västra Götalands län 47,1 ± 4,7 22,1 ± 1,2 Värmlands län 56,4 ± 11,0 26,5 ± 3,0 Örebro län 51,2 ± 11,9 25,1 ± 3,4 Västmanlands län 55,2 ± 10,3 25,5 ± 3,1 Dalarnas län 52,0 ± 9,4 29,2 ± 3,1 Gävleborgs län 46,8 ± 11,2 24,2 ± 2,8 Västernorrlands län 41,8 ± 9,5 26,1 ± 3,2 Jämtlands län 63,4 ± 11,5 26,2 ± 3,7 Västerbottens län 63,3 ± 9,9 27,9 ± 2,9 Norrbottens län 47,9 ± 9,0 29,1 ± 3,2 Hela landet 47,5 ± 1,8 23,4 ± 0,5 Punkt indikerar för få observationer För arbetsolyckor gäller att det inte finns någon signifikant regional variation. För besvär p.g.a. andra orsaker än olyckor är det bara Stockholm, Uppsala och Västra Götalands län som har anmälningsgrader som är signifikant skilda från genomsnittet för riket. Dessa län har alla en lägre anmälningsgrad än andra län.

22 4.2 Rapporteringsgraden RAPPORTERINGSGRADEN svarar på hur stor ANDEL av de registrerade i ISA som också finns i undersökningen om arbetsorsakade besvär. Rapporteringsgraden (%) = Skattat antal med både arbetsorsakade besvär och registrerad skada i ISA Antal med registrerad arbetsskada i ISA * 100 63 procent av dem som anmält ARBETSSJUKDOM till ISA, under aktuell referensperiod, har även uppgett besvär i besvärsundersökningen. Lika stor andel (62 procent) av dem med registrerad ARBETSOLYCKA i ISA har uppgett besvär i besvärsundersökningen under aktuell referensperiod. En större andel kvinnor än män har rapporterat arbetssjukdom under aktuell referensperiod. Skillnaderna är inte statistiskt signifikanta. Tabell 4.2.1. Rapporteringsgraden (%) under aktuell referensperiod efter skadetyp i ISA och kön (Sammanvägt 1995-2000) Skadetyp i ISA Kön Arbetssjukdom Arbetsolycka Samtliga skador Män 55,6 61,2 55,6 Kvinnor 68,1 64,2 57,6 Totalt 62,8 62,3 56,5 Skillnaderna är ej signifikanta Ungdomar mellan 16 och 24 år som anmält arbetsolyckor till ISA, under aktuell referensperiod, rapporterar i mindre grad olyckan som besvär i besvärsundersökningen, 44 procent jämfört med 63 procent för samtliga. Skillnaden är statistiskt signifikant. Ungdomar har även en signifikant lägre rapporteringsgrad för arbetsskador generellt, 40 jämfört med 57 procent för samtliga. Tabell 4.2.2. Rapporteringsgraden (%) under aktuell referensperiod efter skadetyp i ISA och ålder (Sammanvägt 1995-2000). Skadetyp i ISA Ålder Arbetssjukdom Arbetsolycka Nollolyckor Samtliga skador 16-24 44,0 ± 23,7 43,9 ± 10,6 32,4 ± 12,2 39,8 ± 7,2 25-34 71,1 ± 15,6 66,6 ± 8,5 46,5 ± 9,8 57,7 ± 5,7 35-44 63,7 ± 13,9 67,0 ± 8,4 57,7 ± 9,6 62,0 ± 5,4 45-54 61,8 ± 11,5 62,0 ± 8,4 49,8 ± 9,5 58,4 ± 5,1 55-59. ±. 66,7 ± 15,8 36,4 ± 21,1 55,7 ± 9,4 60-64. ±. 25,4 ± 9,2. ±. 57,5 ± 11,8 Samtliga 62,8 ± 6,6 62,3 ± 4,2 47,9 ± 4,8 56,5 ± 2,7 Punkt indikerar för få observationer Arbetssjukdomar och nollolyckor (olyckor utan sjukskrivning) har också lägre rapporteringsgrader bland ungdomar. Skillnaderna är dock inte signifikanta. För övriga åldersgrupper gäller att rapporteringsgraden för arbetssjukdomar och

23 arbetsolyckor, under aktuell referensperiod, är ungefär den samma oavsett ålder. Skillnaderna i rapporteringsgrad, under aktuell referensperiod, är större för nollolyckor, dock gäller att ingen av skillnaderna är signifikanta. Tabell 4.2.3. Rapporteringsgraden (%) under aktuell referensperiod efter skadetyp i ISA och sjukskrivningstid i besvärsundersökningen (Sammanvägt 1995-2000) Skadetyp i ISA Sjukskrivningstid enligt ISA Arbetssjukdom Arbetsolycka Samtliga skador Ingen sjukskrivning. 31,2 43,5 Sjukskrivning... Mindre än en vecka. 46,2 48,8 Mer än en vecka. 77,1 75,1 Samtliga 62,8 62,3 56,5 Endast signifikanta skillnader redovisas För samtliga arbetsskador gäller att rapporteringsgraden, under aktuell referensperiod, är högre vid sjukskrivningstider längre än en vecka. Rapporteringsgraden, under aktuell referensperiod, för arbetsolyckor utan sjukskrivning är lägre än rapporteringsgraden för samtliga arbetsolyckor och högre för arbetsolyckor med sjukskrivningstider längre än en vecka. Tabell 4.2.4. Rapporteringsgraden (%) under aktuell referensperiod efter näringsgren (Sammanvägt 1995-2000) Näringsgren Arbetsolycka Arbetssjukdom Samtliga skador Offentlig förvaltning 26,2.. Jordbruk, jakt och fiske. 30,4 27,7 Utbildning 35,8.. Byggverksamhet.. 67,5 Transport, magasinering och kommunikationer.. 72,6 Samtliga näringsgrenar 62,8 62,3 56,5 Endast näringsgrenar och typ av skada som skiljer sig signifikant från samtliga skador / näringsgrenar redovisas Andelen med anmäld arbetsskada under aktuell referensperiod inom OFFENTLIG FÖRVALTNING som rapporterat skadan som besvär i besvärsundersökningen är signifikant lägre än rapporteringsgraden för samtliga näringsgrenar, 26 procent jämfört med 63 procent. Även inom näringsgrenen UTBILDNING är rapporteringsgraden betydligt lägre än rapporteringsgraden för samtliga näringsgrenar, 36 procent jämfört med 63 procent. Den enda näringsgrenen där rapporteringen av arbetssjukdomar till besvärsundersökningen är lägre än jämfört med samtliga näringsgrenar är JORDBRUK, JAKT OCH FISKE, 28 procent jämfört med 62 procent. För samtliga skador gäller att JORDBRUK, JAKT OCH FISKE har signifikant lägre rapporteringsgrad (28 procent) och att näringsgrenarna BYGG respektive TRANSPORT, MAGASINERING OCH KOMMUNIKATIONER har högre rapporteringsgrad under aktuell referensperiod (68 respektive 73 procent). För samtliga skador gäller att rapporteringsgraden för samtliga näringsgrenar under aktuell referensperiod är 57 procent.

24 4.3 Administrativt bortfall Undertäckningen i ISA består av de arbetsskador som formellt sett borde vara registrerade i ISA men som inte är det. Undertäckningen kan uppkomma i två led. Det första är om skadan överhuvudtaget anmäls, d.v.s. underlåtenhet att göra arbetsskadeanmälan. Det andra är när en anmälan kommer bort efter det att den skrivits ned, d.v.s. bortfall i den efterföljande hanteringen. Förutom dessa fall kan det förekomma en tredje typ av bortfall då den skadedrabbade personen själv tror sig ha anmält skadan till ISA men i själva verket fyllt i någon annan blankett. Det är de sista två typerna av undertäckning eller det ADMINISTRATIVA BORTFALLET som kommer att studeras i detta avsnitt. Med BORTFALL I ISA menas i fortsättningen att arbetsskadeanmälan inte registrerats i ISA. För att kunna mäta det administrativa bortfallet får respondenterna i undersökningen om arbetsorsakade besvär svara på frågan om: en arbetsskadeanmälan gjorts med anledning av dina besvär, d.v.s. har omständigheterna kring skadan beskrivits på en särskild arbetsskadeblankett och lämnats till försäkringskassan? Med hjälp av denna information kan en skattning av det administrativa bortfallet i ISA över perioden 1995-2000 beräknas enligt följande: Bortfallet = 00 k = 95 bortfallet för år k k= 95 00 k= 95 = 00 k B k A + B k där och A betecknar antalet personer med besvär orsakade under referensperioden där skadan återfinns registrerad ISA. B betecknar antalet personer med besvär orsakade under referensperioden som säger sig ha anmält skadan till ISA men som inte har någon registrerad skada i ISA. Skattningen av det totala administrativa bortfallet i ISA är 22 procent för samtliga år 1995-2000. Besvär till följd av flera orsaker har lägst bortfall tätt följd av arbetsolyckor med sjukskrivning. Besvär p.g.a. andra orsaker än arbetsolycka har högst bortfall.

25 Tabell 4.3.1. Skattning av det administrativa bortfallet till ISA för händelser inträffade under det senaste året enligt besvärsundersökningen. Orsak till besvär enligt besvärsundersökningen 1995-2000 Besvär p.g.a. flera orsaker 16,7 Arbetsolycka med sjukskrivning 18,4 Färdolycka 20,5 Arbetsolycka utan sjukskrivning 22,7 Besvär p.g.a. andra orsaker än arbetsolycka 25,1 Alla typer av besvär 21,7 Skillnaderna jämfört med alla typer av besvär är ej signifikanta. Skillnaderna mellan olika typer av besvär är inte signifikanta, men resultaten är så pass intressanta att det vore fel att inte redovisa dessa. Graden av bortfall för olika typer av besvär ser ut att följa mönstret att ju allvarligare besvären är desto lägre är bortfallet i ISA. Besvär av fler orsaker är förmodligen ett mer allvarligt tillstånd just p.g.a. att orsakerna till besväret är flera. Arbetsolyckor med sjukskrivning är sannolikt allvarligare än arbetsolyckor utan sjukskrivning. 4.4 Riskyrken i ISA och Besvär Genom att titta på vilka yrkesgrupper som har de högsta relativa frekvenserna av anmälda arbetsskador i ISA och jämföra dessa med motsvarande yrkesgrupper i Besvärsundersökningen går det att se hur de olika statistikkällorna beskriver riskgrupper. De relativa frekvenserna är beräknade på det totala antalet sysselsatta för perioden. Uppgifterna är hämtade från ISA år 2000 och Besvärsundersökningen år 2000 och inte från de fem åren som ingår i studien, vilket beror på övergången från NYK till SSYK klassificering av yrken. I besvärsundersökningen samlas uppgifter in om aktuell arbetskraftsstatus, yrke och bransch. Arbetskraftsstatus, yrke och/eller bransch behöver inte vara desamma som vid skadetillfället vilket leder till skillnader i jämförelserna nedan. En annan orsak till skillnaderna kan vara olikheter och fel i samband med kodningen av yrke respektive näringsgren. I tabellerna nedan redovisas ett index över de yrken som har de högsta relativa frekvenserna av anmälda arbetssjukdomsfall respektive arbetsolyckor för kvinnor och män. Högerkolumnen i varje tabell redovisar motsvarande index för Besvärsundersökningen. Index 100 utgörs av samtliga yrken i respektive undersökning.

26 Tabell 4.4.1. Index över yrken med de högsta relativa frekvenserna avseende anmälda arbetssjukdomsfall år 2000 jämfört med andelen uppgivna besvär p.g.a. andra orsaker än arbetsolyckor i Besvärsundersökningen år 2000. Samtliga yrken = Index 100. Kvinnor 16-64 år. Yrke enligt SSYK ISA Besvär 1 Skötare, vårdare m.fl. 456 117 2 3 4 5 6 7 8 9 Undersköterskor, sjukvårdsbiträden m.fl. 220 116 Vårdbiträden, personliga ass., m.fl 212 109 Process och maskinoperatörsarbete, transportarbete m.m. 212 87 Sjuksköterskor 164 115 Kundservicearbete 116 97 Barnskötare m.fl. 116 109 Grundskollärare 104 123 Köks- och restaurangbiträden 100 97 Samtliga yrken 100 100 För arbetssjukdomar bland kvinnor gäller att högriskyrken i ISA i många fall även är högriskyrken i Besvärsundersökningen. Spridningen är emellertid större i ISA. För några yrken gäller dock att risken är hög enligt ISA men under index 100 i Besvärsundersökningen. Tabell 4.4.2. Index över yrken med de högsta relativa frekvenserna avseende anmälda arbetssjukdomsfall år 2000 jämfört med andelen uppgivna besvär p.g.a. andra orsaker än arbetsolyckor i Besvärsundersökningen år 2000. Samtliga yrken = Index 100. Män 16-64 år. Yrke enligt SSYK ISA Besvär 1 Processoperatörsarbete 257 95 2 Maskinoperatörer, metall- o mineralbehandling 243 64 3 Lastbils- och långtradarförare 200 80 4 Metallhantverk, reparatörsarbete m.m. 170 98 5 Vård- och omsorgspersonal m.fl. 165 138 6 Servicearbete utan krav på särskild yrkesutbildning 161 119 7 Byggnadshantverkare m.fl. 157 80 8 Montörer 148 130 Samtliga yrken 100 100 För arbetssjukdomar bland män gäller att flera av de yrken som klassas som högriskyrken i ISA ligger under index 100 i Besvärsundersökningen.