HOVRÄTTEN FÖR DOM Mål nr VÄSTRA SVERIGE T

HOVRÄTTEN FÖR DOM Mål nr VÄSTRA SVERIGE 2017-04-20 T 3717-16 Avdelning 3 Göteborg Rotel 31 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Göteborgs tingsrätts dom den 7 juli 2016 i mål nr T 3517-16, se bilaga A KLAGANDE Staten genom Justitiekanslern Box 2308 103 17 Stockholm Ombud: Johan Jansson c/o Justitiekanslern Box 2308 103 17 Stockholm MOTPART Allan Eliasson, 810825-5095 Kvadrantgatan 58 415 16 Göteborg Ombud: Dan Eliasson Grönkullen 2 Solhaga 517 33 Bollebygd SAKEN Skadestånd på grund av överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen HOVRÄTTENS DOMSLUT Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten bestämmer det belopp som Staten ska betala till Allan Eliasson till 50 000 kr jämte ränta enligt 6 räntelagen från den 16 september 2014 till dess betalning sker. Staten ska ersätta Allan Eliasson för rättegångskostnader i hovrätten med 10 000 loavseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 räntelagen från dagen för hovrättens dom till dess betalning sker. DokJd 439162 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 40 Packhusplatsen 6 031-7012200 031-7742943 måndag - fredag 40120 Göteborg E-post: hovratten.vastrasverige@dom.se 08:00-16:00 www.vastrahovratten.domstol.se

HOVRÄTTEN FÖR DOM T 3717-16 VÄSTRA SVERIGE Avdelning 3 2017-04-20 YRKANDEN I HOVRÄTTEN Staten har yrkat att hovrätten ogillar käromålet. Allan Eliasson har motsatt sig ändring av tingsrättens dom. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i hovrätten. UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN, M.M. Parterna har i allt väsentligt åberopat samma grunder och omständigheter till stöd för sin respektive talan som vid tingsrätten. Allan Eliasson har åberopat viss skriftlig bevisning. Hovrätten har avgjort målet utan huvudförhandling. HOVRÄTTENS DOMSKÄL Inledning Parterna är överens om att avregistreringen av Allan Eliassons svenska medborgarskap i november 1989 innebar en överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen och att Allan Eliasson på grund av överträdelsen har rätt till skadestånd. Justitiekanslern har tidigare tillerkänt Allan Eliasson ersättning med 100 000 kr. Staten gör gällande att han inte har rätt till ytterligare ersättning, vare sig i form av ideellt skadestånd eller i form av ersättning för ekonomisk förlust. När det gäller frågan om rätten till ideellt skadestånd har staten anfört i huvudsak följande.

HOVRÄTTEN FÖR DOM T 3717-16 VÄSTRA SVERIGE 2017-04-20 Avdelning 3 Pastorsämbetet avregistrerade Allan Eliassons svenska medborgarskap den 27 november 1989. Allan Eliasson framställde sitt anspråk på skadestånd den 19 augusti 2014. Den allmänna principen om preskription, tio år efter fordringens tillkomst, skulle därför kunna leda till slutsatsen att hans anspråk är preskriberat i sin helhet. Staten godtar dock att en överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen kan ses som en kontinuerligt skadegörande handling (ett perdurerande delikt) och att skadeståndsanspråket därför preskriberas löpande. Allan Eliassons anspråk är således preskriberat bara när det gäller tiden före den 19 augusti 2004. Det som ska ersättas är en ideell skada. Skadan kan antas vara i allt väsentligt densamma oavsett om överträdelsen, som ska ersättas, har varat under fyra och ett halvt år eller, som här, åtta år. Även behovet av upprättelse får antas vara väsentligen detsamma. Överträdelsens varaktighet, i de fall det inte är fråga om en kortvarig överträdelse, bör därför inte ha någon avgörande betydelse för skadeståndets storlek. Om varaktigheten ändå skulle ha betydelse har tingsrätten beaktat en för lång tidsperiod. Den felaktiga uppgiften i folkbokföringen om att Allan Eliasson var medborgare i Polen ska inte påverka skadeståndet för överträdelsen av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen. Det finns inte heller rättsliga förutsättningar för att på annan grund tillerkänna Allan Eliasson skadestånd i det avseendet. I fråga om Allan Eliassons anspråk på ersättning för ekonomisk förlust (ombudsarvode hänförligt till hans ärenden om omprövning och rättelse avseende det felaktigt avregistrerade medborgarskapet) har staten gjort gällande att Allan Eliasson inte har visat att han lidit någon ekonomisk skada. Allan Eliasson har anfört att det inte finns skäl att sänka skadeståndsbeloppet som tingsrätten har bestämt.

HOVRÄTTEN FÖR DOM T 3717-16 VÄSTRA SVERIGE Avdelning 3 2017-04-20 Frågan om preskription I preskriptionslagen (1981:130) finns det regler som gäller i fråga om preskription av fordringar, i den mån inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet (se l ). Lagen är tillämplig på alla slag av fordringar. Det har ingen betydelse om fordringen grundas på avtal, på en handling som inte har samband med ett avtalsförhållande eller direkt på lag eller annan författning eller på oskriven rätt. Sakrättsliga anspråk faller däremot utanför lagens tillämpningsområde. Lagen omfattar inte heller vissa andra rättigheter som inte är av obligationsrättslig karaktär. (Se om detta prop. 1979/80:119, s. 88.) Hovrätten konstaterar att Allan Eliassons anspråk på ersättning utgör en fordran och att preskriptionslagens regler därmed är tillämpliga. Att anspråket grundar sig på en överträdelse av förbudet i 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen leder inte till någon annan bedömning. Enligt 2 första stycket preskriptionslagen preskriberas en fordran tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Om fordringen avser utomobligatoriskt skadestånd börjar preskriptionsfristen normalt löpa när den skadegörande handlingen företas, och detta även om skadan inträffar eller visar sig först senare (se a. prop., s. 39 och 89). Om det är fråga om en kontinuerligt skadegörande handling, ett s.k. perdurerande delikt, kan dock skadeståndsanspråket preskriberas löpande med tiden eftersom ny och mer skada inträder fortlöpande (se Lindskog, Preskription Om civilrättsliga förpliktelsers upphörande efter viss tid, 4 upplagan, 2017, s. 435 ff.). Även om tillkomstdagen för en fordran som huvudregel är utgångspunkt för preskriptionsfristen, har i rättspraxis gjorts undantag från denna princip utan uttryckligt lagstöd (se rättsfallen NJA 1987 s. 243 och NJA 1987 s. 716 som båda rör entreprenadförhållanden). I doktrinen har hävdats att sådana undantag bör kunna göras när det föreligger övervägande skäl för en senareläggning av tidpunkten för preskriptionstidens början, men då begränsat till speciella typfall (se Lindskog, a.a., s. 412 och Jacobson, Preskriptionens funktioner, 2005, s. 338 ff.). Beträffande skadeståndsfordringar kan det

HOVRÄTTEN FÖR DOM T 3717-16 VÄSTRA SVERIGE 2017-04-20 Avdelning 3 konstateras, att man före införandet av preskriptionslagen diskuterade möjligheten att införa särskilda bestämmelser som bättre tillgodoser den skadelidandes intresse när skadan inträffar långt senare än den skadegörande handlingen. Som framgår ovan stannade man dock vid att låta de allmänna preskriptionsbestämmelserna vara tillämpliga också på skadeståndsfordringar, i den mån inte annat gäller enligt särskild författning. (Se om detta a. prop., s. 41 ff., se även t.ex. 3 preskriptionslagen om preskription av fordran på skadestånd i anledning av brott.) I det här fallet står det klart att Allan Eliasson felaktigt varit avregistrerad som svensk medborgare från den 27 november 1989 till den 30 januari 2013 och att han till följd av detta är berättigad till ideellt skadestånd och ersättning för ekonomisk förlust. Som redovisats ovan gäller vanliga regler om preskription för hans fordran på skadestånd. Den skadegörande handlingen, dvs. avregistreringen av medborgarskapet, ägde rum för mer än tio år sedan. Överträdelsen av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen har emellertid sådana konsekvenser för den enskilde att överträdelsen måste ses som en kontinuerligt skadegörande handling. Skadeståndsanspråket preskriberas därför löpande med en preskriptionstid om tio år. Allan Eliasson framställde sitt skadeståndsanspråk den 19 augusti 2014. Hans anspråk är alltså preskriberat när det gäller tiden före den 19 augusti 2004. Storleken på skadeståndet Allan Eliassons anspråk på ideellt skadestånd för perioden den 19 augusti 2004 - den 30 januari 2013 uppgår till drygt 600 000 kr; han har begärt ersättning med 75 000 kr för varje år som han var avregistrerad som svensk medborgare. Kravet på ersättning för ekonomisk förlust är hänförligt till samma tidsperiod, och staten har inte fört fram att anspråket i den delen skulle vara preskriberat. Det kan konstateras att den del av skadeståndet, som Allan Eliasson har yrkat och som inte är preskriberat, beloppsmässigt vida överstiger beloppet som tingsrätten har dömt ut, 60 000 kr. Hovrätten får emellertid inte döma ut ett högre belopp, eftersom det är endast staten som har överklagat tingsrättens dom. Med hänsyn till reglerna om förbud

HOVRÄTTEN FÖR DOM T 3717-16 VÄSTRA SVERIGE 2017-04-20 Avdelning 3 mot reformatio in pejus får hovrätten nämligen inte ändra tingsrättens dom så att helhetsresultatet blir sämre för staten (se Welamson, Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen Rättegång VI, 5 upplagan, 2016, s. 60 ff.) Högsta domstolen (HD) har i rättsfallet NJA 2014 s. 323 bedömt att staten är ersättningsskyldig för ideell skada vid avregistrering av svenskt medborgarskap och i det fallet kommit fram till att skadeståndet skulle bestämmas till 100 000 kr. Personen det gällde hade varit avregistrerad som svensk medborgare under fyra och ett halvt år. I avgörandet uttalade HD att de normer för ersättningsbestämning som gäller enligt annan reglering, exempelvis för kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 skadeståndslagen eller diskrimineringsersättning enligt diskrimineringslagen, inte direkt kan överföras till ett sådant fall som det aktuella. HD anförde vidare att inte heller de normer som har utvecklats för bestämning av den ersättning som ska utgå för ideell skada vid brott mot Europakonventionen tillhandahåller direkt vägledning för hur skadeverkningarna ska kunna uppskattas i ett penningbelopp. HD angav därefter att en utgångspunkt för bestämningen av skadan bör, liksom vid ersättning för annan ideell skada, vara en på etiska och sociala värderingar baserad skönsmässig bedömning av den skada som typiskt sett kan anses ha uppkommit samt att vid den bedömningen bör beaktas de syften som motiverar att ersättning ska utgå samt överträdelsens varaktighet. Allan Eliasson har under större delen av sitt liv felaktigt varit avregistrerad som svensk medborgare och i realiteten varit fråntagen sitt svenska medborgarskap. Tiden för vilken hans ersättningsanspråk inte är preskriberat är drygt åtta år. Det rör sig alltså om en överträdelse under mycket lång tid av en grundläggande rättighet. Med hänsyn till HD:s bedömning i det ovan redovisade avgörandet och till att den ersättningsgilla överträdelsen i det här fallet har varat under nästan dubbelt så lång tid som i det fallet, anser hovrätten att det finns skäl att bestämma ersättningen till ett högre belopp än det som HD kom fram till i det nämnda rättsfallet. Det är hovrättens uppfattning att staten i detta mål, som tingsrätten har bestämt, ska förpliktats att betala ytterligare 50 000 kr som ideellt skadestånd till Allan Eliasson.

HOVRÄTTEN FÖR DOM T 3717-16 VÄSTRA SVERIGE 2017-04-20 Avdelning 3 Skadestånd på grund av ekonomisk förlust Allan Eliasson har till stöd för yrkandet om ersättning för ekonomisk förlust åberopat en relativt allmänt hållen kostnadsspecifikation men ingen faktura eller något kvitto på betalning eller liknande som visar att han har en skuld till eller har betalat ombudsarvode till Dan Eliasson. Omständigheterna är inte sådana att rätten med stöd av 35 kap. 5 rättegångsbalken får uppskatta skadan till skäligt belopp. Det är därmed inte visat att Allan Eliasson har lidit någon ekonomisk förlust. Tingsrättens dom ska därför ändras i denna del. Rättegångskostnader i hovrätten Staten har i allt väsentligt förlorat målet i hovrätten och ska därför ersätta Allan Eliasson för rättegångskostnader här. Staten har godtagit beloppet som Allan Eliasson har begärt. ANVISNINGAR FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga B Överklagande senast den 18 maj 2017 Hovrättsråden Gunnel Alenbratt, Britta Ekström, Camilla Lyckman och Sara Norman har deltagit i avgörandet.

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr T 3517-16 Meddelad i Göteborg PARTER KÄRANDE ALLAN-Joakim Dan Eliasson, 810825-5095 Kvadrantgatan 58 Lgh 1102 415 16 Göteborg Ombud: Dan Eliasson Grönkullen 2 Solhaga 517 33 Bollebygd SVARANDE staten genom Justitiekanslern Box 2308 103 17 Stockholm Ombud: Johan Jansson c/o Justitiekanslern Box 2308 103 17 Stockholm DOMSLUT 1. staten ska betala 60 000 kr till Allan Eliasson jämte ränta enligt 6 räntelagen (1975:635) från den 16 september 2014 till dess betalning sker. 2. Allan Eliasson ska utge ersättning till staten för dess rättegångskostnad med 10 000 kr jämte ränta enligt 6 räntelagen från den 30 juni 2016 till dess betalning sker. DokJd 1430463 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Ullevigatan 15 031-7011002 031-7011302 måndag-fredag 404 83 Göteborg E-post: avdelning2tgg@dom.se 08:00-16:00 http://www.goteborgstingsratt.domstol.se

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 YRKANDEN M.M. Allan Eliasson har yrkat att tingsrätten förpliktar staten att betala honom 3 198 100 kr jämte ränta enligt 6 räntelagen. Justitiekanslern har bestritt käromålet. Båda parter har yrkat ersättning för sin rättegångskostnad. Målet har med stöd av 42 kap. 18 första stycket 5. rättegångsbalken avgjorts utan huvudförhandling. GRUNDER Allan Eliasson Han föddes den 25 augusti 1981 i Sverige inom äktenskapet mellan den svenske medborgaren Dan Eliasson och den polska medborgaren Maria Eliasson. Allan Eliasson fick vid födseln svenskt medborgarskap på grund av faderns medborgarskap. I dom den 27 november 1987 (mål T 301959/87) förklarade Göteborgs tingsrätt att Dan Eliasson inte var far till Allan Eliasson. Domen vann laga kraft. En dom om hävande av faderskap innebar, enligt rättspraxis vid den tiden, förlust av svenskt medborgarskap för barnet, om medborgarskapet förvärvats genom fadern. Före juli 1991 förde pastorsämbetet folkbokföringsregister. Den 27 november 1989 avregistrerade pastorsexpeditionen i Carl Johans församling Allan Eliasson som svensk medborgare. Han registrerades i stället som polsk medborgare. I juli 1991 övertog skatteverket ansvaret för folkbokföringen från pastorsämbetet. Uppgifterna i pastorsämbetets folkbokföring fördes över till skatteverkets register.

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 Strax efter att Allan Eliasson blivit född gjordes till Polska konsulatet i Malmö en anmälan om att han skulle vara svensk medborgare och inte polsk. Han har således aldrig varit polsk medborgare och ej heller varit bosatt i Polen. Den 28 december 2004 ansökte Allan Eliasson om att återfå sitt svenska medborgerskap. Han fick avslag på ansökan med motiveringen att han aldrig varit svensk medborgare. Istället uppmanades han att som invandrare söka svenskt medborgarskap. Eftersom han hade obetalda skulder uppmanades han att först betala av på skulderna. Den 25 september 2008 sökte han på nytt om medborgarskap, men ansökan avslogs med motiveringen att han hade obetalda skulder. Under 2012 ansökte han på nytt om att återfå medborgarskapet, men innan ansökan behandlades kom Allan Eliasson den 30 januari 2013 att registreras som svensk medborgare. Eftersom det svenska medborgarskapet avregistrerades retroaktivt var Allan Eliasson statslös från födseln den 25 augusti 1981 till den 30 januari 2013, dvs. i 32 år. Regeringsrätten har i dom den 8 november 2006 funnit att det var felaktigt att skattemyndigheten i folkbokföringen avregistrerade uppgift om ett barns svenska medborgarskap efter det att mannen i ett äktenskap förklarats inte vara far till barnet. Staten är enligt Högsta domstolens dom den 23 april 2014 skyldig att betala skadestånd efter felaktig avregistrering av svenskt medborgarskap. Beslutet att göra Allan Eliasson statslös stred mot svensk lag, svensk grundlag samt internationella överenskommelser. Allan Eliasson och hans mor fick inte meddelande om att hans medborgarskap avregistrerats. Detta framkom först några år senare när han skulle förnya sitt pass.

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 Ingen krävde heller att han skulle lämna in sitt svenska pass. När beslutet om avregistrering uppdagades gjordes en ansökan om rättelse till skattemyndigheten. En eventull preskriptionstid bör därför räknas från det att besluten blev kända för Allan Eliasson. Om beslutet hade delgetts Allan Eliassons vårdnadshavare skulle de ha kunnat överklaga beslutet innan det vann laga kraft. Eftersom de inte gavs möjlighet att överklaga blev konsekvenserna ödesdigra. Varaktigheten har varit längre och konsekvenserna allvarligare för Allan Eliasson än för den man som Högsta domstolen år 2014 tillerkände 100 000 kr i ersättning. Allan Eliasson var också betydligt yngre än den mannen. Skadeståndet bör bestämmas för tiden efter avregistreringen till l 737 500 kr, dvs. 75 000 kr per år och för tiden dessförinnan till 406 000 kr, dvs. 50 000 kr per år. Allan Eliasson har i avsaknad av pass inte kunnat resa utomlands och har inte heller kunnat få nationellt id-kort. Passpolis och andra myndigheter ansåg att han var polsk medborgare och kunde söka polskt pass. Eftersom han var registrerad som polsk medborgare har inte någon myndighet reagerat över att han i själva verket var statslös. När Allan Eliassons polska mormor på sin dödsbädd ville träffa Allan en sista gång, kunde han inte åka dit och träffa henne. För den felaktiga uppgiften om polskt medborgarskap bör han tillerkännas 500 000 kr. Enbart svenska medborgare har en absolut rätt att bo och arbeta i Sverige, rösträtt i riksdagsvalen, är valbara som riksdagsledamot. Allan Eliasson har inte varit röstberättigad och saknat dessa rättigheter. Han har inte heller kunnat erhålla vissa skyddsklassade anställningar eller göra värnplikt här. Det kan inte uteslutas att Allan Eliasson blivit diskriminerad. När medborgarskapet avregistrerades utan kommunicering trodde Allans mor att Dan Eliasson hade ordnat beslutet. Detta ledde till att Allan Eliasson inte ville träffa honom. Även kontakten mellan Allan Eliasson och hans farmor, som varit mycket viktig för honom, upphörde.

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 År 1991, det år Allan Eliasson ansökte om nytt pass, drabbades han således av flera svåra upplevelser. Han förlorade och kände sig sviken av sin far och farmor. Han förlorade medborgarskapet i sitt hemland och blev statslös. Detta medförde att han under hela sin uppväxt kände sig bitter mot den som han hela tiden uppfattat som sin far och hatisk mot det svenska samhället. Han togs in på ungdomshem och blev fosterplacerad samtidigt som hans skolgång blev bristfällig. Han avslutade inte gymnasieskola och blev under en stor del av sin uppväxt omhändertagen av samhället på grund av brister i hemmet. Hans mor var ensamstående med åtta barn. Dan Eliasson är sedan lång tid gymnasielärare. Han är socionom och har arbetat med vård av missbrukare. Om han under Allan Eliassons uppväxttid funnits med i hans sociala nätverk skulle han ha haft stora möjligheter att påverka hans liv, motivera honom att sköta skolgången och hjälpa honom med problemämnen. Dan Eliassons familj skulle också ha kunnat vara ett alternativ som fosterhem. Allan Eliassons problem skulle ha mildrats eller undvikits om det felaktiga beslutet om avregistrering aldrig hade fattats eller kommunicerats. Allan Eliasson bör få tillfälle att gå om gymnasiet. Personer som fått sin skoltid förstörd genom kränkande särbehandling har vid flera tillfällen tilldömts skadestånd. Allan Eliasson har utsatts för kränkande särbehandling. På grund av sin förlust av far och farmor bör han tillerkännas skadestånd med 500 000 kr. Dan Eliasson har biträtt Allan Eliasson vid ansökan om rättelse av medborgarskapsbeslutet. För detta arbete har Allan Eliasson en skuld till Dan Eliasson om 54 600 kr. Allan Eliasson har rätt till ersättning för kostnaden.

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 Justitiekanslern Det avregistrerade medborgarskapet Det är riktigt att pastorsämbetet felaktigt avregistrerade Allan Eliassons svenska medborgarskap och felaktigt angav att han var polsk medborgare. Avregistreringen har i realiteten inneburit att Allan Eliasson varit berövad sitt svenska medborgarskap. Han kan dock inte anses ha varit berövad sitt medborgarskap redan från födseln, eftersom han fram till avregistreringen var registrerad som svensk medborgare. Avregistreringen skedde i strid med 2 kap. 7 regeringsformen. Han har därför rätt till skadestånd för kränkning. För kränkningen har Justitiekanslern tillerkänt Allan Eliasson 100 000 kr. Högre ersättning kan inte utgå. Ersättning med 100 000 kr utgör ett mycket högt ideellt skadestånd. Vid en jämförelse lämnas exempelvis så hög ersättning för kränkning på grund av brott först vid gärningar som våldtäkt och synnerligen grov misshandel. Vidare är bl.a. ersättning vid överträdelse av europakonventionen som regel väsentligen lägre. När överträdelse varit under lång tid, som i Allan Eliassons fall, saknas det skäl att differentiera skadeståndet efter antal år som överträdelsen varat. Den kränkning som överträdelsen inneburit för Allan Eliasson får anses vara den som typiskt sett föreligger för den som varit berövad sitt medborgarskap under lång tid och som motiverar 100 000 kr i ersättning. De förhållanden som Allan Eliasson beskrivit om bristfällig skolgång m.m. har inte adekvat orsakssamband med själva avregistreringen. Allan Eliasson har visserligen varit statslös efter avregistreringen, men han skulle utan större svårigheter ha kunnat få polskt medborgskap om han vänt sig till polska myndigheter. Vad han påtalat om detta innebär inte att förhållandena avvikit från förhållandena i 2014 års rättsfall från Högsta domstolen. Någon ersättning enligt skadeståndslagen kan inte utgå eftersom det enligt praxis vid den aktuella tidpunkten inte var felaktigt eller försumligt att besluta om avregistrering. Inte heller kan skadestånd utgå enligt personuppgiftslagen eller datalagen.

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 Allan Eliasson har inte visat att han drabbats av någon ombudskostnad eller annan ekonomisk skada. Det finns inte adekvat orsakssamband mellan avregistreringen och en eventuell ombudskostnad. Att anlita ett ombud som inte är jurist och som lägger ner mycket tid kan inte vara en adekvat följd av den skadegörande handlingen. I vart fall bör ersättningen jämkas eftersom en skadelidande har skyldighet att begränsa sin skada och en sakkunnig jurist hade kunnat utföra åtgärderna till en lägre kostnad. Anspråk som grundar sig på överträdelser av 2 kap. 7 regeringsformen och skadeståndslagen har en preskriptionstid på tio år från fordrans tillkomst. Allan Eliassons fordran uppkom löpande under perioden den 27 november 1989-30 januari 2013. Allan Eliasson framställde anspråk mot Justitiekanslern den 19 augusti 2014. Den del av hans anspråk som avser tiden före den 19 augusti 2004 är därmed preskriberat. Den felaktiga uppgiften om polskt medborgarskap Det är riktigt att pastorsämbetet felaktigt angav att Allan Eliasson hade polskt medborgarskap. Skälet till detta var troligen en felaktig bedömning av polsk lagstiftning eller av omständigheterna i övrigt. Enligt Skatteverket innebar polsk lag vid den aktuella tidpunkten att ett barn fick polskt medborgarskap om barnets mor eller far var polsk medborgarskap. Om ett barn vid födseln förvärvade även ett annat medborgarskap hade föräldrarna möjlighet att inom tre månader från barnets födsel anmäla hos polska myndigheter att de avstod från det polska medborgarskapet. Allan Eliassons vårdnadshavare anmälde i oktober 1981 till Polens konsulat att han skulle vara svensk och inte polsk medborgare. Polens ambassad i Stockholm har för Justitiekanslern uppgett att Allan Eliasson, när han avregistrerades som svensk medborgare, efter särskild ansökan troligen hade kunnat få polskt medborgarskap. Den felaktiga uppgiften om medborgskap utgör inte en överträdelse av 2 kap. 7 regeringsformen.

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 Allan Eliasson kan inte få ideellt skadestånd med stöd av 3 kap. 2 skadeståndslagen. Ett sådant anspråk är preskriberat, eftersom den felaktiga bedömningen och registreringen gjordes 1989 och Allan Eliasson inte framställde sitt anspråk förrän 2014. Det är i detta fall inte fråga om något perdurerande delikt. Förutom att anspråket är preskriberat har det inte heller förekommit något integritetskränkande brott som enligt 3 kap. 2 skadeståndslagen är en förutsättning för att ideellt skadestånd ska kunna utgå. Allan Eliasson har därför inte rätt till ideellt skadestånd enligt skadeståndslagen. Allan Eliasson har vidare inte rätt till ideellt skadestånd enligt datalagen eller personuppgiftslagen. Vid en bedömning enligt dessa lagar är Allan Eliassons anspråk preskriberat när det gäller tiden före den 19 augusti 2004, eftersom uppgiften löpande funnits i folkbokföringen. Folkbokföringen har dock bara återspeglat den bedömning i fråga om medborgskap som pastorsämbetet faktiskt har gjorts. Registreringen är korrekt i fråga om det material som låg till grund för den. Det är därför inte en oriktig uppgift i data- eller personuppgiftslagens mening. Om tingsrätten ändå skulle komma fram till att det är fråga om en oriktig uppgift i datalagens eller personuppgiftslagens mening anser staten att Allan Eliasson är tillräckligt gottgjord genom den ersättning på 100 000 kr som Justitiekanslern har tillerkänt honom i sitt beslut 2015. Den ersättningen avser visserligen i första hand avregistreringen av svenskt medborgarskap, men de två frågorna är så nära förbundna att skadeståndet rimligtvis måste anses omfatta även den kränkning som registreringen av polskt medborgarskap kan ha inneburit. Ersättningen i sig är dessutom så hög att den utan vidare kan anses omfatta båda registreringsåtgärderna och den skada som dessa har orsakat. Om tingsrätten ändå skulle komma fram till att Allan Eliasson har rätt till ett särskilt skadestånd enligt datalagen eller personuppgiftslagen på grund av en oriktig uppgift om polskt medborgarskap godtar staten 5 000 kr som en skälig ersättning för kränkning. Detta belopp ligger väl i linje med de ersättningsnivåer som Högsta domstolen har anvisat i NJA 2013 s. 1046 och som i övrigt förekommer i praxis. Det

GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 har inte varit fråga om någon värderande eller nedsättande uppgift och inte heller om en uppgift av ett slag som över huvud taget inte borde ha förekommit i folkbokföringen. Även om uppgiften har behandlats under lång tid kan kränkningen i sig inte anses ha varit av allvarlig art. Allan Eliasson Allan Eliasson har drabbats betydligt värre än den person som av Högsta domstolen beviljades 100 000 kr i skadestånd. Av 2 kap. 8 regeringsformen framgår att den som är svensk medborgare har frihet att förflytta sig inom riket eller lämna det. Han har under 32 år inte kunnat resa utomlands. Det är inte riktigt att han skulle ha kunnat få ett polskt medborgskap. På grund av tidigare brottslig verksamhet och obetalda skulder hos kronofogden beviljades han inte svenskt medborgskap. Det är knappast troligt att han skulle ha beviljats polskt medborgarskap mot denna bakgrund. Personer som vill återta sitt polska medborgarskap möter ofta en lång och krånglig process. Det fanns inte skäl för Allan Eliasson att söka medborgarskap i ett land han inte kände samhörighet med och inte tänkte bo i. Processen skulle ha försvårats på grund av att han utan pass inte kunde resa in i Polen. Uppgiften om polskt medborgarskap är en oriktig uppgift i datalagens och personuppgiftslagens mening. Pastorsämbetet borde ha kontrollerat forhållandena med Polens ambassad. DOMSKÄL I målet är till en början följande utrett. Allan Eliasson föddes den 25 augusti 1981. Enligt ingivet utdrag från svenska kyrkans personakt registrerades som moder Maria Eliasson född Horowska i Polen och som fader Dan Eliasson, född i Göteborg. Göteborgs tingsrätt dömde den 9 oktober 1987

10 GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 till äktenskapsskillnad mellan Dan Eliasson och Maria Eliasson. Av kyrkans personakt framgår att pastorsämbetet i Carl Johans församling i Göteborg den 27 november 1989 strök Dan Eliasson som far på grund av Göteborgs tingsrätts dom den 27 november 1987. Av personakten framgår också att ämbetet samma dag antecknade att Allan Eliasson var polsk medborgare och att han förlorade sitt svenska medborgarskap i och med hävandet av Dan Eliasson som far. Den 28 december 2004 beslutade Migrationsverket att avslå Allan Eliassons anmälan om svenskt medborgarskap och angav som skäl för detta att han inte visat att han varit svensk medborgare. Av handlingarna framgår vidare att Allan Eliasson den 25 september 2008 ansökte om svenskt medborgarskap. I ansökan uppgav han bl.a. att han önskade snabb behandling på grund av resa till sjuk mormor i Polen, att han fråntogs svenskt medborgarskap efter att styvfar lyckades övertyga polisen om detta när hans mor lämnade styvfadern samt att han hade rest till Polen i juni 1990 och augusti 1992. Den 30 januari 2013 beslutade Skatteverket att efter omprövning av tidigare beslut om medborgarskap registrera Allan Eliasson som svensk medborgare. Som skäl för detta angavs att tidigare beslut var uppenbart oriktigt. Parterna är ense om att svenska kyrkans avregistrering i november 1989 innebar en överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen och att Allan Eliasson på grund av denna överträdelse har rätt till skadestånd. Fråga är om han har rätt till högre ersättning än det belopp, 100 000 kr, som Justitiekanslern redan tillerkänt honom. Högsta domstolen har i dom den 23 april 2014 (NJA 2014 s. 323) funnit att skadeståndet ska bestämmas till 100 000 kr efter att en man varit avregistrerad som svensk medborgare under fyra och ett halvt år. Därvid uttalade Högsta domstolen att mannen i realiteten under den tiden var fråntagen sitt svenska medborgarskap och att det rörde sig om en överträdelse under lång tid av en grundläggande rättighet. Högsta

11 GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 domstolen uttalade också att utgångspunkten för bedömning av skadan bör vara en skönsmässig bedömning av den skada som typiskt sett kan anses ha uppkommit. Bedömningen av ersättningens storlek ska således ske schablonmässigt utifrån framförallt objektiva grunder, bl.a. överträdelsens varaktighet. Allan Eliasson har från barnsben och under drygt 23 år varit avregistrerad som svensk medborgare. Han har under den tiden varit fråntagen sitt svenska medborgarskap och det har rört sig om en överträdelse under mycket lång tid av en grundläggande rättighet. I samband med avregistreringen antecknades felaktigt att han var medborgare i Polen. Med hänsyn till detta kan ersättningen enligt tingsrättens mening bestämmas till 150 000 kr. De subjektiva skäl som Allan Eliasson lyft fram om vad medborgarskapsförlusten inneburit för honom medför inte annan bedömning. Ersättningen kan inte till någon del anses preskriberad och skäl för jämkning saknas. Allan Eliasson har därmed rätt att få ideellt skadestånd av staten med 125 000. Eftersom Justitiekanslern redan tillerkänt honom 100 000 kr ska staten förpliktas att betala ytterligare 50 000 kr. Det finns inte förutsättningar att på annan rättslig grund tillerkänna Allan Eliasson ytterligare ersättning för ideell skada. På grund av överträdelsen har Allan Eliasson rätt till ersättning för ekonomisk förlust, t.ex. eget arbete eller ombudsarvode. Allan Eliasson har uppgett att han har en skuld till sitt ombud med 54 600 kr (42 timmar å l 300 kr) för arbete med att åstadkomma omprövning och rättelse. Han har därvid uppgett att han lagt ner två timmar på besök vid Carl Johans församling pastorsexpedition, tre timmar på landsarkivet inklusive restid, tio timmar på skriftväxling med Migrationsverket, fem timmar på skriftväxling med Skatteverket samt tjugotvå timmar på rättsutredning. Enligt tingsrättens mening har de aktuella åtgärderna varit skäligen påkallade för tillvaratagande av Allan Eliassons rätt. Vad som anförts om antalet arbetade timmar och timarvode framstår dock som alltför högt. Tingsrätten finner att skälig ersättning för ombudsarvode inte kan utgå med mer än 10 000 kr.

12 GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM T 3517-16 Allan Eliasson har inte visat att han drabbat av någon ekonomisk förlust i övrigt. Allan Eliasson har således rätt till ytterligare ersättning från staten med sammanlagt 60 000 kr. På beloppet ska ränta utgå från den 16 september 2014, vilket Justitiekanslern vitsordat. Med denna utgång får Allan Eliasson anses som tappande part i målet. Han är därför skyldig att utge ersättning till staten för dess rättegångskostnad. Justitiekanslern har yrkat ersättning med 10 000 kr. Beloppet är skäligt och yrkandet ska därför bifallas. ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE Se bilaga. Överklagande ska ha inkommit till tingsrätten senast den 28 juli 2016 och vara ställt till Hovrätten för Västra Sverige. Patrik Claeson Henrik Karlsson Mats Ihlbom