BOUTREDNING, BOUPPTECKNING Delägare i ett dödsbo är arvingarna, de sk universella testamentstagarna samt vanligtvis den efterlevande maken. Den efterlevande maken är på basis av giftorätt delägare i dödsboet tills avvittring har förrättats mellan den efterlevande maken och arvingarna. Den efterlevande maken är inte på basis av giftorätt delägare i dödsboet, om makarna hade ett sådant äktenskapsförord som helt utesluter giftorätten. Den efterlevande maken kan också i så fall vara delägare i dödsboet, om maken är en laglig arvinge eller universell testamentstagare. En universell testamentstagare är en person som genom testamente har fått äganderätt till hela eller en viss del av den avlidnas egendom. Om hela egendomen i dödsboet har testamenterats, förblir de lagliga arvingarna dödsbodelägare tills testamentet vinner laga kraft och de eventuella laglotterna antingen har betalats eller inte krävts inom utsatt tid. I allmänhet åligger det den tillfälliga förvaltningen den dödsbodelägare som är mest förtrogen med dödsboets tillgångar och skulder, oftast den som bodde tillsammans med arvlåtaren. En delägare skall utan dröjsmål underrätta de övriga delägarna om dödsfallet. Om inte särskild förvaltning av dödsboet är ordnad, skall delägarna gemensamt förvalta boet och fatta beslut i boets angelägenheter och företräda dödsboet tillsammans. På ansökan av dödsbodelägarna kan rätten utse en särskild boutredningsman att på delägarnas vägnar sköta ovannämnda förvaltning av dödsboet. Även en delägare kan utses till boutredningsman (ofta förordnat i ett testamente). För att erhålla en tillförltlig utredning över den avlidnas tillgångar och skulder skall bouppteckning förrättas. Den skall verkstälals inom tre (3) månader efter dödsfallet ifall skattemyndigheten inte på ansökan ger uppskov. Den som är bäst bekant med dödsboets ställning utser två gode män att utföra förrättningen och bestämmer tid och plats för densamma. Samtliga arvsberättigade arvingar, även de sk sekundära arvingarna (arvingar till den avlidne, som ärver först efter den efterlevande makens död) samt testamentstagarna skall kallas till förrättningen. Den efterlevande maken skall alltid kallas, även om arvsrätt inte skulle föreligga. Bouppteckningen skall förutom en uppräkninga av tillgångar och skulder, också innehålla vissa faktan och handlingar (bl.a. släktutredning i form av ämbetsbevis ed., testamenten, äktenskapsförord mm.). Före bouppteckningstillfället skall man på förhand beställa bl.a. släktutredning, banksaldoutdrag samt värdeandelskontoutdrag per dödsdagen, allt beroende hurudan egendom som boet innehåller. Efter bouppteckningstillfället har man en (1) månad på sig att färdigställa bouppteckningen jämte bilagor och inlämna den till skatteverket på den avlidnes hemort. Skatteverket registrerar bouppteckningen och verkställer på basis av densamma arvsbeskattningen. Boets tillgångar och skulder skall införas i bouppteckningen sådana de var vid dödsfallet. Förutom dessa, skall även den efterlevande makens tillgångar och skulder upptecknas. I bouppteckningen skall även antecknas huruvida arvlåtaren har utgett förskott på arv. Förskott som arvlåtaren gett till
bröstarvinge, skall enligt huvudregeln avräknas på dennes arv om inte annat föreskrivits eller kan antas ha varit avsett. Bouppteckningen skall undertecknas av gode männen och av den person som uppgivit boet. Möjlig tilläggsbouppteckning (nya tillgångar/skulder uppdagats efter bouppteckningen) skall upprättas inom en månad från det att ny tillgång/skuld yppats. En arvinge och en testamentstagare har rätt att avsäga sig sitt arv efter arvlåtaterens död, om de inte redan har tagit sådan befattning med boet att de skall anses ha tillträtt arvet. I prakitiken görs saken behändigt genom att upprätta ett skriftlig handling som ges före eller senast vid bouppteckningstillfället till gode männen, där man klart avsäger sig sitt arv, utan att nämna någon förmånstagare, då risken är stor att både den som avsäger sig blir arvsbeskattad och den till vars förmån man avsäger sig arvet, blir gåvobeskattad. Enligt lag får automatiskt den person sagda arv, som närmast befinner sig i arvsordningen efter avsägaren. Efter att bouppteckningen är klar kan arvskifte förrättas. Inga tidsfrister är uppställda i lagen. ARVSKIFTE Efter att bouppteckningen slutförts, har varje delägare rätt att yrka på skifte. Ifall den avlidne var gift skall först avvittring (om giftorätt inte uteslutits medelst äktenskapsförord) förrättas. Mot en delägares vilja får skifte inte företas, förrän bouppteckningen slutförts och alla kända skulder erlagts eller medel för dem reserverats. Dödsboet kan i sig lämnas helt eller delvis oskiftat. Över arvskiftet skall upprättas en formbelagd skifteshandling. Har skiftet förrättas av delägarna skall handlingen undertecknas av samtliga delägare och bestyrkas av två ojäviga vittnen. Har en skiftesman förrättat skiftet skall han underteckna skifteshandlingen och utan dröjsmål sända varje delägare ett exemplar av skifteshandlingen. Klander av ett skifte förrättat av delägarna kan klandras på den grund, att densamma inte upprättatats i stadgad form. Ett skifte upprättat av skiftesman kan klandras oberoende av grunden. I vardera fallet skall en delägare väcka talan mot de övriga delägarna/skiftesmannen inom 6 månader från det skiftet förrättats. ARV Vem ärver? Endast den som lever vid arvlåtarens död kan ärva. (undantagsvis barn som kommit till dessförinnan och föds efter arvlåtarens död). Arvsordningen Ifall inget testamente uppsatts av arvlåtaren, ärver man i följande ordning: 1) Bröstarvingarna, dvs arvlåtarens barn, barnbarn osv i rätt nedstigande led ärver var och en lika mycket. Ifall ngt av barnen dött innan arvlåtaren, träder dess barn (arvlåtarens barnbarn) i stället och delar lotten i lika delar. Adoptivbarn ärver sina adoptivföräldrar på sama sätt som biologiska barn.
2) Ifall inga bröstarvingar finns, ärver den avlidnas efterlevande make egendomen. Makes arvsrätt är såtillvida begräsad, att maken inte får avvyttra denna ärvda egendomen genom gåva eller testamente. Efter makens död återgår den först avlivdnes andel av boet till den först avlidnes föräldrar, syskon eller syskonbarn (sk sekundära arvingar). 3) Ifall bröstarvingar eller make/maka inte finns, ärver arvlåtarens far och mor arvet till hälften var (eller hela arvet, ifall ensam i livet). 4) Ifall arvlåtarens far/mor är död, delar arvlåtarens syskon faderns eller moderns lott. I ett avliddet syskons ställe träder dennes avkomlingar, som delar denna del av arvet i lika delar. Om någondera av arvlåtarens föräldrar lever och det inte finns några syskon eller syskonbarn, ärver han eller hon hela arvet. 5) Om ovannämnda släktingar (1-4) inte finns, går arvet till finska staten. Kusiner eller avlägsnare släktingar ärver inte. Arvlåtarens make/make erhåller i stöd av sin giftorätt (inget äktenskapsförord) normalt hälften av det gemensamma boets värde vid avvittringen. Om den efterlevande makens egendom är värdefullare än den avlidnes egendom, kan den efterlevande välja att inte utbetala sk utjämning till den avlidnes arvingar (ÄL 103 2). Dödsboet har inte motsvarande rätt mot den efterlevande. Medelst äktenskapsförord kan man helt eller delvis utesluta giftorätten mellan makar. Giftorätt: innebär i huvudsak att makarnas egendom delas lika vid avvittringen efter äktenskapets upplösning (dödsfall, äktenskapsskillnad). Den make som äger mindre erhåller då kompensation genom sk utjämning (för att förverkliga giftorätten). Äktenskapsförord: avtal enligt vilket parterna avtalar om att deras egenom helt eller delvis skall vara utesluten giftorätt. För att vara giltigt bör förordet göras skriftligt under närvaro av två vittnen och därefter registreras hos magistraten. Efterlevande make får hålla den avlidne makens kvarlåtenskap oskiftad i sin besittning ifall annat inte följer av bröstarvinges krav på skifte eller testamente som upprättats av arvlåtaren. Oberoende av bröstarvinges krav på skifte och testamentstagares rätt får efterlevande make kvarhålla makarnas gemensamma hem med livstida nyttjanderätt, ifall kvarlåtenskapen inte innehåller annan lämplig bostad för den efterlevande. BESKATTNINGSFRÅGOR BETRÄFFANDE ARV OCH GÅVA Några huvudregler Skattemyndigheterna fastställer arvskatt utgående från bouppteckningen och gåvoskatten på basis av gåvoskattedeklarationen. Dessa handlingar utgör utgångspunkten för värderingen, men skattemyndigheterna har även att tillgå statistik jämte egna bedömningar. Ifall arvskiftet sker innan arvsskatten fastställts, skall en kopia över skifte skickas till beskattaren, varvid skattemyndigheten korrigerar (inte offentligt noterade värdepapper, som alltid beskattas enligt värde på döds - resp. överlåtelsedagen) skatteutfallet i stöd av skiftesinstrumentet, i de fall värdena framgår ur arvskiftet.
Handläggningen av gåvo- och arvsbeskattning tar ca 6-8 månader i anspråk. Beskattningsbeslutet sker genom att skattemyndigheten skickar en debetsedel ur vilken även betalningstiden framkommer. Ur debetsedeln framgår även eventuella avvikelser från skatteskyldiges uppgifter, samt hur t.ex. eventuella nyttjanderättsavdrag har beaktats. Arv och gåva beskattas enligt separata skatteskalor. Andelens värde Grunddelen vid intervallets nedre gräns Skatteklass I 20 000-40 000 100 7 % 40 000-60 000 1 500 10 % 60 000-120 000 3 500 13 % 200 000-1 000 000 21 700 16 % 1 000 000-149 700 19 % Gåvoskatteskalan 5 000-25 000 100 8 % 25 000-55 000 1 700 10 % 55 000-200 000 4 700 12 % 200 000-1 000 000 21 100 15 % 1 000 000-142 100 17 % Exempel: Arvskatten i klass I är 800 när arvsandelens värde vid beskattningen fastställts till 30 000 (100 + 7 % x 10 000 ). Motsvarande skattebelopp vid gåvobeskattningen i klass I är 2000 (100 + 19 % x 1 000 ). I skatteklass I verkställs beskattningen enligt skatteskalan 7-19 % och i skatteklass II enligt den dubbla skatteskalan 19-33 %. Förutom skatteskalorna ovan, beror skatten (arvs- och gåvoskatt) på av den skatteklass som den skatteskyldige hör till. Skatteskalorna I och II fastställs beroende på släktskapsförghållandena sålunda, att tillskatteklass I hör den avlidnes make (sambo i vissa fall, trolovad i specialfall), barn, adoptivbarn, barnbarn, föräldrar och adoptivföräldrar, far- och morföräldrar osv i rakt upp- och nedstigande led. Makes barn, barnbarn, adoptivbarn osv i nedstigande led. Till skatteklass II hör släktingar i sidled (syskon, moster/faster, makes mor/far)och icke släktingar. Efterlevande make får göra ett avdrag från sin arvsandels värde om 90 000 och minderåriga bröstarvingar ett avdrag om 60 000. Minderåriga barn börjar sålunda betala arvsskatt först när deras arvslotts värde är minst 60 000 och efterlevande makar (i vissa fall sambor) först när deras arvslott uppgår till minst 90 000.
Nyttjanderättsavdraget Ifall man man ärver eller får egendom i gåva på villkor att någon (givaren eller ngn annan) skall ha nyttjanderätt till objektet på viss tid eller livstid, görs ett avdrag som motsvarar nyttjanderättens värde. Ifall livstida nyttjanderätt, görs ett avdrag vid beskattningen enligt en på nyttjanderättsinnehavarens ålder baserad koefficient. Denna multipliceras med det beräknade avkastningstalet för egendomen i fråga. För bostäder och placeringsobjekt fastställs avkastningstalet normalt till 5 % per år och för fritidsbostäder till 3 % per år. Nyttjanderättsinnehavarens ålder Årskoefficient under 44 år 12 44-52 11 53-58 10 59-63 9 64-68 8 69-72 7 73-76 6 77-81 5 82-86 4 87-91 3 92 eller över 2 Ålderskoefficienten multipliceras med avkastningstalet (5 %/3%) och det erhållna procenttalet avdras från det vid beskattningen fastställda värdet på ifrågavarande egendom. Exempel: Ålder 53-58 = årskoefficient 10, avkastningstalet 5 %, beviljas ett avdrag vid beskattningen om 50 % (10 x 5) av det fastställda värdet. En 50 årig änka erhåller i testamente en bostadslägenhet, beskattningsvärde (gängse värde) 70 000 (enda egendomen i dödsboet efter skulder), avkastningstalet 5 %, årskoefficient 11, på årsbasis erlägges för arvsandelen ½ x 70.000 x 5 % = 1.750 x 11 = 19.200. Nyttjanderätten minskar den beskattningsbara egendomen om 35 000, dvs beskattat blir 15 750, resten eller 35 000 erhåller änkan genom sin giftorätt.
Makes sits vid arvsbeskattningen Makar ärver den andra, ifall det inte vid dödsfallet finns några bröstarvingar. Trots bröstarvingar kan makar testamentera till den andra maken sin egendom. Ifall makarna inte har ett äktenskapsförord, har den efterlevande normalt rätt till hälften av den gemensamma egendomen utan skattekonsekvenser i stöd av sin giftorätt. Exempel: A (den avlidne) har en nettoegendom om 120 000 och änkan en nettoegendom om 40 000. Makarna har två barn och inget äktenskapsförord eller testamente. I stöd av giftorätten, har änkan rätt till utjämning (+ 20 000 ), varvid bröstarvingarna har att dela på hälften av 160 000, dvs 80 000. Krav på utjämning skall göras i bouppteckningen eller till beskattaren innan beskattningen slutföres. I annat fall kan saken korrigeras genom besvär. Ifall änkans egendom skulle ha varit större än den avlindes dito, har änkan ingen legal skyldighet att till arvingarna tillskjuta någon egendom, utjämning. TESTAMENTE Arvlåtaren har rätt fria händer att bestämma om sin egendom genom testament, ifall denne önskar avvika från lagens bestämmelser om arvsordningen. Endast bröstarvingarnas rätt till laglott inskränker denna frihet. För att ett testamente skall vara giltigt skall det upprättas i stadgad form. I allmänhet görs detta skriftligen, daterat och i två ojäviga vittnens närvaro. Vittnenas yrke och hemvist skall antecknas. Vittnena skall känna till att fråga är om arvlåtarens sista vilja, men innehållet behöver vittnena inte känna till. Undantagsvis kan ett testamente upprättas muntligt, vid t.ex. svår sjukdom eller olycksfall i två vittnens närvaro eller skriftligen utan vittnen. Nödtestamentet skall senare, ifall nödsituationen inte lett till döden, inom tre (3) månader upprättas i normal ordning. Vittnena skall intyga att de varit samtidigt närvarande när underskriften skett, att testatorn har förstått testamentets betydelse och att han har upprättat testamentet av egen fri vilja. I ett testamente kan man stipulera att testamentstagaren erhåller en kvot- eller en procentuell del av arvet, eller att ett visst föremål eller penningbelopp utges till en viss person (jmfr legat, universaltestamente) I ett testamente kan utskrivas att mottagarens make inte skall ha giftorätt i den testamenterade egendomen. Efter testators död skall testamentstagaren delge arvingarna testamentet bevisligen (stämningsman eler annars bevisligen). Testamentet skall uppvisas arvingarna samtidigt som de bör erhålla en till riktigheten bestyrkt kopia över testamentet. Efter delgivningen kan arvingarna klandra (formfel eller pga psykiska orsaker) testamentet i tingsrätten på arvlåterens hemort inom sex (6) månader från delgivningen. Då ett testamente är avsett att ge uttryck åt testatorns sista vilja kan han närhelst återkalla testamentet eller skriva ett nytt.
Testator kan bestämma att testamentstagaren får full äganderätt till egendomen eller enbart nyttjanderätt. GÅVA En gåva innebär att gåvogivaren ger av sin egendom vederlagsfritt åt en annan person. En gåva anses fullbordad när den donerade egendomen överlåtits till gåvotagaren eller ombud för denne. En gåva beträffande lösöre kan ges muntligt eller skriftligt. Av bevisskäl och av skatteorsaker bör gåvobrev alltid upprättas skriftligen. Gåva av fastighet är formbundet och skall alltid göras skriftligt och gåvobrevet skall t.ex. bevittnas av ett offentligt köpvittne. En gåva till bröstarvinge (barn/barnbarn) utgör förskott på arv, om det inte uttryckligen stipuleras att gåvan inte är förskottsarv. En gåva till andra personer utgör förskott på arv bara om så stipuleras. Förskott på arv betraktas normalt vid arvskifte som tillägg till kvarlåtenskapen och som avdrag från gåvomottagrens arvslott. Gåvogivaren kan i gåvobrevet bestämma, att mottagarens make inte har giftorätt i gåvoobjektet. Formkravet härvidlag är att gåvobrevet bevittnats av två ojäviga vittnen. Ifall gåvotagaren önskar skydd mot gåvogivarens eventuella borgenärer, krävs att gåvan anmäls till magistraten, ifall fråga inte är om sk sedvanliga gåvor som inte står i missförhållande till givarens ekonomiska ställning. Ifall värdet på gåvan överskrider gränsen för en skattefri gåva (nu 3 999 o), skall gåvotagaren sätta upp en gåvoskattedeklaration på en för ändamålet fastställd blankett och inlämna densamma till skatteverket inom tre (3) månader efter mottagandet av gåvan. Gåvor givna inom tre (3) år sammanräknas vid bestämmandet av skatteskyldigheten, ifall fråga om samma gåvogivaren och gåvotagare. Gåvan skall individualiseras och gåvotagaren kan ge sin uppfattning om gåvans värde. Gåvogivaren kan även ha förbehållit sig själv eller annan en nyttjanderätt som givetvis påverkar skatteunderlaget.