ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 1/11 2011-01-12 Mål nr A xx/10 Stockholm

ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 1/11 2011-01-12 Mål nr A xx/10 Stockholm KÄRANDE Facket för Service och Kommunikation (SEKO), Box 1105, 111 81 Stockholm Ombud: förbundsjuristen Bo Villner, LO-TCO Rättsskydd AB, Box 1155, 111 81 Stockholm SVARANDE R D m u f Rs Sollefteå SAKEN fordran på semesterersättning enligt träffat förlikningsavtal m.m. Mellan R D och Facket för Service och Kommunikation (SEKO), (förbundet), gäller kollektivavtal, s.k. hängavtal till avtalet för väg & ban mellan Sveriges Byggindustrier och förbundet. J L är medlem i förbundet och var anställd som grävmaskinist hos R D under perioden april november 2007. I februari 2009 väckte förbundet talan i Arbetsdomstolen mot R D och yrkade han skulle förpliktas att betala bl.a. utebliven semesterersättning till J L. Under målets handläggning träffade parterna, den 15 juni 2009, en överenskommelse med bl.a. följande innehåll. 1. R D ska till J L utge semesterersättning med 16 665 kr i ett för allt för tvistens lösande. Beloppet ska sättas in på J Ls lönekonto senast den 10 juli 2009. Från beloppet ska sedvanligt avdrag för preliminärskatt göras. 2. Förbundet åtar sig att senast den 1 juli 2009 till Roland Danielsson lämna specificerad uppgift om vad den av honom den 6 februari 2009 verkställda betalningen av 32 000 kr avser. R D betalade inte det överenskomna beloppet avseende semesterersättning. Tvist har uppstått mellan parterna om R D är skyldig att utge beloppet och om han gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott genom att inte betala i enlighet med överenskommelsen. I anledning av att förbundet påkallade förhandlingar i de tvistefrågorna har ytterligare tvist uppkommit mellan parterna om R D brutit mot förhandlingsordningen i kollektivavtalet väg & ban genom att inte justera ett förhandlingsprotokoll. Förbundet har väckt talan mot R D i Arbetsdomstolen och yrkat att domstolen ska förplikta R D att

2 1. till J L betala 16 665 kr jämte ränta enligt 6 räntelagen från den 10 juli 2009 till dess betalning sker, 2. till var och en av J L och förbundet betala allmänt skadestånd med 15 000 kr för kollektivavtalsbrott, 3. till förbundet betala allmänt skadestånd med 10 000 kr för kollektivavtalsbrott. På de allmänna skadestånden har förbundet yrkat ränta enligt 6 räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 17 maj 2010, till dess betalning sker. R D har bestritt käromålet. Han har vitsordat yrkat belopp för semesterersättning som skäligt i och för sig. Några andra belopp har inte vitsordats. Ränteyrkandena har vitsordats såsom skäliga i och för sig. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande. Förbundet Överenskommelsen om semesterersättning J L var anställd som grävmaskinist hos R D under perioden april november 2007. J L hade sedan han avslutat sin anställning hos R D ett krav på lön och semesterersättning. Vid tvisteförhandlingar i december 2008 förband sig R D att betala lönefordran men bestred fordran på semesterersättning. Först efter att en konkursansökan lämnats in reglerades lönefordran i februari 2009. Med anledning av J Ls fordran på semesterersättning väckte förbundet i februari 2009 talan mot R D i Arbetsdomstolen, mål A 33/09. Förbundet yrkade att R D till J L skulle betala 16 665 kr avseende utebliven semesterersättning samt allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen. Parterna träffade vid den muntliga förberedelsen den 15 juni 2009 en överenskommelse. Den innebar bl.a. att R D skulle betala den yrkade semesterersättningen till J L. Beloppet, med avdrag för sedvanlig preliminärskatt, skulle vara insatt på J Ls lönekonto senast den 10 juli 2009. Förbundet åtog sig att, senast den 1 juli 2009, lämna uppgifter till R D om vad den av honom den 6 februari 2009 verkställda betalningen om 32 000 kr avsåg. R D har inte betalat den överenskomna semesterersättningen till J L. R D har invänt att förlikningsavtalet blivit ogiltigt och att han därför inte är skyldig att betala beloppet. Han har gjort gällande att förbundet inte uppfyllt sin del av avtalet enligt punkten 2. I sak är detta felaktigt. Därutöver görs det gällande att oavsett om förbundet uppfyllt sin del av avtalet eller inte är R Ns åtagande att utge semesterersättningen i fråga inte på något sätt villkorat av förbundets åtagande enligt överenskommelsen. Avtalet är alltså giltigt och R D är därför skyldig att betala det överenskomna beloppet till J L.

3 Förbundet har fullgjort sitt åtagande enligt överenskommelsen genom att förbundet i ett brev, daterat den 23 juni 2009, till R D har lämnat specificerad information om den verkställda betalningen. Brevet var av förbiseende inte adresserat med rätt postnummer. Det är emellertid inte sannolikt att brevet av den orsaken inte skulle ha kommit R D tillhanda inom rätt tid. Därtill skickade förbundet den begärda informationen än en gång sedan R D hävdat att han inte fått förbundets ursprungliga brev. Det ska i sammanhanget tilläggas att R D i den tidigare korrespondensen med förbundet invänt att han inte är skyldig att betala semesterersättningen brutto. Invändningen är inte relevant eftersom en arbetstagares lön alltid anges som bruttobelopp. Arbetsgivaren, dvs. i detta fall R D, är skyldig att från bruttolönebeloppet dra av preliminärskatt och betala nettobeloppet till arbetstagaren. Allmänt skadestånd för brott mot överenskommelsen Det förlikningsavtal som förbundet och R D träffade i mål A 33/09 är ett kollektivavtal. Det rör sig om ett skriftligt avtal vari arbetsgivaren och förbundet kommit överens om förpliktelser och rättigheter, bl.a. lön till arbetstagaren som är medlem i förbundet. Parterna har haft för avsikt att sluta ett kollektivavtal. Därav följer att överenskommelsen uppfyller 23 medbestämmandelagens kriterier för att utgöra ett kollektivavtal. Eftersom R D, i strid mot avtalet, inte betalat det överenskomna beloppet till J L har han gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott och är därmed skyldig att utge allmänt skadestånd till både J L och förbundet. Allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet för väg & ban Med anledning av att R D inte betalade den överenskomna semesterersättningen till J L påkallades tvisteförhandlingar. Den lokala förhandlingen, som hölls den 22 september 2009, avslutades i oenighet och i protokollet antecknades att förbundet avsåg att begära central förhandling. Förbundsombudsmannen B B ringde därför upp R D den 27 november 2009. B B och R D kom överens om att hålla den centrala förhandlingen direkt per telefon. Förhandlingen genomfördes och avslutades i oenighet. De kom överens om att B B skulle upprätta ett förhandlingsprotokoll som sedan skulle justeras av R D. Förhandlingsprotokollet skickades till R D för justering. Då något justerat protokoll inte återkom till förbundet skickades protokollet ytterligare en gång till R D. Inte heller denna gång återkom R D, varvid förbundet meddelade honom att det frånträdde förhandlingarna. Av förhandlingsordningen i kollektivavtalet väg & ban framgår att protokoll ska vara justerat och motparten tillhanda snarast, dock senast inom en månad från mottagandet, om ej annat överenskommes. Genom att inte justera protokollet inom föreskriven tid har R D ådragit sig skadeståndsskyldighet för kollektivavtalsbrott. Han är därför skyldig att utge allmänt skadestånd till förbundet. Sammanfattning av grunderna för talan

4 Enligt ett förlikningsavtal, ingånget mellan parterna den 15 juni 2009, är R D skyldig att till J L utge 16 665 kr avseende semesterersättning. R D har inte betalt beloppet och är skyldig att enligt avtalet, som är giltigt, betala semesterersättningen i fråga. Genom att inte betala i enlighet med förlikningsavtalet, vilket är ett kollektivavtal, har R D gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott och ska därmed, enligt 54 och 55 medbestämmandelagen, betala allmänt skadestånd till både J L och förbundet. Vidare har R D underlåtit att, enligt förhandlingsordningen i kollektivavtalet för väg & ban, justera förhandlingsprotokollet från den centrala förhandlingen som hölls mellan parterna den 27 november 2009. För även det kollektivavtalsbrottet ska R D utge allmänt skadestånd till förbundet. R D Fordran enligt överenskommelsen Parterna träffade i mål A 33/09 ett förlikningsavtal. Avtalet innebar bl.a. att han skulle betala J L 16 665 kr i semesterersättning och att förbundet senast den 1 juli 2009 skulle tillhandahålla honom viss specificerad information. Förbundet överlämnade informationen först den 9 augusti 2009, dvs. drygt en månad för sent. De handlingar som förbundet påstått sig ha skickat till honom i tiden dessförinnan har han inte mottagit. Förbundets underlåtenhet att ge honom informationen i rätt tid innebär att förbundet brutit mot förlikningsavtalet. Den rättsliga följden av förbundets avtalsbrott är att hela avtalet blivit ogiltigt. Han är därför inte skyldig att betala den överenskomna semesterersättningen till J L. I sammanhanget ska tilläggas att förbundet har krävt att han ska betala semesterersättningen brutto. Det är felaktigt eftersom J L enbart är berättigad till nettobeloppet efter att preliminärskatten betalats till Skatteverket. Förbundet har även i andra sammanhang krävt honom på bruttobelopp vilka han betalat, vilket innebär att han fått krav från Skatteverket på obetald skatt. Allmänt skadestånd för brott mot överenskommelsen Det är riktigt att överenskommelsen som slöts mellan parterna den 15 juni 2009 utgör ett kollektivavtal. Såsom tidigare beskrivits blev avtalet ogiltigt med anledning av förbundets avtalsbrott. Han har alltså för egen del inte varit skyldig att fullfölja avtalet, varför han inte gjort sig skyldig till något kollektivavtalsbrott. Allmänt skadestånd för brott mot avtalet för väg & ban Den 22 september 2009 hölls en lokal tvisteförhandling mellan parterna i Sollefteå. Vid förhandlingen var bl.a. han själv och förbundets ombudsman A B närvarande. Det är inte riktigt att han förhandlat med förbundet centralt. Han har inte förhandlat med B B om den aktuella frågan och har heller inte talat med honom per telefon den 27 november 2009, dvs. den dag som förbundet påstår att den centrala förhandlingen ägde rum. Vid det aktuella

5 tillfället befann han sig på sjukhus i Tyskland. För honom framstår det som märkligt att det skulle ha hållits en förhandling per telefon. Han har inte heller mottagit något förhandlingsprotokoll från den påstådda centrala förhandlingen eller meddelande från förbundet att det har frånträtt förhandlingen. Han har alltså inte brutit mot kollektivavtalet genom att inte underteckna det upprättade protokollet. Sammanfattning av grunderna för bestridandet Det förlikningsavtal som parterna ingick den 15 juni 2009 är ogiltigt och kan inte göras gällande av förbundet. Ogiltigheten följer av att förbundet inte fullföljt sitt åtagande enligt avtalet. Han är därför inte på grund av avtalet skyldig att betala beloppet i fråga till J L. Härav följer att han inte heller brutit mot avtalet, som är ett kollektivavtal. Han är alltså inte skadeståndsskyldig för något avtalsbrott. Parterna har inte genomfört någon central förhandling i tvistefrågan och han har heller inte mottagit protokollet från den påstådda förhandlingen. Han kan därför inte anses ha brutit mot skyldigheten att, enligt kollektivavtalets förhandlingsordning, inom viss tid justera ett protokoll. Domskäl Bakgrund R D och förbundet träffade, den 15 juni 2009, en skriftlig överenskommelse om bl.a. att R D senast den 10 juli 2009 skulle betala semesterersättning till J L med 16 665 kr. Förbundet åtog sig i samma överenskommelse att senast den 1 juli 2009 till R D lämna specificerad uppgift om vad den av honom den 6 februari 2009 verkställda betalningen av 32 000 kr avsåg. R D har inte betalat den överenskomna semesterersättningen till J L. Tvisten Tvisten gäller flera frågor. Huvudfrågan är om R D är skyldig att utge den i förlikningsavtalet överenskomna semesterersättningen till J L eller om förlikningsavtalet blivit ogiltigt med anledning av att förbundet inte fullföljt sina avtalsförpliktelser. Tvisten gäller även om R D genom att inte betala semesterersättningen gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott. Vidare föreligger tvist om R D brutit mot förhandlingsordningen i kollektivavtalet för väg & ban genom att inte ha justerat ett protokollet från en central förhandling som enligt förbundet har hållits mellan parterna. Utredningen i målet Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På förbundets begäran har vittnesförhör hållits med förbundsombudsmannen B B. På R Ds begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med honom själv.

6 Är R D skyldig att betala den i förlikningsavtalet överenskomna semesterersättningen och allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott? Förbundet har gjort gällande att R D i enlighet med förlikningsavtalet är skyldig att betala den överenskomna semesterersättningen till J L. R D har invänt att förlikningsavtalet blivit ogiltigt eftersom förbundet brutit mot avtalet genom att förbundet inte uppfyllt sitt åtagande att till honom senast den 1 juli 2009 lämna den överenskomna informationen. Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Parterna i ett avtal kan komma överens om att ena partens förpliktelse är villkorad av att motparten först fullgör sin del av avtalet eller någon annan skyldighet som det åligger parten att fullfölja. Av ordalydelsen i nu aktuellt förlikningsavtal eller av avtalets utformning i övrigt framgår inte att R Ds förpliktelse på något sätt är villkorad av förbundets åtagande. Någon utredning som visar på att parterna haft en sådan avsikt med avtalet har heller inte företetts. Därav följer att oavsett om förbundet, såsom R D påstått, brutit mot överenskommelsen innebär detta inte att R D skulle vara befriad från sin skyldighet att betala det överenskomna beloppet till J L. Det saknas därmed anledning för Arbetsdomstolen att pröva om förbundet uppfyllt sin del av förlikningsavtalet eller inte. Av det ovan anförda följer att R D i enlighet med parternas överenskommelse är skyldig att till J L utge semesterersättning med 16 655 kr. Parterna är överens om att förlikningsavtalet är ett kollektivavtal. Eftersom R D, genom att inte betala det överenskomna beloppet till J L, brutit mot överenskommelsen är han skyldig att utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott till både J L och förbundet. Har R D brutit mot förhandlingsordningen genom att inte justera ett protokoll? Förbundet har gjort gällande att R D brutit mot förhandlingsordningen i kollektivavtalet för väg & ban genom att han inte justerat protokollet från en central förhandling som, enligt förbundet, hållits mellan parterna den 27 november 2009. Roland Danielson har bestritt att det över huvud taget förevarit en central förhandling i tvistefrågan mellan parterna. Han har vidare gjort gällande att han inte mottagit något protokoll från den påstådda förhandlingen. Förbundsombudsmannen B B har berättat bl.a. följande. Först skickades en förhandlingsframställning till R D. Denne svarade dock inte varför han ringde upp R D den 27 november 2009 och frågade om förhandlingarna

7 kunde hållas per telefon. R D samtyckte till förslaget. Förhandlingarna genomfördes och båda parter fick lägga fram sina synpunkter på tvistefrågorna. Telefonsamtalet avslutades med att R D åtog sig att justera protokollet efter det att han mottagit det från förbundet. Förhandlingsprotokollet skickades i två omgångar till R D. R D återkom emellertid aldrig med ett justerat protokoll. Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Av 15 första stycket medbestämmandelagen framgår att parterna kan komma överens om att förhandla på annat sätt än genom sammanträde. Regleringen ger alltså utrymme för att förhandlingar ska kunna föras även per telefon om parterna är överens om det. För att förhandlingar enligt medbestämmandelagens mening ska anses ha förts krävs emellertid att parterna är införstådda med att ett möte eller ett samtal varit just en förhandling. B B har i förhöret med honom uppgett att han och R D den 27 november 2009 haft ett telefonsamtal angående den aktuella tvisten och beskrivit vad som avhandlades. Roland Danielson har häremot, i förhör, uppgett dels att han inte har något minne av något telefonsamtal med B B den 27 november, dels att han den dagen befann sig på ett sjukhus i Tyskland. B B har uppgett att R D vid samtalet nämnde något om att denne var på väg till sjukhus eller var på sjukhus. Mot denna bakgrund saknas det enligt Arbetsdomstolens mening skäl att ifrågasätta B Bs uppgift om att de två talades vid per telefon den aktuella dagen. B B har vidare uppgett att enligt hans uppfattning förstod R D att det var fråga om en förhandling. R D har uppgett att han tycker det är konstigt att det skulle ha hållits en förhandling per telefon. Trots att Arbetsdomstolen funnit visat att telefonsamtalet i fråga ägt rum, finner Arbetsdomstolen inte genom vad enbart B B uppgett att det är utrett att R D verkligen insåg att telefonsamtalet innebar en förhandling. Arbetsdomstolen finner därmed inte visat att R D brutit mot förhandlingsordningen då han inte undertecknat det av förbundet upprättade protokollet. Förbundets talan i denna del ska därför avslås. Sammanfattning och rättegångskostnader Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att förbundets talan såvitt avser semesterersättning till J L ska bifallas och att R D ska förpliktas att betala allmänt skadestånd till J L och förbundet för att ha brutit mot överenskommelsen av den 15 juni 2009, men att talan om kollektivavtalsbrott i övrigt ska avslås. Arbetsdomstolen finner att det allmänna skadeståndet till var och en av J L och förbundet bör bestämmas till 10 000 kr. Förbundet har alltså inte vunnit full framgång med sin talan. Med tillämpning av 18 kap. 4 rättegångsbalken finner Arbetsdomstolen att förbundet ska tillerkännas en jämkad ersättning med två tredjedelar av sina rättegångs-

8 kostnader. Det av förbundet yrkade beloppet för rättegångskostnader får anses skäligt. R D har i en vid huvudförhandlingen ingiven handling, avseende egna rättegångskostnader, bland övriga uppgivna kostnader framställt ett krav på skadestånd om 30 000 kr avseende avtalsbrott. Av handlingen framgår inte uttryckligen mot vem kravet riktar sig. R D har vid hudförhandlingen uppgett att han anser sig ha en fordran på förbundet för att det brutit mot förlikningsavtalet och att han har rätt till beloppet som en ersättning för rättegångskostnad. Arbetsdomstolen uppfattar inte det framställda kravet som någon ansökan om stämning, varför det inte föranleder någon åtgärd från domstolens sida. Domslut 1. R D med uppgiven firma Rolles förpliktas att till J L betala sextontusensexhundrasextiofem (16 665) kr, med ränta enligt 6 räntelagen från den 10 juli 2009 till dess betalning sker. 2. R D med uppgiven firma Rolles förpliktas att till var och en av J L och Facket för Service och Kommunikation (SEKO) betala tiotusen (10 000) kr i allmänt skadestånd, med ränta enligt 6 räntelagen från den 17 maj 2010 till dess betalning sker. 3. Den av Facket för Service och Kommunikation (SEKO) förda talan i övrigt avslås. 4. R D med uppgiven firma Rolles förpliktas att ersätta Facket för Service och Kommunikation (SEKO) för rättegångskostnader med femtiotvåtusentrehundratrettioen (52 331) kr, varav 51 087 kr avser ombudsarvode, med ränta enligt 6 räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Ledamöter: C H, J P och H F. Enhälligt. Sekreterare: N B