GRUPP 1. STANDARD FÖR BELGISK VALLHUND FCI nr 15 (Berger Belge) ORIGINALSTANDARD: 1989-10-16. FCI-STANDARD: 1989-10-16; franska



Relevanta dokument
FINSK LAPPHUND (Suomenlapinkoira)

STANDARD FÖR BELGISK VALLHUND FCI nr 15 (Berger belge)

HÄLLEFORSHUND (interimistisk standard)

JAPANSK SPETS (Nihon Supittsu)

VIT HERDEHUND (Berger blanc suisse)

WELSH SPRINGER SPANIEL

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

POLSKI OWCZAREK PODHALANSKI

WELSH SPRINGER SPANIEL

MAGYAR AGAR. Grupp 10. FCI-nummer 240 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

Grupp 5 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av Dansk Kennel Klub i november 2003 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté

STAFFORDSHIRE BULLTERRIER (Staffordshire Bull Terrier)

LAPSK VALLHUND (Lapinporokoira)

WELSH CORGI PEMBROKE

Grupp 10 WHIPPET Nordisk Kennel Union

HALDENSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 267 Originalstandard SKKs Standardkommitté

SVENSK VIT ÄLGHUND. Grupp 5. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

Grupp 8 GOLDEN RETRIEVER Nordisk Kennel Union

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8

Grupp 1 BORDER COLLIE Nordisk Kennel Union

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

WELSH CORGI PEMBROKE

URSPRUNGSLAND: Tibet HEMLAND: England

FOXHOUND. (Rasnamn i hemlandet: English Foxhound)

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8. FCI-nummer 111 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

LANCASHIRE HEELER. Grupp 1. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

WEIMARANER. Grupp 7. FCI-nummer 99 Originalstandard ; tyska FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

EURASIER. Grupp 5. FCI-nummer 291 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

BERNER SENNENHUND. Grupp 2. FCI-nummer 45 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

Grupp 10 GREYHOUND Nordisk Kennel Union

HYGENSTÖVARE (Hygenhund)

WELSH CORGI CARDIGAN

FARAOHUND (Pharaoh Hound)

COTON DE TULÉAR. Grupp 9. FCI-nummer 283 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

SERBSKI GONIC. Grupp 6. FCI-nummer 150 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

STEIRISCHE RAUHHAARBRACKE

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union

FLATCOATED RETRIEVER

Grupp 5 NORRBOTTENSPETS Nordisk Kennel Union

FCI-standard fastställd av FCI General Committee

CANE CORSO (Cane Corso Italiano)

POLSKI OWCZAREK NIZINNY

FINSK LAPPHUND. (Rasnamn i hemlandet: Suomenlapinkoira)

MEXIKANSK NAKENHUND (Xoloiztcuintle - perro sin pelo mexicano)

SLOVENSKÝ HRUBOSRSTÝ STAVAC

ALPENLÄNDISCHE DACHSBRACKE

AFFENPINSCHER. Grupp 2. FCI-nummer 186 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

FEDERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL)

WELSH CORGI CARDIGAN

PINSCHER. (Deutscher Pinscher)

THAI RIDGEBACK DOG. Grupp 5. FCI-nummer 338 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

CESKOSLOVENSKÝ VLCIAK

BASSET BLEU DE GASCOGNE

DANSK-SVENSK GÅRDSHUND

SHIBA (Shiba) Grupp 5. FCI-nummer 257 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

KROMFOHRLÄNDER. Grupp 9. FCI-nummer 192 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

Grupp 7 POINTER Nordisk Kennel Union

BEAUCERON (Beauceron, Berger de Beauce, Bas-Rouge)

AZAWAKH. Grupp 10. FCI-nummer 307 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

PULI. Grupp 1. FCI-nummer 55 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté , ändrad

FLATCOATED RETRIEVER

BEARDED COLLIE. Grupp 1

WELSH CORGI CARDIGAN

Grupp 5 SVENSK LAPPHUND Nordisk Kennel Union

DVÄRGSCHNAUZER. (Zwergschnauzer)

SHETLAND SHEEPDOG (Shetland Sheepdog)

PETIT BLEU DE GASCOGNE

NORSK ÄLGHUND GRÅ (gråhund)

CHIEN DE BERGER DES PYRÉNÉES À POIL LONG

STANDARD FÖR SVENSK LAPPHUND

DERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL)

SLOUGHI. Grupp 10. FCI-nummer 188 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

Grupp 2 BULLMASTIFF Nordisk Kennel Union

FCI-standard fastställd av FCI General Committee

Grupp 9 LHASA APSO Nordisk Kennel Union

BRIARD (Berger de Brie) BRIARD. (Berger de Brie) This illustration does not necessarily show the ideal example of the breed.

GORDONSETTER. Grupp 7

NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER

FLATCOATED RETRIEVER

PETIT BASSET GRIFFON VENDÉEN

RUSSKAYA TSVETNAYA BOLONKA

BOLOGNESE. Grupp 9. FCI-nummer 196 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté , ändrad

TYSK SPETS, inklusive keeshond och pomeranian

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6 FCI-nummer - Ej erkänd av FCI Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté Foto: Åsa Lindholm

Grupp 2 AFFENPINSCHER Nordisk Kennel Union

TIBETANSK TERRIER. (Tibetan Terrier)

MUDI. Grupp 1. FCI-nummer 238 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

Grupp 5 SHIBA Nordisk Kennel Union

ENGELSK SPRINGER SPANIEL

FINSK STÖVARE (Suomenajokoira)

TERRIER BRASILEIRO. Grupp 3

Grupp 3 SEALYHAMTERRIER Nordisk Kennel Union

COLLIE, LÅNGHÅRIG. (Rasnamn i hemlandet: Collie (Rough))

RIESENSCHNAUZER. Grupp 2. FCI-nummer 181 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

STANDARD FÖR BORZOI FCI nr 193 (Russkaya Psovaya Borzaya) ANVÄNDNINGS- Vinthund (används i hemlandet för jakt, kapplöpning och coursing)

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union

TOSA. Grupp 2. FCI-nummer 260 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

PULI. Grupp 1 FCI-nummer 55 FCI-standard på engelska publicerad FEDERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL)

Transkript:

1 GRUPP 1 STANDARD FÖR BELGISK VALLHUND FCI nr 15 (Berger Belge) ORIGINALSTANDARD: 1989-10-16 FCI-STANDARD: 1989-10-16; franska SKKs STANDARDKOMMITTÉ: 1997-05-28 URSPRUNGSLAND/ HEMLAND: Belgien FCI-KLASSI- FIKATION: Grupp 1, sektion 1 Med arbetsprov BAKGRUND/ ÄNDAMÅL: HELHETSINTRYCK: VIKTIGA MÅTT- FÖRHÅLLANDEN: Belgisk vallhund härstammar från samma förfäder som den tyska schäfern. Under slutet av 1800-talet började man att renavla ett antal olika fårhundsvarianter i Belgien. Detta utmynnade i att Belgiska Kennelklubben år 1897 erkände fyra olika raser, nämligen de långhåriga groenendael och tervueren samt den korthåriga malinois och den strävhåriga laekenois. Som framgår av rasens standard rör det sig sålunda om en ras, som förekommer i skilda färger och hårlag. Belgisk vallhund är en ras, som skall kunna utföra ett hårt och krävande arbete. Den skall vara välbyggd, livlig och uppmärksam. Den är en utmärkt vakthund. Den belgiska vallhunden skall ha en normal kroppsform med harmoniska proportioner. Den skall vara konstruerad så att den är rustad för utomhusvistelse oberoende av årstid och de klimatväxlingar, som är vanligt förekommande i Belgien. Med sina harmoniska proportioner och det stolt burna huvudet skall den belgiska vallhunden ge ett intryck av elegant robusthet, vilket bör vara ett utmärkande drag för en vallhund. Hos hanhunden skall kroppslängden mätt från skulderbladsspets till sittbensknöl ungefär motsvara mankhöjden, tik får vara något längre.

2 UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR: HUVUD: Skallparti: Stop: Nostryffel: Nosparti: Läppar: Käkar/tänder: Kinder: Ögon: Öron: Förutom sina medfödda anlag som vallhund har rasen också värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt vakthund. Om så behövs, tvekar den inte att försvara sin husbonde envist och lidelsefullt. Rasen skall vara vaksam och uppmärksam. Den livliga och nyfikna blicken vittnar om intelligens. Huvudet skall vara väl utmejslat, långt men utan överdrift, och torrt. Skalle och nosparti skall ha ungefär samma längd; möjligen kan nospartiet få vara något längre, vilket ger ett fulländat helhetsintryck. Området under ögonen skall vara väl utmejslat. Skallen skall vara medelbred, i proportion till huvudets längd. Pannan skall snarare vara flat än rundad. Pannfåran skall vara föga framträdande. I profil skall skallens plan vara parallellt med nosryggen. Ögonbrynsbågarna skall inte vara framträdande. Stopet skall vara måttligt men markerat. Nostryffeln skall vara svart. Näsborrarna skall vara vida. Nospartiet skall vara medellångt och gradvis avsmalnande mot nosspetsen. Nosryggen skall vara rak. I profil skall den vara parallell med skallpartiets plan. Mungiporna skall vara väl tillbakadragna. Läpparna skall vara tunna, åtliggande och välpigmenterade. Den röda slemhinnan får inte synas. Komplett och regelbundet saxbett med välutvecklade käkar. Tångbett tolereras. Kinderna skall vara torra och flata men muskulösa. Ögonen skall vara medelstora, varken utstående eller insjunkna, lätt mandelformade och bruna, helst mörkbruna. Ögonlockskanterna skall vara svarta. Blicken skall vara öppen, livlig, klok och nyfiken. Öronen skall vara trekantiga, styva och upprättstående, högt ansatta och av proportionerlig längd. Öronmusslan skall vara väl avrundad i basen. HALS: Halsen skall vara tydligt markerad, ganska lång, muskulös och bredare

vid ansättningen i skulderpartiet. Huden skall vara åtliggande. Nacken skall vara mycket lätt välvd. 3 KROPP: Rygglinje: Manke: Ländparti: Kors: Bröstkorg: Underlinje: Svans: Kroppen skall vara kraftfull utan att vara tung. Se även AViktiga måttförhållandena. Ryggen skall vara plan. Manken skall vara markerad. Ländpartiet skall vara brett och mycket muskulöst. Korset skall vara mycket lätt sluttande. Det skall vara brett, men utan överdrifter. Framifrån sett skall bröstet ha föga bredd, utan att vara trångt. Bröstkorgen skall i sin helhet vara föga bred, men i stället ha gott djup, som hos alla djur med stor uthållighet. Revbenen skall vara väl välvda i sin övre del. Buken skall vara måttligt uppdragen, varken för flack eller för vinthundsaktig, i harmoni med bröstkorgens underlinje. Svansen skall vara väl ansatt, kraftig vid ansättningen och medellång. I stillastående bärs svansen hängande med svansspetsen lätt bakåtböjd i nivå med hasen; i rörelse bärs den högre och böjningen i svansspetsen accentueras, dock utan att svansen någonsin bärs ringlad eller böjd åt sidan. EXTREMITETER: FRAMSTÄLL: Skulderblad: Överarm: Underarm: Benstommen skall helt igenom vara kompakt. Muskulaturen skall vara torr och stark. Skulderbladen skall vara långa, snedställda och väl åtliggande. Med överarmen skall de bilda den vinkel som medger fria frambensrörelser. I rörelse skall överarmarna vara parallella med kroppens längdaxel. Underarmarna skall vara långa med god muskulatur. Handlov: Handlovarna skall vara torra.

4 Mellanhand: Tassar: BAKSTÄLL: Lår: Knäled: Underben: Has: Mellanfot: Mellanhänderna skall vara starka och korta. Tassarna skall vara rundade, väl välvda och hårt slutna med tjocka, elastiska trampdynor och mörka, kraftiga klor. Bakstället skall vara kraftfullt utan att verka tungt. Bakbenen skall följa i samma spår som frambenen. Bakbenen skall vara lodrätt ställda. Låren skall vara breda och mycket muskulösa. Knäleden skall ungefär ligga på en lodrät linje från höftleden. Underbenen skall vara långa, breda och muskulösa. Hasleden skall vara tillräckligt men inte överdrivet vinklad. Hasorna skall vara korta, breda och muskulösa. Bakifrån sedda skall de vara absolut parallella. Mellanfoten skall vara stark och kort. Sporrar är inte önsk-värda. Tassar: RÖRELSER: HUD: Baktassarna skall vara lätt ovala med välvda och väl slutna tår. Trampdynorna skall vara tjocka och elastiska och klorna mörka och kraftiga. Rörelserna skall vara livliga och fria och så vägvinnande som möjligt. Den belgiska vallhunden är ständigt i rörelse och förefaller vara outtröttlig. På grund av sitt översvallande temperament tenderar den att hellre röra sig i cirklar än rakt fram. Huden skall vara elastisk och stramt åtliggande. De synliga slemhinnorna skall vara kraftigt pigmenterade. PÄLS: Pälsstruktur: Pälsen hos den belgiska vallhunden varierar i fråga om längd och struktur hos de olika varianterna. Hos samtliga varianter skall pälsen vara riklig, tätt åtliggande och av sådan struktur att täckhåret tillsammans med underullen ger ett utmärkt skydd mot väta och kyla. (Se även under resp. variant). Mask: Masken skall inrama över- och underläpparna, mungiporna och ögonlocken i ett sammanhängande svart fält. (Se även under resp.

5 variant). Se under resp. variant STORLEK/VIKT: FEL: Mankhöjd: Idealmankhöjd: hanhund 62 cm tik 58 cm Tillåten avvikelse - 2 cm, + 4 cm. Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - Skygghet - Tecken på avpigmentering på nostryffel, läppar eller ögonkanter - Lätt överbett - Avsaknad av två P1:or eller en av de övriga premolarerna - Ljusa ögon - Alltför rak skuldra - Klent bakställ; dåligt vinklade hasor - Lösa tassar - För högt buren svans; ringlad svans; svans som är böjd åt sidan - Avsaknad av underull - Grå färg; urblekta eller otillräckligt varma nyanser; "omvänd" mask. DISKVALI- FICERANDE FEL - Påtagligt överbett; underbett - Avsaknad av tre premolarer, vilka de än må vara, eller avsaknad av två molarer. - Hängöron; öron som utsatts för ingrepp av något slag. - Avsaknad av svans; avkortad svans från födseln eller p.g.a. kupering - Vita fläckar förutom på bröst och tår. - Avsaknad av mask hos tervueren och malinois. - Otillgängliga och aggressiva individer skall diskvalificeras liksom hypernervösa och rädda sådana. Man skall ha karaktärsdragen "lugn" och "djärv" i åtanke under bedömningen. TESTIKLAR: UNGEFÄRLIGA MÅTTANGIVELSER: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. Genomsnittliga måttangivelser för hanhund med en mankhöjd av

6 62 cm: Kroppslängd 62 cm Rygglängd 41 cm Bröstomfång bakom armbågar, min. 75 cm Bröstdjup 31 cm Höjd från marken till bröstet 31 cm Huvudets längd 25 cm Nospartiets längd 12,5-13 cm VARIANTER: A - LÅNGHÅRIG: Följande varianter betecknas som långhåriga: GROENENDAEL TERVUEREN Päls: Pälsen skall vara kort på huvudet, på öronens utsidor, och på nederdelen av extremiteterna, dock ej på frambenens baksidor, som är klädda med lång päls från armbågen till handloven, s.k. fanor. Pälsen skall vara lång och slät på resten av kroppen. På hals och bröst skall den vara längre och rikligare och bildar där krage och man. Öronöppningarna skall skyddas av tätt och mjukt hår. Håret vid öronens bas är rest och inramar huvudet. Låren är prydda med mycket lång och riklig päls som bildar byxor. Svansen är försedd med långt och rikligt hår, som bildar fana. Päls som är ullig, lockig eller vågig; otillräckligt lång päls. GROENENDAEL: Hos denna variant tillåts endast helsvart färg. Något vitt tolereras på bröst och tår. Röda skiftningar i pälsen; grå byxor. TERVUEREN: Fawn med svärtade hårtoppar är den naturligaste färgen och skall föredras. Färgen måste vara varm, varken ljus eller urblekt. Något vitt tolereras på bröst och tår Svart mask skall finnas. Minimikravet på masken är att åtta punkter är svarta: båda öronen, båda övre ögonlocken samt på över- och underläpparna. Icke önskvärt är grått respektive urblekta eller otillräckligt varma nyanser; avsaknad av svärtning eller svärtning i form av fläckar på kroppen; otillräcklig mask eller omvänd mask. Ett överskott av svärta på kroppen är inte heller önskvärt.

7 B - KORTHÅRIG: Päls: Som korthårig betecknas: MALINOIS Pälsen skall vara mycket kort på huvudet, på öronens utsidor och nertill på benen. Den skall vara kort på resten av kroppen; mer riklig på svansen och runtomkring halsen, där den skall bilda en krage, som börjar vid öronbasen och sträcker sig över strupen. Dessutom skall lårens baksidor vara försedda med längre fransar. Pälsen på svansen skall vara lätt buskig. Fawn med svärtade hårtoppar och med svart mask. Samma minimikrav som för tervueren ställs på de åtta punkter i masken som skall vara svarta. Ingen annan färg än denna är godkänd hos korthårig belgisk vallhund. Något vitt tolereras på bröst och tår. Halvlång päls där den borde vara kort; inblandning av sträv päls i den korta pälsen, vågig päls. Total avsaknad av svärtning, eller förekomst av svärtade fläckar. Otillräcklig mask eller AomvändA mask. Ett överskott av svärta på kroppen är inte önskvärt. C- STRÄVHÅRIG: Som strävhårig betecknas: LAEKENOIS Päls: Karaktäristiskt för denna variant är framför allt pälsens sträva och torra struktur, som gör att den ser raggig ut. Pälslängden är i stort sett densamma över hela kroppen, ca 6 cm. Pälsen runt ögonen respektive runt nospartiet får inte vara så lång, att hunden ser ut som en schnauzer eller briard. Förekomst av prydnadshår runt nosen är dock obligatorisk. Pälsen på svansen får inte bilda fana. Fawn med spår av svärtning huvudsakligen på nosparti och svans. Något vitt tolereras på bröst och tår. Päls som är för lång, mjuk, lockig, vågig eller kort; inblandning av mjuka pälsstråk i den sträva pälsen. Alltför lång päls runt ögonen eller för långt prydnadshår längst ut på underkäken. Buskig svans. PARNING MELLAN VARIANTERNA ÄR FÖRBJUDEN.