Svensk Avfallshantering

Svensk Avfallshantering 2015

Innehåll Förord...3 Om Avfall Sverige...3 Avfallsmängder 2014...4 Så fungerar svensk avfallshantering...6 Förebyggande av avfall...8 Insamling och transport...10 Farligt avfall...13 El-avfall och batterier... 14 Materialåtervinning... 16 Biologisk återvinning...18 Energiåtervinning...23 Deponering...26 Kunder, taxor och kostnader...28 Annat avfall än hushållsavfall... 31 Ordlista...32 Kansli...35 2

Förord Svensk avfallshantering rör sig uppåt i avfallstrappan. Det visar statistiken över behandlingen av hushållsavfall 2014. Insamling och behandling av källsorterat matavfall ökade med 5 procent 2014 jämfört med 2013. 190 av landets 290 kommuner samlade in källsorterat matavfall. 31 procent av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan nåddes, målet är 50 procent till 2018. Matavfall till samrötningsanläggningar ökade med 21 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar minskade samtidigt med 16 procent. Materialåtervinningen ökade med 10 procent 2014 jämfört med året innan. Ökningen härrör till stor del från avfall som sten, glasull, keramik, jord, tegel och betong. Det används främst som konstruktionsmaterial. Den stora utmaningen för svensk avfallshantering är dock fortfarande att minska avfallsmängderna. Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Med Svensk Avfallshantering 2015 vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, beslutsfattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media och alla andra intresserade. I text, figurer och tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i Sverige. Statistiken är hämtad från Avfall Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web och från producenternas organisationer. Malmö i juni 2015 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige Om Avfall Sverige Avfall Sverige är expertorganisationen inom avfallshantering och återvinning. Vi arbetar med utveckling, utbildning, rådgivning och påverkan. Det är Avfall Sveriges medlemmar som ser till att avfall tas om hand och återvinns i alla landets kommuner. Vi gör det på samhällets uppdrag: miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vår vision är Det finns inget avfall. Vi verkar för att förebygga att avfall uppstår och att mer återanvänds. Kommunerna och deras bolag är motorn och garanten för denna omställning. Avfall Sverige företräder kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag. Genom medlemmarna representeras hela Sveriges befolkning. I före ningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom avfallshantering. 3

Avfallsmängder 2014 Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick år 2014 till 4 547 160 ton. Det är en ökning med 2 procent jämfört med 2013. Utslaget på hela befolkningen gav varje svensk upphov till 466 kg hushållsavfall 2014, att jämföra med 461 kg per person 2013. 35,6 procent av hushållsavfallet går till material återvinning, som därmed ökade med 10 procent till 1 617 930 ton, 166 kg/person. Biologisk återvinning ökade med 5 procent till 747 690 ton, 76,7 kg/person. 16,4 procent av hushållsavfallet behandlades genom biologisk återvinning 2014. Mängden insamlat matavfall ökade med 5 procent till 389 750 ton. Allt mer matavfall behandlas genom rötning, i stället för kompostering. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 21 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 16 procent. Matavfall som rötas vid avloppsreningsverk uppgick till 61 500 ton. Det är en minskning med 22 procent eller 17 800 ton. Energiåtervinningen minskade med 4 procent till 2 148 640 ton, 220 kg/person. 47,3 procent av hushållsavfallet gick till energiåtervinning 2014. Deponering av hushållsavfall minskade med 1 procent till 32 900 ton jämfört med 2013, 3,4 kg/person. Deponering står för 0,7 procent av totala behandlingen. Mängden kärl- och säckavfall var i stort sett oförändrad, 2 222 100 ton, 228 kg/person. Grovavfallet ökade med 3,5 procent till 1 843 100 ton, 189 kg/person. Statistiken över hushållsavfall är hämtad från Avfall Sveriges system Avfall Web och från producenternas organisationer. Avfall Web är kommunernas verktyg för utveckling, benchmarking och statistik. Kommuner och behandlingsanläggningar rapporterar in uppgifter om avfallshantering och mängder, det är dessa uppgifter som sedan bildar underlag för den nationella avfallsstatistiken för hushållsavfall. Inom EU tas jämförande statistik fram, men eftersom olika länder tillämpar olika begrepp och mätmetoder är sådana jämförelser vanskliga. ÖVERSIKT 1975-2014 AVFALLSTRENDEN 2015 ton 2 500 000 5 milj. ton 4 2 000 000 1 500 000 1 000 000 500 000 0 1975 1994 2000 2005 2010 2014 Biologisk återvinning Deponering Energiåtervinning Materialåtervinning 4 3 2 1 0 2010 2011 2012 2013 2014 Materialåtervinning Biologisk återvinnning Energiåtervinning Deponering

BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010 2014 (TON) ton 2010 2011 2012 2013 2014 Materialåtervinning 1 414 410 1 425 690 1 422 250 1 467 200 1 617 930 Biologisk återvinning 623 200 653 300 673 180 711 450 747 690 Energiåtervinning 2 123 680 2 235 720 2 270 650 2 235 930 2 148 640 Deponering 42 000 38 200 32 600 33 300 32 900 Totalt behandlad mängd 4 203 290 4 352 910 4 398 680 4 447 880 4 547 160 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010 2014 (KG/PERSON) kg/inv 2010 2011 2012 2013 2014 Materialåtervinning 150,2 150,3 148,8 152,1 166,0 Biologisk återvinning 66,2 68,9 70,4 73,8 76,7 Energiåtervinning 225,5 235,8 237,6 231,8 220,4 Deponering 4,5 4,0 3,4 3,5 3,4 Totalt behandlad mängd 446,4 459,0 460,3 461,2 466,5 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010 2014 (%) Andel, % 2010 2011 2012 2013 2014 Materialåtervinning 33,7 32,8 32,3 33,0 35,6 Biologisk återvinning 14,8 15,0 15,3 16,0 16,4 Energiåtervinning 50,5 51,4 51,6 50,3 47,3 Deponering 1,0 0,9 0,7 0,7 0,7 Totalt behandlad mängd 100 100 100 100 100 INSAMLAD MÄNGD KÄRL- OCH SÄCKAVFALL SAMT GROVAVFALL 2010 2014 (TON) 2010 2011 2012 2013 2014 Kärl- och säckavfall 2 152 000 2 230 900 2 212 000 2 208 000 2 222 100 Grovavfall 1 518 000 1 638 000 1 727 000 1 780 000 1 843 100 (KG/PERSON) 2010 2014 2010 2011 2012 2013 2014 Kärl- och säckavfall 229 235 231 229 228 Grovavfall 161 173 181 185 189 Källa: Avfall Web Kärl- och säckavfall består av både brännbart avfall och källsorterat matavfall. 5

Så fungerar svensk avfallshantering Avfall ska hanteras så att största möjliga miljöoch samhällsnytta uppnås. I det arbetet ska alla delta kommuner, producenter, hushåll och verksamheter. Kommunernas ansvar Kommunernas ansvar omfattar insamling av hushållsavfall utanför producentansvaret och transport till behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande, deponering. Det gäller både avfall från hushåll och liknande avfall från exempelvis restauranger, butiker, kontor etc. Avfallet ska tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt. Kommunalt insamlingsansvar även för hushållsavfall som förpackningar och returpapper utreds men producenterna ska ha fortsatt ansvar för återvinningen. Regeringen har tillsatt en utredning som ska ta fram ett förslag på hur det förändrade insamlingsansvaret ska utformas i praktiken och hur producenterna ska ersätta kommunerna för insamlingen. Varje kommun ska ha en renhållningsordning som består av en avfallsplan och föreskrifter för avfallshanteringen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Förberedelse för återanvändning är också en del av det kommunala ansvaret. Kommunerna arbetar också allt mer med att främja förebyggande och återanvändning av avfall även om detta ännu inte är ett lagstadgat ansvar för kommunen. Producenternas ansvar Producenterna ansvarar för det avfall som omfattas av det lagreglerade producentansvaret som finns för: returpapper förpackningar elektriskt och elektroniskt avfall däck bilar batterier läkemedel. Producenterna ska se till att det finns lämpliga insamlingssystem och behandlingsmetoder. Hushållens ansvar Hushållen har skyldighet att sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som har upprättats. De ska också följa kommunens regler för avfallshanteringen. Verksamheternas ansvar Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall eller omfattas av producentsvar. Behandlingsmetoder Avfall behandlas genom materialåtervinning biologisk återvinning energiåtervinning deponering. Förberedelse för återanvändning är också ett återvinningsförfarande. Enligt definitionen innebär det 6

till exempel rengöring eller reparation som gör att produkter som blivit avfall kan återanvändas. Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper. Materialåtervinning minskar miljöpåverkan samtidigt som det sparar energi och råvaruresurser. Biologisk återvinning sluter kretsloppet och återför näringen till jorden. Avfallet behandlas genom rötning eller kompostering. Rötning ger biogödsel och biogas, som kan användas till fordonsbränsle. Kompost är ett jordförbättringsmedel som används i trädgårdar, parker och vid markanläggningar. Energiåtervinning är en metod som lämpar sig väl för avfall som inte kan återvinnas på annat sätt, samtidigt som energiåtervinning ger både fjärrvärme och el. Deponering är en behandlingsmetod för avfall som inte kan eller ska återvinnas. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt. Det är förbjudet att deponera brännbart eller organiskt avfall. Organisationsformer Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen, och det finns flera olika organisationsformer: egen förvaltning kommunalt bolag, eget eller samägt med andra kommuner gemensam nämnd kommunalförbund. FÖRDELNING AV HUVUDMANNASKAP Egen kommunal förvaltning 142 49% Kommunalförbund 41 14% Gemensam nämnd 9 3% Kommunalt bolag, eget 53 18% Kommunalt bolag, delägt 45 16% UTFÖRARE AV INSAMLING AV KÄRL- OCH SÄCKAVFALL Enbart privat utförare 71% Enbart egen regi 25% Kombination 4% Samverkan mellan kommuner är en naturlig verksamhetsform för att nå största möjliga miljöoch samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kompetens som krävs. Kommuner kan även samverka kring enskilda frågor, till exempel vid gemensamma upphandlingar. I 71 procent av landets kommuner utförs insamling av kärl- och säckavfallet huvudsakligen av privata utförare, 25 procent av kommunerna utför insamlingen i egen regi och övriga har en kombination av privata utförare och egen regi. Behandlingen av avfallet genomförs antingen i egen regi av kommunen/kommunbolaget själva eller av en extern utförare, som kan vara en annan kommun, annat kommunbolag eller ett privat företag. Hur stor fördelningen är mellan de olika utförandeformerna beror på behandlingsmetod. Antal kommuner Dessutom finns regionbolag som inte har verkställighet för kommunens avfallsansvar. Totalt 37 kommuner samverkar i sådana regionbolag. 7

Förebyggande av avfall Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Avfallshierarkins prioritetsordning är: förebyggande av avfall återanvändning materialåtervinning, inklusive förberedelse för återanvändning annan återvinning, till exempel energiåtervinning bortskaffande. Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. Varje EU-land ska ha nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mängden farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket som har ansvar för det arbetet. Naturvårdsverket har i sin förebyggandeplan från 2013 valt att fokusera på fyra avfallsströmmar som har stor miljöpåverkan: textilier mat elektronik bygg- och rivningsavfall. Störst miljövinst att förebygga avfall Sverige är bra på att återvinna material, energi och näring ur avfallet. Ytterligare miljövinster kan uppnås genom att förebygga uppkomsten av avfall och öka återanvändningen. Det finns också rent ekonomiska vinster med att förebygga avfall. Som ett exempel kan nämnas att kostnaden för matsvinnet motsvarar 4 000 6 000 kronor för ett hushåll varje år. 1 Svenska kommuner har en viktig roll i arbetet för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår. För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebygga avfall högt prioriterat, vilket är tydligt genom den långsiktiga visionen Det finns inget avfall. Visionen innehåller två mål för 2020 dels att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Kommunerna är motorn i omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfallshantering. 2 Verktyg för uppföljning Det är viktigt att följa upp utvecklingen av avfallshanteringen så att åtgärderna verkligen styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige, med flera aktörer, har därför tagit fram indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att följa upp utvecklingen mot de långsiktiga målen. Avfall Sverige kommer att fortsätta arbetet och ta fram fler verktyg som ska vara stöd för kommunerna i deras arbete med att öka återanvändningen och förebygga avfall 3. Återbruk Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar på sina återvinningscentraler med olika hjälporganisationer i så kallade återbruk. Där kan kläder och andra prylar lämnas in för återanvändning. LÄS MER 1 Avfall Sverige rapport U2014:14 Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas 2 Avfall Sverige rapport 2015:03 Goda exempel på avfallsförebyggande 3 Avfall Sverige rapport U 2014:01 Avfallsindikatorer vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering 4 Avfall Sveriges Guide #9: Juridiska förutsättningar för förebyggande och återanvändning 8

Flera kommuner samarbetar med hjälporganisationer och samlar in till exempel textil för återanvändning. SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 44 procent av återvinningscentralerna har mottagning av material för återanvändning, som exempelvis kläder och möbler. För att underlätta kommunernas arbete med förebyggande och återanvändning har Avfall Sverige publicerat en guide som förklarar de juridiska förutsättningarna. 4 Avfall Sverige är nationell samordnare för EU-projektet Europa minskar avfallet, som även stöds av Naturvårdsverket. Projektet pågår under en vecka i november när det anordnas aktiviteter över hela Europa som syftar till att minska avfallet och mängden farliga ämnen i avfallet. Avfall Sverige och landets kommuner bedriver också en gemensam kampanj för förebyggande av avfall och återanvändning, bli Miljönär-vänlig. Kampanjen bygger på att gynna en hållbar konsumtion genom att laga, låna och återanvända. Det långsiktiga målet är att minska mängden avfall och göra hållbar konsumtion till en god vana. De som tilldelas märkningen ska ha som huvudverksamhet att få allmänheten att laga, låna, återanvända eller att på annat sätt minska avfallet. Märkningen Miljönär-vänlig tilldelas en verksamhet som gagnar miljön genom att verka för att laga, låna och återanvända. Märkningen har tagits fram för att gynna en hållbar konsumtion genom återanvändning, samutnyttjande och reparation. 9

Insamling och transport Det finns flera olika system för att samla in och transportera hushållsavfall. Hushållens kärl- och säckavfall kan samlas in som en blandad fraktion avsedd för energiåtervinning eller delas upp i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion. Det finns också kommuner som har fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. För blandat brännbart avfall från enfamiljshus används vanligen ett kärl på 190 liter, som töms varannan vecka. Det finns även varianter med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika tömningsintervall. Från flerfamiljshus hämtas avfallet ofta varje vecka. De vanligaste systemen för insamling av källsorterat matavfall är separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns också andra system till exempel flerfackssystem eller optisk sortering. Vid optisk sortering sorterar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Påsarna transporteras sedan till en optisk sorteringsanläggning där de sorteras automatiskt för rätt behandling. Flera kommuner har infört fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. För villor är det vanligt att förpackningarna sorteras i två fyrfackskärl och hämtas med olika intervall. Det ena kärlet kan vara avsett för till exempel matavfall, brännbart avfall, pappersförpackningar och färgat glas. Det hämtas varannan vecka. Det andra kärlet, med till exempel ofärgat glas, metall, plastförpackningar och tidningar, hämtas var fjärde eller var åttonde vecka. I flerfamiljshus är det vanligt med fastighetsnära insamling av olika material till exempel förpackningar och tidningar. Den traditionella baklastande sopbilen dominerar fortfarande insamlingsarbetet men andelen flerfacksfordon ökar och tekniken utvecklas. Allt fler fordon kör på biogas, vilket kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Dessutom används andra alternativa drivmedel, till exempel RME eller Biomax, och även olika hybridtekniker i bilarna för att minska klimatpåverkan. Genom upphandling kan kommunerna även ställa krav på att kärl och fordon anpassas ur arbetsmiljösynpunkt. Moderna insamlingssystem Avfallshämtning har tidigare inneburit tunga lyft och mycket arbetsskador men säckar har numera ersatts med kärl eller andra typer av behållare, som ger bättre arbetsmiljö. Manuell hantering har på många håll ersatts av ny teknik och automatiserade system som sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna och i nybyggda områden. Fördelarna är bland annat att tömningen inte innebär tung manuell hantering och att systemen är estetiskt mer tilltalande. Arbetsmiljön har blivit bättre ur många aspekter men det uppstår fortfarande problem, som branschen kontinuerligt arbetar med att lösa. Sopsug är ett bra system ur arbetsmiljösynpunkt eftersom det är slutet och helt automatiserat. Systemet minskar också behovet av transporter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugssystem, stationärt och mobilt. Stationärt sopsugssystem innebär att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt 10

vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i marken från nedkasten till stora uppsamlingscontainrar, som är placerade i en terminal. Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon. Även i det mobila sopsugssystemet samlas avfallet in med hjälp av luft. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en dockningspunkt. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten. Underjordsbehållare är ett starkt växande insamlingssystem. Genom att placera behållare under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen under jord är relativt låg vilket förhindrar dålig lukt, och behållarna är lätta att tömma med kranbil. Det finns även underjordsbehållare som töms med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbehållare rymmer större volymer minskar transporterna. Slam och latrin Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fettavskiljarslam och frityrfett är en del av kommunens avfallsansvar. De 225 kommuner som rapporterat in data i Avfall Web har totalt 563 000 enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar ungefär 1,4 miljoner ton slam. 13 procent av kommunerna kör med avvattnande slambilar, resten med konventionella slambilar. 89 procent av kommunerna anlitar privat utförare för insamling av slam, 11 procent kör i egen regi. 166 kommuner har angivit att de hanterar 68 300 latrintömningar per år och totalt 1 200 ton latrin. Omfattningen varierar från en latrintömning per år i vissa kommuner upp till nästan 11 800 tömningar i en kommun med många fritidshus. Nya lösningar, som fosforfällor och minireningsverk för reducering av fosfor i enskilda anläggningar har installerats under senare år 5. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp som orsakar övergödning. Filtermaterial från fosforfällorna och slam från minireningsverk klassas som hushållsavfall och det är kommunens avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och avsättning/behandling. 6 Slamtömning är ofta tungt och fysiskt belastande med flera manuella moment som långa slangdragningar, lyft av tunga brunnslock och hårda slamkakor. Arbetsmiljöverket genomför tillsyn av slamhämtning och har i olika kampanjer informerat arbetsgivare om att den tunga manuella hanteringen måste upphöra. Kommunerna tar en aktiv roll för att långsiktigt förbättra arbetsmiljön. Det krävs samarbete mellan olika aktörer för att strategiskt och systematiskt arbeta med arbetsmiljöfrågorna. Att inventera och dokumentera kommunens hämtställen är en viktig del i förbättringsarbetet och avgörande för att kunna genomföra sunda och transparenta upphandlingar. 7 Insamling av matolja Det finns kommuner som samlar in källsorterad matolja separat, främst för att minska driftproblem och stopp i avloppssystemet, men matoljan kan även återvinnas eller återanvändas. En ny rapport från Avfall Sverige 8 visar olika metoder att samla in och behandla oljan. Ett system är att hushållen uppmanas att hälla upp matolja i behållare med tät förslutning och sedan lämna in den till en återvinningscentral. Det finns olika återvinnings- och behandlingsalternativ för den källsorterade och insamlade matoljan. Det kan användas som råvara för kemisk industri rötning för biogasutvinning framställning av biobränsle energiåtervinning Ett annat system är att matoljan hälls över i en behållare som sedan läggs i den brännbara fraktionen och går till energiåtervinning. Återvinningscentraler På kommunernas bemannade återvinningscentraler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushållsavfall som är för tungt, skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Under 2014 lämnade hushållen in 1 843 100 ton grovavfall, merparten på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Mängden grovavfall motsvarar 189 kg/person. Det finns cirka 590 återvinningscentraler i hela landet och sammantaget får de årligen cirka 26 miljoner besök vilket är en ökning med 4 procent jämfört med året innan. Mängden grovavfall och farligt avfall, som lämnas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt de senaste åren. Många kommuner har därför anpassat och moderniserat sina återvinningscentraler. Mindre återvinningscentraler har lagts LÄS MER 5 Avfall Sverige rapport U 2013:14 Minireningsverk i enskilda avlopp 6 Avfall Sverige rapport U2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial ett hushållsavfall 7 Avfall Sveriges Guide #13 Hållbar arbetsmiljö vid slamtömning av enskilda avlopp 8 Avfall Sverige rapport 2015:07 Källsortering och behandling av matolja goda exempel från kommuner och bostadsbolag 11

ner och ersatts av nya och större, som är bättre anpassade till de mängder som lämnas in och till antalet besökare. Det är också vanligt med mobila återvinningscentraler, bemannade rörliga anläggningar som tar emot farligt avfall, visst grovavfall och ofta även el-avfall. Den mobila centralen besöker ett antal fasta insamlingsplatser enligt en särskild turlista. På återvinningscentralerna hanteras också hushållens farliga avfall med de risker det kan innebära när avfallet tas emot, sorteras och transporteras. För att skapa en säker miljö för besökare och personal pågår kontinuerligt arbetsmiljöarbete med riskbedömning, rätt skyddsutrustning och säkra lokaler för att kunna hantera det farliga avfallet. Många av landets återvinningscentraler har drabbats hårt av stölder och inbrott. Personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installeras därför elstängsel eller kameraövervakning. Vissa har till och med haft vaktbolag på pass under speciellt utsatta perioder. För att öka säkerheten, men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöksstatistik, har flera kommuner infört ett bomsystem på återvinningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat med ett besökskort, som ger hushållen rätt till ett visst antal fria besök. Även småföretagare kan i flera kommuner mot avgift använda den service, som kommunerna ger via återvinningscentralerna. Återvinningsstationer Producenternas system med cirka 5 800 obemannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar ska täcka hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på samråd mellan producenter och kommuner. På återvinningsstationerna finns behållare för tidningspapper och olika förpackningsmaterial. Fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar från flerfamiljshus och villafastigheter är på väg att införas i allt fler kommuner. FÖRDELNINGEN AV DRIVMEDEL FÖR INSAMLING AV KÄRL- OCH SÄCKAVFALL Diesel 66% Naturgas 2% Biogas 21% RME/Tallolja/övrigt förnybart 11% Ju säkrare vägar desto mindre problem uppkommer vid avfallshämtningen. Det är viktig vid planering av nya bostadsområden, att även planera in för avfallshämtning redan från början för att medverka till en god avfallshantering och bra arbetsmiljö. 12

Farligt avfall INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 2000-2014 ton 80 000 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 2014 samlades 75 240 ton farligt avfall in från hushållen, en ökning med 4 procent jämfört med 2013. Det motsvarar 7,7 kg per invånare. I mängden ingår även 47 000 ton impregnerat virke och 5 800 ton asbest. Impregnerat virke har ökat med 7 procent och asbest har ökat med 9 procent jämfört med 2013. Det klassiska farliga avfallet, som färg, småkemikalier och oljehaltigt avfall, ligger på en stabil nivå på drygt 22 000 ton sedan flera år. Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mängder i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och lämnas in på rätt sätt och på rätt plats. Farligt avfall kan innehålla ämnen som till exempel är giftiga, cancerframkallande, miljö- eller brandfarliga. Kommunerna har ansvar för hushållens farliga avfall. Ansvaret omfattar insamling, transport och behandling. Det regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De -00-02 -04-06 -08-10 -12-14 Insamlad mängd farligt avfall (exkl. impregnerat virke och asbest) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke) flesta kommuner har denna skyldighet inskriven i sina avfallsföreskrifter. Det finns inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den senaste officiella avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,7 miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2012. Insamlingssystem Det vanligaste insamlingssystemet för hushållens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Många kommuner kan erbjuda fastighetsnära insamling av farligt avfall, till exempel farligt avfall-bilar. Behandlingsmetoder Farligt avfall som lämnats till mottagnings- eller behandlingsanläggningar, måste ofta förbehandlas inför den fortsatta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen. Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de farliga ämnena separeras ut och återstoden återvinns. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, förbränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning, genom termisk behandling eller genom jordtvätt bland annat. Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd. 13

El-avfall och batterier 148 780 ton el-avfall, exklusive batterier, samlades in 2014. Det är en liten ökning jämfört med 2013. I genomsnitt lämnades 15,3 kg el-avfall per person in 2014. 2014 samlades 2 525 ton bärbara batterier och 575 ton inbyggda batterier in, i genomsnitt 0,32 kg per invånare. Det innebär en marginell minskning jämfört med 2013. 6 590 ton bilbatterier, i genomsnitt 0,68 kg per invånare, samlades in 2014. Det är en minskning med 4 procent jämfört med året innan. Minskningen beror på att produkterna blir lättare, till antalet samlas fler produkter in. Insamlingssystem Sedan producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter infördes i Sverige 2001 har kommuner och producenter samarbetat för att samla in el-avfall. Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elproducenternas servicebolag El-Kretsen samarbetar i systemet El-retur. Kommunerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av el-avfall från hushåll och producenterna ansvarar för behandlingen. El-Kretsen har i sin tur samverkan med Elektronikåtervinning i Sverige, som också företräder producenter. Insamling av el-avfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvinningscentraler, det finns cirka 590 runt om i landet. I omkring 80 procent av kommunerna finns tre eller flera insamlingssystem för elavfall där insamlingen är organiserad via kommunerna. Den fastighetsnära insamlingen via kommuner eller entreprenörer omfattar sammantaget ca 1 200 000 hushåll. Insamling via butiker, inklusive elektronikbranschens egen insamling, sker på mer än 1 500 insamlingsställen. Avfall Sverige och El-Kretsen har, tillsammans med flera kommuner, bedrivit olika projekt för att utveckla insamlingssystemen. Ett sådant system är insamlingsbehållaren Samlaren för glödlampor och smått el-avfall. Cirka 300 sådana insamlingsbehållare finns utplacerade i butiker eller andra offentliga miljöer runt om i landet. Utvecklingen av teknik för olika återvinningsmetoder har underlättat insamlingen för konsumenterna, som numera kan lägga alla små ljuskällor i samma behållare. Batteriproducenterna har ansvaret för insamling, behandling och återvinning av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genomföra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70 procent av kommunerna sköter producenternas organisation El-Kretsen insamlingen av bärbara batterier. I övriga sköter kommunen insamlingen mot en avtalad ersättning från producenterna. Behandlingsmetoder Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas sorteras och demonteras innan det behandlas. Förbehandlingen sker hos certifierade anläggningar, som därefter skickar avfallet vidare till slutlig behandling eller återvinning. Komponenter med farliga ämnen tas om hand i godkända anläggningar. När de miljöfarliga ämnena tagits bort kan mycket återvinnas. Plasthöljen förbränns i anläggningar för energiutvinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Återvunnet koppar, aluminium och järn används som råvara i nya produkter. Datorer, mobiltelefoner och andra IT-produkter innehåller små mängder ädelmetaller som också återvinns, exempelvis kan vissa kretskort innehålla guld och/eller silver. 14

Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksilver. Dessa produkter hanteras därför genom separering i en sluten process. Lysrörspulvret och kvicksilvret kan återanvändas vid nyproduktion av ljuskällor. Metall och elektronikavfall går till specialiserade återvinningsföretag som materialåtervinner metaller och energiåtervinner plast. Glaset renas och återvinns. Övriga lamptyper som exempelvis glöd- och LED-lampor behandlas i samma process som lysrören och lågenergilampor. Alla batterier ska samlas in och materialåtervinnas så långt det är möjligt. Batterierna sorteras efter kemiskt innehåll innan de skickas till återvinning eller bortskaffande. INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER 2003-2014 kg/invånare 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0-03 -04-05 -06-07 -08-09 -10-11 -12-13 -14 Inbyggda Bärbara Småbatterier INSAMLAT EL-AVFALL FÖR ÅTERVINNING ton 200 000 150 000 100 000 50 000 0-03 -05-07 -09-11 -13-14 Inkluderar el-avfall utanför producentansvaret Källa: El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Avfall Web 15

Materialåtervinning 1 617 930 ton, 35,6 procent av hushållsavfallet, gick till materialåtervinning 2014. Det motsvarar 166 kg per person. Det är en ökning med 10 procent jämfört med 2013. Ökningen härrör till stor del från avfall som sten, glasull, keramik, jord, tegel och betong. Det används främst som konstruktionsmaterial. I den totala mängden ingår hushållens insamlade förpackningar och returpapper, som lämnats till materialåtervinning. Dessa fraktioner uppgick till 705 030 ton, 73,4 kg per person. Återvinningen av förpackningar ökar medan återvinning av returpapper minskar. Insamlingssystem Kommunalt insamlingsansvar för förpackningar och returpapper planeras även om tidpunkten och utformningen ännu inte är klar. Tills vidare fortsätter insamlingssystemet som tidigare. Flertalet producenter för förpackningar och tidningar har organiserat sina åtaganden för insamling och återvinning genom företaget Förpacknings- och tidningsinsamlingen FTI. Ett mindre antal producenter organiseras genom företaget TMR. Förpackningar och returpapper samlas huvudsakligen in via producenternas obemannade återvinningsstationer. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade återvinningscentraler. I flera kommuner finns fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. På kommunernas bemannade återvinningscentraler kan hushåll, och ibland även mindre företag, lämna grovavfall, el-avfall och farligt avfall. Mycket av grovavfallet materialåtervinns, till exempel metallskrot. Trä blir ofta bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går till energiåtervinning, sten och jord blir till fyllnadsmassor etc. Numera finns även återvinningsmetoder för gips, planglas och plast som inte utgörs av förpackningar, så kallad kommunplast. Textil är en fraktion som har fått ökat miljöfokus och i allt större utsträckning samlas in separat. Materialåtervinning spelar en stor roll i ett hållbart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt. Materialåtervinning innebär att sorterat material kan ersätta andra produktions- eller konstruktionsmaterial. Materialåtervinning medför inte bara att uttaget av mängden jungfruligt material minskar, det leder också till att vi sparar energi. Genom att till exempel använda ett ton återvunnet stål sparas lika mycket jungfruligt material, men även mer än ett ton koldioxid. Mer kan återvinnas Omkring 60 procent av det som läggs i hushållens soppåse skulle kunna materialåtervinnas. I hushåll utan utsortering av matavfall är siffran nästan 80 procent. Det visar en undersökning från Avfall Sverige 9. Undersökningen har sammanställt 246 plockanalyser som genomförts i Sveriges kommuner. Villaägare är generellt sett bättre på att sortera ut återvinningsbara material. Omkring 30 procent av innehållet i soppåsen från ett villahushåll består av förpackningar och tidningar. I lägenhetshushåll är motsvarande siffra 36 procent av soppåsen. En halv procent av det som finns i soppåsen är farligt avfall, batterier och el-avfall. Merparten utgörs av el-avfall. Det system som valts för insamling påverkar också graden av sortering. Villahushåll med fastig hetsnära insamling sorterar bäst. De lämnar hälften så mycket förpackningar och returpapper i soppåsen som andra hushåll. 16 LÄS MER 9 Avfall Sverige rapport U 2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall

INSAMLAD MÄNGD FÖRPACKNINGAR OCH RETURPAPPER FRÅN HUSHÅLL TILL MATERIALÅTERVINNING 2014 [ton] [kg/person] Returpapper 313 640 32,2 Pappersförpackning 132 500 13,6 Metallförpackningar 16 540 1,7 Plastförpackningar 57 410 5,9 Glasförpackningar 194 940 20,0 Totalt 715 030 73,4 Källa: Avfall Web och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via återvinningsstationer och så kallad fastighetsnära insamling. MATERIALÅTERVINNING HUSHÅLL 1975-2014 ton 2 000 000 1 800 000 1 600 000 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 1975 1985 1995 2005 2014 Materialåtervinning Materialåtervinning exkl kontorspapper, inkl nya fraktioner för återvinning INSAMLAT HUSHÅLLSAVFALL FÖR MATERIALÅTERVINNING 2010-2014 (TON) 2010 2011 2012 2013 2014 Returpapper 386 000 383 500 358 070 332 780 313 640 Förpackningar av papp, metall, plast och glas 704 730 682 100 618 940 648 650 673 310 Elavfall inkl. kylenheter 149 330 154 340 147 670 146 270 148 780 Bärbara batterier 2 750 3 200 3 460 3 120 3 100 Bilbatterier 7 000 6 780 6 450 6 850 6 590 Oljehaltigt avfall 1 800 1 820 1 690 1 740 1 840 Vattenbaserad färg 3 750 4 100 4 010 4 210 4 140 Metallskrot 159 050 164 730 153 000 153 030 156 060 Gips 18 090 17 520 22 410 23 040 Planglas 1 630 1 250 1 400 1 590 Plast, ej förpackningar 5 400 4 010 4 170 3 350 Wellpapp från åvc 36 320 43 420 44 060 Textilavfall 2 320 Konstruktionsmaterial 175 150 Övrigt material till återvinning 69 860 99 150 60 960 Summa 1 414 410 1 425 690 1 422 250 1 467 200 1 617 930 Källa: Avfall Web, El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) I mängden förpackningar ingår även insamlat material från verksamheter. Mycket av detta material är så kallat jämförligt hushållsavfall. Fr.o.m. 2011 samlas statistik in om kommunernas materialåtervinning av gips, planglas och kommunplast (ej förpackningar). Fr.o.m. 2012 ingår wellpapp och övrigt till materialåtervinning från återvinningscentral Fr.o.m. 2014 ingå konstruktionsmaterial och textilavfall till materialåtervinning. 17

Biologisk återvinning 2014 gick 747 690 ton hushållsavfall till biologisk återvinning rötning eller kompostering. Det är en ökning med 5 procent jämfört med 2013. 77 kg hushållsavfall per person behandlades genom biologisk återvinning 2014. Biologisk återvinning utgör nu 16,4 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Den biologiska behandlingen av matavfall, exklusive hemkompost, uppgick till nästan 390 000 ton 2014. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 21 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 16 procent. Enligt Naturvårds verkets beräkningar uppkommer cirka 82 kg matavfall per person och år i de svenska hus hållen 10. Till det kommer 22 kg/per person från restaurang och storkök samt 7 kg/person från handel. Totalt uppkommer 1 072 000 ton mat avfall från ovanstående kategorier. 2014 nåddes 31 procent av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan, som är 50 procent till 2018. Ökad insamling av källsorterat matavfall Insamling och behandling av källsorterat matavfall ökade med 5 procent 2014 jämfört med 2013. 190 kommuner, 66 procent, samlar in källsorterat matavfall. Ett fåtal av dessa har endast insamling från storkök och restauranger, de flesta kommunerna har system även för hushållen. Avfall Sverige har publicerat en rapport med hjälpmedel för kommuner och verksamheter för att komma igång med insamling av källsorterat matavfall 11. Rapporten visar bland annat att det tar många år att införa ett insamlingssystem för källsorterat matavfall, från de första planerna till dess att systemet är infört. Det framgår också att faktorer som planering, tillräckliga personella resurser, information samt uppföljning och kontroll är viktigare för att lyckas än vilket insamlingssystem man väljer. Rapporten beskriver vilka system som finns på marknaden idag och förmedlar erfarenheter från de kommuner som redan infört insamling av källsorterat matavfall. Insamlingssystem Det vanligaste insamlingssystemet för källsorterat matavfall från villahushåll är ett separat kärl. Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare, och insamlingssystem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Insamling av matavfall genom optisk sortering blir allt vanligare. Behandlingsmetoder Rötning är den vanligaste metoden att behandla matavfall. Vid rötning bildas biogas, som huvudsakligen består av metan och koldioxid. Biogas är en förnybar energikälla. Efter uppgradering rening kan den användas som fordonsbränsle. Den kan också användas till uppvärmning eller elproduktion. Vid rötning bildas även biogödsel, ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll. Under 2014 producerades 1,2 miljoner ton biogödsel. Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretsloppet. Det gäller bland annat fosfor, som är en ändlig resurs. Som exempel kan nämnas att om allt matavfall från hushåll används som växtnäring räcker det för att ersätta 7 procent av den fosfor som importeras i form av mineralgödsel. LÄS MER 10 SMED Rapport Nr 155 2014 Uppföljning av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan 11 Avfall Sverige rapport U2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2 Införande av system för insamling av källsorterat matavfall 12 Avfall Sverige rapport U2014:14 Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas 18

Det visar siffor som Avfall Sverige har tagit fram 12. Kompost används främst som jordförbättringsmedel eller i jordblandningar. Biogödsel är ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll. Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretsloppet. Certifierad återvinning Anläggningar som producerar kompost eller biogödsel från rena källsorterade substrat från livsmedels- och foderkedjan, kan kvalitetsmärka sin produkt genom Certifierad Återvinning. Certifieringssystemet har Avfall Sverige arbetat fram i samråd med lantbruks- och livsmedelsbranschen, tillverkare av kompost och biogödsel, jordtillverkare, myndigheter och forskare. LRF, Svenska Kvarnföreningen, Lantmännen, Svenska Foder och KRAV är några aktörer som godkänner biogödsel baserat på källsorterat matavfall, som certifierats enligt Avfall Sveriges system SPCR 120. Besiktningsorganet för detta certifieringssystem är SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. 82 procent av all biogödsel som produceras i samrötningsanläggningar och används inom jordbruket är idag certifierad. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande substrat till slutprodukt. Det finns även krav på hur processen genomförs. Minimera metanutsläpp Avfall Sverige har tagit initiativ till ett system för egenkontroll för att minimera metanutsläpp till luft från biogas- och uppgraderingsanläggningar. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl som miljö, ekonomi och säkerhet. Ett 40-tal biogasoch uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till systemet. 19

BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 2010 2014 (TON) 2010 2011 2012 2013 2014 Matavfall till samrötningsanläggning 103 580 132 380 185 540 227 720 275 370 Matavfall till central kompostanläggning 101 720 77 520 73 370 63 030 52 880 Matavfall som rötas vid reningsverk 45 000 68 000 59 310 79 320 61 500 Matavfall som hemkomposteras 58 800 51 500 51 800 48 700 48 300 Trädgårdsavfall till central kompostanläggning 314 100 323 900 303 160 292 680 309 640 Totalt 623 200 653 300 673 180 711 450 747 690 Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter. Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri, slakteri m.m. BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 2014 ton 800 000 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0-75 -90-95 -98-01 -04-07 -10-14 BIOLOGISK ÅTERVINNING TOTALT INKLUSIVE HUSHÅLLSAVFALL 2010 2014 (TON) 1 2010 2011 2012 2013 2014 Rötning 661 620 555 050 695 940 945 550 1 227 990 Kompostering 566 210 690 100 558 830 528 640 502 500 Total 1 227 830 1 245 150 1 254 770 1 474 190 1 730 490 RESURSHUSHÅLLNING 2010 2014 (TON) 2010 2011 2012 2013 2014 Biogödsel 582 750 594 310 725 970 939 800 1 236 560 20 ENERGIPRODUKTION 2010 2014 (MWH) 2010 2011 2012 2013 2014 Fordonsgas 264 680 321 600 353 180 511 470 591 960 El 0 60 0 0 2 100 Uppvärming 50 980 17 380 15 540 24 400 30 070 Fackling 12 450 10 390 25 640 31 760 38 260 Övrigt 3 180 Totalt (MWh) 328 110 349 430 394 360 567 630 665 570 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige 1) Dessa mänger avser de rötningsanläggningar som har rapporterat in uppgifter till Avfall Web. Sammanställningen ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige.

KOMPOSTERING 2014 Kommun Totalt (ton) varav hushållsavfall Alingsås 2 810 720 Borlänge 11 410 10 660 Eskilstuna 4 220 2 880 Eslöv 5 280 5 280 Fagersta 3 920 50 Filipstad 860 20 Gällivare 12 940 330 Gävle 15 660 15 530 Göteborg 17 670 3 000 Halmstad 380 380 Helsingborg 13 540 9 580 Hässleholm 21 200 8 710 Jönköping 9 230 9 230 Karlshamn 11 620 8 410 Karlskrona 6 000 6 000 Karlstad 22 390 4 150 Klippan 5 550 5 290 Kristinehamn 11 380 0 Landskrona 5 460 3 260 Ludvika 10 650 2 890 Luleå 9 830 9 830 Malmö* 27 240 27 240 Mariestad 2 370 730 Norrtälje 1 070 30 Sala 6 180 1 060 Simrishamn 16 980 14 250 Sunne 530 0 Söderhamn 6 210 770 Södertälje 4 340 4 340 Trelleborg 6 400 6 400 Täby 25 380 9 750 Uppsala 13 030 11 200 Västerås 17 670 7 830 Ystad 4 530 4 530 Östersund 3 180 2 810 Övriga anläggningar 165 390 165 390 Totalt 502 500 362 530 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningarna i Kristinehamn och Sunne är trots denna definition medräknade. *) Certifierad anläggning enligt SPCR 152. RÖTNING 2014 Kommun Totalt (ton) varav hushållsavfall Alvesta 6 160 0 Bjuv** 52 830 8 540 Borås** 28 380 15 220 Falkenberg** 82 850 9 830 Falköping 11 240 1 660 Helsingborg** 123 280 52 730 Huddinge 1 480 1 480 Höör 21 780 5 350 Jönköping** 18 340 14 130 Kalmar** 21 320 0 Kalmar** 57 510 0 Karlshamn 4 440 3 330 Karlskoga 28 520 14 800 Katrineholm 54 020 0 Kristianstad** 106 930 24 500 Laholm** 54 700 10 800 Lidköping** 91 730 0 Linköping** 103 500 41 700 Norrköping 2 300 0 Skellefteå 9 890 6 300 Skövde** 73 970 0 Sävsjö** 67 460 8 370 Söderhamn 500 500 Trelleborg 17 940 0 Uppsala** 30 000 23 000 Vårgårda 59 440 0 Vänersborg** 12 570 11 280 Västervik 7 900 1 500 Västerås** 26 730 20 350 Västerås 11 670 0 Örebro** 38 610 0 Totalt 1 227 990 275 370 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar rötningsanläggningar som klassificeras som samrötningsanläggningar, det vill säga de behandlar flera olika sorters avfall. De flesta samrötningsanläggningar tar emot hushållsavfall. Mer information om anläggningarna finns på Avfall Sveriges hemsida. **) Certifierad anläggning enligt SPCR 120 21

Avfall är ett viktigt bränsle i de svenska fjärrvärmesystemen. 22

Energiåtervinning Under 2014 gick 2 148 640 ton hushållsavfall till energiåtervinning. Det är en minskning från 2013 med 4 procent. Utslaget på varje invånare i Sverige lämnades 220 kg hushållsavfall per person till energiåtervinning 2014. Energiåtervinning utgör 47,3 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Avfall är ett viktigt bränsle i de svenska fjärrvärmesystemen. 2014 utvanns totalt 16,6 TWh energi, fördelat på 14,6 TWh värme och 2,0 TWh el. Sverige är det land i Europa, som utvinner mest energi per ton ur avfallet, cirka 3 MWh per ton 13. Förutom hushållsavfall behandlades också 3 549 040 ton övrigt avfall, främst industriavfall, vid de svenska anläggningarna. Detta är inkluderat i statistiken. Avfall Sveriges statistiska uppgifter avser främst anläggningar som behandlar hushållsavfall. Energiåtervinning sker också i anläggningar som inte behandlar hushållsavfall, men det finns ingen samlad uppgift på den totala energiåtervinningen av avfall i Sverige. Efter förbränningen kvarstår rester. Slagg från ugnen utgör 15 20 viktprocent av den tillförda mängden avfall och rökgasreningsrester utgör 3 5 viktprocent. Slaggruset används huvudsakligen som konstruktionsmaterial på deponier men det är önskvärt att kunna använda slaggrus i stället för naturgrus i konstruktioner som exempelvis vägbyggen. 14 Naturgrus är en ändlig resurs som bör reserveras för vissa angelägna användningsområden. Efter stabilisering deponeras rökgasreningsresterna eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor och täkter. Utbyggnad och import I Sverige finns 33 anläggningar, som förbränner hushållsavfall och utbyggnad pågår. Kapaciteten för energiåtervinning i Sverige är större än den inhemska tillgången på brännbart avfall visar en studie från Avfall Sverige 15. 1 420 900 ton avfall importerades till Sverige för energiåtervinning 2014, främst från Norge, Irland och Storbritannien. Svensk energiåtervinning bidrar till att mer avfall i Europa kan lyftas i avfallshierarkin från deponi till energiåtervinning. Återvinningsmetod Enligt EU:s ramdirektiv för avfall är avfallsförbränning med effektiv energiutvinning att betrakta som återvinning 16. Svenska anläggningar uppfyller väl det så kallade energiutvinningskriteriet. Det är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. LÄS MER 13 Avfall Sverige rapport U2008:13 Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv 14 Avfall Sverige rapport 2015:02 Utvärdering av miljöpåverkan vid användning av slaggrus baserat på utförda projekt 15 Avfall Sverige rapport 2015:14 Kapacitetsutredning 2015 Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020 16 Avfall Sverige rapport E2013:08 Ökad materialåtervinning vad är energiåtervinningens roll? 23