1 Ingrid Jönsdotters liv Ingrid föddes som yngsta barnet i en barnaflock på fem stycken. Hon såg för första gången dagens ljus 1854 i det lilla soldattorpet nr 21 under Tullanäs gård i socknen Västra Torsås. Torpet låg i de djupa granskogarna i Småland i socknen som ligger mitt emellan de stora sjöarna Möckeln i väster och Åsnen i öster. En lång tid av hennes liv skulle präglas av fattigdomen i sin mest kalla, hjälplösa skepnad. Hennes liv skulle också komma att präglas av ett ständigt flyttande till dess döden lade henne i en evigt tillsluten grav på Östra kyrkogården i Malmö. Här vaggar höga och ljusa bokdungar graven, så annorlunda från hennes barndoms täta och mörka granskogar. Ingen sten utmärker platsen, ingen känner längre dess exakta plats. Länge skulle hennes son vårda graven. Ingrids barnbarn Elsa kunde berätta hur familjen på söndagar ofta besökte platsen - för att sätta en blomma och för att minnas. Nej, Ingrids förstfödde son glömde aldrig sin mor. Var inte detta ett tecken på kärlek om något? Han, som växt upp i de fattigaste förhållanden som soldaten Lifs dotterson; som sedan tidiga barnsben fått se och uppleva de vedermödor och den skam som var fattigdomens gissel. Han glömde aldrig att ge sin mor en blomma och vårda hennes minne. Ingrids far var en simpel, indelt soldat. Vid femte barnets födelse var han 43 år gammal. Som ung bar han namnet Jöns Sigfridsson men som soldat fick han namnet Lif. Den första dagen av augusti i året 1811 föddes han i ett litet undantagshus under Frösebergs gård i Västra Torsås socken. Även han hade således sedan barnsben fått lära sig hur det kändes att svälta och frysa sig genom sin barndom. Tjäna dräng fick han göra tidigt, redan före 1830 hade han lämnat barndomshemmet för att slita på åkrarna i en gård i grannsocknen Virestad. Året 1830 var han tillbaka i födelsesocknen, nu som dräng på gården Köp. Här skulle han stanna i tio år till dess han skrev på som indelt soldat och fick flytta till egen bostad, det lilla soldattorpet nr 21 under Tullanäs gård. Sin kvinna fann han i samma kyrksocken, Anna Catarina Persdotter, född samma år som honom och med samma usla förutsättningar; hon såg dagens ljus i backstugan under Långhults torp. Kyrkböckerna har ordet oäkta efter hennes namn. En stämpel som den svenska kyrkan var noga att ge till de barn som var födda utom det heliga, kyrkliga äktenskapet. Det var noga med fint folk och mindre fint folk i Sverige långt fram i tiden.
2 Vid tidpunkten för vigseln den 4 november 1845 har Jöns stolt angett enbart sitt soldatnamn Lif för prästen när denne skrev in dem i vigselboken. Anna tjänade vid det tillfället som piga i gården Strömstorp och det var till hans soldattorp Tullanäs som de två flyttade in som äkta par. Med sig i huset hade Anna sin fyraårige son Magnus, även han en oäkting. Vem var hans far? När födelsedatumet den 7 mars 1841 skrevs in i kyrkoboken finns ingen far till barnet angiven. Det var modern Anna som själv fått traska genom skogsstigarna till prästen och sett till att sonen blev införd både i de världsliga rullorna och genom dopvattnet i den andliga gemenskapen. Tillkommen kungen sitt och Gud sitt! Under de låga takbjälkarna i det fattiga soldattorpet avlades och föddes nu fyra barn, Sven 1846, Maria 1848, Greta 1850 och till sist Ingrid den 12 november 1854. Som seden bjöd skulle barnet döpas så snart tillfälle gavs vilket för Ingrid inträffade fyra dagar senare. Nils P Jonsson i Storegård, drängen Johan Petersson från Steglehylte, hustrun Ingrid Sigfridsdotter i Bergsnäs och pigan Ingrid Andersdotter från Christinelund stod faddrar vid dopfunten i Västra Torsås kyrka. Ingrid Sigridsdotter var fadern Jöns syster. Vittnet Nils P Jonsson står i pappren först som det anstår rangordningen. Han var ju ägare och brukare av gården nr 5 Storegård i Thorsås. Ingrids barndom och ungdom känner vi inte. Inga anteckningar har sparats till eftervärlden. Vid det enkla träbordet har barnen fått höra otaliga berättelser om faderns liv som indelt soldat. Var han en stor skrävlare eller var han den tystlåtne typen som bara berättade vad som sant var? Sant är i varje fall att händelser under de regelbundet återkommande soldatmötena, då fadern var borta en längre tid, måste ha avsatt sig som berättelser i väggarna till soldathuset. Så var det då dags att börja splittra familjen. Den äldsta sonen, oäktingen Magnus, hade 1860 hunnit bli 19 år och nu var det hög tid för honom att själv sörja för födan och livsuppehället. Han stängde en dag dörren efter sig efter att troligtvis ha kramat om sina halvsyskon och traskade sedan vägen till Tullanäs gård för att börja tjäna som dräng. Nu blev detta hans första arbetspass inte särskilt långvarigt. Redan ett år senare var han åter hemma i soldattorpet. Varför? Ja, vi har inga papper som berättar hela sanningen för oss men kan det inte ha med fadern att göra? Magnus är tillbaka den 5 november 1861. Tio månader senare slår katastrofen till. Vem som hittade fadern vet vi inte men på det sätt han dött är inte okänt. I dödsboken läser vi den 29 augusti 1862 om soldaten Lif: I sinnesrubbning hängde sig själv. Landsfiskalen har tillkallats och man kunde konstatera att inget brott blivit begånget. Därför kunde prästen tillfoga följande i dödsboksanteckningarna: Enl Landsfiskal Embetets Order af d 5 september i vanlig ordning ärliga begrafven. Hans ålder 51 å 28 d. Ett soldattorp kunde inte vara utan någon indelt soldat. Redan 4 november 1862 tvingades därför hela familjen flytta. En ny, ung soldatfamilj stiger i deras ställe in genom dörrhålet. Den nygifte, tjugoårige soldaten Johan Gustaf Jönsson Tull och hans artonåriga hustru Maria Håkansdotter med deras nyfödda dotter Johanna Sophia kunde för första gången ta sitt nya gemensamma hem i besiktning. För soldatänkan Anna Persdotter gällde det däremot nu att hanka sig fram med fyra minderåriga barn mellan 8 och 16 år gamla. Den äldsta i syskonskaran, oäktingen Magnus, hade visserligen hunnit bli 21 år gammal. Han följde med till den nya bostaden i undantagstorpet Björkelund under Horsakulla gård men redan på våren 1863 tar han och kärestan Ingeborg Alexandersdotter ut lysning. Det verkar dock ha blivit något problem för 1870 åberopas åter denna lysningshandling. Magnus har uppenbart inte tagit steget fullt ut och gift sig. Flyttlasset till Björkelunda skulle bara bli ett av många under Ingrid Jönsdotters liv men det var det första. Åtta år gammal fick hon alltså lämna det som var invant och välkänt. Som tolvåring var det dags igen. Nu flyttade modern med sina barn till Winshult torp under Tullanäs. Två år senare, den 4 november 1868, bar det iväg till grannsocknen Härlunda och det lilla huset i Ängsholm under nr 7 Washult. Givetvis lämnade syskonen hemmet ett efter ett för att själva tjäna ihop till brödfödan. I maj 1864 lämnade Sven som artonåring hemmet för arbete i Skåne. I maj 1867 hade storasystern Maria som nittonåring fått ut arbetsintyg för att bege sig på arbete till Kristianstad. Året efter anhöll Greta som artonåring om arbetsintyg för uppehälle i Danmark. Maria kom snart hem igen och födde den 17 juni den oäkta dottern Anna Stina. Dottern fick efter-
3 namnet Larsdotter, en antydan om faderns namn. När modern flyttat till den nya bostaden i Härlunda var det endast två barn kvar i hemmet, Maria och Ingrid och så givetvis Marias oäkta barn Anna Stina. Som sextonåring stod Ingrid den 15 maj 1870 i kyrkan i Härlunda tillsammans med andra i samma ålder. Det var dags att lämna barndomen bakom sig vilket skedde genom konfirmationen. Vad har denna unga flicka tänkt på under den högtidliga akten i kyrkan? Kanske drömde hon om att resa ut, att kunna lämna denna fattigdom som varit hennes livsskepnad ända sedan hon föddes. Antagligen fanns det redan sådana planer i hennes huvud denna vårdag i mörka Småland. Den 27 november samma år tog hon nämligen ett stort kliv. Hon avreste, som sextonåring, till Danmark. Direkt från hemmets fattiga men trygga värld ut till ett främmande land! Vem har gett henne denna idé? Det kan ha varit storasyster Greta men kanske också en annan person. Henne hittar vi i utflyttningslängden för Härlunda socken. Här står att pigan Bengta Carlsdotter utvandrat till Jylland den 20 november året innan. Även hon kom från gården Washult. Ingen annan har lämnat Härlunda för Danmark vid denna tid. Kan detta vara en tillfällighet? Bengta tjänade i bondgården Washult under vilken torpet där Ingrid bodde låg. Bengta var född 1842, alltså 27 år när hon utvandrade. Hon var således en mogen kvinna som kunde vara ett bra stöd för en ung flicka i främmande land. kanske har hon i ett brev hem föreslagit Ingrid att komma över till Jylland och tjäna som piga, Kanske på samma gård som hon själv arbetade på. Tidpunkten på året är också den samma för de två, i november månad vilket var den tid på året då man brukade skriva årskontrakt med bönderna. Sträckan kan tyckas lång men den revolutionerande nyheten järnvägen hade just kommit till bygden. Stambanan mellan Malmö och Stockholm hade stått färdig mellan Malmö- Lund redan 1856 och nu hade man nått långt upp i landet. Att järnvägen strök förbi Härlunda socken med ett avstånd på bara några tiotal kilometer öppnade möjligheter att se världen långt bortom de många grantopparna. Ett år efter det att hon lämnat Småland är Ingrid tillbaka från sitt pigeår i Danmark. Den 31 oktober 1871 blir hon anställd som piga hos storbonden Jon Petersson och hans hustru Brita Magnidotter på gården Tullanäs i Västra Torsås socken. Vem som ordnat denna anställning är inte svårt att lista ut. Storasyster Maria hade nämligen flyttat in här året innan som piga tillsammans med sitt barn Anna Stina. I början av året 1872 blev Ingrid dock ensam piga på gården. Storasystern gick då åstad och gifte sig med soldaten Sven Samuel Kron och flyttade in i dennes soldattorp i Flogmyra. Vägen till Flogmyran, samma väg som Ingrid Jönsdotter vandrat många gånger.
4 Snart är det dags för Ingrid att göra ytterligare en flyttning, denna gång till inspektorn Lars Olof Boring och hans hustru på gården Fårshult. Året är 1874 och det är traditionell uppbrottstid, den 27 oktober. Ingrid är bara tjugo år men har redan hunnit med att flytta sex gånger. Det ska bli många fler uppbrott. Fyra år senare packar hon sina få tillhörigheter och flyttar in hos storasyster Maria och hennes man på soldattorpet i Flogmyra. I kyrkböckerna har hon nu titeln inhysespiga. Nu inträffar en sak i Ingrids liv som inte är helt lätt att bringa klarhet i så här i efterhand. Ett barn kommer in i bilden. Dagen före julafton 1879 hörs barnaskrik i det lilla soldattorpet i Flogmyra djupt inne i Smålands täta, vinterklädda skogar. Johan Wilhem, Ingrids förstfödde, har kommit till världen. Så många frågetecken det finns kring detta lilla barn! Senare i livet ska man komma att blanda ihop hans födelsedag med den 23 oktober så till den milda grad att detta felaktiga datum står på hans gravsten på Östra kyrkogården i Malmö. Trots att han alltid hävdade att lillejulafton var det rätta. Wilhem hade rätt. De samtida kyrkböckerna berättar det för oss. Dessutom står det inskrivet att dopet skedde i Västra Torsås kyrka den 30 december så här föreligger ingen tvekan om när födseln skett. Dopet skedde ju alltid strax efter födelsen. Redan i födelse- och dopboken inskrevs efter dopdatumet: Oäkta döpt av Carlstedt. Det var minsann inte på högmässan under söndagsgudstjänsten som dopet hölls. Sådant var förbehållet de som ägde mark och hade äkta barn, avlade i det heliga äktenskapet. Nej, det var fattigt folk som denna torsdag stod inne i den i övrigt tomma kyrkan och åsåg när hjälpprästen Carlstedt blötte barnets huvud med vattnet från dopfunten. Att kyrkoherden Johannes Sjöborg själv skulle döpa en fattig oäkting var nog otänkbart. Runt dopfunten stod denna dag de närmaste, hämtade ur samma fattiga samhällsklass. Givetvis sågs här soldat Sven Samuel Magnusson Kron, i vars soldattorp lille Wilhelm blivit född, och hans hustru Maria Jönsdotter, syster till mor Ingrid. Drängen Carl Johan Magnusson från Fårshult var en oäkta son till Ingeborg Alexandersdotter, hon som blev trolovad med Ingrids storebror men som denne sedan inte verkar ha gift sig med. Pigan Marhilda Pettersdotter från Pepperlid anar vi inte hur hon kommer in i bilden hon har dock varit någon så nära bekant att hon fått bli ett av dopvittnena. Vem var Wilhelms far? Ett flertal märkliga omständigheter måste vägas in i denna fråga. I kyrkböckerna fram till långt efter det att han med sin mor kom till Malmö står han konsekvent upptagen som Johan Wilhelm Henriksson. Plötsligt ändrar han emellertid som vuxen i Malmö namnet till Nilsson. Varför? Vem är denne Nils vars son han skulle vara? Själv berättade Wilhelm på ålderns höst att hans far hette Kalle. Vi har således tre namn att välja mellan, Henrik, Nils eller Karl. En annan viktig sak att beakta är att han måste vara avlad i mars månad 1879. Snön låg tät i de djupa skogarna vid denna tid och det borde därför vara rimligt att söka fadern i snar närhet till moderns bostad i Flogmyra. Enligt Wilhelm utvandrade hans far till Amerika och mor Ingrid skulle följa efter med sonen när fadern ordnat upp allt inför resan. Efter en tid reste mor och son ner till Malmö men fick här meddelandet att fadern avlidit. Detta kan ju låta som en skröna, en efterrekonstruktion. Att fadern själv skulle ha begivit sig över till Amerika och att han efter en tid sänt bud efter dem kan kanske passa men definitivt inte att de får dödsbudet på resa i Malmö. Den enda logiska förklaringen skulle vara att mannen åkt före till Malmö antingen för att arbeta ihop till pengar för resan eller för att ordna med biljetter och att det är här de får meddelandet att han avlidit. Men stämmer detta verkligen? En blick i kyrkoböckerna verkar faktiskt bekräfta denna historia. Den 10 november 1881 har nämligen Ingrid begivit sig till prästgården i Västra Torsås och här anmälde hon avflytt till Nord Amerika för sig och sin son. Wilhelm har ännu inte fyllt två år. Ingen ensamstående mor lämnar sitt hem och beger sig med sitt spädbarn runt halva jordklotet. Det måste helt enkelt ha funnits en väntande man, antagligen i Malmö och kanske med redan inköpta färdbiljetter. Historien med den avlidne mannen blir också mer trovärdig när mor och son redan den 12 januari följande år, alltså endast efter två månader är tillbaka i Flogmyra från Nord Amerika som det står i kyrkböckerna. Hon lämnar också tillbaka utreseattesten. Vad har då hänt? Förgäves söker man i Malmö efter någon som avlidit det närmaste halvåret och som kommit från Västra Torsås. Problemet är att mannen ifråga under sitt tillfälliga uppehälle i Malmö inte behöver
5 Ingrid Jönsdotters olika bostadsplatser i Malmö 1883-1896. 1: Krokodilen, 2: Erik Menved, 3: Hjorten, 4: Höken, 5: Hjorten, 6: Bror, 7: Rostock, 8: Stettin och 9: Svante. ha varit bosatt i staden. Det fanns arbetstillfällen runt omkring också. Och stämmer berättelsen att det var i Malmö som Ingrid fick beskedet om mannens död? Göteborg var också en stor utskeppningshamn för emigranter. Och kanske var det så att mannen svek henne. Nej, gåtan får inte någon lösning. Man kan ringa in en handfull lämpliga kandidater som lämnat socknen under perioden från mars 1879 till november 1881 men det är allt. I nästan två år stannade Ingrid i Flogmyran. På hösten 1883 har hon emellertid fattat sitt slutliga beslut. Hon måste flytta. Hon, som arbetat i Danmark och som varit på ett, om än hastigt, troligt besök i Malmö, måste ha fått vittring på den stora världen utanför det simpla soldattorpets väggar. Kanske har hon bara inväntat att sonen ska lämna spädbarnsåldern? Lille Wilhelm är nu nästan fyra år, så stor att han lättare kan klara sig i en storstad medan modern arbetar. Nu lämnar hon för alltid soldattorpet. Kanske kommer hon i framtiden att besöka sin syster men aldrig mer ska hon vara bosatt i Småland. Ingrid lämnar inte Flogmyra utan att ha tänkt sig för ordentligt. Detta antyder inte minst tidpunkten för uppbrottet. Det är på väg att bli vinter; man skrev den 26 oktober. Den tid på året då man band sig på arbetskontrakt för ett kommande år. Vem har förmedlat kontakterna mellan Malmö och Flogmyra? Var det någon hon lärt känna den där korta tiden i Malmö för två år sedan? Eller var det kanske brodern Sven som ju försvunnit till Skåne redan på 1860-talet. Jönsdotter Ingrid piga 1 s, W. Thorsås. Så skrevs hon in på pastorsexpeditionen i Malmö Caroli kyrka den 20 november 1883. Hon var inte ensam här på expeditionen denna dag. Antagligen har hon fått vänta länge på sin tur att komma fram till skrivaren som satt där med sin tjocka bok. Av de 47 personer som trängdes i rummet denna dag för att anmäla sin inflytt till Malmö står hon upptagen som nummer 46. På frågan var hon
6 bor har hon uppgett Kvarteret Krokodilen och tomten nr fyra. Denna tomt låg utmed Södra Tvärgatans södra sida och hade gatunumret 12. Arbetarstadsdelen Lugnet sträckte sig från kanalen vidare söderut. Dess norra del, där kvarteret Krokodilen låg, räknades som ett fattigt område. Husägaren, arbetaren Anders Jönsson, hade för länge sedan kommit från Danmark och köpt sig ett hus i Malmö. En mängd hyresgäster skapade säkert en hygglig inkomst för denne. Ingrid mötte dock inte honom själv, han hade avlidit redan i augusti samma år och nu förvaltades huset av sterbhuset. I husförhörslängden möter vi alla de husets innevånare som skulle komma att bli grannar till småländskan och hennes son: Murargesällen Lars Olof Sahlins änka Maria Jönsdotter från Westerstad med sönerna Emil Ludvig, Nils Algot, Johan Gottfrid. Murarlärlingen Otto Marcellinus Sahlin från Westervik. Skomakaren Anders Holmquist från Westra Ahlstad med hustrun Elna Jeppson från Arrie. Arbetaren Anders Jönsson från Hyltarp med hustru Maria Magdalena Olofsson från Håstad och deras barn Anna Catharina, Emma Charlotta och pigan Christina Jönsson. Arbetaren Nils Nilssons änka Emma Christina Petersdotter från Gällaryd med dottern Anna Sofia. Sjömannen Jöns Petersson från Svedala. Arbetaren Per Andersson från V. Karleby med hustrun Maria Nilsson från Svenstorp med barnen Elin Maria och Axel Julius. Vad har Ingrid försörjt sig med under denna sin första tid i storstaden? Vi vet inte. Inflyttningstiden antyder emellertid att hon städslat sig för ett år. Just ett år senare, den 10 november 1884 lämnade Ingrid också arbetarstadsdelen Lugnet och flyttade innanför kanalen till kvarteret Erik Menved. Hon skiftade då samtidigt församling från S:t Pauli till Caroli varför hon två dagar senare har varit inne på pastorsexpeditionen och registrerat sin nya bostadsadress. På frågan vad hon hette har svaret denna gång varit Ingrid Jönsson. Namnet Ingrid Jönsdotter försvinner därmed för alltid. Kvinnan från Småland har under året som gått anammat de namnseder som gällde för storstaden. Hon står dock fortfarande upptagen som piga vilket kan indikera att hon arbetar hos någon familj och inte som fabriksarbeterska. Sonen antecknas fortfarande noggrant som o.ä.s Johan Wilhelm Henriksson. Stämpeln oäkta släppte således inte fastän man flyttat till den stora och mera anonyma staden. Svenska kyrkan följde noga upp de sina på det att de inte skulle ta sig friheter som de inte hade som t.ex. att bli befriad från skamstämpeln om sin börd. Snart skulle det emellertid komma en ny kyrkoherde till just Caroli kyrka, Hagbard Isberg. Frenetiskt skulle han komma att föra en kamp för det oäkta barnets rätt i samhället, en kamp som varade långt in på 1900-talet. Ingrid var gravid när hon flyttade från Lugnet. Den 10 maj 1885 föddes nämligen dottern Anna Maria. Också hon får beteckningen oäkta barn. Dopet sker i Caroli kyrka den 20 juni, alltså mer än en månad efter födseln. Även här har Ingrid anammat storstadsseden att ett barn inte behöver döpas i stort sett endast bara några dagar efter födseln vilket var seden på landet. Två vittnen har Ingrid med sig till dopet i kyrkan, hustrun Bertha Tygelsson från hennes nya bostadsadress i kvarteret Erik Menved II och hustrun Karna Jönsson från hennes tidigare bostadsförsamling S:t Pauli. 1885 är det dags för nästa flytt, denna gång till kvarteret Hjorten III. När hon inregistreras i husförhörslängden har det nu insmugit sig en annorlunda anteckning som sätter fantasin i rörelse. Hennes titel har nämligen
7 nu ändrats från piga till smörhandlerska. Handeln med smör var omfattande vid denna tid. Utländska smörupphandlare vistades i Malmö, oftast kom de från Danmark. Hur Ingrid bedrivit denna verksamhet förtäljer dock inte historien. Rimligtvis har det varit i liten skala. Har hon agerat mellanhand till dessa utländska uppköpare eller har hon haft ett eget, mindre smörlager och sålt till fasta kunder i Malmö? Vi vet inte. Det som emellertid blir alltmer tydligt är att Ingrid haft sinne för affärer och uppenbart varit en kvinna som haft skinn på näsan. En stor fråga inställer sig emellertid. Varför flyttar hon ständigt? Sedan ankomsten till Malmö har hon redan haft tre bostäder. Det ska bli många fler! 1886 går flyttlasset till kvarteret Höken, fastighet XXIX. Här ser nästa oäkta barn världens ljus, sonen Tage Albrekt Robert. Han föds redan den 9 januari 1887 men döps först den 24 februari. 1887 packas bohaget åter ner för att packas upp i kvarteret Hjorten III, samma adress som hon lämnat ett år tidigare. Här upptages hon i husförhörslängden fortfarande som smörhandlerska. Det dröjer nu till slutet av året 1892 innan det är dags att åter kånka på bohaget. Under denna tid passar hon på att utöka sin barnaskara. Karl Edvard Natanael föds den 21 dec 1888 och Gerda Sofia Kristina föds den 27 augusti 1891. Båda är givetvis markerade som oäkta. Ingrid Jönsdotter Jönsson måste ha varit ett gissel i prästernas ögon. Den 10 november 1892 anmäler Ingrid att hon och hennes tre söner och två döttrar avser att lämna sin bostad i kvarteret Hjorten och flytta till Pauli församling. I pappren står det nu att hon arbetar med smörhantverk, en tydligen väl fungerande verksamhet eftersom hon sysslat med det i sju år alltsedan 1885. Den nya adressen ligger öster om kanalen och Schougens bro, i kvarteret Bror på tomten VI. Vid inskrivningen i husförhörslängden har ett fel insmugit sig. Ingrids namn är antecknat men under henne har vid samma tillfälle inskrivits muraren Olof Nordström. Denne kom från samma adress som Ingrid tidigare haft i kvarteret Hjorten och han har också flyttat samma dag. Notarien har efter inskrivningen upptäckt att Ingrid också har barn som måste antecknas. Därför för han åter upp henne och hennes barn, denna gång under Olofs namn. Är Olof endast en vän eller är det han som är far till några av Ingrids barn? Samma dag skrivs emellertid in en snickare Carl Andersson på samma adress och denne kommer också från kvarteret Hjorten. Den 9 november 1893 flyttar Ingrid tillbaka innanför kanalen. Sällskap till pastorsexpeditionen för att anmäla flytten har hon haft av både Carl Andersson, född 1858, och Olof Nordström, född 1870. Alla tre skriver dessutom in sig på samma adress, kvarteret Rostock XXI gatunummer 17 och de kommer alla från S:t Pauli församling. I inskrivningspappren har ordet smörhandlerska försvunnit. Nu har Ingrid enbart titeln piga. Den 22 april 1894 har varit en högtidsdag i familjen. Den äldste sonen gick åstad för att bli konfirmerad. I Caroli kyrka har han tillsammans med andra läskamrater för första gången fått ta emot nattvarden efter att ha blivit utfrågade om sina kristna kunskaper. Johan Wilhelm lämnar nu barndomen bakom sig. Om han inte redan har prövat på det så är det nu som det tunga arbetslivet ligger framför honom. Ett halvt år senare, den 5 december 1894, föder Ingrid sitt sista barn, Sven Gunnar. Givetvis följer hon traditionen varför även detta barn har noteringen oäkta. Med sig till dopet har Ingrid två grannkvinnor från kvarteret Rostock, hustrun Johanna Roos och hustrun Amalia Henriksson. Något kryptiskt har prästen antecknat i dopboken: Modern har skriftligen anhållit, att barnet måtte såsom hennes i kyrkoboken antecknas. Vad kan ligga bakom dessa ord? Varför måste hon gardera sig med ett skriftligt bevis på att det är hennes barn? Ville myndigheterna ta barnet från henne? Ansåg man att alla hennes oäkta barn var oacceptabla? Vad hon inte vet där hon står vid dopfunten den 12 januari i Caroli kyrka är att den lilla parveln kommer att få uppleva det som inte var henne givet. Han kommer nämligen att emigrera till Amerika. När Ingrid åter lastar flyttvagnen sker detta året 1895. Flyttet går till det närbelägna kvarteret Stettin, fastighet I a. Med sig på flytten har hon snickaren Carl Andersson. Muraren Olof Nordström stannar dock denna gång kvar på den gamla adressen. Nu är hon upptagen som Handelsidkare. Alla barnen bor kvar i hemmet och de har säkert alla också fått hjälpa till när flyttlasset åter rullar, denna gång 1896. Carl Andersson räknas nu uppenbart som familjemedlem trots att han inte är gift med Ingrid. De båda och alla barnen flyttar till kvarteret Svante I utanför kanalen invid nuvarande Värnhemstorget.