HFD 2016 Ref kap. 1 och 2 kap. 1 mervärdesskattelagen (1994:200)

Relevanta dokument
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

5 kap. 1 och 3, 6 kap. 7 och 11 inkomstskattelagen (1999:1229)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

1 kap. 2 första stycket 2, 1 kap. 15, 5 kap. 5 och 6 a kap. 1 mervärdesskattelagen (1994:200), artikel 11 i mervärdesskattedirektivet

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Lagrum: 1 kap. 1 första stycket 1, 2 första stycket 2, 2 kap. 1 tredje stycket 1, 6 a kap. 1 mervärdeskattelagen (1994:200)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Fråga om rätt till utbetalning enligt lagen om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete när arbetet har betalats av annan än köparen.

Rätt till ränta på återbetald kupongskatt som inte innehållits i strid med unionsrätten har inte ansetts föreligga.

8 kap. 3 första stycket mervärdesskattelagen (1994:200) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 16 maj 2017 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

4 kap. 9, 13, 14, 15, 16 och 19 taxeringslagen (1990:324) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 16 november 2016 följande dom (mål nr 24-16).

En ägare till ett aktieförvaltande bolag har inte ansetts som företagare i arbetslöshetsförsäkringens mening.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 14 mars 2016 följande beslut (mål nr ).

Fråga om föräldrapenning ska klassificeras som en moderskaps- och likvärdig faderskapsförmån eller som en familjeförmån enligt förordning 883/2004.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

H ö g s t a f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l e n HFD 2011 ref. 38

HFD 2016 Ref kap. 1, 4 och 6 skattebetalningslagen (1997:483), 49 kap. 4, 5, 11 och 19 skatteförfarandelagen (2011:1244)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Fråga om rätt till arbetslöshetsersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen. under en pågående period av arbetslöshet.

Fråga om vilka krav på bevisning som gäller för att styrka uppehållsrätt som familjemedlem (sekundär uppehållsrätt)

Ett bemanningsföretags uthyrning av vårdpersonal är inte undantagen från skatteplikt. Förhandsbesked om mervärdesskatt.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 5 juni 2019 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

En familjestiftelse har rätt till allmänt avdrag för periodiskt understöd det beskattningsår som stiftelsen fullföljer sitt ändamål.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Fråga om mervärdesskatt vid utförande av estetiska operationer och behandlingar.

108 kap. 2 och 110 kap. 46 socialförsäkringsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 13 november 2017 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

När beräkningsunderlaget för tillfällig föräldrapenning bestäms ska det bortses från arvode för uppdrag som familjehemsförälder.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

En leverantör har rätt att få en upphandling överprövad endast om denne har eller har haft ett intresse av att tilldelas kontrakt i upphandlingen.

REGERINGSRÄTTENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

3 kap. 3 första stycket 5 mervärdesskattelagen (1994:200) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 11 juni 2018 följande dom (mål nr ).

Fråga om det finns förutsättningar för befrielse från kontrollavgift enligt bestämmelserna om kassaregister.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

3 kap. 4 och 5 mervärdesskattelagen (1994:200) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 2 december 2016 följande dom (mål nr ).

En förskola har inte ansetts bedriva sådan skolverksamhet som medför att den är ett allmänt undervisningsverk enligt inkomstskattelagen.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

34 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 5 e förordningen. enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Samtliga arbetsinkomster under ramtiden har medräknats i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten inom arbetslöshetsförsäkringen.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

4 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453), 1 andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

11 kap. 22 inkomstskattelagen (1999:1229), 4 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2016 Ref kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453), 4 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

7 första stycket, 9 a första stycket lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

6 kap. 1 lagen (1994:1776) om skatt på energi, 43 kap. 1 skatteförfarandelagen (2011:1244)

113 kap. 3 första stycket 3 socialförsäkringsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 13 oktober 2017 följande dom (mål nr ).

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 18 juni 2018 följande dom (mål nr ).

En person som är registrerad på en universitetsutbildning har ansetts delta i utbildning i den mening som avses i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Fråga om inhibition av ett beslut om beredande av vård enligt LVU när den unge inte är föremål för omedelbart omhändertagande.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

21 kap. 7 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 9 första stycket a) personuppgiftslagen (1998:204)

HFD 2015 ref 73. Lagrum: 22 förvaltningslagen (1986:223)

5 kap. 9 och 12 första stycket, 15 kap. 2, 16 kap. 2 och 18 kap. 2 socialförsäkringsbalken

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 21 juni 2018 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

58 kap. 11 och 20 inkomstskattelagen (1999:1229), 4 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 18 oktober 2016 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

En enskild har inte haft rätt till ny prövning av sin återbetalningsskyldighet

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 juni 2018 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2013 ref 81. Lagrum: 3 lagen (1993:389) om assistansersättning

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

1 kap. 9, 15 kap. 13 a lagen (2007:1091) om offentlig upphandling

DOM Meddelad i Göteborg

48 a kap. 2 inkomstskattelagen (1999:1229) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 11 december 2018 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

9 kap. 17 och 10 kap. 8 kommunallagen (1991:900) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 8 november 2016 följande dom (mål nr ).

En avyttring av aktierna i ett dotterbolag har vid mervärdesbeskattningen inte ansetts utgöra en verksamhetsöverlåtelse.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

1 kap. 9 och 12 kap. 3 lagen (2007:1091) om offentlig upphandling

Det förhållandet att giltighetstiden för ett uppehållstillstånd understiger ett år utgör inte hinder mot folkbokföring.

Transkript:

HFD 2016 ref. 58 En komplementär i ett kommanditbolag tillhandahåller bolaget förvaltningstjänster mot ett arvode som utgår oavsett resultatet i kommanditbolaget. Tillhandahållandet har ansetts utgöra omsättning av tjänster enligt mervärdesskattelagen. 1 kap. 1 och 2 kap. 1 mervärdesskattelagen (1994:200) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 21 juni 2016 följande dom (mål nr 3020-15). Bakgrund Priveq G.P. III AB (Priveq) förvaltar en riskkapitalfond som drivs i formen av ett kommanditbolag, Priveq Investment Fund III KB, och är dessutom komplementär i kommanditbolaget. Kommanditdelägare är olika institutionella investerare. Förvaltningsuppdraget regleras i ett bolagsavtal mellan Priveq och kommanditdelägarna. För förvaltningstjänsterna betalar kommanditbolaget ett särskilt förvaltningsarvode som under de första åren utgår med ett belopp motsvarande en viss procent av det kapital som kommanditdelägarna utfäst sig att investera i fonden. Därefter beräknas arvodet med utgångspunkt i av fonden gjorda investeringar i olika portföljbolag. Eventuella framtida vinster vid försäljning av portföljbolag ska enligt bolagsavtalet först fördelas proportionellt mellan bolagsmännen tills dessa återfått det kapital de har investerat jämte ränta. Vinster därutöver ska fördelas på visst sätt mellan Priveq och kommanditdelägarna. Priveq fakturerade kommanditbolaget för förvaltningstjänsterna utan att ta ut mervärdesskatt eftersom det enligt Priveqs mening inte var fråga om omsättning av tjänster utan om förtida vinstutdelning. Skatteverket gjorde i omprövningsbeslut bedömningen att de tjänster som Priveq fakturerat kommanditbolaget för utgjorde omsättning enligt 2 kap. 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, eftersom förvaltningsarvodet utgick oavsett resultatet i kommanditbolaget. Verket höjde därför Priveqs utgående mervärdesskatt för bl.a. redovisningsperioden oktober december 2010. Priveq överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som biföll överklagandet och upphävde beslutet. Priveq ansågs inte ha uppträtt självständigt gentemot kommanditbolaget utan hade agerat i kommanditbolagets namn när det förvaltade dess verksamhet. Priveqs fullföljande av sina åtaganden i enlighet med bolagsavtalet utgjorde därför inte omsättning i mervärdesskattelagens mening. 1

HFD 2016 ref. 58 HFD 2016 Kammarrätten, som inte gjorde någon annan bedömning än förvaltningsrätten, avslog Skatteverkets överklagande. Yrkanden m.m. Skatteverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen, med ändring av kammarrättens och förvaltningsrättens domar, fastställer verkets omprövningsbeslut. Verket yrkar även att Högsta förvaltningsdomstolen inhämtar förhandsavgörande från EU-domstolen. Skatteverket anför bl.a. följande. Begreppet omsättning i 2 kap. 1 ML ska tolkas mot bakgrund av mervärdesskattedirektivet och i enlighet med unionsrätten. EUdomstolens praxis innebär att det förhållandet att en bolagsmans tjänster riktas mot det handelsbolag där denne är delägare inte utesluter att skattskyldighet uppkommer för bolagsmannen. En förutsättning är dock att ersättning i någon form utgår och att det finns ett direkt samband mellan de tillhandahållna tjänsterna och ersättningen. Av bolagsavtalet framgår att Priveq har rätt till ett visst förvaltningsarvode oavsett om kommanditbolaget går med vinst eller förlust. Det är därmed fråga om ett sådant utbyte av prestationer mellan Priveq och kommanditbolaget som mervärdesskatterättsligt utgör ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning, dvs. omsättning. Priveq bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. följande. Det aktuella förvaltningsarvodet är en komponent vid fördelningen av kommanditbolagets resultat. Av bolagsavtalet följer nämligen att kommanditdelägarna vid fördelningen av resultatet ska kompenseras för det förvaltningsarvode som Priveq erhållit. Förvaltningsarvodet är således ett förtida uttag av Priveqs resultatandel för att täcka kostnaderna för den löpande förvaltningen av kommanditbolaget. Skälen för avgörandet Vad målet gäller Frågan i målet är om förvaltningstjänster som mot arvode tillhandahålls ett kommanditbolag av bolagets komplementär utgör omsättning i mervärdesskattelagens mening. Rättslig reglering I 1 kap. 1 första stycket 1 ML, i den lydelse som är aktuell i målet, anges att mervärdesskatt ska betalas vid sådan omsättning inom landet av tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet. Med omsättning av tjänst förstås enligt 2 kap. 2

1 tredje stycket 1 att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon. Bestämmelserna i mervärdesskattelagen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i mervärdesskattedirektivet. Enligt artikel 2.1 c ska tillhandahållande av tjänster mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap vara föremål för mervärdesskatt. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning Den unionsrättsliga reglering som aktualiseras har redan tolkats av EU-domstolen på ett sätt som ger tillräcklig vägledning för att avgöra målet. Det saknas därför skäl att inhämta ett förhandsavgörande. EU-domstolen har i flera avgöranden slagit fast att en tjänst tillhandahålls mot ersättning i den mening som avses i artikel 2.1 c i mervärdesskattedirektivet och därmed är föremål för mervärdesskatt endast om det finns ett direkt samband mellan den tillhandahållna tjänsten och det motvärde som erhålls. Ett sådant direkt samband finns om det mellan tjänsteleverantören och mottagaren av tjänsten föreligger ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer, där den ersättning som tjänsteleverantören tar emot utgör det faktiska motvärdet för den tjänst som tillhandahålls mottagaren (se t.ex. Hedqvist, C-264/14, EU:C:2015:718, punkt 27; jfr även RÅ 2009 ref. 56 och HFD 2013 not. 27). Av EU-rätten följer således att det måste finnas ett direkt samband mellan tjänsten och ersättningen för att det ska vara fråga om omsättning. Av bolagsavtalet framgår att Priveq ska tillhandahålla kommanditbolaget förvaltningstjänster, att kommanditbolaget för detta tillhandahållande ska betala ett förvaltningsarvode samt att arvodet ska utgå oavsett resultatet i kommanditbolaget. Av utredningen framgår att Priveq och kommanditbolaget har fullföljt sina åtaganden enligt bolagsavtalet. Det föreligger därmed ett rättsförhållande mellan Priveq och kommanditbolaget som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer, där det förvaltningsarvode som Priveq får från kommanditbolaget utgör det faktiska motvärdet för de tjänster som Priveq tillhandahåller detta. Kravet på direkt samband är således uppfyllt, vilket betyder att Priveqs tillhandahållande av förvaltningstjänster mot arvode utgör omsättning av tjänster. Vad Priveq anfört om arvodets betydelse vid en framtida fördelning av eventuell vinst föranleder ingen annan bedömning. Förvaltningsrätten och kammarrätten har inte prövat om övriga förutsättningar för att Priveq ska vara skyldigt att betala mervär- 3

HFD 2016 ref. 58 HFD 2016 desskatt för omsättningen är uppfyllda. Av instansordningsskäl bör målet därför visas åter till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att Priveq G.P. III AB:s tillhandahållande av förvaltningstjänster mot arvode utgör omsättning enligt mervärdesskattelagen samt upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och visar målet åter till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning. I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Ståhl, Rynning och Classon. Föredragande var justitiesekreteraren Johan Magnander. 4 Förvaltningsrätten i Stockholm (2014-06-09, ordförande Laestander): Frågan i målen är om det arvode Priveq erhållit för de förvaltningsåtgärder som kommit kommanditbolaget till godo är att betrakta som mervärdesskattepliktig ersättning. En förutsättning för detta är att förvaltningsåtgärderna utgör skattepliktig omsättning av varor eller tjänster. Av utredningen i målen framgår att Priveq är komplementär i kommanditbolaget och sköter förvaltningen. Förvaltningsuppdraget som regleras i kommanditbolagsavtalet innebär att Priveq bl.a. bistår med rådgivning och administration. Priveq erhåller för detta ett arvode, ett s.k. management fee. Enligt förvaltningsrättens bedömning ger utredningen i målen stöd för att Priveq inte kan anses uppträda självständigt gentemot kommanditbolaget utan agerar i kommanditbolagets namn när det förvaltar verksamheten. Mot denna bakgrund samt utifrån vad som i övrigt framkommit i målen kan Priveqs fullföljande av sina åtgärder i enlighet med bolagsavtalet inte anses utgöra omsättning i mervärdesskattelagens mening (jfr. RÅ 2005 ref. (?) och Kammarrätten i Stockholms dom den 19 december 2011 i mål nr 4787 4790-10). Överklagandet ska därför bifallas. Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och upphäver de överklagade besluten. Kammarrätten i Stockholm (2015-03-18, Eng, Eke och Finander): Kammarrätten anser inte att det är nödvändigt att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Skatteverkets begäran om detta ska därför avslås.

Vad Skatteverket har anfört i kammarrätten och vad som i övrigt har förekommit i målen föranleder inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än den som förvaltningsrätten har gjort. Överklagandet ska därmed avslås. Kammarrätten avslår Skatteverkets begäran om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen. Kammarrätten avslår överklagandet. 5