AMERICAN AKITA. (tidigare great japanese dog)

Relevanta dokument
JAPANSK SPETS (Nihon Supittsu)

Grupp 5 AMERICAN AKITA Nordisk Kennel Union

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

AKITA. Grupp 5. FCI-nummer 255 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

STAFFORDSHIRE BULLTERRIER (Staffordshire Bull Terrier)

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8. FCI-nummer 111 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8

WELSH CORGI PEMBROKE

LANCASHIRE HEELER. Grupp 1. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

FINSK LAPPHUND (Suomenlapinkoira)

WELSH SPRINGER SPANIEL

WELSH CORGI CARDIGAN

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union

FARAOHUND (Pharaoh Hound)

SVENSK VIT ÄLGHUND. Grupp 5. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

WELSH CORGI CARDIGAN

HALDENSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 267 Originalstandard SKKs Standardkommitté

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

IRLÄNDSK RÖD OCH VIT SETTER

HÄLLEFORSHUND (interimistisk standard)

FLATCOATED RETRIEVER

SHIBA (Shiba) Grupp 5. FCI-nummer 257 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

KOOIKERHONDJE. Grupp 8. FCI-nummer 314 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

THAI RIDGEBACK DOG. Grupp 5. FCI-nummer 338 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

POLSKI OWCZAREK PODHALANSKI

VIT HERDEHUND (Berger blanc suisse)

FLATCOATED RETRIEVER

POLSKI OWCZAREK NIZINNY

WELSH CORGI PEMBROKE

Grupp 8 GOLDEN RETRIEVER Nordisk Kennel Union

SHETLAND SHEEPDOG (Shetland Sheepdog)

WEST HIGHLAND WHITE TERRIER

ISLÄNDSK FÅRHUND (Íslenskur fjárhundur)

WELSH CORGI PEMBROKE

TIBETANSK TERRIER. (Tibetan Terrier)

HYGENSTÖVARE (Hygenhund)

TOSA. Grupp 2. FCI-nummer 260 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

ALPENLÄNDISCHE DACHSBRACKE

PULI. Grupp 1. FCI-nummer 55 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté , ändrad

WELSH SPRINGER SPANIEL

LAPSK VALLHUND (Lapinporokoira)

DREVER. Grupp 6. FCI-nummer 130 Originalstandard SKKs Standardkommitté

DALMATINER (Dalmatinac)

RYSK-EUROPEISK LAJKA (Russko-Evropejskaja Lajka)

SKOTSK TERRIER (Scottish Terrier)

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer - FCI-Standard rasen ej erkänd av FCI SKKs Standardkommitté

AZAWAKH. Grupp 10. FCI-nummer 307 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

NORSK ÄLGHUND GRÅ (gråhund)

EURASIER. Grupp 5. FCI-nummer 291 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

GORDONSETTER. Grupp 7

DERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL)

BERNER SENNENHUND. Grupp 2. FCI-nummer 45 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

BASSET FAUVE DE BRETAGNE

Grupp 1 BORDER COLLIE Nordisk Kennel Union

ENGELSK SETTER (English Setter)

PINSCHER. (Deutscher Pinscher)

CHINESE CRESTED DOG. Grupp 9

MEXIKANSK NAKENHUND (Xoloiztcuintle - perro sin pelo mexicano)

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

Grupp 5 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av Dansk Kennel Klub i november 2003 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté

MAGYAR AGAR. Grupp 10. FCI-nummer 240 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

PARSON RUSSELL TERRIER

LHASA APSO. Grupp 9. FCI-nummer 227 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

AMERICAN FOXHOUND. Grupp 6

JACK RUSSELL TERRIER

TIBETANSK SPANIEL (Tibetan spaniel)

CANE CORSO (Cane Corso Italiano)

AUSTRALISK TERRIER (Australian Terrier)

BEARDED COLLIE. Grupp 1

KERRY BLUE TERRIER. Grupp 3. FCI-nummer 3 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

CESKOSLOVENSKÝ VLCIAK

MUDI. Grupp 1. FCI-nummer 238 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

WELSH CORGI CARDIGAN

FLATCOATED RETRIEVER

STEIRISCHE RAUHHAARBRACKE

FOXHOUND. (Rasnamn i hemlandet: English Foxhound)

COTON DE TULÉAR. Grupp 9. FCI-nummer 283 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

SHIH TZU. Grupp 9. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

SILKYTERRIER. Grupp 3. FCI-nummer 236 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

AFFENPINSCHER. Grupp 2. FCI-nummer 186 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

DANSK-SVENSK GÅRDSHUND

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

AIREDALETERRIER. Grupp 3

ALASKAN MALAMUTE. Grupp 5. FCI-nummer 243 Originalstandard FCI-Standard SKKs Standardkommitté

GRIFFON D ARRET À POIL DUR / KORTHALS

TERRIER BRASILEIRO. Grupp 3

Grupp 9 LHASA APSO Nordisk Kennel Union

NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER

Grupp 3 SEALYHAMTERRIER Nordisk Kennel Union

Grupp 7 POINTER Nordisk Kennel Union

Grupp 10 GREYHOUND Nordisk Kennel Union

Grupp 10 WHIPPET Nordisk Kennel Union

SLOVENSKÝ HRUBOSRSTÝ STAVAC

LHASA APSO. Grupp 9. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

KOREA JINDO DOG. Grupp 5. FCI-nummer 334 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

JÄMTHUND. Grupp 5. FCI-nummer 42 Originalstandard SKKs Standardkommitté

OTTERHOUND. Grupp 6. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

WEST HIGHLAND WHITE TERRIER

BOLOGNESE. Grupp 9. FCI-nummer 196 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté , ändrad

RIESENSCHNAUZER. Grupp 2. FCI-nummer 181 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

Transkript:

Grupp 5 FCI-nummer 344 Originalstandard 2005-07-06 FCI-Standard 2006-01-05; engelska SKKs Standardkommitté 2001-10-25 ändrad 2006-01-01 AMERICAN AKITA (tidigare great japanese dog) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben Suomen Kennelliitto Finska Kennelklubben

Standard för AMERICAN AKITA (tidigare great japanese dog) Ursprungsland/ hemland: Användningsområde: FCI-Klassifikation: Bakgrund/ändamål: Japan USA Sällskapshund Grupp 5, sektion 5 Från början har american akita (tidigare great japanese dog) samma historia som japansk akita. I Akita-regionen användes matagiakita (medelstora björnhundar) till hundhetsning från början av 1600-talet. Från 1868 korsades rasen med tosa och mastiff. Sålunda blev akita större men spetsegenskaperna gick förlorade. Då hundkamp förbjöds 1908 blev akita ändå bevarad och utvecklad som en stor japansk ras. Följaktligen utnämndes utmärkta exemplar av akita 1931 till nationalsymbol. Under andra världskriget användes hundpälsar till militärbeklädnad. Polisen beordrade infångande och konfiskering av alla hundar utom de schäfrar som användes för militära ändamål. Några entusiaster försökte kringgå ordern genom att korsa sina hundar med schäfrar. När andra världskriget var över hade antalet akitor minskat drastiskt och fanns i tre distinkta typer: 1) matagiakita, 2) kamphundsakita och 3) schäferakita. Detta skapade en mycket förvirrad situation för rasen. Under återuppbyggnadsprocessen av rasrena akitor efter kriget upplevde hunden Kongo-go från Dewa-linjen en tillfällig men väldig popularitet. Många akitor från Dewa-linjen, som visade drag av mastiff- och schäferpåverkan, fördes med till USA av hemvändande militärer. De intelligenta och anpassningsbara akitorna från Dewa-linjen fascinerade uppfödare i USA. Linjen utvecklades av allt fler uppfödare och fick ett stort uppsving i popularitet. Amerikanska akitaklubben grundades 1956 och amerikanska kennelklubben (AKC) accepterade rasen 1972. Vid denna tidpunkt hade dock inte AKC och JKC (den japanska kennelklubben) ömsesidiga överenskommelser för att erkänna varandras stamtavlor och därför stängdes dörren för nya blodslinjer från Japan. Av denna orsak skilde sig akitorna i USA avsevärt från dem i Japan, ursprungslandet. De utvecklades som en egen ras i USA med särdrag och typ som var oförändrade sedan 1955. Detta står i skarp kontrast till den japanska typen som var en korsning med matagiakita i syfte att återställda den ursprungliga rasen.

Helhetsintryck: Viktiga måttförhållanden: American akita skall vara stor, kraftigt byggd och välbalanserad med mycket massa och mycket kraftig benstomme. Särdrag för rasen är det breda huvudet som skall bilda en trubbig trekant och ha djupt nosparti, tämligen små ögon och upprättstående öron som skall luta framåt nästan i linje med nacken. - Förhållandet mellan mankhöjden och kroppslängden skall vara som 9:10 hos hanhundar och 9:11 hos tikar. - Bröstdjupet skall motsvara halva mankhöjden. - Avståndet från nosspetsen till stopet skall motsvara avståndet från stopet till nackknölen som 2:3. Uppförande/karaktär: Rasen skall vara vänlig, alert, uppmärksam, värdig, foglig och modig. Huvud: Skallparti Stop Nostryffel Nosparti Läppar Käkar/Tänder Ögon Öron Huvudet skall vara massivt men i proportion till kroppen. Det skall inte uppvisa rynkor då hunden är i vila. Huvudet skall bilda en trubbig trekant ovanifrån sett. Skallen skall vara flat och bred mellan öronen. En grund fåra skall sträcka sig ända upp i pannan. Stopet skall vara väl markerat, men inte för tvärt. Nostryffeln skall vara bred och svart. Knappt och något diffust pigment accepteras endast hos vita hundar, men svart föredras alltid. Nospartiet skall vara brett, djupt och utfyllt. Läpparna skall vara svarta och inte hängande. Tungan skall vara rosa. Käkarna skall inte vara rundade, utan starka och kraftfulla och tvärt avslutade. Tänderna skall vara starka med regelbundet och fullständigt bett. Saxbett föredras, men tångbett accepteras. Ögonen skall vara mörkbruna, förhållandevis små och ha nästan trekantig form. De skall inte vara framträdande. Ögonkanterna skall vara svarta och strama. Öronen skall vara stramt upprättstående och små i förhållande till det övriga huvudet. Om öronen viks framåt skall öronspetsarna nå de övre ögonkanterna. Öronen skall vara trekantiga, något rundade i spetsarna, breda i basen och inte för lågt ansatta. Sedda från sidan skall öronen luta framåt över ögonen i nackens förlängda linje.

Hals: Halsen skall vara tjock, muskulös, tämligen kort och vidga sig gradvis mot skuldrorna. Nackböjen skall vara tydlig och harmoniskt övergå i skallbasen. Hakpåsen skall vara minimal. Kropp: Rygglinje Ländparti Bröstkorg Underlinje Svans Kroppen skall vara längre än hög. Rygglinjen skall vara plan. Ländpartiet skall vara stramt muskulöst. Bröstkorgen skall vara bred och djup med väl utvecklad bringa. Revbenen skall vara väl välvda. Buklinjen skall vara måttligt uppdragen. Svansen skall vara stor med tät behåring. Den skall vara högt ansatt och bäras över ryggen eller mot flanken i en trekvarts, enkel eller dubbel ringla. Den skall alltid ligga mot eller under rygglinjen. Vid trekvarts ringla skall svansspetsen falla väl ner över flanken. Svansroten skall vara grov och kraftig. Utdragen skall svansen nå till hasen. Pälsen skall vara hård, rak, tät och får inte bilda fana. Extremiteter: Framställ: Skulderblad Mellanhand Framtassar Bakställ: Lår Knäled Has Frambenen skall ha mycket kraftig benstomme och vara raka framifrån sett. Skulderbladen skall vara starka och kraftfulla med måttlig lutning. Mellanhänderna skall slutta något framåt med en vinkel på ungefär 15 grader mot lodplanet. Framtassarna skall vara framåtriktade, högt välvda s.k. kattassar. Trampdynorna skall vara tjocka. Bakstället skall vara mycket muskulöst med bredd och benstomme motsvarande framstället. I hemlandets standard anges att sporrar på bakbenen brukar avlägsnas. Låren skall vara starka, väl utvecklade och bakifrån sett parallella. Knälederna skall vara måttligt vinklade. Hasorna skall varken vara utåt- eller inåtriktade.

Mellanfot Baktassar Mellanfötterna skall vara korta. Baktassar som framtassar. Rörelser: Rörelserna skall vara kraftfulla, vägvinnande men måttliga avseende steglängd och påskjut. Bakbenen skall röra sig i linje med frambenen. Ryggen skall bibehålla sin styrka och vara fast och plan. Hud: Huden skall inte vara för tunn, inte heller för stram eller lös. Päls: Pälsstruktur Färg Pälsen skall vara dubbel. Underullen skall vara tjock, mjuk, tät och kortare än täckhåren. Täckhåren skall vara raka, hårda, styva och stå ut något från kroppen. Pälsen skall vara kort på huvudet, öronen och nedre delen av benen. Pälslängden på manken och korset skall vara ungefär 5 cm, vilket är något längre än på övriga kroppen utom på svansen där pälsen är längst och mest riklig. Färgen kan vara vilken som helst, t.ex. röd, fawn, vit osv, men även skäck ( pinto ) eller brindle. Färgerna skall vara lysande och klara och tecknen skall vara väl balanserade. Färgerna kan förekomma med eller utan mask eller bläs. Enfärgat vita hundar har inte mask. Skäck skall ha vit grundfärg med stora, jämnt placerade fläckar som täcker huvudet och mer än en tredjedel av kroppen. Underullen kan ha annan färg än täckhåren. Storlek/vikt: Mankhöjd Hanhundar: Tikar: 66-71 cm 61-66 cm Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - Feminina hanhundar, maskulina tikar. - Smalt eller snipigt huvud. - Tandförluster utom 2 P1:or och/eller M3. - Blå- eller svartfläckig tunga. - Ljusa ögon. - Kort svans. - Inåt- eller utåtvridna armbågar.

- Tendens till man eller behäng. - Skygg eller ilsken. Allvarliga fel: - Lätt byggd. - Klen benstomme. Diskvalificerande fel: - Fullständigt opigmenterad nostryffel. Nostryffel med opigmenterade områden (fjärilsnos). - Tippade, hängande eller vikta öron. - Under- eller överbett. - Svans i form av skära eller ej ringlad svans. - Hanhundar under 63,5 cm, tikar under 58,5 cm. Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Svenska Kennelklubben 163 85 SPÅNGA Besöksadress Rinkebysvängen 70 Telefon 08-795 30 00 Telefax 08-795 30 40 Webbplats www.skk.se Telefon Informationsavdelningen 08-795 30 30 E-post Informationsavdelningen info@skk.se E-post Standardkommittén standk@skk.se 30