Våga drömma! Av: Johannes Djerf I fredagskväll så tog jag en behövlig och frisk kvällspromenad. Efter en heldag hos svärföräldrarna så behövde man komma ut om ni förstår vad jag menar. Inget illa om Hilmas mormor och morfar, de är fantastiska, men ibland behöver man andas ut, man behöver tystnaden för att lätta och göra tankarna lite klarare så... Jag har också haft en ganska så jobbig tid bakom mig, då jag brottats med mycket ångest inför mina predikningar. Jag vet inte om det har märkts eller inte, men jag har haft svårt att få ro, känna inspiration, komma vidare och forma ord och tankar inför söndagarna. Jag har svårt för att förklara det riktigt, men det är något som stör, och det är inte svärföräldrarna, utan det är något hos mig själv som jag behöver ta itu med och faktiskt bryta i Jesu namn, vilket ni gärna får vara med och be för det skulle jag behöva. Jag skulle vilja drömma igen. Jag kände det, när jag var ute och gick den här kvällen och tittade upp och såg den stjärnklara himlen och jag tänkte på hur Abraham måste känt sig när Gud visade honom stjärnhimlen och sade att så många som stjärnorna är så skall din avkomma bli. En fantastisk bild som måste gjort att denna gamle man vågade drömma om framtiden på nytt. Och när jag såg mot stjärnorna så började jag efter en liten stund sätta namn på dem, och det var inte namn på min avkomma utan på människor i församlingen, men också på människor som för tillfället inte låtit sig bli funna och skrivna på Guds himmel, som hans barn. Drömmarna väcktes till liv på ett härligt och fridfullt sätt och den här dimman av tunga tankar som hade format mitt huvud började lätta, när jag började drömma om att detta kommer bli verklighet en dag. Och de drömmarna behöver jag och även du våga drömma på nytt, även den dagen när stjärnorna inte lyser så där klart. Att be Gud hjälp mig att fortsätta våga drömma om ditt rikes utbredning i Törestorp, hjälp mig att våga satsa och tro på dig med hela mitt hjärta. Vi behöver den bönen inom oss. Jag upplevde det nästan som att det var profetiskt faktiskt för vår församling där jag gick i skogen, att inför det här året som ligger framför, inför den här söndagen och veckan som ligger framför så behöver vi våga drömma på nytt. För att hela vårt område ska bli räddat, för att gemenskapen ska växa och för att vår tro ska leva. Och då tänker jag inte på de här drömmarna som vi skapar för att försöka fly verkligheten på något sätt in i någon perfekt värld eller någon perfekt föreställning om hur saker och ting ska vara.
Och jag tänker heller inte på de här väldigt bildliga och oftast ganska så fluffluddiga drömmarna som vi drömmer när vi sover och som kanske behöver en uttydning. Det kan vara det såklart men det jag tänker först och främst på är de här drömmarna som ger en nytt hopp, som ger inspiration till att fortsätta kämpa. Visioner som föder kreativa idéer, drömmarna som föds i det osynliga, det man längtar efter, men som man ännu inte ser, men som man tillsammans med andra vill jobba för ska bli verklighet. Vi är ett folk som inte riktar vår blick mot det som är synligt, förgängligt och kortvarigt hela tiden utan mot det som har evigt värde. Du får säga vad du vill, men jag tror att vem du än är här idag, så har du sådana här drömmar nerlagda i dig. Visioner som kommer att skapa tro i vår församling, och i det här samhället. Gud själv har lagt dem där. I Joels profetia om Guds Andes utgjutelse så står det att när anden kommer så skall era söner och era döttrar profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner. Lyssna på de här orden. Alla är inkluderande. I tron på Guds son, Jesus Kristus så har Guds Ande lagt ner drömmar, syner i dig som vi andra behöver. Det gäller bara att plocka upp dem. I ords.20:5 så står det att planerna i en mans hjärta är som djupt vatten, en man med förstånd hämtar upp dem. Alltså drömmarna finns där som i djupa vatten, och jag tror att det är dags för dig att vara förståndig och hämta upp dem. Även de som du kanske inte riktigt har ord på än, de drömmar som kanske i mänskliga öron känns korkade och omöjliga oh även de som känns gamla, mögliga eller kanske nedsläckta pågrund av något eller någon. Hämta upp de drömmarna på nytt och våga satsa på dem! Gud vill använda dem till seger för hans rike! Jag tänkte stanna till lite i 2 kung. kapitel 13. Och ta er med i en berättelse som bekräftar detta på ett väldigt påtagligt sätt, att om vi satsar helhjärtat så finns det också fullständig seger framför oss. Jag anar att det inte är någon jättevanlig predikotext. Flera av er känner nog igen den, men jag skulle faktiskt inte bli helt förvånad om det finns flera som inte kan minnas att du läst eller hört om detta innan och i första läsningen så kan man verkligen undra vad den egentligen har att säga Vilket är ett väldigt bra utgångsläge tycker jag för att borra sig djupare och ta sig an den! Ni som börjat lära känna mig vet att jag älskar sådana här utmaningar, att upptäcka att man inte behöver bara plocka här och var och välja de mysiga välkända söndagsskoleberättelserna om ni förstår uttrycket, utan att Guds ord faktiskt är levande och verksamt, till och med i de allra märkligaste texterna. Det skapar en enorm hunger tycker jag!
Det visar att det är inget eget påhitt utan att det är på riktigt, det vi tror på, amen! Så håll i hatten nu, för nu läser vi. 2 kung.13:14-19. Detta kungliga möte utspelar sig någongång i Israel på 700-800 talet före kristus. Det utspelar sig i ett rum där profeten, den stora Gudsmannen Elisa finns. Han hade länge fått vara ett lyssnande öra och en röst ifrån Gud rakt in i människors liv under en lång tid. Det märktes på ett tydligt sätt att Gud hörde till hela hans vardag då dödliga soppor hade blivit ätliga och borttappade yxor blivit hittade. Men han hade också fått vara med om de mest ofattbara och oförklarliga mirakel. Som den gången när tjugo kornbröd och lite ax i en påse mättade 100 män. Eller som när den sumenitiska kvinnans son uppväcktes ifrån de döda eller när den arameiska befälhavaren Naaman blev frisk ifrån spetälska. Han hade tagit hand om många människor i nöd och hade ett rykte om sig att vara en man att lita på. Den närvaro av Gud som Elisa blivit berörd av då han var lärjunge till profeten Elia, den ande som han längtade efter och som han hade bett Elia att få en dubbel arvslott utav innan han togs upp till himlen, hade följt honom och blivit hans. Han levde inte bara på någon annans läror eller välsignelser utan livet med Gud hade också blivit hans. Och därför så kan denna situation verka lite märklig, att Elisa nu ligger sjuk, ja till och med så sjuk att sjukdomen skulle bli hans död. Borde inte en så from och redig Gudsman bara få somna in i lugn och ro när det är dags utan att behöva lida!? Det verkar inte så. Även om Elisa själv fått vara med om att befria människor ifrån sjukdom så var det inte en garanti för att han skulle vara fri ifrån det, i det här sammanhanget så verkar det som att Elisas sjukdom till och med blir ett medel för Gud att ta hem honom till sig. Men innan dess så får då Elisa ett besök ifrån kung Joas. Kung över Israel i Samaria. Han kom att regera i 16 år och det står att Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon. Han vände sig inte bort från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, utan levde i dem. Jerobeam, som först var tjänare till kung Salomo och sedan utnämnd till Kung över Israel hade upprättat en ny Gudsdyrkan för att göra folket helt oberoende från Jerusalem, den plats som Gud hade utvalt till centrum för Gudstjänsten, och istället instiftat ett självutnämnt sätt att tjäna Gud. Han hade skapat sina egna bilder av vem Gud är, eget sätt att offra på, egna högtider och egna präster. Och precis som ett alkoholmissbruk t.ex. eller misshandel i familjen kan gå igen hos sina barn och deras barn så var denna avgudadyrkan, bortvändheten ifrån Gud något som skulle komma att gå igen generation efter generation.
När du läser om alla kungar, som står omnämnda i kungaböckerna så presenteras kung efter kung med de här orden, att de fortsatte leva i de synder som Jerobeam kommit Israel att synda. Det fanns en vilja hos flera av kungarna, men för de flesta så var det oerhört svårt att bryta sig loss ifrån det här hjulet. Man vågade helt enkelt inte satsa på sina drömmar utan fortsatte leva i samma respektlöshet för den sanna Guden som alla förfäder haft. Och Kung Joas var som sagt inget undantag, När han senare begravdes i Samaria hos de andra av Israels kungar så var det detta som förknippades även med hans namn. Därför så blir också vår text idag ännu mera sorglig då vi ändå möter honom vid Elisas sängkant. Han som i hela sitt liv vänt ryggen mot Gud sitter nu och gråter som ett litet barn vid Guds tjänares fötter och säger fader, fader, Du som för Israel är både vagnar och ryttare. Ord som Elisa själv sade till Elia när han for upp i stormvinden till Himlen. Elisa erkände då den sanna styrkan i Israel, i Guds folk. Och nu sitter Joas och bekänner samma sak inför honom. Det folk, det rike som han var kung över höll på att slås sönder och han visste att styrkan i Israel var varken han själv som kung eller något annat utan Gud själv och närvaron i hans folk, i hans profet som nu låg framför honom. Och Joas ser nu i den dödsjuka profeten att denna styrka håller på att glida iväg från denna jord. Och därför gråter han, vilken bekännelse! Och därför så använder Elisa denna illustration för att Joas ska återfå sina drömmar. Herrens befrielse skulle vara kvar även om han som profet snart skulle lämna dem. Och när Elisa ber honom att hämta pilarna och bågen så börjar det väckas något. Och när Elisa ber honom att öppna fönstret mot öster mot landet Aram, eller Syrien som kanske är det mer kända namnet, så började drömmarna hämtas upp igen. För att skjuta en pil eller kasta ett spjut in i ett land på det här sättet var en symbol för inledandet av strid. Man visade att man som armé skulle invadera och ta över. Och här ger Elisa pilen namnet Herrens segerpil. Alltså Guds styrka skulle inte försvinna utan vara Joas och hela Israels räddning. När Israeliterna en gång hade intagit landet så fanns det en befallning om att utrota invånarna där. Du skall förgöra alla de folk som HERREN, din Gud, ger dig. Du skall inte visa dem någon skonsamhet. Och du skall inte tjäna deras gudar, ty det skulle bli en snara för dig står det i 5 Mos 7:16. Josua upprepar denna befallning i slutet av sitt liv men efter Josuas död så har inte fienden drivits bort och de har blivit till en ständig snara för folket.
Araméerna hade under en lång tid fört krig mot landet och fört dem bort ifrån Gud och allt Joas nu behövde göra var att att skjuta pilen i tro. Allt motstånd, allt av band mot gamla synder, allt av det som hade lett han och hans folk fel skulle förgås, det skulle utplånas. Vilket löfte! Och jag är bergsäker på att samma löfte om seger finns för dig, när du väljer att lyssna på Guds ord och plocka upp din dröm och sjuta iväg pilen för att inta ett nytt område. Det är sådana pilar som en gång gjorde att du och jag sitter här idag. Drömmarna som fanns hos någon efter en kristen gemenskap och levande församling i Törestorp i slutet av 1800-talet som sköts iväg i tro. De drömmarna intog ett nytt område, det gav frimodighet, det gav ord och kraft till att handla i tro. Vi är resultatet av de pilarna och jag är helt övertygad om att du också förstår att sådana pilar, Herrens segerpilar behöver skjutas ut på nytt, den här dagen! Jag tror att dina drömmar i samarbetet med Guds ord kan forma framtidens rike! Tänk bara på baptistpastorn Martin Luther king och hans tal i Washington 1963. Det är ett kanske ett klassist exempel men oh så bra det är. Vi kan lyssna på det en liten bit.http://www.youtube.com/watch?v=v57lotnkgf8&feature=related oh det är så man ryser varje gång man hör det tycker jag. Inför mer än 200 000 människor så säger han att bl.a. att Jag har en dröm, att en vacker dag skall nationen resa sig och förstå att alla människor är skapade lika. Jag har en dröm om att en dag skall mina fyra små barn leva i en nation där de inte skall bli bedömda av sin hudfärg, utan enligt innehåll av sin karaktär. En dröm som kom att sätta stora spår inta nya marker och också bli mer eller mindre verklighet i det stora. En dröm som han hade hämtat upp, som han delade och som också fortsatte att hänge sig helhjärtat åt ända till sin död 1968. Vilket talar om för oss att en dröm inte heller är bara en dröm utan något som vi behöver fortsätta satsa på en ännu större seger än vad vi själva med mänskliga ögon kan se och tro. Joas han skjuter iväg pilen, men Elisa känner att det är något som inte stämmer, och han ber Joas att ta tag i pilarna och slå dem mot marken. Antagligen för att de skulle bli redo för strid och för att de nu skulle fortsätta satsa på målet. Men efter tre slag mot marken så slutar kung Joas. Han har under den här korta stunden hos profeten hörsammat varje ord som Elisa sagt, men nu så bestämmer han sig plötsligt för att bestämma själv och inte vänta till Elisa säger att nu är det nog, nu kan du fortsätta sjuta.
Han är tillbaka där han var innan. och Elisa blir ledsen, ja han blir riktigt arg att Joas tog drömmen så halvhjärtat. Det här skyttet av seger var i beroende av ansträngning och mål. Joas behövde veta det exakta målet, men det var bara känt genom tron och lyssnandet på profetens ord, på Guds ord. Och nu var de här pilarna inte längre användbara för att drömmen helt skulle bli verklighet. Han hade haft sitt tillfälle men inte tagit det. Det verkar ändå som att det här var en liten sak för honom. Han visste nog inte att hans dröm handlade om hela Guds dröm för en hel nation. Araméerna skulle bli slagna, det ser vi senare i vers 25, men det blev inte så som det var tänkt att det skulle blivit om Joas hade lyssnat, varit med helhjärtat och låtit Gud vara med. Låter du Gud vara med i dina drömmar? Vågar du satsa helhjärtat i tron på att Gud lagt ner något stort i dig? Jag tror att vi är många gånger som Joas och tar inte våra drömmar på allvar. Vi kan plocka fram dem ibland, men bara måttligt mycket. Inte så att det förändrar utan bara lite lagom. Vi tycker nästan att det blir för mycket om vi helhjärtat skulle satsa på något, speciellt när det handlar om det osynliga och Guds värld. Orden om att Gud har drömmar nerlagda i oss kan låta gott, men vi vågar inte satsa och ta tillfället när det väl gäller. Vilket leder till att det Gud har tänkt för dig inte får blomma ut, den seger som Gud har för dig och mig genom våra drömmar blir inte verklig när vi själva inte vill satsa helhjärtat. Men är vi uthålliga och vågar satsa på våra drömmar så kommer vi också se skörden av det vi innerst inne längtar efter. Och jag skulle vilja uppmuntra dig i den uthålligheten den här morgonen! Längta efter den, be om Guds kraft som finns för dig att till att kunna hålla ut, för den uthålligheten kommer ge oss det som Gud tänkt. Naturligtvis har Guds ord en sådan kraft i sig själv att det kommer att uppfyllas i sin tid! Men han har lagt ner drömmar av seger i dig av en anledning. Gud vill använda dig för att du själv ska upptäcka att han använder sig utav dig. Så våga satsa på dina drömmar! Våga slå dem mot marken och gör dem redo för ögonblicket när Gud vill använda dem. Våga tro att Guds hand vilar över dig och din hand, precis som Elisa lade sina händer på Joas hand. En kraft som inte bara är där när du tar upp pilen, när du hämtar upp din dröm utan något som kommer finnas där hela tiden. Gud har någonting större för dina drömmar än vad du tror och han längtar efter att få tala de orden in i ditt liv just nu och längtar efter att du helhjärtat vill lyssna och satsa utifrån hans löften, utifrån hans ord.
Han har öppnat ett fönster för dig, han har gett dig pilarna, han har gett dig drömmarna och han ber dig att skjuta, kämpa helhjärtat och tro på att Guds ord håller. Amen.