Sångpostillan - Nittonde söndagen efter Trefaldighet Bidrag från Bengt Pleijel 2011-01-21 Senast uppdaterad 2013-09-29 Bibelskolan.com Nittonde söndagen efter Trefaldighet Dagens bön: O Gud, du som förökar de maktlösas styrka, hjälp oss att i tro hålla fast vid Jesus Kristus, så att vi får del i den kraft, som fullkomnas i svaghet. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. Dagens budskap: Trons kraft1 Mos 15:5-6, 1 Tim 6:11-12. Joh 9:1-7,24-39, Psalt 73:23-26. Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan. Dagens sång: Sv. Psalm 254 Löftena kunna ej svika.. Text och musik av Levi Pethrus 1913. Dagens predikan: INLEDNING. Söndagens tema är TRONS KRAFT. Vi ska få möta trons Fader Abram (han som 1 Mos 17:5 fick byta namn till Abraham). Abram skall lära oss räkna stjärnor och att lyssna in Guds löften i våra liv. Vi får också vara med om ett märkligt läkedomsunder v dammen Siloam. De egendomliga reaktioner som den botade fick, kan lära oss mycket om hur vi får förhålla oss när vi möter sådana. Vi får erfarenheter av hur Gud är med oss i vår svaghet och där förökar de maktlösas styrka. I slutet av predikan komme Paulus till oss i dagens epistel och öppnar några fönster mot himlen, som förmedlar kraft för de maktlösa. Pingstpastorn Levi Pethrus sjunger med oss dagens sång Löftena kunna ej svika (nr 254). De sex verserna blir de sex delarna på denna predikan. 1. Vi läser psalm 254 vers 1: Löftena kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Innan vi läser den gammaltestamentliga texten från 1 Mos 15:5-6, skall vi se på vad som hänt tidigare med Abram. Abram dyker upp i 1 Mos 12. Han får order från Gud att bryta upp från sitt land, sin släkt och sin familj. När Gud kallar oss att lämna något bakom oss, så är hans avsikt god. Han vill inte leda oss in i olyckor utan i välsignelser. Jag skall göra dig till ett stort folk och jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort och du skall bli till välsignelse. I kapitel 17 förnyar Gud löftet. Han får löftet om sonen Isak och får byta namn från Abram till Abraham.. Abraham betyder fader till många. Men alldeles före vår text får vi träffa Abram, trons fader, full av rädslor, (15:1 ff). Abram ligger i sitt tält och kan inte sova. Sarai ligger bredvid honom. Hon sover. Alla hans 318 män och alla övriga tjänare sover. Men Abram kastar sig fram och tillbaka. Han kan inte sova. Problemen jagar honom. Han har två problem. Han är rädd för det som hänt och han är rädd för framtiden. Det som hänt berättas det om i det föregående kapitlet. Abram är då med i det första världskriget. Det inträffar på 1900-talet f Kr. kungar kämpar mot fyra kungar. Bl.a händer det att Sodom erövras och där tar man till fånga Abrams brorson Lot. När Abram hö detta mobiliserar han hela sin krigshär 318 män - och befriar i ett nattligt överfall både Sodom och Lot. Det som nu gör Abram sömnlös är två problem. Han är rädd för att fienden skall göra precis som han gjort överraska ho om natten. Han är rädd för att han och Sara inte fått barn. Ingen arvinge är på väg. Den mörknande framtiden är svår. Då tog Herren tag i Abram. Herren förde Abram ut (15:5).
Kan ni ana hur detta har blivit nedskrivet i Bibeln för vår skull? Vi snurrar runt omkring våra problem och konflikter. Men Herren vill ta tag i oss. Han tar oss ut ur vår instängdhet. Han för oss ut. Han vill komma till tals med oss. Det första han säger till Abram: Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld (1 Mos 15:1). Upprepa det löftet till Abram och hör hur Herren säger så till dig. Var inte rädd. Jag är din sköld. Det han vill säga är detta: Om något svårt skall inträffa, ställer jag mig mellan dig och dessa händelser. Jag är din sköld. Jag tar stöten. Vi svarar genom att ta trons sköld (Ef 6:16) och säga: Du, Herre, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter upp mitt huvud (Psalt 3:4,Fb). Temat idag är trons kraft. Du hittar trons kraft när du griper tag i Guds löften. Vi sjunger vers 1: Löftena kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar. 2. Vi läser psalm 254 vers 2: Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp! Medan du stjärnorna räknar, växer din tro, ditt hopp. Om detta berättar den gammaltestamentliga texten från 1 Moseboken 15:5-6. Herren förde Abram ut och sade: Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli. Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. Herren förde Abram ut Gud vill komma till tals med Abram. Han för honom ut ur tältet. Det är natt. Ett gnistregn av stjärnor på himlavalvet. Gud älskar att tala till oss genom något som han gjort. Se på regnbågen, Noa. Se på fåglarna. Se på ängens liljor. Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Hur många får du dem till. 1.000? 6.000? Ja, fler än så är de. Så många skall dina ättlingar bli. Hur reagerar Abram på detta? Säger han: Det kan jag inte tro. Nej, Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. Denna vers hör till Bibelns stora verser. Den öppnar nya möjligheter för oss alla. I ingen annan religion kan man hitta något liknande. Alla andra religioner säger: Du måste få balans på dina goda och dåliga sidor. Du måste få debet och kredit att gå ihop Dina dåliga sidor måste vägas upp av dina goda gärningar och din fromhet. Här sägs att Gud accepterar Abram av en helt annan grund: Hans tro. Gud räcker sin hand mot Abram och han räcker sin. Det är tro. Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. Denna vers öppnar nya möjligheter för oss alla. Också vi kan bli accepterade som rättfärdiga inför Gud. Om detta inte vore sant, är en sak alldeles säker: Vi skulle inte ha något hopp att få komma till himlen. Det var en stor och glad nyhet, Gud sade till Abram denna natt. Jag har stängt den bok, där ditt liv är upptecknat. Jag har ritat ordet TRO över det som berättas om dig där. Och jag accepterar dig som rättfärdig, därför att du tror på mig. Detta är fantastiskt. I alla andra religioner säger man: Gör detta och du kommer till himlen. Gör så och du skall få liv. Lev rätt och du skall bli accepterad. Detta är inte goda nyheter. Det är dåliga nyheter. Det bryter ned dig. Det får dig att duka under. Så kan du inte leva. Bibeln säger: Tro och du skall bli frälst. Att tro är att ta kontakten med ljuskällan. Det är goda nyheter. Allt det mörka avslöjas och utplånas då. Stryk under vers 6 i första Mosebokens femtonde kapitel. Det kan bli en stor vers också i ditt liv. Det berättar om att man kan bli accepterad utan att man är acceptabel. Vi sjunger psalm 254 vers 2: Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp!
3. Vi läser psalm 254 vers 3: Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har. Blott några timmar och sedan strålar en morgon klar. När vi lyssnar till början av dagens evangelium ser vi hur himmelskt solljus besegrar mörkret. Vi läser Johannes 9:1-7. Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade honom: Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind? Jesus svarade: Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus. Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon och sade: Gå och tvätta dig i Siloadammen. (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. Här beskrivs fyra ögon. Jesus fick se en man som hade varit blind från födelsen. Jesus ser. Tänk vad ofta det berättas om att detta. Jesus är närvarande med sina ögon. Det måste ha varit en märklig utstrålning från just Jesu ögon. Jesus ser. Men den blinde ser inte. Han hade aldrig kunnat se. Han visste inte hur träden såg ut eller blommorna eller fåglarna eller människorna. Han var född blind. Det är en unik historia som här berättas. En som var född med handikapp blir botad. När vi möter lidande ställer vi ofta frågor. Varför får det ske? Vad är orsaken? Varför tillåter Gud att en människa har det så svårt lärjungarna ställer sina frågor. Men de skyller inte på Gud. Lidandet måste bero på någon synd. Rabbi, vem har syndat, han själ eller hans föräldrar eftersom han föddes blind? Att föräldrar kan synda så att barn får lida, är inte så svårt att förstå. Men hur kan blindfödde själv vara orsaken genom sin synd? Kan han ha syndat i moderslivet? Sådant spekulerade man om på den tiden i TV-sofforna. Lärjungarna tar upp dessa spekulationer. De ser frågan om lidandet som ett debattämne. Något man kan diskutera, ha åsikter om. De vill veta vad de skall SVARA. Men Jesus talar om vad de skall GÖRA. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Så länge jag är i världen är jag världens ljus. Vad Jesus vill säga är: Sluta upp att debattera lidandet! Sluta diskutera och börja handla. Här är en man i mörker och jag måste göra något för honom. Jesus tar bort lärjungarna från en meningslös debatt och in i meningsfyllda gärningar. Och när Jesus talar om ett vi så är det en kallelse också till oss. Medan dagen varar måste VI göra hans gärningar som har sänt mig. Jesus tar oss in i ansvaret. Vi får vara med om att lyfta upp de sjuka i Jesu seger och Jesu kärlek. Det finns så mycket som är mörkt i världen. Men där ljuset från Jesus tänds fördrivs mörkret. Vad gör nu Jesus med den här mannen? Han gör något mycket ovanligt. Jesus spottar på jorden och gör en deg av spotten och kletar på mannens ögon. Det var en vanlig uppfattning på den tiden: Spott helar. Också vi använder ju ibland spott för att hela. När du skurit dig eller bränt dig på fingret, vad gör du då? Du stoppar fingret i munnen. Det känns genast bättre. Man kan använda spott för att hela och man kan använda spott för att skada. När Jesus spottade var det för att hela. När man spottade på Jesus, var det för att förödmjuka. Lägg sedan märke till hur Jesus uppmuntrar den blinde att samarbeta med honom. Gå och tvätta dig i Siloadammen. Jesus uppmuntrar till en aktiv tro. Jesus låter den blinde känna att han betyder något. Han får samarbeta med Jesus. Och mannen går. Han famlar sig fram genom gatorna. Ögonen är täckta av en underlig deg. Han letar sig fram genom människovimlet. Han frågar sig fram. Längst nere ligger Siloadammen. Han kommer dit. Han böjer sig ned. Han låter vatten rinna utför kinderna. Och när Siloas vatten når han ögon, händer undret. Hans ögon öppnas. Han kan se. Han ser världen omkri sig. Han ser vattnet i Siloa. Han ser träden, buskarna som växer vid kanten. Han ser människorna som går, barnen som leker, husen, gatorna, åsnorna, fåglarna, himmelen. Vi sjunger psalm 254 vers 3: Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har 4. Vi läser psalm 254 vers 4:
Tro när dig världen förföljer. Med dig i ugnen het vandrar en gudason härlig, prövade själ, det vet. Vi läser några verser till ur dagens evangelium, Johannes 9:24-34. För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare. Han svarade: Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se. De frågade honom: Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon? Han svarade: Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar? Då snäste de av honom och sade: Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte. Han svarade: Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting. Då sade de till honom: Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss! Johannes 9 är ett fantastiskt kapitel. Det berättar om hur en man, som var född blind, plötsligt kan se. Kapitlet öppnar våra ögon Guds makt och härlighet. Det öppnar också våra ögon för människors förfärlighet. Vi möter här en grupp människor som inte kan över det som skett. De kan inte ropa halleluja! De kan inte säga: Vad underbart! Det är fariséerna. För dem blev detta botande ett stort problem. Det skedde på en sabbat. På en sabbat fick man inte tillverka salvor, inte bota sjuka om det inte var fara för liv. Men Jesus gjorde en salva på sabbaten. Han öppnar en ögonpoliklinik på sabbaten. Han botar på sabbaten. Den som bryter sabbaten kan inte vara från Gud. Men hur skulle en syndare kunna göra sådant? En mirakelgörare och en syndare i samma person. De fick det bara inte att gå ihop. Då frågar de mannen själv, Han säger: Han är en profet. Märkligt svar. Mannen som tidigare visste så lite om Jesus fördjupas nu sin tro. Hur fördjupades han? Genom motståndet. Det fick honom att mogna och hjälpte honom att klarare uttrycka sin tro. Vi är så rädda för motstånd, angrepp, förföljelser. Men de kan vara stora stunder då vår tro får utvecklas och mogna. Då vi tvinga genom vem vi tror på. Och då vi upptäcker vilken stor Herre vi har. Sedan blir det förnyat förhör hos fariséerna. Det känns långt och tjatigt. De pressar honom. Lägg märke till hur mannen svarar: Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag att jag som var blind, nu kan se. Det finns många ting som du inte vet när Jesus första gången rör vid dig. Om det du inte vet kan du frimodigt säga: Jag vet inte. Jag kan inte svara på alla era frågor. Det finns mycket som jag inte vet. Men det vet jag...en gång var jag...nu är jag. Jag var blind. Nu kan jag se. En gång var jag besegrad av detta. Men nu har jag vunnit seger genom Jesus. Nu vill jag höra ihop med Jesus. En gång gjorde jag det inte. Och lägg märke till hur hans tro på Jesus stärks mer och mer. Om den här mannen inte vore sänd från Gud, hade han inte kunna göra någonting. Jesus kommer från Gud!! Vad människor än säger, håll fast vid den tro du fått och låt den fördjupas. Människor vänder dig ryggen, Jesus gör det inte. Vi sjunger vers 4: Tro när dig världen förföljer 5. Vi läser psalm 254 vers 5: Tro när dig vännerna svika, tro när blott en står kvar. Jesus, din vän, skall dig följa, alla, ja alla dar. Vi läser slutet av dagens evangelium, Johannes 9:24c-39. Och de körde ut honom. Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: Tror du på Människosonen? Han svarade: Vem är han, herre? Jag vill tro på honom. Jesus sade: Du har sett honom. Det är han som talar med dig. Då sade han: Jag tror, herre och föll ner för honom. Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.
Vad gjorde de nu med mannen? De driver honom ut från synagogan. Föräldrarna vill inte veta av honom. Vännerna blir ovänner med varandra genom honom. Mannen kastades ut ur den mänskliga gemenskapen. Utdriven. Bortkastad. Ensam. Men där utanför är det någon som väntar på honom. Jesus står där och har något som han vill säga honom. "Jag är intresserad a något mer än din fysiska hälsa. Det är underbart att du kan se. Det är underbart att du känner dig bättre fysiskt. Men jag är intresserad av din frälsning också" Därför frågar Jesus honom: Tror du på Människosonen? Mannen svarar: Jag vet inte. Hur kan jag tro? Jag känner honom ju inte. Jo, säger Jesus: Du har både sett honom och hört honom, ty han står framför dig. Du har hört honom. Känner du inte igen min röst? Det är ju han som talar med dig. Då sa mannen Jag tror, herre. Och han faller ned inför Jesus och tillber honom. Lägg märke till hur hans tro i hela detta kapitel har vuxit och mognat. 1. Han som heter Jesus helade mig. Men mer vet han inte. 2. Han är en profet. Motståndet och angreppen fick honom att mogna. 3. Den här mannen är sänd av Gud. 4. Jag tror, herre. Att tro på Jesus är att alltid vara beredd att gå vidare. Att aldrig stanna och tro att man är färdig och kan allt. Att tro på Jesus är också att vara beredd att få följa honom ned i djupen och få erfarenhet att han är med också i mörker och ensamhet. Först där bl det riktigt klart vad din tro betyder. Ser att Jesus är ljuset. Och där i ljuset besegras mörkret. Vi sjunger vers 5. Tro när dig vännerna svika, tro när blott en står kvar 6. Vi läser psalm 254 vers 6: Tro under allt som dig möter, snart du ju hemma är. Då skall i åskådning bytas, det som du trodde här. Vi läser till sist dagens epistel från 1 Timotheos 6:11-12. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen. Den blinde fick kämpa trons goda kamp. Han kom in en rik gemenskap där många vittnen hörde hur han avlagt den rätta bekännelsen. Tillsammans med dem smakar vi på orden till Timotheos: rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. De är fönster från himlen som förmedlar himmelska D-vitaminer och läkande lovsång och styrka i all vår svaghet. De tonen som bär oss genom de fagra riken på jorden. De hjälper oss att se hur målet lyser. Vi sjunger vers 6: Tro under allt som dig möter, snart du ju hemma är Du ordbrukare! Kommer du ihåg vad som sades i denna predikan om Löftena kunna ej svika Gör såsom Abraham gjorde Tro när de mörknar på färden Tro när dig världen förföljer tro när blott en står kvar snart du ju hemma är