Sammanfattning av Barnfattigdomen i Sverige årsrapport 2006 av Tapio Salonen

B A R N FAT T I G D O M E N I S V E R I G E Å R S R A P P O RT 2 0 0 6 Sammanfattning av Barnfattigdomen i Sverige årsrapport 2006 av Tapio Salonen

BARNFATTIGDOMEN I SVERIGE ÅRSRAPPORT 2006 av Tapio Salonen Sammanfattning av Barns ekonomiska utsatthet Årsrapport 2006

Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter.vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen. Rädda Barnen ger ut böcker och rapporter för att sprida kunskap om barns förhållanden, ge vägledning och inspirera till nya tankar och diskussioner.vår vision är en värld där varje enskilt barn har ett värde och respekteras, där vi lyssnar till barn och lär av dem och där alla barn har möjligheter och framtidstro. 2007 Rädda Barnen ISBN: 978-91-7321-239-7 Art nr: 10018 Tapio Salonen Textbearbetning: Helene Thornblad, Pressart Arbetsgrupp: Kalle Elofsson,Annika Johannesson, Ulla Ståhl Projektledare: Kalle Elofsson Produktionsledare: Ulla Ståhl Omslag och grafisk form: Annelie Rehnström Tryck: Elanders Infologistics Väst AB Citaten i rapporten kommer dels från Barns röster om ekonomisk utsatthet av Anne Harju, dels från rapporten Ensam är fattig, av Lina Stenberg.

Innehåll FÖRORD............................................................... 7 SAMMANFATTNING.................................................... 9 BAKGRUND............................................................ 11 DEFINITIONEN AV BARNFATTIGDOM................................. 13 Låg inkomststandard........................................................ 13 Socialbidrag............................................................... 14 Överlappning mellan låg inkomststandard och socialbidrag......................... 15 Jämförelse med andra fattigdomsdefinitioner.................................... 16 BARNFATTIGDOMEN 2004 NATIONELL NIVÅ......................... 17 Ekonomisk utsatthet och utländsk bakgrund..................................... 17 Ekonomisk utsatthet bland barn till ensamstående föräldrar........................ 18 BARNFATTIGDOMEN 2004 KOMMUNAL NIVÅ......................... 21 Förändringar på kommunal nivå under åren 2000-2004............................ 22 Barn i storstäder........................................................... 23 BARNFATTIGDOMEN PÅ STADSDELSNIVÅ............................. 25 Klyftorna har vuxit mellan 1991 och 2004....................................... 26 Trendbrottet 2003-2004 slår igenom i stadsdelarna............................... 26 Andelen barn med utländsk bakgrund ökar...................................... 26 KOMMUNBILAGA 1..................................................... 27 KOMMUNBILAGA 2..................................................... 32 STADSDELSBILAGA.................................................... 37 5

Att vara i ekonomiskt underläge påverkar självförtroendet för barnen. Vi har naturligtvis aldrig pengar över till att resa någonstans och göra något roligt tillsammans som familj. Barnen behöver uppleva roliga saker också. Ensamstående mamma

Förord Citatet till vänster är ett av många exempel på hur barn påverkas av att leva i en fattig familj. Bland de 252 000 barn som lever i barnfattigdom kan säkert många känna igen sig i den beskrivna situationen. Särskilt gäller det barn till ensamstående och barn med utländsk bakgrund. Bland barn som både lever med en ensamstående förälder och har utländsk bakgrund lever 50 procent i fattigdom. Denna årsrapport sammanfattar, liksom våra tidigare barnfattigdoms-rapporter, en studie av professor Tapio Salonen. Vår definition av barnfattigdom tar sitt avstamp i FN:s konvention om barnets rättigheter, som slår fast att barns levnadsstandard inte enbart handlar om materiell standard och fysisk utveckling, utan att den ska bidra till barnets hela utveckling; också psykiskt, socialt, moraliskt och andligt. Fattigdomen ska ses i relation till normen i det omgivande samhället och staten ska sträva efter att förverkliga barnets rättigheter till det yttersta av sina resurser. Rädda Barnens kontakter med barn och föräldrar i dessa familjer visar att fattigdomen i Sverige handlar om att avstå från det som de flesta tar för givet; att följa med kompisar till bad eller bio, att ha en bra matsäck på skolutflykten, att kunna berätta om någon rolig utflykt efter lovet eller att få nya skor när de gamla blivit för små. Trots att barnfattigdomen i Sverige har fått en del uppmärksamhet sedan vår första rapport verkar den nedgående trenden nu plana ut. För första gången sedan 1997 minskar inte barnfattigdomen. Samtidigt blir skillnaderna ännu större mellan dem som har och dem som inte har. De flesta barn lever trots allt i en familj med hygglig ekonomi, som kanske hellre betalar ett par hundralappar extra än lägger en halv dag på gemensamma aktiviteter för att till exempel samla in pengar till en skolresa. Rädda Barnen har tidigare uppmanat kommunerna att analysera verkligheten bakom siffrorna i sin kommun och att se över kommunala kostnader och avgifter som möter barn och unga i skolan och på fritiden. Vi gör det igen eftersom det ännu är ett fåtal kommuner som har vidtagit åtgärder i denna riktning. Rädda Barnen har också tidigare uppmanat regeringen att uppmärksamma de stora skillnaderna mellan kommunerna. Vi gör det igen eftersom skillnaderna kvarstår. Årets rapport visar också att risken att växa upp i fattigdom fortfarande är hög för barn till ensamstående och barn med utländsk bakgrund. När vartannat barn med utländsk bakgrund och en ensamstående förälder lever i barnfattigdom måste regeringen agera. Charlotte Petri Gornitzka, generalsekreterare 7

Barnen håller god min, döljer och skäms inför kompisar när de hör vad andra får. Min ena son har flera gånger skrivit uppsatser om påhittade semestrar när uppgiften har varit att beskriva vad han gjort på lovet. Ensamstående mamma 8

Sammanfattning Rädda Barnen har sedan 2002 genomfört årliga studier som speglar förändringar i barns välfärd på kommunal nivå. Denna rapport är den fjärde uppföljningen till den första rapporten i serien, Barns ekonomiska utsatthet under 1990-talet (Tapio Salonen). Den första studien omfattade åren 1991 1999, och återspeglade tydligt den ekonomiska krisen under 1990-talet och den förändring av de offentliga trygghetssystemen som skedde under samma period. Resultaten visade att barnfattigdomen i Sverige ökade kraftigt från år 1991 till år 1997. Därefter vände trenden. En återhämtning i ekonomin skedde och antalet barn i ekonomisk utsatthet minskade under 1990-talets sista år. De följande två årsrapporterna visade på en fortsatt nedgång av den totala barnfattigdomen, även om det fanns stora variationer mellan kommunerna. Denna skrift är en sammanfattning av årsrapport 2006 i serien Barns ekonomiska utsatthet, författad av Tapio Salonen. Årets rapport, som bygger på siffror från 2004, bryter trenden. För första gången sedan studierna började genomföras ökar åter antalet barn i fattiga hushåll, från 12,8 procent till 13 procent mellan år 2003 och 2004. Skillnaderna växer mellan olika grupper av barnfamiljer. Barnfamiljer med höga inkomster stärker sin ekonomi och drar ifrån medan de fattigaste hushållen tenderar att halka efter. En närmare analys av siffrorna visar att det finns mycket stora skillnader i barns ekonomiska uppväxtvillkor. I huvudsak är det två faktorer som var för sig och tillsammans ökar risken för ekonomisk utsatthet: att växa upp med en ensamstående förälder och att ha utländsk bakgrund. Den ekonomiska fattigdomen mångdubblas om båda faktorerna sammanfaller. Vartannat barn (50,3 procent) i familjer med ensamstående förälder och utländsk bakgrund lever under den fattigdomsgräns som används i denna studie. Av barn till sammanboende svenska par är andelen 3,5 procent. Bland barn till ensamstående svenska föräldrar är barnfattigdomen 23 procent. Spridningen är stor mellan olika kommuner från 5 procent i den kommun som har lägst barnfattigdom till 31 procent i den kommun där den ekonomiska utsattheten bland barn är som störst. I sammanlagt sex stadsdelar i Göteborg, Malmö och Stockholm lever mer än 40 procent av alla barn i ekonomisk fattigdom. Variationen mellan storstädernas stadsdelar är större än den mellan kommuner. Barnfattigdomen är som lägst i Torslanda i Göteborg, 3,5 procent, och som högst i Rosengård i Malmö, 66,5 procent. Detta speglar en tilltagande uppdelning i boendet efter föräldrars ursprung och bakgrund. 9

Fattigt liv är dåligt. Det är ett fuskigt liv att vara rik. pojke 10 år 10

Bakgrund Artikel 27 i FNs konvention om barnets rättigheter handlar om barns rätt till en skälig levnadsstandard. Rädda Barnens initiativ till att utveckla ett kommunalt barnindex för att spegla förändringar i barns välfärdssituation är ett sätt att bevaka barnets rättigheter i Sverige. Rädda Barnens främsta motiv till att fokusera på barnets rätt till en skälig levnadsstandard är att ekonomiska villkor är en central del av välfärdens utformning och fördelning. Forskningen har tydligt visat att det finns starka samband mellan materiella villkor och andra välfärdsdimensioner som utbildning, möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden samt fysisk och psykisk hälsa. Den svenska välfärden genomgick en svår prövning under 1990-talets början och mitt. Arbetslösheten ökade till följd av den ekonomiska krisen och staten drog ner sina åtaganden i det offentliga välfärdssystemet. Samtidigt bidrog oron i omvärlden till en migrationsvåg, framförallt av flyktingar från krigshärjade länder. Sammantaget ledde detta till att den ekonomiska utsattheten drastiskt ökade bland många hushåll. Framförallt drabbade detta de hushåll som redan tidigare hade en svag ekonomi, till exempel barnfamiljer, ungdomar och nyanlända invandrare. Inkomstskillnaderna mellan hushåll blev större under denna period familjer med höga inkomster kunde även under dessa år stärka sin ekonomi medan villkoren försämrades för hushåll med låga inkomster. Under 1990-talet blev de fattiga i Sverige både fler och fattigare. Den ökade inkomstspridningen har fortsatt under 2000-talets första år. SCB uppmätte då de största inkomstklyftorna sedan mätningarna började genomföras i mitten av 1970- talet. Denna trend bröts efter 2002. Sedan dess har inkomstskillnaderna generellt minskat något. Detta gäller dock ej barnfamiljer. Barnfamiljernas ekonomi har återhämtat sig från krisåren. Det gäller framförallt för par med barn, som i genomsnitt stärkt sin ekonomi med 15 16 procent mellan år 1991 (strax innan krisen drabbade Sverige) och 2004. Motsvarande ökning för ensamstående med barn var 5 procent. En jämförelse mellan medianinkomsten för samtliga hushåll och barnfamiljernas inkomster visar att barnfamiljer fortfarande har sämre ekonomi än genomsnittet av alla hushåll. Här är skillnaden stor mellan sammanboende par med barn och ensamstående föräldrar. För par med barn närmar sig inkomsterna genomsnittshushållets, medan ensamstående med barn halkar efter allt mer. I centrum för denna studie står situationen för barnen i de mest ekonomiskt utsatta hushållen. SCBs inkomstfördelningsstudie för år 2004 visar att antalet familjer med extremt låga inkomster ökat trots att genomsnittsfamiljen förbättrat sin ekonomi under året. Det är ett tecken på att det finns en grupp familjer som inte fått del av det ekonomiska uppsvinget under 2000-talets första år. Skillnaderna i inkomstutveckling blir ännu mer markant om man använder EUs definition av fattigdom. Den bygger på att fattigdomsgränsen dras vid inkomster som motsvarar 60 procent av landets medianinkomst. Med denna definition som mått har andelen fattiga i gruppen ensamstående med barn ökat från 11 till 20 procent mellan 1991 och 2004. 11

Bor man i ett område där alla har samma nivå så är det ingen stor skillnad, det är ingen strävan att se ut bättre. Det är större skillnad när man är 16 år och vill ut till andra delar, då strävar man mot att få lite finare skor och byxor och det försöker föräldrarna uppfylla så gott de kan. pojke 17 år 12

Definitionen av barnfattigdom Alla försök att dra en gräns mellan dem som är fattiga och dem som inte är det utgår från samhällets normer och värderingar och de möjligheter som finns att mäta materiell levnadsstandard. I ett materiellt överflödssamhälle som Sverige har Rädda Barnen tolkat Barnkonventionens artikel 27 om barns rätt till en skälig levnadsstandard som att barn inte ska behöva växa upp i hushåll som har låg inkomststandard eller tvingas leva på socialbidrag. Skälet till att använda två indikatorer är att tidigare forskning visat att samstämmigheten mellan olika fattigdomsdefinitioner är förhållandevis låg. De fångar in olika delar av befolkningen och mäter delvis olika slags ekonomisk utsatthet bland hushållen. Här följer en kort definition av dessa delmått. Låg inkomststandard Detta mått har utvecklats av Statistiska Centralbyrån (SCB) för att jämföra hushållens inkomster med en norm för levnadsomkostnader. Formeln för beräkning av inkomststandard ser ut på följande sätt: Inkomststandard = Disponibel inkomst per konsumtionsenhet Norm för baskonsumtion + boendenorm Den disponibla inkomsten utgår från en samlad familjeinkomst efter skatt och inklusive bidrag av olika slag. Inkomsten fördelas på antalet familjemedlemmar (konsumtionsenheter) enligt en skala som viktar vuxna och barn efter bland annat ålder. Skalan redovisas i detalj i studiens huvudrapport. Beräkningen av hushållens kostnader bygger på två delar normerad levnadsomkostnad och boendenorm. Den första delen, normen för baskonsumtion, utgår från de socialbidragsnormer som rekommenderades av Socialstyrelsen 1986 uppräknat med inflationen. I dag gäller en modifierad konstruktion, ett slags miniminivå som kommunerna inte får understiga och som innehåller färre godkända utgiftsposter. Boendenormen utgörs av en miniminivå för boendekostnad, som bygger på medelhyran för en lägenhet som ligger på trångboddhetsgränsen. Som trångbodd räknas då en familj med två personer eller fler per rum. Hyreskostnaden är beräknad som en genomsnittlig årshyra för olika delar av landet. En nackdel med detta sätt att beräkna boendekostnader är att det inte tar hänsyn till att de verkliga bostadsutgifterna skiljer sig mellan olika orter. Låg inkomststandard innebär att inkomsterna inte räcker till för att betala minimiutgifter för baskonsumtion och boende. Beräknat efter formeln här ovanför innebär det att värdet för det enskilda hushållet hamnar under 1.0. Alla barn som lever i hushåll 13

med ett värde på under 1.0 räknas som fattiga oavsett hur mycket under gränsen deras inkomststandard ligger. Men självklart skiljer det sig avsevärt att leva på en inkomststandard på exempelvis 0,6 jämfört med 0,98. Fattigdomsgränsen vid värdet 1,0 ligger ganska långt från de ekonomiska villkoren för det genomsnittliga barnhushållet. År 2002 hade 83 procent av barnfamiljerna en inkomststandard som låg minst 25 procent över fattigdomsstrecket. Fördelen med att mäta inkomststandard är att denna fångar in relationen mellan hushållens faktiska inkomster och en normerad miniminivå för hushållens nödvändiga utgifter. På så sätt blir det möjligt att jämföra och följa de ekonomiska villkoren mellan olika familjetyper, exempelvis hushåll med barn och hushåll utan barn. Det går också att mäta spridningen mellan olika typer av hushåll med barn. Följande diagram visar hur inkomststandarden förändrats för den fattigaste och den rikaste tiondelen av barnfamiljerna mellan år 1991 och 2004. Diagram 1. Inkomststandarden hos den fattigaste respektive den rikaste tiondelen av barnfamiljerna, i procent av medianhushållets inkomststandard 1991, 1997, 2000 och 2004 180 160 140 120 144 150 153 153 Procent 100 80 60 65 64 61 59 Fattigaste Rikaste 40 20 0 1991 1997 2001 2004 År Av diagrammet framgår att avståndet mellan fattiga och rika hushåll med barn har ökat under de senaste åren. Sett över hela tidsperioden 1991 2004 har den rikaste tiondelen av barnfamiljerna ökat sin inkomststandard med drygt 13 procent. Däremot ligger inkomsterna för den fattigaste tiondelen av barnfamiljerna nästan fyra procent lägre 2004 än 1991. Socialbidrag Det andra delmåttet utgörs av det klassiska fattigdomsbegreppet, det vill säga att söka och vara berättigad till socialbidrag. Riksdagen fastställer en riksnorm för socialbidraget som inte får underskridas av kommunerna. Stödet är uppdelat i en norm och andra skäliga kostnader, till exempel för bostad, hushållsel och hemförsäkring. 14

Överlappning mellan låg inkomststandard och socialbidrag Som tidigare nämnts bygger denna studie på en kombination av de två måtten låg inkomststandard och socialbidrag. Detta innebär att de familjer med barn som antingen har låg inkomststandard eller uppbär socialbidrag räknas som fattiga. Överlappningen mellan de två måtten framgår av följande diagram: Figur 3. Andelen barn i Sverige efter förekomst av låg inkomststandard och/eller socialbidrag, år 2004. Överlappning, både ekonomiskt fattiga och med socialbidrag, 2,4 % Ekonomiskt fattiga, 5,6 % Uppbär socialbidrag, 5,0% År 2004 levde knappt 46 000 barn i Sverige i hushåll som både hade låg inkomststandard och socialbidrag. Detta motsvarar 2,4 procent av samtliga barn. Därutöver fanns det cirka 98 000 barn som levde i hushåll med socialbidrag men med en inkomststandard på över 1.0. Omvänt fanns det 108 000 barn i hushåll med en inkomststandard under 1.0 men som inte fått socialbidrag under året. Sammantaget omfattade dessa tre grupper 252 000 barn. Överlappningen mellan låg inkomststandard och socialbidrag varierar mycket mellan kommunerna från 0 till 57 procent. Det finns flera skäl till att kombinera de två fattigdomsmåtten. Några av de viktigate är att de delvis fångar in olika delar av befolkningen och mäter olika slags ekonomisk utsatthet. Detta beror i sin tur på faktorer som: Tid. Låg inkomststandard bygger på en årssummering medan socialbidragsmåttet utgår från månadsuppgifter. Socialbidragsmåttet fångar alltså in de familjer som under delar av året haft en låg inkomststandard. Nivåer. Socialbidragsnivåerna kan skilja sig mellan olika kommuner. Dessutom ersätter socialbidraget faktiska bostadskostnader, vilka kan variera lokalt, medan begreppet låg inkomststandard bygger på normerade boendekostnader. Attityder. Vissa hushåll är berättigade till men avstår från att söka socialbidrag. Kvalificering. De förbehåll som finns i socialbidragssystemet (man får exempelvis inte ha besparingar, en för stor bostad, i vissa kommuner inte bil etc) kan påverka hushållens möjlighet att få socialbidrag. 15

Följande diagram visar hur andelen barn i familjer med låg inkomststandard respektive med socialbidrag förändrats mellan år 1991 och 2004. Diagram 2. Andel barn som lever i hushåll med låg inkomststandard respektive socialbidrag 1991 2004 20 Procentenheter 15 10 5 0 1991 1997 2000 2001 2002 2003 2004 År Låg inkomststandard Socialbidrag Av diagrammet framgår att det under senare år är fler familjer som har låg inkomststandard än som har socialbidrag. För första gången sedan 1997 ökar under år 2004 både antalet barn i familjer med låg inkomststandard och antalet barn i hushåll med socialbidrag. Jämförelse med andra fattigdomsdefinitioner Sedan Rädda Barnen publicerade den första studien om barnfattigdom år 2002 har fokus ökat på barns ekonomiska utsatthet i Sverige. Mycket av debatten har kommit att handla om definitioner och avgränsningar. En omfattande analys presenterades i Socialdepartementets utredning med titeln Ekonomiskt utsatta barn, 2004. Utredningen laborerar med tre mått; barn i hushåll med disponibel inkomst under 60 procent av landets medianinkomst (EUs fattigdomsdefinition), barn i hushåll som någon gång under året mottagit socialbidrag och barn som lever i de 20 procent av familjerna som har lägst inkomst och som samtidigt saknar kontantmarginal. Skillnaden mellan dessa olika fattigdomsdefinitioner har varierat över tid. EUdefinitionen bygger på en jämförelse med medianhushållet och tar inte hänsyn till nödvändiga levnadsomkostnader. I praktiken tar EU-definitionen inte ställning till om det går att leva på en sådan låg inkomstnivå. Det gör däremot både definitionerna låg inkomststandard och socialbidragsnivå, och därför har Rädda Barnen valt att utgå från dessa mått. I denna rapport kommer vi att variera benämningen barnfattigdom med exempelvis ekonomisk fattigdom och ekonomisk utsatthet. Det handlar dock alltid om samma grupp, det vill säga barn i familjer med låg inkomststandard eller i hushåll med socialbidrag. 16

Barnfattigdomen 2004 nationell nivå Rädda Barnen publicerade den första rapporten om barnfattigdom i Sverige år 2002. Den återspeglade krisåren under 1990-talet, då barnfattigdomen ökade successivt under perioden 1991 1997. Därefter vände utvecklingen och barnfamiljernas ekonomi har återhämtat sig. Under 2004 ökar barnfattigdomen igen för första gången sedan mätningarna påbörjades. Den långsiktigt positiva trenden tycks ha brutits. Under 2004 levde 252 000 barn i åldrarna 0 17 år i hushåll som betecknas som ekonomiskt utsatta. Detta är en ökning med 5 000 barn jämfört med 2003, eller från 12,8 till 13,0 procent av samtliga knappt två miljoner barn i Sverige. Jämfört med året 1997, då barnfattigdomen var som störst i Sverige, har antalet barn i fattiga familjer minskat, från 433 000 barn 1997 till 252 000 barn år 2004. Diagram 3. Andel barn i Sverige som lever i fattigdom 1991 2004 25 22,3 Procentenheter 20 15 10 5 14,9 15,3 13,6 13 12,8 13 0 1991 1997 2000 2001 2002 2003 2004 År Andelen barn i familjer med låg inkomststandard har ökat mer än andel barn i familjer med socialbidrag. Detta kan vara ett tecken på en striktare tillämpning av socialbidragsreglerna på kommunal nivå. Ekonomisk utsatthet och utländsk bakgrund Det är fyra gånger så vanligt att barn med utländsk bakgrund lever i ekonomisk fattigdom som att barn med svensk bakgrund gör det. Skillnaderna i villkor har kunnat konstateras under en följd av år, vilket framgår av diagrammet nedan. Med begreppet utländsk bakgrund avses barn som själva är födda utomlands eller som har minst en förälder som är född utomlands. 17

Diagram 4. Andel barn som lever i fattigdom 1991-2004. Efter svensk respektive utländsk bakgrund. Procentenheter 50 40 30 20 10 43,7 29,4 16,1 11,3 37,7 34 32,4 31,4 31,6 9,4 8,1 7,7 7,5 7,7 Svensk Utländsk 0 1991 1997 2000 2001 2002 2003 2004 År Vart trettonde barn med svensk bakgrund levde i ekonomisk utsatthet år 2004. Detta ska jämföras med nästan vart tredje barn med utländsk bakgrund. Det finns stora variationer även inom gruppen barn med utländsk bakgrund. Bland barn i familjer där den ena föräldern är född utomlands är barnfattigdomen 25 procent. Av barn till föräldrar som båda är födda utomlands lever 40 procent i ekonomisk fattigdom. arnfattigdomen är betydligt större i de familjer som är relativt nyanlända till Sverige. Bland de utrikes födda barn som vistats maximalt två år i Sverige är barnfattigdomen 67,1 procent. Efter mer än tio års vistelsetid i Sverige lever fortfarande 26,6 av de utrikes födda barnen i ekonomisk utsatthet. Detta är ett tecken på att integrationsprocessen går långsamt. Skillnaderna i ekonomiska uppväxtvillkor mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund är stora och växer. Barnfattigdomen bland svenska familjer har minskat, från 16,1 procent krisåret 1997 till 7,7 procent år 2004. Även för barn med utländsk bakgrund minskar den ekonomiska utsattheten, men inte lika mycket från 43,7 till 31,6 procent. Det sker en återhämtning av ekonomin för samtliga barnfamiljer, men klyftorna växer mellan familjer med olika ursprung. Ekonomisk utsatthet bland barn till ensamstående föräldrar Barn till ensamstående vårdnadshavare lever under betydligt sämre ekonomiska villkor än barn i familjer med samboende föräldrar, vilket har dokumenterats i flera studier. Den stora merparten av alla ensamstående föräldrar är kvinnor. Fem av sex barn till ensamstående föräldrar lever med sin mamma. Barn till ensamstående föräldrar är en växande grupp. År 1991 fanns det drygt 300 000 barn i åldrarna 0-17 år som levde med en av föräldrarna. År 2004 var antalet cirka 420 000 barn, vilket motsvarar en ökning med 38 procent.* Denna förändring av familjemönstren gäller över hela landet men är tydligast i de tre storstäderna. * Flera utredningar (SCB 2003, Socialdepartementet 2004) har uppmärksammat problemen med att försöka beräkna barns verkliga familjeförhållanden. Heltäckande officiell registrering saknas sedan Folk- och bostadsräkningen senast gjordes år 1990. Jämförelser mellan olika studier pekar mot att antalet barn till ensamstående föräldrar överskattas med cirka 10 procent. 18

Diagram 5. Andel barn som lever i fattigdom 2004. Efter föräldrars bakgrund och boendeförhållanden. Procentenheter 60 50 40 30 20 10 0 3,5 Svenskt par 22,8 Svensk ensamstående förälder 26,8 Utländskt par Boendeförhållande 50,3 Ensamstående förälder utländsk bakgrund 13 Riket Sammanfattningsvis visar dessa resultat att segregationen ökar i de tre storstädernas stadsdelar när det gäller barns ekonomiska uppväxtvillkor utifrån etnisk bakgrund. Barnfamiljer med utländsk bakgrund tenderar att bo alltmer koncentrerat till de stadsdelar som står längst ner i storstädernas socioekonomiska fördelningsprofil. Klyftan mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund har ökat under senare år vilket förstärker den ekonomiska och etniska segregationen bland storstadens barnfamiljer. Under 2002 minskade dock den ekonomiska utsattheten relativt sett snabbare bland storstadens barn med utländsk bakgrund. Redan 1991 var skillnaderna i ekonomiska villkor stora mellan ensamstående föräldrar och sammanboende par med barn. De senaste åren har ekonomin förbättrats för båda familjetyperna. Mest för sammanboende par med barn och minst för ensamstående föräldrar. I dag lever 47,5 procent nästan hälften av de fattiga barnen i Sverige med en ensam vårdnadshavare. Skillnaderna i uppväxtvillkor mellan barn till ensamstående och sammanboende föräldrar har förstärkts. Dessa skillnader är som störst i industri- och glesbygdskommuner. Där är barnfattigdomen mer än fyra gånger så utbredd bland barn till ensamstående föräldrar som bland barn till sammanboende föräldrar. I de tre storstäderna är barnfattigdomen dubbelt så hög för de ensamstående föräldrarna, vilket beror på att den ekonomiska utsattheten totalt sett och för alla typer av familjer är större i storstäderna. Som tidigare konstaterats finns det två faktorer som var för sig ökar risken för ekonomisk utsatthet att ha utländskt ursprung och att växa upp med en ensamstående förälder. Tillsammans förstärker dessa två faktorer varandra och mångdubblar risken för fattigdom. En majoritet av alla barn i Sverige 61 procent lever med två svenskfödda föräldrar. I denna grupp är barnfattigdomen låg 3,5 procent eller vart 29:e barn. Av barn till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund lever mer än vartannat i ekonomisk fattigdom. Från år 1991 till år 2004 har antalet barn till två svenskfödda föräldrar minskat, men också deras ekonomiska utsatthet. Barnfattigdomen i denna grupp har i stort sett halverats. Ett allt större antal barn lever med föräldrar som är ensamstående och/eller har utländsk bakgrund. Även i dessa grupper minskar barnfattigdomen, men i betydligt mindre utsträckning än bland barn till sammanboende svenska föräldrar. Bland barn till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund är förbättringen marginell, från 51,3 procents barnfattigdom år 1991 till 50,3 procent år 2004. 19

Barnen säger ibland mamma du kan ta min 20-lapp, jag har sparat, jag vill inte att det ska vara såhär. Ensamstående tvåbarnsmamma 20

Barnfattigdomen 2004 kommunal nivå Denna rapport visar, liksom de tidigare studier som genomförts, att det finns stora skillnader i barns ekonomiska uppväxtvillkor mellan olika kommuner. Barnfattigdomen i en enskild kommun kan skilja sig markant från den allmänna trenden och riksgenomsnittet. Texten i denna rapport kompletteras därför med kommunbilagor för att lokala jämförelser ska underlättas. Som tidigare beskrivits ökade barnfattigdomen i Sverige under år 2004, för första gången sedan 1997. Ökningen var dock liten, 0,2 procentenheter, vilket motsvarar cirka 5 000 barn. Trenden avspeglar sig även på lokal nivå. Andelen barn i fattiga hushåll ökade något i två tredjedelar eller 196 av de svenska kommunerna under året. I en tredjedel eller 94 kommuner minskade barnfattigdomen. Det finns liksom under tidigare år mycket stora skillnader i barns ekonomiska uppväxtvillkor mellan landets kommuner. Det skiljer 27 procentenheter mellan lägsta och högsta nivå från 4,8 procents barnfattigdom i Lomma till 31,4 procent i Malmö. I drygt nio av tio kommuner är andelen barn som lever i ekonomisk utsatthet under 15 procent. De största förändringarna på kommunnivå mellan år 2003 och 2004 framgår av nedanstående tabell: Tabell 3. Kommuner efter störst grad av förändring av andel barn i hushåll med låg inkomststandard eller med socialbidrag mellan 2003 och 2004. I procentenheter. Kommuner med störst minskning av barnfattigdomen 1. Tomelilla - 3,3 6. Sorsele - 1,7 2. Dorotea - 2,6 7. Ydre - 1,7 3. Smedjebacken - 2,1 8. Munkedal - 1,5 4. Vimmerby - 1,9 9. Älvdalen - 1,5 5. Ragunda - 1,8 10. Knivsta - 1,4 Kommuner med störst ökning av barnfattigdomen 1. Malå + 4,3 6. Burlöv + 2,5 2. Bjurholm + 4,0 7. Heby + 2,4 3. Mellerud + 3,0 8. Essunga + 2,4 4. Eda + 2,6 9. Ånge + 2,2 5. Älvsbyn + 2,6 10. Emmaboda + 2,1 I stort behåller de flesta kommuner sin ungefärliga position i kommuntabellerna. Lägst är barnfattigdomen, liksom tidigare år, i välmående kranskommuner i storstadsregionerna. Högst är den i kommuner som Malmö, Botkyrka och Landskrona. 21

Malmö har en särställning närmare en tredjedel eller 31,4 procent av samtliga barn i kommunen lever i ekonomisk utsatthet. Det är en ökning med 0,3 procent jämfört med år 2003. Också Göteborg och Stockholm har en hög andel barn som lever i ekonomisk fattigdom. Förändringar på kommunal nivå under åren 2000 2004 Den ekonomiska utsattheten kan förändras mycket från ett år till ett annat på kommunal nivå. Det kan exempelvis bero på in- och utflyttning av barnfamiljer eller på att företag läggs ned eller etablerar sig i kommunen. Följande sammanställning bygger på förändringar över en femårsperiod, vilket speglar en mer långsiktig förändring av barnfamiljers ekonomiska villkor. På nationell nivå minskade barnfattigdomen med drygt 2 procentenheter under åren 2000 2004. På kommunnivå varierar resultaten, från en minskning på 8 procentenheter till en ökning på nästan 4 procentenheter. Andelen barn som lever i ekonomisk fattigdom ökade i 36 av landets kommuner, medan resultatet förbättrades eller var oförändrat i övriga kommuner. I flera kommuner har barnfattigdomen minskat och är nu under 10 procent. År 2000 hade 46 kommuner nått denna nivå och år 2004 var de 106 mer än var tredje kommun. I bara sex kommuner levde mer än 20 procent av barnen i ekonomisk fattigdom Malmö, Botkyrka, Landskrona, Eda, Årjäng och Göteborg. Sammantaget har de ekonomiska villkoren förbättrats mest i storstäderna och i mindre kommuner. Tabell 4. Kommuner efter störst grad av förändring av andel barn i hushåll med låg inkomststandard eller socialbidrag mellan 2000 och 2004. I procentenheter. Kommuner med störst minskning av barnfattigdomen 1. Ydre - 7,8 6. Dorotea - 5,4 2. Botkyrka - 6,2 7. Ljusnarsberg - 5,4 3. Vaxholm - 5,9 8. Leksand - 5,4 4. Orsa - 5,6 9. Söderköping - 5,1 5. Gullspång - 5,5 10. Båstad - 5,0 Kommuner med störst ökning av barnfattigdomen 1. Högsby + 3,9 6. Emmaboda + 2,1 2. Bjurholm + 3,4 7. Malå + 2,1 3. Årjäng + 2,8 8. Älvsbyn + 2,0 4. Perstorp + 2,4 9. Eda + 2,0 5. Vilhelmina + 2,3 10. Sävsjö + 1,9 För en del kommuner har rankningsplaceringen förändrats märkbart under perioden. Ett tydligt exempel ger en jämförelse mellan Ydre kommun i Östergötlands län och Högsby i Kalmar län. Båda kommunerna betraktas som landsbygdskommuner och har ett invånarantal på cirka 5 000 personer. År 2000 låg barnfattigdomen i båda 22

dessa kommuner runt riksgenomsnittet på 15 procent. I Ydre har andelen barn som lever i ekonomisk fattigdom minskat kraftigt till drygt sju procent. I Högsby har barnfattigdomen ökat kraftigt under samma period och var 20 procent år 2004. Det omvända förhållandet gäller för glesbygdskommunerna Bjurholm i Västerbottens län och Orsa i Dalarna. I Bjurholm var barnfattigdomen relativt liten år 2000, drygt 10 procent, men ökade till 14 procent år 2004. I Orsa var barnfattigdomen omkring 18 procent år 2000 och har minskat till 12 procent år 2004. Av det förra avsnittet framgick att barn till ensamstående föräldrar generellt sett har en mer sårbar ekonomisk situation och att barnfattigdomen är större i denna grupp. Högst andel ensamstående föräldrar finns det i storstäderna, men variationen kan vara stor även mellan andra kommuner. Andelen barn till ensamstående föräldrar är minst i Övertorneå 28 procent och störst i Dorotea 67 procent. De största minskningarna av barnfattigdomen har överlag skett i kommuner som i utgångsläget hade en hög barnfattigdom. Barn i storstäder Storstäderna och i synnerhet Malmö har intagit en särställning sedan mätningarna påbörjades vid 1990-talets inledning och har stadigt tillhört de kommuner där barnfattigdomen varit som störst. Variationerna är mycket stora mellan stadsdelar i storstadskommunerna, vilket redovisas närmare i nästa avsnitt. De jämförelser inom och mellan storstäderna som görs här bygger liksom tidigare år på statistiska jämförelser som antingen tar sin utgångspunkt i krisåret 1997 eller som utgår från år 2000 för att spegla de senaste årens utveckling. Antalet barn ökar i Sverige, vilket helt kan tillskrivas storstäderna där antalet barn i åldrarna 0 17 år ökat med 49 000 från 1991 till 2004. I övriga delar av landet minskade antalet barn med 10 000 under samma period. År 1991 levde vart åttonde barn i Sverige i någon av de tre storstäderna. År 2004 var det mer än vart sjunde. Den kraftigaste ökningen av antalet barn skedde mellan 1991 och 1997. Därefter har ökningstakten mattats av. Skillnaderna i ekonomiska uppväxtvillkor har ökat mellan storstäderna som helhet och det övriga landet. År 1991 var barnfattigdomen sex procentenheter högre i storstäderna än i riket som helhet. Från år 1997 och framåt har andelen barn i ekonomisk fattigdom legat närmare 10 procentenheter högre i storstäderna. Diagram 6. Barnfattigdomen i Stockholm, Göteborg och Malmö 2004 35 30 31,4 25 20 19 20,7 15 13 10 5 0 Stockholm Göteborg Malmö Riket 23

Som framgår av tabellen har den ekonomiska utsattheten ökat kraftigast i Malmö, som redan i utgångsläget hade den största andelen ekonomiskt fattiga barn av alla storstäder. Från 1991 till 2004 har barnfattigdomen i Malmö ökat från 25 till 31 procent. Under samma period minskade barns ekonomiska utsatthet i Stockholm, från 21 till 19 procent, medan Göteborg har ett oförändrat läge runt 20 procent. Fram till år 2003 har dock barnfattigdomen minskat snabbare i storstäderna än i landet i stort. 24

Barnfattigdomen på stadsdelsnivå I stadsdelsbilagan på sidan 37 presenteras uppgifter om barnfattigdomens utbredning och förändringar av denna i de 49 stadsdelarna i landets storstäder. I den följande presentationen har de stadsdelar som år 2004 hade högst respektive lägst barnfattigdom valts ut. Variationen i barns ekonomiska uppväxtvillkor är betydligt större mellan storstädernas stadsdelar än mellan landets kommuner. Storstäderna rymmer såväl landets allra fattigaste som dess allra mest ekonomiskt välmående områden. I stadsdelen Rosengård i Malmö ökade barnfattigdomen från 50 procent år 1991 till hela 81 procent år 1997. Därefter har den ekonomiska utsattheten gradvis minskat till cirka 67 procent år 2004. I Torslanda i Göteborg har andelen barn i ekonomiskt fattiga hushåll sedan mätningarnas början varit låg och successivt minskat till 3,5 procent år 2004. I Rosengård är barnfattigdomen mer än fem gånger så hög som i landet som helhet och 19 gånger större än i Torslanda. Detta understryker den fördelningspolitiskt ogynnsamma utveckling som skett i landets storstäder de senaste 10 15 åren. I fördelningstrappans lägsta nivå finns sex stadsdelar med en extremt hög nivå av barnfattigdom över 40 procent. Dessa är: Rosengård, Malmö Bergsjön, Göteborg Rinkeby, Stockholm Södra innerstaden, Malmö Lärjedalen, Göteborg Gunnared, Göteborg 66,5 procent 61,3 procent 58,1 procent 55,5 procent 46,6 procent 43,9 procent Diagram 7. Skillnader i storstäderna mellan stadsdelar med lägst respektive högst barnfattigdom 2004 Procentenheter 70 60 50 40 30 20 10 0 8,9 58,1 3,5 61,3 Bromma Rinkeby Torslanda Bergsjön Limhamn- Bunkeflo 6,5 66,5 Rosengård Stockholm Göteborg Malmö 25

Klyftorna har vuxit mellan 1991 och 2004 Klyftorna i barns ekonomiska uppväxtvillkor har ökat mellan rikare och fattigare stadsdelar under åren 1991 2004. Till de stadsdelar som minskat andelen fattiga barn allra mest hör Norrmalm (-10,4 procentenheter), Kungsholmen (-9,0 procentenheter) och Katarina-Sofia (-8,4 procentenheter) i Stockholm. I Göteborg har barnfattigdomen minskat mest i Majorna (-9,3 procentenheter), Lundby (-6,4 procentenheter) och Linnéstaden (-7,0 procentenheter). I Malmö har andelen barn som lever i ekonomisk fattigdom minskat mest i Västra innerstaden (-2,4 procentenheter). Ökningen av barnfattigdomen under samma period är som störst i Skärholmen (+8,7 procentenheter) och Rinkeby (+5,9 procentenheter) i Stockholm. I Göteborg ökar barnfattigdomen främst i Bergsjön (+19,9 procentenheter), Lärjedalen (+12,6 procentenheter) och Gunnared (+12,2 procentenheter). I Malmö ökar andelen barn i ekonomisk utsatthet mest i Rosengård (+14,3 procentenheter), Fosie (+13,2 procentenheter) och Södra innerstaden (+9,5 procentenheter). Trendbrottet 2003 2004 slår igenom i stadsdelarna Som tidigare beskrivits har den totala barnfattigdomen i Sverige minskat under senare år, med ett trendbrott mellan år 2003 och 2004 då barnfattigdomen åter ökade något, från 12,8 till 13,0 procent. I några av storstädernas stadsdelar har barns ekonomiska utsatthet ökat mera markant under detta år. Några exempel är Skärholmen i Stockholm (+2,1 procentenheter), Högsbo i Göteborg (+2,4 procentenheter) och Kirseberg i Malmö (+2,6 procentenheter). Däremot har andelen ekonomiskt utsatta barn i Rosengård i Malmö fortsatt att minska även mellan 2003 och 2004. Andelen barn med utländsk bakgrund ökar Andelen barn med utländsk bakgrund har ökat i de tre storstäderna, från 31,2 procent år 1991 till 40,1 procent år 2004. Fyra av tio barn i storstäderna har alltså utländsk bakgrund. Malmö har haft den största ökningen, från 36 till 51 procent. Även här är variationerna stora mellan storstädernas stadsdelar. År 2004 var andelen barn med utländsk bakgrund minst i Styrsö i Göteborg (6 procent) och störst i Rinkeby i Stockholm och Rosengård i Malmö (95 procent). Även skillnaden i barnfattigdom mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund har ökat mellan år 1991 och 2004. Bland barn med svensk bakgrund har barnfattigdomen minskat med 5 procent medan den ökat 2 procent bland barn med utländsk bakgrund. Sammanfattningsvis visar dessa resultat att den ekonomiska segregationen mellan storstädernas stadsdelar förstärks, och att den sammanhänger med svensk respektive utländsk bakgrund. Barnfamiljer med utländsk bakgrund återfinns i hög grad i de stadsdelar som står på fördelningstrappans lägsta nivå. Skillnaderna i ekonomiska uppväxtvillkor har ökat under senare år, vilket ytterligare accentuerar segregationen. Målet att barn inte ska behöva växa upp i familjer med låg inkomststandard eller socialbidrag verkar vara avlägsen i många av storstädernas stadsdelar.

Kommunbilaga 1 Andel barn 0 17 år i hushåll med låg inkomststandard och/eller socialbidrag efter ranking i landets kommuner år 2004. Ranking Kommun Andel av samtliga barn i hushåll med låg enbart låg enbart både låg inkomstinkomst eller inkomst- socialbidrag standard och socialbidrag standard socialbidrag 118 Ale 10,4 3,8 5,5 1 57 Alingsås 8,6 3,4 4 1,1 126 Alvesta 10,7 3,4 5,7 1,6 198 Aneby 12,6 4,4 6,9 1,3 165 Arboga 11,7 3,5 5,3 2,8 139 Arjeplog 11,1 4,7 5,0 1,3 151 Arvidsjaur 11,4 2,2 8,7 0,4 225 Arvika 13,4 6,0 5,6 1,8 55 Askersund 8,5 4,7 2,9 0,9 142 Avesta 11,2 4,7 5,0 1,5 146 Bengtsfors 11,2 6,3 3,0 1,9 195 Berg 12,5 7,9 4,4 0,2 233 Bjurholm 13,7 3,9 9,1 0,8 224 Bjuv 13,4 6,4 4,4 2,6 80 Boden 9,3 3,3 5,2 0,8 17 Bollebygd 7,0 2,8 3,6 0,5 186 Bollnäs 12,3 5,2 4,8 2,2 240 Borgholm 14,1 8,7 3,8 1,6 248 Borlänge 14,4 3,9 6,9 3,6 221 Borås 13,4 4,6 6,0 2,8 289 Botkyrka 23,4 15,9 4,0 3,6 228 Boxholm 13,6 3,2 6,4 4,0 51 Bromölla 8,4 5,2 2,1 1,1 214 Bräcke 13,0 5,0 5,8 2,2 279 Burlöv 17,5 7,2 6,7 3,6 161 Båstad 11,7 7,2 3,7 0,8 273 Dals-Ed 16,3 9,5 4,7 2,1 21 Danderyd 7,1 6,4 0,6 0,1 88 Degerfors 9,5 4,5 3,6 1,5 276 Dorotea 16,9 5,3 9,8 1,9 287 Eda 22,8 13,5 5,6 3,7 15 Ekerö 6,8 4,4 2,2 0,2 127 Eksjö 10,7 3,7 5,7 1,3 191 Emmaboda 12,4 4,5 5,6 2,3 82 Enköping 9,4 4,2 3,7 1,5 281 Eskilstuna 18,1 5,1 8,6 4,5 172 Eslöv 11,9 5,4 3,9 2,6 202 Essunga 12,7 6,1 5,6 1,0 96 Fagersta 9,8 4,8 3,0 1,9 211 Falkenberg 12,9 5,2 6,1 1,6 212 Falköping 12,9 4,5 5,7 2,8 176 Falun 12,0 3,1 7,6 1,3 200 Filipstad 12,7 6,2 4,9 1,5 131 Finspång 10,8 4,2 4,2 2,4 257 Flen 14,5 6,2 5,4 3,0 49 Forshaga 8,4 5,7 1,9 0,8 179 Färgelanda 12,1 6,7 3,9 1,4 121 Gagnef 10,5 6,7 3,0 0,9 158 Gislaved 11,6 2,9 6,4 2,2 150 Gnesta 11,3 4,7 5,6 1,1 27

Ranking Kommun Andel av samtliga barn i hushåll med låg enbart låg enbart både låg inkomstinkomst eller inkomst- socialbidrag standard och socialbidrag standard socialbidrag 44 Gnosjö 8,3 2,9 4,2 1,2 251 Gotland 14,5 7,0 6,5 1,0 253 Grums 14,5 7,4 4,5 2,7 33 Grästorp 7,8 4,4 2,2 1,3 264 Gullspång 14,7 6,3 6,6 1,9 69 Gällivare 9,0 3,7 4,4 0,8 187 Gävle 12,3 4,8 4,0 3,5 285 Göteborg 20,7 6,6 9,2 4,9 36 Götene 7,9 5,0 2,3 0,7 13 Habo 6,7 3,5 2,5 0,7 239 Hagfors 14,0 6,0 7,1 0,8 78 Hallsberg 9,3 4,2 3,4 1,7 175 Hallstahammar 11,9 4,3 4,9 2,7 132 Halmstad 10,9 4,8 3,4 2,6 2 Hammarö 5,0 2,1 2,4 0,6 244 Haninge 14,3 8,3 3,8 2,3 242 Haparanda 14,2 10,1 2,9 1,2 164 Heby 11,7 6,4 4,1 1,2 102 Hedemora 10,0 5,6 2,8 1,6 272 Helsingborg 16,1 6,3 6,0 3,9 177 Herrljunga 12,1 4,7 6,0 1,4 99 Hjo 9,9 4,8 4,2 1,0 134 Hofors 10,9 3,0 6,0 1,9 261 Huddinge 14,7 7,8 4,7 2,2 259 Hudiksvall 14,6 5,5 7,8 1,4 156 Hultsfred 11,6 5,6 3,0 3,0 136 Hylte 11,0 4,3 5,5 1,1 71 Håbo 9,1 3,7 4,8 0,6 267 Hällefors 15,6 4,2 7,7 3,7 218 Härjedalen 13,2 6,1 6,2 0,8 255 Härnösand 14,5 4,0 8,4 2,1 9 Härryda 6,1 3,1 2,2 0,7 174 Hässleholm 11,9 6,5 2,8 2,5 43 Höganäs 8,3 5,6 1,8 0,8 284 Högsby 20,0 4,7 9,2 6,2 275 Hörby 16,3 9,5 4,5 2,3 236 Höör 13,8 7,5 5,2 1,2 193 Jokkmokk 12,4 5,9 5,2 1,3 152 Järfälla 11,4 5,6 4,3 1,5 141 Jönköping 11,2 3,5 5,9 1,7 147 Kalix 11,2 4,1 6,2 0,9 111 Kalmar 10,2 3,4 5,5 1,3 109 Karlsborg 10,1 5,2 3,4 1,4 35 Karlshamn 7,9 3,4 3,1 1,4 85 Karlskoga 9,5 4,4 3,6 1,5 90 Karlskrona 9,6 3,5 4,4 1,7 155 Karlstad 11,5 4,8 4,2 2,4 254 Katrineholm 14,5 3,8 6,9 3,8 138 Kil 11,1 5,1 4,3 1,6 133 Kinda 10,9 5,8 4,7 0,3 76 Kiruna 9,3 4,4 3,8 1,1 246 Klippan 14,3 6,9 4,0 3,4 5 Knivsta 5,7 2,8 2,7 0,2 194 Kramfors 12,4 5,0 5,4 2,0 220 Kristianstad 13,4 4,6 5,4 3,4 204 Kristinehamn 12,7 5,6 4,5 2,6 128 Krokom 10,8 4,5 5,0 1,3 42 Kumla 8,2 3,3 2,4 2,5 6 Kungsbacka 5,8 3,5 2,0 0,4 81 Kungsör 9,4 5,3 3,2 0,9 28

Ranking Kommun Andel av samtliga barn i hushåll med låg enbart låg enbart både låg inkomstinkomst eller inkomst- socialbidrag standard och socialbidrag standard socialbidrag 67 Kungälv 8,9 4,6 3,4 1,0 4 Kävlinge 5,6 3,7 1,4 0,5 252 Köping 14,5 4,2 7,1 3,2 148 Laholm 11,3 4,8 5,4 1,1 288 Landskrona 23,2 7,0 9,2 7,0 28 Laxå 7,7 6,3 0,8 0,6 237 Lekeberg 13,9 5,2 6,7 2,0 98 Leksand 9,8 4,3 4,5 1,0 40 Lerum 8,0 3,9 3,5 0,6 199 Lessebo 12,7 3,9 5,7 3,1 29 Lidingö 7,8 6,0 1,3 0,5 27 Lidköping 7,7 4,2 2,5 1,1 235 Lilla Edet 13,8 6,4 5,4 1,9 208 Lindesberg 12,9 5,1 6,0 1,7 149 Linköping 11,3 3,9 5,0 2,4 22 Ljungby 7,2 3,7 2,2 1,3 249 Ljusdal 14,4 5,6 7,7 1,1 232 Ljusnarsberg 13,7 7,8 3,1 2,8 1 Lomma 4,8 3,7 0,7 0,3 183 Ludvika 12,2 4,7 5,6 2,0 86 Luleå 9,5 3,2 4,7 1,6 135 Lund 10,9 6,1 3,4 1,5 258 Lycksele 14,6 2,8 9,2 2,6 205 Lysekil 12,7 3,8 7,8 1,1 290 Malmö 31,4 10,2 10 11,2 263 Malung 14,7 6,6 6,6 1,6 260 Malå 14,7 4,1 9,8 0,8 24 Mariestad 7,3 4,3 1,7 1,2 103 Mark 10,0 5,3 3,5 1,3 157 Markaryd 11,6 5,2 3,2 3,2 280 Mellerud 17,8 8,7 5,9 3,2 93 Mjölby 9,7 3,3 3,9 2,5 48 Mora 8,4 4,6 3,1 0,6 184 Motala 12,2 3,7 6,3 2,3 91 Mullsjö 9,6 4,7 3,6 1,3 238 Munkedal 14,0 7,6 5,0 1,4 54 Munkfors 8,5 8,5 0,0 0,0 1 46 Mölndal 8,3 3,3 3,6 1,3 73 Mönsterås 9,2 5,6 2,8 0,8 52 Mörbylånga 8,4 4,7 3,1 0,6 123 Nacka 10,5 6,5 3,0 1,0 231 Nora 13,7 5,5 5,2 3,0 154 Norberg 11,4 11,0 0,0 0,0 1 182 Nordanstig 12,2 5,4 6,1 0,6 171 Nordmaling 11,9 4,2 7,2 0,5 266 Norrköping 15,6 5,3 7,0 3,3 137 Norrtälje 11,0 5,2 4,6 1,3 39 Norsjö 8,0 4,7 3,0 0,3 113 Nybro 10,2 5,6 3,1 1,5 7 Nykvarn 5,9 3,6 1,7 0,6 169 Nyköping 11,8 4,4 5,7 1,7 143 Nynäshamn 11,2 4,9 4,8 1,5 110 Nässjö 10,1 4,1 4,2 1,8 145 Ockelbo 11,2 3,5 6,5 1,3 62 Olofström 8,7 3,8 2,3 2,7 188 Orsa 12,3 6,9 3,8 1,6 119 Orust 10,4 5,7 4,1 0,6 70 Osby 9,1 5,6 1,4 2,0 1. För Munkfors och Norbergs kommuner saknas helt socialbidragsuppgifter för 2004. För dessa kommuner bör enbart inkomststandarsuppgifter studeras. 29

Ranking Kommun Andel av samtliga barn i hushåll med låg enbart låg enbart både låg inkomstinkomst eller inkomst- socialbidrag standard och socialbidrag standard socialbidrag 16 Oskarshamn 6,9 2,9 3,2 0,9 125 Ovanåker 10,6 3,7 6,4 0,5 107 Oxelösund 10,1 3,2 5,4 1,5 230 Pajala 13,7 4,8 7,6 1,3 38 Partille 8,0 4,1 2,6 1,3 245 Perstorp 14,3 6,1 4,7 3,5 18 Piteå 7,0 2,6 3,6 0,8 167 Ragunda 11,8 3,7 7,3 0,8 114 Robertsfors 10,2 4,0 4,6 1,6 108 Ronneby 10,1 3,7 4,6 1,9 173 Rättvik 11,9 6,5 4,4 1,0 241 Sala 14,1 5,3 6,7 2,2 68 Salem 9,0 4,6 3,9 0,6 100 Sandviken 9,9 3,3 4,2 2,4 250 Sigtuna 14,5 7,7 4,6 2,2 243 Simrishamn 14,2 7,6 5 1,7 229 Sjöbo 13,6 8,1 3,7 1,7 61 Skara 8,7 4,3 3,1 1,3 45 Skellefteå 8,3 2,6 4,5 1,2 140 Skinnskatteberg 11,1 6,0 4,3 0,8 129 Skurup 10,8 4,8 4,4 1,6 25 Skövde 7,6 4,2 1,7 1,7 101 Smedjebacken 9,9 3,4 5,6 0,9 170 Sollefteå 11,9 5,3 4,4 2,2 64 Sollentuna 8,8 5,7 2,0 1,0 190 Solna 12,3 7,7 3,3 1,4 162 Sorsele 11,7 4,3 3,7 3,7 168 Sotenäs 11,8 5,6 4,9 1,2 20 Staffanstorp 7,1 3,1 3,2 0,8 59 Stenungsund 8,6 4,6 3,0 1,1 282 Stockholm 19 9,1 6,6 3,3 274 Storfors 16,3 6,7 6,6 2,9 256 Storuman 14,5 5,3 8,6 0,6 144 Strängnäs 11,2 3,5 6,6 1,2 278 Strömstad 17,2 13,2 2,9 1,2 269 Strömsund 15,8 6,5 8,4 0,8 270 Sundbyberg 16,0 9,1 4,7 2,2 197 Sundsvall 12,5 3,5 7,1 2,0 217 Sunne 13,2 7,8 4,5 0,9 120 Surahammar 10,4 4,3 4,7 1,4 207 Svalöv 12,9 5,2 5,3 2,4 3 Svedala 5,5 3,7 1,3 0,5 47 Svenljunga 8,4 4,2 3,1 1,1 105 Säffle 10,1 6,6 2,4 1,1 37 Säter 7,9 6,5 0,8 0,6 160 Sävsjö 11,6 3,6 5,0 3,0 185 Söderhamn 12,2 4,5 5,6 2,1 12 Söderköping 6,4 3,7 2,1 0,6 283 Södertälje 19,6 9,0 7,7 2,9 50 Sölvesborg 8,4 4,0 3,2 1,3 268 Tanum 15,8 10,4 5,1 0,3 94 Tibro 9,7 3,8 3,5 2,4 112 Tidaholm 10,2 4,9 3,7 1,6 203 Tierp 12,7 4,9 6,7 1,0 192 Timrå 12,4 4,1 7,2 1,1 117 Tingsryd 10,2 5,1 3,5 1,7 75 Tjörn 9,3 4,5 4,0 0,7 209 Tomelilla 12,9 5,1 5,4 2,3 277 Torsby 17,0 7,9 7,4 1,8 84 Torsås 9,5 5,4 2,8 1,3 60 Tranemo 8,6 3,7 3,5 1,4 30

Ranking Kommun Andel av samtliga barn i hushåll med låg enbart låg enbart både låg inkomstinkomst eller inkomst- socialbidrag standard och socialbidrag standard socialbidrag 122 Tranås 10,5 3,4 5,6 1,4 215 Trelleborg 13,0 6,5 3,7 2,9 216 Trollhättan 13,1 4,9 5,0 3,2 41 Trosa 8,2 2,8 4,9 0,5 77 Tyresö 9,3 6,2 2,2 0,9 11 Täby 6,3 4,4 1,5 0,4 219 Töreboda 13,2 6,0 4,3 2,9 166 Uddevalla 11,7 5,2 4,0 2,6 66 Ulricehamn 8,9 4,1 3,3 1,4 106 Umeå 10,1 3,2 5,7 1,2 213 Upplands-Bro 13,0 5,8 5,1 2,0 178 Upplands-Väsby 12,1 6,2 3,8 2,0 196 Uppsala 12,5 5,7 4,8 2,0 116 Uppvidinge 10,2 4,2 3,9 2,1 95 Vadstena 9,7 3,5 5,2 1,0 31 Vaggeryd 7,8 2,9 3,8 1,1 180 Valdemarsvik 12,1 5,1 5,0 2,0 34 Vallentuna 7,8 5,3 1,8 0,7 227 Vansbro 13,6 8,0 4,5 1,1 104 Vara 10,1 5,1 4,0 1,0 63 Varberg 8,8 4,3 3,5 1,0 58 Vaxholm 8,6 6,0 1,9 0,6 10 Vellinge 6,3 5,7 0,4 0,2 32 Vetlanda 7,8 4,9 2,1 0,8 234 Vilhelmina 13,7 7,5 4,7 1,6 79 Vimmerby 9,3 3,6 3,8 1,9 153 Vindeln 11,4 5,0 5,5 0,8 130 Vingåker 10,8 4,9 4,3 1,6 87 Vårgårda 9,5 3,3 4,2 2,0 89 Vänersborg 9,6 4,1 3,4 2,1 19 Vännäs 7,1 3,7 2,8 0,6 97 Värmdö 9,8 7,1 1,9 0,8 14 Värnamo 6,7 2,5 0,3 1,2 163 Västervik 11,7 4,1 6,6 1,1 262 Västerås 14,7 4,0 6,8 4,0 124 Växjö 10,6 3,5 5,0 2,2 23 Ydre 7,2 4,8 1,7 0,7 56 Ystad 8,5 4,8 2,8 0,9 201 Åmål 12,7 5,6 4,8 2,3 210 Ånge 12,9 4,6 7,4 1,0 206 Åre 12,7 7,3 4,6 0,8 286 Årjäng 22,6 18,2 3,5 0,9 265 Åsele 14,8 5,3 7,7 1,8 226 Åstorp 13,5 6,9 3,5 3,1 72 Åtvidaberg 9,1 3,2 4,4 1,5 8 Älmhult 6,0 3,4 1,8 0,8 247 Älvdalen 14,4 5,4 7,7 1,2 189 Älvkarleby 12,3 5,3 5,6 1,4 223 Älvsbyn 13,4 5,0 7,1 1,3 30 Ängelholm 7,8 5,3 1,8 0,6 26 Öckerö 7,6 4,2 2,9 0,6 222 Ödeshög 13,4 4,4 6,6 2,4 271 Örebro 16,1 5,2 5,9 5,0 159 Örkelljunga 11,6 8,5 2,2 0,9 83 Örnsköldsvik 9,4 3,3 4,3 1,9 115 Östersund 10,2 4,0 5,3 0,9 53 Österåker 8,5 5,9 2,2 0,4 65 Östhammar 8,8 5,8 2,4 0,6 74 Östra Göinge 9,2 4,4 3,4 1,4 92 Överkalix 9,6 5,4 4,2 0,0 181 Övertorneå 12,2 7,2 3,6 1,3 31

Kommunbilaga 2 Andel barn i hushåll med låg inkomststandard eller socialbidrag efter ensamstående respektive samboende föräldrar i kommunerna år 2004. Efter differens mellan barn till ensamstående respektive samboende föräldrar. Kommun Andel barn Andel barn i hushåll med låg Andel barn med ensamstående inkomststandard eller socialbidrag med ensamst. föräldrar föräld av samtl. % - ensamstående - samboende ensamst./sambo barn i ek. utföräldrar föräldrar i % satthet i % Ale 19,1 29,5 5,9 23,6 54,3 Alingsås 19,0 23,3 5,2 18,1 51,4 Alvesta 15,9 32,0 6,6 25,4 47,8 Aneby 18,3 34,1 7,7 26,4 49,7 Arboga 21,2 28,1 7,3 20,8 50,9 Arjeplog 17,6 21,9 8,8 13,1 34,8 Arvidsjaur 16,7 31,1 7,4 23,7 45,8 Arvika 23,7 27,1 9,2 17,9 47,8 Askersund 18,8 21,6 5,5 16,1 47,7 Avesta 23,3 24,6 7,1 17,6 51,5 Bengtsfors 21,7 26,1 7,1 19,1 50,7 Berg 21,7 26,9 8,5 18,4 46,7 Bjurholm 16,6 46,5 7,2 39,3 56,3 Bjuv 22,2 27,7 9,4 18,3 45,8 Boden 23,2 22,8 5,3 17,5 56,7 Bollebygd 16,8 20,2 4,3 16,0 48,9 Bollnäs 25,0 26,1 7,6 18,5 53,3 Borgholm 21,9 30,3 9,5 20,7 47,1 Borlänge 24,8 28,4 9,8 18,6 48,9 Borås 21,4 28,1 9,4 18,6 44,7 Botkyrka 23,8 34,2 20 14,2 34,7 Boxholm 16,4 43,2 7,8 35,3 51,9 Bromölla 21,6 23,3 4,3 19,0 60,0 Bräcke 23,7 31,4 7,3 24,0 57,1 Burlöv 21,3 31,3 13,7 17,6 38,1 Båstad 19,9 28,1 7,6 20,5 47,9 Dals-Ed 21,9 35,9 10,8 25,2 48,3 Danderyd 14,6 25,1 4,1 21,1 51,4 Degerfors 23,4 26,9 4,2 22,7 66,2 Dorotea 26,3 43,2 7,6 35,6 67,0 Eda 24,8 39,3 17,4 21,9 42,7 Ekerö 17,3 21,5 3,7 17,8 54,9 Eksjö 19,3 32,1 5,6 26,5 57,9 Emmaboda 15,7 30,1 9,1 21,0 38,0 Enköping 20,5 22,8 6,0 16,8 49,5 Eskilstuna 25,8 31,9 13,3 18,6 45,5 Eslöv 19,1 23,5 9,2 14,3 37,7 Essunga 19,8 36,1 6,9 29,2 56,2 Fagersta 24,4 25,6 4,6 21,0 64,0 Falkenberg 17,8 29,5 9,3 20,2 40,7 Falköping 17,4 29,4 9,5 19,9 39,6 Falun 20,8 31,1 7,0 24,2 54,1 Filipstad 26,8 27,1 7,4 19,7 57,4 Finspång 20,3 29,7 6,0 23,7 55,8 Flen 22,0 32,2 9,6 22,7 48,8 Forshaga 21,6 15,9 6,3 9,6 40,9 Färgelanda 20,9 25,4 8,6 16,8 43,9 Gagnef 17,7 28,2 6,7 21,5 47,7 Gislaved 16,4 33,2 7,4 25,8 47,0 Gnesta 22,2 30,5 5,8 24,7 59,9 32