Apostlagärningarna. Jesu sista befallningar och hans himmelsfärd. En efterträdare åt Judas utses

1 Jesu sista befallningar och hans himmelsfärd 1 I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2 fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. 3 Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. 4 Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, det som ni har hört mig tala om, sade han. 5 Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar. 6 De som hade samlats frågade honom: Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike? 7 Han svarade: Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. 8 Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. 9 När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10 Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. 11 Galileer, sade de, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen. En efterträdare åt Judas utses 12 Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. 13 Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. 14 Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder. 15 En dag vid den tiden tog Petrus till orda inför bröderna omkring 120 personer var samlade och sade: 16 Mina bröder, de ord i skriften skulle uppfyllas som den heliga anden lät David säga om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. 17 Han var en av oss och hade fått samma uppdrag som vi. 18 Med lönen för sin ogärning köpte han sig en bit jord. Men där föll han framstupa, och buken sprack så att alla inälvorna rann ut. 19 Det blev känt för alla i Jerusalem, och sedan kallades platsen på deras språk för Akeldamak, det vill säga Blodsåkern. 20 I Psaltaren står det: Må hans boplats läggas öde, ingen skall bo där, och: Må hans ämbete övergå till någon annan. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 1

21 Därför måste nu någon av dem som var med oss under hela den tid då herren Jesus kom och gick ibland oss, 22 från det att han döptes av Johannes fram till den dag då han blev upptagen från oss någon av dem skall vittna tillsammans med oss om hans uppståndelse. 23 Två blev föreslagna, Josef Barsabbas, som kallades Justus, och Mattias. 24 Och man bad: Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa båda du har utvalt 25 till denna tjänst som apostel efter Judas, som övergav sin plats för att hamna där han hör hemma. 26 Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna. 2 Den heliga anden 1 När pingstdagen kom var de alla församlade. 2 Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 3 De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 4 Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. 5 I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. 6 När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. 7 Utom sig av förvåning sade de: Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? 8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? 9 Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 10 från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, 11 både judar och proselyter, vi är kretensare och araber ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar. 12 I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: Vad betyder detta? 13 Men andra gjorde sig lustiga och sade: De har druckit sig fulla på halvjäst vin. Petrus tal på pingstdagen 14 Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. 15 Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. 16 Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel: 17 Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera. 19 Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. 20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. 21 Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. 22 Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, 23 han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. 24 Men Gud löste honom Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 2

ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. 25 Ty David säger om honom: Jag har alltid haft Herren för mina ögon, han står vid min sida för att jag inte skall vackla. 26 Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan. 27 Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen. 28 Du har visat mig livets vägar. Du skall uppfylla mig med glädje när jag får se ditt ansikte. 29 Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. 30 Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. 31 Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. 32 Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. 33 Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör. 34 David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 35 så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. 36 Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst. 37 Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: Bröder, vad skall vi göra? 38 Petrus svarade: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. 39 Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla. 40 Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte. De troendes gemenskap 41 De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. 42 Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. 43 Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 46 De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 3

3 Den lame vid Sköna porten 1 Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. 2 Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. 3 När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. 4 De fäste blicken på honom, och Petrus sade: Se på oss! 5 Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. 6 Men Petrus sade: Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå! 7 Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. 8 Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. 9 Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10 Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom. Petrus tal i Salomos pelarhall 11 Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem i Salomos pelarhall, som den kallas. 12 Då sade Petrus till folket: Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå. 13 Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och som ni förnekade inför Pilatus när han hade beslutat sig för att frige honom. 14 Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, 15 och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. 16 Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn. 17 Nu vet jag, mina bröder, att ni handlade av okunnighet, ni liksom era ledare. 18 Men på så sätt har Gud låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter: att hans Messias skulle lida. 19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. 20 Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus, 21 fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början. 22 Mose sade: En profet lik mig skall Herren, er Gud, låta stå upp ur era bröders led. Lyssna till honom och gör allt vad han säger er. 23 Var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. 24 Sedan har alla profeter som har uppträtt, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. 25 Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder när han sade till Abraham: Genom dina ättlingar skall alla släkten på jorden bli välsignade. 26 Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 4

4 Petrus och Johannes inför rådet 1 Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna, 2 som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. 3 De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män. 5 Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. 6 Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. 7 De lät föra fram apostlarna och frågade dem: Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta? 8 Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: Ni äldste och folkets ledare, 9 när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, 10 då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. 11 Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. 12 Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss. 13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus, 14 och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15 De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra. 16 Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det. 17 Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet. 18 De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade dem: Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 20 Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört. 21 Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett, 22 ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal. Bön om helig ande 23 Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, 25 du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare: Varför förhäver sig hedningarna, varför smider folken fåfänga planer? Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 5

26 Jordens kungar träder fram och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde. 27 Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, 28 alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. 29 Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. 30 Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn. 31 När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord. Egendomsgemenskap 32 Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. 33 Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. 34 Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman 35 och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. 36 Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, 37 sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna. 5 Ananias och Sapfeira 1 En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. 2 Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. 3 Då sade Petrus: Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? 4 Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud. 5 Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. 6 De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom. 7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus vände sig till henne: Säg mig, var det allt ni fick för jorden? Ja, det var allt, svarade hon. 9 Men då sade Petrus: Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig. 10 I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. 11 Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 6

Tecken och under bland folket 12 Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. 13 Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så: 14 män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. 15 Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. 16 Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade. Rådet ingriper mot apostlarna 17 Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti. Upptända av trosnit 18 grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet. 19 Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade: 20 Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv. 21 De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade. När översteprästen och hans närmaste män kom dit kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna. 22 Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där utan vände tillbaka och rapporterade: 23 Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne. 24 När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna. 25 Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket. 26 Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket. 27 När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: 28 Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod. 29 Petrus och apostlarna svarade: Man måste lyda Gud mer än människor. 30 Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. 31 Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. 32 Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom. 33 Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. 34 Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. 35 Sedan fortsatte han: Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. 36 För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. 37 Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 7

människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. 38 Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. 39 Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv. 40 De följde hans råd och kallade in apostlarna, förbjöd dem att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de låtit prygla dem. 41 Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull. 42 De fortsatte dag efter dag med att undervisa i templet och hemma och förkunna budskapet att Jesus är Messias. 6 Sju medhjälpare utses 1 Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen. 2 De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. 3 Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. 4 Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst. 5 Alla de församlade gillade förslaget, och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia, 6 och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem. 7 Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt. Även en stor mängd präster började omfatta tron. Stefanos arresteras 8 Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. 9 Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. 10 Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. 11 Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. 12 De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. 13 Där fick falska vittnen träda fram och säga: Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. 14 Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose. 15 Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels. 7 Stefanos tal 1 Översteprästen frågade: Är detta sant? 2 Stefanos svarade: Bröder och fäder, lyssna på mig. Härlighetens Gud visade sig för vår fader Abraham, som då bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran, 3 och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. 4 Då Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 8

lämnade Abraham Kaldeen och bosatte sig i Harran. När hans far var död lät Gud honom flytta vidare till det land där ni nu bor. 5 Han gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han skulle få landet som sin egendom, han och hans ättlingar, fast han ännu inte hade några barn. 6 Detta är vad Gud sade: Hans ättlingar skall bo som främlingar i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år. 7 Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, sade Gud, och därefter skall de dra ut ur landet och dyrka mig på denna plats. 8 Och han upprättade med Abraham det förbund som har omskärelsen som tecken. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob och Jakob till de tolv stamfäderna. 9 Stamfäderna greps av avund mot Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10 och hjälpte honom ur alla svårigheter. Han gav honom vishet och lät honom komma i gunst hos farao, den egyptiske kungen, och denne satte honom att styra Egypten och sköta hans förvaltning. 11 Emellertid drabbades hela Egypten och Kanaan av hungersnöd och svåra lidanden, och våra fäder kunde inte skaffa sig mat. 12 Men Jakob fick höra att det fanns brödsäd i Egypten och skickade dit våra fäder, först en gång och sedan en gång till. 13 Andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick reda på hans släkt. 14 Josef sände då bud efter sin far Jakob och hela hans familj på sjuttiofem personer, 15 och Jakob drog ner till Egypten. När han och våra fäder hade dött 16 fördes de till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt av Hamors söner i Shekem mot betalning i silver. 17 Tiden närmade sig då Guds löfte till Abraham skulle uppfyllas, och israeliterna blev ett stort och talrikt folk i Egypten. 18 Men då uppsteg en ny kung på Egyptens tron, en som ingenting visste om Josef. 19 Han gick fram med list mot vårt folk, förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut de nyfödda, så att de inte skulle överleva. 20 Då föddes Mose, och han var ett sällsynt vackert barn. Under tre månader sköttes han i sin fars hus. 21 Sedan sattes han ut, men faraos dotter tog upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22 Mose blev grundligt insatt i den egyptiska visdomen och uppträdde med kraft i både ord och handling. 23 När han var fyrtio år föddes den tanken hos honom att han skulle besöka sina bröder, israeliterna. 24 När han då fick se hur en av dem blev misshandlad skyndade han till hans hjälp och gav honom upprättelse genom att slå ihjäl egyptern. 25 Han trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men det gjorde de inte. 26 Nästa dag kom han dit just som ett par av dem hade råkat i gräl. Han försökte försona dem och sade: Ni är ju bröder, varför gör ni varandra illa? 27 Men den som hade angripit sin landsman stötte undan Mose och sade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28 Tänker du döda mig som du dödade egyptern i går? 29 Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjan, där han blev far till två söner. 30 När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i en brinnande törnbuske. 31 Mose häpnade över synen, och när han gick fram för att se efter vad det var hördes Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 9

Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av skräck och vågade inte se efter. 33 Men Herren sade till honom: Ta av dig dina skor, ty platsen där du står är helig mark. 34 Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, jag har hört deras suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Kom, jag skall sända dig till Egypten. 35 Denne Mose som de hade avvisat med orden: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud att vara både ledare och befriare när han lät ängeln visa sig för honom i törnbusken. 36 Det var Mose som ledde deras uttåg och som gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 Det var Mose som sade till israeliterna: En profet lik mig skall Gud låta stå upp ur era bröders led. 38 Det var han som i folkförsamlingen i öknen förmedlade till våra fäder det som ängeln talade till honom på Sinai. Han tog emot levande ord för att ge dem vidare till oss. 39 Men våra fäder ville inte lyda honom utan stötte honom ifrån sig. De önskade sig tillbaka till Egypten 40 och sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss. Ty vad som har hänt denne Mose som har fört oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 41 Under den här tiden gjorde de en kalv och bar fram offer åt avguden och höll fest i glädje över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort och lät dem dyrka den himmelska hären, som det står i profetboken: Varken slaktoffer eller andra offer frambar ni åt mig under de fyrtio åren i öknen, ni som är Israels folk. 43 Ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni gjort för att tillbe. Därför skall jag fördriva er till landet bortom Babylon. 44 I öknen hade våra fäder förbundstecknets tält, inrättat så som den som talade med Mose hade bestämt, nämligen efter den förebild Mose fick se. 45 Och fäderna tog det i arv och förde det hit under Josua, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för våra fäder. Här stod det till Davids tid, 46 och David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud. 47 Men Salomo byggde ett hus åt honom. 48 Den Högste bor dock inte i något som är byggt av människohand. Som profeten säger: 49 Himlen är min tron, jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, var skulle min viloplats vara? 50 Har inte mina händer gjort allt detta? 51 Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. 52 Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, 53 ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den. Stefanos stenas 54 När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. 55 Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, 56 och han sade: Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida. 57 Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång 58 och släpade ut honom ur Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 10

8 staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. 59 Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: Herre Jesus, ta emot min ande. 60 Han föll på knä och ropade högt: Herre, ställ dem inte till svars för denna synd. Med de orden dog han. 1 Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades. Saul förföljer de kristna Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. 2 Några fromma män begravde Stefanos och höll stor dödsklagan över honom. 3 Men Saul for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. Filippos förkunnar i Samarien 4 De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet. 5 Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. 6 Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. 7 Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. 8 Det blev stor glädje i den staden. 9 Men där fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort 10 och fick alla med sig, hög som låg, och de sade: Han är Guds kraft, den som kallas Den stora kraften. 11 De slöt upp kring honom därför att han länge hade hänfört dem med sina trollkonster. 12 Men när de hade börjat tro på Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn lät de döpa sig, både män och kvinnor. 13 Simon kom själv till tro. Han blev döpt och vek sedan inte från Filippos sida, och han häpnade när han såg vilka tecken och under som skedde. 14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, 15 som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. 16 Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. 17 Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande. 18 När Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden förmedlades erbjöd han dem pengar 19 och sade: Ge denna makt åt mig också, så att den jag lägger mina händer på får helig ande. 20 Men Petrus svarade: Förbannelse över dig och dina pengar, om du tror att du kan köpa Guds gåva. 21 Du har ingen rätt till det vi förkunnar, ty ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. 22 Omvänd dig från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt uppsåt. 23 För jag ser att du sprider bitter galla och snärjer med orättfärdighet. 24 Simon svarade: Be för mig till Herren, så att inget av det som ni har sagt drabbar mig. 25 Sedan apostlarna hade vittnat och förkunnat ordet om Herren vände de tillbaka till Jerusalem och lät under vägen många samariska byar höra evangeliet. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 11

Filippos och den etiopiske hovmannen 26 En ängel från Herren sade till Filippos: Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde. 27 Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud 28 och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29 Anden sade till Filippos: Gå fram till vagnen och håll dig intill den. 30 Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: Förstår du vad du läser? 31 Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig? svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. 32 Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som leds till slakt, liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det öppnade han inte sin mun. 33 Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans efterkommande, när hans liv nu upphöjs från jorden? 34 Hovmannen frågade Filippos: Säg mig, vem talar profeten om sig själv eller någon annan? 35 Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. 36 När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt? 38 Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. 39 När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. 40 Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea. 9 Saul på vägen till Damaskus 1 Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem. 3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. 4 Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: Saul, Saul, varför förföljer du mig? 5 Han frågade: Vem är du, herre? Jag är Jesus, den som du förföljer. 6 Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra. 7 Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen. 8 Saul reste sig upp, men fast hans ögon var öppna kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar var han blind, och han varken åt eller drack. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 12

Ananias. Saul i Damaskus 10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: Ananias! Han svarade: Ja, herre. 11 Herren sade: Gå genast till Raka gatan, och fråga i Judas hus efter en som heter Saul och är från Tarsos. Han ber, 12 och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga sina händer på honom för att han skall se igen. 13 Herre, svarade Ananias, jag har hört från många håll om den mannen och allt ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn. 15 Men Herren sade till honom: Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, 16 och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull. 17 Ananias gav sig i väg och gick till Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sade: Saul, min broder! Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig ande. 18 Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig, 19 och när han hade ätit återfick han krafterna. Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus 20 och började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son. 21 Alla som hörde honom häpnade och sade: Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna? 22 Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias. 23 Efter någon tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, 24 men han fick reda på deras planer. De lurade på honom vid stadsportarna dag och natt för att döda honom, 25 men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom från stadsmuren i en korg. Saul i Jerusalem 26 När han hade kommit tillbaka till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge. 27 Då tog Barnabas honom med sig till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren, som talat till honom, och hur han frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. 28 Sedan fick Saul komma och gå som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn. 29 Han predikade också för de grekisktalande judarna och disputerade med dem. De bestämde sig för att röja honom ur vägen, 30 men när bröderna fick reda på detta tog de honom ner till Caesarea och skickade honom därifrån vidare till Tarsos. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 13

Petrus i Lydda och Joppe 31 Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd. 32 Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda. 33 Där träffade han en man vid namn Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. 34 Petrus sade till honom: Aineas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd. Genast steg han upp, 35 och alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom, och de omvände sig till Herren. 36 I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. 37 Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. 38 Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. 39 Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. 40 Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: Tabita, stig upp! Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. 41 Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. 42 Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43 Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare. Petrus och Cornelius 10 1 I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. 2 Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. 3 En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: Cornelius! 4 Han såg förskräckt på ängeln och frågade: Vad vill du, herre? Ängeln svarade: Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. 5 Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. 6 Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet. 7 När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. 8 Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. 9 Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. 10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. 11 Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, 12 och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13 En röst sade till honom: Petrus, Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 14

slakta och ät! 14 Petrus svarade: Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent. 15 Då hörde han för andra gången en röst: Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent. 16 Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen. 17 Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft kom männen som Cornelius hade skickat. De frågade sig fram till Simons hus och stannade vid porten 18 och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där. 19 Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: Här är tre män som söker dig. 20 Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem. 21 Petrus gick ner till männen och sade: Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit? 22 De svarade: Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga. 23 Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där. Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med. 24 Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma. 25 När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. 26 Men Petrus sade åt honom att resa sig: Stig upp, jag är en människa, jag också. 27 Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade, 28 och han sade till dem: Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. 29 Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig. 30 Cornelius svarade: Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig 31 och sade: Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor. 32 Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet. 33 Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga. Petrus tal om hedningarna 34 Då tog Petrus till orda: Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor 35 utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. 36 Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus han är allas herre. 37 Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: 38 hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. 39 Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. 40 Men Gud uppväckte honom på tredje dagen Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 15

och lät honom visa sig, 41 inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. 42 Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. 43 Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn. 44 Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. 45 De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; 46 de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. 47 Då frågade Petrus: Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi? 48 Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar. Petrus redogörelse för hedningarnas omvändelse 11 1 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom upp till Jerusalem ställde de omskurna honom till svars 3 för att han hade besökt oomskurna och ätit med dem. 4 Petrus redogjorde då för allt som hade hänt: 5 Jag var i Joppe, och medan jag bad föll jag i hänryckning och hade en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den från himlen och kom ända ner till mig. 6 Jag såg efter vad det kunde vara, och då fick jag se markens tama och vilda fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 7 Jag hörde också en röst som sade till mig: Petrus, slakta och ät! 8 Men jag svarade: Nej, nej, herre. Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun. 9 För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent. 10 Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen igen. 11 Just då stannade tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12 och Anden sade åt mig att följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom hem till mannen. 13 Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe efter Simon som kallas Petrus. 14 Han har något att säga som skall rädda dig och alla i ditt hus. 15 Och när jag då började tala föll den heliga anden över dem alldeles som över oss i den första tiden. 16 Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas med helig ande. 17 Sedan de kommit till tro på herren Jesus Kristus har Gud alltså gett dem samma gåva som vi fick. Hur skulle då jag kunna hindra Gud? 18 När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 16

Barnabas och Saul i Antiochia 19 De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar. 20 Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus. 21 Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. 22 Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia. 23 När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren; 24 han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren. 25 Barnabas fortsatte sedan till Tarsos för att söka upp Saul, 26 och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna. 27 Vid denna tid kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 28 En av dem, som hette Agabos, lät genom Andens ingivelse förstå att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen den inträffade också under kejsar Claudius. 29 Då beslöt lärjungarna att man skulle sända understöd till bröderna i Judeen, var och en efter sina tillgångar. 30 De gjorde så och skickade Barnabas och Saul att överlämna gåvorna till de äldste. Petrus arresteras och blir räddad 12 1 Vid den tiden ingrep kung Herodes hårdhänt mot en del av medlemmarna i församlingen. 2 Han lät halshugga Jakob, Johannes bror, 3 och när han såg att judarna gillade detta fortsatte han och lät också gripa Petrus; det hände under det osyrade brödets högtid. 4 Efter arresteringen satte han honom i fängelse, bevakad av fyra vaktstyrkor om vardera fyra man, för att efter påsken ställa honom inför folket. 5 Petrus hölls alltså fängslad, och i församlingen bad man ivrigt till Gud för honom. 6 Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren fanns vakter som bevakade fängelset. 7 Då stod där plötsligt en ängel från Herren, och ett ljussken fyllde rummet. Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. Skynda dig upp, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer. 8 Ängeln fortsatte: Ta på dig bältet och sandalerna. Petrus lydde, och ängeln sade: Svep om dig manteln och följ mig. 9 Petrus följde med honom ut, men han förstod inte att det var verkligt, det som skedde genom ängeln, utan trodde att det var en syn. 10 De passerade en vaktpost och sedan en till och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. När de kom ut gick de gatan ner, och då försvann ängeln. 11 Så snart Petrus hade sansat sig sade han: Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig. 12 När han förstod hur det var gick han till huset där Maria bodde, mor till Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 17