En medeltida tegelugn i Dalby

UV SYD RAPPORT 2007:13 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING 2006 En medeltida tegelugn i Dalby Utbyggnadsområde 220 Påskagänget III Skåne, Dalby socken, Dalby 31:49, RAÄ 55, Lunds kommun Tyra Ericson En medeltida tegelugn i Dalby 1

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Odlarevägen 5, 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv 2007 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2007:13 ISSN 1104-7526 Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Omslagsbild Tegelugnen. I förgrunden rödbrända fyrkanaler, hitom lattan en stenläggningsrest och i bakgrunden, på ömse sidor om matjordsklacken, avtecknar sig den mörka fyllningen i en lergrav. Foto: Stefan Larsson. Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2007 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3

Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Undersökningens förutsättningar 5 Syfte och metod 7 Resultat 7 Tolkning och åtgärdsförslag 10 Referenser 12 Administrativa uppgifter 13

Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för undersökningen markerat med en ring. Skala 1:250 000. 4 En medeltida tegelugn i Dalby

En medeltida tegelugn i Dalby Utbyggnadsområde 220 Påskagänget III Tyra Ericson Sammanfattning En arkeologisk förundersökning har utförts inom en ca 8 500 m 2 stor del av fastigheten Dalby 31:49 i sydöstra utkanten av Dalby. Ytor om sammanlagt ca 500 m 2 banades av. Lergravar, en grop samt spår av en tegelugn påträffades. Tillsammans utgör de lämningar av småskalig tegelproduktion. Dimensionerna på bevarade tegelstenar samt resultat av 14 C-analys daterar lämningarna till medeltid. Platsen har erhållit fornlämningsnummer 55 i Dalby socken. Inledning Lunds kommun avser att exploatera utbyggnadsområdet Påskagänget III, beläget i sydöstra utkanten av Dalby. Exploateringen avser bostadsbebyggelse. Vid en arkeologisk utredning (Lagergren-Olsson 2003) påträffades lager och anläggningar inom delar av området. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd, utförde därför en arkeologisk förundersökning inom en ca 8 500 m 2 stor del av utbyggnadsområdet. Förundersökningen ägde rum i september 2006 och bekostades av Lunds kommun. Ansvarig för undersökning och rapport var Tyra Ericson. Undersökningens förutsättningar Undersökningsområdet, som ligger på åkermark, utgörs av en svag höjd och begränsas i norr av en bäck (fig. 2). Jordarten i området består huvudsakligen av moränlera, med inslag av svämsediment i anslutning till bäcken. Ett par hundra meter norr om underökningsområdet ligger Dalby medeltida bytomt (RAÄ 40). Inne i Dalby har ett par arkeologiska undersökningar av mindre ytor utförts, med inte bara medeltida lämningar utan också spår av förhistorisk bosättning (Wallin 1985, 1986). Inom bytomten, ca 600 m NV om undersökningsområdet, ligger Dalby kyrka och kloster/kungsgård (RAÄ 40:3). Vid utredningen påträffades, förutom själva tegelugnen, lager som tolkades som en väg samt en större sten som tolkades eventuellt utgöra rester av en husgrund. En medeltida tegelugn i Dalby 5

Fig. 2. Utdrag ur Fastighetskartan med undersökningsområde och fasta fornlämningar markerade. Skala 1:10 000 6 En medeltida tegelugn i Dalby

Lämningar av verksamheter, snarare än boende, är en sektor inom vilken få arkeologiska undersökningar skett. I UV Syds vetenskapliga program förs just handlingslandskapet, med t.ex. lämningar av småindustri och kommunikationleder, fram som ett aktuellt problemområde (Vetenskapligt program s 46). Syfte och metod Syftet med förundersökningen var att ta fram ett beslutsunderlag som klargör den på platsen aktuella fornlämningssituationen vad gäller fornlämningarnas bevarandestatus, utbredning, innehåll, dateringar och vetenskapliga potential. Matjorden banades av i ett större och tre mindre schakt. Schaktens placering styrdes av utredningsresultaten. Schakt och anläggningar dokumenterades i Riksantikvarieämbetets dokumentationssystem Intrasis. Ett urval av anläggningarna undersöktes till för hand medan några snittades med maskin, och profilerna ritades i skala 1:20. Prov för 14 C-analyser togs i några anläggningar. Resultat Fyra schakt med en sammanlagd yta banades av med maskin (fig. 3, 4). Det största schaktet lades i anslutning till den plats där en förmodad tegelugn påträffades vid utredningen. Där kunde dokumenteras spår av fyrkanaler i form av eldpåverkad alv omgivna av stenpackningar, en lerstensrest, ett tramplager och ett antal stenlyft, vilka tillsammans utgör spår/rester av en tegelugn (A50001, fig. 5, 6 och omslagsbild). Ugnslämningen var 7,6 6 m stor och orienterad i NNV SSÖ. Sånär som på två fragmentariskt bevarade stenpackningar och en möjlig lerstensrest finns inga bevarade konstruktionselement. Tegelugnens konstruktion avtecknas genom fyra (fem) rektangulära områden av upphettad/eldpåverkad morän. De utgör de indirekta spåren av ugnens fyrkanaler (d v s där man har eldat vid tegelbränningen). Fyrkanalerna har varit ca 1 m breda och 4 5 m långa. Spåren efter överbyggnad/valv utgörs av stråk av opåverkad moränlera mellan fyrkanalerna. Dessa mellanrum har varit ca 30 cm (motsvarar 1 fot och ca längden på en tegelsten), utom den nordligaste som har dubbla bredden. Det finns inga spår efter några arbetsytor eller någon fyrgrav. Enda aktivitetsspåret är trampytan (AL370) söder om ugnen. Ett träkolsfragment av ek kunde tillvaratas från ytan av en av fyrkanalerna och 14 C-dateras till 1000 1200-tal (Ua-28105, tabell 1). I en av stenpackningarna fanns ett träkolsfragment av lönn som 14 C-daterats till 1200-tal (Ua-28106, tabell 1). Ekfragmentets äldre datering torde bero på att det utgörs av kärnved. Runt tegelugnen, på ett avstånd av i vissa fall endast tre meter, fanns ett antal långsträckta anläggningar som tolkades som lergravar. De var 3 5 m breda, av varierande längd och ca 0,5 1 m djupa. Nedgrävningsprofilen var brant på den sidan som vätte mot tegelugnen och flack på motstående sida. De var igenfyllda i omgångar och med ett dominerande inslag av tegelkross i fyllningen. Det översta lagret i en av dem var det som tolkades som en väg vid utredningen. En medeltida tegelugn i Dalby 7

Fig. 3. Utdrag ur Fastighetskartan med undersökningsområde, schakt och anläggningar markerade. Skala 1:1 000 Dike Grop Fyrkanal Kulturlager Lergrav Lerstensrest Stenlyft/stenpackning Ugn Fig. 4. Schaktplan, med den västligaste delen av undersökningsområdet undantagen. 8 En medeltida tegelugn i Dalby

Fig. 5. Tegelugnen från söder. Foto: Stefan Larsson Fig. 6. Tegelugnen. Skala 1:50 En medeltida tegelugn i Dalby 9

För att ytterligare kontrollera vägteorin togs ett schakt upp i undersökningsområdets västa del. Det som där vid utredningen tolkats som en fortsättning på vägen visade sig vara ett tunt lager äldre matjord med inslag av tegelsmul, som bevarats i sluttningen mot det sumpigare området invid bäcken i norr. Den sten som vid utredningen tolkades som en eventuell byggnadsrest lokaliserades i ett annat schakt, nordväst om tegelugnen. Den låg lös i fyllningen i ytterligare en lergrav. I samband med den påträffades ett par brockor handslaget gult tegel, vilket indikerar att material förts på under 1500-/1600-tal eller senare. Övriga anläggningar utgjordes av dels en grop, dels ett antal diken. Gropen hade en fyllning som liknade lergravarnas och kan utgöra en probergrop, som grävts för att testa lerkvaliteten. Flertalet diken kunde konstateras vara recenta, men något kan eventuellt vara samtida med lergravarna. I fyllningen på en av lergravarna påträffades en mindre mängd djurben. Dessutom tillvaratogs prov av träkol, tegel och av den lokala leran. Lab. nr. Anl. nr. Anl. typ Material 14 C-ålder BP Kal. 1 sigma Ua-28105 598 fyrkanal träkol (ek) 860±35 AD 1050 1080 (3,4), AD 1150 1230 (64,8) Ua-28106 324 stenpackning träkol (lönn) 745±35 AD 1250 1285 (68,2) Kal. 2 sigma AD 1040 1100 (14,1), AD 1120 1260 (81,3) AD 1215 1295 (95,4) Tabell 1. 14 C-analyser (siffror inom parantes anger sannolikhet för tidsintervall). Tolkning och åtgärdsförslag Ett mindre antal medeltida tegelugnar har undersökts arkeologiskt i Sverige och övriga Norden. Det finns exempel på större och mindre ugnar, med längre eller kortare användningstid och uppbyggda av olika material, bl.a. lersten/obränt tegel. Konstruktionen har i princip varit lådformad, ibland ingrävd i en sluttning, och med en sida försedd med en rad öppningar för fyrkanaler, där det alltså eldats. Det har uppskattats att tegel under medeltiden massproducerades med 10 000 30 000 enheter per produktionsprocess, och att en bränning tagit ungefär 10 dagar. Kunskapen om processen kom till Norden med munkar, men även lönearbetare kan ha arbetat med tegeltillverkning (Rytter 2001). Medeltida tegelugnar har i Skåne undersökts i bl.a Fågelsång, Lemmeströ och Malmö (Nielsen 1977, Nielsen 1978, Billberg 1982). I både Kungahälla och Fågelsång har de, liksom i Dalby, lokaliserats i närheten av vattendrag. A50001 förefaller ha varit uppbyggd av lersten/obränt tegel, som delvis rödbränts i samband med tegelbränningen. Golvet har utgjorts av alven. Det är troligt att fyllningen i lergravarna åtminstone delvis utgörs, inte av trasiga tegelstenar utan av resterna av den raserade ugnen. Dessutom saknas spår av arbetsytor och fyrgrav, vilket talar för att ugnen använts vid något enstaka tillfälle, kanske för en enda bränning. 10 En medeltida tegelugn i Dalby

Mitt förslag till tolkning är att man anlagt tegelugnen mellan toppen av en låg förhöjning och den norr därom liggande bäcken. Runt ugnen grävdes lergravar, där råvaran till såväl teglet som själva ugnen togs. Lergravarnas nedgrävningskant var flack i riktning bort från ugnen, d.v.s. åt det håll där det fanns fria ytor som kunde användas för att älta leran, slå teglet och lägga det på tork. Särskilt det något mer höglänta partiet i sydväst torde ha varit lämpligt att torka tegel på, då marken var torrare där än närmare bäcken. Det torkade teglet har förts till ugnen, bränts, och sedan forslats vidare till byggarbetsplatsen. Ugnen har raserats och resterna så småningom hamnat i lergravarna. Detta har skett i omgångar, i åtminstone någon av lergravarna finns igenväxningsskikt som visar att de stått öppna. Heligkorskyrkan och Augustinerklostret (och möjligen den sockenkyrka som legat sydöst därom?), torde vara de enda tidig- eller högmedeltida byggnader i Dalby där tegel använts i någon större omfattning. Det är därför rimligt att anta att tegelugnen, trots att den är belägen mer än 500 m från kyrkan och klostret, har med dessa institutioner att göra. Tänkbara lokaliseringsfaktorer kan vara närheten till bäcken, kvaliteten på den lokala ler-råvaran, att man velat förlägga denna relativt brandfarliga verksamhet på ett visst avstånd från bebyggelsen eller helt enkelt på att markområdena närmare kyrkan och klostret inte var tillgängliga. 14 C-dateringarna (tabell 1) divergerar något. Om man tar hänsyn till att ekprovet har en högre egenålder, och gör en gemensam kalibrering av de två proven, så överlappar de i slutet av 1200-talet. Det är därför sannolikt att ugnen användes under denna tid. Erik Cinthio nämner tegelarbeten i kyrkan under 1200-talets första hälft eller mitt och konstaterar att det bör ha varit i anslutning till dessa arbeten med kyrkan som man påbörjat byggandet av permanenta klosterbyggnader enligt en generell plan, men att det är oklart hur mycket man byggde under 1200-talet (Cinthio 1989 s. 23f). Den ännu kvarstående västra klosterlängan bedöms, åtminstone delvis, härröra från 1300- talet och vara uppbyggd av tegel från olika bränningar (Eriksdotter 2005 s. 83ff). Kanske kan den nyupptäckta tegelugnen ha använts i samband med anläggandet av denna eller någon av de nu raserade klosterbyggnaderna. Då inga egentliga lämningar, utan endast spår, återstår av tegelugnen föreslås inga fortsatta antikvariska insatser på platsen. En medeltida tegelugn i Dalby 11

Referenser Billberg, I. 1982. En medeltida tegelugn i Malmö. Bebyggelsehistorisk tidskrift Nr 3 1982, s. 205 213. Cinthio, E. 1989. Benediktiner, augustiner och korherrar. I: Cinthio, E. (red.) Skånska kloster. Skånes hembygdsförbunds årsbok 1987/88, s. 19 45. Eriksdotter, G. 2005. Bakom fasaderna. Lund Studies in Medieval Archaeology 36. Lagergren-Olsson, A. 2003. Arkeologisk utredning. Tegel i Dalby. Skåne, Dalby socken, Bangården i Dalby. RAÄ UV Syd Rapport 2003:26. Nielsen, K. 1977. Tegelugnar i Fågelsång. Ale nr 2 1997, s. 4 7. Nielsen, K. 1978. En tegelugn i Lemmeströ en av de äldsta i Skåne? Ale nr 1 1978, s. 13 24. Rytter, J. 2001. Tegelovnen i Konghelle. I: Andersson, H, Carlsson, K & Vretemark, M. (red.) Kungahälla. Problem och forskning kring stadens äldsta historia, s. 134 148. Vetenskapligt program för UV Syd 1999 2002. RAÄ UV Syd Rapport 1999:35. Wallin, L. 1985. Kv Axeln 22, 23, 31 och 32, fl 15, Dalby sn, Skåne, 1985. RAÄ Rapport. Wallin, L. 1986. Kvarteret Kloster i Dalby. Medeltida och eftermedeltida byggnadslämningar. RAÄ Rapport UV 1985:15. Vedartsanalyser utförda av Ulf Strucke, RAÄ UV Mitt. 12 En medeltida tegelugn i Dalby

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 422-499-2006 Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-2910-06, 2006-06-20 Projektnummer: 1420579 Undersökningstid: 4 7 september 2006 Projektgrupp: Tyra Ericson, Stefan Larsson Underkonsulter: Sydschakt, Hyrman AB Exploateringsyta: 8 500 m2 Undersökt yta: 500 m2 Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C 4j Koordinatsystem: Lunds lokala Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6172,64 y 1345,32 Höjdsystem: RH 70 Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 2 ritfilmer med profilritningar i skala 1:20, foto U nr 3403 Dokumentationshandlingar som förvaras hos Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd, RAÄ, Lund: Digitalt dokumentationsmaterial för Intrasisprojekt S2006:031 Fynd: Fynd nr 1, inlämnat till Lunds Universitets Historiska Museum (LUHM) med LUHMnr 31590 En medeltida tegelugn i Dalby 13

UV Syds rapportserie 2007 1. Huseby. Skatelövs sn. Småland FU Bengt Söderberg 2. Utredning i Örja kyrkby. FU Katalin Schmidt Sabo 3. Vägdragning i Södra Vallåkra. Kvistofta sn. FU Katalin Schmidt Sabo 4. Asmundtorp 29:3. FU Tyra Ericson 5. Oxie 54:6. FU Thomas Andersson 6. Saxtorp 6:51 och 6:53. AU Sven Hellerström 7. Utbyggnadsområde 125, Linero III. St. Råby sn. FU Tyra Ericson 8. Boplatslämningar och gravar i Gröstorp. Järrestads sn. FU Nathalie Becker 9. Väg E6 Trelleborg Vellinge. Ett motorvägsbygge. FU Bengt Jacobsson 10. En välbevarad äldre järnåldersgård i Uppåkraboplatsens omland. FU Tyra Ericson 11. Utbyggnadsområde 129 Östra Torn IV. Lund FU Tyra Ericson 12. Boplatslämningar i Borgeby. SU Bengt Jacobsson 13. En medeltida tegelugn i Dalby. FU Tyra Ericson