RASINFORMATION LEONBERGER 1
LEONBERGERSÄLLSKAPET (LBSS) Styrelse, kommittéer, valphänvisare och lokalombud presenteras på separat medföljande lösblad. Välkommen som medlem LBSS postgironummer: 450 42 15-7 Medlemsavgift: 210:-/år för huvudmedlem, 65:-/år för familjemedlem Rullande medlemsskap OBS! 6 månaders fritt medlemskap i Leonbergersällskapet vid valpköp, om uppfödaren anmäler valpköparen till LBSS. Leonbergsersällskapets rasinformation är gjord i juni 1996 på uppdrag från styrelsen. Texten har arbetats fram av Ann-Christin Sultan samt redigerats av Anki Johansson, Ann Johansson och Christa Rindhoff. Redigerad maj 1998 av Lena Lindgren. Nytryck maj 2000 1
Leonbergersällskapet (LBSS) Föreningen bildades 31/10 1981 i samband med utställningen "Stora Stockholm". Medlemsantalet var vid den tidpunkten 38 st. Idag har LBSS kring tusen medlemmar. 1979 registrerades 14 hundar att jämföra med 1997 då 344 hundar registrerades. Rasens registreringssiffror har legat mellan 300-400 hundar/år de senaste 10 åren. Att köpa hund Nedanstående frågor bör du ställa dig innan du börjar planera ditt hundköp! Om du tvekar att svara JA på någon av frågorna så bör du vänta tills du har förutsättningar att erbjuda din hund det goda och trygga liv den har rätt till. Vill hela familjen ha hund? Har vi råd med hund? Kommer hunden att ha sällskap tillräckligt stor del av dagen? Är jag införstådd med att jag tar vård om en levande individ, som har rätt till god omsorg och omvårdnad under 10-12 år framöver? Har vi förutsättningar att fostra en stor hund? Om du svarat JA på ovanstående frågor är det dags att ställa nästa fråga. - Är Leonberger rätt ras för mig/oss? Lite vägledning hoppas vi att du får när du tar del av denna rasinformation. Låt valpköpet ta den tid som behövs. Sök kunskap genom att besöka uppfödare (helst flera), besöka utställningar, se vuxna hundar och läs hundlittera-tur. Du skall ju välja en livskamrat som du skall inleda ett förhoppningsvis långt förhållande med. Du skall också välja en uppfödare som passar dig och dina krav. Det kan inte nog betonas vikten av att man känner förtroende och tillit för varandra. Att läsa Hundägaren utgiven av Svenska kennelklubben Leonbergerboken av Margareta Gustavson-Eskner och Ulrika Rogert Der Leonberger Hund av Helga Schindler Der Leonberger av Hannelie Schmitt/Gerhard Zerle LBSS Valphänvisnings service Valphänvisning är en kostnadsbelagd service som LBSS utför på begäran av uppfödaren. Hänvisning sker till kullar som följer föreningens avelsrekom-mendationer. LBSS meddelar alltid att föreningen inte lämnar någon rekommendation eller garanti utan att det endast är en hänvisning, som grundar sig på att uppfödaren inte har någon anmärkning på sig i anledning av SKK:s grundregler. Övrigt ansvar åvilar helt uppfödare/valpköpare. 3
LBSS Avelsrekommendationer 1 SKK:s grundregler för hunduppfödning skall följas. 2 Avelshund skall vara höftleds- och armbågsleds röntgad UA. Avelshund får ej vara behäftad med andra kända ärftliga utvecklingsrubbningar eller sjuk-domar. (Betr. armbågsledsröntgen gäller det hund född efter 920409). 3 Avelshund skall vara ögonspeglad och fri från ärftlig ögonsjukdom. Ögonspeglingen får ej vara äldre än ett år vid avelstillfället. 4 Tik får ej paras före två års ålder. 5 Felfärgade hundar eller avkomma efter felfärgad hund får ej användas i avel. Ej heller får kända anlagsbärare kombineras. 6 Avelshund skall ha erhållit minst två förstapris på officiell utställning i unghundsklass eller öppenklass för två olika domare. 7 Avelshund skall ha godkänd karaktärstest alternativt MUH-test. 8 Beträffande utländsk hund skall den vara HD-fri samt avelsgodkänd i sitt hemland eller om avelsgodkännande ej förekommer skall hunden vara HD-fri samt ha utställningsmeriter motsvarande två stycken första pris. Att välja uppfödare En ansvarsmedveten uppfödare är: väl insatt i rasens för och nackdelar. väl insatt i uppfödandets förutsättningar och har praktisk erfarenhet. införstådd med SKK:s grundregler, konsumentköplag, avtalslag, djurskyddslag och marknadsföringslag o.s.v. Hunduppfödandet och hundägandet omgärdas av ett stort och mäktigt regelverk. Du skall alltså känna att du vänder dig till en kompetent person när du skall köpa din valp. En ansvarsmedveten uppfödare kan redovisa resultat från sin uppfödning i form av utställningsresultat, statistik över utfall av röntgen och ögonlysning o.s.v. Du skall alltså känna att du vänder dig till en uppfödare som är intresserad av sitt resultat. En ansvarsmedveten uppfödare kommer även att försöka ta reda på om du har förutsättningar att ta vård om och förvalta en av uppfödarens valpar. Du skall alltså känna att uppfödaren tar ansvar för hur valparna får det. Att välja valp Om du valt uppfödare med omsorg så ta gärna hjälp av honom/henne. Uppfödaren har följt sina valpar hela tiden och har säkert en viss uppfattning om personligheterna. Var så upp-riktig som möjligt när du beskriver dina förhållanden, samt vad du förväntar dig av din hund. 4
Köpet Du skall vid köpet ha ett skriftligt köpeavtal, veterinärbesiktningsintyg (ej äldre än 7 dagar) samt anvisningar om valpens utfodring och skötsel. Valpen skall vara avmaskad och parvo vaccinerad. Fr.o.m. 97-01-01skall hunden även vara ID-märkt. ID-märkning kan göras som tatuering i örat eller med micro-chips i nacken. Fodervärdsavtal Ett fodervärdsavtal är ett delat ägarskap, där uppfödaren behåller avelsrätten till ett visst antal kullar. Många tvister mellan uppfödare och fodervärd hade kunnat undvikas om båda parter tänkt sig för innan ett sådant avtal upprättas. Kontrollera hos SKK eller LBSS vad som faktiskt är skäligt vid dessa avtal. Försäkra din hund Oavsett vad som avtalats om ömsesidigt försäkringsskydd vid köpeavtalets upprättande, skall du försäkra din hund. Är olyckan framme så blir veterinärvården en betydande utgift. En levnadsglad hund utsätter sig för betydande risker! Som avslutning till detta vill vi referera till Ann-Marie Hammarlunds rader i SKK:s publikation Välkommen valp: "Om valpen är uppfödd av en uppfödare, vars målsättning är att föda upp sunda hundar, bör din valp vara ämne till en bra hund. Men utan god miljö och en god uppfostran kanske inte valpen utvecklas så som man skulle önska. Det beror således på dig och din familj om hunden skall bli till verklig lycka och glädje." 5
Leonberger "lejon" med historia Det mesta av följande leonbergerhistoria är hämtat ur Yvonne Björnbergs text som var införd i SSD bladet nr 3 1983. I Leonberg, en liten förstad till Stuttgart i södra Tyskland, levde 1808-1889 den passionerade djurvännen, tillika stadsrådet Heinrich Essig. Denne man var under sin tid även mycket känd för sin hunduppfödning, enär han ägnade ca 50 år av sin livstid åt att föda upp hundar. De hundar som Essig födde upp var bl a newfoundlandshund, landseer, grand danois, tibetansk mastiff, bulldogg samt jakthundar av skilda raser. Dock handlade hans liv inte enbart om hundar, hans egendom kallades populärt för Leonbergs lilla Hagenbeck, på grund av alla de djur som fann en fristad på hans egendom. Där fanns allt från fasaner och påfåglar till rävar och hjortdjur. Till sitt redan stora hundbestånd inskaffade Heinrich Essig en S:t Bernhards-hane direkt från klostret med samma namn i Schweiz. Den blev parad med en vit/svart Newfoundlandstik och år 1839 föddes den första brokiga kullen av en ras som så småningom skulle utvecklas till Leonberger. Valparna i denna kull var vit och svart fläckiga. De hade "bernadinernas" storlek (låt oss komma ihåg, att vid denna tid såg S:t Bernhardshund ganska annorlunda ut mot vad vi är vana vid idag; de hade storlek, men en otrolig smidighet och styrka för att kunna genomföra sitt "arbete" i alperna) och en önskvärd vaktinstinkt. Efter fyra generationer med de egna "nya" hundarna köptes åter en S:t Bernhardshane från klostret. Som betalning för denne hane lämnade Essig två "Leonberger"-valpar, för att ett år senare få ett utlåtande från munkarna om hundarna, enligt vad som sägs gjorde dessa två hundar succé på klostret genom att överträffa den egna uppfödningen på en del områden, främst läraktighet, uthållighet, styrka och vaktinstinkt. Intresset för den nya rasen från Leonberg började nå över gränserna, och Essig använde för första gången en Pyreneérhane (vilken omtalas som sällsamt vacker, långhårig och med mycket ädelt utseende) till sin stam. Vad som nu finns att läsa om denna ras vid tidpunkten i mitten av 1800-talet är, att den skapats för och ärvt de egenskaper Heinrich Essig önskat, nämligen storlek, kraftfullhet samt ett utmärkt spårsinne efter S:t Bernhardshunden och godmodighet, full trohet till sin familj/ägare, rörlighet och simglädje med påfallande uthållighet i vatten från Newfoundlandshunden samt vaksamheten och den goda synen från Pyreneérn. År 1846 föddes den valpkull som erhöll rasnamnet och som kom att likna lejonet i staden Leonbergs stadsvapen. Huruvida slumpen avgjorde detta eller ej, därom tvistar leonbergerfolk än idag. Vid denna tid, från 1850 och senare, avlade Essig främst på hundar med en mankhöjd mellan 60 och 80 cm. Han föredrog vita eller silverfärgade hundar med svart mask. Men färgen övergick ju under årens lopp ibland till svartvitt, ibland till vit-svart-röda hundar och slutligen till allt fler rödbruna, guldgula och lejongula med svart mask. 6
Leonbergerskaran var på den här tiden brokig, och ur de ovannämnda färgerna kom även sandfärg, silvergrått (s.k silver-varg); hundar med mycket svarta hår-spetsar och gul botten (s.k guldvarg). Essig höll sig med många avelsdjur och leonbergern började höra talas om sig. Pressen spekulerade bl a med tanke på de stora färgvariationerna. År 1895 finner man t ex i Illustrierte Leipziger Zeitung: "I vissa fall finner man snövita Leonberger med svart mask och mörka ögon, en del är dock röda med vita fläckar och åter andra är i det närmaste helt svarta". Efter 1870 började leonbergern bli något av en modehund, idag skulle den kanske kunna kallats för en "inneras" för folk med gott om pengar. Valparna betingade ett pris av minst 100 Gulden. Heinrich Essig hade diplomatiska förbindelser som naturligt gav rasen en puff i den riktningen. Ett plock ur skaran "högheter" som höll sig med Leonberger var bland andra hertig Fredrich av Baden, Richard Wagner, Bismark, kejsar Napoleon lll, Italiens kung Umberto, Siciliens Garibaldi och kejsarinnan Elisabeth (Sissy) av Österrike, som i sin ägo som mest hade 7 Leonberger samtidigt. Leonberger exporterades till så gott som hela världen. Norge och Sverige fick sina första Leonberger omkring år 1885 och i samma veva skickades hundar till bl a en zoologisk trädgård i Belgien, till Turkiet och Jugoslavien, Nord och Sydamerika, Kanada, Afrika (där rasen f.ö lär finnas kvar än idag på olika ställen) och till Japan. Det påstås också att år 1894 exporterades inte mindre än 374 hundar av rasen till Ryssland. Utställningar började nu bli av intresse för rasen och år 1895 skriver en Münchentidning: "Utställningens vackraste hund var gul-brun med svarta shatteringar, den såg ut som ett lejon, så praktfull och elegant". 7
Självfallet fick Heinrich Essig och hans uppfödarkollegor beska kommentarer p g a rasens förhållandevis stora popularitet och framförallt för dess höga pris. I en gammal bok om stora hundraser skriver L. Fiedelmeier i sin rasbeskriv-ning om Leonberger: "Att man genom hunduppfödning kan göra verkligt stora pengar, visar oss en man i Leonberg vid namn Essig. Det är bara att mixa ihop lite hundar av alla de raser och sedan kalla dem Leonberger. Då köps de till orimliga priser av överhet och annat. En sannerligen lukrativ sak!" Så fortsätter en ironisk salva om 3 sidor i boken för att avslutas med en rasbeskrivning bestående av 30 rader. Den mest kände och framförallt mest omskrivne av Essigs hundar var hanen Marco (se bild ovan). Marco var mycket prisbelönt och eftersökt av många, men ingen kunde lösa honom för det pris Essig begärde. Efter Heinrich Essigs bortgång bildades år 1890 en intresseförening för rasen. År 1895 bildades den första egentliga rassammanslutningen med säte i Stuttgart. Albert Kull m fl upprättade samma år rasens standard och man räknar rasen Leonberger som renrasig först omkring år 1895. År 1897 omarbetades standarden och 1901 grundades "Nationella Leonbergerklubben", år 1908 omstrukturerad till kort och gott "Leonberger Club". Nya omarbetningar av standarden gjordes åren 1922, 1938 och 1950. År 1955 blev ny standard godkänd av FCI, vilken i sin tur omarbetades 1964, 1973, 1978 och senast 1996. Några ord skall också sägas om de problem som uppstod inom rasen både efter 1:a och 2:a världskriget. Efter första kriget förtäljer historien att endast 4-5 rasrena hundar fanns att tillgå för fortsatt avel, och basen var så smal, att man åter började korsa in de "ursprungliga" raserna. Andra världskriget blev naturligtvis också en katastrof, vem kan hålla så stora hundar i krigstid? 8
År 1945 föddes 5 kullar med tillsammans 23 överlevande valpar. Många insatser gjordes för att bevara "lejonen" och år 1955 föddes 22 kullar med 94 överlevande valpar. Hoppar vi till år 1975 finner vi att 49 kullar fötts med tillsammans 296 valpar. Under 1980-talets början föddes ca 500-600 valpar per år i Västtyskland. Leonberger i Sverige Som tidigare nämnts, fanns här leonberger redan på 1800-talet. Hos Jägmästare G.Kastman i Nääs fanns bl a en hanhund från Tyskland, vid namn Juno efter Bon Coeur undan Cora, uppfödd av H Hoppe. Juno var, enligt uppgift svart med bruna ben och född år 1883. Tiken Lizzie, gulbrun och född 1881, hämtades från Aachen. Dessa hundar går ej att spåra, inte ens stamorganet i Leonberg klarar det, tyvärr. Veterinär J Vennholm i Sala ställde, på Stockholmsutställningen 1886, ut en hane vid namn Tell. Tell var stålgrå med vita tår och vit bringa och enligt uppgift född i Sverige år 1884. A Lindgren i Karlstad hade två leonberger-s:t Bernhardhundar som hette Björn och Flora. De parades och fick bl a en valp vid namn Björn. Denne Björn var svart med en liten vit fläck på bröstet. En hane, Barry, deltog på tidigare nämnd utställning i Stockholm. Han var vit med bruna fläckar och född i Sverige 1884 hos C V Blomqvist i Stockholm. I Svenska Kennelklubbens tidskrift 1901 finns en illustration samt en rasbeskrivning från 1895. Under "Allmänt utseende" kan man läsa: "En hund, så stor som möjligt, hvilken imponerar såväl genom rik hårbeklädnad, god proportion mellan hufud och kropp, som ock genom angenäm färg och eleganta rörelser, ock som hos hvilken varje karikatur lutande överdrift är utesluten. Dess utseende låter mera sluta till brukbarhet och förstånd än åtskilliga andra, modet blott tjänande rasers. Lynnet är lifligt, hvarken för eldigt eller häftigt, ej heller dåligt och alls icke lömskt. Klokhet, tillgifvenhet och vaksamhet måste göra denna hund lika väl till en trogen vän och kamrat för människan, som till en energisk beskyddare av hennes lif och gods, liksom äfven hans rörlighet och uthållighet, förbundna med en vacker kropp och ett rikt hårlag, som gifver den största motståndskraft mot yttre inflytande, stämpla honom till en användbar ledsagare i vatten, till fots och till häst". En vacker beskrivning som vi anhängare av rasen gärna skriver under på än i dag. Leonberger idag Under 1960-talet kom två tikar till Sverige, tyvärr kom dom aldrig att användas i avel. På 1970-talet kom de hundar som skulle bli föräldrar till de första kullarna av rasen i Sverige och Norge. Hundarna kom från Danmark och kennel Troldegaards. 1974 kom Troldegaards Lion till Solveig Linde och 1978 kom Troldegaards Cerberus och Troldegaards Tanja till Margareta Gustafsson och Sven Eskner. De två sist nämnda blev 1979 föräldrar till den första kullen i Sverige. I december 1978 föddes Norges 9
första kull efter Troldegaards Lion och undan tiken Adele von Murrtal, på kennel av Nordens Löve. Ur denna kull kom 5 st valpar till Sverige. Det stora flertalet av dagens svenska och norska leonberger har någon av dessa hundar bakom sig. Under 80- och 90-talet har flera hundar importerats och gått i avel. Detta kapitel skulle bli alldeles för långt om vi skulle presentera alla hundar som betytt och betyder mycket för rasens utveckling, därför vill vi hänvisa intresserade till den rasbok som LBSS ger ut. Sverige har haft en mycket positiv utveckling av rasen och idag håller våra hundar en mycket god internationell klass. Rasen har förvaltats av en ambitiös och duktig uppfödarkår. Idag företräds rasen av ett flertal uppfödare som utvecklat ett gediget raskunnande. Rasen har idag ett gott hälsoläge. Svenska leonberger har exporterats till framförallt våra grannländer, men även till USA, Kanada, Nya Zeeland, England, Tyskland, Italien och Belgien. Personlighet/karaktär I den rasbeskrivning som antagits av FCI 1996 står det att leonbergern är en familjehund som under dagens boende och levnadsförhållanden skall vara en behaglig partner, som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad barnvänlighet. Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv. 10
Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla livssituationer. Till de karaktärsegenskaper som krävs hör framförallt: Självsäkerhet och suverän oberördhet. Måttligt temperament (med bl a leklust). Beredvillighet att underordna sig. God inlärningsförmåga och uppmärksamhet. Ovanstående är en utmärkt beskrivning av rasen, men kan kräva en kommentar då somliga av ovanstående egenskaper kan synas svåra att förena i en och samma individ. Vad gäller barnvänlighet så älskar leonbergern barn. Tänk dock på att ingen hund, av vilken ras det månde vara, kommer att tycka om barn, om den inte blir behandlad med respekt. Det är föräldrars och vuxnas ansvar att lära barn umgås med hundar. Lämna aldrig hundar och barn utan uppsikt. Att gå på promenad med en leonberger, kräver att barnet nått upp i tonåren och är moget för det ansvar som det innebär att själv ta ansvar för en hund. Vaktegenskaper omnämndes i tidigare rasbeskrivningar som önskvärda på rasen. En kommentar om detta kan dock fortfarande vara på sin plats. Grundläggande rasegenskaper ändras ju inte i en hast för att man ändrar ordalydelsen i rasbeskrivningen. Det har aldrig varit självklart att rasen skulle vara en utpräglad vakthund. Det är en stor variation på hundarnas vaktinstinkter. Vissa individer vaktar aldrig synligt medan andra har haft tydliga anlag åt det hållet. 11
Då egenskapen under rasens hela historia ansetts som önskvärd bör man vara medveten om att den finns även om du i vardagslag inte ser så mycket av den. Många leonbergerägare kan vittna om att deras snälla lite försiktiga tik blivit ett rytande "lejon" när mor eller barnen i huset utsatts för hot. Även motsatsen förekommer då ägaren är besviken för att hunden inte kommit till försvar i hotfulla situationer. Hundar i flock eller som har inhägnat revir vaktar oftast mer. Miljön spelar en betydande roll liksom ärftliga faktorer. Självsäkerhet och suverän oberördhet är en egenskap som gör att leon-bergern kan få för sig att den själv skall avgöra när man ska hälsa på främmande och liknande. Måttligt temperament: En Leonberger kan mycket väl tänka sig att sova bort dagen tillsammans med dig inomhus. Går ni på promenad har du en pigg och livlig följeslagare i skog och mark. Glädjefnatt infinner sig när älskade mattar och hussar behagar komma hem. Leonbergern skäller när det kommer någon inom reviret, som oftast är tomten eller den närmaste omgivningen. Det är vanligt att leonbergern "pratar" med dig som ägare när den vill något eller är glad. Det är mycket sällsynt att en leonberger betraktas som "skällig". En hund som lämnats ensam protesterar med att skälla! En nöjd hund skäller inte. Skallet är ett sätt att påkalla uppmärksamhet. Leonbergern liksom andra hundar behöver sin flock för att vara lycklig. Beredvillighet att underordna sig är ett mycket utmärkande drag. Leon-bergern är en signalkänslig hund. Rasen är mycket lättlärd och samarbetsvillig. Att observera är att en hund med denna karaktärsegenskap skall komma till sin rätt. En stor hund behöver en god uppfostran för att bli den rastypiska och underbara hunden som han var avsedd till. Det beteende den vuxna hunden uppvisar är en kombination av arv och miljö. Vi har nu försökt att med ord beskriva de grundläggande egenskaperna som kännetecknar rasen. Då utrymmet är begränsat och hundarna individer så blir det en knapp bråkdel som berörts. Dessutom har vi människor mycket trubbiga instrument, när det gäller att rätt beskriva och värdera hundars själsliga förmågor. Leonbergern som arbetande hund Leonbergern är mycket lättlärd, arbetsvillig och följsam. Redan som liten valp kan och vill den gärna lära sig enklare dressyr, såsom "sitt", "ligg" osv. I rasens hemland, Tyskland, är leonbergern klassad som brukshund, där tävlar man i alla disciplinerna, även skydds. I Sverige har flera hundar tagit tjänstehundscertifikat och flertalet tävlar framgångsrikt i såväl sök, spår och rapport ända upp till elitklass och svenska lydnadslandslaget. 12
Det finns även de som funnit en utmärkt eftersökshund i leonbergern. Under det första levnadsåret då motionen är begränsad, är det synnerligen lämpligt att gå valp- och unghundskurser. Man kan då leka fram leonbergerns härligt egenskaper och lära sig aktivera hunden på rätt sätt. Idag testas de flesta avelsdjurs mentala status i någon av de av LBSS godkända testerna Mental Unghundstest och Karaktärsprov med hjälp av Brukshundklubben. Vattenarbete Leonbergern har stor förkärlek till vatten. Ett arv som den har från newfoundlandshunden. Den har simhud mellan tårna vilket gör den till en utmärkt simmare. Simning är en motion som passar alla åldrar. Redan som liten valp kan den lära sig att simma. Vattenarbete passar leonbergern perfekt, den får både simma och arbeta. 13
Har man en hund som älskar att bada, tycker om människor och släpar upp allt på land (t ex en newfoundlandshund eller leonberger) då ska man prova på vattenarbete. Det är en rolig, lite udda och framförallt en blöt sport att hålla på med. Tyvärr är säsongen som bekant ganska kort, men hundarna har roligt och stortrivs. Vattenarbete är en ganska ny sport inom hunderiet. Svenska Newfoundlandsklubben "SNK" har tagit fram tävlingsregler och anordnar idag dessa vatten-prover. Proverna blev officiella för newfoundlandshundar den 1 maj 1994. 1 januari 1996 blev vattenproverna officiella även för leonbergern. Proverna har samma status som t ex lydnadsprov osv. Man kan naturligtvis få ut championat, S(Vp)Ch = Svensk Vattenprov Champion. Leonberget z Xmakes The Rules "Magnum" har tillsammans med sin förare Lena Svensson, banat vägen för de andra. Han började tävla i vatten redan 1993. De tävlar med stor framgång i elitklass. Man tränar och tävlar i vatten. Det är även en hel del landträning. De flesta moment som ingår i vattenarbetet tränas in på land och flyttas sedan ut i vattnet. En färdigutbildad hund livräddar människor, bogserar in båtar och apporterar osv. Svenska Newfoundlandsklubben och Leonbergersällskapet håller kurser för vattenintresserade. 14
STANDARD FÖR LEONBERGER Grupp 2 - FCI nr 145 Originalstandard 1996-01-04 FCI-standard 1996-01-04; tyska SKKs standardkommitte 1996-06-18 Ursprungsland/hemland - Tyskland Användningsområde - Vakt-, sällskapsoch familjehund. Fci-klassifikation - Grupp 2, sektion 2.2 BAKGRUND/ÄNDAMÅL Mot slutet av 1830- och början av 1840-talen korsade Heinrich Essig, rådman i Leonberg utanför Stuttgart, en svart-vit newfoundlandstik med en s k barry-hane från klosterhärbärget Grosser St. Bernhard. Senare användes även en pyrenéisk bergshund. Resultatet blev mycket stora hundar med övervägande lång, vit päls. Essigs mål var att få fram en lejonliknande hund. Lejonet är det djur som finns i staden Leonbergs stadsvapen. De första hundar som verkligen kallades för leonberger föddes 1846. Dessa hundar förenade i sig de främsta egenskaperna hos de raser de härstammade från. Redan en kort tid därefter kom många av dessa hundar från Leonberg att säljas över hela världen som statussymboler. Mot slutet av 1800-talet hölls rasen i Baden-Württemberg företrädesvis som gårdshund. Dess vakt- och dragegenskaper var mycket uppskattade. Under båda världskrigen och i efterkrigstidens nödår minskade antalet avelsdjur dramatiskt. Idag är leonberger en utmärkt familjehund, som uppfyller =alla krav dagens moderna liv kan ställa på den. HELHETSINTRYCK I enlighet med sitt ursprungliga användningsområde skall leonberger vara en mycket stor, kraftig och muskulös men samtidigt elegant hund. Rasen kännetecknas av en harmonisk kroppsbyggnad och ett självmedvetet och lugnt men samtidigt livligt sätt. I synnerhet hanhunden skall vara imponerande och kraftfull. VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN Mankhöjd/kroppslängd: 9:10. Bröstdjupet skall motsvara ca 50 % av mankhöjden. UPPFÖRANDE/KARAKTÄR Som familjehund under dagens boende- och levnadsförhållanden skall leonberger vara en trevlig kamrat, som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad barn-vänlighet. Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv. Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla situationer. Till de karaktärsegenskaper som krävs hör framför allt: självsäkerhet och suverän oberördhet, måttligt temperament (har även leklust), 15
beredvillighet att underordna sig, god inlärningsförmåga och uppmärksamhet, opåverkad av ljud. HUVUD Huvudet skall som helhet vara mer djupt än brett och snarare långsträckt än kompakt. Förhållandet skall vara ca 1:1 mellan nosparti och skalle. Huden på huvudet skall genomgående vara stram, utan pannrynkor. Skallparti I profil och framifrån sett skall skallen vara föga välvd. Skallens grovlek skall vara i proportion till rygg och extremiteter; den får dock inte vara tung. Bredden vid skallens bakre del skall inte vara påtagligt större än vid ögonen. Stop Stopet skall vara tydligt markerat men måttligt sluttande. Nostryffel Nostryffeln skall vara svart. Nosparti Nospartiet skall vara ganska långt. Det skall inte vara spetsigt. Nosryggen skall vara jämnbred. Den skall inte vara konkav utan hellre lätt välvd (s k ramsnos). Läppar Läpparna skall vara strama, svarta och med slutna mungipor Käkar/tänder Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt, regelbundet och fulltaligt saxbett. (Avsaknad av M3 tolereras.) Tångbett är tillåtet. Det skall inte finnas någon insnörning i underkäken vid hörntänderna. Kinder Kinderna skall endast vara svagt markerade. Ögon Ögonen skall vara ljus- till mörkbruna, ju mörkare desto bättre. De skall vara medelstora och ovala. De skall varken vara djupt liggande eller utstående. De skall ej heller vara för tätt eller för brett placerade. Ögonlocken skall sluta väl an och bindhinnan skall inte synas. Den synliga ögonslemhinnan skall inte vara röd. Öron Öronen skall vara ansatta högt men ej för långt bak. De skall vara hängande, medelstora, åtliggande och fylliga. HALS Halsen skall mjukt övergå i manken. Halsen skall hellre vara lång än kort. Den får inte ha lös hud eller hakpåse. KROPP Manke Manken skall vara markerad, i synnerhet hos hanhunden. Rygg Ryggen skall vara stram, plan och bred. Ländparti Länden skall vara bred, kraftig och välmusklad. Kors Korset skall vara brett, ganska långt och mjukt avrundat med en flytande övergång i svansansättningen. Hunden får absolut inte vara överbyggd. 16
Bröstkorg Bröstkorgen skall vara bred, djup och nå minst till armbågen. Den skall inte vara tunnformad utan snarare oval. Underlinje Buken skall endast vara lätt uppdragen. Svans Svansen skall vara rikligt behårad. I stående skall svansen hänga rakt ner. I rörelse skall den endast vara lätt uppåtböjd och helst inte bäras över rygglinjen. EXTREMITETER Dessa skall vara mycket kraftiga, i synnerhet hos hanhunden. FRAMSTÄLL Frambenen skall vara raka. De skall vara parallellt ställda, inte marktrånga. Skulderblad/överarm Dessa skall vara långa och tillbakalagda. Vinkeln dem emellan skall inte vara alltför trubbig. De skall vara väl musklade. Armbåge Armbågarna skall vara tätt åtliggande. Mellanhand Mellanhanden skall vara kraftig och fast. Framifrån sett skall den vara rak och från sidan sett nästan lodrät. Tassar Framtassarna skall peka rakt fram (de får varken vara inåt- eller utåtvridna). De skall vara rundade och väl slutna med väl välvda tår och svarta trampdynor. BAKSTÄLL Bakbenen skall bakifrån sett inte vara för tätt ställda utan parallella. Hasor och tassar får varken vara inåt- eller utåtvridna. Sporrar på bakbenen skall tas bort. Lår: Låret skall vara ganska långt, snedställt och försett med kraftig muskulatur. Knäled: Lår och underben skall bilda en tydlig vinkel. Has: Hasorna skall vara kraftiga. Vinkeln mellan underben och mellanfot skall vara tydlig. Tassar: Baktassarna skall vara framåtriktade. De skall vara något avlånga, med välvda tår och svarta trampdynor. RÖRELSER Rörelserna skall vara vägvinnande, långsträckta och parallella i alla gångarter, med god steglängd fram och gott påskjut bak. Benen skall föras på en rak linje i skritt och trav, såväl framifrån som bakifrån sedda. PÄLS Pälsstruktur Pälsen skall vara medelmjuk till grov, lång och riklig, åtliggande och får aldrig dela sig. Trots en tät underull skall man kunna ana kroppens konturer. Pälsen skall vara rak men lätt vågig päls är dock också tillåten. På hals och bröst skall - i synnerhet hos hanhundar - pälsen bilda en man. 17
Frambenen skall vara försedda med fanor och det skall finnas ordentliga byxor på bakbenens baksida. Svansen skall vara försedd med rikligt med päls. Färg Lejongul, röd, rödbrun; även sandfärgad (blekt gul, cremefärgad) och alla kombinationer därav, dock alltid med svart mask. Svarta hårspetsar är tillåtet. Hundens grundfärg får dock inte verka svart. Ljusare nyanser i grundfärgen får förekomma i pälsen på svansens undersida, halskråset samt behängen på fram- och bakben, men får inte vara så avvikande att de stör harmonin med pälsens grundfärg. En liten vit bröstfläck eller smal strimma på bröstet tolereras, liksom vita hårstrån på tårna. STORLEK/VIKT Mankhöjd Hanhundar: 72-80 cm, idealhöjd 76 cm Tikar: 65-75 cm, idealhöjd 70 cm FEL Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. DISKVALIFICERANDE FEL ü Skygga och aggressiva hundar ü Svåra anatomiska fel (t ex stark kohasighet, markerad karprygg, påtaglig svankrygg, extremt utåtvridna framtassar, helt otillfredsställande vinklar i skuldra, armbåge, knä eller has) ü Tandbortfall (undantaget avsaknad av M3), överbett och underbett, andra bettfel ü Mankhöjd som underskrider den i standarden föreskrivna ü Kraftigt ringlad svans; alltför högt ringlad svans ü Päls som är lockig eller krullig ü Felfärgade hundar (brun med brun nostryffel och bruna trampdynor, black & tan, svart, silverfärgad, viltfärgad) ü Total avsaknad av svart mask ü Brun nostryffel och bruna trampdynor ü Kraftig pigmentförlust på läpparna ü Ögon utan något brunt ü Alltför stora inslag av vitt i pälsfärgen (på tårna upp över på mellanhanden, bröstfläck som är större än en hand, vitt på andra ställen) ü Entropion, ektropion TESTIKLAR Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. 18
Grundregler för medlemmar i svenska kennelklubben gällande hunduppfödning och överlåtelse av hund Hunduppfödning är förenat med stort ansvar, vilket kräver ett kvalitetsmedvetet och seriöst handhavande av uppfödningen. Såsom ansvarskännande uppfödare och medlem av SKK organisationen är uppfödaren skyldig att följa de lagar och förordningar som gäller för hundägare samt att iaktta följande: 1. Behandla och vårda mina hundar väl i enlighet med beprövad erfarenhet. Utrymmet där hundarna vistas skall vara i sådant skick, att någon befogad anmärkning inte kan göras av behörigt kontrollorgan. 2. Bedriva uppfödning endast med renrasiga hundar och vara väl förtrogen med den rasstandard och i förekommande fall de bruksoch jaktprovsbestämmelser, som gäller för den ras som jag föder upp. 3. Bedriva avel endast med sådana hundar, som är inregistrerade i Svenska Kennelklubben eller i erkänd utländsk kennelorganisation eller tillhör ras, som av SKK medgivits dispens från registrering. 4. Till avel använda hundar, som är såväl fysiskt som psykiskt friska utan synnerliga skäl ej använda individer behäftade med defekt som ingår i SKK:s bekämpningsprogram. För vissa raser gäller dessutom särskilda regler för specifika defekter. Information ges genom SKK eller respektive specialklubb. 5. I mitt avelsarbete iaktta god kynologisk sed, som bl a innebär att inte låta para tik förrän vid andra löpningen eller vid ålder, som rekommenderas av respektive specialklubb och att inte anstränga tik i aveln med för många, för stora eller för täta kullar och att inte leverera valpar före ÅTTA veckors ålder. Tiken skall ges tillräcklig vila mellan valpningarna - i princip minst 10 månader. Tik som inom 10 månader föder två valpkullar, skall före nästa valpning vila minst 13 månader. Tik över 7 år skall alltid ges 10 månaders vila mellan valpningarna. 19 6. Inte medvetet överlåta hund som vid tiden för överlåtelsen är behäftad med sjukdom, fel eller defekt utan att detta införs i köpeavtalet. 7. Vid överlåtelse av hund alltid upprätta överlåtelsehandling på av SKK fastställt formulär och till överlåtelsehandlingen foga registreringsbevis eller skriftligt löfte om att hunden är anmäld för registrering och att registreringsbevis utan extra kostnad för köparen översändes när detta erhållits från SKK. Till överlåtelsehandlingen skall även fogas veterinärbesiktningsintyg. 8. Vid försäljning av hund aldrig anlita återförsäljare eller själv fungera som återförsäljare. Inte föda upp och inte försälja hund avsedd för djurförsök. 9. Inte utan dispens från SKK hos fodervärd hålla fler än fem tikar avsedda för avel. "Med fodervärd jämställs i detta sammanhang person som köpt eller på annat sätt förvärvat en tik med förbehåll för överlåtaren att utnyttja tiken i avel". 10. Vid överlåtelse av tik med bibehållen avelsrätt upprätta fodervärdsavtal i överensstämmelse med SKK:s anvisningar. Längsta giltighetstid är till dess tiken lämnat högst två valpkullar om minst en levande valp per kull. Giltighetstiden begränsas dock till dess tiken uppnått fem års ålder. Äganderätten samt övriga rättigheter övergår utan ersättning till den, som i avtalet står som mottagare av hunden, så snart villkoren enligt denna punkt uppfyllts. 11. Ej lämna osanna uppgifter om min uppfödning och i övrigt efterleva SKK:s stadgar och bestämmelser.
Välkommen som medlem i Leonbergersällskapet! Rasinformation LEONBERGER 20