Nr 2 - juni 2016 Årgång 41

Nr 2 - juni 2016 Årgång 41

Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb blir du enklast genom att betala in 250 kronor till plusgirokonto: 4 77 03-4. ungdom till och med 19 år: 100 kronor familj: 350 kronor skola/bibliotek/institution: 500 kronor* Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 18)! Som medlem får du: - tillgång till klubbens bibliotek - gå på 3-4 populärvetenskapliga föredrag per termin - gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke - komma med på star parties på olika ställen i landet - rabatt på medlemskap i och tidskrifterna från Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) och Svensk Amatörastronomisk Förening (SAAF) Är du inte medlem så passa på att betala redan idag. Medlemskapet gäller ett år från det datum du betalar! Tilläggsavgifter: (Obs! Angivna tilläggsavgifter gäller för dem som betalar grundavgift till GAK ) Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS): 200:- (ordinarie avgift 240:- ) Då får du tidskriften Populär Astronomi, 4 nummer per år. Hemsida: www.astro.su.se/sas Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF): 160:- (ordinarie avgift 220:- ) Då får du tidskriften Telescopium, 4 nummer per år. Flerårig prenumeration ger mängdrabatt. Hemsida: www.saaf.se * Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information! E-postadresser: ordforanden@goteborgsastronomiskaklubb.se Bidrag till denna tidskrift kan sändas till aurora@goteborgsastronomiskaklubb.se Penninggåvor till GAK-fonden mottages tacksamt när som helst! Du kan också läsa AURORA via hemsidan. - Klicka på Aurora i innehållsförteckningen till vänster på hemsidan. - På Aurorasidan hittar du texten: Som medlem kan du läsa de senaste numren via denna länk (kräver - Klicka på länken. I år (2016) skall du ange medlem och lösenordet st10iii Nästa nummer beräknas utkomma i början av september. MANUSSTOPP: 1 augusti 2016 Omslagsbilden: Foto: Jan Högberg. Se sidan 3. 2

3 GAK:s STYRELSE: Lennart Noring Claes-Göran Carlsson Jan Persson Jan-Gunnar Tingsell Göran Kajler Anders Winnberg (ordf.) (vice ordf.) (kassör) (sekr.) (obs.-förv.) (hedersledamot) Christiian Vestergaard Ingemar Ewaldz Christer Brattås Sven-Göran Lätt Conny Jonsson Johan Linnér (ledamot) (ledamot) (ledamot) (suppleant) (suppleant) (suppleant) E-POSTADRESSER: ordforande@goteborgsastronomiskaklubb.se kassoren@goteborgsastronomiskaklubb.se forestandare@goteborgsastronomiskaklubb.se aurora@goteborgsastronomiskaklubb.se webmaster@goteborgsastronomiskaklubb.se VISNINGSSCHEMA Det är inga föredrag under sommarmånaderna och inte heller några visningar i klubbobservatoriet. Om det inte händer något oväntat. I så fall annonserar vi det på hemsidan. Planerade söndagsföreläsningar är 11/9, 9/10 och ytterligare en i november--december. BILDEN PÅ FÖRSTA SIDAN Följer Norrskenssidan på FB lite halvt aktivt och har också koll på några andra sidor. På kvällen gick jag ut på altanen och såg att det rörde sig på himlen. Tog som vanligt några testbilder på norrskenet som kl 20 var ganska starkt med tanke på att månen lyste klart. Gick ut med jämna mellanrum och kollade. Vid 21-tiden brakade det löst ordentligt max 5-10 minuter och det var då detta kort togs. Hade först kameran med 14 mm på stativet men då norrskenet var så starkt och utbrett bytte jag till min andra kamera med 10 mm. Fotot är taget från tomten/altanen i Granlo, Sundsvall. Jag har 2 km till centrum så normalt sett är det för ljust här hemma för några bra foton. Man kan bara ana hur starkt norrskenet varit om man varit ute i mörka skogen och ingen måne. Bilden tog jag på söndagskvällen den 20:e december 2015. Bilddata: Pentax K-5 IIs, Samyang 10 mm, f2,8 tid 5sek ISO 1600 FOTO: Jan Högberg

ATT LÄRA KÄNNA EN STJÄRNA Artikeln i förra numret av Aurora fick fel författarnamn. Vi beklagar misstaget och återger den igen med rätt författare: Sofia Wallström 4 En forskare hittade en ny stjärna. Inte helt ny, den hade redan fått ett namn som härstammar från dess koordinater på himlen: IRAS 17163-3907. Men vad han hade upptäckt var att stjärnan är mer intressant än dess namn antyder. Stjärnan hade två tjocka stoftringar kring sig och verkade vara en gul hyperjätte, en mycket stor och sällsynt stjärna. Han gav stjärnan ett nytt, lite mer unikt namn, Fried Egg nebula, den stekta-äggnebulosan. För om man färgar den inre stoftringen gul och den yttre vit, så ser det ut ungefär som ett ägg. För enkelhetens skull kallar jag denna stjärna för Ägget. Bild 1: Stoftringar runt Ägget Ägget har som sagt stora mängder stoft runt sig (Bild 1) och borde därför också ha stora mängder gas, eftersom stora stjärnor ger ifrån sig gas och en del av ämnena i gasen bildar stoft. Genom att observera molekyler i gasen kan vi få reda på hur mycket och hur snabbt stjärnan ger ifrån sig materia. Molekyler avger radiostrålning vid en känd frekvens, och genom dopplereffekten förändras den frekvensen beroende på molekylens hastighet. En av de vanligaste molekylerna i rymden är kolmonoxid, CO, så vi använde teleskopet APEX för att få ett CO spektrum av Ägget (Bild 2). (forts. nästa sida) ARBETSDAGAR VID LAHALLSOBSERVATORIET 18:e & 19:e juni samt den 17:e & 18:e september Dags att fortsätta upprustningen och underhållet av vårt klubbobservatorium. Behovet är stort och alla bidrag är välkomna. Ett utmärkt tillfälle att bekanta sig med observatoriet men även ett bra tillfälle att träffas och umgås. Det finns uppgifter för alla och både för bra och dåligt väder. Vi är igång vid 9:30 båda dagarna och håller på till 18:00. Även kortare besök är välkommet. Hör gärna av dig i förväg till undertecknad, så kan vi planera bättre. Eventuellt kan ytterligare information läggas ut på hemsidan så håll koll på den. (www.goteborgsastronomiskaklubb.se) Ta gärna med termos och fikabröd. Gemensam fika vid 11:00 samt 15:00 för lite "tjöta". Välkomna! Göran Kajler, föreståndare tel: 070-28 20 652

5 Bild 2: APEX CO spektrum av Ägget I spektrumet i Bild 2 är strålningen mellan -50 och 0 km/s inte associerad med Ägget, utan kommer från molekylära moln i galaxen. Strålningen mellan +50 och +100 km/s kommer från stjärnan och visar två toppar vid +60 och +70 km/s. Det betyder att många molekyler har de hastigheterna och tyder på att stjärnans hastighet ligger i mitten, vid +65 km/s, om den har kastat ut gas symmetriskt, vilket stjärnor brukar göra. Gasen har då en hastighet av 5 km/s iväg från Ägget. Problemet är att vi har andra spektra, i synligt ljus, där atomlinjer från stjärnans yta visar att den ligger på en hastighet av +20 km/s. Antingen har all gas kastats ut åt ett håll från Ägget, eller så gömmer sig strålning från stjärnan mellan -50 och 0 km/s, där den döljs av den starka strålningen från molekylära moln. Det är också möjligt att strålningen från stjärnans yta ger fel hastighet, till exempel om stjärnans yta pulserar. Men inget alternativ verkar särskilt rimligt, så det enda vi kan göra är fler observationer. Superteleskopet ALMA ger oss inte bara ett känsligt spektrum (Bild 3) men också en bild av området runt stjärnan och precis var strålningen kommer ifrån (Bild 4).

6 Bild 3: ALMA CO spektrum av Ägget. ALMA spektrumet i Bild 3 visar strålningen vi sett förut, från de molekylära molnen och från stjärnan, men det visar också en svag strålningsplatå som sträcker sig från -100 till +140 km/s, symmetriskt runt Äggets position vid +20 km/s. Här är äntligen den förväntade strålningen från stjärnan, som visar att den kastar av sig material i en ryslig fart: 120 km/s åt alla håll. Men, vad är då strålningen vid +65 km/s? Bild 4: ALMA bild av strålningens position

Bilden från ALMA (Bild 4) visar var strålningen kommer ifrån relativt Ägget, som befinner sig i mitten. Den starkaste strålningen i bilden (rosa) motsvarar strålningen mellan +50 och +100 km/s, och den sträcker sig från stjärnan ut till en svag ring. Den har ingen motsvarighet på andra sidan, och verkar därför vara gas som kastats ut från stjärnan åt bara ett håll. Detta är mycket ovanligt, och kan tyda på att det här egentligen är ett dubbelstjärnesystem. Interaktionen mellan två stjärnor kanske skulle kunna få Ägget att kasta av sig en massa gas åt ett håll. Men, hur förklarar vi då de fina symmetriska stoftringarna? De borde också bli påverkade på ett liknande, asymmetriskt sätt. Uppenbarligen har vi fortfarande en lång väg kvar till att lära känna Ägget. Nya observationer medför några svar och många frågor. Men det är så det ska vara i forskningen. Om vi visste allt skulle vi inte ha någonting att göra, och jag vill fortsätta utforska stjärnorna. 7 NY ORDFÖRANDE I GAK Hejsan alla GAK-medlemmar! Jag heter Lennart Noring och är nyvald ordförande för klubben. Numera pensionär men har arbetat i många år med mobil telekommunikation. Mitt intresse för rymdfenomen väcktes på 80-talet när jag funktionstestade VIKING, Sveriges första satellit. Nu har jag en ide om att vårt observatorium i Lahall kan bli mer tillgängligt för GAKmedlemmar.

8 TVÅ ASTROFOTON FRÅN LARS-ERIK ANDRÉASSON 1. Den totala månförmörkelsen i september 2015 var speciell därför att fullmånen samtidigt befann sig närmast jorden i sin elliptiska bana (supermåne). Totalförmörkelse av en supermåne är sällsynt och före årets händelse har detta inträffat endast 5 gånger sedan år 1900. Förra förmörkelsen skedde 1982 och nästa inträffar inte förrän 2033. Plats och tid: Grötö 2015-09-28, kl. 03.42 (total) samt 1 timme före och efter. Foto: William Optics Zenitstar II, Canon EOS 400D, ISO 800, 1 s (total) samt 1/2000 resp. 1/500 s (sidobilder)

9 2. Fyra planeter. Under slutet av oktober inträffade en konjunktion på morgonhimlen med planeterna Venus, Jupiter och Mars inblandade. Den 21 oktober befann sig planeterna på en nästan rät linje med den starkast lysande Venus (mag. -4.4) och ljussvaga Mars (1.7) flankerande Jupiter (-1.8). Himlen var delvis täckt av lätta moln som spred ljuset från planeterna en aning. Nere vid horisonten och ljusen från Göteborg i öster syns dessutom Merkurius (mag. -0.8) strax ovanför en tät molnbank. Plats och tid: Grötö 2015-10-21, kl. 05.40. Foto: Lars-Erik Andreasson, Grötö Kamera: Tamron 18-270 (30 mm/4), Canon EOS 400D, ISO 800, 2 s.

10 Vi återger här ett inlägg med Göteborgsanknytning infört i Cassiopeja-bloggen 2010 författat av Ulf R Johansson Axel Corlin och novaupptäckten 1918 Då och då kommer jag att återge lite längre dokument här på W-bloggen, ur egen fatabur och andras. I förrförra bloggen kunde jag ju citera från Hemmets Journal 1935, ett nummer i vilket Knut Lundmark skrev om Axel Corlins novaupptäckt 1918. Christian Vestergaard noterar att samme Lundmark i sitt lilla trevliga tvåbandsverk Astronomiska Upptäckter del II från 1951 sid 121 124 har följande att rapportera. Det är ett intressant dokument, som i sin tur citerar en originalartikel av Axel Corlin från 1919: En av dem som skulle få mera utbyte av en i ungdomen förvärvad god stjärnkunskap var numera lektorn Axel Corlin. Sedan han hade legat i Uppsala ett läsår vistades han hemma i Göteborg. Det var den 8 juni 1918. De ljusa nätterna hade alltså börjat. De var följaktligen inte många stjärnor, som syntes på himlen. Klockan var cirka tio på kvällen, och kandidat Corlins mor bad honom stänga igen en balkongdörr. Som den snälle son han var, gjorde han detta. och tittade samtidigt för säkerhets skull på himlen. Han såg då en ljusstark stjärna. Vi låta så Axel Corlin själv berätta om de förstaintrycken och citera från hans uppsats i Arkiv för Matematik, Astronomi och Fysik, Bd 14 Nr 15, Uppsala 1919, följande: Nova Aquilae 3 var redan då af 1:a storleken, och torde svårligen kunnat undgå att blifva observerad af någon, som är något hemma på stjärnhimlen och under denna kväll betraktande densamma. En temporär stjärna af 1:a storleken är emellertid ett så ytterst sällan inträffande fenomen, att man till en början är föga böjd för att antaga förekomsten af en sådan, helst som vi relativt nyligen haft en större temporär stjärna Nova Persei 2, 1910. Författarens första tanke vid åsynen af den nya stjärnan var, att han gjort sig skyldig till en öfverskattning af någon känd men för tillfället glömd stjärnas ljusstyrka. En jämförelse med Altair och några andra stjärnor skingrade dock alla tvifvel i detta afseende, i det upprepade skattningar gåfvo till resultat, att Nova Aquilae 3 vid tillfället var ungefär 0.2 storleksklass ljussvagare än Altair, af alltså + 1,0 magnitudo i ljusstyrka (Harvardskalan). Navigationsskolan med kupolen på taket. Då den nya stjärnan likväl förblef oförändrad på samma plats, kunde några tvifvel om sakens natur i längden icke hålla sig, och författaren beslöt att, ehuru midt i natten, ringa till Göteborgs Navigationsskola för att begära att få låna en astronomisk kikare, som därstädes skulle befinna sig, till att närmare bestämma läget af stjärnan. Detta tilläts tack vare tillmötesgående från skolans vaktmästare, och författaren skyndade dit. Corlin ville gärna förvissa sig om att det faktiskt var fråga om en förut ej känd stjärna. Han rusade därför till Navigationsskolan, svettig, ivrig, upprörd. Han fick liv i vaktmästaren och kom så småningom in i skolans astronomiska kupol. Det visade sig att den lilla kikaren inte var i ordning, ty den hade ej använts på länge, men efter ett intensivt arbete fick han dock instrumentet i stånd och kunde övertyga sig om att det verkligen rörde sig om en ny stjärna.

Emellertid ville han ha ytterligare bekräftelse och ringde därför till Uppsala Observatorium, där författaren, som då tjänstgjorde som amanuens, blev väckt vid fyratiden på morgonen. I och för sig hade jag fullt förtroende för Axel Corlins stjärnkunskap, men jag hade alldeles nyss släppts ut från Akademiska Sjukhuset där jag blivit opererad för en appendicit och kände mig inte särskild pigg. Jag tackar nu Gud att jag övervann min motvilja att stiga upp så tidigt denna morgon och att jag förmådde kravla mig ut till en av instrumenten och få bekräfta att Nova Aquilae inte bara var ett nytt objekt, utan att det med all säkerhet måste röra sig om en faktisk ny (ej förut sedd) stjärna. När det gäller en nova av detta slag sker uppflammandet i allmänhet synnerligen raskt, och det kan bli många som upptäcka en så ljusstark stjärna. Men Corlin var i alla fall en av de första. Dessutom var det en bragd att på vår nordiska, ljusa stjärnhimmel kunna upptäcka ett nytt objekt så långt fram på sommaren. Vid detta tillfälle fanns det inte alls några stjärnor att jämföra med, vilket givetvis försvårade upptäckten. Allmänt beundrades också den unge studentens lyckliga upptäckt. Men det fanns även några som tyckte att det skulle varit bättre, om de själva gjorde upptäckten och inte herr Corlin. Visserligen hade dessa människor inte alls något egentlig kunskap i astronomi och inte hade de heller sökt efter stjärnan, men de tyckte i alla fall att det borde ha blivit de som förunnats upptäckten, och i varje fall inte Corlin. 11 En ung student Corlin vid skolans tub. Särskild påstridig var en herre i Göteborg som även företedde ett slags konstruerat alibi. Det var visserligen inte lätt att smula sönder detta, men det lyckades ändå.

En bild av månförmörkelsen tagen med Lahallsobservatoriets nya kameraadapter. Nikon D90. Exp. 13 sek ISO 160. Den är något behandlad i LR6. Foto: Sven-Göran Lätt 12