BAYERSK VILTSPÅRHUND (Bayrischer Gebirgsschweisshund)

Relevanta dokument
BAYERSK VILTSPÅRHUND

HALDENSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 267 Originalstandard SKKs Standardkommitté

ALPENLÄNDISCHE DACHSBRACKE

HYGENSTÖVARE (Hygenhund)

STAFFORDSHIRE BULLTERRIER (Staffordshire Bull Terrier)

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8

HÄLLEFORSHUND (interimistisk standard)

SVENSK VIT ÄLGHUND. Grupp 5. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

WELSH SPRINGER SPANIEL

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8. FCI-nummer 111 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

JAPANSK SPETS (Nihon Supittsu)

WELSH CORGI CARDIGAN

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

LANCASHIRE HEELER. Grupp 1. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

FINSK LAPPHUND (Suomenlapinkoira)

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

POLSKI OWCZAREK PODHALANSKI

Grupp 10 WHIPPET Nordisk Kennel Union

WELSH CORGI CARDIGAN

Grupp 8 GOLDEN RETRIEVER Nordisk Kennel Union

SHIBA (Shiba) Grupp 5. FCI-nummer 257 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

STEIRISCHE RAUHHAARBRACKE

Grupp 1 BORDER COLLIE Nordisk Kennel Union

GRIFFON D ARRET À POIL DUR / KORTHALS

Grupp 10 GREYHOUND Nordisk Kennel Union

MAGYAR AGAR. Grupp 10. FCI-nummer 240 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

Grupp 5 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av Dansk Kennel Klub i november 2003 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté

POLSKI OWCZAREK NIZINNY

IRLÄNDSK RÖD OCH VIT SETTER

FARAOHUND (Pharaoh Hound)

WELSH CORGI PEMBROKE

GAMMEL DANSK HÖNSEHUND

WELSH SPRINGER SPANIEL

EURASIER. Grupp 5. FCI-nummer 291 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

FOXHOUND. (Rasnamn i hemlandet: English Foxhound)

FLATCOATED RETRIEVER

SALUKI. Grupp 10. FCI-nummer 269 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

LAPSK VALLHUND (Lapinporokoira)

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union

BASSET BLEU DE GASCOGNE

WELSH CORGI PEMBROKE

GORDONSETTER. Grupp 7

KOOIKERHONDJE. Grupp 8. FCI-nummer 314 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

FLATCOATED RETRIEVER

FINSK STÖVARE (Suomenajokoira)

SERBSKI GONIC. Grupp 6. FCI-nummer 150 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

BASSET FAUVE DE BRETAGNE

PINSCHER. (Deutscher Pinscher)

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6 FCI-nummer - Ej erkänd av FCI Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté Foto: Åsa Lindholm

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer - FCI-Standard rasen ej erkänd av FCI SKKs Standardkommitté

WELSH CORGI CARDIGAN

HAMILTONSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 132 SKKs Standardkommitté SKKs Centralstyrelse

WEIMARANER. Grupp 7. FCI-nummer 99 Originalstandard ; tyska FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

SLOUGHI. Grupp 10. FCI-nummer 188 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

KERRY BLUE TERRIER. Grupp 3. FCI-nummer 3 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

GRAND BASSET GRIFFON VENDÉEN

RHODESIAN RIDGEBACK. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

COTON DE TULÉAR. Grupp 9. FCI-nummer 283 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

AFGHANHUND. (Rasnamn i hemlandet: Afghan Hound)

FLATCOATED RETRIEVER

AUSTRALISK TERRIER (Australian Terrier)

NORSK ÄLGHUND GRÅ (gråhund)

AZAWAKH. Grupp 10. FCI-nummer 307 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

BEAUCERON (Beauceron, Berger de Beauce, Bas-Rouge)

DALMATINER (Dalmatinac)

Grupp 9 LHASA APSO Nordisk Kennel Union

Grupp 5 SHIBA Nordisk Kennel Union

THAI RIDGEBACK DOG. Grupp 5. FCI-nummer 338 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

POINTER. Grupp 7. FCI-nummer 1 FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

TERRIER BRASILEIRO. Grupp 3

FEDERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL)

BERNER SENNENHUND. Grupp 2. FCI-nummer 45 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

Grupp 7 ÉPAGNEUL PICARD Nordisk Kennel Union

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

ENGELSK SPRINGER SPANIEL

Grupp 5 SVENSK LAPPHUND Nordisk Kennel Union

VIT HERDEHUND (Berger blanc suisse)

CHINESE CRESTED DOG. Grupp 9

LÖWCHEN (Petit Chien Lion)

GRIFFON BLEU DE GASCOGNE

Grupp 6 DEUTSCHE BRACKE Nordisk Kennel Union

AFFENPINSCHER. Grupp 2. FCI-nummer 186 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

SLOVENSKÝ HRUBOSRSTÝ STAVAC

JÄMTHUND. Grupp 5. FCI-nummer 42 Originalstandard SKKs Standardkommitté

IRISH GLEN OF IMAAL TERRIER

Grupp 7 ENGELSK SETTER Nordisk Kennel Union

DREVER. Grupp 6. FCI-nummer 130 Originalstandard SKKs Standardkommitté

JUZJNORUSSKAJA OVTJARKA

Grupp 6 RHODESIAN RIDGEBACK Nordisk Kennel Union

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av SKKs Centralstyrelse Foto: Åsa Lindholm

BRAQUE FRANÇAIS, TYPE PYRENEES

PULI. Grupp 1. FCI-nummer 55 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté , ändrad

STRÄVHÅRIG VORSTEH (Deutsch Drahthaar)

CESKOSLOVENSKÝ VLCIAK

KROMFOHRLÄNDER. Grupp 9. FCI-nummer 192 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

KING CHARLES SPANIEL

Grupp 7 POINTER Nordisk Kennel Union

Grupp 6 AMERICAN FOXHOUND Nordisk Kennel Union

TIBETANSK TERRIER. (Tibetan Terrier)

Transkript:

Grupp 6 FCI-nummer 217 FCI-Standard 1996-04-01; tyska SKKs Standardkommitté 1997-05-28 BAYERSK VILTSPÅRHUND (Bayrischer Gebirgsschweisshund) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben Suomen Kennelliitto Finska kennelklubben

Standard för BAYERSK VILTSPÅRHUND (Bayrischer Gebirgsschweisshund) Ursprungsland/ hemland: Användningsområde: FCI-Klassifikation: Bakgrund/ändamål: Tyskland Viltspårhund Grupp 6, sektion 2:1 Med jaktprov Alla viltspårhundar härstammar från jakthundarnas anfader, stövaren. En riktig stövare har mycket god näsa för spårarbete. De är mycket spårsäkra, synnerligen spårvilliga och under jakt har de ett välljudande drevskall. Ursprungligen använde man de säkraste och mest tillförlitliga stövarna till att förda i lina spåra det vilt man hade förlorat. Från dessa de lugnaste och mest lättfostrade stövarna avlades senare viltspårhundarna fram, både de som förda i lina sökte vilt liksom de som spårade upp skadat vilt. Genom inkorsning av genetiskt sett relativt närstående hundraser mot slutet av 1700-talet och början av 1800-talet uppstod dagens hannoveranska viltspårhund. Efter 1848 års revolution, som innebar uppdelning av de tidigare stora jordegendomarna samt därmed åtföljande förändring av jaktformerna från smygjakt och passjakt till användning av de vid samma tid förbättrade skjutvapnen, uppkom behovet av eftersökshundar. I synnerhet i bergstrakterna kunde man inte vara utan en hund som var specialiserad på ett säkert spårarbete i lina och hade ett högt skall, uthållighet och skärpa. Där visade sig den hannoveranska vilt-spårhunden vara alltför tung. För att få fram en hund som hade dennes färdigheter men var bättre anpassad till arbete i oländig bergsterräng, avlade baron Karg-Bebenburg i Reichenhall kring 1870 fram en elegant, förädlad och lättare byggd viltspårhund genom att korsa den hannoveranska viltspårhunden med röd bergsstövare. Med tiden kom den bayerska viltspårhunden att utklassa andra jakthundraser i bergstrakterna. Idag är rasen den klassiska jakthunden för yrkesjägare och skogsvårdare. 1912 bildades en rasklubb med säte i München, vilken är den enda officiellt erkända klubben i Tyskland för bayersk viltspårhund. Helhetsintryck: Bayersk viltspårhund skall vara medelstor, inte alltför högbent, något överbyggd, men i helhet harmoniskt och lätt byggd. Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden. Rasen skall vara mycket rörlig och muskulös. Huvudet skall bäras horisontellt eller något uppåtriktat. Svansen skall bäras horisontellt eller snett nedhängande.

Uppförande/karaktär: Huvud: Skallparti Stop Nostryffel Nosparti Läppar Käkar/Tänder Kinder Ögon Öron Hals: Kropp: Överlinje Manke Rygg Rasen skall vara lugn och jämn till humöret, tillgiven sin ägare men avvaktande gentemot obekanta. Den skall vara en i sig själv stabil, självsäker, oförskräckt och lättfostrad hund, som varken är skygg eller aggressiv. Skallpartiet skall vara förhållandevis brett och lätt välvt med tydlig panna. Ögonbrynsbågarna skall vara tydligt markerade. Nackknölen skall vara föga framträdande. Stopet skall vara markerat. Nostryffeln skall vara stor men inte för bred och näsborrarna skall vara vida. Färgen skall vara svart eller mörkröd. Nospartiet skall vara något kortare än skallpartiet och smalna av något mot nosen. Det skall vara tillräckligt brett och får inte vara spetsigt. Nosryggen skall vara lätt välvd eller rak. Läpparna skall vara medeltjocka och täcka underkäken väl. Mungiporna skall vara tydligt markerade. Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt, regelbundet och fullständigt saxbett. Tångbett är tillåtet. Kinderna skall vara måttligt markerade. Ögonen skall vara klara med uppmärksamt uttryck. De får inte vara för stora eller för runda. Ögonlockskanterna skall vara väl åtliggande och pigmenterade. Ögonfärgen skall vara mörkbrun eller något ljusare. Öronen skall vara något över medellängd men får inte nå längre än till nostryffeln. De skall vara tunga, högt och brett ansatta och hänga tätt intill huvudet utan att vecka sig. Nedre kanten skall vara avrundad. Halsen skall vara medellång och kraftig. Halshuden får vara något lös. Överlinjen skall vara lätt stigande från manken mot bakstället. Manken skall vara svagt markerad. Övergången från hals till rygg skall vara harmonisk. Ryggen skall vara mycket stark och smidig.

Ländparti Kors Bröstkorg Underlinje Svans Extremiteter: Framställ: Skulderblad Överarm Armbåge Underarm Handlov Mellanhand Framtassar Bakställ: Lår Knäled Ländpartiet skall vara förhållandevis kort. Det skall vara brett och ha mycket väl utvecklad muskulatur. Korset skall vara långt och tämligen flackt. Bringan skall vara måttligt bred med väl utvecklat förbröst. Bröstkorgen skall vara oval, djup och lång. De bakre revben skall nå långt bak. Underlinjen skall i helhet stiga lätt bakåt. Buken skall vara lätt uppdragen. Svansen skall vara medellång och som längst nå till hasen. Den skall vara högt ansatt och bäras vågrätt eller något nedåthängande. Framifrån sedda skall frambenen vara raka och parallella. Från sidan sedda skall de vara placerade väl in under kroppen. Framstället skall vara välvinklat. Skuldrorna skall vara snedställda väl tillbakalagda med kraftig muskulatur. Överarmarna skall vara långa. Muskulaturen skall vara väl utvecklad och torr. Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen. De får varken vara inåt- eller utåtvridna. Underarmarna skall vara torra och lodrätt ställda. De skall ha kraftig benstomme och väl utvecklad muskulatur. Handlovarna skall vara starka. Mellanhänderna skall vara svagt vinklade. Framtassarna skall vara ovala med väl välvda och väl slutna tår. Trampdynorna skall vara tjocka, motståndskraftiga och väl pigmenterade. Tassarna skall vara parallella i stillastående såväl som i rörelse. Klorna skall vara svarta eller hornfärgade. Benstommen skall vara kraftig. Bakifrån sedda skall bakbenen vara raka och parallella. Bakstället skall vara välvinklat. Låren skall vara breda och mycket muskulösa. Knäna skall vara starka.

Underben Has Mellanfot Baktassar Rörelser: Hud: Päls: Pälsstruktur Färg Storlek/vikt: Underbenen skall vara förhållandevis långa. De skall vara muskulösa och seniga. Hasorna skall vara starka. Mellanfötterna skall vara korta och lodrätt ställda. Se framtassar. Rörelserna skall vara lätt fjädrande och ha god räckvidd med bra steg fram och gott påskjut bak. Fram och bakbensrörelser skall vara parallella. Huden skall vara kraftig och stramt åtliggande med undantag för halsskinnet. Pälsen skall vara tät och väl åtliggande, relativt grov och ha viss glans. Den skall vara finare på huvud och öron, grövre och längre på buk, lår och svans. Pälsfärgen skall vara djupröd, hjortröd, rödbrun, rödgul eller blekt gul till lingul, eller rödgrå som kronhjortens vinterpäls, eller ha inslag av mörka stickelhår. Grundfärgen skall vara mest intensiv på ryggen. Nosparti och öron skall vara mörka. Svansen har ofta mörka stickelhår. Liten, ljus bröstfläck är tillåten. Mankhöjd Hanhund: Tik: 47-52 cm 44-48 cm Fel: Allvarliga fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - Köttfärgad nostryffel - Lätt över- eller underbett - Partiellt tångbett - Mycket lösa ögonlockskanter - Kraftig svank- eller karprygg - Mycket flat eller tunnformad bröstkorg - Kraftigt inåt- eller utåtvridna armbågar - Kraftigt överbyggt bakställ - Mycket trånga, kohasiga eller hjulbenta bakben, i stående såväl som i rörelse - För fin eller tunn päls - Kraftig färgavvikelse - Svart färg med röda tecken - Över- eller underskridande av mankhöjdsangivelsen

Diskvalificerande fel: - Skygghet - Påtagligt över- eller underbett - Korsbett - Avsaknad av tänder (förutom P1) - Ektropion - Entropion - Medfödd svansknyck Nota bene: Testiklar: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Svenska Kennelklubben 163 85 SPÅNGA Besöksadress Rinkebysvängen 70 Telefon 08-795 30 00 Telefax 08-795 30 40 Telefon Informationsavdelningen 08-795 30 30 Sekreterare Standardkommittén 08-795 30 76 30