Anmälan om vattenverksamheter Handläggningsfrågor

Anmälan om vattenverksamheter Handläggningsfrågor Här placerar du in din bild November 2007

Huvudmän Länsstyrelserna och Naturvårdsverket Webbplats www.miljosamverkansverige.se Grupparbetsplats http://miljoportal.intra.lst.se/miljosamverkansverige Projektledare Ingela Höök tel 031-60 52 18 e-post ingela.hook@o.lst.se Biträdande projektledare Elin Fornbacke tel 018-19 50 43 e-post elin.fornbacke@c.lst.se

1. FÖRORD... 4 2. LAGSTIFTNING... 5 3. ANMÄLAN/PROCEDURER... 6 3.1 Avgränsningar...6 3.1.1 Undantag från anmälningsplikt enligt 11 kap 11 MB...6 3.1.2 Anmälan enligt 11 kap. 9a MB...7 3.2 Innan anmälan...8 3.2.1 Förfrågningar per telefon och e-post...8 3.2.2 Hur långt i förväg måste en anmälan komma in?...8 3.2.3 Inkommen anmälan...8 3.2.4 Avgift för anmälan...8 3.2.5 Enskilda intressen - civilrättsliga frågor...9 3.2.6 Rådighet...10 3.2.7 Oförutsedd skada...10 3.2.8 Anmälan - innehåll...10 3.3 Handläggning av anmälan...11 3.3.1 Begäran om komplettering...11 3.3.2 Kungörelse...11 3.3.3 Övertagande av handläggningen av kommunalt ärende...11 3.3.4 Remissförfarande...11 3.3.6 Åtgärder till skydd för fisket...12 3.3.7 Beslut i anmälningsärendet...12 4. BILAGOR... 14 A. Anmälningspliktiga vattenverksamheter...14 B. Anmälan av vattenverksamhet enligt 11 kap 9a miljöbalken, exempel från Länsstyrelsen i Skåne län...14 C. Anmälan om vattenverksamhet enligt 11 kap. 9a miljöbalken. Anläggande av damm eller våtmark, exempel från Länsstyrelsen i Skåne län...14 D. Föreläggande om avgift...14 E. Föreläggande om komplettering...14 F. Kopia/remiss till kommun/fiskeriverket...14

1. Förord Miljösamverkan Sverige har, inom ramen för projektet Processer vid anmälan av vattenverksamheter, tagit fram denna vägledning för hur länsstyrelserna kan arbeta med anmälningsförfarandet av vattenverksamheter. Målgruppen för exempelsamlingen är framförallt handläggare på landets länsstyrelser som arbetar med vattenverksamheter enligt 11 kap miljöbalken. Dokumentet beskriver hur en anmälan om vattenverksamhet i miljöbalken (1998:808) bör hanteras av tillsynsmyndigheten. Anmälan ska normalt göras till länsstyrelse om inte tillsynen överlåtits till kommun. Införandet av en anmälningsplikt enligt 11 kap. 9 a miljöbalken (MB) för vissa vattenverksamheter innebär att det kommer att finnas tre nivåer i fråga om prövning av vattenverksamheter (1) de som behöver tillståndsprövas, (2) de som kräver anmälan, (3) de som omfattas av undantaget i 11 kap. 12 MB och varken kräver anmälan eller tillstånd. Anmälnings- och tillståndsplikt utgör båda former av obligatorisk förprövning, vilket anses nödvändigt för att reglera vissa miljöfrågor. Anmälningsplikt tillämpas på verksamheter eller åtgärder som är mindre miljöfarliga än tillståndspliktiga sådana. Genom anmälan får tillsynsmyndigheten kännedom om den planerade verksamheten eller åtgärden och ges möjlighet att agera på olika sätt för att begränsa och motverka skada på miljön t.ex. genom rådgivning, föreläggande om skyddsåtgärder, förbud etc. Dessutom underlättas tillsynen och myndigheternas kunskap om tillsynsobjekten ökar. Vägledningen har studerats av landets miljövårdsdirektörer samt länsstyrelsernas handläggare med ansvar för vattenverksamheter. Följande personer har deltagit i den projektgrupp som tagit fram vägledningen: Anders Skarstedt, Länsstyrelsen Jönköpings län Jan Gustafsson, Länsstyrelsen Västra Götalands län Katinka Hessel Tjell, Länsstyrelsen Skåne län Anne Thorén, Naturvårdsverket Elin Fornbacke, Miljösamverkan Sverige Ingela Höök, Miljösamverkan Sverige, Lennart Sandgren, Länsstyrelsen Dalarnas län samt Emma Johansson, Länsstyrelsen Västerbottens län deltog initialt i projektgruppen. Slutlig redigering och sammanställning av materialet har Anders Skarstedt svarat för, i samråd med övriga projektgruppen. Projektdeltagarna ansvarar för innehållet i denna vägledningstext. 4

2. Lagstiftning I samband med en anmälan om vattenverksamhet kan bl.a. följande lagar och förordningar bli tillämpliga: Miljöbalken (1998:808) (MB) Lag (1998:811) om införande av miljöbalken Förordning (1998:1388) om vattenverksamhet (FOV) Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) Lag (1998:813) om införande av lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet Förordningen (2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön (VFF) Förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Avgiftsförordningen (1992:191) Förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Ytterligare vägledning i form av allmänna råd och handböcker finns att tillgå på Naturvårdsverkets hemsida. 5

3. Anmälan/procedurer 3.1 Avgränsningar Enligt huvudregeln är vattenverksamheter tillståndspliktiga enligt 11 kap. 9 MB och prövningen sker i miljödomstol. Det finns ingen uppräkning av vilka verksamheter som är tillståndspliktiga liknande den för miljöfarlig verksamhet enligt bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH-bilagan). Anmälningspliktiga vattenverksamheter prövas inte av länsstyrelsernas miljöprövningsdelegation. Enligt 11 kap. 9 a MB är vissa vattenverksamheter anmälningspliktiga. Markavvattningar prövas av länsstyrelserna och omfattas inte av anmälningsplikt utan är alltid tillståndspliktig enligt 11 kap. 13 MB. I vissa delar av landet råder förbud mot markavvattning. Undantaget i 11 kap. 12 MB gäller inte för markavvattning. Enligt 11 kap. 11 MB finns några undantag från tillståndsplikten. Dessa verksamheter kan omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra lagrum i miljöbalken. Vidare finns det enligt 11 kap. 12 MB ett undantag från tillstånds- och anmälningsplikten för sådana vattenverksamheter där det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas av den planerade vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Enligt 11 kap. 15 MB är rensningar undantagna från anmälnings- och tillståndsplikt, förutom om fisket kan skadas. Vattenverksamheter som är större än vad som anges som anmälningspliktigt i listan ska generellt betraktas som tillståndspliktiga, då det vore ologiskt om dessa verksamheter skulle falla inom ramen för undantaget i 11kap 12 MB. Eftersom undantaget i 11 kap. 12 MB fortfarande gäller kan situationer uppstå där en verksamhetsutövare hävdar att undantaget är uppfyllt, och att verksamheten varken kräver anmälan eller tillstånd trots att den är större än vad som anges på listan över anmälningspliktiga vattenverksamheter. På samma sätt som tidigare så åligger det verksamhetsutövaren att avgöra om kriterierna för undantaget uppfylls eller inte. 3.1.1 Undantag från anmälningsplikt enligt 11 kap 11 MB I 11 kap. 11 MB finns några undantag från tillståndsplikten. Verksamheterna kan omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 kap MB, med tillhörande förordning. De verksamheter som avses är: Vattentäkt för en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräftdjur Utförande av anläggningar för utvinning av värme, om åtgärden inte avser vattentäkt (slutna system) 6

Undantaget från tillståndsplikten i 11 kap 11 MB innebär att kommunen även ska ta hänsyn till verksamhetens inverkan på vattenförhållandena inför ett beslut enligt 9 kap. 10 MB. Det finns möjlighet att ställa krav/villkor på försiktighetsåtgärder i samband med dessa vattenverksamheter. Dessutom gäller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB samt bestämmelserna om egenkontroll i 26 kap. MB. När det gäller anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräftdjur inbegriper undantaget från tillståndplikten till exempel odling i kasse. Undantaget inkluderar inte anläggande av dammar i vattendrag och/eller avledning av vatten från vattenområde. Fiskodlingar kräver tillstånd enligt fiskelagstiftningen. 3.1.2 Anmälan enligt 11 kap. 9a MB I 19 i förordning (1998:1388) om vattenverksamhet anges vad som skall anmälas till tillsynsmyndigheten, se bilaga A. Gäller anmälan en ändring av en tidigare anmäld verksamhet ska en samlad bedömning ske av hela verksamheten varje gång en ändring anmäls. Detta för att hela verksamhetens miljöpåverkan skall kunna bedömas. Om gränsen för anmälningsplikt överskrids blir verksamheten tillståndspliktig. Varje ändring ska betraktas som ett nytt ärende och avgift erläggas. En ändring av en redan tillståndsprövad verksamhet ska anmälas på samma sätt som en helt ny vattenverksamhet. Det är dock nödvändigt att tillsynsmyndigheten gör en samlad bedömning av hela vattenverksamheten varje gång en ändring anmäls för att kunna bedöma hela verksamhetens miljöpåverkan. Om ändringen är för omfattande eller om alltför många ändringar görs ska hela vattenverksamheten bli föremål för en ny tillståndsprövning. För vattenverksamheter kan det uppkomma situationer då någon vill anmäla en ändring av vattenverksamheten/anläggningen som inte har tillståndsprövats enligt miljöbalken eller äldre lagstiftning, men där tillsynsmyndigheten bedömer att verksamheten/anläggningen är tillståndspliktig enligt miljöbalkens bestämmelser. Det kan röra sig om verksamheter som är något år gamla, men det kan även handla om verksamheter/anläggningar som utförts under tidigare århundraden. Det bör observeras att tillståndsplikten kan ha varit mindre omfattande i äldre lagstiftning, varför det i vissa fall kan anses att en verksamhet/anläggning är laglig trots att det inte finns något tillstånd av domstol eller annan myndighet (se vidare Naturvårdsverkets rapport 5126, Strömberg, samt Naturvårdsverkets faktablad 8287 Omprövning av vattenverksamhet ). Även här ska en samlad bedömning ske av hela verksamheten för att den totala miljöpåverkan ska kunna bedömas. Om verksamheten finns angiven som anmälningspliktig räcker det med en anmälan. Om gränsen för anmälningsplikt överskrids blir dock verksamheten tillståndspliktig och 17 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken blir tillämplig. 7

3.2 Innan anmälan 3.2.1 Förfrågningar per telefon och e-post När förfrågningar om en planerad vattenverksamhet ställs till tillsynsmyndigheten finns olika alternativa svar beroende på om vattenverksamheten är tillståndspliktig, anmälningspliktig eller omfattas av undantaget. I dessa sammanhang är det viktigt att upplysa verksamhetsutövaren om att bevisbördan ligger på denne, att sökande ansvarar för att skada på enskilda intressen inte uppkommer samt att de allmänna hänsynsreglerna följs. Om det direkt framstår som uppenbart att en anmälan inte kan bifallas (till exempel att tillsynsmyndigheten anser att verksamheten är tillståndspliktig) bör tillsynsmyndigheten föregripa prövningen av anmälningsärendet och meddela sökanden detta. 3.2.2 Hur långt i förväg måste en anmälan komma in? Enligt 11 kap. 9 b får vattenverksamheten påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. De åtta veckorna börjar räknas från det att avgiften betalts och anmälan är komplett. Det är viktigt att upplysa sökanden om detta. De åtta veckorna ger tillsynsmyndigheten möjlighet att agera på en anmälan, se vidare i Naturvårdsverkets Handbok 2001:6 sid 29, sista stycket. 3.2.3 Inkommen anmälan När en anmälan kommer in måste tillsynsmyndigheten bedöma om verksamheten är en anmälningspliktig vattenverksamhet. Det är verksamhetsutövarens ansvar att ta ställning om åtgärden ryms inom 11 kap. 12 MB. I vissa situationer vill kanske sökanden anmäla trots att verksamheten ej är anmälningspliktig. Anmälan bör då hanteras såsom övriga anmälningsärenden och avgift skall erläggas. I sådant ärende borde det inte vara aktuellt att meddela förelägganden om försiktighetsmått utan räcka med att upplysa om bevisbördan, enskilda intressen och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB samt att tillsynsmyndighetens ställningstagande bygger på en bedömning av de allmänna intressena. Om en ofullständig anmälan kommer in, där det inte går att avgöra om det är frågan om en anmälningspliktig vattenverksamhet eller inte, kan det finnas skäl att begära in komplettering innan tillsynsmyndigheten kräver in avgiften. I den första bedömningen av den inkomna anmälan bör tillsynsmyndigheten även försöka ta ställning till om den planerade verksamheten kan vara prövningspliktig enligt andra lagrum, eftersom det kan ha betydelse för avgiftens storlek eller den fortsatta handläggningen (t.ex. biotopskydd, strandskydd, landskapsbildsskydd eller dispens inom skyddade områden). 3.2.4 Avgift för anmälan Enligt 11 avgiftsförordningen (1992:191) ska avgiften betalas när ansökan ges in. Om inte detta sker ska sökanden föreläggas att betala avgiften inom en viss tid. Innan tillsynsmyndigheten skickar föreläggande om betalning ska ärendet bedömas om det en anmälningspliktig vattenverksamhet. Ett 8

föreläggande om betalning får sändas till sökanden med post eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följs inte föreläggandet skall ansökan avvisas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet. Innan handläggningen påbörjas av ärendet ska anmälningsavgiften betalas. De åtta veckorna börjar inte räknas förrän avgiften är betald och anmälan är komplett. Avgiften för de anmälningspliktiga vattenverksamheterna är enligt 12 förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken avgiftsklass 3. Detta innebär enligt avgiftsförordningen för närvarande en avgift om 1200 kr. Om tillsynsmyndighetens handläggning av anmälningsärendet även omfattar beslut i andra avgiftsbelagda ärendeslag enligt miljöbalken, så som strandskydd eller biotopskydd, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för något av ärendeslagen med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga ärendeslagen. Exempel En anmälan som gäller en utfyllnad i en sjö för en pir kan innebära att det även krävs en prövning enligt strandskyddsbestämmelserna. Avgiften för strandskyddsprövningen är 3200 kr. Totalsumman för prövningen blir då 3200+(0,25*1200)= 3500 kr. Innebär ovanstående ärenden även ett ingrepp i ett biotopskyddat objekt (t.ex. en stenmur) blir avgiften 3200+0,25(1200+2000)= 4000 kr. Enligt 13 avgiftsförordningen (1992:191) får en myndighet, om det finns särskilda skäl, betala tillbaka hela eller en del av ansökningsavgiften. För mer information om betalning av avgifter och nedsättning av dessa hänvisas till Naturvårdsverkets allmänna råd (2000:8) om Avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken. 3.2.5 Enskilda intressen - civilrättsliga frågor Civilrättsliga frågor skall inte behandlas i ett anmälningsärende. Frågor om ersättningar eller skadeförebyggande åtgärder som eventuellt uppkommer i ett anmälningsärende måste verksamhetsutövaren och den berörda sakägaren komma överens om utanför anmälningsförfarandet för att verksamheten ska kunna hanteras som en anmälan. Om parterna inte är överens är verksamheten tillståndpliktig. Om det i ett anmälningsärende framställs yrkanden om särskild tvångsrätt, ersättning eller inlösen är verksamheten tillståndspliktig. Om sådana yrkanden framställs först efter att anmälningsärendet har avslutats, dvs. normalt åtta veckor efter det att anmälan har gjorts, får sakägarna i stället vara hänvisade att ansöka om stämning (7 kap. LSV) och yrkandena får sedan behandlas på samma sätt som gäller för oförutsedda skador. 9

3.2.6 Rådighet Bestämmelser om rådighet finns i 2 kap. LSV. För att få bedriva vattenverksamhet skall verksamhetsutövaren ha rådighet över vattnet inom det område där verksamheten skall bedrivas. Tillsynsmyndigheten kan dock inte i ett anmälningsärende pröva frågan om rådighet, det vill säga ta ställning till om sökande har förfogandeträtt till det aktuella vattenområdet. Däremot kan det vara lämpligt att upplysa sökande om rådigheten, samt att det i beslutet framgår att det inte ger rättigheter gentemot andra enskilda intressen. Att rådighet är en processförutsättning i en tillståndsprövning hänger samman med att domen eller beslutet har rättskraft. En anmäld vattenverksamhet gäller inte mot alla och envar såvitt avser de bedömningar som gjorts i anmälningsärendet. Det är varje verksamhetsutövares ansvar att se till att ha rådighet över vattnet inom det område där verksamheten skall bedrivas. 3.2.7 Oförutsedd skada Frågor om oförutsedd skada kan inte hanteras inom ramen för anmälningspliktiga vattenverksamheter. 3.2.8 Anmälan - innehåll En anmälan skall göras skriftligt i två exemplar eller elektroniskt, och innehålla de uppgifter, ritningar, kartor och tekniska beskrivningar samt den miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken som behövs för att tillsynsmyndigheten skall kunna bedöma verksamhetens art, omfattning och påverkan på miljön och närliggande fastigheter. Texten i förordningen, som gäller vad en anmälan ska innehålla, skiljer sig från förordningarna kopplade till 9 och 12 kap. MB. I dessa förordningar står det: En anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken.. I FOV står det följande: innehålla de uppgifter, ritningar, kartor och tekniska beskrivningar samt den miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken som behövs för att... Miljödepartementet gör tolkningen av den 20 i förordningen att orden som behövs innebär att tillsynsmyndigheten har möjlighet att avgöra anmälans innehåll i varje enskilt fall och att det alltså inte krävs en MKB i alla ärenden. I övrigt gör projektgruppen tolkningen att hänvisningen till miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap miljöbalken avser hela processen med tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, samt godkännande av MKB. Om den anmälda vattenverksamheten påverkar enskilda intressen ska verksamhetsutövaren ange i anmälan hur dessa påverkas. Vidare ska anmälan innehålla en redogörelse för vilka enskilda intressen som kontaktats och vad de har sagt. Saknas ett sådant underlag bör tillsynsmyndigheten kräva in detta. 10

I förordningen framgår även att en anmälan kan lämnas in elektroniskt. Det framgår inte om de elektroniska anmälningarna ska vara underskrivna, vilket kan innebära att en anmälan kommer in elektroniskt utan underskrift. Projektgruppen anser inte att det är nödvändigt att skicka tillbaka anmälan med begäran om underskrift om sådan saknas. Under handläggningen av ärendet får man förvissa sig om att det är rätt person som gjort anmälan (t.ex. i samband med avgiftshanteringen). I bilaga B framgår vad en anmälan bör innehålla för uppgifter. 3.3 Handläggning av anmälan 3.3.1 Begäran om komplettering Om anmälan inte är komplett och/eller tillsynsmyndigheten bedömer att anmälan behöver kompletteras ska sökanden underrättas om bristerna och uppmanas att avhjälpa dem. Mindre kompletteringar kan göras via telefonsamtal som dokumenteras med tjänsteanteckning medan mer omfattande kompletteringar bör ske via skriftligt föreläggande med stöd av 26 kap. 9 MB. Finns det anledning kan tillsynsmyndigheten förbjuda den planerade verksamheten till dess att begärda kompletteringar har inkommit med stöd av 26 kap. 9 samt 21 MB. Om bedömningsunderlaget även efter komplettering bedöms undermåligt eller innehållet i anmälan är så bristfälligt att det inte går av avgöra ärendet finns det möjlighet att avvisa anmälan eller förbjuda den planerade verksamheten. 3.3.2 Kungörelse I 19 kap. 4 MB finns en möjlighet att kungöra en ansökan om miljöfarlig verksamhet på den sökandes bekostnad. Denna möjlighet finns inte för anmälningspliktiga vattenverksamheter. 3.3.3 Övertagande av handläggningen av kommunalt ärende Det är möjligt för en länsstyrelse som är tillsynsmyndighet, och som handlägger ett anmälningsärende om vattenverksamhet, att på eget initiativ ta över handläggningen av ett annat ärende hos en kommun, om ärendena bör handläggas tillsammans, se 19 kap. 3 MB. Detta borde i de flesta fallen avse strandskyddsprövningar eller uppläggningar av massor. En kommun kan inte ta över handläggningen av ett ärende som egentligen ska prövas av länsstyrelse. 3.3.4 Remissförfarande I förordningen står det att tillsynsmyndigheten genast ska sända en kopia av anmälan till kommunen. En kopia av anmälan ska även sändas till Fiskeriverket om det kan antas att de allmänna fiskeintressena berörs av verksamheten. Projektgruppen anser att kopior ska sändas först efter att tillsynsmyndigheten gjort bedömningen att det är en anmälningspliktig vattenverksamhet och att det inte krävs någon komplettering (se vidare under avsnitt 3.2). Kommer tillsynsmyndigheten fram till att det krävs kompletteringar bör man avvakta dessa innan kopia skickas över till kommunal nämnd och/eller Fiskeriverket för att minska antalet moment. Innan en anmälan skickas till Fiskeriverkets 11

utredningskontor ska länsfiskekonsulenten rådfrågas. Om länsfiskekonsulenten bedömer att det allmänna fiskeintresset berörs så ska anmälan skickas till Fiskeriverket. De statliga och kommunala myndigheter samt organisationer och enskilda som kan ha ett särskilt intresse i saken ska även ges tillfälle att yttra sig i anmälningsärendet. Vilka myndigheter/organisationer som blir aktuella i remissförfarandet avgörs från fall till fall. Exempel på myndigheter som kan övervägas är Fiskeriverket, Sjöfartsverket, SGU, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Vägverket, Banverket, Svenska Kraftnät, Vattenmyndigheterna, Räddningsverket samt Kustbevakningen. Projektgruppen anser att en restriktiv bedömning bör föreligga i hur ofta man behöver skicka en anmälan på remiss. Om anmälan ska remitteras bör detta ske så fort anmälan är komplett. Remisstiden bör vara minst 4 veckor dock längst 6 veckor. 3.3.6 Åtgärder till skydd för fisket I 11 kap. 8 MB anges att den som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada fisket är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av verksamheten kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller i angränsande vattenområde. Tillsynsmyndigheten kan med stöd av denna bestämmelse kräva åtgärder till skydd för fisket via förelägganden (även fiskeavgifter, 6 kap. 5 och 8 LSV) i ett anmälningsärende. 3.3.7 Beslut i anmälningsärendet Följande beslut kan bli aktuella i ett anmälningsärende: 1. Avvisning om avgiften inte betalats eller ärendet inte kompletterats enligt föreläggande. Vid en avvisning bör övervägas om det är nödvändigt att förbjuda den planerade verksamheten. 2. Föreläggande om tillståndsplikt om tillsynsmyndigheten bedömer att den anmälda vattenverksamheten skadar allmänna eller enskilda intressen är vattenverksamheten tillståndspliktig och tillsynsmyndigheten kan enligt 23 FOV förelägga om tillståndsplikt. 3. Godkännande om verksamhetsutövarens anmälan accepteras och tillsynsmyndigheten inte anser att det krävs någon form av föreläggande eller förbud. 4. Föreläggande om tillsynsmyndigheten bedömer att verksamhetsutövaren behöver föreläggas om försiktighets och/eller kontrollåtgärder bör beslutet utformas som ett föreläggande. För att ett föreläggande ska vara verkningsfullt bör det förenas med ett vite. 5. Förbud om tillsynsmyndigheten bedömer att den anmälda vattenverksamheten inte kan genomföras bör den överväga om det är lämpligt att förbjuda verksamheten. Alternativet är att förelägga om tillståndsplikt (se punkten 2). 12

Det kan vara lämpligt att i ett beslut enligt punkterna 3-4 ovan ange att verksamhetsutövaren kan vara tvungen att anmäla verksamheten på nytt om det inte utförts inom ett antal år. Besluten i ett anmälningsärende har inte rättskraft (24 kap. MB) som ett tillstånd. För att skapa en helhetssyn inom länet över anmälda vattenverksamheter bör det finnas rutiner för att dokumentera meddelade beslut inom ett område. Går beslutet emot verksamhetsutövaren bör ett förslag till beslut kommuniceras innan beslutet tas. Beslutet behöver inte kommuniceras med eventuella enskilda intressen. Ett beslut enligt punkterna 2-5 ovan bör skickas för kännedom till de sakägare som framkommit i ärendets handläggning. Ett beslut enligt punkterna 2-5 ovan kan överklagas av verksamhetsutövaren. Sakägare kan överklaga beslut enligt punkterna 3 och 4 ovan. Naturvårdsverket och miljöorganisationer kan inte överklaga tillsynsbeslut som avser anmälningspliktiga vattenverksamheter. I de fall länsstyrelsen är tillsynsmyndighet överklagas besluten till miljödomstol. 13

4. Bilagor A. Anmälningspliktiga vattenverksamheter B. Anmälan av vattenverksamhet enligt 11 kap 9a miljöbalken, exempel från Länsstyrelsen i Skåne län C. Anmälan om vattenverksamhet enligt 11 kap. 9a miljöbalken. Anläggande av damm eller våtmark, exempel från Länsstyrelsen i Skåne län D. Föreläggande om avgift E. Föreläggande om komplettering F. Kopia/remiss till kommun/fiskeriverket 14

Bilaga A Anmälningspliktiga vattenverksamheter 1. Anläggande av våtmark där vattenområdet har en yta som inte överstiger 5 hektar, Anläggande av dammar/våtmarker i vattendrag kan ha en positiv betydelse för miljömålen myllrande våtmarker, ingen övergödning samt levande sjöar och vattendrag. Samtidigt som anläggande av dammar/våtmarker i enskilda fall kan innebära en negativ påverkan på miljömålet levande sjöar och vattendrag samt innebära en negativ påverkan på kulturmiljövärden. I miljöbalkskommitténs förslag till lista över anmälningspliktiga vattenverksamheter fanns anläggande av våtmark som inte innebär dämning medtaget. En sådan damm måste anläggas genom urgrävning av ett vattendrag eller att dammen anläggs vid sidan om ett vattendrag. Naturvårdsverket har i en tidigare skrivelse (2004-10- 08) till Miljödepartementet ansett att det är angeläget för att nå miljömålen att anläggande av dammar/våtmarker underlättas genom ett anmälningsförfarande och att även dammar/våtmarker som innebär dämning skall kunna anmälas. Naturvårdsverket anser att det är lämpligt att ta med anläggande av våtmarker, oavsett om de utförs genom dämning eller på annat sätt, i listan. Med våtmark menar Naturvårdsverket generellt ett vattenområde med litet maxdjup, utan aktiv reglering. Sett ur ett miljömålsperspektiv menar många att Sverige måste anlägga/återskapa fler och större våtmarker för att minska näringsbelastningen i våra vattendrag, sjöar och hav. Våtmarker upp till 1 ha räcker inte i dessa sammanhang för att våtmarken skall få någon stor effekt på näringsretentionen varför det argumenteras för att våtmarkerna måste vara större. Redan idag finns exempel på våtmarker på 5 ha som anlagts utan tillståndsprövning där man genom diskussion med berörda allmänna och enskilda intressen hittat en lösning som kunnat genomföras utan skada på allmänna eller enskilda intressen. Naturvårdsverket har tidigare föreslagit för miljöbalkskommittén (2004-10-08) att våtmarker på 3 ha borde kunna omfattas av en anmälningsplikt. Invändningar har framförts mot att ett ytmått används för att definiera anmälningsplikten för våtmarker eftersom det borde vara viktigt att ta hänsyn till dammhöjd och indämd vattenvolym. Naturvårdsverket delar uppfattningen att det är viktigt att ta hänsyn till dammhöjd och vattenvolym men att detta får bli en fråga som bedöms i anmälningsförfarandet. Naturvårdsverket anser att det kan vara lämpligt att i nuläget föreslå en storleksavgränsning på 5 ha. Det har framförts att våtmarker som anläggs i vattendrag potentiellt innebär ett vandringshinder för vattenlevande organismer t.ex. fisk vilket kan vara negativt. Naturvårdsverket delar uppfattningen om risken för vandringshinder men menar dock att det i 11 kap. 8 miljöbalken finns bestämmelser om hur fiskeintresset skall tillgodoses vilket borde vara tillräckligt för att dessa frågor hanteras på ett ändamålsenligt sätt i ett anmälningsärende, genom att tillsynsmyndigheten förelägger om lämpliga försiktighetsmått t.ex. fiskväg/omlöp. Med den föreslagna lydelsen i denna punkt menar Naturvårdsverket att dammar för t.ex. kraftverk, vattenreglering, gruvdammar inte kan omfattas av en anmälan enligt denna punkt. 2. Uppförande av en anläggning, fyllning eller pålning i ett vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattendraget uppgår till högst 500 kvadratmeter, Det kan argumenteras för att punkterna 2 och 4 borde slås ihop eftersom åtgärderna avser vattendrag och samma storleksavgränsning föreslås. Naturvårdsverket har övervägt detta men menar att det kan vara pedagogiskt att skilja på verksamheter som typiskt sett innebär att något anläggs eller byggs i vattenområdet från verksamheter som innebär t.ex. grävning. I denna punkt inryms många olika anläggningar t.ex.: pålad brygga, flytbrygga, brygga på en utfyllnad/gjutning (pir), gjuten pir, utfylld pir, gjuten vågbrytare, utfylld vågbrytare, gjuten kaj, utfylld kaj, ponton, ledverk, strandskoning, erosionsskydd, brostöd, dykdalber, gabioner, tryckbank, vägbank, stödbank järnvägsbank, spont. Exemplen kan sägas visa några exploaterande anläggningar. Naturvårdsverket menar att det är möjligt att hänföra naturvårdande åtgärder till denna punkt också, t.ex. anläggande av lekbottnar, utläggning av block. Naturvårdsverket har bedömt att det inte finns anledning att ange olika storleksgränser för olika anläggningar och därför finns det inte heller

anledning att i listan specificera varje typ av anläggning. Naturvårdsverket menar att vattenkraftverk med tillhörande dammar, dammar för regleringer, gruvdammar eller andra typer av dammar inte kan anses inrymmas i ordet anläggning enligt denna punkt. Längdmått har inte använts eftersom det borde kunna inrymmas i arealmåttet, även om det innebär att någon i ett extremfall kan anmäla en 500 m lång och 1 m bred anläggning. Naturvårdsverket menar att det är självklart att tillsynsmyndigheten måste göra en bedömning av om den planerade verksamheten kan medföra t.ex. dämningseffekter och hur omfattande dessa kan bli. Omgrävning av vattendrag är inte tänkt att inrymmas i denna punkt. 3. Uppförande av en anläggning, fyllning eller pålning i ett annat vattenområde än vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattenområdet uppgår till högst 3 000 kvadratmeter Det kan argumenteras för att punkterna 3 och 5 borde slås ihop eftersom åtgärderna avser vattendrag och samma storleksavgränsning föreslås. Naturvårdsverket har övervägt detta men menar att det kan vara pedagogiskt att skilja på verksamheter som typiskt sett innebär att något anläggs eller byggs i vattenområdet från verksamheter som innebär t.ex. grävning. I övrigt se punkt 2. 4. Grävning, schaktning, muddring, sprängning eller annan liknande åtgärd i ett vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattendraget uppgår till högst 500 kvadratmeter I 11 kap. 2 miljöbalken finns endast orden grävning och sprängning omnämnda. Naturvårdsverket har dock bedömt att det är lämpligt att ta med orden schaktning och muddring eftersom det är vanligt förekommande verksamheter, även om man kan säga att dessa två inryms i ordet grävning. Naturvårdsverket har valt att inte ta med någon begränsning i volym. Punkten gäller inte rensningar eftersom dessa omfattas av 11 kap. 15 miljöbalken. Markavvattningar är alltid tillståndspliktiga och kan inte anmälas. 5. Grävning, schaktning, muddring, sprängning eller annan liknande åtgärd i ett annat vattenområde än vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattenområdet uppgår till högst 3 000 kvadratmeter Se punkt 4. 6. Byggande av en bro eller anläggande eller byte av en trumma i ett vattendrag med en medelvattenföring som uppgår till högst 1 kubikmeter per sekund Naturvårdsverket har valt att inte ta med ordet kulvert eftersom ordet även kan användas för andra åtgärder som inte har något samband med trummor i vattendrag. I samband med anläggande/byte av trumma eller byggande av bro är det viktigt att ta hänsyn till ev. dämmande effekter, risken för skapande av vandringshinder för fisk, kräftor och bottenfauna samt negativ påverkan på lek- och uppväxtområden för t.ex. fisk, musslor. 7. Omgrävning av ett vattendrag med en medelvattenföring som uppgår till högst 1 kubikmeter per sekund, om åtgärden inte är att hänföra till markavvattning Åtgärder i denna punkt syftar till största delen tillbaka på åtgärder som vidtas i punkt 6. Det är mycket vanligt att man i samband med anläggande av trumma eller byggande av bro också genomför en omgrävning av vattendraget för att få en lämplig anslutning till trumman/bron. Punkten öppnar också för andra omgrävningar vilket innebär att tillsynsmyndigheten bl.a. måste ta ställning till om åtgärden innebär markavvattning. 8. Nedläggning eller byte av en kabel, ett rör eller en ledning i ett vattenområde Nedläggning av kabel, rör, ledning på land kan många gånger kräva en anmälan enligt 12 kap. 6 miljöbalken. En sådan anmälan bör samordnas med anmälan om vattenverksamhet i det fall ledningen t.ex. behöver passera ett vattenområde.

Med nedläggning menas t.ex. grävning, spolning, nedsänkning med tyngder. Borrning/tryckning av kabel, rör eller ledning under ett vattenområde borde i normalfallet inte behöva anmälas enligt 11 kap. 9 a miljöbalken om åtgärden inte berör ett vattenområde. Dock måste man beakta de grävningsarbeten som behövs för borrning/tryckning och om dessa riskerar att beröra ett vattenområde. Naturvårdsverket vill poängtera att det är lämpligt med en tillståndsprövning för ledningar med ett stort ekonomiskt värde eftersom ett tillstånd innebär en större säkerhet för investeringen. 9. Bortledande av högst 600 kubikmeter ytvatten per dygn från ett vattendrag, dock högst 100 000 kubikmeter per år, eller utförande av anläggningar för detta Ett vattenuttag måste alltid värderas i förhållande till vattenområdet och tidpunkt på året. Begränsning av momentan pumpkapacitet, uttagsmängd/dygn, installation av summerande vattenmätare etc. är möjlig i anmälningsärendet. En utgångspunkt bör vara att uttag inte ska ske om flödet understiger medellågvattenföringen (MLQ). 10. Bortledande av högst 1 000 kubikmeter ytvatten per dygn från ett annat vattenområde än vattendrag, dock högst 200 000 kubikmeter per år, eller utförande av anläggningar för detta Se punkt 9. 11. Utrivning av en vattenanläggning som tillkommit till följd av en verksamhet enligt 1-10 Genom denna punkt är det möjligt att anmäla en utrivning av en vattenanläggning som tillkommit genom någon av punkterna 1-10. Även om en vattenanläggning tillkommit genom en anmälan kan en utrivning i vissa fall kräva en tillståndsprövning. 12. Ändring av en anmäld vattenverksamhet enligt 1-10, eller I proposition 2004/05:129 anger regeringen att det bör vara möjligt att anmäla en ändring av en tidigare anmäld verksamhet. I den situationen bör en samlad bedömning ske av hela verksamheten varje gång en ändring anmäls för att hela verksamhetens miljöpåverkan skall kunna bedömas. Om gränsen för anmälningsplikt överskrids blir verksamheten tillståndspliktig. Det kan diskuteras om det är nödvändigt att definiera ändringar av en anmäld verksamhet i en särskild punkt. Ett alternativt synsätt är att det borde vara möjligt att anmäla en ändring av en tidigare anmäld vattenverksamhet om ändringen kan inrymmas i någon av punkterna i listan även om orden ändring av en anmäld.. inte förekommer i en lista med anmälningspliktiga vattenverksamheter. För tydlighetens skull har Naturvårdsverket tagit med denna punkt. 13. Ändring av en tillståndsprövad vattenverksamhet, om ändringen är en anmälningspliktig verksamhet enligt 1-10 Enligt regeringen i proposition 2004/05:129 bör det vara möjligt att anmäla en ändring av en verksamhet som redan har tillstånd. Regeringen menar att det bör vara möjligt att anmäla enbart ändringen på samma sätt som en helt ny vattenverksamhet. Naturvårdsverket menar att sådana ändringar måste inrymmas inom någon av punkterna 1-10 för att en ändring ska kunna hanteras. Det är dock nödvändigt att tillsynsmyndigheten gör en samlad bedömning av hela vattenverksamheten varje gång en ändring anmäls för att kunna bedöma hela verksamhetens miljöpåverkan. Om ändringen är för omfattande eller om alltför många ändringar görs bör hela vattenverksamheten bli föremål för en ny tillståndsprövning vilket innebär att reglerna i 24 kap. miljöbalken kan vara aktuella. Naturvårdsverket menar att denna punkt ger upphov till en hel del frågeställningar bl.a. om gränsdragningar. Vidare kan det diskuteras om det är nödvändigt att definiera ändringar av en tillståndsprövad verksamhet i en särskild punkt. Ett alternativt synsätt är att det borde vara möjligt att anmäla en ändring av en tillståndsprövad vattenverksamhet om ändringen kan inrymmas i någon av punkterna i listan även om orden ändring av tillståndsprövad.. inte förekommer i en lista med

anmälningspliktiga vattenverksamheter. I dag prövas ändringar av tillståndsprövade vattenverksamheter av miljödomstol. Sannolikt förekommer det att verksamhetsutövare bedömer att en ändring omfattas av undantaget från tillståndsplikten enligt 11 kap. 12 miljöbalken varvid ingen tillståndsprövning sker. Trots vissa tveksamheter har Naturvårdsverket ändå valt att ta med denna typ av verksamhet i en särskild punkt.