HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Relevanta dokument
HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

meddelat i Stockholm den 16 juni 2005 Ö KLAGANDE Megazone Technologies Ltd, 171 Belgrave Gate, LEICESTER, LE1 3HS England Ombud: advokaten GL

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT. Mål nr. meddelat i Stockholm den 8 april 2014 Ö

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET

HÖGSTA DOMSTOLENS. SAKEN Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om handläggningsform

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. SAKEN Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om vårdnad m.m.

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET

PROTOKOLL Föredragning i Stockholm

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT. Mål nr. meddelat i Stockholm den 25 september 2015 Ö

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS. KLAGANDE Sölvesborg-Mjällby Sparbank, Box Sölvesborg

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT. Mål nr. meddelat i Stockholm den 28 oktober 2011 Ö KLAGANDE LP. Ombud: Advokaterna PB och EN

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT. Mål nr. meddelat i Stockholm den 28 december 2016 Ö KLAGANDE TW. Ombud: Advokat RH MOTPART EW

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. KLAGANDE Entreprenadreparationer i Örebro Aktiebolag, Box Örebro

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

meddelad i Stockholm den 2 juli 2004 B

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

meddelat i Stockholm den 11 mars 2003 T KLAGANDE J. O. med firma The Mine of Gems, Hornsgatan 29 D, STOCKHOLM Ombud: advokaten A. L.

KLAGANDE Rimbo Centrum Fastigheter AB, Köpmannagatan 1-3

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. KLAGANDE Bike Center i Sundsvall AB:s konkursbo, c/o Advokatfirman Berggren & Stoltz KB Box Sundsvall

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. MOTPART AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad, Stockholm

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. Ombud och offentlig försvarare: Advokat MA. SAKEN Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om rattfylleri m.m.

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

DOM Stockholm

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. PARTER 1. Retail House i Kungsbacka AB, Arendalsvägen 33 A Kungsbacka

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS. MOTPART Nordea Bank AB (publ.), ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Svea hovrätts beslut i mål Ö

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Transkript:

Sida 1 (5) HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Mål nr meddelat i Stockholm den 7 maj 2003 Ö 2650-01 KLAGANDE 1. Ernst & Young Aktiebolag, 556053-5873, Box 3143, 103 62 STOCKHOLM 2. W.M. Ombud för 1 och 2: jur. kand. G.S. MOTPART J. B. Ombud: advokaten K.S. SAKEN Återförvisning av mål om taleändring ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Hovrätten för Nedre Norrland, avd. 1, beslut den 13 juni 2001 i mål Ö 145-00 Hovrättens beslut se Bilaga HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE Högsta domstolen fastställer det avgörande hovrättens beslut innehåller, såvitt avser återförvisning av målet beträffande J.B. fastställelsetalan. Postadress Telefon Expeditionstid Box 2066 08-617 64 00 8.45-12.00 HÖGSTA DOMSTOLEN 103 12 STOCKHOLM 13.15-15.00

HÖGSTA DOMSTOLEN Ö 2650-01 Sida 2 (5) Med ändring av hovrättens beslut, såvitt avser avskrivning av den av J.B. tidigare förda fullgörelsetalan och ersättning för rättegångskostnader hänförliga till denna talan, fastställer Högsta domstolen det avgörande tingsrättens beslut innehåller i dessa avseenden (punkten 1 första ledet och punkten 2). Det åligger tingsrätten att då målet slutligt avgörs pröva frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnad såväl i hovrätten som i Högsta domstolen. YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN Ernst & Young Aktiebolag och W.M. har yrkat att Högsta domstolen avskriver J. B. fullgörelsetalan och tillerkänner dem ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten såvitt avser fullgörelsetalan med där utdömt belopp samt i hovrätten med 10.000 kr. J. B. har bestritt ändring. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen. SKÄL Av utredningen framgår att J. B. först väckte fastställelsetalan vid tingsrätten, att han ändrade denna talan till en fullgörelsetalan och att han därefter, samtidigt som han förklarade sig inte längre vidhålla sitt fullgörelseyrkande, återgick till att yrka enbart fastställelse. Samtliga ändringar skedde under förberedelsen av målet.

HÖGSTA DOMSTOLEN Ö 2650-01 Sida 3 (5) Frågan gäller nu om J. B. återgång från en fullgörelsetalan till en fastställelsetalan skall anses utgöra en inskränkning av talan eller en taleändring samt, för det fall en taleändring anses föreligga, dels om denna är tillåten, dels om hans fullgörelsetalan skall anses återkallad och om det målet, såsom hans motparter yrkat, skall avskrivas. Enligt 13 kap. 3 tredje stycket rättegångsbalken anses det förhållandet att käranden beträffande samma sak inskränker sin talan inte som en ändring av talan. Någon återkallelse föreligger således inte och svaranden kan inte begära en prövning i sak med stöd av 13 kap. 5 samma balk. I stället får det kommande avgörandet rättskraft såvitt avser saken i dess helhet, 17 kap. 11 rättegångsbalken. Inskränkning av talan innebär alltså att käranden avstår från något som inte kan yrkas på nytt i en senare rättegång (se NJA II 1943 s. 165 f. och NJA 1994 s. 23). En dom över det av J.B. framställda fastställelseyrkandet skulle inte hindra att han därefter kunde få det återtagna fullgörelseyrkandet prövat i sak, låt vara att fastställelsedomen därvid skulle ha prejudiciell betydelse. Då J.B. ändrade sin fullgörelsetalan till en fastställelsetalan skedde därför inte någon inskränkning av talan utan en taleändring. Den huvudregel som fastslås i 13 kap. 3 rättegångsbalken är att en väckt talan inte får ändras. I första stycket 1 3, varav 2 och 3 är av intresse i förevarande sammanhang, anges dock vissa undantag från huvudregeln. Enligt 13 kap. 3 första stycket 2 får käranden yrka fastställelse enligt 2 andra stycket i samma kapitel. I sistnämnda bestämmelse anges att, om sakens prövning beror av frågan huruvida visst rättsförhållande som är stridigt mellan parterna består eller inte består, så får talan om fastställelse därav upptas. Eftersom J.

HÖGSTA DOMSTOLEN Ö 2650-01 Sida 4 (5) B. samtidigt med att han framställde sitt yrkande om fastställelse återtog sitt yrkande om fullgörelse är situationen emellertid inte sådan som avses i denna bestämmelse. Detta undantag är därför inte direkt tillämpligt. Enligt 13 kap. 3 första stycket 3 andra ledet gäller att käranden får framställa nytt yrkande, under förutsättning endast att det nya yrkandet stöder sig på väsentligen samma grund som det tidigare yrkandet. Varken i lagtext eller motiv uppställs något krav på att det nya yrkandet skall vara av samma slag som det tidigare framställda (Fitger, Rättegångsbalken I s.13:38 b). J. B. fastställelseyrkande stöder sig på väsentligen samma grund som hans fullgörelseyrkande. Taleändringen är därför tillåten. Av betydelse för frågan, om J. B. förklaring att han inte längre vidhöll fullgörelseyrkandet skall anses som en återkallelse av talan enligt 13 kap. 5 rättegångsbalken, är huruvida fullgörelsetalan och fastställelsetalan skall ses som två olika käromål. Med hänsyn till att J. B. har möjlighet att utan hinder av en kommande fastställelsedom få ett fullgörelseyrkande prövat i ett nytt mål får det anses vara fråga om två mål i rättegångsbalkens mening. (Se Fitger, Rättegångsbalken I s. 14:3 ff., särskilt s. 14:5, jfr också s. 13:28 a.) Hans fullgörelsetalan skall därför anses återkallad. Det torde vara förutsatt att en återkallelse av talan skall föranleda beslut om avskrivning om inte motparten yrkar att målet prövas (se t.ex. Fitger, Rättegångsbalken I s. 18:25 och NJA 1994 s. 23). Något sådant yrkande har inte framställts. Eftersom rättegångsbalken inte innehåller någon regel om att ett mål måste avskrivas omedelbart när en talan återkallats, blir avskrivningstidpunkten en lämplighetsfråga. Det kan ofta vara lämpligt att en återkallad talan inte leder till avskrivning så länge annan talan stödd på väsentligen samma grund förs i rätte-

HÖGSTA DOMSTOLEN Ö 2650-01 Sida 5 (5) gången. Härvid märks att det inte är självklart att en fullgörelsetalan kan anses stödja sig på väsentligen samma grund som fastställelsetalan. Det finns inte skäl att upphäva tingsrättens beslut om avskrivning och fördelning av rättegångskostnaderna i den delen. I avgörandet har deltagit: justitieråden Svensson, Inger Nyström, Lennander (referent), Thorsson och Håstad Föredragande revisionssekreterare: Lindbäck