Tecken i träd Initialer, årtal och andra symboler Bernt Ove Viklund, arkeolog Rapport 2016: 1
INLEDNING Johan Rytterstam, vilken arbetar på enheten för skyddad natur på Länsstyrelsen Västernorrland, kontaktade mig våren 2016. Han kontaktade mig med anledning av att han vid ett arbete i samband med en naturreservatsbildning i Ljustorps socken i Medelpad lagt märke till en gammal tall med ristningar. Tallen med ristningar ligger i Korstjärnsmyrans naturreservat. Vi besökte platsen tillsammans och dokumenterade upptäckten. Innan Johan kontaktade mig hade jag sedan ett antal år på egen hand upptäckt liknande kulturspår i träd, men även fått tips om liknande biologiska kulturmiljöer (Viklund 2007, 2013a, b, c, 2015a, b). Efter Johans upptäckt, vilken kommer först i följande rapport, har ytterligare två gamla tallar, varav en stubbe, med ristningar dokumenterats. Dessa är i Säbrå respektive Högsjö socknar i Ångermanland. Ristningen i Säbrå upptäcktes av rapportören. Tipset från Högsjö kommer från Bosse Rydberg vilken av sin jaktledare Ulf Öman fått information om stubben med ristningar. TEKNISKA UPPGIFTER Kartblad: Lantmäteriets vägkarta 185 Graninge. Skala 1: 100 000 Blå kartan 186 Kramfors. Skala 1: 100 000 GPS av märket Garmin GPSmap 60CSx användes vid dokumentationen. SWEREF99 TM. Samtliga foton i rapporten är tagna av rapportören. Foto på rapportens framsida visar tallen med ristningar vilken finns inne i Korstjärnsmyrans naturreservat. Fotot är taget mot NV.
BESKRIVNINGAR Nr 1: Ljustorps socken, Timrå kommun. Tall med ristningar i Korstjärnsmyrans naturreservat. En av bläckorna med ristningar (mot VSV) Koordinater: 6958234, 618706. 290 meter över havet. På en gammal tall omkring 12 meter hög och 1, 35 meter i omkrets där ristningarna är och vilken växer på en mindre uppstickande bergklack i myr är sju bläckor vilka delvis är övervallade. På fyra av dem är ristningar. Bläckorna med ristningar är 7 52 cm höga, 2, 5 13 cm breda och 2 5 cm djupa. Tydbara ristningar är BL, MGEÅ. Ristningarna är upptill 7 cm höga, upptill 2, 5 cm breda och mellan 4 6 mm djupa. 2, 5 meter ÖSÖ om den ristade tallen är sannolik eldstad bestående av 6 synliga stenar 0, 12 0 5 meter stora och upptill 0, 3 meter hög. Den största stenen är upprest och uppstagad med en sten.
NR 2: Säbrå socken, Härnösands kommun. Tall med ristningar på Åberget. Koordinater: 6959638, 644143. 165 meter över havet. På en gammal tall omkring 10 meter hög och 1, 2 meter i omkrets där ristningar är vilken växer på SV sluttning av berg är tre bläckor där två bläckor vilka delvis är övervallade har ristningar och ett bolagsmärke. I en av bläckorna är även en instucken träpinne vilken genom övervallningen tryckts åt sidan. Det går inte att utesluta att tallen därför även fyllt funktion som värktall. Åtskilliga litteraturuppgifter finns i ämnet folkmedicin och värktallar och även om andra träd vilka haft en speciell ställning i gammal folktro och botande. Ett boktips i detta sammanhang är Ingela Bergmans handbok Kulturspår i träd (2011). Tallen är belägen 20 meter NÖ om Åbergsgrottan (Raä nr 155: 1, Säbrå socken) där rapportören upptäckt ett flertal målningar från historisk tid varav en eventuellt kan tillhöra äldre tid. Målningarna kommer att redovisas i separat rapport (Viklund, pågående arbete). Upptäckterna av den beskrivna tallen och målningarna i urbergsgrottan gjordes vid samma tillfälle. Då var även Bosse Rydberg från Härnösand med.. Foto ovan: I mitten av fotot är tallen på Åberget med ristningar. Foto mot V
Bläckorna med ristningar och andra tecken är mellan 46 80 cm höga, 7 15 cm breda och upptill 5 cm djupa. Ristningarna är mellan 3 4, 5 cm stora, upptill 4 cm breda och upptill 5 mm djupa. Ristningarna är: IPA 80, IVI 30 (mellan dessa bokstäver och siffrorna är ett litet N). Bolagsmärket (Kronstämpel?) är 3 cm brett och 2 cm högt. På den andra bläckan är något som eventuellt kan vara ett bomärke. Foto nedan. Ristningen är 10 cm hög, 4 cm bred och 2 mm djup.
Nr 3: Högsjö socken, Härnösands kommun Koordinater: 6964324, 638206. 205 meter över havet. På en gammal tallstubbe fälld med såg och med fällskär är ristningar bestående av initialer, årtal, kattfots liknande märken (Kronstämpel?) och rombformade tecken. Där är även inskurna svårtydda tecken. Somliga av ristningarna är svåra att tyda, en del är även mer eller mindre täckta av lavar. En del av ristningarna har varit ifyllda med röd och/eller gul färg vilken med tiden bleknat. Stubben står i skogsmark i en NÖ sluttning och 2, 5 meter NÖ om äldre traktorväg. Bosse Rydberg och stubben med kulturspår
På stubben vilken är 1, 6 meter hög och 1, 25 meter i omkrets syns ett flertal bokstäver och siffror/årtal. 1882 ELD, 1877, 1850. BS, NH, alternativt HN. Det äldsta synliga årtalet är 1820. I stubben är tre kattfots liknande märken (Kronstämpel?) inslagna med stämpelyxa och inskurna rombformer. En del av ristningarna på stubben är inte i bläcka utan direkt på trädet. Sannolikt ristades dessa in när stubben redan var en torrstubbe. Den eller de som fällde tallen för länge sedan var som det verkar medvetna om ristningarna. Sågsnittet är lagt just ovanför dessa: en tidig form av medveten kulturmiljövård. Närbild på största bläckan och en del av ristningarna
Förutom BS syns på fotot även några rombiska tecken AVSLUTNING Forskningen om kulturspår i träd startade på allvar i Norrland vid slutet av 1970 talet. Då konstaterade forskaren och författaren Olle Zackrisson att skogarnas kulturvärden allvarligt hotades genom de omfattande avverkningarna. I artiklarna Att läsa historien i skogen (1977) och Norrlandsskogarnas kulturhistoriska naturvärden (1980) uppmanade Zackrisson, men utan resultat, att natur och kulturmiljövården snabbt skulle skrida till handling. Det skulle dröja några år innan han fick gehör för sin uppfattning. Det var i samband med undersökningar vid Silbojokk som han i samarbete med Riksantikvarieämbetet lyckades utverka medel för skogshistorisk dokumentation av tallbestånden runt Sädvajaures stränder. Under ungefär samma tid, 1970 1980, bodde författaren Kerstin Ekman i Östersjäland utanför Härnösands stad. I sin bok Herrarna i skogen (2007) skriver hon även om kulturspår i träd. Ekman tar där upp ett exempel på en tall med ristningar vilken folket i hennes dåvarande hemtrakt försökte få kulturskyddad som ett märkesträd. Det lyckades inte, trots att hon vände sig till länsstyrelsen där det vid den tiden menades att det finns så många postartallar (där jägaren suttit på pass) så just denna behövde inget skydd. Som Ekman skriver: den rök alltså i avverkningarna. Hon kunde heller inte på hyggena hitta någon annan som sparats. Detta hände under 1970 talet. Nu är tiderna förändrade. Intressant är att byarna Öster och Västersjäland har sina fäbodar i närområdet till den här rapporterade tallstubben med ristningar (Nr 3, Högsjö socken).
Kulturmiljövården har i takt med tiden och nya forskningsrön börjat att allt mera uppmärksamma de kulturhistoriska värdena vilka ruvar i skogen. Behovet av dokumentations, skydds och vårdinsatser för som exempel träd med ristningar och andra kulturspår har visat sig vara betydande. De tre biologiska kulturmiljöerna i denna rapport är några av de talande exemplen för det. I engelskspråkig litteratur är dessa benämnda CMT:s, (Culturally Marked Trees), på svenska KMT, kulturmärkta träd (Ingela Bergman 2011). Bergman har sedan många år bedrivit forskning tillsammans med professorerna Olle Zackrisson och Lars Östlund vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå. Dessa två forskare har publicerat åtskilligt material om kulturmärkta träd (som exempel se Bergman 2011). Med tanke på att insikten/kunskapen ökar om liknande träd så är vår tid motsägelsefull: bestånden av gammelskog tryter och det är speciellt där vi kan finna de kulturmärkta träd vilka ännu finns kvar. Speciellt är det på gamla tallar vi finner ålderdomliga inskriptioner av olika slag. Tallen är som alla vet ett trädslag som har lång, ja, mycket lång levnad. De mänskliga spåren på dessa kan därför bestå under århundraden. Vid ett uppdrag åt Västernorrlands länsstyrelse 2015 upptäcktes två tallar med ristningar inom Vändåtbergets naturreservat i Björna socken inom Örnsköldsviks kommun. En tall med bläcka dokumenterades också. Innan dess var två tallar med ristningar kända i reservatet. Sedan många år tillbaka vill jag mena att varje reservatsbildning även ska genomgå fornminnesinventering, något som genomfördes inom den del av reservatet vilket planeras att genomgå naturvårdsbränning. (Viklund 2006, 2015b). LITTERATUR OCH ANDRA KÄLLOR Berg, Anki och Gustafson, Irene (red.). 2013. Kulturarv i gammelskog. Skogsstyrelsen. Taberg Bergman, Ingela. 2011. Kulturspår i träd. Anvarat nr 1. Umeå Ekman, Kerstin. 2007. Herrarna i skogen. Värnamo Viklund, Bernt Ove. 2006. Ödemarksleden och Gideälvens övre kanotled. Rapport Skogsstyrelsen Viklund, Bernt Ove. 2007. LokalEko nr 2. Ristningar i träd. Skogsstyrelsen Viklund, Bernt Ove. 2013a. Tecken i träd. Gamla tallar med inslagna spikar och inskriptioner. Byabladet nr 1. Näsåker Viklund, Bernt Ove. 2013b. Ännu en gammal tall med tecken! Byabladet nr 2. Näsåker Viklund, Bernt Ove. 2013c. Röjdtjärnliden Österstyckberget. Kulturmiljöutredning. Arkeologisk utredning steg 1. Bjurholms kommun, Västerbottens län. Arkeologicentrum AB. AC rapport 1322
Viklund, Bernt Ove. 2015a. Tannflohöjden och Storsjöhöjden med omland. Rapport på uppdrag av Voernese sameby på finansiering av Sametinget. Viklund, Bernt Ove. Rapport 2015b. Vändåtbergets naturreservat. Arkeologisk och kulturhistorisk inventering inom del av reservatet i Björna socken, Ångermanland i Västernorrlands län. Uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland