.PROTOKOLL 2008-03-04 F öredragning i Stockholm Iq..Aktbilaga Mål nr Avdelning 2 (~\ll(o~ Sida 1 (3) Inskrivet i domstolens r~ister uader nr 1J..Z ~.J:?:. Luxemburg den 1 2. 03. aoo För jdesekretema, Telefax I E.post:... ~~~ ~~rn NÄRV ARANDE JUSTITIERÅD l mottaget den: Administratör Gertrud Lennander, Torgny Håstad, Ella Nystt:öm, Per Virdesten (referent) och Anna Skarhed v; v [/ V FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE Karin Hellmont KLAGANDE SeT Industri Aktiebolag i likvidation, 556229-6219 c/o Advokatfinnan Glimstedt i Lund AB Box 1246 221 05 Lund Ombud: Advokat Fredrik Uining Advokatfirman Glimstedt i Lund AB Box 1246 221 05 Lund MOTPART Alpenblume Aktiebolag, 556481-1494 Hantverkaregatan 16 23234 Arlöv HÖGSTA DOMSTOLEN Riddarhustorget 8 Postadress Box 2066 103 12 Stockholm Telefon 08-561 666 00 Telefax 08-561 666 86 E-post: hogsta.dornstolen@dom.se www.hogstadomstolen.se Expeditionstid 08:45-12:00 13: 15-15 :00
HÖGSTA DOMSTOLEN Sida 2 (3) Ombud l: Advokat Lars-Olof Svensson Wistrand Advokatbyrå Box 7543 103 93 Stockholm Ombud 2: Advokat Jenny Wentrup Wistrand Advokatbyrå Box 7543 103 93 Stockholm SAKEN Avvisande av talan ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut den 26 juli 2005 i mål Ö 908-05 Målet Iöredras. Högsta domstolen fattar följande BESLUT Högsta domstolen beslutar att inhämta förhandsavgörande från EGdomstolen enligt artikel 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska
HÖGSTA DOMSTOLEN Sida 3 (3) gemenskapen och att tillställa EG-domstolen bilagda begäran därom. Karin Hellmont Uppvisat och lämnat för expediering 2008-03- \0 6-e.-~ ~~~ Gertrud Lennander ~..
" Bilaga till PROTOKOLL 2008-03-04 Mål nr Begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 i.fördrnmsjewlllltj;wafa-urudet av.- ~ Europeiska gemenskapen Inledning 1. I målet har uppkommit frågan om en österrikisk dom, solitfttrptiktat ett österrtkrsxtbolag att återregistrera ett svenskt aktiebolag i likvidation som delägare i bolaget med motiveringen att en svensk konkursförvaltare inte var behörig att avyttra egendom i Österrike, hindrar en prövning i Sverige om bl.a. bättre rätt till den omtvistade. egendomen eller om avgörandet omfattas av undantaget avseende konkurs m.m. i artikel 1.2 b i Bryssel I-förordningen. Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (Insolvensförordningen) är inte tillämplig i målet. Tillämpliga nationella rättsregler 2. Konkurs regleras i konkurslagen (1987:672). Beslut om konkurs prövas av tingsrätt, 2 kap. 1 9. Sedan ett beslut om konkurs har meddelats förlorar gäldenären, med undantag för visst slag av egendom varom nu inte är fråga, rådigheten över sina tillgångar,3 kap. 1 9. Under konkursen omhändertas tillgångarna för borgenärernas räkning av konkursboet, 1 kap. 1 9. Även egendom som finns utomlands inbegrips i en svensk huvudinsolvenskonkurs (se rättsfallet Nytt Juridiskt Arkiv I 1956 s. l, jfr även Nytt Juridiskt Arkiv I 1991 s. 491). Förvaltningen av konkursboet handhas aven eller flera förvaltare, 1 kap. 3 S. Tingsrätten skall snarast utse förvaltare, 2 kap. 24 S första stycket 2 och 7 kap. 2 S. Det åligger förvaltaren att tillvarata borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla åtgärder som främjar en förmånlig och
HÖGSTA DOMSTOLEN Sid 2 snabb avveckling av konkursboet, 7 kap. 8 s. Förvaltaren skall snarast omhänderta gäldenärens bo, 7 kap. 12 s. Boets egendom skall säljas så snart det är lämpligt, 8 kap. l S. Räcker boets egendom inte till att täcka konkurskostnaderna avslutas konkursen med att tingsrätten avskriver ärendet, 10 kap. l S. I annat fall fastställs utdelningen i konkursen av rätten, Il kap. 7 S, och konkursen är därefter avslutad, Il kap. 18 S. Förvaltarens arvode bestäms av rätten, 14 kap. l och 4 SS. I huvudsak får varje rättens beslut i ett konkursärende överklagas, 16 kap. 5 S. Målets handläggning 3. SCT Industri Aktiebolag försattes i konkurs 1993 av Malmö tingsrätt. Till konkursförvaltare utsågs advokaten Carl-Gustaf Söder. Under handläggningen av konkursen sålde konkursförvaltaren bolagets andelar, 47 procent, i det österrikiska bolaget SCT Hotelbetrieb GmbH, numera ScaniahofFerienwohnungen GmbH (Scaniahot), för 2 SEK till det svenska bolaget Alpenblume Aktiebolag (Alpenblume). Alpenblume registrerades i Österrike som ägare till bolagsandelarna. 4. Konkursen avslutades 1997 utan överskott. Den 19 mars 2002 förordnade Malmö tingsrätt att SCT Industri Aktiebolag skulle träda i likvidation (SCT). På talan av SeT fann österrikisk domstol därefter att svensk konkursförvaltare inte varit behörig att disponera över tillgångar i Österrike och att Alpenblumes förvärv av bolagsandelarna därför inte var giltigt. Med anledning härav förpliktade den österrikiska domstolen Scaniahof att registrera SeT som ägare till de av konkursboet överlåtna andelarna i Scaniahof. Alpenblume uppträdde i Österrikes högsta domstol, Oberster Gerichtshof, som biintervenient (Nebenintervenientin) i målet. Oberster Gerichtshofs beslut meddelades den 17 maj 2004. 5. Den 24 augusti 2004 väckte Alpenblume talan vid svensk domstol mot SCT om bättre rätt till samma andelar i Scaniahof samt förpliktande för SeT att vid vite vidta sådana åtgärder som krävs för att Alpenblume skall kunna registreras som rättmätig
HÖGSTA DOMSTOLEN Sid 3 ägare till andelarna. I beslut den 17 mars 2005 fann Malmö tingsrätt - efter invändning från SCT - att hinder inte förelåg för att pröva den av Alpenblume förda talan. 6. SCT överklagade beslutet och yrkade att talan skulle avvisas. Alpenblume bestred ändring. 7. Hovrätten för Skåne och Blekinge lämnade i beslut den 26 juli 2005 överklagandet utan bifall och anförde bl.a. följande. Den österrikiska domen rör frågan huruvida en svensk konkursförvaltare i en svensk domicilkonkurs har behörighet att råda över tillgångar i Österrike. Enligt artikel 1.2 b i Bryssel I-förordningen är bl.a. insolvensrättsliga frågor undantagna förordningens tillämpningsområde. Vid bedömningen huruvida en dom rör insolvensrättsliga frågor kan ledning hämtas från Rådets förordning (EO) nr 1346/2000 om insolvensförfaranden (Insolvensförordningen), även om den förordningen i och för sig inte är tillämplig på den aktuella konkursen Ufr artikel 43). De frågor som regleras i Insolvensförordningen får anses falla utanför Bryssel I-förordningens tillämpningsområde. Artikel 4.2 b och c i Insolvensförordningen reglerar tillämplig lag när det gäller frågor om bl.a. vilka tillgångar som skall ingå i konkursboet och förvaltarens behörighet. Vidare reglerar artikel 18 förvaltarens behörighet. Den österrikiska domen måste på grund av det anförda anses röra en sådan fråga som regleras i Insolvensförordningen. Den i förevarande mål aktuella österrikiska domen får därmed anses vara ett sådant insolvensrättsligt avgörande som är undantaget Bryssel I-förordningens tillämpningsområde Ufr även EO-domstolens dom av den 22 februari 1979, i mål 133178, Oourdain, REO 1979, s. 733). 8. SCT har överklagat till Högsta domstolen och yrkar att Alpenblumes talan skall avvisas. Alpenblume bestrider SCT:s yrkande.
HÖGST A DOMSTOLEN Sid 4 SCT:s utveckling av talan avseende Bryssel I-förordningens tillämplighet 9. Saken är redan rättskraftigt avgjord genom den österrikiska domen. Undantaget i artikel 1.2 b i Bryssel I-förordningen är inte tillämpligt. Av artikel 33 i Bryssel I- förordningen framgår att avgöranden skall erkännas och därmed ges samma verkan i Sverige som i Österrike. Det österrikiska avgörandet gäller enligt österrikisk rätt med rättskraft även mot Alpenblume. 10. Tvisten i Österrike har inletts efter det att konkursen avslutats. Redan detta förhållande talar för att tvisten inte är insolvensrättslig i Bryssel I-förordningens mening. Detsamma gäller omständigheten att det inte är konkursförvaltaren eller konkursboet som fört talan eller varit part i målet. Konkursförvaltarens behörighet har endast varit en prejudiciell fråga för bedömningen av rättsverkningarna i efterhand mellan andra, nämligen konkursgäldenären och tredje man. Motparterna har inte varit konkursintressenter såsom konkursborgenärer. Ytterst har tvisten avsett civilrättsliga verkningar av ett avtal för avtalsmotpart till konkursboet. 11. Gränserna för tillämpningen av undantaget för konkursrelaterade frågor enligt artikel 1.2 b i Bryssel I-förordningen är inte självklara. EG-domstolens dom av den 22 februari 1979, i mål l33/78, Gourdain, REG 1979, s. 733, anger att det likalydande undantaget i Brysselkonventionen gäller för avgöranden som är direkt härledda ur konkursen och har nära samband med konkursen. Det fallet avsåg ett beslut aven fransk konkursdomstol rörande skyldighet för ställföreträdare för konkursbolaget att svara för bolagets skulder. Domstolen konstaterade att det uteslutande baserade sig på konkursrättsliga regler. Högsta domstolen har i rättsfallet Nytt Juridiskt Arkiv I 1998 s. 361 funnit att talan om återvinning enligt 4 kap. konkurslagen omfattas av undantaget i motsvarande bestämmelse i Luganokonventionen. De båda rättsfallen ger ingen omedelbar vägledning för den i detta ärende aktuella frågan.
HÖGSTA DOMSTOLEN Sid 5 12. Uppfattningen att frågor som regleras i Insolvensförordningen skulle vara undantagna Bryssel I-förordningen såsom insolvensrättsliga är rimlig endast om den uteslutande tar sikte på beslut som erkänns enligt Insolvensförordningen. Andra frågor än erkännandefrågor reglerade i Insolvensförordningen bör däremot inte leda till att Bryssel I-förordningen är undantagen. En sådan tolkning skulle innebära att i princip alla tvister som indirekt hänför sig till konkursförvaltarens dispositioner skulle vara undantagna. 13. Det går inte att utgå från att tvister som berör frågor som på ett eller annat sätt regleras i Insolvensförordningen undantas från Bryssel I-förordningen. En konkursförvaltare måste t.ex. inte sällan driva in tvistiga fordringar som uppkommit hos gäldenären till följd av avtal som gäldenären ingått. Det torde vara en allmän uppfattning att för sådana tvister skall Bryssel I-förordningen tillämpas för forumfrågor samt frågor om erkännande och verkställighet av avgöranden. Den typen av tvister kan mycket väl komma att beröra t.ex. frågor som anges i artikel 4 d, rätt till kvittning, eller 4 f, konkursens inverkan på gällande avtal, i Insolvensförordningen. Att konkursboets motpart skulle göra detta slags invändningar, befogade eller inte, kan inte medföra att Bryssel I-förordningen inte skulle gälla. 14. Erkännande av domstolsavgöranden regleras i artiklarna 16 och 25 i Insolvensförordningen. Enligt artikel 25 punkt 2 gäller att erkännande och verkställighet av vissa beslut kan ske enligt Brysselkonventionen, i praktiken numera Bryssel I-förordningen, om denna är tillämplig. Vilka slags beslut det skulle vara fråga om framgår inte av förordningstexten, men uppenbarligen är det fråga om beslut som faller inom förordningens tillämpningsområde, dvs. beslut med insolvensrättslig anknytning. Utgångspunkten, att frågor som regleras i Insolvensförordningen får anses falla utanför Bryssel I-förordningen, är således inte hållbar eftersom den nämnda artikeln förutsätter att förhållandet är det motsatta.
HÖGSTA DOMSTOLEN Sid 6 15. Förhållandet mellan Insolvensförordningen och Bryssel I-förordningen bör rimligtvis uppfattas på följande sätt. Konkursbeslut erkänns enligt artikel 16 i Insolvensförordningen. Andra beslut som fattas av konkursdomstolen (och i vissa fall även beslut av annan domstol) erkänns enligt artikel 25 punkt 1 samma förordning, vilken bestämmelse hänvisar till BrysselkonventionenJBryssel I-förordningen. För andra avgöranden med någon form av anknytning till ett insolvensförfarande sker erkännande enligt BrysselkonventionenJBryssel I-förordningen enligt vad som förutsatts i artikel 25 punkt 2 i Insolvensförordningen. Den reservation som därvid finns iförordningstexten "i den mån Brysselkonventionen är tillämplig" kan inte uppfattas som att den tar sikte på artikel 1.2 b i BrysselkonventionenIBryssel 1- förordningen utan på andra undantag som skulle kunna tänkas föreligga. Förordningen kan inte gärna syfta till att skapa ett avsiktligt vakuum för vissa typer av avgöranden som varken kan erkännas enligt Insolvensförordningen eller Bryssel l-förordningen. Tvärtom bör i stället den rimliga utgångspunkten vara att avgöranden som omfattas av artikel 25 punkt 2 i Insolvensförordningen inte faller in under undantaget enligt artikel l.2 b i Bryssel l-förordningen. En vid tolkning av det insolvensrättsliga undantaget i Bryssel I-förordningen skulle undergräva syftena med Insolvensförordningen såsom att effektivisera gränsöverskridande insolvensförfaranden. I den mån domstolsavgöranden med någon form av insolvensrättslig anknytning undantas från Bryssel l-förordningen försvåras inte minst den gränsöverskridande verkställigheten inom EU. Den i målet aktuella österrikiska domen skulle, om Insolvensförordningen varit tillämplig på SCT:s konkursförfarande, inte alls omfattas av Insolvensförordningen eller i allt fall varit att hänföra till ett sådant avgörande som avses i artikel 25 punkt 2 i Insolvensförordningen. Alpenblumes utveckling av talan avseende Bryssel I-förordningens tillämplighet 16. Den österrikiska domen är undantagen Bryssel I-förordningens tillämpningsområde enligt undantaget i artikel 1.2 b avseende konkurs m.m. Frågan är därmed inte rättskraftigt avgjord. Det är uppenbart att talan i Österrike hade måst ogillas om
HÖGSTA DOMSTOLEN Sid 7 Insolvensfårordningen hade varit tillämplig. Österrike hade då varit tvunget att erkänna konkursförvaltarens behörighet att företräda konkursboet. Därmed är den fråga som avgjorts av den österrikiska domstolen en fråga om konkursens verkningar och därför en JTågaom konkurs i den mening som avses i Bryssel I-förordningen. 17. Skulle en svensk domstol fastställa att Alpenblume äger bättre rätt till bolagsandelarna är det en sådan dom som skall verkställas i Österrike enligt artikel 25 i Insolvensförordningen. Även om en sådan dom inte skulle kunna verkställas enligt nämnda artikel medför inte detta att Bryssel I-förordningen automatiskt blir tillämplig på den österrikiska domen. Det kan finnas en kategori domar och beslut som inte kan verkställas med stöd av Insolvensförordningen, men som inte heller skall erkännas enligt Bryssel I-förordningen. Att så blir fallet ligger i linje med den grundläggande principen att det behövs lagstöd för verkställighet av utländsk dom. Det finns också en klar internationellt konkursrättslig tendens att erkänna verkningarna av utländska domicilkonkurser. 18. Alpenblume har även anfört följande. Alpenblume försökte visserligen överklaga och intervenera i SCT:s talan mot Scaniahof. Men som framgår av Oberster Gerichtshofs beslut den 17 maj 2004 ogillades Alpenblumes interventionsansökan. Således, oberoende av om Bryssel I-förordningen innebär att en österrikisk dom av här aktuellt slag skall erkännas här i landet, kan konstateras att den ej träffar Alpenblume. Det nu sagda gäller även om frågan om de internationella konkursrättsliga verkningarna av SCT:s konkurs prövats prejudiciellt i det österrikiska målet. Behovet av förhandsavgörande 19. SCT har anfört att tvisten rör tolkning av EG-rättsakt på sådant sätt att skyldighet föreligger att inhämta förhandsavgörande enligt artikel 234 i EG- fördraget.
HÖGSTA DOMSTOLEN Sid 8 20. Alpenblume har anfört att behovet av ett förhands avgörande måste bygga på förutsättningen att motsvarande fråga skulle kunna uppstå även efter det att Insolvensförordningen trätt i kraft. Om så inte är fallet, set Alpenblume inget behov av eller anledning till att begära förhandsavgörande. 21. Genom EG-domstolens dom av den 22 februari 1979, i mål 133178, Gourdain, REG 1979, s. 733, är klarlagt att ett avgörande som grundar sig direkt på konkursrätts liga bestämmelser och som har nära samband med konkursförfarandet omfattas av Bryssel I-förordningens undantag avseende konkurs, ackord och liknande förfaranden. I detta fall grundar sig det österrikiska avgörandet emellertid mer indirekt på konkursrättsliga bestämmelser och tolkningen av den aktuella regeln ibryssel I- förordningen får då anses osäker. 22. Mot den angivna bakgrunden har Högsta domstolen funnit det nödvändigt, för att besluta i saken, att inhämta avgörande från EG-domstolen i frågan huruvida den österrikiska domen rör sådana insolvensrättsliga frågor att den är undantagen Bryssel 1- förordningens tillämpningsområde. Fråga 23. Högsta domstolen hemställer om förhands avgörande beträffande tolkningen av artikel 1.2 b i Bryssel I-förordningen. 24. Skall undantaget i artikel 1.2 b Bryssel I-förordningen avseende konkurs, ackord och liknande förfaranden tolkas så att det omfattar ett avgörande meddelat av domstol i en medlemsstat (A), avseende registrering av äganderätt till andel i ett bolag med säte i medlemsstaten A vilken äganderätt överlåtits aven konkursförvaltare i ett bolag ien annan medlemsstat (B), när domstolen grundat sitt avgörande på att medlemsstaten A i avsaknad av ett mellanstatligt avtal beträffande ömsesidigt erkännande av
HÖGSTA DOMSTOLEN Sid 9 konkursförfaranden inte godkänner konkursförvaltarens behörighet att förfoga över egendom i medlemsstaten A? Bifogade handlingar Kopior av relevanta handlingar i Högsta domstolens akt Underinstansernas avgöranden Landgericht Salzburgs dom den 6 juni 2003 Kopior av författningstext Rättsfallet Nytt Juridiskt Arkiv I 1956 s. 1 Rättsfallet Nytt Juridiskt Arkiv I 1998 s. 361 Rättsfallet Nytt Juridiskt Arkiv I 1991 s. 491