Naturinventering av detaljplaneområdet för Nedervetil centrum

Naturinventering av detaljplaneområdet för Nedervetil centrum Mattias Kanckos September 2015

Innehållsförteckning 1. Inledning 2 2. Material och metoder 2 3. Allmän beskrivning av området 3 4. Växtlighet 4 5. Fågelfaunan 12 6. Flygekorre 14 7. Fladdermöss 16 8. Åkergroda 17 9. Utter 17 10. Övrig Fauna 17 11. Rekommendationer för uppgörande av detaljplanen 18 12. Litteratur 20 Huvudsjövägen 411 GSM: 050-5939536 68840 Lappfors info@essnature.com Finland 1

1. Inledning Kronoby kommun har inlett processen med att revidera detaljplanen för Nedervetil centrum. Detaljplaneområdet utgörs av ett drygt 200 hektar stort område i Nedervetil i Kronoby kommun. Området är till stora delar redan kraftigt utbyggt. En detaljplan bör grunda sig på tillräckliga undersökningar och utredningar. Till dessa undersökningar hör alltid en naturinventering av flora och fauna inom detaljplaneområdet. Målsättningen med naturinventeringen är att ge tillräckligt god kännedom om områdets naturvärden för att kunna bedöma detaljplanens inverkan på den biologiska mångfalden. 2. Material och metoder En naturinventering kan omfatta många olika artgrupper som kräver olika typer av inventeringsmetodik. Denna naturinventering i Nedervetil centrum omfattar en inventering av växter, häckande fåglar, flygekorre och fladdermöss. Dessutom ingår en inventering av olika naturtyper som en naturlig del vid en undersökning som denna och ger dessutom en mycket bra, allmän bild av naturen inom området. Växt- och naturtypsinventeringen utfördes den 16.7 2015. Målsättningen med inventeringen var att allmänt beskriva naturen i området, att eventuellt hitta utrotningshotade eller skyddsvärda växter och naturtyper enligt naturskydds-, vatten- eller skogslagen. Förutom de enligt lag skyddade naturtyperna noterades även lokalt sällsynta naturtyper som kan vara viktiga för den biologiska mångfalden eller som kan tänkas utgöra livsmiljö för hotade och skyddade arter. Inventering av häckande fåglar gjordes tre gånger under den optimala inventeringstidpunkten för fåglar (21.5, 28.5 och 13.6). Fågelinventeringen gjordes under den tidiga morgonen (kl. 4.00-10.00) då fåglarna sjunger som aktivast. Fåglarnas revir ritades in på kartor och jämfördes mellan de olika tillfällena. På så sätt fick man en uppfattning om det verkliga antalet häckande par. Denna naturinventering omfattar också en inventering av flygekorre. I lämpliga miljöer inventerades flygekorre genom att söka efter den arttypiska spillningen under träd. I praktiken är det främst under stora granar och aspar som man hittar spillningen och dessa träd kontrollerades speciellt noggrannt. Inventeringen av flygekorre gjordes den 21.5 2015. Inventeringen av fladdermössen följer de rekommendationer som uppgjorts av chiropterologiska föreningen i Finland. Fladdermössen inventerades nattetid med hjälp av strålkastare och en ultraljudsdetektor av märket (Pettersson Ultrasound Detector D240X). Fladdermusens läten bandades vid behov med en digital bandspelare. Arterna artbestämdes antingen i fält eller efteråt genom att analysera ljudupptagningar med ljudanalysprogrammen BatSound. I mån av möjlighet gjordes även synobservationer av fladdermössen eftersom flygmönster och jaktbeteende är i vissa fall viktiga för artbestämningen. Inventeringen av fladdermössen gjordes sammanlagt under två nätter i juli och augusti. Inventeringen av fladdermössen gjordes den 16-17.7 och 30-31.8. Inventeringen inleddes ca en halvtimme efter solnedgången och pågick ett par timmar under natten. Inventeringen gjordes endast under de kvällar då väderleken var tjänlig eller då vinden var svag och temperaturen över + 10 C. Ihållande regn, kyla och hård vind minskar nämligen märkbart fladdermössens aktivitet och rörelse och försvårar också arbetet för inventeraren. Inventeringen av fladdermössen gjordes till fots eller med cykel längs vägarna och hela området inventerades. Spår och direkta observationer av övriga däggdjur noterades givetvis också och finns omnämnda i texten. Naturinventeringen har i sin helhet gjorts av FM biolog Mattias Kanckos från essnature. 2

3. Allmän beskrivning av området Planeområdet ligger i centrum av Nedervetil i Kronoby kommun ca 20 km från Karleby stad. Området ligger till största delen mellan Perho å och Riksväg 13. Till området hör även ett större område, Salobacken, som ligger väster om riksväg 13 och norr om Backändavägen. Området är till allra största delen redan kraftigt utbyggt och stora enhetliga skogsområden finns inte i området. Förutom bebyggelse, service och vägnät finns det inom planeområdet flera mindre åkerlappar som ännu är i aktivt bruk. Mest enhetlig skog finns i den norra delen av Salobacken och strax norr om Forskansvägen. Områdets små skogsfragment är väldigt omväxlande och varierar från kalytor och unga plantskogar till små områden med äldre barrskogar. Den värdefullaste naturen i området utgörs av Perho å och dess forsar, men eftersom detaljplanen inte kommer att inverka på själva ån finns det ingen närmare beskrivning av Perho å och dess naturvärden i denna rapport. Bild 1. Översiktskarta över inventeringsområdet. 3

4. Växtlighet Växtligheten och naturtyperna inom det inventerade området redovisas i olika figurer som har något så när enhetlig växtlighet. För tydlighetens skull uppdelas området vid presentationen i två olika delområden. Figurernas nummer avser numreringen på kartorna över delområdena. Delområde A. Nedervetil södra Figur A.1. 80-årig grandominerad barrblandskog med rätt stort inslag av tall (Pinus sylvestris). I trädskiktet påträffas även mycket asp (Populus tremula). Flera av asparna är grova och fulla med bohål. I buskskiktet förekommer lite gran (Picea abies) och rönn (Sorbus aucuparia). I fältskiktet växer ekorrbär (Maianthemum bifolium), blåbär (Vaccinium myrtillus), vårfryle (Luzula pilosa), lingon (Vaccinium vitis-idaea), skogsstjärna (Trientalis europaea), linnea (Linnea borealis), ekbräken (Gymnocarpium dryopteris) och skogsbräken (Dryopteris carthusiana). Skogstypen är frisk moskog (MT). I figuren förekommer flygekorre. Figur A.2. Ca 60-årig björkdominerad blandskog med vårtbjörk (Betula pendula), asp (Populus tremula) och enstaka tallar (Pinus sylvestris). I buskskiktet förekommer rönn (Sorbus aucuparia), gran (Picea abies) och hägg (Prunus padus). I fältskiktet dominerar skogsstjärna (Trientalis europaea), älggräs (Filipendula ulmaria), ormbär (Paris quadrifolia), brännässla (Urtica dioica) och flädervänderot (Valeriana sambucifolia). Figuren är utdikad. 4

Figur A.3. Över 80-årig, lundartad och grandominerad blandskog med mycket rikligt med asp (Populus tremula) samt grova tallar (Pinus sylvestris) i trädskiktet. I trädskiktet förekommer en del vårtbjörkar (Betula pendula). Som ett underskikt och i buskskiktet förekommer rönn (Sorbus aucuparia) och gran (Picea abies). I figuren förekommer en hel del dött virke. I fältskiktet dominerar ekbräken (Gymnocarpium dryopteris), harsyra (Oxalis acetosella) och ekorrbär (Maianthemum bifolium). I figuren förekommer flygekorre. Bild 2. Gammal lundartad granskog i figur A.3 med förekomst av flygekorre. Figur A.4. Gammal åkermark som är helt igenvuxen med videbuskar (Salix sp.) och enstaka ca 20-åriga björkar (Betula sp.). Fältskiktet är mycket frodigt med skogsbräken (Dryopteris carthusiana), flädervänderot (Valeriana sambucifolia), skogsstjärna (Trientalis europaea), åkerbär (Rubus arcticus), kärrviol (Viola palustris), hallon (Rubus idaeus), skogsfräken (Equisetum sylvaticum), älggräs (Filipendula ulmaria), borsttistel (Cirsium helenioides), duntrave (Epilobium angustifolium), brunrör (Calamagrostis purpurea) och kråkklöver (Potentilla palustris). Figuren är försumpad och utdikad. Figur A.5. Ny kalyta som ännu inte planterats. En hel del lövsly på kommande. I fältskiktet dominerar kruståtel (Deschampsia flexuosa), duntrave (Epilobium angustifolium), hallon (Rubus idaeus), ekbräken (Gymnocarpium dryopteris), blåbär (Vaccinium myrtillus), ängskovall (Melampyrym pratense), vårfryle (Luzula pilosa) och toppdån (Galeopsis bifida). 5

Figur A.6. Ca 10-årig, mycket tät tallplantskog som är helt överväxt med björk (Betula sp.), gran (Picea abies) och rönn (Sorbus aucuparia). I fältskiktet påträffas bl.a. skogsstjärna (Trientalis europaea), lingon (Vaccinium vitis-idaea), blåbär (Vaccinium myrtillus), kruståtel (Deschampsia flexuosa), ängskovall (Melampyrum pratense), ekorrbär (Maianthemum bifolium), skogsbräken (Dryopteris carthusiana), skogskovall (Melampyrum sylvaticum) och duntrave (Epilobium angustifolium). Skogstypen är frisk moskog (MT). Bild 3. Ca 10-årig tät plantering i figur A.6. Figur A.7. Över 80-årig tallskog med stort inslag av gran (Picea abies) och lite björk (Betula sp.) i trädskiktet. I buskskiktet växer lite björk (Betula sp.), asp (Populus tremula) och gran (Picea abies). I fältskiktet dominerar lingon (Vaccinium vitis-idaea), ängskovall (Melampyrum pratense), vårfryle (Luzula pilosa) och blåbär (Vaccinium myrtillus). Skogstypen är frisk moskog (MT). Figur A.8. En smal skogsbård mellan åkern och skidspåret, som består av en ogallrad och tät 80-årig grandominerad blandskog. I öster finns ett stort inslag av björk (Betula sp.) i trädskiktet. I fältskiktet dominerar blåbär (Vaccinium myrtillus), skogskovall (Melampyrum sylvaticum), skogsbräken (Dryopteris carthusiana), ekorrbär (Maianthemum bifolium) och lingon (Vaccinium vitis-idaea). Skogstypen är frisk moskog (MT). Figur A.9. En mycket varierande figur utan enhetlig skog. I trädskiktet finns flera mycket grova och gamla, över 100-åriga granar (Picea abies) och tallar (Pinus sylvestris). I största delen av figuren finns dock en ca 40-årig, ogallrad och tät lövblandskog med bl.a. björkar (Betula sp.), gråalar (Alnus incana) och rönnar (Sorbus aucuparia). Figuren är eventuellt delvis gammal ängsmark och fältskiktet är starkt kulturpåverkat och frodigt. Arter som dominerar är bl.a. hallon (Rubus idaeus), brännässla (Urtica dioica), älggräs (Filipendula ulmaria), duntrave (Epilobium angustifolium), hundfloka (Anthriscus sylvestris), 6

flädervänderot (Valeriana sambucifolia), smörblomma (Ranunculus acris), borsttistel (Cirsium helenioides) och gräsväxtlighet. I figuren finns även öppna områden utan trädskikt och i figuren torde ha funnits ett sågverk och flera små äldre byggnader finns. I figuren finns två mycket stora granar som kunde bevaras, under en av granarna fanns även lite spillning av flygekorre. Granarnas koordinater är (KKJ27:7071696-3319976 och 7071783-3319985) Figur A.10. Ca 60-årig tät lövblandskog. I trädskiktet växer asp (Populus tremula) och glasbjörk (Betula sp.). I trädskiktet förekommer även enstaka granar (Picea abies). Buskskiktet är tätt och här växer bl.a. hägg (Prunus padus), rönn (Sorbus aucuparia) och t.o.m. lönn (Acer platanoides). I fältskiktet växer borsttistel (Cirsium helenioides), gullris (Solidago virgaurea), lingon (Vaccinium vitis-idaea), blåbär (Vaccinium myrtillus), duntrave (Epilobium angustifolium), älggräs (Filipendula ulmaria), harsyra (Oxalis acetosella) och brännässla (Urtica dioica). Figur A.11. Ett litet område med en mycket stor aspklon med många riktigt grova aspar (Populus tremula). I aspdungen finns mycket hålträd, högstubbar och dött virke. Området har stor betydelse för den biologiska mångfalden och bör sparas. Fältskiktet är här lundartat med bl.a. harsyra (Oxalis acetosella), brännässla (Urtica dioica), ormbär (Paris quadrifolia), gullris (Solidago virgaurea), ekbräken (Gymnocarpium dryopteris), hultbräken (Phegopteris connectilis) och älggräs (Filipendula ulmaria). Bild 4. Ett litet värdefullt område med stora och grova aspar i figur A.11. 7

Figur A.12. Nyligen kraftigt gallrad och plockhuggen, lundartad och grandominerad ca 80- årig barrblandskog. I trädskiktet finns ett inslag av tall (Pinus sylvestris) samt lite björk (Betula sp.). Speciellt vid åkanten växer flera mycket gamla och grova, över 100-åriga tallar (Pinus sylvestris) med sköldbark. Vissa av granarna (Picea abies) är också mycket grova. I buskskiktet förekommer sparsamt med gran (Picea abies). I fältskiktet växer lingon (Vaccinium vitis-idaea), blåbär (Vaccinium myrtillus), harsyra (Oxalis acetosella), skogsstjärna (Trientalis europaea), skogsbräken (Dryopteris carthusiana) och ekorrbär (Maianthemum bifolium). Skogstypen är frisk moskog (MT). Bild 5. Kraftigt gallrad och plockhuggen gammal barrblandskog i A.12. Figur A.13. Gallrad 80-årig tallskog. I trädskiktet finns även ett rätt stort inslag av gran (Picea abies) och vårtbjörk (Betula pendula), ställvis är skogen mera som en talldominerad blandskog. Som ett underskikt och i buskskiktet förekommer mycket rikligt med björk (Betula sp.), gran (Picea abies) och rönn (Sorbus aucuparia). I fältskiktet dominerar lingon (Vaccinium vitis-idaea), vårfryle (Luzula pilosa) och blåbär (Vaccinium myrtillus). På de fuktigare partierna påträffas även getpors (Ledum palustre), hjortron (Rubus chamaemorus), trådtåg (Juncus filiformis) och tuvull (Eriophorum vaginatum). I dikena förekommer även rikligt med missne (Calla palustris). Skogstypen är frisk moskog (MT). Stora delar av figuren är försumpad och utdikad. Figur A.14. Ca 3-årig höglagd granplantering med mycket lövsly. I fältskiktet dominerar hallon (Rubus idaeus), duntrave (Epilobium angustifolium), åkerfräken (Equisetum arvense), grässtjärnblomma (Stellaria gramineum), blåbär (Vaccinium myrtillus), gråstarr (Carex canescens) och trådtåg (Juncus filiformis). 8

Delområde B. Nedervetil norra Figur B.1. Ca 50-årig talldominerad blandskog. I trädskiktet förekommer ett stort inslag av gran (Picea abies) och björk (Betula sp.) samt lite asp (Populus tremula). I buskskiktet förekommer lite gran (Picea abies) och rönn (Sorbus aucuparia). I fältskiktet dominerar lingon (Vaccinium vitis-idaea), blåbär (Vaccinium myrtillus), ekorrbär (Maianthemum bifolium), harsyra (Oxalis acetosella), vårfryle (Luzula pilosa), ekbräken (Gymnocarpium dryopteris), skogsbräken (Dryopteris carthusiana), hallon (Rubus idaeus) och skogsstjärna (Trientalis europaea). Skogstypen är frisk moskog (MT). Figuren har tidigare fungerat som skogsbete eftersom det fanns gammal taggtråd i figuren. Figur B.2. Närmare 70-årig lundartad granskog. I trädskiktet förekommer en del överståndare av grövre granar (Picea abies). I trädskiktet förekommer även ett inslag av tall (Pinus sylvestris) samt sparsamt med björk (Betula sp.). I buskskiktet växer lite gran (Picea abies). I fältskiktet påträffas harsyra (Oxalis acetosella), blåbär (Vaccinium myrtillus), skogsstjärna (Trientalis europaea) och ekbräken (Gymnocarpium dryopteris). Figuren utgörs delvis i öster intill vägen av en gammal övervuxen avstjälpningsplats. På denna plats finns mera lövträd, bl.a. en del trädformiga sälgar (Salix caprea) samt gråalar (Alnus incana), häggar (Prunus padus), björkar (Betula sp.) och tallar (Pinus sylvestris). Här växer i fältskiktet bl.a. hallon 9

(Rubus idaeus), hundfloka (Anthriscus sylvestris), röda vinbär (Ribes spicatum), ekorrbär (Maianthemum bifolium) och brännässla (Urtica dioica). Figur B.3. Ca 40-årig renodlad tallskog. I trädskiktet förekommer enbart tall (Pinus sylvestris). Som ett underskikt förekommer lite björk (Betula sp.) och gran (Picea abies). I buskskiktet växer lite gran (Picea abies) och enris (Juniperus communis). I fältskiktet dominerar blåbär (Vaccinium myrtillus), linnea (Linnea borealis) och lingon (Vaccinium vitisidaea). Skogstypen är frisk moskog (MT). Figur B.4. Ny kalyta planterad med tall. Plantorna endast ca 1-2 åriga. På planteringen växer mycket lövsly. I fältskiktet växer hallon (Rubus idaeus), duntrave (Epilobium angustifolium), kruståtel (Deschampsia flexuosa), blåbär (Vaccinium myrtillus), trådtåg (Juncus filiformis) och ängskovall (Melampyrum pratense). Figur B.5. 80-årig talldominerad barrblandskog med stort inslag av gran (Picea abies) i trädskiktet. I buskskiktet växer lite rönn (Sorbus aucuparia) och gran (Picea abies). I fältskiktet påträffas blåbär (Vaccinium myrtillus), skogsstjärna (Trientalis europaea), ekorrbär (Maianthemum bifolium), vårfryle (Luzula pilosa) och lingon (Vaccinium vitis-idaea). Skogstypen är frisk moskog (MT). Figur B.6. 80-årig grandominerad blandskog med björk (Betula sp.) och tall (Pinus sylvestris) i trädskiktet. I buskskiktet växer en del gran (Picea abies) och enris (Juniperus communis). I fältskiktet påträffas blåbär (Vaccinium myrtillus), harsyra (Oxalis acetosella) och ekbräken (Gymnocarpium dryopteris). Mycket bred och stor stengärdsgård i Salobacken. Skogstypen är frisk moskog (MT). Bild 6. Ung tallplantering som är helt överväxt med lövbuskage i figur B.8. 10

Figur B.7. Gammal åkermark som beskogats för länge sedan. Här växer nu en 40-årig björkskog. Som ett underskikt förekommer rätt rikligt med gran (Picea abies). I fältskiktet påträffas hallon (Rubus idaeus), skogsbräken (Dryopteris carthusiana), åkerbär (Rubus arcticus), kärrviol (Viola palustris) och hallon (Rubus idaeus). Figuren är rätt kraftigt försumpad och utdikad. Ställvis finns även små skogsfragment som inte tidigare varit åker. Figur B.8. Ca 8-årig tallplantering som är helt överväxt med ett 3 meter högt skikt av glasbjörk (Betula pubescens) och gråal (Alnus incana). I fältskiktet dominerar blomsterlupin (Lupinus polyphyllos), skogspipa (Angelica sylvestris), kråkvicker (Vicia cracca), ängskavle (Alopecurus pratensis), ängsgröe (Poa pratensis), smörblomma (Ranunculus acris), älggräs (Filipendula ulmaria), rölleka (Achillea millefolium), kärrviol (Viola palustris), borsttistel (Cirsium helenioides), ängsklocka (Campanula rotundifolia) och duntrave (Epilobium angustifolium). Figur B.9. Ca 40-årig lövblandskog med asp (Populus tremula), björk (Betula sp.) och gråal (Alnus incana). Närmare åkanten växer enstaka riktigt grova aspar (Populus tremula). Som ett underskikt växer rikligt med hägg (Prunus padus) och rönn (Sorbus aucuparia) samt enstaka granar (Picea abies). I fältskiktet dominerar kärrviol (Viola palustris), majbräken (Aythyrium filix-femina), strandlysing (Lysimachia vulgaris), åkerfräken (Equisetum arvense), flädervänderot (Valeriana sambucifolia), hallon (Rubus idaeus), skogspipa (Angelica sylvestris) och liljekonvalj (Convallaria majalis). Figuren är delvis gammal åkermark. Bild 7. Ca 40-årig tät lövblandskog i figur B.9. 11

5. Fågelfaunan Inventeringsområdet utgörs av ett flera hundra hektar stort, till största delen utbyggt område och det är praktiskt svårt att inventera häckande fåglar heltäckande på gårdsplanerna och kring husen. Inventeringen gjordes dock inom hela planeområdet under tre långa morgnar i maj-juni och ger en mycket bra och tillförlitlig bild av fågelfaunan i området. Förutom av de vanliga arterna, lövsångare och bofink domineras fågelfaunan av arter som gärna häckar kring bebyggelse såsom pilfink, gråsparv, grönfink, sädesärla, grå flugsnappare samt holk- och hålhäckande arter såsom svartvit flugsnappare, blåmes och talgmes. Inom planeområdet finns också rätt mycket frodig, ung lövskog och dessa miljöer lämpar sig för bl.a. trädgårdssångaren som förekom mycket allmänt i området (7 par). Anmärkningsvärt är också det relativt stora antalet rosenfinkar (5 par) som förekom i området. Rosenfink räknas numera som en nära hotad art (NT) enligt klassificeringen av utrotningshotade arter, eftersom stammen har minskat i Finland. Den är dock inte speciellt krävande vad det gäller häckningsbiotop. Av de utrotningshotade arterna förekom förutom rosenfinken endast göktyta (VU) och drillsnäppa (NT). Göktytan häckade på norra sidan av Perho å vid Tast i närheten av Vehkakoski. Göktytan häckar i holk eller bohål och den exakta häckningsplatsen är mycket svår att fastställa i en dylik undersökning och det är även möjligt att häckningsplatsen låg utanför planeområdet. Drillsnäppan häckade också inom planeområdet med två par. Båda paren fanns i anslutning till Perho å, men den exakta häckningsplatsen är svår att fastställa och hittades inte. Häckningsplatsen ligger dock ofta alldeles intill stranden. Sammanlagt påträffades 46 olika häckande arter, men endast tre arter (rosenfink, göktyta och drillsnäppa) som räknas som utrotningshotade. I tabell 1 på sid 13 finns en förteckning över de påträffade arterna och deras förekomst. Det inventerade områdets betydelse för fågelfaunan är ganska litet och en stor av de arter som förekommer i området är sådana som anpassar sig väl till bebyggelse. 12

Tabell 1. Fågelarter som påträffades häckande på inventeringsområdet Art Anmärkning Hotgrad Björktrast Turdus pilaris Allmän Blåmes Parus caeruleus Allmän Bofink Fringilla coelebs Allmän Buskskvätta Saxicola rubetra 1 par vid Pelostranden Domherre Pyrrhyla pyrrhyla Åtminstone 4 par Drillsnäppa Actitis hypoleucus Åtminstone 2 häckande par längs Perho å NT Fasan Phasianus colchicus Ett par torde ha häckat vid Tast Fiskmås Larus canus Flera häckande par på stenar i Perho, samt på en sten vid en åker i Tast Gransångare Phylloscopus collybita 2 par i granskogarna vid Klockarbacken och Salobacken Grå flugsnappare Muscicapa striata Allmän Gråsparv Passer domesticus Allmän (stor koloni vid skolan) Grönfink Carduelis chloris Allmän Grönsiska Carduelis spinus Allmän Gulsparv Emberiza citrinella Allmän Göktyta Jynx torquilla 1 häckande par på norra sidan av Perho å VU Hussvala Delichon urbica Flera par häckande vid bl.a. sportplan, brandstationen och vid Cafe 13. Järnsparv Prunella modularis Allmän Kaja Corvus monedula Allmän Koltrast Turdus merula Allmän Kråka Corvus corone cornix Allmän Kungsfågel Regulus regulus Åtminstone 2 par i barrskogen vid Salobacken och Klockarsbacken Ladusvala Hirundo rustica Åtminstone 2 häckande par (Slottesforsen samt vid såg på Pelostranden Lövsångare Phylloscopus trochilus Allmän Näktergal Luscinia luscinia 1 sjungande ex 28.5 vid Kyrkgölen (figur B.9). Torde inte häcka. Nötkråka Nucifraga caryocatactes 2 exemplar noterades vid Gillesstugan i augusti. Oklart om de häckar. Nötskrika Garrulus glandarius 1 par vid Salobacken Pilfink Passer montanus Allmän Ringduva Columba palumbus Allmän Rosenfink Carpodacus erythrinus 5 par (2-3 par vid Salobacken, 1 par vid NT Ollisbacka, 1 par vid Tast) Rödhake Erithacus rubecula Allmän Rödstjärt Phoenicurus phoenicurus Åtminstone 5 par Rödvingetrast Turdus iliacus Allmän Skata Pica pica Allmän Stare Sturnus vulgaris Åtminstone 2 häckande par vid Tast Svartvit flugsnappare Ficedula hypoleuca Allmän Sädesärla Motacilla alba Allmän Sävsparv Emberiza schoeniclus Åtminstone 2 par längs Perho å (Pelo bron och sportplan) Talgmes Parus major Allmän Taltrast Turdus philomelos Allmän Tamduva Columba livia domestica Allmän Tornseglare Apus apus Allmän Trädgårdssångare Sylvia borin Allmän Trädkrypare Certhia familiaris 1 par norr om Perho å (figur A.13) Trädpiplärka Anthus trivialis Allmän Törnsångare Sylvia communis 2 par (Salobacken och skolan) Ärtsångare Sylvia curruca Minst 4 par 13

6. Flygekorre Flygekorren räknas som en sårbar art (VU) enligt den nyaste klassificeringen av våra utrotningshotade arter och den finns även med på bilaga IVa i EU:s habitatdirektiv. Enligt direktivet är det förbjudet att förstöra eller försvaga artens föröknings- och rastplatser. Inom det inventerade området påträffades spår av flygekorre på två olika ställen; vid Salobacken och vid Klockarbacken. På båda ställena kunde man också lokalisera ett eller flera boträd. Observationerna av flygekorre framgår av bild 8 och 9. Vid Klockarbacken påträffades spår av flygekorre i figurerna A.1 och A.3. Dessutom hittades lite spår under en enda gran intill Perho å vid Gillestugan i figur A.9, men denna observation torde utgöra samma revir som vid Klockarbacken. Vid Klockarbacken finns en förstklassig biotop för flygekorre i och med att där finns en gammal granskog med stort inslag av aspar. Flera av asparna har håligheter och hela fyra säkra boträd kunde lokaliseras på ett ganska begränsat område. Två aspar med hål finns väster om Klockarbackavägen. Koordinater för dessa boträd är; KKJ27 7071551-3319380 och 7071738-3319333. Även i den östra sluttningen av Klockarbacken fanns två aspar med hål och där fanns det rikligt med spillning under hålet. Båda asparna utgör således rast- och förökningsplatser för flygekorre. Dessa aspars koordinater är (KKJ27); 7071672-3319595 och 7071681-3319581. Bild 8. Flygekorrens revir vid Klockarbacken i Nedervetil. 14

I Salobacken hittades enstaka spillningskorn under några granar i den äldre granskogen i figur B.2. Trots att området söktes igenom mycket noggrant hittades inget boträd i denna figur och inte heller inom hela planeområdet. Inventeringen av flygekorre utvidgades då till ett större område och ett bebott risbo för flygekorren hittades strax söder om Salobacken. Risboets koordinater är (KKJ27: 7072644-3318043). Hela detta område söder om planeområdet utgörs också av en mycket lämplig biotop för flygekorre, d.v.s. ett område med gammal barrblandskog med inslag av lövträd. Det lämpliga området fortsätter sedan ännu längre mot sydväst. Bild 9. Flygekorrens revir vid Salobacken i Nedervetil. 15

7. Fladdermöss Inom planeområdet förekommer fladdermöss, men förhållandes fåtaligt jämfört med andra liknande områden och endast en art påträffades, nämligen nordisk fladdermus (Eptesicus nilssoni). Förutom observationer av jagande fladdermöss hittades också en rast- och förökningsplats för nordisk fladdermus. I ett obebott äldre hus vid Murik på Måsabackavägen kunde man observera att fladdermössen for in under taket på husets södra gavel. Detta hus utgör därmed en rast- och förökningsplats för fladdermöss och är skyddad enligt lag. Observationer av fladdermöss framgår av bild 10. Under det första inventeringstillfället den 16-17.7 observerades fem fladdermöss, två observationer vid Klockarbacken, en vid Tast bro, en vid en bondgård på Ollisbacka och så observerades fladdermössen vid huset på Måsabackavägen. Vid det andra tillfället den 30.8 observerades fyra nordiska fladdermöss. En fladdermus jagade mycket aktivt vid simstranden nära sportplanen, två flög i närheten vid bron i Tast och en fladdermus jagade aktivt på norra sidan av Perho å. Något anmärkningsvärt påträffades inga fladdermöss i planeområdets norra del varken vid Salobacken eller Pelostranden. Bild. 10. Observationer av fladdermöss på planeområdet. 16

8. Åkergroda Åkergrodan (Rana arvalis) finns liksom flygekorren även med på bilaga IVa i EU:s habitatdirektiv. Enligt direktivet är det förbjudet att förstöra eller försvaga dessa arters föröknings- och rastplatser. Detta gäller alla förekomstplatser även utanför de befintliga skyddsområdena. Åkergrodan är tämligen vanlig i de flesta sjöar i Österbotten. Alla grodarter i Finland är också fridlysta. Inom planeområdet förekommer inga sådana livsmiljöer som skulle kunna utgöra rast- och förökningsplats för åkergroda. Perho å är som ett snabbt strömmande vatten inte lämpligt som lekplats för åkergrodan. Ingen skild inventering av åkergroda gjordes och behöver heller inte göras. 9. Utter Utter (Lutra lutra) finns liksom flygekorren och åkergrodan även med på bilaga IVa i EU:s habitatdirektiv. Enligt direktivet är det förbjudet att förstöra eller försvaga dessa arters föröknings- och rastplatser. Detta gäller alla förekomstplatser även utanför de befintliga skyddsområdena. Uttern har blivit tämligen vanlig i de flesta sjöar, åar och vattendrag i Österbotten. Den förekommer numera också vid havet. Uttern är i Finland också fridlyst. Denna naturinventering omfattar ingen skild inventering av utter. Utter förekommer dock med största sannolikhet inom planeområdet i anslutning till Perho å. Inom planeområdet förekommer dock inga kända rast- eller förökningsplatser för uttern. Detaljplanen kommer inte att inverka på Perho å och därför kommer det heller inte att uppstå några negativa effekter på uttern. 10. Övrig fauna Under inventeringen observerades i planeområdet ekorre (Sciurus vulgaris), men i övrigt gjordes inga observationer av däggdjur, varken spår eller spillning. I området torde dock åtminstone tidvis förekomma antagligen samtliga i Finland vanliga däggdjursarter. 17

11. Rekommendationer för uppgörande av detaljplanen Inom det inventerade området finns inga naturtyper som är skyddade enligt naturskyddslagen, vattenlagen eller skogslagen. Inom planeområdet påträffades dock flygekorre på tre platser och dessa platser bör beaktas vid planläggningen av området. Därtill hittades en rast- och förökningsplats för fladdermöss. Intill Perho å finns också en liten aspdunge som man rekommenderar att skyddas. Dessutom fanns två mycket grova granar strax norr om Gillesstugan samt en stor ek intill Nedervetil skola som bör bevaras. Slutligen finns vid Salobacken en åker som omgärdas på västra sidan av en mycket stor stengärdsgård som också kunde bevaras. Rekommendationerna för detaljplanen framgår av bilderna 11 och 12 på sida 19. Tabell 1. Rekommendationer för områdets detaljplanering. Figur Orsak Anmärkning 1 Förekomst av flygekorre. Två boträd med koordinaterna: KKJ27 7071551-3319380 och 7071738-3319333 2 Förekomst av flygekorre. Två boträd med koordinaterna: KKJ27 7071672-3319595 och 7071681-3319581 3 Två mycket grova och stora granar mellan Gillestugan och Perho å. Koordinater: KKJ27:7071696-3319976 och 7071783-3319985 Bevaras obebyggt. Skogen får ej avverkas. Bevaras obebyggt. Skogen får ej avverkas. Träden sparas. 4 Liten aspdunge med flera grova och ståtliga aspar Bevaras obebyggt. Skogen får ej avverkas. 5 Stor och vacker ek vid Nedervetil skola Trädet sparas. 6 Rast- och förökningsplats för nordisk fladdermus. Byggnaden får inte rivas 7 Mycket bred och stor stengärdsgård vid Salobacken Stengärdsgården kunde bevaras som kulturobjekt 8 Förekomst av flygekorre. Inga boträd Kalavverkning av hela figuren bör undvikas. Plockhuggning tillåten samt planering av enstaka tomter kan tillåtas. 18

Bild 11. Skyddade objekt i den södra delen av området. Bild 12. Skyddade objekt i den norra delen av området. 19

12. Litteratur Kuusipalo, J. 1996. Suomen metsätyypit. Kirjayhtymä OY. 145 s. Laine, J. & Vasander, H. 2005. Suotyypit ja niiden tunnistaminen. Metsäkustannus OY. 110 s. Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (toim./eds.) 2010: Suomen lajien uhanalaisuus Punainen kirja 2010. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki. 685 s. SLTY. Suomen lepakkotieteellinen yhdistys ry:n suositus lepakkokartoituksista luontokartoittajille, tilaajille ja viranomaisille (http://www.lepakko.fi/docs/slty_lepakkokartoitusohjeet.pdf). (2011). at <http://www.lepakko.fi/docs/slty_lepakkokartoitusohjeet.pdf> Söderman, T. 2003. Luontoselvitykset ja luontovaikutusten arviointi. Ympäristöopas 109. 196 S. 20