Detta dokument är en del av till Bygdeband/Örebro län/askersunds kommun/lerbäcks församling/mariedamms gård SKEPPHULT Skepphult fanns redan i början på 1600-talet. Stugan brann ner den 27/1 1963. Av en arealmätning utförd 1781 framgår att Skepphult var ett ¼ mantal frälsehemman. Till Skepphult hörde torpen Stegehäll, Berget och Herrfallet. Till arealmätningen 1781 hör en beskrivning Skepphults ägor som finns på sid 5. Tyvärr har kartan som tillhör arealmätningen inte kunnat kopieras men kan läsas på Lantmäteriets Historiska kartor Akt 18-LER-50 1781-1788 Genom mantalslängder, svårtydda noteringar i husförhörslängder och födelseböcker har vi fått fram denna bild: Jan Andersson var brukare under åren 1781-1786 Änkan Marja (Gustavsson) står som brukare för åren 1787 och 1788. Dotter Lena samt sönerna Olof och Jan föddes på gården. Jan dog år 1786 eller 1787. I husförhörslängderna för 1791-1805 står Olof Jansson som son till nästa brukare 1791-1805 Carl Carlsson. Anteckningar om modern eller hennes andra två barn finns ej. Anar vi en familjtragedi här? Har Maja också dött och barnen adopterats bort? Carl Carlsson och dennes hustru Lena Andersdotter brukade hemmanet efter honom. År 1799 startade frälsebönderna i Runsala (4 st.), Solberga (3st), Kjettstorp (1 st.), Håkantorp (1st), Skepphult (1 st.) och Trehörning (1st.), en process mot Ulrika Lovisa Grill, där de bl.a. krävde arvsrätt (åborätt) till sina hemman. Som kronobönder hade de ofta arvsrätt till gården så länge de betalade sina skatter och avgifter. Då Kronan i mitten av 1600-talet sålde dessa egendomar till Louis De Geer blev de frälsebönder, varvid de i viss mån blev mer ofria. I den rättsprocess som några av frälsebönderna bedrev mot familjen Grill hävdade de att arvsrätten, som de hade som kronobönder även skulle gälla dem. De förlorade i alla instanser och 1805 dömdes de till att lämna sina hemman och att betala rättegångskostnaderna samt arrende som de inte hade betalat under tiden. Detta bragte dem till tiggarstaven, skriver Clas Grill i sina Anteckningar om Godegårds socken och gods 1805-1810 1866. Undantagen från detta öde var bonden i Kjettstorp som inte fullföljde tvisten. Det var dock inte första gången bönder från denna trakt hade fått flytta från gården. Redan 1722 hade man uppvaktat konung Fredrik som vistades i Medevi, och beklagat sig över de tunga pålagor som brukspatronen Johan de Geer d.y. lade på dem i form av kolningar, järntransporter mm. Kungen lät utreda saken och fann att frälsebönderna alltid kunde säga upp sina avtal om de inte var nöjda. Johan De Geer tog dock tillfället i akt och sade upp 7 av de 15 klagande bönderna. Carl Carlsson fick således lämna gården år 1805 med hustru och fem barn. Sammantaget fick 11 familjer lämna sina gårdar. Ej inräknat drängar och pigor som ev. lämnade gårdarna, var det 65 personer som blev avhysta. Nästa brukare var Isak Abrahamsson. Han flyttade in med hustrun Maria Catarina Andersdotter och tre barn. De stannade till 1810 då de flyttade till Fallet. Där stannade de i tre år innan de flyttade till okänd ort. Samtidigt med Isak Abrahamsson och hans familj bodde drängen Petter Jansson från Hammar och inhyseshjonet Jan Svensson där med sina familjer. Båda familjerna flyttade innan nästa brukare tog över. 1
1810-1815 Den förre brukaren Isak Abrahamsson bytte bostad med nästa brukare Anders Andersson. Han bodde nämligen på Fallet med hustrun Brita Jönsdotter och de fyra barnen när Jan Abrahamsson flyttade dit. Anders Andersson var uppväxt på Fallet. År1805 gifte han sig med Brita. De bodde tillsammans med Anders föräldrar på Fallet till 1811då flyttade till Skepphult med barnen Jan Anders, Stina Maja, Brita Kajsa och Johan Fredrik. De blev brukare av gården under drygt 5 år. Anders Andersson står som masmästare i husförhörslängden 1826-35. De flyttade till Berget år 1816. De kom att bruka hemmanet i drygt 30 år innan de dog. Anders dog 1850 och Brita dog 1853. Då hade sonen Johan Fredrik, som tog namnet Spjut, varit död sedan 1849. 1815 1819 År 1837 hade han gift sig med Ulrika Abrahamsdotter. De fick sju barn. Ulrika och barnen stannade kvar och brukade gården efter mannens och svärföräldrarnas död dock utan att betala hemmansräntor. År1863 flyttade hon och tre av barnen (den yngsta var 13 år) till torpet Bygget som inhyseshjon. Där bodde hon i 34 år till år 1897 då hon flyttade till son Adolf Fredrik i Isåsen (Löfdalen). Hon bodde där till sin död 1908. Hon var då 96 år gammal Ulrikas son Johan Wilhelm flyttade 1858 till Trehörning och senare till Loviseberg, vilket vi berättar om under detta avsnitt. Petter Jansson med hustrun Lena Stina Andersdotter kom från Godegårds sn.. Lena Stina var dotter till Anders Jönsson i Södra Björnfall. Petter Jansson född i Godegårds sn. - kom dit som måg omkring 1803. Anteckningarna i 1821 1875 husförhörslängderna är ofullständiga, men vi kan sluta oss till att de var i Godegårds sn. några år mellan 1806 och 1815. Vi har inte kunnat se vart de flyttade efter sina år i Skepphult. Nästa familj kom att bruka torpet i 54 år. Änkan Stina Carlsdotter och fem av hennes barn flyttade in. De kom från Skirtorpet där familjen de hade bott sedan år 1800 eller något tidigare. (Husförhörslängderna för åren 1795-1801 är vattenskadade). Dottern Anna Stina står som sinnesrubbad i husförhörslängden. Hon fick understöd av Lerbäcks sockens fattigkassa. Enligt sockenstämmans protokoll fick hon under många år någon riksdaler samt råg i bidrag. 1873 1955 Även nästa familj familjen Dufva - blev länge på gården 82 år. Carl August Andersson Dufva och hustrun Carolina Andersdotter flyttade in från Zinkgruvan år 1873. De hade gift sig där 1871. Samma år hade han kommit från Godegårds sn. och hon från Mariedamm där hon varit piga ett år. De fick sex barn. År 1883 dog fyra av dem inom loppet av en månad i difteri. Det yngsta var 10 månader och det äldsta åtta år. Carl dog 1906 och Carolina år 1915. Innan dess hade sonen August Robert emigrerat till Amerika. Stina samt två av hennes barn dog under tiden de bodde i Skepphult. De två överlevande bröderna arbetade som drängar dels i Herrfallet och dels på Trehörning. Sonen Jan Danielson gifte sig vid 51 års ålder med den 13 år yngre Anna Maja Andersson. De tog över torpet efter moderns död. De fick tre barn varav det första dog vid sju års ålder. År 1885 flyttade familjen till Gruvstugan som inhyseshjon. Båda barnen gifte sig och flyttade från samhället. Anna Maja dog år 1887 och Jan 5 år snare. Enligt avräkningsböcker från Mariedamms bruk gjorde Gustaf August Dufva inga dagsverken åt Grill. Gustaf betalade sin hemmansränta kontant. Troligen hade han anställning någon annan stans förmodligen på Westera Marks Tegelbruk i Örebro. År 1885 undertecknade han ett anställningskontrakt för P.A. Törnkvist i Herrfallet när han skulle få sommararbete där. CA Dufva skriver sig som arbetsgivare. Dottern Anna Amalia stannade kvar på gården tills hon dog år 1955. 2
År 1925 flyttade Karl Emil Andersson in. Han bodde kvar på torpet några år efter Annas död men flyttade sedan till ålderdomshemmet i Lerbäck där han dog 1962. Emil var född Blackfärd där hans far hade varit torpare sedan 1892. Fadern hade dött år 1921. Någon gång under dessa år skall enligt uppgift från Gustav Nyblom (f.d. banvakt i Blackfärd) gården ha flyttats några hundar meter under 1880-talet. (Källa: Riksantikvarieämbetets Gamla läget: Fornsök RAÄ nummer Lerbäck 153:1) Nya läget RAÄ-nummer Lerbäck 154:1 Judit Martin skriver följande om Anna Dufva och Karl Emils Karlsson i sitt kompendium: Minnen från min barndoms Zinkgruvan (utgiven av Zinkgruvans bygdeförening). Skepphult var från 1874 till 1955 81 år alltså - hem till Anna Amalia Dufva. Hennes pappa, Carl August Dufva (1853-1906), hade tidigare varit predikant i Mariedamm, och Anna, som växte upp inom baptistförsamlingen, blev dess första organist. Familjen hade ett litet jordbruk med några kor och små åkerlappar. Efter föräldrarnas död försökte Anna fortsätta med jordbruket, men eftersom hon var ensam, måste det ha varit mycket arbete. Samtidigt var Skepphult inte så isolerat som det är nu. Små stugor fanns överallt i skogen däruppe mellan Isåsen och Skepphultsvägen, hela milen från Zink- Saken var den att det inte var hennes hus, det löd under Mariedamms herrgård, som betydde att någon annan fick bestämma över henne. Karin Gustavsson berättar om Annas öde. "Gamle Håkansson på herrgården i Mariedamm tyckte inte om att Anna bodde ensam på torpet i skogen. Så han skickade dit en ungkarl som skulle bo hos henne, Emil Andersson. Han skulle hjälpa till med höet och hon skulle laga mat åt honom. Men det var inte så lätt, eftersom dom inte kände varandra. Tänk! Det var hennes hem, men hon hade ingenting att säga om saken. Och Emil han hörde knappt ett ord, han var alldeles stendöv. Sen var det så att Håkansson bestämde att hon inte fick ha sina två kor kvar. Det var hemskt! De var hennes sällskap. Men nej, dom ska hon inte ha kvar. Då fick jag gå 2-3 km genom skogen och tala om för henne att de skulle komma och hämta dom." Det var Anna som dog först och så hamnade Emil på Lerbäcks ålderdomshem. Där trivdes han inte alls och försökte att rymma därifrån. Husets öde blev annorlunda än de flesta av Skyllbergs och herrgårdens stugor, som rivs utan vidare. På 60-talet var den uthyrd som sommarstuga. Hyresgästerna hade varit däruppe och eldat, sedan åkte de därifrån. På kvällen brann det, men det var så avsides att ingen såg eldslågorna. Men Anna fanns kvar däruppe. Om man står vid gärdsgården och blundar, kan man nästan se henne, lång och smal och rak i ryggen, med vinden lekande i sin långa bomullskjol medan hon tittar ut över blomsterängarna. En dag i början av 80-talet, när jag var på jakt efter hallon, följde jag en stig upp i skogen väster om Skeppshultsvägen. Så småningom kom jag till några stengärdsgårdar. Plötsligt hade omgivningen en helt annan känsla. Jag tittade mig omkring. Inga hus fanns, men det var tydligt att någon hade bott här en gång i tiden. Stället präglas av en ovanligt skön stämning. Jag återvände dit flera gånger under åren, helt enkelt därför att jag var fängslad av en sorts ro som rådde där. Men det var inte förrän långt senare som jag egentligen fick reda på historien bakom Skepphult. gruvan till Mariedamm. De flesta av dessa stugor tillhörde Mariedamms herrgård eller Skyllbergs bruk. Om man frågar folk vad de minns av Skepphult och Anna Dufva, får man samma svar överallt. -Fritz Persson: Det var vackert, väldigt vackert där.det var ängar och det var folkvandring dit på försommaren och sommaren, därför att det var så mycket blommor omkring. Birgit Bernström: Vi plockade blommor i Skepphultaäng. Anna, hon var stilig, mycket svartklädd i långa kjolar. Hon var snygg. Sonja Johansson: Hon hade såna gammalmodiga kläder, bomullsklänningar och sånt. Hon var så ren och fin när hon gick till affären. Karin Gustavsson: Hon satt rak som en stör när hon spelade orgel. Hon bodde på Skepphultaäng, som var full med gullvivor som vi skulle plocka till Mors dag och ha på brickan. Sån fin trädgård hon hade med fina rabatter. Hade vi tid, så gick vi in och hon spelade för oss. Inga Karlsson: Anna Dufva sålde smör i affären, så handla hon. Hon gick alldeles förbi vår stuga. Det var en genväg. Jag tror hon gav lektioner i orgelspelning också, och kanske plockade hon bär och sålde på sommaren. Hon kunde inte ha mycket att leva på. Hon var lång och smal och såg bra ut. Och alltid snyggt klädd. Iris Ståhlberg: Varenda vår gick vi genom skogen och plockade gullvivor där. Vilka ängar det var där! Vi gick precis vid hennes hus och hon kom ut och hälsade på oss. 3
Anna Duva Foto från Judit Martin Karl Emil Andersson Foto från Judit Martin Skepphult Foto från Judit Martin Skepphult Foto från Judit Martin 4
5