Bättre hälsa hos äldre! Göran Berleen

Bättre hälsa hos äldre! Göran Berleen statens folkhälsoinstitut www.fhi.se

Bättre hälsa hos äldre! Göran Berleen statens folkhälsoinstitut www.fhi.se

statens folkhälsoinstitut 2003:41 issn: 1651-8624 isbn: 91-7257-232-9 författare: göran berleen omslagsfotografi: sjöberg, www.sjobergbild.se design: sandler mergel tryck: sandvikens tryckeri, sandviken 2003

bättre hälsa hos äldre 3 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 7 Åldersutvecklingen 7 Vad är åldrande? 7 Flexiblare livsloppsmönster 8 WHO:s policydokument Aktivt åldrande 9 Äldres inflytande 10 Äldres hälsa; var står vi i dag jämfört med tidigare och jämfört med andra länder? 13 Psykisk ohälsa 13 Tandhälsa 15 Längre liv bättre hälsa? 17 Medellivslängd i olika åldrar, regionala och socioekonomiska skillnader 19 Äldre invandrares hälsa 27 Sjuklighet och dödlighet hos de äldre möjligheter till förebyggande insatser 29 Hjärt- och kärlsjukdomar 29 Cancersjukdomar 31 Diabetes 32 Artros 33 Skador som följd av olycksfall 33 Benskörhet (osteoporos) 34 Nedsatt hörsel 35 Nedsatt syn 36 Inkontinens 36 Värk i rörelseorganen 37 Allergier och överkänslighet 37 Psykisk ohälsa 37 Dödsorsaker hos äldre 41 Levnadsvillkor och levnadsvanor möjligheter till förebyggande insatser 43 Sociala nätverk 43

4 bättre hälsa hos äldre Kultur 46 Service och trygghet 47 Utsatthet för våld 47 Boende för äldre 48 Tillgänglighet till utemiljöer 49 Fysisk aktivitet 50 Rökning 53 Kost/övervikt 57 Alkohol 61 Läkemedel/narkotika 62 Folkhälsoarbete hela samhällets ansvar 65 Folkhälsoarbete med fokus på äldre 66 Några goda exempel på folkhälsoarbete med fokus på äldre 69

bättre hälsa hos äldre 5 Sammanfattning Utvecklingen av de äldres hälsa har stor betydelse för behoven av vård och omsorg. Denna utveckling kan påverkas genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Att underlätta för äldre att leva ett självständigt liv även med ohälsa och funktionshinder bör vara ett centralt mål för en hälsoinriktad samhällsplanering, men behoven är högst individuella. Ålderspensionärerna är ingen enhetlig grupp. Delaktighet och inflytande är honnörsord och lyfts fram, exempelvis av Världshälsoorganisationen, WHO, som viktiga för de äldres hälsa. De äldres hälsa har utvecklats på ett positivt sätt under hela 1900-talet, men sedan 1997 har medellivslängden för 65-åriga kvinnor inte ökat. Här ligger Sverige efter Japan, Frankrike, Schweiz, Spanien, Australien, Italien och Kanada. De svenska männen ligger i topp tillsammans med Japan. En av förklaringarna till de svenska kvinnornas lägre position är att de röker mer än i ovan nämnda länder, särskilt i åldrarna 45 64 år. En annan är matvanorna. I Sverige finns regionala skillnader, när det gäller återstående förväntad medellivslängd. En 65-åring i Uppsala, Kronobergs eller Hallands län lever i genomsnitt drygt ett år längre än en 65-åring i Norrbottens eller Västernorrlands län. Än större blir skillnaderna när man jämför kommuner. Störst är skillnaderna för männen. Bland kommuner med lång medellivslängd för både män och kvinnor kan nämnas Danderyd, Härryda och Lomma medan motsatsen gäller för exempelvis Filipstad, Gällivare, Hofors, Ludvika, Malung, Nordanstig och Sundbyberg. Hälsan följer klassmönstren och de olika livsvillkoren. Många speciellt personer med arbetarbakgrund, kort utbildning och låga inkomster rör sig för lite och äter fel. En annan utsatt grupp är äldre invandrare. Det är särskilt angeläget att underlätta deras möjligheter att förändra sina levnadsvanor. Vi vet att det aldrig är för sent. Psykisk ohälsa är fortfarande ett stort problem hos de äldre. När det gäller dödsorsaker är emellertid hjärt- och kärlsjukdomar och cancersjukdomar helt dominerande. Att fysisk aktivitet om så bara en promenad, att hålla på i hushållet eller i trädgården är hälsobefrämjande, börjar bli allmänt känt. För att få tillräcklig aktivitet krävs minst 30 minuter per dag, räknat i promenadtakt på 5 km per timme. Aktiviteten kan vara uppdelad i exempelvis tre pass på 10 minuter vardera. Kommuner, landsting och exempelvis pensionärs- och andra frivilliga organisationer har en viktig roll i att informera om detta. Viktigt är också att utemiljön görs tillgänglig och trygg för de äldre. Det är aldrig för sent att sluta röka. Den positiva hälsoeffekten kommer direkt, men ökar ju längre tid som gått från rökstoppet. Rätt sammansatt kost är viktig och fetma är en ohälsofaktor, men undervikt är också ett allvarligt hälsoproblem för de allra äldsta. Viktigt är också att de äldre känner att de behövs och att de har tillgång till ett socialt nätverk. Anhöriga, grannar, vänner och ideella föreningar har här en viktig

6 bättre hälsa hos äldre roll. Kultur i alla former har en positiv inverkan på hälsan. Utbildning, arbete, samhällsengagemang och fritid bör bli parallella spår i alla åldrar och bland annat skapa möjligheter till dem som vill arbeta även efter pensionsåldern.

bättre hälsa hos äldre 7 Inledning Vi har i dag stor kunskap om hur vår hälsa påverkas av olika faktorer och om hur hälsan kan förbättras. Det saknas emellertid en samlad lättillgänglig sammanfattning om detta, särskilt med fokus på de äldre. Denna kunskapssammanställning vänder sig till alla intresserade, men kanske främst till politiker och andra beslutsfattare inom stat, kommuner och landsting, hälsoplanerare, samhällsmedicinska enheter, primärvården samt till verksamma inom ideella organisationer och intresseföreningar. Avsikten med rapporten är också att försöka visa några goda exempel på folkhälsoarbete (metoder och arbetssätt) med fokus på äldre med erfarenheter både från Sverige och andra länder. Åldersutvecklingen Sverige har för närvarande efter Italien, Grekland och Japan världens äldsta befolkning. Vid senaste årsskiftet var 1,5 miljoner personer 65 år och äldre; 17,2 procent av befolkningen. 10 procent av de äldre är utländska medborgare eller födda utomlands och denna andel ökar mycket snabbt. Antalet invånare 65 år och äldre kommer att vara relativt konstant fram till år 2009 för att sedan öka kraftigt på grund av de stora ålderskullarna födda 1944 1948. År 2010 beräknas andelen 65 år och äldre vara 18,6 procent och 2030 beräknas den till 22,6 procent. Den största ökningen beräknas, enligt SCB:s senaste prognos (maj 2003), ske i åldersgruppen 85 år och äldre, som ökar från 210 000 år 2002 till cirka 354 000 år 2030. Eftersom många drabbas av ohälsa efter åttioårsåldern är det också viktigt att konstatera att antalet personer 80 år och äldre ökar kraftigt, men att ökningen i huvudsak är koncentrerad till 2020-talet, framför allt den senare delen, och återigen är det åldersgruppen födda 1944 1948 som påverkar detta. SCB:s prognos bygger på en fortsatt ökning av medellivslängden med cirka 0,1 år varje år (något snabbare för männen), vilket ger en medellivslängd på 81,9 år för män och 85,0 år för kvinnor år 2030. SCB konstaterar emellertid att prognosen är starkt beroende av utvecklingen på hälsoområdet. Som framgår av tabellen på sidan 21 har utvecklingen av medellivslängden för kvinnor inte varit sådan de senaste fem åren, särskilt gäller detta äldre kvinnor. Vad är åldrande? Trots att det finns mycket kunskap om äldres hälsa, i vart fall för åldrarna 65 84 år, genom SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden (ULF), dödlighet, medellivslängd och om levnadsvillkoren, saknas i stor utsträckning grundläggande kunskaper om åldrandet.

8 bättre hälsa hos äldre I den senaste folkhälsorapporten från Socialstyrelsen konstateras på sidan 193ff bland annat att åldrandet utgörs av komplexa biologiska, psykologiska och sociala processer, men att det inte finns en allmänt accepterad definition. Det är en långsam, successiv process utan bestämda gränser och variationen mellan människor är stor. Människors funktioner försämras med stigande ålder, men medvetenheten ökar om att åldrandet också innebär positiva processer, framför allt vad gäller psykisk och social förmåga. Mycket som verkar vara biologiska åldersförändringar är effekter av miljöfaktorer, såsom förslitningar på grund av felaktigt rörelsemönster, olämpliga arbetsställningar, osunda matvanor, inaktivitet, rökning och så vidare. Ett exempel är osteoporos eller benskörhet, som leder till urkalkning av skelettet och ökad risk för benbrott. Detta är i grunden en biologisk åldrandeprocess, men den kan förvärras påtagligt av livsstilsfaktorer. Hälften av alla kvinnor och 25 procent av alla män drabbas av benskörhet. Ett annat exempel är muskelstyrka. Variationen i muskelstyrka mellan individer beror till cirka 40 procent på ärftliga faktorer, men den kan uppehållas eller förbättras med fysisk träning. Hälsoförändringar under åldrandet kan ha sin orsak i beteenden, vanor och ovanor som grundlagts under 30 40 år eller ännu längre. Med detta perspektiv kan man inse att förebyggande åtgärder bland yngre och medelålders kan minska ohälsa och funktionsnedsättning under ålderdomen. Man kan må bra trots sjukdomar och handikapp. En bra ålderdom, eller det som brukar betecknas som det goda åldrandet, kännetecknas av god hälsa i hög ålder med liten eller ingen funktionsnedsättning, personlig tillfredsställelse, aktivt engagemang i livet, meningsfull sysselsättning, bibehållen uppfattningsförmåga, god motorik, psykologiskt välbefinnande och samstämmighet mellan önskade och uppnådda mål. Det är också viktigt med uppskattning från familj och vänner och att känna tillfredsställelse med eventuellt arbete och fritid, eventuell inkomst och bostad. Det är väl känt att levnadsförhållandena totalt sett ekonomi, boende, social klasstillhörighet etcetera har stor betydelse för hälsan. Äldre individer i allmänhet och äldre kvinnor i synnerhet, har en sämre välfärd än resten av befolkningen vad gäller hälsa, inkomst, politiska resurser, sociala relationer och oro för att utsättas för våld (Kommittén Välfärdsbokslut 2001; SOU 2001:79). En sund livsstil och hälsa följer även klassmönstren. Risken för ohälsa är störst bland ensamstående och utrikesfödda personer i åldern 80 84 år, som har de lägsta inkomsterna. Pensionärer med lägre inkomster är mindre aktiva, såväl fysiskt, socialt och kulturellt, har ett svagare socialt nätverk och är mindre gynnade när det gäller boendevillkor (Äldrecentrum, Äldres hälsa och välbefinnande. 2001). Flexiblare livsloppsmönster Med flexiblare livsloppsmönster kan utbildning, arbete, samhällsengagemang och fritid bli parallella spår i alla åldrar och inte bara aktiviteter förknippade med vissa åldrar. Flexiblare livsloppsmönster kan bidra till en frigörelse från roller och begräns-

bättre hälsa hos äldre 9 ningar som i dag utgår från uppdelningen av livsloppet i avgränsade fack. Den frigörelsen behöver inte begränsas till åren kring pensionsåldern och därefter. Större möjligheter till karriär och vidareutbildning i 50-årsåldern skulle också kunna underlätta för människor att ägna mer tid åt bland annat sina barn när man är i 30- och 40-årsåldern. Det nya pensionssystemet understödjer flexibla kombinationer av förvärvsarbete och pensionering, men också ekonomiska incitament för förvärvsarbete högt upp i åren. Även förvärvsarbete efter 70 års ålder bidrar till att höja pensionssumman. Kvinnors ökade förvärvsarbete under 1900-talet visar att livsloppsmönster kan ändras på ganska kort tid. Samtidigt måste sådana livsloppsförnyelser få tillåtas ta tid. Ytterst berör de människors förväntningar på livet och samhället (SENIOR 2005; Riv ålderstrappan. SOU 2002:29, sidan 144 145). SENIOR 2005 pekar vidare i sitt diskussionsbetänkande på att politiska insatser inom olika områden bör inriktas på att främja nya och mer flexibla livsloppsmönster som alternativ till de kronologiskt bundna mönster som i dag dominerar. En mångfald av nya kombinationer behöver stimuleras. Effekterna på hälsoutvecklingen måste följas noga, bland annat med beaktande av skillnader mellan kvinnor och män och grupper med olika ekonomiska förhållanden. Flexiblare livsloppsmönster får exempelvis inte leda till ytterligare dubbelarbete för kvinnor, ökade socioekonomiska skillnader eller en ny kravkultur när det gäller aktivitet i hög ålder. Hittills har emellertid den faktiska pensionsåldern sjunkit och är nu enligt Riksförsäkringsverkets statistik i genomsnitt 58 år för kvinnor och drygt 59 år för män. Enligt en TEMO-undersökning, där 857 personer i åldrarna 54 75 år har intervjuats, svarar 31 procent att de skulle velat gå i pension senare än de faktiskt gjorde (DN Debatt 9/7 2003). Deras skäl var både sociala (att de saknar arbetslivets gemenskap och känslan av att göra nytta) och ekonomiska; att pensionen är för låg. WHO:s policydokument Aktivt åldrande WHO har utarbetat ett dokument Aktivt åldrande, som antogs vid ett FN-möte i Madrid våren 2002. Rapporten pekar på tre viktiga hörnpelare för ett aktivt åldrande; deltagande, hälsa och trygghet. Med deltagande menas vikten av att skapa möjligheter till arbete, sysselsättning och kulturella aktiviteter. WHO använder 60 år för att definiera äldre. I denna kunskapssammanställning används 65 år, eftersom denna ålder för närvarande utgör den vanligaste formella pensionsgränsen. Dokumentet pekar också på vikten av deltagande från sektorer utöver hälso- och sjukvård; utbildning, arbetsmarknad, socialtjänst, byggnads- och transportsektorn samt finans- och rättsväsendet. Särskild uppmärksamhet bör ges äldre fattiga, som bor i glesbygdsområden. Förebyggande av olycksfall pekas ut som ett viktigt område, liksom att anpassa bostäder, offentliga byggnader och transporter för funktionshindrade. Viktigt är också möjligheter till ett livslångt lärande. Det poängteras också att livskvaliteten för personer med funktionshinder och kroniska sjukdomar bör förbättras. För att förhindra ensamhet och isolering bör grupper och aktiviteter som drivs av äldre stödjas. Kontakter mellan generationer i boende

10 bättre hälsa hos äldre och vardagsliv är också viktiga. Ett samhälle för alla åldrar bör uppmuntras exempelvis genom gemensamma aktiviteter i skolor och i lokalsamhället. När det gäller tobak framhålls bland annat att även äldre bör ges stöd att sluta röka. För att förbättra möjligheten till fysisk aktivitet bör det finnas tillgång till trygga promenadområden. Stöd bör ges till aktivitetsledare och information om vikten av fysisk aktivitet. Andra områden som utvecklas mer senare i denna kunskapssammanställning är kost, tandhälsa, alkohol och läkemedel. WHO-rapporten pekar också på vikten av att ge stöd till att utveckla problemlösningsförmåga för att förbättra det psykiska välbefinnandet. Viktigt är även att all personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten utbildas om åldrandet och om hur man aktiverar äldre bland annat genom sociala nätverk samt i att identifiera äldre personer som riskerar att utsättas för ensamhet och isolering. Pensionärsorganisationernas arbete bör stödjas aktivt. Våld mot äldre (fysiskt, sexuellt och psykiskt), liksom ekonomiskt utnyttjande och vanvård är också problem som måste erkännas. Alla samhällsgrupper bör utbildas om detta. Äldres inflytande Äldres inflytande i samhället kan mätas genom representation i politiska församlingar och genom valdeltagande. Andelen riksdagsledamöter som är 65 år och äldre utgjorde vid det senaste valet 2 procent (lika för män och kvinnor), vilket är en minskning med 1 procentenhet sedan föregående val. I landstingsfullmäktige utgör de äldres andel 8 procent (9 procent bland männen och 8 procent bland kvinnorna). För både män och kvinnor har en ökning med två procentenheter skett sedan föregående val. Jämfört med 1994 har kvinnors andel ökat från 2 procent. Äldre i storstäder och större städer (totalt 1 020 000) röstade i större utsträckning (81 procent) än i övriga riket, där totalt 78 procent (av totalt 525 000) röstberättigade röstade. Även i kommunfullmäktige har de som är 65 år och äldre ökat sin andel de senaste två valen. Kvinnorna har fördubblat sin andel från 3 till 6 procent, medan männens andel ökat från 6 till 11 procent. När det gäller valdeltagande till riksdagen röstar de äldre i betydligt större utsträckning än de yngre. I genomsnitt röstade 81 procent av de röstberättigade år 2002. I åldrarna 65 69 år röstade 89 procent och i åldrarna 70 74 röstade 88 procent. För åldersgruppen 75 år och äldre sjönk deltagandet till 73 procent. Män röstar i större utsträckning än kvinnor från 65 år och uppåt, medan motsatsen gäller för dem som är yngre än 65 år. Gifta män och kvinnor röstar i betydligt större omfattning än ogifta. Särskilt gäller detta för dem som är 65 år och äldre. Höginkomsttagare röstar i större utsträckning än låginkomsttagare. Den högsta andelen fanns bland män som tjänade mer än 300 000 per år och var 65 år och äldre; 96 procent.

bättre hälsa hos äldre 11 Även i landstingsvalet röstade äldre i större utsträckning än yngre. Bland män i åldrarna 65 74 år röstade 88 procent jämfört med genomsnittligt 77,4 procent och bland kvinnorna röstade 85 procent i åldrarna 65 69 och 82 procent i åldrarna 70 74 år jämfört med genomsnittligt 78,4 procent. I valet till kommunfullmäktige är bilden ungefär densamma som i landstingsvalet. Utländska medborgare röstar i betydligt mindre omfattning än svenska; 31 procent av männen och 39 procent av kvinnorna röstade i kommunvalet år 2002. Bland män i åldrarna 65 69 år röstade 40 procent och i åldrarna 70 år och däröver 35 procent. Bland kvinnor röstade 44 procent i åldersgruppen 65 69 år och 28 procent i åldersgruppen 70 år och äldre. Den högsta röstandelen återfanns hos kvinnor i åldrarna 45 54 år. Störst skillnad finns bland utländska medborgare i olika inkomstgrupper. Bland dem som var 65 år och äldre och tjänade mindre än 100 000 kr per år röstade ungefär 30 procent, medan bland dem som tjänade mer än 200 000 röstade 64 procent av männen och knappt 60 procent av kvinnorna. Män från Chile hade den högsta andelen röstande bland de äldsta.

bättre hälsa hos äldre 13 Äldres hälsa; var står vi i dag jämfört med tidigare och jämfört med andra länder? Sammantaget kan sägas att den självrapporterade hälsan bland äldre (65 84 år) har förbättrats under den senaste tjugoårsperioden även om bilden inte är entydig (Folkhälsorapport 2001, sidan 197). Liknande resultat redovisas från Norge (Hjort PF. Fysisk aktivitet og eldres helse gå på! Tidskrift for Den norske laegeforening 2000;120: 2915-22) och USA (Kommer det att finnas en hjälpande hand? Bilaga 8 till LU 1999/2000). Rörelseförmågan hos de äldre har förbättrats, andelen med rörelsehinder har minskat liksom andelen med svårigheter att klara sina dagliga sysslor. Synförmågan har förbättrats medan hörseln försämrats i vissa grupper. Lättare psykiska besvär rapporteras i mindre utsträckning än tidigare. Kvinnor har värk i större omfattning än män. Vissa typer av värk minskar i samband med pensioneringen, vilket torde hänga samman med att den fysiska belastningen minskar. En sådan tendens finns exempelvis för ryggvärk, i synnerhet bland män. Förekomsten av värk minskade under 1980-talet för både män och kvinnor men har ökat under 1990-talet. Svår värk minskade dock bland 65 74-åriga män även under 1990-talet. Kvinnor med arbetarbakgrund är den grupp som i störst omfattning lider av värk. Ökningen under 1990-talet i åldrarna 65 84 år förefaller emellertid ha skett främst bland män och bland kvinnliga tjänstemän. Rörligheten har förbättrats i alla socioekonomiska grupper både bland kvinnor och män, men problem är fortfarande vanligare bland dem som haft arbetaryrken. När det gäller männen förstärks skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän med ökande ålder. För kvinnor däremot minskar dessa skillnader med stigande ålder (Folkhälsorapport, 2001 sidan 200). Psykisk ohälsa Psykisk ohälsa är fortfarande ett stort problem hos de äldre. Enligt en beräkning (Folkhälsorapport 2001, sidan 203) finns det cirka 150 000 äldre med depression, 100 000 med ångesttillstånd och 100 000 med psykotiska tillstånd. I yngre åldrar är depression vanligare bland kvinnor än bland män. Denna skillnad jämnas ut med åldern, men eftersom kvinnor lever längre än män är det ändå fler kvinnor än män som får diagnosen i högre åldrar. Självmordsrisken är betydande vid depression hos äldre, framför allt hos äldre män. Självmorden har emellertid minskat avsevärt hos män under den senaste trettioårsperioden; nästan 50 procent bland dem som är 65 år och äldre. Ändå är frekvensen nästan dubbelt så hög bland män i åldrarna 75 år och äldre som för män totalt, och fyra gånger så hög som för kvinnor i motsvarande åldrar (källa: dödsorsaksregistret för år 2001). År 2001 begick 231 män och 99 kvinnor i åldrarna 65 år och däröver

14 bättre hälsa hos äldre självmord, vilket sammanlagt innebar 28 procent av samtliga registrerade självmord. Till detta kommer dödsfall i skadehändelser med oklar avsikt, det vill säga misstänkta självmord; 28 för män och 32 för kvinnor i åldrarna 65 år och äldre, vilket sammanlagt innebär 17 procent av samtliga registrerade fall i Sverige 2001. Det är emellertid betydligt fler som dör av hjärt- och kärlsjukdomar och cancer i dessa åldrar, vilket redovisas i avsnittet om dödsorsaker senare i denna rapport. Demenstillstånden ökar markant med stigande ålder. Det förekommer dock att demenssjukdomar debuterar redan i 40 60-årsåldern. Den vanligast förekommande är Alzheimers sjukdom som svarar för cirka 60 procent, och är något vanligare bland kvinnor än bland män. Demenssjukdomarna är livslånga och medför svårt psykiskt lidande för de drabbade och deras anhöriga. De leder till omfattande handikapp. Ångest och sömnstörningar är också vanliga, främst tidigt i demensförloppet. Antalet med måttlig till svår demens uppskattades 1995 till cirka 110 000 personer och med mild/måttlig/svår till cirka 165 000, men enligt en beräkning gjord av europeiska demensforskare rör det sig om färre. I åldern 65 69 år beräknas cirka 1 procent lida av någon demenssjukdom, i åldern 70 74 är motsvarande siffra omkring 3 procent. Förekomsten fördubblas därefter vart femte år och i åldrarna över 90 år uppskattas 21 procent lida av demens (Folkhälsorapport 2001, sidan 204). Det finns ett starkt samband mellan hjärt- och kärlsjukdom och demens. Vid en forskarkonferens i juli 2002 i Stockholm om Alzheimers sjukdom konstaterades bland annat att högt blodtryck och höga blodfetter ökar risken att få Alzheimers sjukdom 4 5 gånger (finländsk studie). Kolesterol, som är upphov till båda riskfaktorerna, betyder mer än det genetiska arvet, vilket var obekant bara för några år sedan. Flera andra studier som presenterades vid konferensen, bekräftade att Alzheimer är en välfärdssjukdom, det vill säga vanligare i länder där mer fett konsumeras. I DN 29/8 2003 redovisas en amerikansk studie som visar att diabetes fördubblar risken att drabbas av Alzheimers sjukdom och att redan förstadier till diabetes innebär en ökad risk. Det finns också ett samband mellan socioekonomisk status och Alzheimers sjukdom. Arbetare som saknar utbildning eller har kort sådan och de som arbetar hemma löper dubbelt så stor risk att drabbas av sjukdomen jämfört med personer som har arbete med högre status, konstaterade Walter Kukull från Washingtons universitet. För tio år sedan trodde forskarna att rökning skyddade mot Alzheimers sjukdom. I dag är forskarna inte längre överens. Forskaren Monique Breteler från Nederländerna presenterade vid konferensen i Stockholm flera studier som pekar mot att rökning verkar öka risken för Alzheimers sjukdom. Även stillasittande, isolerat och passivt liv ökar risken. Kvinnor i alla åldrar, även de äldre, har psykiska besvär, såsom ängslan, oro eller ångest eller besvär med sömnen i betydligt större omfattning än män. Dessa besvär ökade något bland 65 74-åriga män och kvinnor under första delen av 1990-talet, men har därefter tenderat att minska, ett mönster som delvis funnits i hela befolkningen. Från 1980-talets början har dock lätta besvär av ängslan, oro och ångest minskat, dels bland kvinnorna i denna åldersgrupp, dels också bland både män och kvinnor i åldrarna 75 84 år. Andelen som uppger svåra besvär av ängslan, oro eller

bättre hälsa hos äldre 15 ångest har varit relativt konstant bland såväl män som kvinnor under samma period. Omkring en tredjedel av männen uppgav att de hade sömnbesvär år 1998 1999 (Folkhälsorapport 2001, sidorna 204 205). Tandhälsa Riskfaktorer för äldres tandhälsa är minskad salivavsöndring, bland annat orsakad av åldrande, läkemedel och ökning av kariesframkallande bakterier. Slemhinnorna blir tunnare och därmed lättare säte för svampinfektion. Den del av tandytan där bakterier kan fastna ökar, vilket också ökar kraven på tandhygien (Äldrecentrum, Folkhälsorapport 2001, sidan 73). Många äldre får som följd av bland annat försämrad motorik allt svårare att på egen hand klara av sin munhygien, vilket medför ökad bakteriebeläggning på tänderna. Särskilt utsatta är rökare. Problem såsom tandköttsinflammation och tandlossning samvarierar med lägre funktionsgrad i skelett, lungor, hjärta, muskler och kognitiva funktioner samt sämre hörsel, syn och subjektiv hälsoupplevelse (H 70- undersökningen, se nedan). Dessa samband fanns oberoende av tobaksrökning och socioekonomiska faktorer. Sambanden var starkast hos män och 10-årsöverlevnaden var högre hos 70-åriga män med bra tandstatus än hos de tandlösa (Liv till åren, Folkhälsoinstitutet, 1998, sidan 144). Enligt H 70-studien i Göteborg (följer hälsoutveckling och dödlighet hos män och kvinnor födda 1901/02, 1906/07, 1911/12 och framåt vart femte år, från det att de fyllt 70 år) var drygt hälften av 70-åringarna tandlösa år 1971. Fem år senare var andelen 38 procent, 1981 var den 35 procent och 1992 så låg som 17 procent. Dessa resultat bekräftas i SCB:s ULF-undersökningar, som visar att tandhälsan förbättrats den senaste tioårsperioden. Andelen äldre med enbart egna tänder har ökat bland både kvinnor och män. Det är dock stora sociala skillnader i fråga om tandhälsa. Före detta arbetare har betydligt sämre tandstatus än tjänstemän; 30 procent av manliga och 28 procent av kvinnliga före detta arbetare i åldrarna 65 84 hade enbart egna tänder 1988 1999 jämfört med drygt 60 procent av manliga och kvinnliga före detta tjänstemän. (Folkhälsorapport 2001 sidan 205). Tandlöshet är också vanligare bland invandrare än bland infödda svenskar (Liv till åren, sidan 143). Upprepade tvärsnittsstudier i ett flertal landsting i Sverige och nordiska grannländer visar på en positiv utveckling av tandsjukdomarna karies och tandlossning bland äldre. Ett exempel är en undersökning i Jönköping, som visade att karies och tandlossning hos 70- och 80-åringar undersökta år 1993 var påtagligt lägre jämfört med motsvarande åldersgrupper 1973. Det förbättrade tandhälsotillståndet hos äldre beror sannolikt på flera samtidiga samhällsförändringar som skett under 1970- och 1980-talen; förbättrad hälso- och sjukvård och tandvård för de äldre, mer preventiva orsaksinriktade insatser mot karies och tandlossning (fluor, tandhygienister), förbättrad munhygien och bättre kost. Studier visar att förekomst av tandsjukdomar ökar med åldern. Longitudinella undersökningar av 88 92-åringar i Göteborg och 79 88-åringar i Umeå pekar på

16 bättre hälsa hos äldre ökad risk för tandsjukdomar. Bidragande orsaker är minskad saliv, bland annat på grund av åldrande och ökning av kariesframkallande bakterier. Den ökade risken för försämrad tandhälsa är sekundära effekter av ökad sjuklighet med funktionsnedsättningar, kroppsligt och socialt åldrande med minskad vitalitet samt en hög läkemedelskonsumtion. Enligt en amerikansk enkätstudie omfattande drygt 39 000 män som arbetar inom hälso- och sjukvård ökar alkoholkonsumtion risken för tandlossning. Riskökningen var cirka 40 procent och konsumtion av rödvin medförde en något högre risk än övriga drycker, men skillnaden var inte statistiskt säkerställd (Pithipat W. Merchant AT, m fl. Dental Research 203;82:509-13). Flera landsting har börjat med uppsökande verksamhet gentemot äldre i vilken ingår munhåleundersökning hos tandläkare (Liv till åren, sidorna 144 145).

bättre hälsa hos äldre 17 Längre liv bättre hälsa? Dödstalen bland de äldre har sjunkit kraftigt under 1980- och 1990-talet, vilket lett till ökande medellivslängd. Socioekonomiska skillnader i dödlighet kvarstår åtminstone till 89 års ålder, men är mindre än bland förvärvsarbetande. Detta kan bero på att sjuka personer dött i lägre åldrar. Bland män är överdödligheten cirka 25 procent högre bland ensamstående som är 65 84 år än bland sammanboende, däremot är det ingen skillnad bland kvinnor. Socioekonomiska skillnader i dödlighet kvarstår även efter kontroll för dåligt hälsotillstånd. Personer med funktionsnedsättning (har nedsatt syn eller rörelsehinder, klarar inte av städning eller inköp av livsmedel eller matlagning) har cirka 50 procents överrisk för förtidig död jämfört med dem, som inte har sådan funktionsnedsättning med hjälpbehov. Trots att kvinnor oftare rapporterar ohälsa och hjälpbehov är deras medellivslängd längre (Folkhälsorapport, 2001, sidan 206). Med SCB:s hälsoindex, ett mått där man kombinerar dödlighet och sjuklighet, kan ett förväntat antal levnadsår, dels med full hälsa, dels med nedsatt hälsa i åldersintervallet 65 84 år räknas fram. Den förväntade återstående medellivslängden har ökat varje år hos både män och kvinnor. Endast en del av åren är fria från sjukdom. Förlängning av livet efter 65 år har under den senaste tjugoårsperioden enligt SCB:s beräkning inneburit 0,2 ytterligare år med full hälsa för både män och kvinnor i åldrarna 65 84 år. Antalet hälsovägda levnadsår, det vill säga där levnadsår med nedsatt hälsa räknas med lägre vikt, har under samma period ökat för män med 2,1 år och för kvinnor med 1,6 år i dessa åldrar (Folkhälsorapport 2001 sidan 207). En H 70-studie av de tidigare nämnda tre grupperna visade att de två yngre (1906/07 och 1911/12) hade lägre dödlighet än den äldsta gruppen (1901/02), men att det inte fanns någon skillnad i dödlighet mellan de två yngre. Den minskade dödligheten i de två yngre åldersgrupperna var mer uttalad bland dem som bodde kvar i sina hem och som uppgett att de kände sig friska, inte kände sig ensamma och inte hade nedsatt rörelseförmåga eller vårdbehov. Även bland dem som hade en eller flera sjukdomar hade dödligheten minskat. Det förefaller således som om det i huvudsak är år av hälsa som lagts till livet, trots att människor med en eller flera sjukdomar också lever längre. Men skillnaden mellan åldersgrupperna är mycket liten. En jämförelse över tiden har också kunnat göras genom att forskarna genomfört en interventionsstudie (Intervention av äldre i Göteborg; IVÄG). Resultaten redovisas bland annat i Longer life Better life. Studies on mortality, morbidity and quality of life among elderly people. (Katarina Wilhelmson. Akademisk avhandling, Socialmedicin och geriatrik, Samhällsmedicinska institutionen, Göteborgs universitet 2003.) Vid en konferens anordnad av Statens folkhälsoinstitut och Institutet för framtidsstudier i november 2003 presenterades nya uppgifter om hälsoutvecklingen hos de äldre. Katarina Wilhelmson presenterade preliminära resultat från H 70, som inte visar på någon ytterligare hälsoförbättring för män födda 1922 och 1930. För

18 bättre hälsa hos äldre kvinnor i motsvarande åldrar tyder resultaten på ett försämrat hälsoläge. Vid samma konferens redovisades preliminära resultat från SWEOLD-studien, som har jämfört dem som är 77 år och äldre i den panel som utgör levnadsnivåundersökningen och som pågått sedan 1968 (med intervjuer 1968, 1975, 1981, 1992 och 2002). Den analys, som nu gjorts, jämför 1992 med 2002 och omfattar 537 personer 1992 (bortfall 5 %) och 561 personer 2002 (bortfall 12 %). Resultaten från SWEOLD pekar på att den positiva hälsoutvecklingen brutits, särskilt för män i åldrarna 77 84 år, där hälsoläget försämrats. Även SCB:s ULF-undersökningar för år 2000 och 2001 antyder en försämrad hälsoutveckling i åldersgrupperna 65 84 år. Orsakerna till detta kan vara att fler än tidigare överlever med olika handikapp (i hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer) än tidigare.

bättre hälsa hos äldre 19 Medellivslängd i olika åldrar, regionala och socioekonomiska skillnader Sverige har sedan många år en i jämförelse med andra länder hög medellivslängd. Periodvis har en ökad medellivslängd delvis kunnat förklaras med minskad dödlighet i åldrarna 0 19 år, där Sverige nått längst av alla. Svenska och japanska män lever längst i världen (77,5 respektive 78,1 år 2001). Under 2002 ökade den förväntade återstående medellivslängden i Sverige för män med ytterligare 0,2 år. Den förväntade återstående medellivslängden för 65-åriga män var 1999 16,5 år i Sverige och 17,0 år i Japan. I Australien, Kanada, Frankrike, Grekland, Nya Zeeland, Spanien och Schweiz förväntades 65-åriga män 1999 leva lika länge som i Sverige. Sedan dess har medellivslängden i Sverige ökat ytterligare för män (till 16,9 år). Den återstående förväntade medellivslängden för exempelvis en 65-åring ett visst år räknas fram utifrån dödligheten för dem som är 65 år och äldre. Man får då fram en förväntad medellivslängd (ett genomsnittsvärde) vid denna tidpunkt. Svenska kvinnor ligger inte lika bra till i en internationell jämförelse som männen. 2001 var den förväntade medellivslängden 82,1 år. För japanska kvinnor var den då 84,9 år och för kvinnor i Frankrike 83,0, Italien och Spanien 82,9 samt Schweiz 82,8 år. För 65-åriga kvinnor var den förväntade medellivslängden 1999 i Sverige 19,9 år mot 21,9 år i Japan. I Frankrike var den 21,0, i Schweiz och Spanien 20,5, i Australien, Italien och Kanada 20,2 20,3 år (Källa: OECD). År 2002 rapporterades japanska kvinnor ha en förväntad medellivslängd på 84,9 år, medan svenska kvinnor ökat sin medellivslängd till 82,1 år. Svenska kvinnor har inte haft samma positiva utveckling som män i Sverige och kvinnor i flera andra länder. Svenska kvinnor i åldrarna 45 64 år röker mer än männen och mer än kvinnor i ovanstående länder. Dubbelarbete, det vill säga arbete i hemmet vid sidan av det vanliga arbetet, är vanligare för kvinnor och skapar en stressituation som påverkar hälsa och dödlighet. Enligt statistik från EU sover till exempel i genomsnitt en person från Frankrike en timme mer än en svensk. Skillnader i kostvanor mellan svenska kvinnor och kvinnor i Japan och medelhavsländerna inverkar också. Svenska kvinnor har (tillsammans med de danska), enligt OECD, den i särklass högsta förvärvsfrekvensen i industrivärlden, något som ofta glöms bort i diskussionen om den svenska ohälsan (sjukskrivningarna). Att vara arbetslös är en ohälsofaktor, men en för hård belastning och arbeten där man inte kan påverka sin arbetssituation är också en ohälsofaktor. Enligt en artikel i tidningen Lancet (DN 5/7 2002, sidan 5) konstateras i en brittisk studie att risken för hjärtinfarkt halveras om man slutar röka. Även motion (minst en halvtimme per dag) minskar risken. Om människorna tog konsekvensen av denna kunskap skulle stroke och hjärtinfarkt kunna minskas med fyra femtedelar. Till detta kommer positiva effekter på olika cancerformer (lunga, grovtarm, bröst, strupe,