DEN VARMBLODIGA TRAVARENS EXTERIÖR Anders Järnerot
Avelsmålet AVELSMÅLET FÖR DEN SVENSKA VARMBLODIGA TRAVAREN Svensk travsport skall ha en avel och uppfödning, som skapar förutsättningar för en högkvalitativ sport med tävlingsindivider, som är anpassade till den svenska travsportens uppläggning och inriktning. Avelsmålet skall dessutom vara att producera: Sunda, lätthanterliga hästar. Distansstarka och rentravande tävlingshästar. Konkurrenskraftiga nationellt och internationellt både som unghäst och äldre. Gott tävlingspsyke med utpräglad vinnarinstinkt. Ändamålsenlig exteriör eftersträvas. Efter avslutad karriär kunna fungera som sunda avelsdjur med reproduktionsförmåga.
Avelsmålet för den svenska kallblodstravaren Att bevara och vidareutveckla en konkurrenskraftig, sund och frisk travshäst. Att förbättra hästarnas tävlingsprestationer, hålbarhet, exteriör och hanterbarhet/lynne. När det gäller exteriör ska särskild vikt läggas vid rastyp och fruktsamhet. Avelsarbetet ska också motverka en alltför stor inavelsgrad.
G.C. Wrangel var en stor hippolog och hans verk Handbok för hästvänner kom ut redan 1887. Måttet bogspets bärbensknölen s bä be s e ska savara aasö större eän mankhöjden annars blir rörelserna inskränkta. Jag skulle vilja förorda en praktisk regel vid köp av kapplöpningskandidater: Bred bak, och smal, men djup framtill samt djup bål. Kotan skall hafva en måttlig längd 1/3 av skenbenet och 45 graders vinkel mot markytan. För långa svaga och för korta ger hårda och osäkra rörelser vilket ger benen och senorna en öfverdrifven ansträngning. Kotan skall vara fjädrande, men får härvid icke ge efter så mycket att hästen kommer att trampa igenom.
BESKRIVNING AV HÄSTEN En beskrivning till den presumtiva stoägaren Inga värderingar läggs in Mått Manke, kors, längd, skenans omkrets Vet Lars Erik Magnussons nomenklatur Lit lå li j d hä t lätt d ll d tt k f llt h d Liten, långlinjerad häst av lättare modell med uttrycksfullt huvud. Väl ansatt hals, lång manke, välmusklat kors. Något rakhasig. Välformade hovar. Nystande rörelser i skritt bak. Rör sig annars korrekt.
Rasbeskrivning av kallblodstravaren Utarbetat av Lars Öström (ST) och Sture Nohr (DNT) STORLEK Genomsnittlig mankhöjd på avelsgodkända (kårade) hingstar är 154 cm med viss spridning, men bör på alla individer alltid vara minst 148 cm. FÄRG / TECKEN Brun i alla nyanser är den vanligaste färgen men även svart och fux förekommer. Deflesta andra färger somförekommerpåhäst häst, finns också på kallblodstravaren om än i beskedliga mängder. Några har inga tecken alls, men alla typer av tecken förekommer. TEMPERAMENT Kallblodstravaren kännetecknas av samarbetsvilja. Framåtanda i rörelserna är ett uttryck för rasens livliga temperament.
EXTERIÖR kallblodstravaren Kroppen sett från sidan karaktäriseras av att den är långlinjerad: Liggande bog, lång manke, relativt kort ryggochett långt kors. Kroppenharmassa och djup som gör att hästen inte uppfattas som ädel, men heller inte så massiv att den verkar tung. Kallblodstravaren är inte lågställd i den mening att benen uppfattas som korta i förhållande till kroppens längd och djup. Huvudet är kort, brett och uttrycksfullt. Halsen är brett ansatt. Bröstet är inte brett. Benen är korrekta och dimensionerade i förhållande till kroppen med markerade torra leder, korta skenor fram, något rak has och ej för korta kotben. Hovarna är symetriska och inte platta. Rikligt med tagel i pannlugg, man ochsvans ochhovskägg hovskägg är rastypiskt. Könskaraktären är framträdande. RÖRELSER Rörelser i skritt och trav är taktmässiga, energiska och vägvinnande.
VAD LIGGER TILL GRUND FÖR EXTERIÖREN
MUSKULATUR OCH HULL
ÅLDER Bäckenets bred 38 Halsens längd 36 Bröstdjup 31 Bogbladets längd 30 Bröstomfång 28 Överarmens längd 27 Bogens bred 25 Bäckenets längd 25 Lårbenets längd 25 Skankbenets längd 25 Bålens längd 23 Framskenans bred 23 Framskenans omkrets 22 Framskenbenets bredd 19 Medeltillväxt från 6,5 månader till 25,5 6 månader 15år 1,5 år
ÅLDER
AVSTÅND, UNDERLAG, STRUKTUR 1. Gå ej för nära 1. Mätresultat t 2. Lättare att få en helhetsbild 2. Typ, harmoni, helhetsintryck 3. Fast underlag 3. Huvud, hals, bål 4. Extremiteter 5. Rörelsernas korrekthet
HÖGSTÄLLD, LÅNGSTRÄCKT, LÅGSTÄLLD, KVADRATISK, LÅNGLINJERAD
40 30 30
TYP
HUVUD, HALS, BÅL
HUVUD, HALS, BÅL
HUVUD, HALS, BÅL
HUVUD, HALS, BÅL
EXTREMITETER
EXTREMITETER
EXTREMITETER
EXTREMITETER
EXTERIÖR, FUNKTION OCH HÅLLBARHET Exempel på exteriör kontra funktion och skador (L E Magnusson: Hästens exteriör) Låg, tjock manke Sänkt rygg Lång rygg Lång bog Stupande bog försämrar skulderbladets fria rörelse medför ofta förslitning av ryggkotorna medför ofta att fram och bakben slår ihop ger bra stötdämpning och fria rörelser ger dålig stötdämpning Små, runda framknän ger dålig stötdämpning Korta, stumma kotor ger sekundära skador i leder och senor Små, smala hasleder är disponerade för skador tex spatt Trånga hovar ger dålig stötdämpning, medför ofta hornsprickor och strålbenshälta Knipt under framknäet medför ofta skador i gaffelband och senor Parallellförskjutning i medför ofta inflammation i knäled och överben på skenans insida framknäet Sabelbenthet medför ofta senskador Fransysk benställning medför ofta strykskador Knätrång benställning medför ofta stresskador på ledkapsel och sidoband på knäets insida