Mats Ersson, bondehövding från Tyresta På den här gården i Tyresta bodde Mats Ersson från födseln 1778 till sin död 1867. Den kallas idag Janssongården efter en senare ägare. Mats Ersson, bondehövding På Tyresta A, senare Janssongården, fanns under många år en av socknens stora söner, kyrkvärden, häradsdomaren, riksdagsmannen, bankofullmäktige Mats Ersson. Han föddes 1778 på Tyresta, fadern var nämndemannen Erik Mattson som ägt gården sedan mitten på 1760-talet. Mats Ersson övertar gården vid faderns död 1803 och blir kvar där till sin död av ålderdomsbräcklighet år 1867. Mats Ersson väljs in i riksdagen för bondeståndet redan 1809 och är med och avsätter Gustaf IV Adolf. Han får under åren ett flertal viktiga poster och den politiska karriären kröns när han blir Bancofullmäktig år 1828. Han avslutar sitt riksdagsuppdrag 1841.
Den barnlöse Mats Ersson testamenterar gården till Lars Larsson i Beteby och Anna Brita Larsdotter i Hammarby. Anna Brita är gift med nämndemannen Jan Erik Persson och de löser ut Lars Larsson och hans arvingar. Anna Brita och Jan Eriks dotter, Brita Charlotta gifter sig med Karl Wilhelm Jansson och efter ett generationsskifte blir dessa ägare till gården som därefter får namnet Janssongården. Kyrkoherden Åke V. Ström skrev en levnadsskildring av stormannen Mats Ersson i Haningebygden 1960. Den är mycket detaljerad men värd att studera. Läs här artikeln om Mats Ersson, Gunnar Redelius skriver 36 år senare en artikel i Glimtar då han hos Calle Sundelius på Husby fått ta del av Mats Erssons testamente från januari 1867. Detta ger en ytterligare bild av dennes liv: Jag undertecknad Matts Eriksson i Tyresta. förklarar härmed min yttersta vilja vara den, att med uteslutande af såväl alla öfrige mine, som min aflidna Hustrus Maria Christina Nilsdotters alla arfvingar, skall min qvarlåtenskap, både lös och fast, efter min död, endast emellan nedannämnde fördelas på följande sätt: 1. Min systersons dotter Brita Catharina Olsdotter i Tyresta, skall såsom erkänsla för den välvilja och omvårdnad, hon under en längre tid visat mig och mitt hus, bekomma contant två Tusende (2.000) riksdaler riksmynt och dessutom å mitt nu ägandes hemman Tyresta, till sin död, erhålla vid gården ordentligt och tjenligt husrum, samt dessutom årligen under sin återstående lifstid bekomma: Tjugofyra Lispund godt och sädfritt hvetemjöl, en fjärdedels tunna ärter och fem tunnor frisk och god potatis som lenmas efter tillsägelse samt en tunna söt mjölk dagligen, och derjämte fullt tillräcklig vedbrand som hemköres och sönderhugges, sa att torr och ordentlig ved alltid finnes ymnigt sa mycket hon behöver. 2. Drängen Erik Ersson som en längre tid varit i min tjenst, skall såsom vedermäle derföre. erhålla contant Femhundra (500) riksdaler riksmynt. 3. Min systerdotter, Enkan Anna Pehrsdotter i Uppnorrby skall bekomma contant Femhundra (500) riksdaler riksmynt.
4. Hvad sedan min anständiga begrafning blifvii ombesörjd, och alla utgifter, eller skulder, godtgjorda. övfer är i så väl lös som fast egendom, eller utaf hvad beskaffenhet som helst, skall fördelas lika emellan min systerson, kyrkovärden Lars Larsson i Beteby och min systerdotter Hustrun Anna Brita Larsdotter i Hammarby; men skulle någon af dessa tvänne sistnämnde med döden afgå före mig, så äga deras rättsinnehafvare såsom, äkta makar och barn, att i deras rätt och ställe inträda. Tillägg till testamentet Den 9 april 1867 gjorde Mats Ersson ett tillägg till testamentet eftersom hans vårdarinna Brita Catharina Olsdotter avlidit. Det nya testamentet godkändes på sommartinget den 16 maj samma år. Då var Mats Ersson redan död. Vid tingets fortsättning den 10 juli föreskrevs delgivning till arvingarna. Denna gick till så att länsman eller fjärdingsman kördes runt till gårdarna för att läsa upp testamentet och den proceduren var klar först vid årets slut. Alla förklarade sig vara nöjda utom en nämndeman A T Steffens i Länna. Hans klander avvisades dock av tingsrätten. Fasta tillgångar Mats Erssons fasta tillgångar var 1/4 mantal Tvresta till ett taxeringsvärde av 8.000 riksdaler riksmynt Hälften gick till Lars Larssons i Betebv sterbhusdelägare eftersom han avlidit 1868 Den andra hälften gick till nämndemannen Johan Erik Pehrsson i Hammarby. Dennes hustru var systerdotter till Mats Erssons hustru Maria Christina NiIsdotter. Läs mera om Tyresta här: Kvinnan som räddade Tyresta för framtiden Mer om Emma Dahlgren
Mer om Emma Dahlgren på Tyresta När Emma Dahlgren avlider 1932 visar bouppteckningen att hon är smått förmögen. Systern har ju avlidit tidigare och hon blev ju ensam ägare till det lilla imperiet borta i gränstrakterna mellan Österhaninge och Tyresö men också på Dalarö. Hon har med början 1926 sålt av alla sina gårdar och andra fasta tillgångar men bor kvar på fädernegården i Tyresta med hjälp av sin trogna tjänarinna Märta Lindström. I bouppteckningen från våren 1932 framgår att hon in i det sista drev lite lantbruk, hon efterlämnade bl.a. en ko, värderad till 200 kronor, en gammal häst och lite höns. Bouppteckningen upprättades av två dåtida stora förtroendemän, kommunalkamreraren C.V. Rönnlöf och f.d. kronofogden E.J. Norman. Hon har placerat sina pengar i olika banker, här kan vi se sammanställningen av tillgångar och fordringar Utdrag ur bouppteckningen 1932 I akten framgår också att hon har icke avslutade markaffärer med Torsten Kreüger och att hon dessutom hyrt husen på Dahlgrensgården till döddagar från 1929. Vi kan också se att hon har en skuld till doktor Elis Bervin på
Radiumhemmet vilket tyder på att det var den fruktade kräftan som ändade hennes liv. Hennes förmögenhet kommer till genom arv efter föräldrarna och systern men också via den ogifta morbrodern Frans Gustaf Larsson. Som vi berättat ärver ju hon och systern föräldragården på Tyresta (läs om detta här) vid föräldrarnas död 1883 och tillgångarna är i bouppteckningen förda till 19000 kronor, idag dryga miljonen. Sex år senare kommer ytterligare drygt 15000 kronor från den ogifte morbrodern. Systrarnas mor, Sofia Fredrika, var oäkta dotter till Maja Katrina Östergren (1807-1856), piga på Båthuset No 2 (1:3), Spirudden i Tyresö. Gården ägdes av nämndemannen Lars Gustaf Olsson, de gifter sig 1843. Det framgår inte om Lars Gustaf erkänner Sofia Fredrika men han är troligen fadern. De får under äktenskapet en gemensam son, Frans Gustaf (1845-1889). Det är den ogifte sonen som driver jordbruket som dessutom från 1864 även äger 1/8 mtl i Vissvass i Tyresö. Dessutom arrenderar han Svartbäcken i Österhaninge av kammarherre Beskow på Vendelsö. Han skrivs 1870 i Stockholm som lantbrukare(!) men driver sina Tyresögårdar med anställda drängar fram till sin död 1889. Vid bouppteckningen redovisas tillgångar på 15 600, utöver gårdarna äger han Krokroten No 2 och 6 i Dalarö. Systrarna Dahlgren ärver då sin morbror och utökar sin förmögenhet. Gårdarna i Tyresö som hon och systern ärver, Spirudden och nedan Vissvass.
Gårdarna i Tyresö arrenderas då ut till Lars Erik Larsson på Åva men redan året efter kommer som arrendator Johan Gottfrid Larsson från Nyfors. Han ersätts 1904 av Jan Per Larsson som kommer från Ösmo. År 1914 övertar dennes son Johan Oskar Larsson arrendet. Från 1925 finns som arrendator under systrarna Dahlgren, Gustaf Wilhelm Blomqvist med hustrun Emelie, de kommer från Utö. År 1926 säljer systrarna Spirudden och Vissvass till redaktören för Fäderneslandet, C.S. Dahlin och 1929 blir Claes Lagerström på Tyresö ägare och Blomqvist blir kvar som arrendator. Efter som systern Lovisa Maria avlider året efter blir Emma ensam ägare till samtliga gårdar och tillgångar. Prästen skriver i församlingsboken under Lovisa Marias sista levnadsår sinnessjuk vilket troligen bekräftar hennes ställning gentemot den kraftfulla systern under hela livet. En fotnot:
En skolflicka, bonddottern från Småhamra gård Viola Larsson, född 1919, berättar att hon och några kamrater blev inbjudna av Emma Dahlgren på kaffe med dopp på hemvägen från Svartbäckens skola troligen en tidig höstdag 1931. Kaffet var väl inte det allra bästa men bullarna var goda, säger Viola år 2014. Hon blev sedermera gift Svanäng och var tillsammans med maken Stig arrendator på Åva Gård under många år. Hon minns Emma även i andra sammanhang, lite barsk men snäll. Hon minns också att föräldrarna och folket i bygden såg upp till och talade väl om Emma på Tyresta. Emma Dahlgren, kvinnan som räddade Tyresta
Emma Sofia Dahlgren, född 1858 på Öster Ösby, död 1932 på Tyresta. Gick ogift genom livet, Under sin aktiva tid på gården i Tyresta skaffade hon sig respekt i det mansdominerade bondesamhället långt utanför hembyn. Den bestämda Emma Dahlgren vägrade envist att sälja sin Tyrestagård till skogsoch markspekulanterpå 1910-talet. Man kan säga att hennes hårdnackade motstånd att sälja är anledningen till att Tyrestareservaten och Nationalparken kunde bildas många år senare. Det är Dahlgrensgården som är hjärtat i området. Skogsmarkerna var relativt orörda och kan kanske med rätta kallas för urskog även om inte alla kriterier är helt uppfyllda.
Dahlgrensgården, enl. Lars Magnussons bok från 1993 om Tyresta är mangårdsbyggnaden i sitt nuvarande utseende uppförd omkring 1825. Denna byggnad markerade med sin färgsättning en avvikande ställning i Tyresta, den var ljusgul långt in på 1900-talet. Den nuvarande serveringslokalen ligger i en av gårdens ursprungliga ekonomibyggnader. I ägolängderna kan man från början på 1910 talet se en ökande försäljning av fastigheter och skogsskiften i Tyresta där utomstående personer är inblandade. Här uppstår korta äganden bl.a. för Valdemar Jäderlund på Sanda, John Upmark på Hammar, L.P. Larsson i Håga samt August Söderström. Dessa flesta enheterna samlades under disponenten på Elektraverken, Eskil af Ekenstam år 1916-17. På samma sätt köpte Elektraverken och sfären runt bolaget hela gårdar och skiften i närliggande trakter, bl.a. i Hammarby och Högsta. Vissa såldes senare tillbaks till gamla ägaren efter avverkningen. År 1916 anlades företaget en ångsåg på Tyresta. Elektraverken var ett företag med många grenar i sin verksamhet. Man var ägare till bl.a. Stockholms Glödlampsfabrik och ett flertal glasbruk. I styrelsen ingick bl.a. ASEAS vd, Sigfrid Edström. År 1928 köptes företaget av AB Osram.
Emma Dahlgren och hennes mer tillbakadragna syster Maria Lovisa, som stod under förmyndare, behöll sin ärvda föräldragård intakt och lät skogen växa. När Lovisa avlider 1927 inleder dock systern förhandlingar med en av den tidens stora finansmän, Torsten Kreüger, och 1929 köper han den anrika gården. Han är, via några korta bulvanäganden, ägare till Elektraverkens marker i byn och genom att samtidigt 1929 köpa den s.k. Erikssongården äger han hela Tyresta med undantag för några avstyckade utmarker. Torsten Kreuger hade planer på att göra en viltpark med fiskdammar ner mot Svartbäcksområdet. Det upprättades också en avverkningsplan men en framsynt länsjägmästare och kulturhistorikern Sigurd Erixon insåg värdet av skogen och området och lyckades förhindra detta och Tyrestamarkerna köptes av Stockholm Stad 1937. Utvecklingen av Tyresta fram till dagens friluftsområde är en annan historia Efter en schism i slutet på 1920-talet med myndigheterna om vägunderhåll kunde man utläsa en viss bitterhet hos den då 70-åriga hemmansägarinnan. Hon var ensam ägare till Tyrestagården och flera ärvda gårdar i Tyresö och hade inga arvsberättigade släktingar. Det var känt i trakten att hon inte avsåg att myndigheterna skulle få ta del av hennes förmögenhet. I bouppteckningen från 1932 uppgår tillgångarna till drygt 209 000 kronor, motsvarande c:a 6,5 miljoner i dagens penningvärde. I sitt testamente några månader före sin död föranstaltar Emma Dahlgren att 24 000 kronor av hennes kvarlåtenskap skall gå till troget tjänstefolk, mest får tjänaren Carl R. Nilsson, 10 000 kronor. Dessutom får Österhaninge och Dalarö församlingar, Stockholms Läns nämnd för de blinda och Svenska Djurskyddsföreningen sammanlagt 49 000 kronor. Gåvan till det blinda beror säkert på att Emma Dahlgren på äldre dagar drabbades av nedsatt syn. Resterande belopp, 136 000, går till Allmänna Arvsfonden som instiftats fyra år tidigare. Det kan tyckas märkligt att hon inte fördelade denna summa på personer och ändamål men hon kanske kände till fondens inriktning och var nöjd med det. I testamentet finns också följande: (15000 kronor).. avsätts till en fond benämnd Emma och Lovisa Dahlgrens minnesfond. Fonden förvaltas av en direktion på tre personer som väljs av
Österhaninge s:ns kommunalstämma för fyra år i sänder. Valbar är endast brukare eller ägare till jordbruksfastighet i Österhaninge. den årliga räntan skall användas till upplysningsverksamhet i Österhaninge för främjande av jordbruket och dess binäringar. Ev. utdelning av stipendium till jordbruksungdom för bevistande av lantbruksskolor, anordnande av studieresor, studiekurser o. dyl. Det kan ju tyckas att beloppet inte var så stort men motsvarade ungefär 450.000:- idag! Läs hela artikeln om Emma Dahlgren och historien om hennes minnesfond fram till våra dagar.