Den som är född av Gud syndar inte Bibliothèque Nationale de France Serafer stående kring den gudomliga tronen Petites Heures de Jean de Berry (1300-talet, Frankrike). Änglarna är i oupphörlig tjänande rörelse Gregorius den Store (540-604)
Den som är född av Gud syndar inte, säger Johannes, ty Guds säd förblir i honom. (1 Joh. 3: 9). Vad betyder den mystiska teologin? På vilket sätt är då Gud i människan och på vilket sätt är människan i Gud? Var och en av oss kan fråga oss hur nära Gud vi är utan veta svaret. Vi kan alla säga att vi har en känslomässig och insiktsmässig kunskap om Gud och att Gud är den som för oss fram på livets stig genom sin närvarande kraft som är hans kärlek. Bonaventura (1217-1274 ) säger i Själens resa in i Gud (Angelic Spirituality, sid 51) att själen till slut når ett sjunde stadium som är det slutliga själsliga tillståndet. Här får själen erfara en vila men genom intellektet och känslan övergår den sedan fullständigt till Gud. Det sker genom intellektets extas. Intellektet (som hos änglarna motsvaras av Keruberna) är den egenskap hos själen som för känslan (som hos änglarna motsvaras av Seraferna) till kärleken vars centrum är Gud. På det sättet beskriver Bonaventura själens resa (hennes utveckling till fullkomlighet) in i Gud. Den mystiska föreningen Men på vilket sätt är då människans själ i Gud? Teresa av Avila (1515-1582) uppfattar den själsliga utveckling på samma sätt som Bonaventura som en serie övergångar mellan tillstånd tills själen når den sista och definitiva boningen som hon kallar den mystiska föreningen med Gud. Hon använder relationen mellan bruden och brudgummen, Kyrkan och Kristus, som uttryck för uppnåendet av kärlekens alla de önskningar själen kan ha. Den yttersta meningen med själens existens är därmed lyckan att vara förenad med Gud i den affektiva kärleken, till vilken, enligt Bonaventura, förståelsen av den egna erfarenheten fört henne på ett sätt som övergår hennes naturliga förståelse, alltså en övernaturlig förståelse, eller som Bonaventura säger, en extas. I denna sjunde boning eller stadium inträder själen i en saliggörande kontemplation av Gud. Människans själ kommer då i samma närhet till Gud som seraferna och
keruberna som med sina vingar döljer Guds ansikte. Själen behåller sin karaktär av skapad och övergår inte till sitt väsen till något annat än vad hon skapats till. I Guds närvaro Hon är alltså i Guds närvaro men inte i Guds eget gudomliga väsen. Hon är född av Gud och Guds säd förblir i henne, säger Johannes. I själens centrum är människan besläktad med Gud genom att vara Guds avbild, säger Wilfrid Stinissen (1927-2013) i Natten är mitt ljus (1990). Wilfrid Stinissen Säden är skaparkraften som underhåller och bevarar själens varande, på ett sätt som i människans kroppsliga växande motsvaras av den näring som den mänskliga modern ger sitt koncipierade embryo under havandeskapet. Genom att vara född av Gud och genom att ta emot den utgivande kärleken kan själen inte längre dra sig bort från Gud och ha sitt livscentrum någon annanstans än i Guds närhet. Denna utgivande kärlek som underhåller och bevarar kallar traditionen nåd. Guds eget människoblivande Denna nåd är Johannes säd som förenar själen med sin Skapare. Den enda förklaringen till att människans själ kommer så nära Gud att den till slut förenas med Gud är Guds eget människoblivande. Det är den andra personen i den heliga Treenigheten, Faderns Son, som antagit människans skapade natur för att ge den del i sin egen gudomliga natur, som är förklaringen till detta av Gud bestämda yttersta mål för människans existens.
Hon skapades lik Gud och till Guds avbild och har upphöjts till den omedelbara närheten till Gud utan att inkräkta på serafernas och kerubernas närhet eller ge dem något som de inte redan sedan skapelsens begynnelse hade tilldelats av Gud. Änglarnas inbördes förhållande Gregorius den Store (540-604) säger just detta när han i Skriften studerar de olika ordningarna av änglar och deras inbördes förhållande: de tar ingenting från varandra och ger ingenting av det som tilldelats dem av Gud till andra änglar. Ändå blandas de med varandra i oupphörlig tjänande rörelse kring det säte där Gud sitter (Homilia nr 40). Icke vetandet Om man alltså skulle säga att Gud är i oss och vi är i Gud, måste man inse att detta förhållande inte är en sammanblandning av Guds eget väsen och Guds skapade varelse människan. Johannes av Korset (1542-1591) andliga väg är ett bevis på denna skillnad mellan Gud och de skapade varelserna. Han säger att han känner Gud genom att inte känna honom. Gud är inte ett ting (nada) och kan inte förstås av människans intellekt. Ändå ger detta ickevetande människan den största och befriande lyckan genom erfarenheten av Guds närhet. Erfarenheten är nyckeln, porten och öppningen. Likaså hos Teresa av Avila ser man konsekvensen av denna fundamentala olikhet i det att hon lär att den mystiska föreningen i den sjunde boningen har den tjänande kärleken till alla andra som egentliga syfte. Den mystiska kontemplationen leder alltid hos Teresa till större kärlek till de varelser som omger henne. Djävulens högmod Djävulen såg sig själv i sin skönhet och andliga likhet med Guds ande och frigjorde sig från sin Skapare. Genom sitt högmod föll han från himmelen. Om människans upphöjdhet av henne själv uppfattas som oberoende av Gud, kommer hon också att falla, det vill säga upphöra att existera i relation till Gud. Det är hennes grundsynd och orsaken till hennes olyckliga belägenhet. Hon kommer, om hon inte vänder om, att helt upphöra att existera, medan de som ser och förstår sitt fullständiga beroende av Gud och av Guds säd, eller nåd, för evigt kommer att leva i Guds närhet och vara
förenade med Gud i kärleken (som keruberna) och genom förståelsen (som seraferna). Hon heliggörs av Gud med de egenskaper Gud har gett henne i hennes skapelse, det vill säga hennes känsloförmåga (hennes affektiva förmåga) och hennes förståelseförmåga (intellektet). Mystikens solidariska dimension Karl Rahner (1904-1984) menade att den mystiska erfarenheten finns hos alla som tror på Kristus och är hans lärjungar (The New Dictionary of Theology, 1987, Mysticism). Den kan leda alla kristna till en sådan kärlek som Teresa ser som kontemplationens mål: att omvända sig till en ny och autentisk solidaritet med alla, främst alla fattiga och berövade människor. Mystiken får till slut en jordisk, politisk och solidarisk dimension. Hos Rahner leder det till en uppfattning att den verklige kristne är mystiker, den som har haft erfarenheten, men som inte är någonting alls, om han inte är det (TNDT, sid 695). I en förklarad kropp Man kan kanske säga att själen i Själens resa in i Gud (Bonaventura) inte är någonting alls om den inte är i sin kropp, trots den beskrivning av själens utveckling mot fullkomlighet som här i någon mån beskrivits. Ty Kristus har antagit kropp och heliggjort den åt människan. Hon är mer människa i sin kropp än utan den, säger Thomas av Aquino (1225-1274) på ett ställe. Hennes kropp skall uppstå i en förklarad kropp, lik Kristi uppståndna kropp. Det blir också försöket att få ett svar på frågan på vilket sätt Gud är i människan och på vilket sätt är människan i Gud?, som jag ställde i början. Gud är i både hennes själ och i hennes kropp samtidigt som levande närvaro. Guds närvaro är en frälsande och barmhärtig närvaro som vill återföra människan och hennes odödliga själ till sin ursprungliga oskuld. Den gick förlorad men den återvanns. Början till själens och kroppens längtan efter Gud sin Skapare finns beskriven i Första Moseboken, kapitel 3, där vi läser: Efter syndafallet gömde sig mannen med sin hustru för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. Men Herren kallade på mannen och sade till honom: Var är du?. Han svarade: Jag hörde dig i lustgården. Då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.
Syndafallet Mäster Bertram. Hamburgs konstmuseum Den omvändande och ångerfulla människan uppfattar själv detta Guds kärleksfulla verk med henne som en levande erfarenhet som blivit den centrala förståelsen av hela hennes liv. Människan är en tvåfaldig enhet av kropp och själ som är kallad att leva evigt inför Gud sin himmelske Fader. Det är vad den mystiska teologin vill säga.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig (Lukas 1: 48).