MEN NU HAR Påskdagen 2014 Av: Johannes Djerf Du som inte känner mig kanske tror att jag går klädd så här varje dag, och det gör väl inget om du tror, men sanningen är den att detta inte är vad jag brukar ha på mig, inte ens på söndagarna. Det kan mina församlings medlemmar intyga. Jag tror man kan räkna på en hand de gånger jag haft slips på mig. Detta är inte ens min egna slips utan lånad av svärfar för just idag. För idag är det inte vilken dag som helst, utan det är påskdagen! Jesus har uppstått ifrån de döda! Vi firar då det fortfarande råder en öronbedövande tystnad, när det gäller vittnesbörd som talar emot dessa ord. Det är den dag som berättar att ingenting kommer att sluta i mörker, då ljuset bryter igenom den mörka graven. Ingeting kommer sluta i motgångar, i lögn, i lidande eller sorg, inte ens i död! För då Jesus går ifrån att vara död till att vara helt levande igen, så lider lögnen sitt nederlag. Döden besegras och Jesus visar att han vunnit seger över precis allt! Detta är den dag då Jesus säkrar hela vår framtid! Halleluja!! Är det läge att ropa här (även om du inte är pingstvän). För tänk om vi inte hade en påskdag! Det skulle vara mer meningsfullt att stänga ner allt av verksamhet och börja snickra små trälådor som jag såg en liten film om i veckan, där man kan trycka på en liten spak för att en liten trä arm ska komma upp ur locket för att trycka tillbaka knappen med syftet att stänga av sig själv. Eller så skulle vi kunna starta en bouleförening där man enbart har ovala klot, som jag vet faktiskt finns. Det skulle vara betydligt mer meningsfullt än något av det vi gör. Och för att inte tala om vår tro! Paulus han skriver i 1 kor.15:17 och frammåt om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Det mest centrala i vår tro på Jesus, och det som jag tror att vi behöver lyfta som det viktigaste i vår tro, det är inte döden, utan Jesus uppståndelse! Det är idag som vi firar. Korset är tomt för att graven är tom. Och graven är tom. För att säga det med ängelns ord Jesus ifrån Naseret, han som blev korsfäst. Han har uppstått. han är inte här. Vi skulle kunna hålla Jesus levande bara i våra sinnen, så som en kär avliden vän eller familjemedlem som finns i vårt minne, och så starkt att vi säger att det känns som att han är närvarande. Och vi skulle bara kunna hålla Jesus som en god människa och ett bra moralisk föredöme vid liv, men en sådan tro skulle göra vår tro helt meningslös. Att säga sig vara kristen men inte tro på det övernaturliga som finns i att Jesus uppstått är ungefär som att säga jag vill bli sjöman, men jag tror inte att det finns någon sjö eller några båtar. Utan tron på Jesus som uppstånden så är vår tro helt tom och vi är fortfarande kvar i våra synder. Utan tron på Jesus som uppstånden så förändar inte vår tro våra liv på något sätt utan vi är de mest ömkansvärda av alla människor. Eller uslaste eller eländigaste för att göra en mer noggrann översätning av ordet. För om Gud inte kan besegra synden, om Gud inte kan besegra döden, hur skulle han då kunna rädda oss!? Utan en tom grav finns det inget evangelium! Det blir bara tomma ord, alltsammans.
Utan uppståndelsen så finns det ingen tro. Men nu har Kristus uppstått från de döda! fortsätter Paulus. Men, nu, har. Tre små ord som säger oerhört mycket och bär en enorm kraft med sig, så pass att de förändrar hela historien och våra liv. Och först har vi det där lilla ordet men, den lilla konjunktionen, bindeordet men, som inte förnekar det som redan har sagts men som för en mening i en ny riktning, det finns något mer, som man kanske inte alltid tycker passar in eller är det man väntar sig. Det ordet är Gud en mästare på att använda! Vår dag kan innehålla både tårar och frågetecken, men vår dag med Jesus innehåller också alltid detta men. I denna värld får ni lida, MEN var vid gott mod, jag har övervunnit världen Den rättfärdige måste lida mycket, MEN HERREN räddar honom ur allt. För människor är det omöjligt, MEN för Gud är allting möjligt! Och denna påskdagsmorgon, när vi tror att allt är över så lägger Gud in MEN nu har Kristus uppstått ifrån de döda. Vår tro kan få mening. Vi är inte är de eländigaste av alla människor utan de lyckligaste av alla på hela den här jorden. Ett MEN som du kan sätta in i vilken mening och situation du än är i. Du kan säga jag är tyngd av sorg, men nu har Kristus uppstått ifrån de döda! Jag är fylld av en oro inför morgondagen, MEN nu har Kristus uppstått ifrån de döda! Jag lider av sjukdom i min kropp, MEN nu har Kristus uppstått ifrån de döda! Jag känner mig fången av min egen svaghet och andra männsikors krav på mig, MEN nu har Kristus uppstått ifrån de döda! Jag sitter fast i attityder och beroenden som bara gör mina steg tyngre och tyngre, och dagen mörkare och mörkare, MEN nu har Kristus uppstått, ifrån de döda! Stenen är bortrullad, och den tomma graven visar på att också jag kan bli ifrån det mörkaste mörker. Vilket inte bara handlar om en annan tid längre fram utan om ett nu. Ett ord som också är ett sådant där ord som Gud och hans rike alltid verkar besitta på ett speciellt sätt. Uppståndelsen är aldrig bara något som har varit, eller kommer att komma, utan idag. Nu. Guds rike är nu här. Ett nu som jag tror också leder vår tro in i en oväntad riktning och ett perspektiv som är av Himmelen om vi låter det finnas där, men det är inte lätt. Jag vet inte om ni kommer ihåg Stefan och Kristers tv-serie full frys ifrån slutet av 90 talet. Jag är ingen fantast av Stefan o Krister så, men detta program tycker jag har faktiskt sina stunder. Då man får följa personalen i en livsmedelsaffär, bla Edvin, affärens förman, som inte har alla bestick i lådan så att säga. Och som inför varje direktiv ifrån föreståndaren efter en stunds drömmande i sin egen värld vaknar till och svarar jasså, du menar nu. Och lika frågande står nästan också vi i vår tro många gånger. Vi hör Gud säga det, men vi kan drömma vidare ett bra tag och Gud behöver visa det på fler än ett sätt innan vi plötsligt inser att jasså, du menar nu! Vi tittar mer gärna bakåt eller framåt än att se att Gud är här för att visa sin kraft i våra liv just i detta nu. Men nu har Kristus uppstått ifrån de döda. Låt ordet nu tillsammans med ordet men få möta dig och mig idag. Låt helt enkelt det oväntade få rum. Jag hittade en bra bild här om dagen (bild) med rubriken Vilket kaffe skulle du bjuda på om du fick oväntat besök?. Tror det kan vara första bilden som visades till Gevalias reklam kampanjidé. Jag svarar inte Gevalia på frågan om någon undrar, så pass stor omsorg har jag ändå om mina medmänniskor.
Men om vi tänker bort just kaffet och ser oss själva som det lilla huset ute på det stora havet som vi kallar livet och Gud som det stora fartyget, så blir det en otroligt bra bild för vår tro. Gud är inte en liten eka som är vilse och som stannat till vid dig bara för att plötsligt hittat land i väntan på bättre tider. Han är ingen som plötsligt slits ifrån dig eller går itu när de stora vågorna och motgångar kommer. Utan han är mer som ett stort fartyg, som har sin kajplats vid en stor och mäktig hamn, men väljer att stanna till vid dig och ditt lilla hus, nu. Mitt i ditt tycke enkla och kanske vad du tycker lilla liv. Trots att det egentligen är en omöjlighet att egentligen komma intill, så kastar han ankar som är hela vår själs ankare, Jesus Kristus och som är vårt hopp, även om vårt lilla hus inte verkar klara av ovädret, så står han stadigt förankrat och kan rädda oss igenom allt. Och frågan är vad gör du när detta oväntande besök, knackar på dörren och vill ha gemenskap med dig. Vad gör du med det oväntande och denna kraft som Paulus skriver uppväckte honom ifrån de döda. Som är i oss och som är verksam i oss som öppnat dörren och bjudit in fartygets kapten. Att Jesus uppstod, är inget som egentligen borde kommit som en överraskning, då Jesus vid ett flertal tillfällen sagt att detta kommer att ske på den tredje dagen. Men Jesu uppståndelse kom ändå oväntad för lärjungarna. Vi kan läsa Luk.24:1-12. En Jude levde med en tro på en Herrens dag. En dag i den yttersta tiden som profeten Jesaja beskriver som en fruktansvärd dag med förbittring och brinnande vrede för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där. Blod skulle spridas som stoft och det var en dag då hela himlen skulle darra och jorden gunga och skaka i sina grundvalar. Sakarja han skriver också att det skall ske på den dagen att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas. Vilket vi med manus i hand och ett efter tidsperspektiv ser att det var ju exakt det som hände. Syndens makt utrotades genom Jesus blod som ju faktiskt spred sig över en hel mänsklighet. Dagens ljus försvann och hela jorden skakade. Men nuet är som sagt svårt för oss att greppa. Och jag är inte säker på att de var medvetna om dessa profetiors uppfyllse mitt i det deras nu och det som de gick igenom. I vilket fall så tror jag att lärjungarna inte för ett ögonblick trodde att det var så här allt skulle gå till. Profeten Sefanja skriver också i kontrast till denna beskrivning att sion, judarna inte skall vara rädda. Utan glädja sig och jubla tillsammans med Gud som själv jublar, som bor i dem och skall rädda dem på herrens dag. Gud skulle låta dem bli till lovsång och berömmelse på hela jorden, där de var så hånade och Gud skulle göra slut på fångenskapen. Profeten Joel sade även att Herrens dag skulle följas av att Gud skulle hälla ut sin ande över alla, och att de gamla skulle få drömmar och de unga se syner. Men just nu var det ingen som ens vågade drömma om en fortsättning. Lärjungarna satt just nu och darrade som asplöv i fruktan för deras liv. Och hela uppståndelsen var liksom fortfarande knuten till Herrens dag, som de inte såg tillräckligt med skäl till att tro vara idag.
En bakgrund som gör vittnesbördet om Jesus uppståndelse ännu mera trovärdigt när vi får höra det. Många som vill förklara bort Jesu uppståndelse bygger på att lärjungarna förväntade sig Guds ingripande så pass att de hallucinerade i sin iver att kalla tillbaka sin mästare ifrån de döda. Men kvinnorna som vi läste om i texten och lärjungarna var som sagt på en helt annan våglängd. Det fanns ingen som väntade på att Jesus skulle uppstå nu. Även om Kvinnorna verkar visa på en väldig stor tro. För efter att Jesus dött på fredagkvällen så hade de följt efter och sett var de lade kroppen. De hade sett den enorma stenen som rullades för, men trots det så hade de därefter gått hem för att göra i ordning kryddor och oljor till att smörja kroppen med. Och på första dagen i veckan, vilket för dem var söndagen, så går de upp tidigt på morgonen för att ta med kryddorna och oljan som de gjort i ordning innan sabbatsdagen kom, då de skulle vara stilla så som lagens bud sade. Och utan en tanke på att det fanns en stor sten i vägen så går de. Ett enormt trossteg som jag varje gång jag läser det fascineras av. Men det känns inte som att de är medvetna om det. Och de väntar sig inte att stenen skall vara bortrullad. För när de ser att stenen är bortrullad, och att graven dessutom är tom så vet de inte vad de skall tro! De blir förskräckta, och de böjer sina huvuden mot marken då de får se de båda männen i graven som frågar, varför söker ni den levande bland de döda. Allt var oväntat. Men Kvinnorna gör något med det oväntade besöket, som jag tror att vi alla behöver lyssna till, när det stora oväntade fartyget stannar till vid oss. I jämförelse med de andra lärjungarna som bara tycker att det låter som tomt prat. Så kommer de ihåg hans ord. Så som allt det som är av himmelriket alltid riktar sig mot Jesus och den han är, så lyfter änglarna upp vad Jesus har sagt. Och Jesus hade sagt att människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen. Och när de hör detta och låter sig själva minnas, så är det som att de i ett ögonblick vet att nu har Kristus uppstått. Det är så som Jesus har sagt. Och dessa kvinnor vars vittnesmål inte ansågs trovärdiga i denna tid och kultur, får nu vara de första som får bära det vittnesbörd som förändrar hela världen. Och om det är någon dag som bör vara den nationella kvinnodagen, så är det påskdagen. Gud ger kvinnorna ger det mest trovärdiga vittnesbördet av alla att bära, att Jesus är inte lägre kvar under dödens makt utan har sprängt dess gränser. Jesus menar det han säger! Han pratar inte bara, utan han handlar efter sina ord. Det Gud har sagt, det Gud har lovat kommer att ske! Det är uppståndelsen en bekräftelse på! Och här har vi också det viktiga ordet har, som vi behöver för att också kunna greppa nuet. Jesus sade, det är fullbordat. Vilket är ett fullbordat faktum. Vi behöver inte lägga till något för att det ska ske. I Jes.25:8 står det Han skall för alltid göra döden om intet. Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty HERREN har talat. Och Paulus skriver i slutet av kapitel 15 Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Var därför fasta och orubbliga, och arbeta alltid hängivet för Herren.
Segern har vunnits. Och ur det perspektivet så vill Paulus uppmuntra församlingen att fortsätta sitt arbete för Herren, trots motgång. Att Jesus har vunnit segern, det påverkar allt. Jesus avslutade med att uppstå. Och vi får börja vårt liv med att han har uppstått, vilket såklart påverkar hur vi ser på livet. Tänk dig tex. att du kunde resa i tiden och att du i början av tex. en hockeysäsong, kunde åka fram till finalen och se att ditt lag är med och att ni vinner guldet, och sedan åkte tillbaka igen till ditt nu så säga. Visst skulle det påverka dig hur du såg på resten av säsongen om du visste att mitt lag kommer att vinna. En enstaka förlust skulle inte göra så mycket på vägen. Till och med flera förluster i rad skulle inte ta dig så hårt, eftersom du vet att den slutgiltiga segern redan är vunnen. Andra runtomkring dig skulle kanske tycka att det är hur jobbigt som helst, och har svårt att sova på nätterna när laget faller neråt i tabellen match efter match. Medans du kan gå igenom hela serien med ett leende på läpparna och säga lugn, det kommer gå bra. Samma attityd, samma grundtrygghet har du och jag i Jesu uppståndelse! Sanningen att Jesus nu har uppstått ifrån de döda och vunnit seger över alla andra namn bär dig igenom enstaka förluster. Till och med i den mörkaste dagen, i tåredalens och till och med dödskuggans dal kan du veta att du kommer vidare. Tårarna kommer aldrig vinna. Döden kommer aldrig vinna. De har förlorat sin makt och sin udd. Det kommer att komma ett men och du och jag behöver inte förlora den inre glädjen! Jesus tomma grav skapar inte bara ett hopp som ska hända oss, utan det skapar förutsättningar för hopp och kraft här och nu genom det Jesus har gjort. Du behöver inte vänta på att en seger ska vinnas. När Profeten Sakarja skriver om Herrens dag, då man inte kan skilja på om det är dag eller natt så kommer det underbara ordet men det skall ske att när aftonen kommer blir det ljust. Och evangelierna berättar om detta ljus som till och med innan aftonen bryter igenom mörkret. Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp skriver Markus. Vilket berättar att när du vaknar på morgonen så har Jesus redan uppstått. Och du har fått nåd att leva i hans uppståndelsekraft resten av hela veckan och hela ditt liv. Varje morgon kan du vara viss om att idag så finns det frihet, denna dag finns helande, denna dag finns det förlåtelse, denna dag finns liv att få i överflöd, för nu idag har Jesus uppstått för mig. Låt detta oväntade få rum, låt det förankra sig i ditt och mitt lilla hus, så att vi också kan få se dess kraft.