Predikan om rättfärdiggörelsen. S:t Franciskus katolska församling, Jönköping Andra söndagen i jultiden 2014 I dag vill jag predika om rättfärdiggörelsen och försöka förklara hur vi kan uppnå den. Paulus har genom sin egen omvändelse blivit evangeliets apostel för hedningarna samtidigt som han inbjuder alla judar som är trogna det Gamla Förbundet att omfatta tron på Kristus, den utlovade Messias. Rättegången som iscensattes av översteprästerna i Jerusalem mot Jesus visar att de högsta företrädarna förkastade Jesus som Messias och som en följd av domen mot honom också förkastade de judar som anslöt sig till de tolv apostlarna och deras vittnesbörd om Kristus.
Jesus förs till sin hudflängning Paulus vänder sig med evangeliets löften om frälsningen till alla syndare, de som var döda genom sina överträdelser och som inte tillhörde förbundet med Abraham och Mose genom omskärelsen. Han vänder sig också till de omskurna, till dem han hela sitt tidigare liv tillhört, alla män. Att kvinnorna inte omskärs i judendomen men innesluts i Förbundet har sin förklaring i att kvinnorna genom äktenskapet eller som döttrar ändå hör till Guds folk (Om kvinnans värdighet, se Johannes Paulus II:s Mulieris dignitatem, 1988).
Alla hedningar, alltså de som inte hörde till det utvalda folket Israel kan, både genom de tolv apostlarnas och Paulus vittnesbörd, från och med detta nya historiska skede genom Kristus nå den eviga frälsningen. Genom Mose lag stod alla medlemmar av det utvalda folket i skuld till Gud genom lagen. Rembrandt 1606-1669 Moses och de tio budorden Till dem alla säger Paulus att Gud strukit ett streck över skuldebrevet och upphävt lagens krav genom att spika det på korset. Det som då upphävts på korset är kravet att uppfylla lagen på ett visst sätt, men inte lagen, eftersom Kristus säger att han inte kommit för att upphäva lagen utan för att fullkomna den.
Lagen är och förblir Guds och given åt alla. Den kvarstår, men ska efterlevas och hållas på ett nytt sätt, genom kärleken. Kristus själv har blivit lagen i dess egentliga och fullkomliga mening. Vad Kristus fördömt var det yttre uppfyllandet av lagstadgade regler som inte var uttryck för hjärtats omvändelse. Den inre och väsentliga omvändelsen exemplifieras av Jesus i Saligprisningarna (Matt 5:3-11) och i det nya budet om den tjänande kärleken, som han förklarar i sitt avskedstal till apostlarna strax före sitt lidande (Joh. kap 14-17). I religionen blir den sanning som Kristus lever och lär en motsägelse mellan judar och kristna. Kyrkan hävdar ändå inte att alla utövare av den judiska tron för frälsningens skull måste låta sig döpas och upptas i Kyrkan. Hon säger att de genom ett upplyst samvete och genom att troget leva i vördnad för den Lag som består kan nå frälsningen. På samma sätt vänder sig Kyrkan till alla människor och säger att de också kan nå frälsningen, genom Kristi frälsningsverk, även utan dopet, om de uppriktigt följer sitt samvete som gör det möjligt för dem att göra det goda och undvika det onda.
Rembrandt (1635) Abraham och offret av Isak Vad alla måste göra är att förstå syndens karaktär och utplåna synden genom den personliga omvändelsen. Tillvaron är ett gott eftersom den kommer från Gud och varje människa blir till och är till genom sitt av Gud skapade väsen. Varje människa är genom sitt varande en avbild av Gud och lik Gud. Paulus menar alltså att hedningarna inte behöver gå in i det Gamla Förbundets lag genom omskärelsen av männen som konkret tecken på samhörighet med Guds folk.
Bartolomeo Mantagna 1450-1523 Paulus Aposteln Liksom Paulus tog emot dopet, ska de som söker frälsningen också ta emot dopet. De medlemmar av det judiska folket som blir troende på Kristus ska också ta emot dopet och inte längre låta sig omskäras (jfr Galaterbrevet 5:2-12). För judarna är det otillräckligt och förkastligt. För Kyrkan är det den väg Kristus personligen anbefallt alla. Gå ut i hela världen och döp människorna i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn (jfr Matt 28:19),
blir ett uppdrag till apostlarna. Uppdraget följs av plikten att förklara och undervisa om allt Kristus sagt och levt som ett vittnesbörd om Fadern. I detta uppdrag får de ta emot Sanningens Ande, den tredje personen i den eviga Gudomens väsen. När nu kärleken har blivit lagens uppfyllelse måste de troende tolka och förstå kärlekens väsen på ett nytt sätt. Kärleken är kunskapen om Gud (jfr 1 Joh. 2:10). Kärleken är den lag enligt vilken varje människa skall dömas personligen när hennes själ skiljs från den fysiska kroppen genom döden. Det blir uppenbarat för varje Kristi efterföljare att denna kärlek inte är den som finns i världen och som kan upplevas emotionellt. Kärleken är handlingar, de talar om det goda som kommer från Gud och som varje människa kan utföra. Vad som blir avgörande för frälsningen i ett kristet perspektiv är inte i vilken grad människan gör saker och ting med karismatiska gåvor och kärleksfull attityd, utan om hennes gärningar är i överensstämmelse med den lag som Gud lagt i hennes hjärta och som hon efterlever med sina goda gärningar och i sin lydnad till de bud som alltid står fast och inte får överträdas. Låt oss försöka ta ett konkret exempel: läkaren eller mekanikern, lokalvårdaren eller it-specialisten, gör kärlekens gärningar i det levnadsstånd de valt och i sin yrkeskapacitet. De utför det som är deras plikt i sin speciella tjänst. Den som skänker pengar till välgörande ändamål ser till det goda resultatet gåvan kan ge. Han eller hon kan inte ge pengar med kärlek, om inte kärleken avser något gott för en annan människa. Handlingarna, besluten att handla rätt eller fel, kan alltså vara syndfulla och måste ångras, eller goda. (Jfr An Introduction to Moral Theology (Imprimatur Theodore Kardinal McCarrick, Washington, USA, 2003), kapitel 4, I B, I, II. Översättning, Göran Fäldt,
2013, se www.familiaetvita.se, Bibliotek). Det är handlingarna som avslöjar hjärtats hemligheter. För syndfulla kristna talar alltså Paulus ord samma hoppets löften: Och ni som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus. Att lagens yttre krav har utplånats på korset av Kristus, betyder för både judar, kristna och människor av god vilja, att Lagen är en inre förpliktelse som formar alla till verkliga avbilder av Gud som är allas Skapare och som vill allas slutliga frälsning. Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, säger Paulus i Romarbrevet 6:4. Dessa ord tyder på nödvändigheten av en total och genomgripande förnyelse av hela människan, moraliskt och andligt. Av det skälet kan Kyrkan i sin förkunnelse inte nöja sig med att erbjuda andlig tröst och vägar till självförverkligande utan måste förklara vad den inre lagen i människans hjärta kommer att betyda i hennes dagliga gärningar. Tillsammans bygger människor upp det jordiska samhället med inriktning mot det tillkommande och evigt bestående Guds rike. Detta samhälle måste för att kunna nå sin bestämmelse vörda respektens och den ömsesidiga kärlekens oavvisliga krav i människornas olika levnadsstånd, de som de valt genom att förstå sin personliga kallelse. Alltså finns det ett tydligt samband mellan den enskildes rättfärdighet och hela samhällens bestånd. Vi är alla syndare, men när synden blir upphov till omvändelse och botgöring blir också synden till vår välsignelse. Fullkomlighetens väg blir möjlig för alla genom Kristus, han som en gång sagt till den rike unge mannen: Om du vill bli fullkomlig, så gå
och sälj allt du har och ge åt de fattiga, då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. (Matt 19, 21). Det är just genom att göra så som Jesus säger, och följa hans ord, som vi kan uppnå den sanna rättfärdigheten. Amen. För den bibliska meditationen om den sanna rättfärdiggörelsen Och ni som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. Kol 2, 13 Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Kol 3,1 Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Rom 6,4
Hur väldig hans styrka är för oss som tror samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för Kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt. Ni var döda genom era överträdelser och synder den gång ni levde i dem på denna tidens och världens vis och lät er ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor. Sådana var vi alla en gång, då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville, och av födseln var vi vredens barn, vi som de andra. Men Gud som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande med Kristus av nåd är ni frälsta och uppväckt oss med honom, och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Ef 1, 19 f/2, 1-6 Då kom en man fram till honom och frågade: Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv? Jesus sade: Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden. Matt 19, 16,17. Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga, då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. Matt 19, 21.