Den korthåriga Vorstehhunden är en utpräglad jakthund Spänstig utan att vara lätt Stark utan att vara tung

Relevanta dokument
KORTHÅRIG VORSTEH (Deutsch Kurzhaar)

Foto: Maria Tjärnström

KORTHÅRIG VORSTEH. (Rasnamn i hemlandet: Deutsch Kurzhaar)

HALDENSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 267 Originalstandard SKKs Standardkommitté

HÄLLEFORSHUND (interimistisk standard)

GAMMEL DANSK HÖNSEHUND

FINSK LAPPHUND (Suomenlapinkoira)

STRÄVHÅRIG VORSTEH (Deutsch Drahthaar)

STAFFORDSHIRE BULLTERRIER (Staffordshire Bull Terrier)

HYGENSTÖVARE (Hygenhund)

COTON DE TULÉAR. Grupp 9. FCI-nummer 283 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

FLATCOATED RETRIEVER

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

WELSH SPRINGER SPANIEL

WEIMARANER. Grupp 7. FCI-nummer 99 Originalstandard ; tyska FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

PINSCHER. (Deutscher Pinscher)

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8. FCI-nummer 111 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

POLSKI OWCZAREK PODHALANSKI

LAPSK VALLHUND (Lapinporokoira)

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8

WELSH SPRINGER SPANIEL

JAPANSK SPETS (Nihon Supittsu)

FARAOHUND (Pharaoh Hound)

2 SVENSKA VORSTEHKLUBBEN. FCI-Klassifikation: Grupp 7, sektion 1. Med arbetsprov.

LANCASHIRE HEELER. Grupp 1. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

SVENSK VIT ÄLGHUND. Grupp 5. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

Svenska Älghundklubben

PULI. Grupp 1. FCI-nummer 55 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté , ändrad

DREVER. Grupp 6. FCI-nummer 130 Originalstandard SKKs Standardkommitté

ALPENLÄNDISCHE DACHSBRACKE

FCI-standard fastställd av FCI General Committee

PETIT BLEU DE GASCOGNE

VIT HERDEHUND (Berger blanc suisse)

SLOVENSKÝ HRUBOSRSTÝ STAVAC

WELSH CORGI PEMBROKE

AFFENPINSCHER. Grupp 2. FCI-nummer 186 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

FLATCOATED RETRIEVER

Grupp 8 GOLDEN RETRIEVER Nordisk Kennel Union

EURASIER. Grupp 5. FCI-nummer 291 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

2 SVENSKA VORSTEHKLUBBEN

SHIBA (Shiba) Grupp 5. FCI-nummer 257 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

BASSET BLEU DE GASCOGNE

Grupp 5 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av Dansk Kennel Klub i november 2003 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté

ENGELSK SPRINGER SPANIEL

SALUKI. Grupp 10. FCI-nummer 269 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

Grupp 10 WHIPPET Nordisk Kennel Union

CESKOSLOVENSKÝ VLCIAK

NORSK ÄLGHUND GRÅ (gråhund)

FLATCOATED RETRIEVER

Grupp 7 POINTER Nordisk Kennel Union

WELSH CORGI PEMBROKE

PRAŽSKÝ KRYSARÍK. Grupp 9 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av CMKU Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté

BASSET FAUVE DE BRETAGNE

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

Grupp 1 BORDER COLLIE Nordisk Kennel Union

2 SVENSKA VORSTEHKLUBBEN. Helhetsintryck Kraftfullheten är viktig med tanke på rasens mångsidiga jaktanvändning.

HAMILTONSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 132 SKKs Standardkommitté SKKs Centralstyrelse

Raskompendium för Norsk Elghund Svart

FINSK STÖVARE (Suomenajokoira)

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

RIESENSCHNAUZER. Grupp 2. FCI-nummer 181 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer - FCI-Standard rasen ej erkänd av FCI SKKs Standardkommitté

POLSKI OWCZAREK NIZINNY

GRAND BASSET GRIFFON VENDÉEN

GORDONSETTER. Grupp 7

BERNER SENNENHUND. Grupp 2. FCI-nummer 45 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

FOXHOUND. (Rasnamn i hemlandet: English Foxhound)

Grupp 5 NORRBOTTENSPETS Nordisk Kennel Union

WELSH CORGI CARDIGAN

CESKYTERRIER (Cesky Terrier)

IRLÄNDSK RÖD OCH VIT SETTER

Grupp 7 ÉPAGNEUL PICARD Nordisk Kennel Union

DALMATINER (Dalmatinac)

DANSK-SVENSK GÅRDSHUND

Grupp 7 FCI-nummer 117 DEUTSCH LANGHAAR LÅNGHÅRIG VORSTEH. (Rasnamn i hemlandet: Deutsch Langhaar)

KLEINER MUNSTERLANDER

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6 FCI-nummer - Ej erkänd av FCI Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté Foto: Åsa Lindholm

GRIFFON D ARRET À POIL DUR / KORTHALS

JÄMTHUND. Grupp 5. FCI-nummer 42 Originalstandard SKKs Standardkommitté

STEIRISCHE RAUHHAARBRACKE

PETIT BASSET GRIFFON VENDÉEN

WELSH CORGI CARDIGAN

KOOIKERHONDJE. Grupp 8. FCI-nummer 314 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

Grupp 6 DEUTSCHE BRACKE Nordisk Kennel Union

BRETON (Epagneul breton)

DVÄRGSCHNAUZER. (Zwergschnauzer)

KROMFOHRLÄNDER. Grupp 9. FCI-nummer 192 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

MEXIKANSK NAKENHUND (Xoloiztcuintle - perro sin pelo mexicano)

MAGYAR AGAR. Grupp 10. FCI-nummer 240 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

WELSH CORGI CARDIGAN

Grupp 2 AFFENPINSCHER Nordisk Kennel Union

WEST HIGHLAND WHITE TERRIER

AMERICAN FOXHOUND. Grupp 6

AZAWAKH. Grupp 10. FCI-nummer 307 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union

SERBSKI GONIC. Grupp 6. FCI-nummer 150 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

THAI RIDGEBACK DOG. Grupp 5. FCI-nummer 338 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

LÅNGHÅRIG VORSTEH STANDARD MED SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER URSPRUNGSLAND/HEMLAND: ANVÄNDNINGSOMRÅDE: FCI-KLASSIFIKATION: BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Grupp 10 GREYHOUND Nordisk Kennel Union

RHODESIAN RIDGEBACK. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

Transkript:

S T A N D A R D MED K O M M E N T A R E R Den korthåriga Vorstehhunden är en utpräglad jakthund Spänstig utan att vara lätt Stark utan att vara tung #4 ft JA

r KORTHÅRIG VORSTEH STANDARD MED SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER Originalstandard 2000-10-25 FCI-standard 2000-11-29 (tyska) SKK:s Standardkommitté 2001-06-19 URSPRUNGSLAND/HEMLAND Tyskland ANVÄNDNINGSOMRÅDE Mångsidig jakthund FCI-KLASSIFIKATION Grupp 7, sektion 1. Med arbetsprov BAKGRUND/ÄNDAMÅL Rasen har sitt ursprung i de hundar som framförallt i medelhavsländerna användes vid fågeljakt med nät samt vid jakt med falk. Hundar av denna typ infördes till de tyska furstehusen från Frankrike, Spanien och Flandern. Hundarnas viktigaste förmåga var att stå för vilt, något som blev särskilt uppskattat i och med tillkomsten av den dubbelpipiga jaktbössan (1750). Man fällde "fågeln i uppfloget" framför hunden. Detta var första steget i den korthåriga vorstehhundens övergång från att vara en ren stående fågelhund till dagens mångsidiga jakthud. Sedan 1897 utges i Tyskland "Avelsbok för tyskt korthår", vilken ursprungligen sammanställdes av prins Albrecht av Solms-Braunfeld, och som innehöll rasbeskrivning, anatomiska bedömningskriterier och enkla jaktprovsregler. Standarden fastslår hur korthårig vorsteh skall vara byggd för att kunna uppfylla alla jaktliga krav som ställs på denna mångsidiga jakthund även högt upp i åldern. FOTO OMSLAGSBILD: MARIA APPELBERG Notera att bildtexter i huvudsak endast kommenterar de detaljer som beskrivs i intilliggande text, och att andra fel eller förtjänster är okommenterade. Specialklubbens kommentarer är markerade med kursiv text och brunt streck. H Korthårig vorsteh, strävhårig vorsteh och långhårig vorsteh har ingen eller nästan ingen släktskap med varandra och skall således betraktas som tre skilda raser. Dagens korthåriga vorsteh är en utmärkt stående fågelhund och därtill en förträfflig allroundhund. Detta har lett till en framskjuten plats bland fågelhundarna och hos fågelhundsfolket. I slutet av 1600-talet började man vid furstendömena i Tyskland intressera sig för jakt med stående fågelhund. Detta var en jaktform som endast överklassen kunde ägna sig åt. En del av det hundmaterial som användes kom från Tyskland och utgjordes av bräcker som visade intresse att stå för fågel, medan en del hundar kom från Spanien, Frankrike och Italien. Alla dessa raser blandades, och någon medveten rasavelförekom inte. I början av 1800-talet blev jakt med stående fågelhund allt populärare i Tyskland och utövades även av "vanligt folk". Härigenom framkom önskemålet att framställa en tysk. litet hårdare hundras med "allround- egenskaper', dvs som kunde jaga såväl småvilt som fågel. Den sålunda uppkomna rasen visade sig vara ganska tung och långsam och man beslöt därför, inte utan kontroverser, att korsa in den engelska pointern. en specialiserad stående fågelhund. Det tog nära nog 100 år innan den nuvarande vorstehn tog slutgiltig form. Svenska Yorstehklubben. som bildades 1917 har bl.a. ansvaret för korthårig vorsteh. strävhårig vorsteh och långhårig vorsteh. Till skillnad från många andra fågelhundsraser har a vein av svenska vorstehhundar alltid legat i händerna på jägare, som slagit vakt om vorstehhundarnas frimodiga mentalitet och jaktliga egenskaper S\~K har förskonats från falanger med intresse enbart för utställningar. Därmed är inte sagt att vorstehfolk bortser från hundarnas exteriör, snarare tvärtom. Hårlaget och kamplusten hos korthårig vorsteh har gjort att den i stor utsträckning också används inom draghundssporten. Man har därvid kunnat skönja en tendens hos draghundsfolket att avla på storvuxna hundar med överdriven kamplust åt det nervösa hållet. Detta har inte gagnat rasens jaktliga egenskaper och har därför uppmärksammats inom SV K och påtalats för de som renodlat ägnar sig åt draghundssport. Problemet med den korthåriga vorstehns storlek tycks därefter inte ha ökat. 2 SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N - K O R T H Å R I G VORSTEH

HELHETSINTRYCK Korthårig vorsteh skall vara en ädel och harmoniskt byggd hund. Dess kroppsbyggnad skall borga för styrka, uthållighet och snabbhet. God resning, flytande linjer, torrt huvud, väl buren svans, tätt åtliggande, glänsande päls och vägvinnande, harmoniska rörelser understryker dess ädelhet. Den korthåriga vorstehhundens ädelhet kan uttryckas så att den skall vara spänstig utan att vara för lätt och stark utan att vara för tung. Såväl alltför lätta som för tunga hundar ger således fel helhetsintryck. Diskvalificerande feu Påtagligt bristande könsprägel En mycket bra ung hanhund som är under utveckling. EXEMPEL PÅ UTMÄRKTA TYPER Utmärkt ungtik. Vackert huvud. Något uppdragen underlinje. FOTO: OLOF BACKSTRÖM Hane av utmärkt typ, där helhetsintrycket störs något av uppvisningen, vilket gör att övergången hals och skuldra blir något tvär. Utmärkt ungtik. Feminint huvud. Visar för mycket mungipa. Tik av utmärkt typ, med vacker övergång mellan hals och rygg. Utmärkt förbröst, väl placerad skuldra, mycket bra bröstkorg. Tik av mycket god typ med tillräckliga bakbensvinklar, knappt vinklad fram. SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N K O R T H Å R I G VORSTEH

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden. Kvadratiska hundar och alltför länga hundar förekommer. Båda ger fel helhetsintryck. Mankhöjden får aldrig överstiga kroppslängden. UPPFORANDE/KARAKTAR: Korthårig vorsteh skall vara stabil, balanserad och pålitlig med jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv. Den korthåriga vorstehhunden är en mångsidig jakthund. Detta kräver att hunden ska vara orädd, självsäker, lugn och trygg i alla situationer. Idag ser man alltför ofta hundar som piper, gnäller, backar och en del vill slippa ta kontakt med okända, detta är mycket otypiskt för vorstehhunden.! Diskvalificerande fel Alla former av temperamentsfel Högställd, luftig hane. Knappa vinklar runt om. Lågställd hane med något kort kropp. t Utmärkt hane. Med ett härligt huvud. Står något övervinklat, Kort kvadratisk tik. Har fel proportioner, högre än lång. Ung tik med obalans mellan en utmärkt framdel och en svagare bakdel. 4 SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N - K O R T H Å R I G VORSTEH

HUVUD: Huvudet skall vara torrt, välskuret, varken för lätt eller för tungt och harmoniera med kroppsform och kön. Skallparti: Skallen skall vara tillräckligt bred och lätt välvd med svagt markerad nackknöl. Pannfåran skall inte vara för djup. Ögonbrynsbågarna skall vara svagt markerade. Det är viktigt att skallpartiet inte blir för kort och runt vilket ger ett mindre ädelt, lite"bonnigt" intryck. Stop: Stopet skall vara måttligt markerat. Ett alltför markerat stop ger ett felaktigt intryck och ofta i kombination med en alltför rundad skalle. Nostryffel: Nostryffeln skall vara något framträdande. Näsborrarna skall vara tillräckligt vida, breda och rörliga. Färgen är oftast leverbrun, utom hos svarta eller svartskimmelfärgade hundar där den skall vara svart. Endast hos hundar med vit grundfärg är köttfärgad eller fläckig nostryffel tillåten. Nosparti: Nospartiet skall vara långt, brett, djupt och kraftigt. Nosryggen skall från sidan visa en lätt välvning, vilken kan variera från en ädelt formad s.k. ramsnos till en lätt förhöjning över den annars raka linjen - mer utpräglad hos hanhundar. En helt rak nosrygg är tillåten, men mindre önskvärd. En konkav nosrygg är däremot ett allvarligt fel. Utmärkt hanhundshuvud. Lagom markerat stop. Tikhuvud som kunde ha mer längd, mycket bra uttryck, för mycket läpp. FOTO :MARIAAPPELBERG Utmärkt tikhuvud med utmärkt uttryck. Utmärkt hanhundshuvud, visar för mycket mungipa. SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N K O R T H Å R I G VORSTEH 5

Läppar: Läpparna skall vara pigmenterade och åtliggande, inte alltför överhängande. De skall falla nästan lodrätt från nosen till delningspunkten och sedan följa en mjuk båge till de måttligt markerade mungiporna. I Alltför mycket läpp med öppna mungipor ger ett lymfatiskt uttryck som stör helhetsintrycket. Likaså är alltför stram läppkontur ett fel som ger ett snipigt uttryck. Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett regelbundet och fullständigt saxbett. Beakta standarden avseende såväl avsaknad av tänder som bettfel, då båda avvikelserna förekommer. I Diskvalificerande fel Avsaknad av fler än 2 av totalt 4 Pl och 2 M3- Avsaknad av 1 eller flera av övriga tänder. Överoch underbett, korsbett i alla former. Läpp-, käk- eller gomspalt. 1 Övertaliga tänder placerade utanför tandraden. Hanhundshuvud med alltför lätta öron som inte ligger an mot kinden. FOTO: MARIAAPPELBERG Kinder: Kinderna skall vara kraftiga med väl utvecklad muskulatur. B Även om kinderna skall vara kraftiga är det viktigt att de inte I är alltför köttiga och markerade. Ögon: Ögonen skall vara medelstora, varken utstående eller djupt liggande. Mörkbrun färg är mest önskvärd. Ögonlockskanterna skall vara väl åtliggande. Hanhundshuvud med dålig parallellitet mellan nos och skalle. (Divergerande linjer). I Mycket ljusa ögon förekommer och stör uttrycket. Ögonen mörknar med åldern varför man bör vara något tolerant med unga hundar. Ögonlockskanterna skall sluta tätt intill ögat. Detta är en viktig bruksdetalj eftersom hunden i samband med jakt kan få stora problem med irritationer då frön och liknande samlas i det undre ögonlocket. Diskvalificerande fel Mycket lösa ögonlockskanter. I ektropion, entropion, dubbla ögonfransar. Öron: Öronen skall vara måttligt långa, högt och brett ansatta. De skall bäras hängande tätt intill huvudet, utan vridning. Nertill skall öronen vara trubbigt avrundade. De skall varken vara för tjocka eller för tunna. Öronen skall, om de dras framåt, nå ungefär till mungiporna. Hanhundshuvud med fel uttryck, p.g.a. alltför ljusa ögon. För mycket kind. HALS: Halsens längd skall harmoniera med helheten. Halsen skall gradvis vidgas ner mot skuldran. Nacken skall vara mycket muskulös och lätt välvd. Halsskinnet skall vara stramt åtliggande. Ett lymfatiskt huvud, med ett alltför markerat stop och något rund skalle. Ljusa ögon och öppen mungipa. Vacker välvd nosrygg. FOTO: MARIAAPPELBERG 6 SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N K O R T H Å R I G VORSTEH

KROPP: Rygglinje: Rygglinjen skall vara rak och lätt sluttande. Manke: Manken skall vara tydligt markerad. Rygg: Ryggen skall vara fast och taggutskotten skall döljas av den väl utvecklade muskulaturen. Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, brett, muskulöst och plant eller lätt välvt. Övergången mellan rygg och länd skall vara stram. Kors: Korset skall vara väl musklat, brett och tillräckligt långt. Det skall vara lätt sluttande mot svansen, inte brant. I Alltför sluttande rygglinje förekommer och är inte rastypiskt. Felet förekommer ofta i kombination med en brant skuldra som ger en hög manke och ett övervinklat bakställ. Det är inte helt ovanligt med karprygg eller hundar som är överbyggda. Diskvalificerande fel Uttalad svankrygg. Hane med extremt sluttande överlinje. Övervinklad bak. Otypiskt uppställd. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara mer djup än bred, med väl markerat förbröst. Bröstbenet skall nå långt bak och ligga i jämnhöjd med armbågen. Revbenens välvning skall vara god, varken flat eller tunnformig. Även de bakre revbenen skall vara långa. Diskvalificerande fel Deformerad bröstkorg, t.ex. insjunken bröstkorg. Underlinje: Buklinjen skall vara stram och endast lätt uppdragen. Svans: Svansen skall vara högt ansatt, kraftig vid ansättningen, avsmalnande och medellång. För jaktbruk kuperas svansen till ungefär halva längden. I vila bärs svansen hängande. I rörelse bärs den vågrätt, men inte för högt över rygglinjen eller kraftigt böjd. I länder med kuperingsförbud får svansen vara okuperad. Den skall nå till hasen och bäras rak eller lätt sabelformad. Kvadratisk hane. Karprygg, kort bröstkorg. SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE. Svansen kuperades tidigare för att undvika skador och det togs därför ingen hänsyn till svansarnas utseende i avelsarbetet. Okuperade svansar varierar därför fortfarande i längd och tjocklek. Tung tik som saknar elegans. Eftergivande rygg. Välkroppad tik med utmärkt underlinje. SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N K O R T H A R I G VORSTEH

/ EXTREMITETER: FRAMSTÄLL: Framifrån sett skall frambenen vara raka och parallella, från sidan sett väl ställda under kroppen. Skulderblad: Skulderbladen skall vara snedställda och väl åtliggande. Muskulaturen skall vara kraftig och torr. Vinklingen mellan skulderblad och överarm skall vara god. Överarm: Överarmarna skall vara så långa som möjligt med torr och väl utvecklad muskulatur. Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande men inte knipta. De skall varken vara utåt- eller inåtvridna. De skall vara placerade långt bak. Vinklingen mellan över- och underarm skall vara god. Ett vanligt förekommande fel är framskjutet skulderparti med rakställd skuldra och rak överarm vilket ger en ful halsansättning där halsen bildar en skarp vinkel mot ryggen och ger ett dåligt markerat förbröst. Underarm: Underarmarna skall vara raka med tillräcklig muskulatur och kraftig men inte grov benstomme. Handlov: Handlovarna skall vara starka. Mellanhand: Vinkeln mot underarmarna skall vara minimal, men får aldrig saknas helt. IHandlovarna ska vara svagt vinklade och elastiska. Stela handlovar med tendens till överkotning ger dålig fjädring och är ett allvarligt fel. Brant skuldra med dåligt vinklad handlov. Framtassar: Framtassarna skall vara runda till ovala, väl slutna med långsträckta, välvda tår och kraftiga klor. Trampdynorna skall vara hårda och motståndskraftiga. Tassarna skall vara parallella såväl stillastående som i rörelse; varken inåt- eller utåtvridna. I Platta tassar med spretiga tår är ett allvarligt fel hos en ^jakthund. Alltför platta tassar. 8 SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N - K O R T H Å R I G VORSTEH

/ BAKSTALL: Bakstället skall vara rakt och parallellt sett bakifrån. Det ska vara väl vinklat med kraftig benstomme. Diskvalificerande fel: Sporrar på bakbenen. Lår: Låren skall vara långa, breda och muskulösa med god vinkel mellan bäcken och lårben. Knäled: Knälederna skall vara starka. Vinkel mellan lår- och underben skall vara god. Underben: Underbenen skall vara långa, muskulösa och seniga. Vinkeln mot mellanfoten skall vara god. Utmärkt tik. Välkroppad. Står något övervinklat bak. Bra benstomme och front. Has: Haslederna skall vara starka. Ett förekommande fel är otillräckligt vinklade bakben i så väl knä- som hasled, men även övervinklade hundar förekommer. Önskvärt är lagom vinklade extremiteter där fram- och bakbensvinklar harmonierar med varandra. Mellanfot: Mellanfötterna skall vara lodrätt ställda och kraftiga. Baktassar: Baktassar, se framtassar. Står underställd med knappa bakbensvinklar och hög has. Mycket ung hane med ett utmärkt bakställ Tik med tillräckliga bakbens vinklar, SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N - K O R T H Å R I G VORSTEH 9

RÖRELSER: Rörelserna skall vara vägvlnnande med god steglängd fram och gott påskjut bak. Fram- och bakben skall föras rakt och parallellt. Under rörelse skall hunden ha god resning. Passgång är inte önskvärt. Handlovarna ska vara svagt vinklade och elastiska. Stela handlovar med ten dens till överkotning ger dålig fjädring och är ett allvarligt fel. HUD: Huden skall vara åtliggande utan veck. PÄLS: Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort och tät och skall kännas fast och hård. På huvud och öron skall den vara tunnare och kortare och på svansens undersida obetydligt längre. Hela kroppen skall vara täckt av päls. Färg: a) Brun, utan tecken b) Brun, med ett fåtal vita eller spräckliga tecken på bröst och extrem iteter. c) Mörkt brunskimmel med brunt huvud, bruna fläckar eller stänk. Grundfärgen för dessa hundar är inte brun med vitt eller vitt med brunt utan pälsen uppvisar en nära nog enhetlig blandning av brunt och vitt. På bakbenens insidor och på svansspetsen är färgen oftast ljusare. d) Ljus brunskimmel med brunt huvud, bruna fläckar, stänk eller utan fläckar. Vid denna färgvariant förekommer brun päls i ringa utsträckning, den vita färgen dominerar. e) Vit med brun teckning på huvudet, bruna fläckar eller stänk. f) Svart färg i samma teckning som brun resp, brunskimmel. Gulröda tecken är tillåtna. Gula tantecken g) Bläs och spräckliga läppar är tillåtet. är tillåtna. Pälsen är en viktig bruksdetalj. Mjuk och alltför fin pälsstruktur förekommer och är inte önskvärd. Kontrollera att det finns päls på undersidan av bröstkorgen och på bukens undersida. Vägvinnande rörelser med bra steglängd fram och bra påskjut bak. STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Hanhund: 62-66 cm Tik: 58-63 cm IDen korthäriga Vorstehhunden får inte bli alltför hög och tung. eftersom den då inte kan fungera som uthållig jakthund under nordiska förhållanden. 10 SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N - K O R T H Å R I G VORSTEH

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - Dålig resning och bristande könsprägel - För kort nosparti - För mycket eller för lite läppar - För långa, korta eller tunga öron; för tätt ansatta eller vridna öron - För ljusa ögon - Avsaknad av högst två tänder (P1 och M3), dvs av totalt 4 P1 och 2 M3 får högst 2 tänder saknas - Löst halsskinn - Tendens till karprygg - För kort kors - Dåligt vinklade bakben - För djupt bröst - Utåt- eller inåtvridna armbågar; utåt- eller inåtvridna tassar, marktrånga eller markvida framben - Lätt hjulbenthet, kohasighet eller hastrånghet - Svans som bärs för högt över rygglinjen eller bärs kraftigt böjd ALLVARLIGA FEL: - Tung, lymfatisk kroppsbyggnad med grov benstomme - Spetsigt nosparti, konkav nosrygg - Alltför markerat stop - Köttfärgad eller fläckig nostryffel (med undantag för hund med vit grundfärg) - Tångbett, helt eller delvis - Tydlig karprygg; lätt svankrygg - Grund bröstkorg, obetydligt förbröst; för flat eller tunnformig bröstkorg - Kraftigt utåt- eller inåtvridna armbågar - Veka mellanhänder - Brant ställda mellanhänder - Platta tassar - Spretiga tår - Klumpiga rörelser - Utpräglad kohasighet eller hjulbenthet i stående såväl som i rörelse - Överbyggd het - Avvikelser i mankhöjd med mer än 2 cm uppåt eller nedåt från den i standarden angivna mankhöjden DISKVALIFICERANDE FEL: - Påtagligt bristande könsprägel - Alla former av temperamentsfel - Avsaknad av fler än två av totalt fyra P1 och två M3; avsaknad av en eller flera av övriga tänder. - Över- och underbett, korsbett i alla former - Mycket lösa ögonlockskanter, ektropion, entropion; dubbla ögonfransar - Uttalad svankrygg - Deformerad bröstkorg, t ex insjunken bröstkorg - Sporrar på bakbenen - Läpp-, käk- eller gomspalt - Övertaliga tänder placerade utanför tandraden NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. SVENSKA V O R S T E H K L U B B E N K O R T H Å R I G VORSTEH 11

STANDARD MED SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER FÖR KORTHÅRIG VORSTEH Svenska Vorstehklubben 2001 Textbearbetning och bildurval: Ann Carlström och Britt-Marie Dornell Thorn Granskad av SKK februari 2002 Layout: Hans Anderson