#5. 2008 nov - dec Nyheter Reportage Aktuellt Botkyrka FÖRSAMLINGSBLAD farväl om att ta Liv och död i dödens närhet påminns vi om livet PLUS: kyrkogården en plats att minnas och hämta andan på Fundamentalisten allhelgonamusik körgala på gång i Botkyrka i höst begravning hur fungerar det och vad ska man tänka på tidning för dig i Tumba, Tullinge och Norra Botkyrka
Botkyrka församlingsblad #5. 2008 oktober - december redaktör: ANDRÉAS LINDSTRÖM, SEPTEMBER, andreas@september.se grafisk form: ANDRÉAS LINDSTRÖM, SEPTEMBER, andreas@september.se ansvarig utgivare: sven gunnarsson sven gunnarsson@svenskakyrkan.se redaktion i detta nummer: Ann-christine Blixth, Andréas Lindström, arne hyckenberg, inga-britt rova taltidning: församlingsbladet finns som taltidning. ring 08-506 875 00 för info distribution: S-post vid utebliven tidning ring 08-505 525 00 upplaga: 31 700 ex tryck: sörmlands grafiska omslagsfoto: arne hyckenberg foto baksida: Andréas lindström nästa nummer utkommer 16 december 2008 utges av svenska kyrkan botkyrka, box 240, 147 01 tumba, tfn 08-506 875 00, fax: 08-506 875 99, besöksadress: grödingevägen 4 e-post: botkyrka.forsamling@svenskakyrkan.se, www.svenskakyrkan.se/botkyrka.
Det är viktigt att ta farväl. Särskilt viktigt är det vid livets slutliga avsked - döden. Seder i samband med en begravning fyller grundläggande mänskliga behov av trygghet och kontinuitet. Text: Andréas Lindström Att ta farväl mörker och ljus. När hösten är som mörkast, i brytningen mellan oktober och november, infaller Allhelgonahelgen. En helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Gravarna smyckas med blommor och ljusen brinner i skymning och mörker mellan alla helgons dag och alla själars dag. Men detta är inte bara en minneshelg över människor som dött. Helgen handlar också om oss själva och vår egen död. Kanske lever vi idag i en kultur där vi lätt skjuter tankar på döden framför oss. Allt som har med död att göra kan känns skrämmande, mörkt och onaturligt. Samtidigt vet vi att döden är en del av livet. Lika naturlig som födseln. Att tanken på döden kan kännas skrämmande och svår att hantera, hänger nog samman med det smärtsamma i att tänka sig skiljas från sina nära. Men även i ovisheten om hur det är att dö. I själva dödsprocessen. Och kanske också med ovissheten om vad som händer efter döden. I det här numret av Botkyrka församlingsblad möter du Sven-Eric Lindström som umgås med döden varje dag. Han är begravningsrådgivare och träffar dagligen människor som förlorat en nära anhörig. Människor som ska ta farväl och samtidigt ta många praktiska beslut. Du möter också Carina Karlsson och Karin Iversen som arbetar på Kyrkogårdsförvaltningen i Botkyrka och som dagligen hjälper människor med frågor som har med begravning, gravskötsel och kyrkogårdar att göra. Du har också möjlighet att ta del av en predikan av prästen Lennart Marklund kring döden, livet och vår tid här på jorden. Han menar att i dödens närhet påminns vi alltid om livets storhet, och vårt unika ansvar som människor att göra nåt bra av det. På www.svenskakyrkan.se/botkyrka hittar du information om de minnestunder som hålls här i Botkyrka under Allhelgonahelgen. I ljuset av våra bortgångna får vi chans att fundera över vårt eget liv.
Döden är något vi gärna skjuter ifrån oss och inte vill tänka på. Vi tänker ofta om vi dör, istället för när vi dör. Som om livet skulle vara för evigt. Sven-Eric Lindström däremot umgås med döden varje dag. Han är sedan 32 år begravningsrådgivare och träffar dagligen människor som förlorat en nära anhörig. Den sista tjänsten Text: Ann-Christine Blixth Foto: Arne Hyckenberg i sin ungdom var Sven-Eric bilbyggare, men den yrkesbanan slutade i en återvändsgränd. Han började söka nya vägar och jobbade under tiden extra som kyrkvaktmästare i Södertälje. När man byggde nytt församlingshem började Sven-Eric jobba där som vaktmästare på heltid. På lediga dagar hjälpte han begravningsbyrån med lite transporter. Så när byrån behövde förstärkning erbjöds han jobb. Först efter att ha varit på rättsläkarstationen i Solna och hämtat en liten kille på sju år som hade drunknat fattade Sven-Eric beslutet att ta jobbet. Pojken var jämngammal med hans egen son. - Grejar jag det, då tar jag jobbet, tänkte han. På den vägen är det. Men det var svårt erkänner Sven-Eric: -Ja det var tufft. Det var en finsk pojke, så jag var på finlandsbåten för att visa upp pojken för föräldrarna för identifikation. Viktigt att hålla balansen Nu har tiden gått och Sven-Eric har hunnit bli säker i sin yrkesroll som inte är helt oproblematisk. Det handlar ju både om att vara försäljare och att vara rådgivare. Hur ser du på den här dubbla rollen i förhållandet till de sörjande? - Ja, det är ju lite dubbelt. Vi har ju ett uppdrag att sälja en produkt; en kista, en urna, rena ekonomiska saker. I nästa minut ska man vara rådgivaren som ska handleda och hjälpa. Jag är ute ibland och pratar om mitt yrke, bland annat på sociala linjen på Hagabergs folkhögskola. Då brukar jag alltid framhålla vikten av att hålla den här balansen. Det är inte alls säkert att man gör den bästa affären genom att sälja den dyraste kistan. Det viktigaste är att de anhöriga får det stöd och den hjälp de behövde ha. Om man tjänar en krona mer eller mindre är oväsentligt, för i det långa loppet tar man igen det på att det finns en stor kundkrets. Medmänniska och inte en affärsman För att trivas med sitt arbete är det ju viktigt att vi kan känna att vi lyckas. Vad är det som ger en begravningsrådgivare tillfredsställelse i jobbet? När går du hem och tänker att det här gjorde jag bra. - Det är väl just känslan när man kan vara till hjälp och stöd. Någon kommer och kan nästan inte prata för de sitter och gråter hela tiden, men innan de går kan de sucka av lätt-
Det känns bra att man får hjälpa någon på sista färden, det är en tjänst man får göra nad eller till och med skratta. Å var det inte värre att gå till begravningsbyrån. Då känner man tillfredsställelse. När det är nöjda personer som går härifrån. Att gå till begravningsbyrån kan vara något fruktansvärt för många. Det som har hänt är fruktansvärt, men vi ska ju inte göra det värre. Känner folk att de är i underläge när de kontaktar er? - Ja ofta. Man vet att det kommer att bli dyrt, men vad ska man göra? Man känner sig utelämnad och ser det som den enda möjligheten att vända sig till oss. Så är det ju inte egentligen, man kan ordna mycket själv. Det finns också valfrihet när det gäller kista och jag kan propagera för att det är onödigt att ta den allra dyraste. Ibland brukar jag lite skämtsamt säga att med lite tårar i ögonen så ser man inte så stor skillnad. Det är här det gäller att det känns bra för de anhöriga. Att man inte har snålat men heller inte vräkt på. De anhöriga ska känna att det är en medmänniska de har kontakt med inte en affärsman. Då släpper ofta spänningarna. Min kristna tro ger styrka I vårt samhälle undviker man döden så länge det går. Vi har normalt sett ett rätt stort avstånd till döden, men du
detta får du göra själv ordna med svepning/svepdräkt använda eget bårtäcke, dekorera kistan bära och transportera kistan hjälpa till i kyrka, kapell eller ceremonilokal ta med egen jord till mullpåkastning vid begravningsgudstjänst ordna med en borgerlig begravning ordna med minnesstunden/samkvämet formulera dödsannonsen detta får du också göra själv men tala först med församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen tillverka och välja kista och urna lägga saker i kistan eller urnan välja musik och sång, musiker och sångare spela själv i kyrka, kapell eller ceremonilokal gravsätta, själv strö askan i hav eller natur gravsätta, själv sänka kistan eller urnan tillverka och välja gravsten, gravanordning Ur Svenska församlingsförbundets folder Vem bestämmer? Vad får man göra själv? Beställs hos Församlingsförbundet, tfn 08-737 70 00
Sven-Eric umgås med döden hela dagarna, hur orkar man det? - Personligen tror jag att det är min kristna tro som gör att det känns bra. Det känns bra att man får hjälpa någon på sista färden, det är en tjänst man får göra. Det är positivt och det finns inget negativt i att dö. Det är sorgligt för oss efterlevande men för den som avlider är det ett steg framåt. Det är det som ger styrka. Jag tror att det skulle vara mycket jobbigare om jag hade inställningen att nu är det slut, nu är det över. Då tror jag inte att jag skulle orka jobba med detta. Jag har tagit hand om mina föräldrar och jag har tagit hand om min dotter. Det är ett fint uttryck den sista färden, det anger en riktning. Ja, det är ju det vi ska leva på. Hoppet, säger Sven-Eric och ser lycklig ut. Hur brukar det vara när du är på fest och träffar okända människor. Den första frågan man brukar få är ju vad jobbar du med? Hur reagerar de då? - Det beror på tillståndet och sammanhanget. Ofta hajar de till lite grand, sen kommer det antingen frågor eller också övergår man till att prata om något annat. Återigen, det här med döden skjuter man ifrån sig. Prata med varandra Till sist, du som möter människor i så utsatta situationer, har du några tips eller goda råd till oss levande människor att tänka på? Något som kan underlätta för oss och våra anhöriga? -Prata med varandra om hur man vill ha det i tid. Det kan ju vara svårt att tänka på sin begravning när man just fått besked om att man har cancer i ett långtgående stadium. Upprätta gärna ett livsarkiv. Där har man möjlighet att gå in och ändra när förhållanden ändras eller man får nya erfarenheter. Det händer ju mycket under ett liv. Man bör tänka på att det många gånger är mer vägledande att skriva hur man inte vill ha det. Tänk ett steg till. Ibland kan det bli tokigt och en känslomässigt ärlig anhörig känner sig bunden av det som står där. Tyvärr är det väldigt få som skriver upp sina önskemål och talar om hur man har det med till exempel försäkringar. Det är tufft för många att bena upp det här efteråt. utfärdsbön förekommer i direkt anslutning till dödsfallet. Den innebär att de närmast berörda samlas till en stilla stund i samma rum som den avlidne. Finns personal, som har vårdat den avlidne, och har lärt känna honom eller henne, förekommer det att de deltar vid detta tillfälle. I Psalmbokens bönbok finns särskilda böner och ordningar för utfärdsbön, bisättning och gravsättning. bisättning Med bisättning avses inom Svenska kyrkan att kistan placeras i kyrkans bårhus eller annan lokal i anslutning till kyrkan. Ibland avses med bisättningen visning dvs. när närmast anhöriga samlas för att ta avsked av avlidne och för att hålla en stilla stund. När kistan är öppen kan anhöriga lägga ner minnen i kistan. Begravningsbyrån använder begreppet bisättning för momentet svepning, att den avlidne läggs i sin kista. Den avlidne kläds då i den svepningsdräkt som medföljer kistan eller, om anhöriga så önskar, de särskilda kläder man vill att den avlidne skall ha på sig när han eller hon vilar i kistan. Anhöriga kan både närvara och själva göra i ordning den avlidne och lägga i kistan. själaringning I vissa församlingar har man kvar seden att ringa i kyrkklockorna samma dag eller första vardagen efter det att dödsfallet inträffade, s.k. själaringning. I Botkyrka församling är själaringningen avskaffad helt. tacksägelse i kyrkan Tacksägelsen är en offentlig kungörelse av dödsfallet av den som varit medlem av Svenska kyrkan. Anhöriga inbjuds att delta vid den gudstjänst då tacksägelsen hålls. Den avlidnes namn läses upp och man ber en bön varefter klockorna ringer en stund. Om man inte har andra önskemål hålls tacksägelsen i den avlidnes hemförsamling. Tacksägelsen äger i regel rum vid gudstjänsten söndagen efter dödsfallet. För anhöriga kan det på olika sätt vara värdefullt att delta vid detta tillfälle. livsarkiv vita arkivet Livsarkivet och Vita arkivet är dokument som innehåller en juridisk del och en del som handlar om vilka önskemål man har rörande sin egen begravning. Livsarkivet är sammanställt av Sveriges Begravningsbyråers Förbund och Vita arkivet har tagits fram av Fonus. Båda finns tillgängliga på nätet: www.fonus.se eller www.begravningar. se/livsarkivet.
Text: Ann-Christine Blixth Foto: Arne Hyckenberg, Ann-Christine Blixth Kyrkogården en viloplats En kyrkogård är en plats avskild från den vanliga vardagens larm. En viloplats, inte bara för de avlidna utan även för dem som besöker gravarna. Här ska finnas ro för att kunna låta tankarna fara som de vill. Minnen, funderingar över livet och allt annat som annars inte riktigt får plats i det brusande vardagslivet. Här kan man hämta andan och få minnas dem som inte längre finns med oss i livet.
För att hålla Botkyrkas kyrkogårdar i gott skick sköter kyrkogårdsförvaltningen om träd, häckar, rabatter, gångar och grönytor. Gravplatserna är däremot varje gravrättsinnehavares ansvar. I Botkyrka kan man välja att sköta dem själv eller teckna ett serviceavtal som innebär att kyrkogårdsförvaltningen i varierad utsträckning sköter skötseln och utsmyckningen av graven. Kyrkogårdsförvaltningens expedition finns på församlingsexpeditionen på Grödingevägen 4 i Tumba. Där finns Carina Karlsson och Karin Iversen, som svarar på de frågor som har med begravning, gravskötsel och kyrkogårdar att göra. Periodvis går telefonen varm. - Oftast handlar samtalen om begravningsfrågor. Det kan också röra sig om en redan befintlig gravplats, säger Carina Karlsson. När vi sätter upp kontaktskylt på gravplatsen handlar det ofta om att vi saknar en aktuell gravrättsinnehavare. Frågorna kan också beröra när man får sätta upp stenen efter gravsättningen eller hur lång tid det tar innan vi sår gräs på graven. När det gäller skötselavtal vill man ibland få hjälp att välja blommor. Vi har ett stort växtsortiment men också olika färdiga kombinationer att välja på. Vi svarar också på frågor om riktning av gravstenar som lutar, hur man får texten på gravstenen ifylld och mycket mer. Gravstenar moderniseras Apropå gravstenar, när man går på kyrkogårdar ser de flesta gravstenar ungefär likadana ut. Hur kommer det sig? - Det finns anvisningar om hur stora gravstenarna får vara, men jag håller med om att det ger ett tråkigt intryck med den här likformigheten. Kyrkogårdsnämnden kommer att se över de här bestämmelserna. På Lilla Dalens begravningsplats använder vi ett annat mått som även reglerar stenarnas framsidesyta, så där kan stenarna variera i höjd och bredd. Där finns också många invandrade svenskar som ibland beställer stenar från sitt hemland, då får man också lite variation, men framför allt ett annat språk på stenarna. Carina ser också en viss modernisering av gravstenar. - Nu förekommer polerade marmorstenar i nya former, hjärtan eller välvda konvexa former. Några hämtar natursten från en kär plats som sedan lämnas in för gravering. Det börjar också bli allt mer vedertaget att göra tillägg på stenen. Något som säger något om den avlidne, t ex ett foto eller en yrkestitel. Titel är ju en gammal tradition som vi hoppas ska komma tillbaka. Religionsneutral begravningsplats Lilla Dalens begravningsplats är religionsneutral, vilket innebär att även människor med olika religioner eller utan tro kan begravas där. kortfakta om begravningar Tre begravningsplatser Botkyrka församling ansvarar för tre begravningsplatser; Botkyrka kyrkogård, Tullinge parkkyrkogård och Lilla Dalens begravningsplats. Kyrkogårdsförvaltningen har sitt kontor på församlingsexpeditionen Grödingevägen 4 i Tumba, tfn 08-506 875 75 Jord eller eld Kremering eller eldbegängelse, innebär förbränning av stoftet och kistan. Kremering får endast ske i krematorium sedan dödsbeviset uppvisats. Askan efter en avliden är det som blir kvar efter kremeringen. En mindre del av askan kommer från kistan. Askan kan läggas i urna eller gravsättas på annat sätt. Inom ett år efter kremering- en ska askan gravsättas. De flesta botkyrkabor föredrar att kremeras efter sin död. Hela 76% av dem som gravsatts 1998-2007 i Botkyrka församling valde kremering. Minneslunden vanligast Minneslunden är ett anonymt begravningssätt.många tycker att det förenklar för de efterlevande då det inte medför någon skötsel av gravplats. 54% av dem som valde kremering valde också minneslund. Religionsneutral begravningsplats Lilla Dalen är en religionsneutral begravningsplats. Området innehåller inga religiösa symboler med respekt för att även personer tillhöriga annan religion och ickereligiösa ska kunna begravas här. Under 2007 gravsattes cirka 300 personer i Botkyrka församling. Inom ett särskilt anlagt begravningskvarter vid S:t Botvid i Huddinge sker församlingens muslimska begravningar. Bårtäcken Vid utsmyckningen av kistan kan den som så önskar låna vackra bårtäcken från Botkyrka församling. Använder man bårtäcke behöver man inte använda någon kistdekoration. Alla betalar begravningsavgift Alla invånare med inkomst betalar enligt lag begravningsavgift. Begravningsavgiften i Botkyrka är 24 öre per skattekrona. Gravrätt Gravrätt är den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats upplåts för gravsättning och gäller för 25 år. Varje grav som upplåtits med gravrätt måste ha en aktuell gravrättsinnehavare. Innehavaren kan av olika skäl, ålder, sjukdom eller avlägset boende, önska överlåta gravrätten till någon annan person. I alla sådana fall måste kontakt tas med kyrkogårdsförvaltningen. Även i de fall gravrättsinnehavaren avlider, måste gravrätten överlåtas till annan person eller återlämnas till kyrkogårdsförvaltningen. Gravsättning Gravsättning innebär att kistan/urnan sänks ner i jorden eller att man strör/gräver ned askan i minneslunden 10
Carinas och Karins goda råd Skriv ner hur du vill ha det efter din död medan du fortfarande är i livet. Detta besparar dina efterlevande mycket bekymmer. Mycket osämja mellan barn och bonusbarn skulle kunna undvikas om det redan från början står klart var den avlidne själv vill bli begravd och hur. 11
Mer plats i Lilla Dalens ceremonibyggnad Lilla Dalens ceremonibyggnad är en omtyckt plats för begravningsakter. Här finns inga fasta religiösa symboler, så lokalen passar för alla typer av ceremonier. Under hösten/vintern kommer lokalen vara stängd på grund av ombyggnad. En ny entré kommer att byggas till och själva salen utvidgas så att den nu ska rymma runt 70 personer. I slutet av januari 2009 förväntas bygget vara klart. - Vi har skapat ett speciellt område för bahaier och syrianer, berättar Carina Karlsson. Där får de bestämma lite mer själva över vilka regler som ska gälla. För en del religioner har siffror ofta en stor betydelse, vilket medför att man inte vill ha gravplatser med ett visst nummer eller ha begravning på särskilda datum. Hur den avlidne placeras liksom i vilken riktning den avlidne ligger är också viktigt. Det kan vara svårt att tillgodose det ibland, men vi har gravplatser i nästan alla väderstreck. Muslimer som vill begravas i en speciell riktning har ett särskilt kvarter på S:t Botvid i Huddinge. I Sverige har vi traditionellt sett inte haft någon brådska med att begrava våra avlidna. Genomsnittstiden från dödsfall till begravning i Botkyrka är idag ungefär tre veckor. I andra kulturer vill man ha begravningen betydligt snabbare, helst bara någon dag efter dödsfallet. Hur fungerar det på Lilla Dalen? - Vi har alltid en gravplats öppen både på det syrianska kvarteret och ute på den stora gravplatsen. Vi kan ha en grav öppen på ett par dagar även på vintern. Finns det möjlighet att ordna med präst och kyrksal så kan vi hålla med gravplats. Minneslund ökar i popularitet Under de senare åren har traditionen att begrava sina anhöriga i minneslund ökat. Detta är en helt anonym begravningsform där de anhöriga inte är med vid själva nedsättandet av askan och kan heller inte sätta upp gravanordningar eller plantera växter. Däremot får man sätta lösa blommor och tända ljus på därför avsedd smyckningsplats. Lilla Dalens minneslund kommer under 2009 delvis planeras om. Planer finns också på att anlägga en Vanliga frågor om begravningar och kyrkogårdar Buss till Lilla Dalen Varje dag avgår buss 708Y från Kvarnhagsvägen 13.26. Anslutande linje 708 avgår från Tumba kl 13.17 respektive från Hallunda C måndag-fredag kl 13.18 och lördag, söndag och helgdag kl 13.19. Bussen kommer till Lilla Dalen 13.33. Återresa 14.20 från Lilla Dalen. Anslutande linje 708 ankommer till Tumba måndag-fredag kl 14.43 och lördag, söndag och helgdag kl 14.42 respektive till Hallunda C måndag-fredag kl 14.42 och lördag, söndag och helgdag kl 14.39. Mer information finns på www.sl.se Jag ska flytta till Skåne. Får jag ta med mig min mammas stoft och begrava henne där istället? Nej, man får inte flytta en begravd person om inte synnerliga skäl t ex misstag vid gravsättningen föreligger. Det är länsstyrelsen som fattar beslut. Jag orkar inte längre sköta mina föräldrars grav. Går det att gräva upp urnan och strö askan i minneslunden istället? Nej, det råder gravfrid. Den får inte grävas upp och flyttas. Min mans favoritplats var vassruggen i sjön där vår sommarstuga ligger. Får jag strö min mans aska där? Länsstryelsen fattar beslut om på vilka platser man får strö aska. Det handlar bara om ca 1300 beviljade ärenden per år i hela landet. Nio av tio askor strös över vatten. Finns det gravrätt för all framtid? Nej, inte numera. Gravrätt kan man bara teckna i samband med att någon avlider. Gravrätten tecknas för 25 år. Då ytterligare gravsättningar sker på platsen förlängs tiden med ytterligare 25 år. Så länge det finns en gravrättsinnehavare kan man förlänga gravrätten. 12
askgravplats.. Vad händer när de sörjande lämnar kyrkogården? så ställdes frågan i vårens Uppdrag granskning i SVT. Det tittarna fick se var två återfyllningar av gravar på en kyrkogård i Vännäs. Innan jorden återfylldes, tryckte man till kistlocket med en grävskopa. I det efterföljande reportaget gavs förklaringen till denna uppseendeväckande åtgärd att man ville förebygga sättningar i graven. - Vi som arbetar med detta på Botkyrka församlings kyrkogårdar tar helt avstånd från det vi sett och hört i detta tv-program och tycker att det inslaget var minst sagt motbjudande, säger Lennart Sjöström, kyrkogårdschef På Botkyrka församlings kyrkogårdar arbetar man helt annorlunda. Vanligast är att man hämtar jord från ett jordförråd med en hjullastare och tippar ner jorden från skopan. Det sker från marknivå och med försiktighet. Eller så använder man en släpvagn med jord, som man backar intill graven. På Lilla Dalens begravningsplats använder man även en jordlåda, som ställs bredvid graven vid gravgrävning. När det är dags för återfyllning kopplas den till hjullastaren så att den hydrauliskt tippar ner jorden i graven. Denna jordlåda är av den allra senaste tekniken på marknaden och man har använt den sedan två år tillbaka. ibland faller det sig så att man gräver en grav intill en öppen grav och då återfyller man den öppna graven när man gräver den nya. Det är det mest rationella och ger minst åverkan på gräsytorna. Metoden fungerar på en ny begravningsplats som Lilla Dalen. - Vi går aldrig ner i en grav, vilket också innebär att vi aldrig går med smutsiga stövlar på kistan. Allt arbete sker med maskiner. I undantagsfall händer det att anhöriga vill skyffla igen jorden, i vart fall så pass mycket att kistan täcks. Därefter får vi ta över arbetet, det handlar ändå om ca åtta ton jord och det är inget arbete som passar att utföra i finkostymen, säger Lennart och fortsätter: - Det som upprört allra mest i tvinslaget är att kistan krossats av en grävskopa, innan man återfyllt. Detta sker inte hos oss. Hjullastaren som vi tippar ner jorden med har visserligen en skopa, men dess konstruktion är sådan att den inte kan nå ner. Ytterligare ett belägg för att vi utför återfyllningen av gravar på ett etiskt korrekt sätt är att varje kyrkogårdsbesökare med egna ögon kan se hur nya gravar sjunker efter en tid. Det beror på två saker, jorden packas med tiden och förr eller senare kollapsar kistan. Det kan handla om att jorden sjunker ca 10-30 cm. Det ser inte trevligt ut och vi gör vad vi kan för att återfylla så snabbt som möjligt. Av den anledningen sår vi först efter ett halvår gräs på en ny grav. Sedan två år tillbaka rullar vi ut färdigt gräs på en sådan grav för att den äntligen ska se fin ut. Det uppskattas av de anhöriga. Det är trist att andras bristande omdöme förstör för en hel yrkeskår. 13
Död och liv Följ med prästen Lennart Marklund i en predikan om död och liv. Om dopet, Jonatan i Bröderna Lejonhjärta och om att dela smärta och saknad också innebär att man får vara med att dela livet. 14
vi lever i en kultur då vi lätt skjuter tankar på döden framför oss. Allt som har med död att göra känns skrämmande, mörkt och onaturligt. Samtidigt vet vi att döden är en del av livet. Lika naturlig som födseln. Att tanken på döden likväl är skrämmande och svår att hantera, hänger väl naturligt samman med det smärtsamma i att tänka sig skiljas från sina kära och i ovisheten om hur det är att dö själva dödsprocessen. Och kanske också ovissheten om vad som kommer efter döden. Men det vi vet, det vi kan hålla fast vid och som kan hjälpa oss i att hantera känslorna kring döden, är att före oss har Kristus gått! Han har visat vägen. Inte bara visat den han har gett oss en väg från död till liv. Konsekvenserna av Jesu död och uppståndelse, visas den här söndan. Han är Herre över liv och död! Han som t.o.m uppväckte döda. Födas, leva, dö och uppstå före oss har Kristus gått! De orden är hämtade ur en doppsalm (386:2). Dopet kan hjälpa oss att hantera våra känslor kring döden. Dopet utgår ju från det som hände med Jesus i hans död och uppståndelse. När vi ska beskriva innebörden i vad dopet ger oss, brukar vi ibland använda fyra bilder för att uttrycka gåvor som Gud ger oss i dopet: PASSET. Beviset att vi tillhör Guds rike. I dopet får vi ett outplånligt märke en vattenstämpel som är omöjlig at förfalska eller ta bort. Ett osynligt märke, som en del av min identitet jag är Guds barn och jag tillhör hans rike. En gång döpt, alltid döpt! garanterat äkta! KORSET. Ett tecken för att det som hände när Jesus dog och uppstod, det gäller oss. Korset är en försäkran från Gud om förlåtelse om försoning för allt som gått fel. Genom Jesu död och uppståndelse lever jag i den försoningen. DUVAN. I dopet lovar Gud att alltid vara med oss. Den Helige Ande får vi som gåva i dopet. Anden är HJÄL- PAREN från Gud som alltid finns i vår närhet som ett stöd och hjälp. EVIGHETSMÄRKET. En påminnelse om att dopet inte bara är en engångshändelse utan nått som sträcker sig genom hela livet och även in i det som kommer efter. Dopet ger oss ett löfte om ett liv efter döden. De här fyra gåvorna som jag får av Gud i dopet hjälper mig i livet, och att förhålla mig till det som kommer efter. Jag får leva i förvissningen om att ingen ting kan skilja mig från Gud och de gåvor han gett mig i dopet. Inte ens döden. Dopet har gett mig ett outplånligt märke som inte ens döden rår på. ibland kan jag få frågan om det inte är tungt och svårt att vara präst med tanke på alla begravningar, att möta så mycket död och sorg. Visst kan det vara svårt och tungt ibland men där finns också något som är så otroligt fint och meningsfullt. Nåt som med råge överväger det som kan vara smärtsamt. Att få vara med och dela smärtan och saknaden, innebär också att man får vara med att dela livet. Ex.vis kan det mitt i det svåra dyka upp många ljusa minnen som ibland kan utmynna i härliga, förlösande skratt. Glädje och tacksamhet över det liv man fått tillsammans kan bli så stark och tydlig i samband med sorgen. I mötet med sorgen blir livet så otroligt värdefullt. Och som präst fylls jag av tacksamhet över det liv jag har, och får alltid i de sammanhangen anledning att omvärdera mitt eget liv. Vad är det mest värdefulla för mig? Får det plats i mitt liv, och min varda? Livet och vikten av att ta ansvar för det liv som är mitt blir så tydligt i mötet med människor som drabbats av sorg. i astrid lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta berörs ju temat döden och livet ganska konkret. I en scen ska Jonatan utföra ett mycket svårt uppdrag. Skorpan försöker hindra honom. Detta kan ju vara livsfarligt. Men Jonatan förklarar tålmodigt att det finns saker som man bara måste göra, även om det är farligt. Annars är man bara en liten lort! Den främsta uppgiften i livet är inte att undvika alla faror och till varje pris bevara livet, utan göra nåt bra av det. Använda det liv man har till något fint och meningsfullt. Det var lite av det här som Paulus uttryckte i episteltexten från fil. 1. Han hade en meningsfull uppgift som gjorde att han ville hålla fast vid livet även om döden inte var nåt främmande för honom. Han skulle stanna kvar hos filipperna för att hjälpa dem till framsteg och glädje i tron, som han skriver. Livets ansvar gav honom glädje och värde med döden som relief. Kyrkan består av, och bärs upp av alla oss som tillhör kyrkan. Och det finns olika uppgifter och uppdrag som ger våra liv och vår insats ett oerhört värde och innehåll. I dödens närhet påminns vi alltid om livets storhet, och vårt unika ansvar som människor att göra nåt bra av det. 15
Vad är det som pågår utanför Tumba kyrka egentligen? Marken är uppriven och ett flertal stora gropar förekommer här och var. Text: Inga-Britt Rova Foto: Ann-Christine Blixth tumba kyrka invigdes i december 1973 och några större förändringar har inte gjorts sedan dess. Men kyrkans skönhetsråd och senare även verksamhetsrådet har länge känt behov av renovering av miljön kring kyrkan och många idéer har bollats genom åren. Enligt Kerstin Ogenstam, ordförande i verksamhetsrådet i Tumba kyrka, vill man framför allt ha en mer välkomnande och grönare omgivning. Dessutom har man i rådet kommit fram till att den gård som finns mellan flyglarna, bakom kyrkorummet, skulle kunna användas mycket mer om det fanns en ordentlig öppning direkt från kyrkorummet. Därför har man anlitat en arkitekt som har tagit fram en skiss på hur det skulle kunna se ut. nu håller planerna på att förverkligas. I groparna öster om kyrkobygganden kommer det att planteras lågväxande träd, och en fontän som legat glömd och gömd får liv igen, omgiven av grönska. Vid klockstapeln skapas ett keltiskt kors bestående av blommor. Öppningen mot parkeringen utökas, och en ny gångväg mot busshållplatsen skapas. Men samtidigt minskas grönytan vid parkeringen för att fler bilar ska få plats där. På södra sidan mot Prästgårdsvägen planeras ett par parkeringsplatser för handikappfordon, och till den södra ingången kan också taxibilar köra fram. Utemiljön Från kyrkorummets bakre del kommer det att bli en utgång direkt ut mot gården. En altan ska byggas i anslutning till den, vilket innebär ett utvidgat kyrkorum. Avsikten är att man t.ex. ska kunna hålla en gudstjänst utomhus när vädret så tillåter. Givetvis kommer detta uterum att kunna användas i många andra sammanhang. runt Tumba kyrka Även i övrigt får innergården en ordentlig uppfräschning genom att fler buskar och blommor planteras. För att även handikappade ska kunna ta sig ut byggs en ramp. En fråga som också har diskuterats är kyrkans yttre belysning, och ett förslag kommer att tas fram. Fotnot: I skrivande stund är det osäkert om arbetet kommer att vara slutfört före årets slut. Förmodligen får vissa arbeten skjutas fram till våren. Den som vill se veta mer kan besöka Tumba kyrka, där man hittar en utförlig skiss på anslagstavlan. 16
tro. När de träffas kommer attraktionen de en gång kände för varandra tillbaka och Heidi blir förälskad i Markus, trots att hon är gift med sin församlingspräst. Mötet förändrar ödesdigert riktningen i bådas liv. Fundamentalisten är en intelligent och avslöjande berättelse om två människors sökande efter en djupare sanning i livet. Vad är rätt och fel och vems sanning är egentligen den riktiga? Det är en stark, smart och uppskakande föreställning om vilket ansvar vi har för vårt eget och andras liv. Vad är rätt och fel? Fundamentalisten är en intelligent och avslöjande berättelse om två människors sökande efter en djupare sanning i livet Fundamentalisten Botkyrka församling är värd för ett eftersamtalet med Yrsa Stenius, Sveriges pressombudsman. Som medlem i Botkyrka församling köper du biljetter till rabatterat pris. söndagen den 30 november spelas föreställningen Fundamentalisten på Riksteatern i Hallunda. Fundamentalisten av Juha Jokela är ett gästspel från Tammerfors Arbetarteater. Föreställningen tilldelades tidigare i år Nordiska Dramatikerpriset för årets bästa föreställning och har i Finland blivit en riktig succé. Föreställningen spelas på finska med svensk text. Pjäsen handlar om teologen Markus Hautala har börjat tvivla på sin tro och sagt upp sig från sin prästtjänst. Den mycket yngre Heidi läser om Markus avhopp i tidningen och minns honom från en spirande romans på ett konfirmationsläger tjugo år tillbaka i tiden. Hon är idag frälst och bestämmer sig för att söka upp Markus för att hjälpa honom att hitta tillbaka till sin Fotnot: 30 november kl. 18 på Riksteatern i Hallunda Biljettpris: 110 kr för medlemmar i Botkyrka församling (ordinarie pris 130 kr, ungdom 50 kr). Biljetter köps hos Tumba bokhandel, online på www.riksteatern.se/fundamentalisten och på spelplatsen 1 timme innan föreställningen. Ange att du är medlem i Botkyrka församling Körgala för barnen SÅNGGLÄDJE. Körgalan blandar körsång med insamling till de glömda barnen. för tredje året i rad arrangeras Körgalan. En musikfest där sångintresserad som övat tillsammans uppträder med band och solister. I år hålls körgalan lördagen den 15 november kl 18.00 i Ängskyrkan. Musikaliskt spänner Körgalan från jazz till visa men tonvikten ligger på gospel. Förutom att vara en musikfest så är syftet med Körgalan att samla in pengar till Botkyrka och Salems glömda barn. Det handlar om barn som lever i familjer med miss- bruksproblematik. Intäkterna från Körgalan gör så att fler barn som lever i familjer med missbruksproblem kan få hjälp via Hela Människans anhörigprogram Brytpunkten. Genom Brytpunkten får de kunskaper och verktyg för att hantera sin vardag. Fotnot: Läs mer om Körgalan och Brytpunkten på www.se-manniskan.se. 17
ANNA I NDOLAGE del 2 Anna Berg från Botkyrka ska under fyra år arbeta som klinisk instruktör för sjuksköterkseeleverna i Ndolage i Tanzania. Ndolage Hospital ligger i det vackra höglandet väster om Victoriasjön. Sjukhuset ägs av Lutherska kyrkans i Tanzanias nordvästra stift och har 240 bäddar. Följ med Anna här i församlingsbladet när hon skriver om vardag och fest, om glädje och sorg, och om livet långt hemifrån. efter drygt två veckors tjatande på immigrationsmyndigheten i Dar-es- Salaam har jag nu äntligen fått mitt uppehålls- och arbetstillstånd! Detta innebär att jag nu helt kan ägna mig åt mitt arbete vid sjuksköterskeskolan, utan oro för att kontrollanter från immigrationsbyrån här ska dyka upp (man får ju inte jobba utan tillstånd!). Jag började med en rivstart (pga lärarbrist) och fick snabbt förbereda ett antal lektioner i grundläggande omvårdnad för de nya studenterna. Den klassen har utökats successivt och består nu av 53 studenter! Det har blivit en hel del intressanta diskussioner kring etik, empati och människors lika värde för inte kan väl en fattig tiggare vara lika mycket värd som en biskop eller?...visst är biskopen värd mycket mera än tiggaren? visst ska man behandla en sjuk biskop bättre, med bättre omvårdnad än en sjuk tiggare? asfalt här inte!) i området förvandlas snabbt till en hal, röd gegga. Trots detta är regnet en välsignelse! Innevånarna här i byn har börjat så på sina åkrar och hoppas på en god skörd, att regnet fortsätter i lagom mängd. Skörden är deras mat för nästa år och blir det en god skörd kan de sälja en del och få lite pengar till skolavgifter och annat. Slår skörden fel blir det katastrof. De flesta har inga marginaler alls, ingen buffert. Tyvärr fungerar det lilla internetcafeét dåligt sedan han som var ansvarig åkte till Uganda för att studera. Den nuvarande ansvarige jobbar heltid på sjukhuset, vilket innebär mkt oregelbundna öppettider. Man vet aldrig när det är öppet, och är det öppet vet man inte om datorerna fungerar. Så det är snigelpost som gäller. Många kramar från Anna. Ps. Jag ser fram emot att få höra hur ni har det där hemma. Jag vet att ni tycker att ni inte har något att skriva om, att allt är som vanligt men kom då ihåg postens gamla slogan Ett brev betyder så mycket. Man inser inte hur sann den är förrän man själv befinner sig mitt ute bland bananerna! Anna Berg, Ndolage School of Nursing P.O Box 34, KAMACHUMU, Kagera region, TANZANIA e-post:ndolage@hotmail.com I en kultur där respekten för överheten och titlar är så påtalad, är det långt ifrån självklart att båda bör behandlas lika och få samma goda vård. Här i Ndolage har regntiden börjat så smått, vilket i praktiken innebär: regn som vräker ner vissa dagar, åska (för ofta och för nära!), strömavbrott julstämning med levande ljus i inomhusdunklet och tyvärr, fotogenkök som osar, iskalla duschar mulna dagar pga solpanel som värmer vattnet (ingen sol - iskallt vatten), jordvägarna (ingen 18
...i korthet Dags att rösta. Nästa år är det dags för kyrkoval då medlemmarna i Svenska kyrkan är med och påverkar hur kyrkan ska styras. Foto: Jim Elfström/IKON Kyrkoval nästa år den 20 september 2009 är det kyrkoval. Genom valet har alla som tillhör Svenska kyrkan möjlighet att vara med och forma framtidens kyrka. Det är medlemmarna som väljer ledamöter till de styrande organen i Svenska kyrkan. Det är stort att få ett förtroende, att vara delaktig, att ta ansvar, att samarbeta och att få vara med och utveckla helheten i Svenska kyrkan. Ett sådant uppdrag får de människor vi väljer i kyrkovalet. Några ska ta ansvar lokalt i församlingen andra regionalt i stiftet eller på nationell nivå i Kyrkomötet. De som väljs kallas för förtroendevalda. Totalt sett är det cirka 40 000 personer som är förtroendevalda i Svenska kyrkan. Julinsamling till barn drabbade av klimatförändringarna Barn i utvecklingsländer drabbas hårdast av klimatförändringarna, trots att det är den rika världen som orsakat de största utsläppen. I världens fattigaste länder är mer än 40 procent av befolkningen under 15 år. Extremare väder med fler naturkatastrofer slår hårdast mot barnen. Värst drabbas barn som redan lever under svåra förhållanden i Afrika och Asien. Svenska kyrkan arbetar genom ett stor världsvitt nätverk för att hjälpa dessa drabbade barn. 1 advent startar Svenska kyrkans julinsamling till förmån för barn som drabbats av klimatförändringarna. Vill du stödja arbetet sänd en gåva till Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete, Bg 900-1223, Pg 90 0122-3. Du kan läsa mer om Svenska kyrkans internationella arbete på www. svenskakyrkan.se Fotnot: Hela världen är samlingsnamnet på Svenska kyrkan internationella arbetet som syftar till att utsatta människor ska få bättre och värdigare liv, överallt på jorden. Arbetet sker genom långsiktigt utvecklingssamarbete, katastrofhjälp och påverkansarbete tillsammans med partner i cirka 50 länder. Klimat och fred tema under globala veckan Kyrkornas globala vecka som arrangeras varje år syftar till att lyfta fram rättvisefrågor. Under årets vecka, 16-23 november, står klimatets konsekvenser för konflikter i världen i fokus. Två tredjedelar av världens befolkning lever i länder som löper hög risk för väpnad konflikt eller politisk instabilitet i spåren av ett förändrat klimat. Det visar en rapport som nyligen presenterats av Sida. Det tydligaste exemplet i dag är Sudan. Där har bristen på vatten lett till stridigheter och en av världens värsta humanitära katastrofer. Anders Wejryd, ärkebiskop och ordförande för Sveriges Kristna Råd som arrangerar globala veckan, framhåller att kyrkorna i Sverige genom att verka både lokalt och globalt utgör en stark kraft för förändring. Läs mer på www.skr.org/globalaveckan 19
Reikä taivaanka Olen huomannut, että vuodenajat herättävät ihmisissä erilaisia tunnetiloja. Syksy saa toiset hyvin aktiivisiksi ja toivorikkaiksi. Jotkut taas masentuvat, muistelevat mennyttä kesää suurena menetyksenä ja huokailevat lyhenevien päivien, pitenevien öiden ja kylmenevien ilmojen edessä. Mieleen saattaa hiipiä myös ajatus kuolemasta ja hautajaisista varsinkin, jos on itse menettänyt läheisensä syyskaudella. Mutta luonto ei suinkaan kuole syksyllä, vaan asettuu talvilepoon odottamaan uutta kevättä. Jään ja lumen alle kätkeytyy toivo ja lupaus uudesta keväästä ja kesästä. Mutta jos kuolema sisältää elämän siemenen, voi myös syksyssä ja talvessa nähdä iloa ja toivoa ylläpitäviä asioita. Iltojen 20 pimeneminen tuo eteemme kauniin näytelmän, tähtitaivaan. Jos kirkkaina iltoina pysähdymme ihailemaan tuota näytelmää, joudumme väistämättä ajattelemaan maailman suuruutta ja ihmeellisyyttä. Emme voi ymmärtää sitä kovinkaan hyvin omien ajatustemme varassa. Entisinä aikoina ihmiset ajattelivat, että tähdet ovat tyhjiä reikiä taivaankannessa. Niiden kautta ylhäällä oleva kirkkaus pääsee valaisemaan maailmaa. Ensi kuulemalta voi tuntua oudolta, että Raamattu kehottaa myös kristittyjä olemaan tähtinä. Apostoli Paavali kirjoittaa filippiläisille: Tehkää kaikki nurisematta ja empimättä, jotta olisitte moitteettomia ja puhtaita, nuhteettomia Jumalan lapsia tämän kieroutuneen ja turmeltuneen sukukunnan keskellä. Te loistatte kuin tähdet taivaalla, kun pidätte esillä elämän sanaa. Kesän valoisina öinä ei tähtiä voi nähdä, koska maailma on valoisa. Mutta Raama-