DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 21 december 2016

Relevanta dokument
NÄRVARANDE JUSTITIERÅD Stefan Lindskog, Gudmund Toijer (referent), Göran Lambertz, Svante O. Johansson och Lars Edlund

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 december 2015, George Karim, genom I. Aydin, advokat, och C. Hjorth, jur. kand.

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 11 september 2007 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 22 november 2007 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 21 november 2002 *

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2015 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 6 oktober 2005 *

DOMSTOLENS BESLUT (tredje avdelningen) den 27 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 13 juli 2017 * i

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

InfoCuria Domstolens rättspraxis

CHECKLISTA FÖR ANSÖKAN 1

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 6 april 2017 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 25 januari 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

InfoCuria Domstolens rättspraxis

Lag. om ändring av varumärkeslagen

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*

PATENTBESVÄRSRÄTTENS DOM

Svensk författningssamling

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 17 mars 2005 *

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *

PROTOKOLL , och Föredragning i Stockholm. FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE Referenten

BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om

DOM AV DEN MÅL 139/85 DOMSTOLENS DOM av den 3 juni 1986* I mål 139/85 har Raad van State i Haag till domstolen gett in en begäran om

EUROPEISKA UNIONEN EUROPAPARLAMENTET

DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *

DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 16 januari 2003 *

TILL ORDFORANDEN OCH LEDAMÖTERNA AV EUROPEISKA UNIONENS DOMSTOL SKRIFTLIGA SYNPUNKTER

Yttrande nr 2/2014. (i enlighet med artikel 336 i EUF-fördraget)

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 14 juli 2005 *

Varumärkesrätten och firmarätten i de svenska domstolarna under år Helena Östblom januari 2017

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 2 juni 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 8 november 2002,

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

RÄTTEN Hovrättsråden Ulrika Ihrfelt och Annika Malm samt tf. hovrättsassessorn Johan Holmquist, referent

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 18 oktober 2007 *

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 14 maj 2003,

Föredragning i Stockholm. RÄTTEN Hovrättslagmannen Peter Strömberg samt hovrättsråden Magnus Ulriksson och Annika Malm, referent

MIGRATIONSÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Det utvidgade skyddet för kända varumärken. IMK-seminarium 15 april 2015

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 1juli 2004 *

VIKTIGT RÄTTSLIGT MEDDELANDE: Informationen på denna webbplats omfattas av en ansvarsfriskrivning och ett meddelande om upphovsrätt.

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 27 oktober 2016 (*)

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 10 november 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 30 april 2004,

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

En översyn av EU:s varumärkessystem

Svensk författningssamling

DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i

M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2016:20

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 3 december 2001 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 30 september 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (tionde avdelningen) den 21 maj 2015 *

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 13 december 2005*

PROTOKOLL Föredragning i Stockholm

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna (industri och

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM


Mål C-298/00 P. Republiken Italien. Europeiska gemenskapernas kommission

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 juli 2005 *

sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna J. C. Bonichot (referent), A. Arabadjiev, S. Rodin och E.

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 april 2015 (*)

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 7 september 2006 *

Sloveniens regering, genom N. Pintar Gosenca, B. Jovin Hrastnik och A. Vran, samtliga i egenskap av ombud,

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 16 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 20 juni 2013 (*)

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985*

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 12 maj 2011 *

PRAKTISKA ANVISNINGAR TILL PARTERNA (Konsoliderad version * )

PATENTBESVÄRSRÄTTENS DOM

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS FÖRORDNING

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

DOM AV DEN MÅL C-124/05. DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 6 april 2006*

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Verkligt bruk av varumärken prövningen hos EUIPO IMK 5 oktober 2016

(EUT L 78, , s. 1) nr sida datum M1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015

PATENTBESVÄRSRÄTTENS DOM

Press och information. INFORMATION TILL PRESSEN nr 24/ mars 2009

DOMSTOLENS DOM den 4 juni 2002 *

Transkript:

Ch)\ HA EBroHElfCKHH CblO3 TRIBUNAL DE JLJSllCIA DE LA UNION EtJROPFA SOlJDN! nvua EVROPSKE IJNIE DEN EUROP..EISKE UNIONS DOMSTOL GERJOnSHOF DER EUROPÄlSCHEN UNION EUROOPA LlIDU KORUS 6JKAl:THPIO THl: EYP!llIAfKHl: EN!ll:ID: COURT OF JUSl1CE OF THE EUROPEAN UNION COUR DE JUSl1CE DE L'UNION EUROPEENNE CUIRT BHREITHlUNAIS AN AONTAIS EORPAIGH SUD EUROPSKE UNDE CORTE DI G1USTIZIA DELL'UNIONE EUROPEA LUXEMBOURG ElROPAS SAVIENfBAS TIESA auaoros St\1UNGOS TEJSINGUMO TEISMAS AZ EUROPAI UNIO BIROsAGA II,-QORTI TAL-GUSTI7.7JA TAIAJNJONI EWROPEA HOF VAN JlJSTmE VAN DE ElJROPESE UNIE TRYBUNAL SPRA WIEDLIWOSCI UNll EUROPEJSKIEJ TRIBUNAL DE JlJSTICA DA UNIÄO EUROPEIA CURl'EA DE JU!.'1TflE A UNIUNII EUROPENE SUDNY DVOR EUROPSKEJ UNJE SomSc.'E EVROPSKE UNUE ELJROOPAN ljnionin TUOMIOISl1JlN EUROPEISKA UNIONENS DOMSTOL DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) 1038562 den 21 december 2016 "Begäran om förhandsavgörande - EU-varumärke - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 9.1 b - Artikel 15.1 - Artikel 51.1 a - Omfattningen av innehavarens ensamrätt - Femårsperiod som följer efter registreringen" I mål C-654/15, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Högsta domstolen (Sverige) genom beslut av den 3 december 2015, som inkom till domstolen den 7 december 2015, i målet Länsförsäkringar AB mot MatekAlS, meddelar DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Ilesic (referent) samt domarna A. Prechal, A. Rosas, C. Toader och E. Jarasiunas, generaladvokat: M. Campos Sanchez- Bordona justitiesekreterare: A. Calot Escobar, * Rättegångsspråk: svenska.

DOM AV DEN 21.12.2016 - MÅL C-654/15 efter det skriftliga förfarandet, med beaktande av de yttranden som avgetts av: Matek AlS, genom S. Wenden och M. Yngner, advokater, Europeiska kommissionen, genom T. Scharf och K. Simonsson, båda 1 egenskap av ombud, med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande, följande Dom l Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 9.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om [EU-]varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1). 2 Begäran har framställts i ett mål mellan Länsförsäkringar AB och Matek AlS. Målet rör sistnämnda företags påstådda intrång i den ensamrätt som Länsförsäkringar har i sin egenskap av innehavare av ett EU-varumärke. Tillämpliga bestämmelser 3 I skäl 10 i förordning nr 207/2009 anges följande: "Det är endast berättigat att skydda [EU-]varumärken och att skydda äldre registrerade varumärken mot EU-varumärken i den utsträckning som dessa varumärken faktiskt används." 4 Artikel 9 i samma förordning har rubriken "Rättigheter som är knutna till ett [EU-]varumärke". Punkt l i den artikeln har följande lydelse: "Ett [EU-]varumärke ger innehavaren ensamrätt. Innehavaren har rätt att förhindra tredje man som inte har hans medgivande att i näringsverksamhet använda 2

LÄNS FÖRSÄKRINGAR b) ett tecken som är identiskt med eller liknar [EU-]varumärket om de varor eller tjänster som omfattas av varumärket är identiska med eller av liknande slag som dem som omfattas av tecknet, och detta kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket, " 5 Artikel 15 i nämnda förordning har rubriken "Bruk av [EU-]varumärken". I punkt l i den artikeln anges följande: "Om innehavaren av varumärket inte inom fem år efter registrering har gjort verkligt bruk av [EU-]varumärket i [unionen] för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett inom en period av fem. år i följd, ska [EU-]varumärket bli föremål för de sanktioner som bestäms i denna förordning, under förutsättning att det inte finns skälig grund för att [EU-]varumärket inte använts. " 6 Artikel 51 i samma förordning har rubriken "Grunder för upphävande". I den artikeln föreskrivs följande: "1. Efter ansökan till [Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)] eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkes intrång ska de rättigheter som tillhör en innehavare av ett [EU-]varumärke förklaras upphävda i följande fall: a) Om varumärket under en sammanhängande femårsperiod inte har varit i verkligt bruk i [unionen] för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och det inte finns skälig grund för att varumärket inte använts. Ingen kan dock göra gällande att innehavarens rättigheter till ett EU-varumärke upphävs, om verklig användning av varumärket har påbörjats eller återupptagits under tiden från utgången av femårsperioden till tidpunkten för ansökan eller genkäromålet. Användning som påbörjas eller återupptas inom en period av tre månader närmast före ansökan eller genkäromålet och som inleds tidigast vid den sammanhängande femårsperiodens utgång, under vilken användning inte förekommit, ska dock inte beaktas om förberedelserna för påbörjande eller återupptagande görs först efter det att innehavaren blivit medveten om att en ansökan eller ett genkäromål kan komma att inges. 3

DOM AV DEN 21.12.2016 - MÅL C-654/15 2. Om det finns grund för att upphäva rättigheterna endast för en del av de varor eller tjänster för vilka [EU-]varumärket är registrerat, ska innehavarens rättigheter förklaras upphävda endast för berörda varor eller tjänster." 7 Artikel 55.1 i förordning nr 207/2009 har rubriken "Rättsverkningar av upphävande och ogiltighet". I den artikeln anges följande: "1. I den utsträckning som innehavarens rättigheter helt eller delvis förklaras upphävda ska [EU-]varumärket anses ha förlorat de rättsverkningar som anges i denna förordning från dagen för ansökan om upphävande eller framställan av genkäromålet. På begäran aven av parterna kan det i beslutet fastställas den tidigare tidpunkt vid vilken grunden för upphävande inträffade." 8 Artikel 99 i nämnda förordning har rubriken "Giltighetspresumtion - Invändningar". I den artikeln föreskrivs följande: "1. Domstolarna för [EU-]varumärken ska anse ett [EU-]varumärke vara giltigt, om inte dess giltighet bestrids av svaranden genom ett genkäromål om upphävande eller om ogiltighetsförklaring. 3. I mål som avses i artikel 96 a och c kan en talan om upphävande eller ogiltighet av ett [EU-]varumärke som inte utgör ett genkäromål, tas upp i den mån svaranden hävdar att rättigheterna för innehavaren av [EU-]varumärket skulle kunna upphävas på grund av otillräcklig användning eller på grund av att [EU- ]varumärket skulle kunna förklaras ogiltigt på grund av svarandens äldre rättighet. " 9 Förordning nr 207/2009 har ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (ED) 2015/2424 av den 16 december 2015 (EUT L 341, 2015, s.21), som trädde i kraft den 23 mars 2016. 10 Enligt sistnämnda förordning ersätts artikel 99.3 i förordning nr 207/2009 med följande: "En sådan talan som avses i artikel 96 a och c, som avser upphävande av ett EUvarumärke och som inte utgör ett genkäromål kan tas upp i den mån svaranden hävdar att EU-varumärket skulle kunna upphävas på grund av bristande verkligt bruk vid den tidpunkt när talan om intrång väcktes." 4

LÄNSFÖRSÄKJUNGAR Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna 11 Länsförsäkringar driver verksamhet inom bank-, fond- och försäkringsområdet och innehar EU-figurmärke nr 005423116. Varumärket registrerades den 4 januari 2008, bland annat för tjänster i klasserna 36 och 37 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15juni 1957, med ändringar och tillägg (nedan kallad Niceöverenskommelsen). Registreringen avser i klass 36 bland annat fastighetsmäkleri, värdering av fastigheter, uthyrning av lägenheter och affärslokaler samt fastighetsförvaltning ochi klass 37 uppförande och anläggande av byggnationer, reparationer och underhåll samt installationstj änster. 12 Mateks huvudsakliga verksamhet består i att producera och montera trähus. Matek tog, inom ramen för denna verksamhet, sitt varumärke i bruk år 2007, och märket registrerades år 2009 för varuklass 19 i Niceöverenskommelsen. Nämnda klass omfattar "Konstruktionsmaterial, ej av metall; Styva rör, ej av metall [konstruktion]; Asfalt, tjära och bitumen; Flyttbara byggnader, ej av metall; Monument, ej av metall". 13 Länsförsäkringar anser att Mateks användning av det aktuella märket under åren 2008-2011 utgjorde intrång i den ensamrätt som tillkommer Länsförsäkringar genom det EU-varumärke som det är innehavare av. Länsförsäkringar väckte därför talan vid Stockholms tingsrätt med stöd av artikel 9.1 b i förordning nr 207/2009 och yrkade att Matek vid vite skulle förbjudas att i näringsverksamhet i Sverige använda kännetecken som liknar det varumärket. Stockholms tingsrätt biföll Länsförsäkringars talan. 14 Svea hovrätt ändrade tingsrättens dom. Hovrätten ansåg visserligen att det märke som Matek använde liknade det EU-varumärke som Länsförsäkringar låtit registrera. Vid en prövning av varu- och tjänsteslagslikheten menade dock hovrätten, till skillnad från Stockholms tingsrätt, att det är den verksamhet som faktiskt bedrivs av rättighetshavaren, och inte vad som omfattas av registreringen i formell mening, som ska tillmätas betydelse. Vid en helhetsbedömning fann hovrätten således att det inte fanns någon risk för förväxling i förevarande fall. 15 Länsförsäkringar överklagade denna dom till den hänskjutande domstolen, Högsta domstolen. Enligt överklagandet ska bedömningen av risken för förväxling, i den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning nr 207/2009, under fem år från registreringen av ett EU-varumärke utgå från just registreringen och inte från den faktiska användningen. 16 Enligt den hänskjutande domstolen följer det inte av EU-domstolens praxis vilken betydelse som ett EU-varumärkes registrering ska ges i förhållande till dess faktiska användning vid tillämpning av artikel 9.1 b i förordning nr 207/2009, i de fall där tredje man utan medgivande i näringsverksamhet använder ett kännetecken 5

DOM AV DEN 21.12.2016-MÅLC-654/15 som liknar ett sådant varumärke under den femårsperiod som följer efter registreringen. 17 Mot denna bakgrund beslutade Högsta domstolen att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen: "1) Har det någon betydelse för innehavarens ensamrätt att han under en tid som ligger inom fem år från registreringen inte har gjort verkligt bruk av [EU- ]varumärket i unionen för varor eller tjänster som registreringen omfattar? 2) Om svaret på fråga 1 är ja, under vilka förutsättningar och på vilket sätt inverkar förhållandet på ensamrätten?" Prövning av tolkningsfrågorna 18 Den hänskjutande domstolen har ställt dessa frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 9.1 b i förordning nr 207/2009 ska tolkas på så sätt att innehavaren av ett EU-varumärke, under den femårsperiod som följer efter registreringen av EU-varumärket, har rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar EUvarumärket med avseende på samtliga varor och tjänster som är identiska med eller av liknande slag som dem som registreringen av varumärket omfattar, om detta kan leda till förväxling hos allmänheten, utan att innehavaren behöver visa att varumärket varit i verkligt bruk för dessa varor eller tjänster. 19 Enligt Matek ska artikel 9.1 b i förordning nr 207/2009 endast tillämpas om EUvarumärket i fråga är i verkligt bruk. 20 Europeiska kommissionen däremot anser att det följer av nämnda bestämmelse, jämförd med artiklarna 15.1 och 51.1 a i förordningen, att den ensamrätt som tillkommer innehavaren under den femårsperiod som följer efter registreringen av varumärket omfattar samtliga varor och tjänster som registreringen avser, oavsett om varumärket har varit eller inte har varit i verkligt bruk i unionen för dessa varor eller tjänster. När den tidsperioden har löpt ut ankommer det enligt kommissionen på svaranden i ett mål om varumärkesintrång att med stöd av artikel 99.3 i förordningen göra gällande att rättigheterna för innehavaren av EUvarumärket kan upphävas på grund av otillräcklig användning av nämnda varumärke. 21 Det följer av de handlingar som ingetts till EU-domstolen att den hänskjutande domstolen bland annat har ställts inför frågan om bedömningen av varu- och tjänsteslagslikheten, och således av om det föreligger risk för förväxling i den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning nr 207/2009, under den femårsperiod 6

LÄNS FÖRSÄKRINGAR som följer efter registreringen av ett EU-varumärke ska göras med beaktande av samtliga varor och tjänster som varumärket har registrerats för, eller tvärtom uteslutande på grundval av de varor och tjänster med avseende på vilka innehavarens varumärke redan varit i verkligt bruk. 22 Enligt artike19.l b i förordning nr 207/2009 får innehavaren av ett EU-varumärke förhindra tredje man som inte har hans medgivande att i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar EU-varumärket om de varor eller tjänster som omfattas av varumärket är identiska med eller av liknande slag som dem som omfattas av tecknet, och detta kan leda till förväxling hos allmänheten. 23 Denna bestämmelse innehåller inte några preciseringar beträffande det bruk av EU-varumärket som krävs från innehavarens sida för att vederbörande ska kunna åberopa den erisamrätt som är knuten till EU-varumärket. Däremot föreskrivs i artikel 15.1 i förordning nr 207/2009 att om innehavaren av varumärket inte inom fem år efter registrering har gjort verkligt bruk av EU-varumärket i unionen för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd, ska EU-varumärket bli föremål för de sanktioner som bestäms i den förordningen, under förutsättning att det inte finns skälig grund för att EU-varumärket inte använts. 24 I detta avseende föreskrivs i artikel 51.1 a i förordning nr 207/2009 att efter ansökan till EUIPO eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång ska vid sådana förhållanden de rättigheter som tillkommer en innehavare av ett EU-varumärke förklaras upphävda, om de förutsättningar som anges i den artikeln är uppfyllda. I artikel 51.2 i den förordningen preciseras att om det finns grund för att upphäva rättigheterna endast för en del av de varor eller tjänster för vilka EU-varumärket är registrerat, ska innehavarens rättigheter förklaras upphävda endast för berörda varor eller tjänster. 25 Genom att i artiklarna l5.l och 5l.l a i förordning nr 207/2009 föreskriva att EUvarumärket upphävs om verkligt bruk inte förekommit under en femårsperiod, avsåg unionslagstiftaren, såsom följer av skäl 10 i nämnda förordning, att som villkor för skyddet av de rättigheter som är knutna till EU-varumärken kräva att dessa varumärken faktiskt används. Skälet till att detta villkor införts är att det inte kan anses vara motiverat att ett varumärke som inte används utgör ett hinder för konkurrensen genom att begränsa vilka kännetecken som kan registreras av andra såsom varumärken samt genom att frånta konkurrenterna möjligheten att använda ett identiskt eller ett liknande kännetecken vid saluföringen av varor eller tjänster på den inre marknaden vilka är identiska med eller av liknande slag som dem som skyddas av varumärket i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2012, Leno Merken, C-149/ll, EU:C:20l2:8l6, punkt 32, och av den 26 september 2013, Centrotherm Systemtechnik/harmoniseringskontoret och centrotherm Clean Solutions, C-610/11 P, EU:C:20l3:593, punkt 54). 7

DOM AV DEN 21.12.2016 - MAL C-654/15 26 Det följer av ordalydelsen i och syftet med artiklarna 15.1, 51.1 a och 51.2 i förordning nr 207/2009 att till dess att fristen på fem år efter registreringen av EUvarumärket har löpt ut, så kan innehavarens rättigheter inte upphävas vare sig för en del av de varor eller tjänster för vilka EU-varumärket är registrerat eller för samtliga dessa varor eller tjänster. Genom dessa bestämmelser ges innehavaren således möjlighet att under en tidsperiod börja göra verkligt bruk av sitt varumärke - en tidsperiod under vilken vederbörande kan åberopa ensamrätt till varumärket med stöd av artikel 9.1 i nämnda förordning för samtliga varor och tjänster utan att behöva visa att varumärket varit i verkligt bruk. 27 I syfte att, i enlighet med artikel 9.1 b i nämnda förordning, fastställa om den påstådda intrångsgörarens varor eller tjänster är identiska med eller av liknande slag som de varor eller tjänster som omfattas av EU-varumärket, ska det, under den femårsperiod som följer efter registreringen av EU-varumärket, således göras en bedömning av omfattningen av den ensamrätt som följer enligt den bestämmelsen med avseende på de varor och tjänster som registreringen av varumärket omfattar, och inte i förhållande till innehavarens eventuella användning av varumärket under den tidsperioden. 28 Efter det att fristen på fem år efter registreringen av EU-varumärket har löpt ut kan omfattningen av nämnda ensamrätt visserligen påverkas av den omständigheten att det på grundval av ett genkäromål eller en invändning i sak som framställts av tredje man i ett mål om varumärkes intrång konstateras att innehavaren i det skedet ännu inte börjat göra verkligt bruk av sitt varumärke för en del av de varor eller tjänster eller för samtliga varor eller tjänster som registreringen av varumärket omfattar. EU-domstolen konstaterar emellertid att det inte följer av beslutet om hänskjutande att så skulle vara fallet i det nationella målet eller att den hänskjutande domstolen har efterfrågat ett klargörande i detta avseende. 29 Av det anförda följer att frågorna ska besvaras enligt följande. Artikel 9.1 b i förordning nr 207/2009, j ämförd med artiklarna 15.1 och 51.1 a i samma förordning, ska tolkas på så sätt att under den femårsperiod som följer efter registreringen av ett EU-varumärke, har innehavaren av detta varumärke rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar EU-varumärket med avseende på samtliga varor och tjänster som är identiska med eller av liknande slag som dem som registreringen av varumärket omfattar, om detta kan leda till förväxling hos allmänheten, utan att denne behöver visa att varumärket varit i verkligt bruk för dessa varor eller tjänster. Rättegångskostnader 30 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att 8

LÄNSFÖRSÄKRINGAR besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla. Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: Artikel 9.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om [EU-]varumärken, jämförd med artiklarna 15.1 och 51.1 a i samma förordning, ska tolkas på så sätt att under den femårsperiod som foljer efter registreringen av ett EU-varumärke, har innehavaren av detta varumärke rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar EU-varumärket med avseende på samtliga varor och tjänster som är identiska med eller av liknande slag som dem som registreringen av varumärket omfattar, om detta kan leda till förväxling hos allmänheten, utan att denne behöver visa att varumärket varit i verkligt bruk för dessa varor eller tj änster. Ilesic Prechal Rosas Toader Jarasiänas Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 21 december 2016. A. Calot Escobar K. Lenaerts Justitiesekreterare Kopians ~' originalet intygas, l.uemburgden 21. 12. 2016 Ailrjlls,.-;e_1