Festligt &färgstarkt

no 7 2010 Upphandlarens vardag SIDORNA 8 9 Wargen kommer i julstämning SIDAN 15 Han lämnade krigets Afghanistan SIDAN 16 Foto: ANDERS ALM Festligt &färgstarkt Landstingets verkliga veteraner i rampljuset SIDORNA 3 5

ET VAR BARA några meter kvar till landstingshuset när kvinnan satte upp handen, hejdade mig och beskäftigt frågade: Och var har du cykelhjälmen då? Ja, vad svarar man på det? Just där och då absolut ingenting. Jag blev alltför paff. Det var en av de första dagarna på mitt nya jobb och såhär i efterhand, två år senare, kan jag erkänna att jag funderade över vad som väntade på min arbetsplats. Vilka krav skulle ställas på renlevnad och skyddsutrustning? Skulle någon ha åsikter om jag ätit en rostad formfranska med otillbörligt högt GI-värde på morgonen? Lyckligtvis kom farhågorna på skam. 2 Varför vi gör som vi gör, inte som vi borde UNDER VÅREN 2011 blir Sverige först i världen med nationella riktlinjer för hur hälso- och sjukvården ska arbeta för att förhindra sjukdom. Det handlar bland annat om att förmå människor att ändra sina levnadsvanor börja motionera, sluta överkonsumera alkohol, lägga undan cigaretterna och skippa chipsen. Och visst är det bra att det förebyggande folkhälsoarbetet tas på största allvar; det finns ingen annan väg för att klara den framtida vården. Ändå undrar jag om inte alla vid det här laget känner till att det är farligt att röka? Att fettvalkar runt magen inte är lämpligt ur hälsosynpunkt? Att vi måste röra på oss för att må bra? Att cykelhjälmen kan rädda liv! DÄRFÖR VORE DET effektivt att samtidigt gå in för att hitta och ta del av forskning som fokuserar på varför vi gör som vi gör, inte som vi borde göra. Jag tror att det behövs mer kunskap på olika nivåer för att framgångsrikt få oss norrbottningar att ändra våra riskbeteenden. Själv använder jag fortfarande inte cykelhjälm, trots att jag är väl medveten om att det vore bra. Jag ställer gärna upp i en studie om någon psykolog eller hjärnforskare är intresserad FÖR TVÅ ÅR SEDAN tog jag alltså över som redaktör här på Landstingstidningen. Sedan dess har jag blivit varse olika mekanismer i en stor organisation, lärt mig att möten inte alltid är av ondo och haft förmånen att få träffa djupt engagerade människor inom olika områden. Det känns som en lovande början. I ÅRETS SISTA nummer berättar vi om den stora festen på Pite havsbad. I år har 132 medarbetare uppnått 25 års anställning. Under 2010 har dessutom 230 personer gått i pension. Jag känner respekt för den samlade erfarenhet som landstingets jubilarer besitter. I det sammanhanget är mina två år inte mycket att hänga i julgranen. God jul, alla läsare! ULRIKA ENGLUND, redaktör Redaktör: Ulrika Englund 0920 284364 070 32 55 750 Ansvarig utgivare: Lars Tyskling Grafisk form: Tor-Arne Moe, Moe Media AB Besöksadress: Norrbottens läns landstings kansli, Robertsviksgatan 7, Luleå Postadress: Landstingstidningen, NLL 971 89 Luleå E-post: ulrika.englund @nll.se Upplaga: 12 500 ex. Teknisk produktion: Tryck i Norrbotten AB, Luleå Detta nummer är presslagt 9 december 2010 Årgång 39 Innehållet i Landstingstidningen får gärna citeras om källan anges. Nästa nummer utkommer 12 feb 2011 Norrbottens läns landsting, NLL, har till huvuduppgift att erbjuda länets omkring 249 000 invånare hälso- och sjukvård samt tandvård, och arbetar dessutom med regional utveckling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer. NLL bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 33 vårdcentraler, 26 tandvårdskliniker och 4 tandvårdsannex. Landstinget är en av länets största arbetsgivare med drygt 7 100 anställda. Bland dessa finns cirka 710 läkare och 2 600 sjuksköterskor. 565 personer arbetar med tandvård, 130 med undervisning, 330 med driftservice och 940 med administration. Svänggänget på Stadsviken Det svänger om Stadsvikens sångkör, Ladysingers med Håkan. I kväll Ladysingers utan Håkan. Kören sjunger och dansar. När Guantanamera framförs är det nära att taket lyfter. Kören värmer upp sina röster med jaja, jaja, jaja och sedan sträcker sångarna på sig. De simmar framåt, bakåt, utan att röra en fena, livligt påhejade av Monica Åslund, erfaren körledare för bland annat Luleås internationella kör. Att torsdagarna med kören på Stadsvikens vårdcentral har blivit en rolig kväll är lätt att förstå. Det lyser om damerna som rör sig taktfast över golvet medan de sjunger Blinka lilla stjärna med rr rr rr r, rr rr rr r och därefter samma övning med ljuden m och o. Artikulationsövningarna med snabba tempoökningar i sångerna följs av en melodikavalkad med varierande sånger som framförs i kanon, förstärkta med beskrivande rörelser. En av dem är Uti Östersjöns mörka djup simmar lilla sillen. Han är så sjuk. I vår införs 1177 som nytt telefonnummer för den som vill ha råd om vård. Samtidigt ökar personalstyrkan på jourcentralen från tolv till drygt tjugo rådgivningssjuksköterskor på kvällar, nätter och helger. I de flesta andra landsting har 1177 redan lanserats och tagits i bruk nu är det Norrbottens tur att få ett enda telefonnummer till primärvården, oavsett tid på dygnet. Den som ringer 1177 under dagtid kommer automatiskt till den vårdcentral man tillhör, utifrån det personnummer man knappar in. Det gäller även de som listat sig vid en privat vårdcentral. Övrig tid går alla samtal till jourcentralen i Luleå, vars personal sitter i anslutning till Stadsvikens vårdcentral. Han har flunsan som han fått under isen. Sjuksköterskan Maria Erixon, sångerska och gitarrist i gruppen Swinging Doors och utsedd till Årets blueskvinna 2010 av föreningen Svartön blues, initierade körsången. Hon berättar i en paus att personalens uppsättning 2007 av Doktor Knock blev startskottet för Kulturföreningen Stadsviken. Teaterföreställningen sattes upp på Lillan i Luleå efter en höst av repetitioner. Många ville se vad läkarna, sjuksköterskorna och de andra från vårdcentralen skulle åstadkomma på scenen. Alla biljetter gick åt och teatergruppen gav extra föreställningar. Genom kulturen växer man som grupp, konstaterar Maria Erixon. 1177 det nya numret till alla vårdcentraler Samtliga av primärvårdens sjuksköterskor som ger råd via telefonen ska få utbildning. Kvaliteten höjs i och med att 1177:s rådgivningsstöd på webben ska användas, vilket säkrar att råden blir korrekta och enhetliga samt att ingen aspekt glöms bort, säger Rose-Marie Näslund, projektledare för införandet av 1177. Vid jourcentralen jobbar i dag sex rådgivningssjuksköterskor på kvällar och tre på nätter. När telefonnumret 1177 införs behövs tolv under kvällstid och sex personer nattetid för att klara servicen. Nattdistriktssköterskorna ska även i fortsättningen vara tre till antalet. Får den centraliserade rådgivningen till följd att tjänster försvinner från vårdcentraler på andra håll i länet? Nej, det tror vi inte. På mindre För några år sedan satte personalen vid Stadsvikens vårdcentral upp en bejublad teaterföreställning. Nu har de startat en kör. Från vänster Cecilia Hansson, Maria Karlsson, Annelie Turunen Omberg, Marianne Zetterström, Maria Erixon och Kristina Nilsson. Foto: ANDERS ALM Hon var den som tog kontakt med Monica Åslund. Hennes kollegor var inte svårflörtade och i september samlades kören för första gången. Under hela hösten har glada arbetskamrater sjungit varje torsdagskväll. Kören består av tolv kvinnor och en man, Håkan Renström. Det har varit en sådan positiv upplevelse att sjunga tillsammans. Redan nu har vi beslutat att i mars nästa år hålla en konsert på Lillan. Eller kanske två, säger Maria Erixon. Monica Åslund lämnar pianot för ett tag och stegar fram till kören som ska få lära sig att röra sig till Mon señore. Med lite träning lyckas alla fötter hitta takten och stegen. Att någonting positivt händer med människor som sjunger i kör är uppenbart. Kvinnorna i kören bjuder på sig själva. De blygs inte att dansa, sjunga och visa hur kul de har tillsammans. Min dotter har märkt att jag blivit gladare sedan jag började sjunga, säger en av körmedlemmarna. Andra i gruppen vittnar om liknande positiva upplevelser. Med inlevelse stämmer de avslutningsvis upp i en romantisk, liten visa i kanon, Den gången i regnet som iskallt rann ner för min kind. Ute biter kölden var kind och Ladysingers skyndar sig hukande över snön. Om en vecka ska de sjunga Guantanamera med sån kraft att taket på jobbet lyfter igen. BARBRO LINDBERGH vårdcentraler utgör rådgivningen ofta en liten del av en tjänst, säger Rose- Marie Näslund. Den nya organisationen innebär att akutmottagningarna vid länets sjukhus inte längre ska ge råd via telefon. Jourcentralen svarar redan för rådgivning åt akuten vid Sunderby sjukhus. Personalen vid akutmottagningarna är glada över att slippa telefonrådgivningen. Men behövs det kan vi alltid koppla patienten dit. Den som behöver vård ska naturligtvis få det, säger Gunilla Lindgren, enhetschef för jourcentralen. Redan under december ska nya 1177.se igång, rådgivning på webben riktad till patienter, anhöriga och andra intresserade. Informationen är densamma som den sjuksköterskorna baserar sina råd på. ULRIKA ENGLUND

TEMA Landstingets veteraner 2010 Division Medicinska specialiteter tågar mot matsalen och den stora jubileumsfesten. Foto: ANDERS ALM Årets jubilarer trogna medarbetare med 25 år i landstinget och pensionärer hyllades med blommor, fanfarer, tal, god mat och en fartfylld underhållning Välkommen till festen! J ubileumsfesten hölls även i år på Pite havsbad. Gästerna kom med tåg, buss och bil från olika platser i länet. Många långväga jubilarer övernattade på hotellet och kunde se fram mot en god hotellfrukost innan hemresan till Kiruna, Gällivare eller andra orter i länet. Varmt välkommen till den här högtidsstunden, hälsade landstingsdirektören Elisabeth Holmgren alla gäster. Jag hoppas att alla ska få en trevlig, trivsam och innehållsrik kväll. Kvällens konferencier Helena Jönsson dirigerade gästernas intåg till festsalen, division för division, under kungliga trumpetfanfarer och kluriga presentationer: Divisionen med de glada munvinklarna division Folktandvård. Divisionen som ser under skalet division Vuxenpsykiatri. Divisionen som genomskådar oss division Diagnostik och så vidare tills alla gäster tågat in och tagit plats. Norrbottens läns landsting är en stor organisation med cirka 7 000 medarbetare. Verksamheterna har en stor betydelse för samhället. Det är inte så ofta vi har möjlighet att träffas och därför är det värdefullt att vi som i kväll får samlas och lyfta fram de värdefulla insatser som görs, sade Elisabeth Holmgren. Hon uttryckte sin glädje över alla dem som gjort sig förtjänta av en hejdundrande fest. I år var 235 jubilarer på plats för Inger-Anna Pohjanen, logopeden, Kalix sjukhus, och Dagny Harila, Iva, Sunderby sjukhus, ser fram emot friheten som pensionärer. att fira. Totalt i hela landstinget har i år 132 medarbetare arbetat 25 år sammanlagt uppgår deras arbetsinsats till 3 300 år. 230 pensionärer har arbetat i sammanlagt 7 330 år. Det är ni som burit oss fram till den sjukvård vi har i dag, sa Elisabeth Holmgren och tittade ut över den stora festsalen där majoriteten vid borden var kvinnor. Inför jubileumsfesten hade hon räknat ut att alla jubilarers sammanlagda arbetstid var 10 630 år hittills. 47 av dessa har Gunnel Engelmark, division Opererande specialiteter, arbetat innan hon i år gick i pension. Det tyckte landstingsdirektören var värt att uppmärksamma lite extra med en stor applåd. Gunnel Engelmark har all rätt att kalla sig veteran och det är inte utan att hennes divisionschef Hans Rönnqvist kände sig stolt över att ha den ärade medarbetaren som bordsdam (se även artikel på nästa uppslag). FÖRRÄTT: Renstekscheescake med lingonvinaigrette och plocksallad VARMRÄTTSBUFFÉ: Fläskytterfilé med whiskeysås Kycklingfilé med tomat- och basilikasås Sotade laxkuber med aioli Ugnsrostade rotsaker DESSERT: Kladdkaka med grädde och bär, kaffe FESTEN FORTSÄTTER PÅ NÄSTA SIDA 3

TEMA Landstingets veteraner 2010 Caroline Jönssons och Gregor Michajs schlagerkavalkad av kända sånger var imponerande. Vilka röster! Fortsättning från sidan 3 Thyra Johansson, opererande specialiteter, har en lite annorlunda bakgrund till sin resa fram till pensionen. Jag började arbeta på Garnisonssjukhuset i Boden utan vare sig utbildning eller lön. Jag hade blivit lovad en anställning men tyckte att jag kunde för lite för att kunna ta betalt. Därför jobbade jag gratis några dagar. Jag kunde ju ingenting, berättar hon. Första natten lärde hon sig att ta blodtryck och svara på ringningar från patienterna. Andra natten blev hon ensam på avdelningen därför att övrig personal åkt iväg för att ta hjälpa till vid en trafikolycka där många människor skadats. Thyras arbete den natten bestod i att ta hand om tre nyopererade farbröder. Det gick bra det med. Hon fick tre nätters introduktion på kirurgen. Sedan blev hon springvikarie som sjukvårdsbiträde och slutade i år efter 44 år i landstingets tjänst som undersköterska vid Sunderby sjukhus. Nu när jag är pensionär kan jag fiska så mycket jag vill. Och när jag inte fiskar kan jag sticka stumpor, säger hon och skrattar gott. Tyra minns hur eländigt hon tyckte det var när hon skulle sluta på akutmottagningen i Boden för att flytta till nybyggda Sunderby sjukhus. Jag hade inte behövt vara tveksam inför flytten. Den gick väldigt bra och jag har trivts med mitt arbete och med dem jag jobbat med på Sunderby sjukhus. Rutinerade Helena Jönsson, som tre år i rad åtagit sig uppdraget att göra årets stora fest till en oförglömlig kväll, kryssade fram mellan borden för att ställa frågor till jubilarerna som bjöd på sig själva och berättade roliga episoder ur sitt yrkesliv. I folkvimlet träffade hon Gunhild Svonni, pensionär som kvällen till ära klätt sig i sin samedräkt. Hon har arbetat 45 år på Kiruna sjukhus kirurgavdelning. Helena Jönsson hämtade sin utvalda gäst som följde med upp på scenen. Publiken beundrade Gunhilds samedräkt i rött, gult, grönt och blått och applåderade henne för lång och trogen tjänst. Kvällen fortsatte med festlig stämning, med ett samtalsbrus som då och då avbröts för underhållning. Under kvällen stod artisterna Caroline Jönsson och Gregor Michaj för skön sång och musik, inslag som varvades med estradpoeten Solja Krapus tänkvärda monologer. I år fick gästerna njuta av en trerätters middag. Till förrätt serverades en renstekscheesecake med lingonvinaigrette och plocksallad. Till huvudrätt en buffé: fläskytterfilé med whiskeysås, kycklingfilé med tomat- och basilikasås, sotade laxkuber med aioli samt ugnsrostade rotsaker. Desserten, kladdkaka med grädde och bär, avnjöts andäktigt. Underbart gott. BARBRO LINDBERGH Kvällens hedersgäst var Gunnel Engelmark, den festdeltagare som med sina 47 år jobbat längst tid i landstinget. Göta Pantzare, till vänster, går i pension efter 46 tjänsteår. Foto: ANDERS ALM Gunnel - längst anställd av alla Festmåltiden var en njutning i tre steg: förrätt, varmrätt och efterrätt. Och som sig bör avrundades middagen med riktigt gott kaffe. 4 Med sina 47 år i landstinget var Gunnel Engelmark den på jubileumsfesten som varit längst anställd av alla. Jag var helt oförberedd när mitt namn ropades upp, säger hon. Det har gått några dagar sedan festen på Pite havsbad när Landstingstidningen ringer upp Gunnel Engelmark i Malmberget. Hon har just bakat halvmånar, en klassisk kaka med sylt mellan och florsocker och strössel ovanpå. I år, som nybliven pensionär, har hon gott om tid för bakning och andra julförberedelser. Hon har dessutom fått mer tid för sina barnbarn Matilda, tre år, Tobias fyra år, och Hannes, snart 8 år. Det är roligt med barnbarnen. Jag har sagt att jag kommer och sköter när som helst, ja föräldrarna får ringa mitt i natten om det behövs! Gunnel Engelmark växte upp i Juoksengi och utbildade sig till sjukvårdsbiträde under ett år i Kalix. Hennes första jobb var på vårdcentralen i Övertorneå, där hon stannade ett halvår. I juni 1963 anställdes hon vid Gällivare lasarett. Efter tre månader på röntgen kom hon till den arbetsplats där hon sedan stannade i 47 år akutmottagningen. Så småningom utbildade hon sig även till undersköterska. Jag har trivts jättebra på jobbet och har aldrig haft en tanke på att byta. Arbetskamraterna, patienterna allt har varit bra, summerar hon och berättar att det aldrig känts motigt att börja jobba igen efter semestern. I Gällivare träffade hon sin blivande make, Tage Engelmark. De bosatte sig i villan i Malmberget och fick med tiden två barn, Ulrika och Mikael. Tidigare hände det att Gunnel tog bilen till jobbet, men de senaste 25 åren har det hört till ovanligheterna. I stället har hon varje dag, i ur och skur, färdats de fem kilometrarna mellan bostaden och sjukhuset genom att gå, ibland med stavar i händerna, cykla eller ta sparken. Det har varit ett sätt att hålla sig i form. Dessutom känner man sig pigg. Nu när jag gått i pension kommer jag att fortsätta gå promenader, åka skidor och ta cykelturer, säger hon och låter glad. Men trots att hon är tillfreds med sin nya tillvaro där det finns mer fri tid att disponera, jobbade hon kvar efter att hon fyllt 65 år. Jag har trivts så bra och ville arbeta i två år till. När jag fyllde 67 kände jag att nu räcker det, nu har jag gjort mitt. Det är en omställning att gå i pension när man jobbat hela sitt liv, men på ett sätt är det skönt också. När Gunnel Engelmark tänker tillbaka på sina år inom vården är det bara en negativ känsla hon kommer på saknaden efter gamla arbetskamrater som slutat jobba före henne. Själv tycker hon att festen blev en fin avslutning på hennes eget, långa yrkesliv, trots att hon inte alls var beredd på uppmärksamheten med blommor och tal. Jag hade roligt på festen, allt var så bra ordnat. Jag är nöjd. ULRIKA ENGLUND FOTNOT: Ulf Överlind, Piteå, har även han varit anställd 47 år i landstinget, men kunde inte närvara vid jubileumsfesten. Ulf har jobbat som skötare inom vuxenpsykiatrins öppenvård, de senaste åren vid Affektiva mottagningen (tidigare enhet C).

25-årsjubilarer Thyra Johansson började på Garnisonssjukhuset i Boden 1966 utan utbildning och utan lön. Jubilarer från division Kultur och utbildning trivdes i glada kamraters lag. Barbro Alatalo (längst till vänster) ska ägna pensionen till mer och bättre golf och långa promenader med sin golden retriever. Anders Lindman, distriktsläkare vid Bergnäsets vårdcentral, går i pension, men arbetar ett år till innan flyttlasset går till Umeå. Jubileumsvärdarna Carina Rönnbäck, Eva-Britt Sundgren, Carin Fors, Birgitta Johansson, Monika Öhman, Agneta Spaton Norqvist, Annie Berglund, Stina Hortlund och Inga-Britt Åkerlund tog emot folkets jubel som tack för en lyckad fest. Deltagarna från division Folktandvård, divisionen med de glada munvinklarna, hade en festlig och trivsam kväll. LANDSTINGS- DIREKTÖRENS STAB Anna-Greta Öberg DIVISION KULTUR OCH UTBILDNING Catharina Mackonen Åsa Skogqvist Bo Wiberg Lars Winsa Agneta Öström DIVISION FOLKTANDVÅRD Maarit Alatalo Berit Eriksson Ann-Katrin Juto-Tillberg Renee Jäger Yvonne Jönsson Pensionärer LANDSTINGS- DIREKTÖRENS STAB Torbjörn Degerman Hans Ekelund Gunnel Gustafsson Lars Holmgren Rita Keil Karin Liljestrand Gunhild Sandberg DIVISION KULTUR OCH UTBILDNING Barbro Alatalo Irene Larsson Karin Lundmark Kerstin Nilsson Kerstin Wallin Torsten Wikström DIVISION FOLKTANDVÅRD Kersti Burström Aina Dahlgren-Flodin Maj-Britt Isaksson Eva Lång Gunilla Nilsson Irené Nilsson Maj Nordgren Ulla Persson Karin Salo Gunnel Salomonsson Martin Sandberg Ulla Sundesten Marianne Wiklund Lars Överby DIVISION PRIMÄRVÅRD Karin Aspholm Ingrid Bengtsson Ove Bengtsson Solveig Bergman Marianne Blind Anita Engström Bo Eriksson Irene Eriksson Ulla Eriksson Harriet Gardebjörk Anja Gustafsson Marita Hannlöv-Talo Birgitta Hedberg Öydis Högström Elisabet Persson Eva Turdell-Wikström Erik Stålberg Ingegerd Öhberg DIVISION PRIMÄRVÅRD Lennart Berggren Margareta Bergkvist Marja-Leena Brännmark Staffan Brännmark Eva Englund Kristina Gunnari Monica Hinz Ywonne Hoff Nordin Marja Holm Maria Holmqvist-Ek Anita Johansson Anna-Lena Johansson Kaarina Karlberg Elsy Isaksson Kristina Isacsson Birger Joutsen Birgitta Johansson Ingrid Johansson Margith Johansson Cetty Jonsson Gunnel Karlsson Maj-Britt Keinström Sara Kero Thorulf Laestadius Rigmor Laestander Birgitta Lantto Birgit Larsson Yvonne Larsson Harriet Lefvert Karin Liljergren Anders Lindman Susanne Lindström Allis Lundkvist Margit Lundström Birgit Mella Kerstin Mongs Gun Mosesson Karin Myrin Ruth Nilsson-Ranta Agneta Nordvall Iris Nylund Inger Pahlén Lilian Pettersson Gunnar Persson Britt Sjölin-Israelsson Heidemarie Sjöström Heddy Stridsman Margareta Sundberg Monica Sundelin-Lundgren Doris Wallin Ulla-Lena Vinberg DIVISION OPERERANDE SPECIALITETER Gulli Aava Helena Andersson Ritwa Andersson Monica Eköf Vanja Berg Vivanne Blomqvist Inger Enbom Gunnel Engelmark Martha Eriksson Paula Eriksson Richard Carlsson Karin Lindfors Anette Lindström Birgitta Lundberg Marie Luona Åsa Mattsson Ronnie Mukka Björn Olsson Lennart Niva Catharina Nordin Tom Nyberg Gun Segerlund Ann-Christin Stenman Maj-Britt Svonni Kristina Unnes Ann-Sofie Wettainen Birgitta Öberg-Gotthold Asta Öhman Carina Öhman Lars-Erik Öhman Eva Öhström-Holmqvist DIVISION OPERERANDE SPECIALITETER Anders G Axelsson Susanne Bergman Tea Bergström Mariette Brännström Maria Fogelvik Lars Fors Birgitte Gullstrand Iris Hedlund Gun-Britt Hjälm Christelle Jakobsson Maria Klarin Anders Lundberg Yvonne Lundberg Christina Lundqvist Hans-Erik Malkan Anne Melin Carina Nilsson Maria Grönlund Britt-Inger Hagström Maj-Britt Holma Gunilla Ilic-Sundström Bengt Invall Britt-Marie Jatko Agneta Jarblad Bertih Johansson Ella-Maja Johansson Thyra Johansson Kerstin Jonsson Gun Karlsson Riitta Karlsson Ulla Carlsson Ulla Karlström Birgit Larsson Britt-Marie Lindström Gunilla Lundin Inger Lundbäck Anita Lundström Lisbeth Markström Christina Nilsson Lennart Nilsson Majvor Nilsson Karin Palmhed Rut Palovaara Göta Pantzare Elvira Ella Strandelin Gunnel Sarri Inga Sturk Barbro Sundström Gunhild Svonni-Jannok Lena Uusitalo Ulla Öhman Majbritt Önnervall DIVISION MEDICINSKA SPECIALITETER Margaretha Albiin Bo Almunger Eva Bergdahl Ambjörn Berglund Margaretha Bergman Anita Bergvall Mats Bjerner Margaretha Blind Ulf Bolsöy Monika Bäckman Saidy Ek Elisabeth Eklund Gudrun Ferden Martalena Forslund Madeleine Nilsson Karin Norin Lise-Lotte Olsson Leif Pejok Agneta Rapp Barbro Sundström Conny Sällström Inger Torikka Ingela M Turdell-Persson Bo Wall Jeanette Wiklund Gerd V Wikström DIVISION MEDICINSKA SPECIALITETER Ingemar Backman Susanne Berggren Timo Erikoinen Birgit Eriksson-Widlund Kerstin Eslund Britt-Inger Holmbom Eva-Mari Isaksson Lars Jacobsson Ulla Jarlbring Britt Johansson Karin Johansson Ann-Kathrin Jonsson Katriina Jordan Sinikka Korkala Pia Krutrök Astrid Lindberg Ingrid Lindberg Elisabeth Lundgren Gun Lundström Birgith Lövgren Sara Mannesson Anders Nilsson Carola Nyström-Modig Lena Sahlin Mona-Lis Sundling Susanne Westling Eeva-Kaisa Forss Eva Frånberg Greta Gunnarsson Maj-Britt Hackzell Dagny Harila Eva Hjärtström Berit Johansson Doris Johansson Yvonne Johansson Christin Carlsson Pirjo Kitti Margaretha Kurak Inger Larsson Marianne Larsson Agneta Lundberg Martina Lundmyr Kenneth Lång Rut Mella Gerd Nilsson Margaretha Nilsson Siv Nordmark Eva Nordvall Ulla Noppa Valborg Palmgren Ritva Pantzare Anita Persson Anna-Maria Persson Birgitta Pettersson Doris Pettersson Lisbeth Pettersson Barbro Pohjanen Inger-Anna Pohjanen Elisabeth Riihiaho Anna Robertsson Elsie Rosenberg Marianne Selberg Anna-Lena Skogman Britt-Marie Stenlund Vivan Söderholm Margit Tossavainen Karin Vesterberg Eva Westman Linné Gudrun Åström Inez Öhlund Nanny Öryd DIVISION VUXENPSYKIATRI Anna-Greta Eriksson Gudrun Eriksson Ingrid Eriksson Olof Hammarbäck Mari-Helen Willberg-Nilsson DIVISION VUXENPSYKIATRI Lars Eriksson Ros-Marie Holmberg Britta Larsson Ros-Marie Larsson Jan R Lundh Helena Rhodin DIVISION DIAGNOSTIK Solveig Andersson Terttu Komulainen Maria S Lindvall Britt-Marie Lundgren Kjell Mäkitalo Håkan Olovsson Renita Selbom Ann-Louise Svedberg-Lindqvist Christina Tjärner DIVISION SERVICE Barbro Granberg Annika Hahne Agneta Isaksson Anneli Johansson Monika Lindmark Fredrik Lundman Monika Morin Rose-Marie Nilsson Ingrid Åhlund DIVISION LÄNSTEKNIK Dan Gustavsson Christina Renlund Kjell Stenberg Siv Johansson Bo Jönsson Eva Karlsson Annika Kurkkio Britta Larsson Gullan Lassi Lilian Lindberg Toini Linna Elsy Lundström Ulla-Maj Nord Anna-Lena Nyman Sven Nyman Kristina Nyström Vanja Persson Eva Renström Jan Segerstedt Christina Sundberg Siv Sundbakk Nils Sundberg Inga-Britt Wahlström Ulf Överlind DIVISION DIAGNOSTIK ANN-BRITT ERIKSSON Eva Berg Britt-Marie Josefsson Per Sten Jörgensen Barbro Lundström Britt-Marie Snell Viola Stridsman Siri Utsi DIVISION SERVICE Anita Johansson Elvy Johansson Ingrid Johansson Anita Lindgren Birgitta Lundström Inger Lundström Anita Marklund Barbro Niska Karin Renlund Hilkka Uusi-Hakala Britt-Inger Ömlam DIVISION LÄNSTEKNIK Toiwo Armus Roland Selberg 5

Hallå där 6 Forskning i landstinget Pál Bordás, överläkare vid mammografisektionen, Sunderby sjukhus, deltar i ett internationellt forskningsprojekt där en studie visar att graviditet kan ge ett skydd mot bröstcancer. Hans doktorsavhandling om effektiviteten av mammografihälsokontrollen i Norrland blev dessutom klar i oktober i år. Foto: MARIA ÅSÉN Ung & gravid då minskar risken för bröstcancer Graviditet kan ge skydd mot bröstcancer. Det visar ett forskningsprojekt där Pál Bordás, överläkare på mammografisektionen vid Sunderby sjukhus, deltar. Att skaffa flera barn, helst i relativt unga år, kan förebygga bröstcancer, säger han. Forskningsprojektet är ett samarbete mellan forskargrupper ledda av medicine doktor Pál Bordás samt professorerna Per Lenner från Umeå universitet, Paolo Toniolo från New York University och José Russo från Fox Chase Cancer Center i Philadelphia, USA. Det började med att Per Lenner kontaktade Pál Bordás 2007. Eftersom vi har en så väl fungerande mammografiverksamhet i Norrbotten fick vi förtroendet att rekrytera frivilliga försökspersoner till studien. Vi delade ut informationsblad när kvinnorna kom på hälsokontroller med mammografi. Vi annonserade också i lokaltidningarna och fick oväntat stor respons, berättar Pál Bordás. Totalt har 250 kvinnor mellan 50 och 69 år från Norrbotten ingått i studien. Ingen av dem har haft cellförändringar i brösten eller någon annan form av cancer. Till skillnad från många andra forskningsprojekt om bröstcancer har fokus den här gången varit på friska kvinnor. De har fått besvara många frågor om graviditet, tidpunkt för första och sista mens, hormonbehandlingar, rökning, alkohol och andra sjukdomar. Sedan har de lämnat ett vävnadsprov från bröstet samt saliv- och blodprov. Från vävnadsprovet har man kunnat få fram en genkarta över arvsmassan. Hittills har forskarna funnit 305 gener som uttrycker sig olika beroende på om kvinnorna varit gravida eller inte. Resultatet är häpnadsväckande entydigt. Generna visade nedsatt funktion hos kvinnor som aldrig varit gravida och ökad funktion hos dem som hade fött barn. Generna spelar en roll i de mekanismer som står bakom utmognaden av mjölkkörtel- Kvinnor som aldrig varit gravida har en grön genkarta, medan de som har fött barn har en röd. vävnaden i bröstet, vilket är en förutsättning för ökad motståndskraft mot cancerframkallande ämnen, säger Pál Bordás. Nästa steg är att ta vävnadsprover från yngre kvinnor mellan 35 och 45 år och se om deras genkarta påverkas av barnafödande på samma sätt som hos de äldre. Vid forskningscentret i Philadelphia har det tidigare gjorts djurförsök som visar att råttor som injiceras med graviditetshormonet humant koriongonadotropin, hcg, får ett skydd mot bröstcancer. Hormonet börjar bildas i moderkakan så fort en kvinna blir gravid. Men det gäller att graviditeten varar tillräckligt länge för att hcghalten ska påverka mjölkkörtelcellerna i bröstet. Ett tidigt missfall lämnar alltså inte något varaktigt spår. En fullgången graviditet i unga år kan däremot ge skydd mot bröstcancer. En kvinna bör föda sitt första barn i 25-årsåldern för att få maximalt skydd. Förmodligen är det också positivt att föda så många barn som möjligt vad gäller utmognaden av mjölkkörtelvävnaden. Egentligen är det här ingen ny kunskap. Redan på medeltiden sa man att bröstcancer var nunnornas, alltså barnlösa kvinnors, sjukdom. Men hur kommer det sig att många kvinnor som har fött barn får bröstcancer? Det här en väldigt komplex sjukdom som beror på många inre och yttre faktorer, till exempel ålder för första och sista mens, ålder vid barnafödande, antal barn, amning, levnadsstil och matvanor. Det finns också cancerframkallande kemiska och fysiska ämnen i miljön runt omkring oss. Bara mellan fem och tio procent av alla fall beror på ärftlighet, det vill säga kända cancerframkallande genförändringar som kan fortplantas mellan familjemedlemmar. Bröstcancer är i dag den vanligaste cancerformen bland kvinnor i västvärlden och svarar för cirka 30 procent av all cancer hos dem. Varje år får cirka 7 000 kvinnor i Sverige diagnosen och cirka 1 500 kvinnor dör av sjukdomen. Nu tror forskarna att hcg kan påverka bröstets mjölkkörtelvävnad så att den blir resistent mot cancerframkallande ämnen. I framtiden kan det innebära att kvinnor som riskerar att drabbas av sjukdomen kan behandlas med preparat som gör samma verkan som graviditetshormonet. Pál Bordás tycker att det skulle vara intressant att genomföra en klinisk studie för att se om en sådan behandling ger någon effekt. I dag används hcg inom kvinnosjukvården vid olika sjukdomstillstånd, men inte för att förebygga bröstcancer. Vi har kunnat se en tydlig skillnad i genkartan mellan kvinnorna i 50 till 69 års ålder som har fött barn och de som inte har gjort det. Om den här kunskapen i förlängningen kan bidra till att färre kvinnor drabbas av bröstcancer känns det verkligen som om projektet har lett till något meningsfullt, säger han. ANN-KATRIN ÖHMAN Redan på medeltiden sa man att bröstcancer var nunnornas, alltså barnlösa kvinnors, sjukdom. Bo Westerlund. Efter drygt åtta år som divisionschef för Primärvård har du blivit chef för den nya enhet som ska beställa primärvård av både landstingsdrivna och privata vårdcentraler. Känns det som om du bytt sida? Nej, jag har tidigare brunnit för att skapa bra primärvård och det fortsätter jag med. Jag kommer att jobba långsiktigt med strategiska frågor som påverkar primärvården på ett grundläggande sätt. Vilken blir den främsta uppgiften? Beställarenheten utformar beställningen och följer upp att den följs: att vårdcentralerna levererar det innehåll som anges i kravspecifikationen. Går det att skapa ett vårdvalssystem som är konkurrensneutralt fullt ut? Det är vår absoluta vision. Det är bra att landstinget i Norrbotten skiljer på drift och beställning. Det är också ett av Konkurrensverkets krav. Vad blir den största utmaningen? Att multisjuka och andra svårt sjuka får den vård de ska ha, samtidigt som det förebyggande folkhälsoarbetet anpassas till de nationella riktlinjerna. Patienterna i mittfåran klarar sig alltid, men det gäller att åstadkomma ett ersättningssystem som gör det intressant att även fokusera på ytterligheterna. Gör vårdvalsreformen vården bättre eller sämre? Primärvårdens uppdrag blir tydligare i det här systemet, vilket kan vara en fördel. Hittills har nära 60 000 norrbottningar gjort ett aktivt val och listat sig vid en vårdcentral. Är du nöjd med siffran? Nej, jag skulle vilja att den var högre. Att göra ett aktivt val är ett tecken på att man är medveten om vilket system som gäller. Sammanlagt har 13 525 personer listat sig vid de tre privata vårdcentralerna Hermelinen i Luleå och Cederkliniken och Björnen i Piteå, vilket är cirka sex procent av befolkningen. Vad säger den siffran? Den är låg jämfört med riket i övrigt. I Västernorrland har exempelvis 30 procent listat sig vid en privat vårdcentral och i Västmanland har mellan 40 och 50 procent valt ett privat alternativ. I början av nästa år öppnar Hermelinen en klinik i Boden, Åkerbäret. Vill du se fler privata vårdcentraler i Norrbotten? Jag varken kan eller vill ha några synpunkter på driftsformen. Det viktiga är att vi får till en bra primärvård. Vi ska bygga upp ett konkurrensneutralt system utifrån det får aktörerna själva bedöma om de ska växa eller krympa. ULRIKA ENGLUND Färre klamydiafall tack vare influensan Under perioden november 2009 till juli 2010 minskade det månatliga insjuknandet i klamydia i Norrbotten med 37 procent jämfört med perioden januari 2008 till oktober 2009. Den mest sannolika förklaringen är att antalet sociala kontakter bland unga minskade på grund av den då aktuella svininfluensan A(H1N1). Den slutsatsen kommer smittskyddsläkaren Anders Österlund fram till i en ny studie, efter att ha studerat antalet besökare på den största nattklubben i Luleå. Enligt honom finns det ett klart samband mellan den pandemiska influensan, det minskade antalet klamydiafall och de minskade nattklubbsbesöken, skriver Dagens Medicin. NR 6 DECEMBER 2010

Om väntetiderna blir för långa bryter landstinget mot lagen. Sedan den första juli i år är vårdgarantin inskriven i hälsooch sjukvårdslagen. Det ställer högre krav på oss, säger Annika Lindman, skötare och administratör vid vuxenpsykiatrin. Annika Lindman och sekreterare Vanja Larsson har arbetat mycket med att komma till rätta med väntetiderna vid vuxenpsykiatrin. För tre år sedan började de sitt städarbete med att gå igenom alla väntelistorna i Vas. Vi upptäckte att många stod i kö fast de redan hade fått komma på besök, berättar Vanja Larsson. Nu har de också infört nya rutiner. När de ser att en patient har väntat i 50 dagar slår de larm till enhetschefen för den berörda närpsykiatrimottagningen. För att ha koll på läkarnas tider bokar Annika Lindman in alla deras besök. Övriga professioner, det vill säga skötare, sjuksköterskor, psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter och sjukgymnaster, sköter själva sin tidsbokning. Det finns alltid någon som kan ta emot patienten för ett första besök inom tre månader. Sedan förankrar den som har träffat patienten ärendet med överläkare för beslut om behandling eller utredning, säger hon. Nya rutiner ett sätt att klara vårdgarantin Vårdgarantin innebär att patienter ska kunna få kontakt med primärvården samma dag som de söker vård och få tid hos läkare inom sju dagar. Efter remiss eller en egen vårdbegäran ska de få komma till den specialiserade vården inom 90 dagar. Behandling ska sedan ske inom 90 dagar efter att en läkare fattat ett beslut om det. Om vårdgarantin inte kan hållas ska patienter erbjudas vård i ett annat landsting. Det är viktigt att informera patienterna om deras rättigheter och det ansvaret ligger på all vårdpersonal, säger landstingets väntelistsamordnare Sara Engström. I Norrbotten har respektive mottagning ansvar för att boka tider någon annanstans och kostnaderna för att skicka patienterna belastar den berörda divisionen. Patienterna ska i första hand skickas till de närmaste landstingen i norra regionen. Men i praktiken har det nästan uteslutande varit privata vårdgivare i Stockholmsregionen som har haft utrymme att ta emot dem. De som avböjer vård i ett fakta Sara Engström, utredare vid Hälsooch sjukvårdsenheten. Vårdgarantin Den nuvarande formen av vårdgaranti har funnits sedan den 1 november 2005 och var från början en frivillig överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting. Nu är den upphöjd till lag. För att få del av regeringens årliga kömiljard krävs att landstinget klarar av att erbjuda minst 80 procent av patienterna ett första besök till specialist inom 90 dagar. Lika stor andel av patienterna måste få behandling i planerad specialiserad vård inom tre månader. Då får man vara med och dela på 900 miljoner kronor. Om landstinget når en nivå där minst 90 procent av patienterna kommer till den specialiserade vården och lika många får behandling inom 90 dagar, får man vara med och dela på ytterligare 100 miljoner kronor. För Norrbottens del handlar det maximalt om cirka 28 miljoner kronor varje år, vilket också blev utdelningen förra året. Källa: Sara Engström, NLL annat landsting får stå kvar i kö i Norrbotten. Vad händer om patienterna tackar nej till en erbjuden tid? Om de blir erbjuden en tid i en kallelse har de alltid rätt att omboka den eftersom de själva inte har kunnat vara med och påverka den. Om de däremot vill ändra en överenskommen tid måste de informeras om när en ny tid kan erbjudas. Om den inte ligger inom vårdgarantitiden blir de informerade om konsekvenserna de kan inte kräva att få åka utanför länet för vård, säger Sara Engström. Återbesök omfattas inte av vårdgarantin. Sara Engström har exempelvis blivit kontaktad av patienter som vill göra gastrisk bypass (fetmaoperation). Rutinen är att det första besöket består av en gruppinformation med läkare, sjuksköterskor och dietister. Men sedan kan det dröja innan de får komma på återbesök till en läkare för ett enskilt samtal och bedömning och det är först från den tidpunkten som väntetiden till operation räknas. Vanja Larsson och Annika Lindman har jobbat mycket med att hålla vårdgarantin inom vuxenpsykiatrin. Foto: MARIA ÅSÉN Utredningar och undersökningar ingår inte heller i vårdgarantin. Till exempel kan patienterna få vänta länge på en undersökning och läkaren kanske inte kan fatta något beslut om behandling förrän den är gjord. Därför uppstår det ändå väntetider för patienterna, säger hon. Måluppfyllelsen för den årliga kömiljarden (se faktaruta) räknas på ett genomsnitt för hela landstinget. Det finns enskilda kliniker som just nu inte klarar av målet när det gäller ett förstabesök, däribland hjärt- och lungsjukvården. Bäst i klassen är barn- och ungdomspsykiatrin. Dit får alla patienter komma inom tre månader. Även vuxenpsykiatrin ligger bra till. Jag tror inte att vi kommer att behöva skicka någon till ett annat landsting. Däremot måste vi samarbeta mer inom länet mellan Sunderbyn, Gällivare och Piteå, säger Annika Lindman. ANN-KATRIN ÖHMAN Ygge skrider till verket efter konstpaus Henrik Ygge tar över som ansvarig för landstingets konstverksamhet. Han gör det med många idéer och hoppas på engagemang både från personal och allmänhet. Min önskan är att så många som möjligt ska tycka till om vilken konst som köps in och vad den ska användas till, säger han. NR 6 DECEMBER 2010 Efter 18 år som ansvarig för landstingets konst har Torsten Wikström gått i pension. Inom landstinget är det en legendarisk person som nu får möjlighet att på heltid bland annat ägna sig åt sitt eget konstnärliga skapande. Som Torstens efterträdare kommer Henrik Ygge, 42 år, att ha ansvar för inköp, restaurering och placering av konsten. Ygge tror att konstverksamheten i landstinget kan breddas. Landstingets konst kan handla om både arbetsmiljö för personalen, kultur och hälsa samt en dokumentation av samtidskonsten. Men jag kan också tänka mig att konstnärer kan få uppdrag att arbeta i hela miljöer, som väntrum och andra offentliga lokaler inom landstinget, säger han. Sammanlagt finns omkring 10 000 konstverk i landstingets ägo. Under normala år avsätts ungefär 500 000 kronor för inköp av konst. Under hösten har det varit en paus i inköpen eftersom Henrik Ygge har fått i uppdrag att uppdatera inköpspolicyn, utreda vad som ska göras med den konst som inte används i dag samt fundera på hur landstinget bättre ska nå ut med sin konstsamling till allmänheten. Jag kan tänka mig pedagogiska projekt i skolorna där elever besöker landstingets verksamheter i länet för att lära sig mer om konsten. Ett annat sätt att nå ut är att arbeta med digitala konstutställningar på landstingets hemsida. Till sist hoppas han att både personal och allmänhet ska höra av sig med egna synpunkter om landstingets konstverksamhet. KJELL ÖBERG FOTNOT: Årets inköp av landstingets konst finns utställd i landstingshusets entré till 5 januari 2011. Dessutom finns verken i digital form på museets hemsida, www.norrbottensmuseum.se Henrik Ygge har tagit över ansvaret för landstingets konst. Här hänger han Skör last av konstnären Karin EE von Törne Haern, ett av verken som visas i landstingshusets entré. Foto: KJELL ÖBERG 7

Min ARBETSDAG 15.06 Foto: ANDERS ALM 08.14 08.55 Mikael Westerlund Ålder: 53. Bor: Degerbäcken, Boden. Familj: Sambo. Yrke: Upphandlare. Bakgrund: Född och uppvuxen i Örnsköldsvik. Naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Utbildade sig först till undersköterska, sedan sjuksköterska med intensivvård som specialitet. Har arbetat på dåvarande Karolinska sjukhusets thoraxklinik samt i Örnsköldsvik, Lycksele och vid Kiruna sjukhus. Gick över till en administrativ tjänst med ansvar för försörjningsdelen samt datasystemen i Kiruna sjukvårdsområde i slutet av 1980-talet. Där satt han också i sjukhusledningen. Efter en större omorganisation 2001 upphörde tjänsten och han blev erbjuden en tjänst som upphandlare. Fördelar med yrket: Fritt, man styr och ställer som man vill. Det är rörligt och man träffar folk. Lärorikt. Nackdelar: Tidspressen och prestationskrav från både leverantörer och verksamhet. Nödvändiga egenskaper: Social kompetens, ledaregenskaper och intresse av att lära sig nya saker. Man måste ständigt uppdatera sig för att hänga med i exempelvis lagändringar, nya domstolsutslag och nya utvärderingsmetoder. En heldag med landstingets upphandlare: Fullt fokus på bör och skall 09.46 Mikael Westerlund arbetade inom intensivvården och hade svårt att se sig själv i ett sådant krävande jobb fram till pensionen. Att han skulle sluta som upphandlare hade han ingen aning om, men det är ett jobb han trivs utmärkt med. Jag har nytta både av mitt intresse för siffror, mitt datakunnande och mina erfarenheter från vården. ikael Westerlund startar sin arbetsdag på kontoret i Boden kvart i åtta på morgonen. Han hinner ringa några samtal innan han och inköparen Mikael Olofsson sätter sig i bilen och kör till landstingshuset i Luleå. I entrén sammanstrålar de med de övriga i arbetsgruppen May- Britt Johnsen, inköpare, och Monica Eriksson, röntgensjuksköterska vid Sunderbyn sjukhus. Monica Öjemalm, röntgensjuksköterska vid Gällivare sjukhus, har blivit försenad på tåget från Gällivare och dyker upp en halvtimme efter de andra. Med var sin kaffe- eller tekopp tar de hissen upp till plan fyra där de bokat ett konferensrum. Det är fjärde mötet de har tillsammans och i dag hoppas de bli färdiga. Upphandlingen som de arbetar med gäller förbrukningsmaterial till röntgenmottagningarna. Röntgensjuksköterskorna finns med som representanter från verksamheten. Tanken är att vi ska ha samma förbrukningsmaterial på alla röntgenmottagningar. Då blir det lättare för personalen om de hoppar in och jobbar på något annat ställe, säger Monica Öjemalm. Mikael Westerlunds uppgift är att styra, bolla idéer och komma med förslag för att hjälpa arbetsgruppen att få fram ett så optimalt underlag som möjligt. Vad de ska ägna dagen åt är kravspecifikationen beskrivningen av produkterna de vill beställa. Förutom att de anger önskade storlekar, längder och diametrar på de olika föremålen skriver de vilka skall-krav och bör-krav som ska uppfyllas. För att kontrollera att produkterna uppfyller kraven har de möjlighet att begära att få testa dem, men då måste de på förhand ange exakt vad det är som ska testas. Katetrar, biopsiinstrument, koaxialnålar, kopplingsstycken, uppdukningsset och så vidare allt ska gås igenom och specificeras in i minsta detalj. Totalt har de cirka 160 poster och 28 sidor att gå igenom. De börjar med den första posten som är en biopsipistol ett instrument som används vid provtagning på vävnader i kroppens organ. En viktig egenskap hos biopsipistolen, som de diskuterade redan vid förra träffen, är att nålspetsen inte ger artefakter i bilden. Det betyder att spetsen inte ska störa röntgenbilden. 09.31 Finns det biopsipistoler som inte ger artefakter? frågar Mikael Westerlund. Ja, det är olika, säger Monica Öjemalm. Röntgensjuksköterskorna har flera önskemål när det gäller biopsipistolen. Den måste ha en bra slagkraft och en bra slaglängd, så att den tar ut ett lagom stort preparat ur organet. Och så ska skaftet på instrumentet inte vara för tungt, så att nålen vajar då man släpper instrumentet eftersom det då finns risk för att läget ändras. Utöver det vill de bland annat att det ska finnas markeringar på nålen så att de kan se hur djupt den ligger och att den ska kunna ställas in för två slaglängder. 10.37 Gruppen bestämmer att de måste få möjlighet att testa de modeller som finns på marknaden för att kontrollera att de uppfyller de bör-krav som de har satt upp. Samtidigt inser de att det kan vara svårt att testa slaglängden på ett rättvist sätt, eftersom vävnaderna skiljer sig från patient till patient. Att testa olika biopsipistoler på samma patient vore inte etiskt rätt. Leverantörerna vill inte själva lämna ut några uppgifter om slagkraften med hänvisning till att det är en företagshemlighet. Och även om de gjorde det skulle det vara omöjligt att kontrollera att de räknat ut värdena på samma sätt. Det här är Lagen om offentlig upphandling i ett nötskal. Subjektivt tyckande tar lagen ingen hänsyn till. Värden ska vara mätbara och på slagkraften finns det inga självklara värden, säger Mikael Westerlund. Diskussionen fortsätter och klockan tickar. Till sist bestämmer de sig för att inte nämna något om slagkraften i kravspecifikationen. Efter en ungefär 45 minuter börjar de bli klara med kravspecifikationen för biopsipistolen. Då har de 159 poster kvar att gå igenom. Monica Öjemalm och Monica Eriksson sticker inte under stol med att det vore skönt att bara fortsätta använda de produkter de redan har, särskilt om de fungerar bra. Även om man har en produkt som man är nöjd med måste man byta den efter tre år. Det är frustrerande, säger Monica Eriksson.

Mikael Westerlunds arbetsdag 08:14 Ringer till verksamhetschefen på Länsteknik för att diskutera den förnyade konkurrensutsättningen av bärbara och stationära datorer. Innan han ger sig iväg till dagens möte hinner han med ytterligare något samtal. 08:55 I dag ska han köra till landstingshuset i Luleå för att träffa en av sina upphandlingsgrupper. Resor är vanliga inslag i jobbet. 09:31 I landstingshusets entré sammanstrålar Mikael Westerlund med Monica Eriksson, röntgensjuksköterska, Mikael Olofsson, inköpare, och May-Britt Johnsen, också inköpare. 09:46 Slår igång datorn, loggar in i datasystemet och kör igång OH-kanonen, så att alla kan följa med i hur han formulerar det han skriver. 10:37 Att göra en kravspecifikation kräver mycket eftertanke. Mikael Westerlund är van vid att leda arbetet med upphandlingsgrupperna, men också han måste tänka till för att det ska bli så bra som möjligt och vara i överensstämmelse med Lagen om offentlig upphandling, LOU. 12:31 May-Britt Johnsen och Monica Eriksson slår upp en pärm för att kontrollera en uppgift rörande förbrukningsmaterial till röntgen. 13:57 Upphandlingsgruppen fördjupar sig i hur de ska formulera kravspecifikationen till dränagekatetern. 15:06 En timme återstår av dagens möte och deltagarna i upphandlingsgruppen börjar bli rejält trötta. Själv håller jag mig pigg eftersom jag får sitta och skriva hela tiden, säger Mikael Westerlund. 16:04 Återvänder till Boden tillsammans med inköparen Mikael Olofsson. Under bilresorna brukar de småprata med varandra gärna om hur det gått under jakten. 12.31 fakta 13.57 En upphandling kan ta ett år En upphandling kan ta från två månader upp till ett år. Den inleds alltid med att någon i verksamheten i landstinget tar initiativ till ett inköp av varor eller tjänster. Därefter skapas oftast en styrgrupp och alltid en arbetsgrupp där både upphandlare och representanter från verksamheten ingår. Arbetsgruppen undersöker marknaden och börjar sedan arbeta med kravspecifikationen. När den är klar sätter upphandlaren ut en annons på landstingets hemsida och på en webbaserad annonsplats som kallas Allego. Efter att anbudssvaret kommit in görs en utvärdering och till sist tas beslut om att anta en eller flera leverantörer. Leverantörerna har därefter tio dagar på sig att överklaga anbudsbeslutet till förvaltningsdomstol innan avtalet kan skrivas under. Det här är Lagen om offentlig upphandling i ett nötskal. Subjektivt tyckande tar lagen ingen hänsyn till. Det är just sådana saker som LOU inte tar hänsyn till, säger Mikael Westerlund. Dels ska lagen skydda leverantörerna, så att alla får samma chans att bli upphandlade. Dels skulle det aldrig bli någon priskonkurrens om man hela tiden använde samma leverantör. När det finns produkter på marknaden som skiljer sig i storlek det kan handla om någon millimeter hit eller dit måste de också ta hänsyn till det i storleksangivelsen, så att alla får chans att lämna anbud. Strax före tolv går de ner och äter en snabb lunch, sedan fortsätter de på samma sätt med post efter post. Någon har lagt ut en hög med karameller på bordet som de äter för att höja blodsockret. I kaffepausen ett par timmar senare diskuterar de vinprovning innan Mikael Westerlund återför samtalsämnet till kravspecifikationen igen. Det finns elva upphandlare i landstinget, två är stationerade i Luleå och resten i Boden. Mikael Westerlunds specialområden är datorer och datasystem, sjukvårdsprodukter, telefoni och röntgenutrustning. Han reser ofta ut och träffar upphandlingsgrupperna, men ibland räcker det med webbkonferenser. Det gäller särskilt vid regionupphandlingar. Just nu genomför han en regionupphandling av röntgenkontrastmedel tillsammans med Västernorrland, Jämtland och Västerbotten. Mikael Westerlund minns en läkare som sa att upphandling bara är en massa administrativt tjafs. Men de flesta förstår nog att det måste göras. Själv tror han på LOU, annars skulle han inte kunna jobba som upphandlare. Men också han kan tycka att det är en ganska otympligt process och att det inte alltid leder till att landstinget får de allra bästa priserna. Jag kan ju aldrig vid en stor upphandling göra som privata företag, gå in och börja förhandla om priset med en enskild leverantör. Dessutom, om man har man missat någon detalj i kravspecifikationen och upphandlingen är färdig, är det bara att gilla läget tills kontraktet har löpt ut. Det skymmer utanför och deltagarna börjar bli ordentligt trötta. Ju mer jobb vi lägger ner på den här delen, desto lättare blir det sedan i utvärderingsfasen, säger Mikael Westerlund uppmuntrande. Själv ser han lika pigg och alert ut som i morse. 16.04 Det är lättast för mig att hålla mig skärpt, jag sitter ju och skriver hela tiden. När klockan börjar närma sig fyra och det är dags för Monica Öjemalm att gå till tåget har de fortfarande bara kommit till sidan 22 av 28. Men de sista sidorna är lite enklare, så dem ska de nog klara på en webbkonferens, tror Mikael Westerlund. Han har full förståelse för att många tycker att mötena kan bli långdragna. De flesta är ju vana att jobba med patienter hela dagarna, inte att sitta sex timmar i möte. Trots det tycker han oftast att de brukar ha trevligt ihop under tiden, och det brukar bli en hel del skratt. Det är ju lite grann min uppgift att lätta upp stämningen. ULRIKA VALLGÅRDA

Vården på väggen Vårdcentralen satsar på att synas En fasadutsmyckning bestående av ett 30-tal fotografier ska lyfta fram och förstärka Örnäsets vårdcentrals betydelse. Vårdcentralen är ett bultande hjärta mitt i samhället, en plats man kommer till vid olika tillfällen under livet. Därför har jag valt att ha patienterna i fokus, säger Boris Ersson, fotograf och filmare. Idén att smycka vårdcentralens entré med stora fotografier fick Boris Ersson hemma vid middagsbordet i våras. Hans hustru Kerstin Rönnblom, läkare vid vårdcentralen, hade bjudit hem några kollegor på fisksoppa. Boris följde samtalet som bland annat handlade om den nya konkurrenssituation som vårdvalet fört med sig. Under middagen började han tänka på vad vårdcentralen egentligen står för. Jag ser den som ett hjärta av vård, omsorg och mänskliga kontakter som betyder mycket för de boende i stadsdelen. Men trots det är den ganska osynlig utåt. Det var där idén till den konstnärliga utsmyckningen föddes, berättar han. Vårdcentralens ledning nappade direkt på förslaget, likaså primärvårdens ledning. Nyligen godkände stadsarkitekten bygglovsansökan. Alla tre etapper har fått klartecken: Runt huvudingången sätts tolv stora fotografier upp som berättar om det som finns innanför väggarna. Tanken är att flytta vårdcentralens insida till utsidan av huset och bland annat visa möten mellan patienter och vårdpersonal. Boris Ersson har fotograferat en gravid kvinna och ett nyfött barn, en dam som fyllt 100 år och flera andra i åldrarna däremellan. Etapp två gäller fasaden som vetter mot parkeringen. Där finns fotografier från vårdcentralen vid sidan av bilder på patienter i deras egna miljöer: i bostaden, i järnverket och på en isbrytare, för att nämna tre platser. På den tredje väggen återfinns motiv på människor i det offentliga rummet, exempelvis barn på en skolgård och karlar på en parkbänk. Redan före jul ska de första bilderna vara på plats, hoppas Boris Ersson. De trycks på stora aluminiumplåtar som limmas upp. Jag har varit noga med att respektera patienternas integritet och har valt bilderna med omsorg. Men det går att byta ut en bild, exempelvis om någon dör och de anhöriga inte vill att den ska sitta kvar. Marianne Norlund är verksamhetschef på vårdcentralen. Hon ser utsmyckningen som ett sätt att synliggöra personalens arbete. De solkiga fasadplåtarna vid Ör näsets vårdcentrals entré får ett nytt utseende. Så här ser förslaget för etapp ett ut. (Bilden är ett montage). Foto: BORIS ERSSON Det kan leda till att vi börjar reflektera över vilken betydelse vårt arbete har i samhället. Dessutom visar bilderna vad vi gör och vad vi står för: kontinuitet, erfarenhet och kompetens, säger hon. För Boris Erssons del har projektet inneburit en chans att lyfta fram en vårdcentral som han känner starkt för. Genom Kerstins jobb har jag varit gift med vårdcentralen i 30 år! Jag vet vilken insats personalen gör och hur mycket de bryr sig om sina patienter, säger han. Marianne Norlund, verksamhetschef, ser fotografierna som ett sätt att berätta vad Örnäsets vårdcentral står för. Boris Ersson konstaterar att hans idé kom i rätt tid, responsen har varit positiv. En av dem som fotograferats är Harriet Henderson, som drabbats av cancer i flera omgångar och dessutom opererat hjärtat. Boris Ersson har bland annat varit med när hon bjuder personalen på tårta och när hon åker till en badplats och simmar. Läkaren frågade om jag ville vara med i ett bildprojekt och jag svarade ja, varför inte. Och det har varit jättekul! Jag har inget emot att bilderna sätts upp, så länge de fyller en funktion, säger hon. Harriet Henderson har arbetat vid Örnäsets, Hertsöns och Bergnäsets vårdcentraler som sjukvårdsbiträde och telefonist fram till sin pension. Under årens lopp har hon också fått en hel del hjälp vid just Örnäsets vårdcentral. I dag är vårdcentralen något av en livlina för henne här får hon prover tagna och möts med värme och respekt. Jag har haft samma husläkare under alla år. För mig står vårdcentralen för trygghet, säger hon. ULRIKA ENGLUND FOTNOT: Det finns även planer på att göra en utställning av fotografierna för visning på olika håll i länet. Harriet Henderson, 71 år, är en av fem patienter som Boris Ersson träffat och fotograferat vid flera tillfällen. Hennes livsglädje har gjort stort intryck på mig, säger han. Tillsammans resonerar de kring vilka bilder som ska användas till fasadutsmyckningen. Foto: MARIA ÅSÉN Landstingets julklapp Minns du kabinväskan, 2004 års julklapp? 10 Utdelningen av landstingets julklapp närmar sig. Men julgåvan till de cirka 8 000 anställda kräver en hel del tankemöda och logistiska överväganden. När landstingets nya organisation bildades 2001 beslutade ledningen att införa en gemensam julklapp. I stället för de elva förvaltningarnas julklappar till sina anställda skulle alla medarbetare i hela landstinget få en likadan gåva. Tidigare var variationen stor. En del fick billigare medan andra fick mer exklusiva saker, beroende på vilken av de elva förvaltningarna man tillhörde och var man bodde. En del fick ingen julklapp alls, säger Göran Wallo, chef för division Service. I och med den nya policyn upphörde också de olikheter mellan yrkeskategorier som tidigare förekommit. Det ska inte spela någon roll vad du jobbar med, julklappen är densamma oavsett om du är lokalvårdare eller direktör. Julgåvan är en symbol för arbetsgivarens uppskattning till alla medarbetare, både fast anställda och vikarier, säger han. De ansvariga på landstinget upptäckte snabbt att den gemensamma julklappen inte var någon enkel historia. Julklappsinköp ifrågasattes och överklagades i omgångar under flera år. Exempelvis hävdade ett profil- och presentföretag att landstinget borde ha genomfört en bred upphandling när 2004 års julklapp, den omtyckta kabinväskan, skulle köpas in. Ärendet gick till länsrätten och vidare till kammarrätten, som hade synpunkter på upphandlingsformen men lät saken bero. Ärendet överklagades till regeringsrätten, men återkallades sedan av företaget som drev frågan. NR 6 DECEMBER 2010

Utökad handledning då väljer läkarna primärvård På Gammelstads vårdcentral får utbildningsläkarna utökad handledning. Syftet med satsningen är att värva fler läkare till primärvården. Det är tidigt på morgonen och inne i Gammelstads vårdcentral har patienterna slagit sig ner i väntrummet. Allt eftersom slussas de vidare till laboratoriet eller kalllas in av sin läkare. Flera av dem som bjuder in patienterna till behandlingsrummen är utbildningsläkare inom allmäntjänstgöring, AT, och specialisttjänstgöring, ST. Projektet med utökad handledning startade 2008. I dag finns en AT- och fem ST-läkare vid Gammelstads vårdcentral. Vi har mycket glädje och nytta av utbildningsläkarna och vill ge dem mycket stöd och hjälp, säger distriktsläkaren Anna-Karin Fahlén, som rekryterades från Björkskatans vårdcentral för att vara mentor för AT- och ST-läkarna i Gammelstad. Hennes uppdrag är att i första hand arbeta som handledare och övrig tid som läkare. Hon är den som främst svarar för den utökade handledningen på vårdcentralen, men flera kollegor hjälper till och ledningen stödjer detta sätt att arbeta. Från början var utökad handledning ett AT-projekt. Utbildningsläkare hade inte valt att fortsätta i primärvården efter sin ATplacering. Istället valde de andra specialiseringar, till exempel inom medicin och kirurgi. Någonting radikalt behövde göras för att ändra den trenden, säger Fahlén. Eftersom Irina Ignatovich, en av fem ST-läkare vid Gammelstads vårdcentral. Anna-Karin Fahlén, distriktsläkare och mentor. distriktsläkarens arbetsområde är så brett behöver AT- och ST-läkare mer vägledning i början för att kunna möta alla slags sjukdomar och symtom. På andra håll ges i regel handledning en timme i veckan. I Gammelstad är i stället tre timmar i veckan avsatt, varav två timmar utgörs av individuell handledning och en timme är gemensam tid med mentorn. Utöver detta finns möjlighet att fråga när problem uppstår under dagen. Utbildningsläkarna och handledaren möter också ofta patienterna tillsammans. Ibland för att lösa problem men också för att handledaren ska kunna ge feedback på utbildningsläkarens sätt att arbeta. ST-läkaren Irina Ignatovich uppskattar den utökade handledningen som hon säger ger henne trygghet, kunskap och erfarenhet. Jag har valt att bli allmänläkare därför att jag tycker om bredden i arbetet och kontinuiteten i mötet med patienterna. En specialist inom allmänmedicin tar hand om hela människan. Med en egen patientlista måste vi ha bra handledning. Och det har vi. Det ger väldigt mycket att ha en erfaren läkare vid sin sida i komplicerade patientfall, säger hon. För vårdcentralen ger utökad handledning mer än den tar av den arbetskapacitet som finns, uppger Anna-Karin Fahlén. Men handledare måste frigöras från delar av patientarbetet för att det ska fungera. Det nya upplägget är även utvecklande och stimulerande för de erfarna läkarna. Både utbildningsläkarna och vi får nya kunskaper. Anna-Karin Fahlén hoppas att många av läkarna som är under utbildning ska välja att arbeta kvar i Gammelstad. Satsningen har redan gett resultat. Sedan AT-projektet startade har vårdcentralen fått fler ST-läkare. Det finns ytterligare fördelar med arbetssättet. Förutom de vinster som görs med utökat mentorskap och duktiga utbildningsläkare gynnas arbetsklimatet av blandade åldrar, nya människor och nya intryck. BARBRO LINDBERGH Jag uppskattar den utökade handledningen som ger mig trygghet, kunskap och erfarenhet, säger STläkaren Irina Ignatovich. Till vänster Anna-Karin Fahlén, distriktsläkare vid Gammelstads vårdcentral och mentor för utbildningsläkarna. Foto: ANDERS ALM inte någon enkel historia I samband med rapporteringen om de olika turerna avslöjade en av lokaltidningarna att de landstingsanställda skulle få just en kabinväska, något som upprörde många av medarbetarna. Vitsen med en julklapp är att mottagaren i förväg inte ska känna till vad den innehåller. Så småningom lessnade vi på branschen och försöker nu lösa det på annat sätt. På sätt och vis kan man säga att presentartikelföretagen förstört för sig själva, konstaterar Göran Wallo och tillägger att det dessutom är svårt att göra en offentlig upphandling av en produkt som man ska försöka hålla hemlig. NR 6 DECEMBER 2010 Nu utnyttjar landstinget i stället befintliga ramavtal. Ett annat sätt är att ge bort tjänster som produceras internt. Julen 2006 fick medarbetarna biljetter till en av Norrbottensteaterns föreställningar plus möjlighet att köpa fyra kraftigt subventionerade bussresor via Länstrafiken, som till 50 procent ägs av landstinget. Julen 2009 bestod julklappen av guideboken Norrbotten värt en resa, ut given med Norrbottens museum som bokförlag. Men det är inte bara inköpet som kräver eftertanke. Julklappen ska också vara smidig att distribuera. Julen 2005 har gått till historien som det år då julklappsleveransen dröjde och dröjde. Leverantören använde sig av taxi, men fortfarande i april 2006 hade vissa anställda, bland annat vid Kalix sjukhus, inte fått sin julgåva. För att enkelt gå att förvara och dela ut får julklappen inte vara för skrymmande. Det insåg de ansvariga om inte annat hösten 2004 då mängder av kabinväskor fick stuvas in i olika förråd. Samtidigt måste det vara en vara som går att få fram i 8 000 likadana exemplar. Vi skulle gärna köpa in något som uppmuntrar regional företagsamhet. Men säg var man hittar exempelvis en keramiker som kan tillverka tillräckligt många exemplar av en produkt. Dessutom får saken inte vara gjord i ett ömtåligt material, säger Göran Wallo, som gärna tar emot tips på lämpliga gåvor inför kommande jular. Men tänk på att vara ute i god tid. Redan om några månader, i mars, börjar de ansvariga att fundera på en lämplig gåva att dela ut julen 2011 ULRIKA ENGLUND Julklappar åren 2001-2009 2001 Ullpläd 2002 Grillpanna, pincett 2003 Knivset 2004 Kabinväska 2005 Presentkort (olika alternativ, exempelvis ryggsäck, hand - dukar, pastapanna) 2006 Teaterbiljetter 2007 Systerklocka i rostfritt stål med kedja 2008 Bok, Noveller för världens barn 2009 Bok, Norrbotten värt en resa 11

KRÖNIKAN Kristina Jonsson Visst hade du rätt, farmor! ör några år sedan satt jag i en sjuksäng på allvårdsavdelningen vid Kiruna sjukhus. Min farmor var svårt sjuk i cancer och hade bara någon vecka kvar i livet. Vi satt tillsammans i hennes säng och löste korsord, småpratade och skrattade emellanåt. Hon hade blivit tunnare och de stora läsglasögonen föll ideligen ner på nästippen. Hon tittade över och under bågarna och hennes skarpa blick följde mina rörelser och mina ord. Vi visste båda att detta var vårt sista samtal. Vi pratade om barndomen, uppväxten och våra gemensamma fyrtio år. Farmor var 85 år, men hon ville inte dö. Hon hade inte tid. Hennes nyfikenhet på livet var alldeles för stor. Mitt under vårt samtal sätter hon sig upp lite bestämt och säger frustrerat: Det är en sak Jaså, vadå? Jag kan ingenting om datorer. Jag vet absolut ingenting om hur man gör eller hur de fungerar. Men jag förstår att det är något fantastiskt. Och nu hinner jag inte lära mig, det är för sent. Datorer!? Men snälla farmor, fundera inte på det. Det är inget märkvärdigt alls med datorer Men farmor hade rätt. Det är klart att det är fantastiskt med datorer. Det är lätt att glömma att vi på 20 år genomgått en teknisk utveckling som saknar motstycke. Vi har gått från penna och papper till en högteknologisk vardag där tekniken snart är så integrerad i våra liv att kylskåpet skriker Slut ketchup!, när vi lämnar hemmet. I samma takt som utbudet av tekniska lösningar ökar på marknaden, ökar också efterfrågan inom landstinget. Den stora utmaningen med att införa ny teknik ligger inte alltid i själva tekniken, utan handlar ofta om samordning av behov över organisationsgränser, investeringar och långsiktiga förvaltningskostnader, integration mellan system och mot medicinteknisk utrustning, tester, utbildning av användare och framtagande av nya arbetssätt och rutiner. Jag hör ibland kommentaren: Det ska bara vara att trycka på en knapp, hur svårt kan det va? Jag skulle verkligen önska att det var så enkelt, och fanns den knappen att köpa skulle jag slå till direkt. Den tekniska utvecklingen kommer att medföra stora möjligheter att stödja, styra och följa upp verksamheter, utrustningar och människor. Visionen är att alla i framtiden ska ha rätt information tillgänglig vid varje givet tillfälle, oberoende av teknik. Men vägen dit är lång. Den nya tekniken höjer tempot i vardagen. Vi får nya mötesformer, vi behöver inte resa för att träffas och vi spar vår miljö. Det är bra, men ger oss också nya utmaningar. Snabba medier, mejl i drivor, chat, videokonferens och telemöten kräver att vi också hittar andra rum att leva i. Rum för naturens inspel i själen och rum för kroppens fysiska utmaningar. Ingen teknik i världen kan ersätta värdet av det personliga mötet. Min farmor fick stanna på avdelningen och personalen pysslade om henne så fint. Varje gång de var in och tvättade och vände henne, så kammade de hennes hår, gjorde små flätor eller en liten knut. För mig blev det små bevis för att någon gjort det där lilla extra för en människa som inte ens kan säga tack. Det var djupt rörande för mig som anhörig. Jag fick till slut förmånen att få sitta vid hennes sida ända till det sista andetaget. Det är bevarat som en stor gåva i mitt liv. Alla är vi viktiga verktyg i landstingets verktygslåda, oavsett om vi jobbar med teknik eller vård i livets slut. Det är bra att se sig själv i vitögat ibland, att testa att vara kund i sin egen verksamhet och fundera på effektivitet, service och bemötande. Och för att veta hur det verkligen står till måste vi vara nyfikna, våga fråga och framförallt lyssna till svaren. KRISTINA JONSSON Divisionchef Länsteknik Ur museets samlingar Två äldre glöggflaskor ur länsmuseets föremålssamling. Glödgat vin en kryddig tradition Ända sedan medeltiden, då vin började importeras till Sverige, har man uppskattat att dricka det varmt och kryddigt. Kryddorna ansågs ha hälsobringande egenskaper. Att tillsätta kryddor i vinet var även ett effektivt sätt att dölja dålig smak. Uttrycket glödgat vin dyker upp första gången i början av 1600-talet. I mitten av 1800-talet börjar man använda det förenklade ordet glögg. Namnet kommer av tillredningsmetoden. Vin kokades upp med kryddor och socker, som sedan antändes. Glögg kunde även göras av en i sprit indränkt sockertopp som tändes på. Den smälta sockerblandningen fick sedan droppa ner i en gryta och smaksattes med kryddor. Under 1890-talet blir glöggen en svensk jultradition i allt vidare kretsar. Utbudet av glögg var stort och många vinhandlare gjorde sin egen blandning. Etiketterna på buteljerna var fantasifullt utformade, ofta med tomtemotiv. I dag dricker vi i Sverige omkring fem miljoner liter glögg per år. ANJA WREDE FOTNOT: Läs mer om glögg på www.nll. se. Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens föremål. 12 Foto: GÖRAN DAHLIN, Norrbottens museum Tvärflöjtstoner för kulturstipendiater Vid utdelningen av årets Rubus Arcticus-stipendier fick Kerstin Bergström ta emot heders- och förtjänststipendiet på 50 000 kronor för sitt mångåriga och rika författarskap. Det känns som en väldig uppmuntran sent i livet, konstaterade hon i sitt tacktal. Vid landstingsfullmäktiges möte i november delades stipendier på sammanlagt 500 000 kronor ut. De fyra Rubus Arcticus-stipendierna à 100 000 kronor gick till skådespelaren Anton Raukola, filmaren Mitra Sohrabian, dansaren Patrik Häggström och konstnären Randi Marainen. Författaren Kerstin Bergström erhöll heders- och förtjänststipendiet på 50 000 kronor. Även skidskytten Ingela Andersson, mottagare av idrottsstipendiet, fick 50 000 kronor. En efter en fick stipendiaterna sitt pris inför åhörarna i den välfyllda sessionssalen i landstingshuset i Luleå. Trumpetfanfarer, blommor, tvärflöjtstoner och applåder förgyllde ceremonin. Jag brukar säga att det här är det roligaste uppdraget jag har som landstingsstyrelsens ordförande. Jag är stolt och glad över att Norrbottens läns landsting har möjlighet och utrymme att ge länets duktiga kulturarbetare den uppmärksamhet de förtjänar, sade Kent Ögren i anslutning till stipendieutdelningen. Det var 1995 som Norrbottens läns landsting för första gången delade ut Rubus Arcticus, ett av landets största kultur- och utvecklingsstipendier. Sammanlagt har nu 89 konstnärer och andra kulturarbetare fått priset. Intresset är stort i år kom hela 160 ansökningar in. Rubus Arcticus är inte förknippat med andra villkor än att stipendiaten inom två år ska redovisa hur pengarna har använts. ULRIKA ENGLUND 2010 års stipendiater. Från vänster: Anton Raukola, Luleå, Patrik Häggström, Luleå, Mitra Sohrabian, Luleå, Kerstin Bergström, Seskarö, Randi Marainen, Nedre Sopporo, Ingela Andersson, Arvidsjaur/Östersund. Foto: KJELL ÖBERG Utdrag ur motiveringarna: ANTON RAUKOLA, skådespelare: Som skådespelare på teatrar och i film använder sig Anton Raukola av både svenska och meänkieli i sitt utövande. Han verkar även som manusförfattare och har bidragit till flera uppmärksammade kortfilmer. Med sitt förhållningssätt till språk, utveckling och historia är han en av våra mer mångfacetterade skådespelare. MITRA SOHRABIAN, filmare: Mitra Sohrabian är sedan flera år verksam i Norrbotten som animatör och dokumentär-filmare. Hon kommer från Iran och har via utbildning i London kommit till Norrbotten för över 25 år sedan. De filmer hon skapar präglas av angelägenhet och medmänsklighet; många av dem rör sig i området där mötet mellan den traditionella svenskheten och våra nya svenskar sker. PATRIK HÄGGSTRÖM, dansare: Patrik Häggström har länge varit inspiratör och motor för dansens utveckling i Luleå med omnejd. Med dansen och sitt engagemang har han medverkat till att Exiled dance crew har vuxit till en förening med en imponerade bredd vad gäller dansstilar och deltagarnas åldrar. RANDI MARAINEN, konstnär: Naturens majestät såsom vatten som frusit till is, porlande bäckar, gnistrande snöflingor, fjäll, hav och sjösamiskt inslag ger hennes silver duodji ett nytänkande. Hon ger det en ny dimension, töjer på gränserna genom sökande av nya former och uttryckssätt med inslag av plexiglas, masur, horn och ben. I hennes silverarbeten speglas det frusna och porlande vattnets speglingar som andas andlighet. KERSTIN BERGSTRÖM, författare: Årets heders- och förtjänststipendium tilldelas Kerstin Bergström för mångårigt och rikt författarskap innehållande såväl prosa som lyrik, ofta med koppling till Norrbotten. Mötet mellan människor är ett återkommande tema i hennes självbiografiska böcker. Kerstin Bergström berör sina läsare med sin intensitet och sin ärlighet. Hennes författarskap bär en ton av mörker med stråk av hopp om försoning och förtröstan. Hennes språk är sparsmakat och vackert, hennes kvinnobilder ärliga och trovärdiga. INGELA ANDERSSON, skidskytte: Ingela Andersson är 19 år och en av de största talangerna som kommit fram inom skidskytte de senaste tre åren med medalj från junior- VM i Torsby tidigare i år. Ingela är en av dem som Svenska skidskytteförbundet räknar med att satsa på fram till OS 2014.

Vär s- мiär 29 n Mн Kॐ i i 3 tåнд д r Sв г мiär 16 n P är 25 b Н no g ॐ övр г e h o Utställningar T.o.m. 5 januari 2011 Landstingshuset i Luleå Konst 2010 Konstverk som Norrbottens läns landsting har köpt in under året visas i en utställning i Landstingshuset. Landstingsanställda har då möjlighet att önska sig konst till sina arbetsplatser. Arkeologi - i Haparandabanans spår T.o.m. 30 januari 2011 Kirunas framtid Kan man flytta en stad? Restaureringskonst på sin spets T.o.m. 16 januari 2011 Julkort Från Norrbottens minne T.o.m. 16 januari 2011 Jusuf Suljanovic, måleri T.o.m. 23 januari 2011 Bilder från Bälinge - en fotodokumentation Fotografi Lars-Göran Norlin T.o.m. 6 februari 2011 Mannen från Fredrikafors Fotografi Staffan Nygren Tills vidare Kring finska kriget 1808-1809 En utställning producerad av Norrbottens museum med anledning av Märkesåret 1809 11 december - tills vidare Minns mig Albertus - Albertus Pictor och hans bildvärld Prod Upplandsmuseet Tidig morgon, Yenosjön. Konstnär: Karl Axel Pehrson. Ur Landstingets samlingar Program Lördag 11 december kl 13 Minns mig Albertus - Albertus Pictor och hans bildvärld Utställningen invigs Barnens söndag 12 december kl 13-16 Lucia & tomtedockor Slöjd för barn med Eva Öhrling och Katrine Sandström. Samarr med BILDA Onsdag 15 december 19-21 Tangokafé Samarr Luleå Tangovänner/Sensus Torsdag 16 december 17-20 Norrbottens museum Björkskatan Öppet hus i samlingarna Höstvägen 7, Björkskatan, Luleå Kvällstid ingång B från gaveln Lördag 1 januari Nyårsdagen Kl 12-16 Bodens spelmän underhåller Kl 13.00 Nyårstal av museichef Curt Persson. Läs mer på norrbottensmuseum.se Storgatan 2, Luleå Tis-fre 10-16 Lör- sön 12-16 0920-24 35 02 SPECIAL 2 1 ERBJUDANDE 4 konserter (inkl lördag Swedish Jazz Celebration) där du har din favoritplats under hela serien i salongen. Jazzbaren Lady in Red är öppen innan konsert för alla jazzälskare. Fortsätt kvällen i baren efteråt.. NORRBOTTEN BIG BAND MÖTER *JOSEFIN LINDSTRAND LÖR 29 OKT 6 konserter där du har din favoritplats under hela serien i salongen. 1-dagspass till Swedish Jazz Celebration är valbart.) Mingel i baren Lady in Red, där vi bjuder på konsertintroduktion 45 min innan konsert med dirigent och solister. KÖP ETT ABONNEMANG MED ANTINGEN NORRBOTTENS KAMMARORKESTER ELLER NORRBOTTEN BIG BAND SÅ FÅR DU ETT EXTRA ABONNEMANG GRATIS* AV OSS! OBS! ERBJUDANDET GÄLLER DIG SOM TIDIGARE INTE VARIT priset för av NORRBOTTENS KAMMARORKESTER MÖTER *DANIEL SAUR & DAVID GAMMELGÅRD TOR 31 MARS www.swedishjazzcelebration.com LULEÅ 24-26 MARS 2011 Biljetter finns redan till försäljning Kulturens hus 0920 45 59 00 DEE DEE BRIDGEWATER & NORRBOTTEN BIG BAND MARIE BOINE GROUP JOSEFINE CRONHOLM MARILYN MAZUR JACOB KARLZON TRIO CLAUDIO RODITI & OULU SINFONIA SARAH RIEDELS TIMELINE JENNIFER BROWN & ANDREAS GIDLUND QUARTET ANDERS JORMIN ATOMIC THE THING THE STONER ELIN LARSSON GROUP FRANSKA TRION FREDRIK KRON- KVIST QUARTET TELEVISION PICKUP RHODO- DENDRON STRING BAND JOHAN BERKE UPSTAIRS FIVE CECILIA PERSSON THE OPPOSITE DAVID S ANGELS NAOKO SAKATA TRIO ISABEL SÖRLING GROUP BAND FRÅN NORRBOTTEN 13

INGRID NORDIN, operationssjuk- sköterska vid Kiruna sjukhusu 14 KRYSS nr 7 Senast den 31 januari 2011 vill vi ha ditt korsord. Senast d Skicka till: Landstingstidningen, NLL, 971 89 Luleå Märk kuvertet Kryss 7. Lycka till! Namn... Adress... Postnummer och ort... K S P L E I N S T R U M E N T MAHATMA O MAKAR G A R M G A G A R I N D E K I D R Å M A E D N E K S A T A N B I S L U G R G S A S N E O N Y V E T E S D N K L A B O R I G I N E R P A R A B E L R I E D E L R O S A A G A V E F A S T A N I N F A L L E L I N S E H K N A L L I O R N E A S S O L I D O T T A N S E M U A L I T O R N E R I N G S T U T S L A N M O R E K Y L A B S I N T O R S A K H A P I R R A N Å R A L I E N ino E T A G E S T I L L A T S E P A A L A R M A T I M M E L A S T R A M E L A V Å R A Lösning på KRYSS nr 06 10 Kryssvinnare BIRGITTA ALM Forellgatan 29, Piteå MAJ-BRITT SUNDSTRÖM Alviksvägen 208, Luleå MATHIAS KITOK Raattamaavägen 25, Gällivare RAILI THOMELIUS Margaretagatan 18, Boden ANNA LANDSTRÖM Kopparvägen 11, Gällivare Trisslotter kommer med posten. Grattis!

Barnpedagogiskt spörsmål i juletid kåseriet patrik warg SÖNDAG 5 DECEMBER 2010 Det känns lite amerikanskt att raljera om kärlek, barnens bästa och fred på jorden så här strax före jul. Som om det bara är då vi når insikt om att vi är ett folk på planeten som bör hålla sams och skänka värme och gåvor till varandra samt, icke att förglömma, ställa ut gröt i mörkret och kylan till stackars gårdstomten. När julen närmar sig får i alla fall jag den fantastiska känslan av att det är gudomligare att giva än att taga. Och just i år slog den ner i mig oväntat brutalt. Redan tidigt i oktober började tvillingarna öva på sina luciasånger. Dagisfröknar måtte älska psalmer och julpyssel? Dessutom hade grabben fått i läxa av sin musiklärare att lära sig Stilla natt på gitarr. B-moll är inte lätt att ta på fethalsad Washburn ska ni veta. Inte på något instrument för den delen. Särskilt inte när man är elva och vänsterhänt i en högervriden värld. Men de små liven väckte i alla fall min julstämning för mys och frikostigt givande. Inte minst ville jag skänka munkavlar och tvångströjor åt de skränande systrarna och i den efterföljande tystnaden tända en stämningsfull brasa av sonens gitarr à la Jimi Hendrix. Fast jag borde vara glad förstås. Länge har jag försökt få grabben att förstå vilken tjejmagnet en schysst gura kan vara (även om jag själv inte lyckats köpa något instrument med just den egenskapen). Vid elva är löftet om tjusande tjejer inte särskilt motiverande heller. Det var först när någon annan tvingade honom att spela inför klassen som han insåg potentialen att bli både bli uppskattad och samtidigt kunna driva sin far till vansinne med tonkollisioner. Jag försöker nämligen själv att skapa musik där hemma. Kaoset i klangtrafiken gjorde det omöjligt för familjen att kommunicera. Till exempel hade jag ingen aning om att det var dags att dammsuga häromdagen. Fortfarande försökte jag intala mig att alla föräldrar borde uppskatta att ha huset fullt av musik. En musikalisk uppväxt bådar gott för barnen. Som hemma hos familjen Jackson när det begav sig. Säg mig den förälder som inte önskar sitt barn en pytteliten näsa och en handske på ena handen? Sedan blev november lite kall. Det gick liksom inte bara att kasta ut dem när de började sjunga Tipp-tapp för tiotusende gången. Men även om vi inte ställer ut ofrivilliga ungar i kylan (varje dag), så måste vi i alla fall ställa ut gröt på julafton. För nästan alla vuxna vet att vi ställer ut gröt på bron för att ge våra barn ett pedagogiskt exempel på den tungt vägande vikten av att hjälpa de som hjälper oss, och som samtidigt har det sämre ställt än vi själva. Å andra sidan, är inte dagens Tomte en glöggsvullen leksakstillverkarkapitalist som har gröt och saffransgifflar i överflöd? Kanske skulle man ställa ut en antabuskryddad grönsakssallad istället och bifoga en liten broschyr om levnadsvanor? Nej, den gamla hustomten, arbetaren i det tysta, har för senare generationer helt drunknat i den röda supertomtens marknadsföring. På tal om glögg och supertomtar träffade jag en av de mer skäggiga deltagarna under Tomte-VM i Gällivare för några år sedan. Han berättade, ganska yvigt, om sitt lukrativa avtal med Folktandvården. Hans jobb PATRIK WARG är inte känd från Idol, Robinson eller Big Brother. Däremot är han glad över att vara läkare i Norrbotten. bestod i att förmå 4-åringar att skicka sina nappar till honom, i utbyte mot en liten julklapp. Det lät ju bra. Men när jag ville fråga om han någonsin hade tänkt sig ett avtal med nykterhetsrörelsen hade han redan somnat under bordet. Då insåg jag att det finns ett ögonblick i allas våra liv, då vi slutar att vara barn och blir ohjälpligt vuxna. En del bibliskt lärda skulle kanske kalla det för mänsklighetens tragedi, när vi går från omedveten brutalitet, girighet och egoism till medveten. Det är därför vi vuxna får så få och idiotiska julklappar. Tomten tycker inte längre att vi är några snälla barn helt enkelt. "Här har du en slips farsan... Frågan är: Ska jag säga till mina barn att tomten är så frusen, outbildad och fattig i ett orättvist samhälle att vi måste ställa ut gröt för att han ska överleva? Eller ska jag framhäva vikten av att ställa ut gröt för att hålla sig på god fot med en rödklädd makthavare som har den fantastiska förmågan att trolla fram Barbiedockor och gunghästar? Eller ska jag helt enkelt strunta i gröten? Tomtefan äter ju aldrig av den ändå. God jul! nytt om namn konstverk berättar MARIA JANSSON har fått den nya tjänsten som strateg vid enheten för Forskning och utveckling, FoU. Maria har tidigare bland annat arbetat som forskarassistent vid Institutionen för informatik, Umeå universitet, och som projektledare för primärvårdsprojektet Fritt vårdval inom den funktionella regionen Tornedalen (Gränslös vård). Som FoU-strateg blir hennes uppgift att synliggöra och sprida den forskning och utveckling som bedrivs inom landstinget. Foto: ANDERS ALM MATS BRÄNNSTRÖM har utsetts till chef för den nya utvecklingsenheten i Norrbottens läns landsting. Mats är född i Skellefteå och uppvuxen i Luleå. Han utbildade sig till läkare i Umeå och har arbetat inom Västerbottens läns landsting som överläkare och verksamhetschef. Han har sedan 2004 varit verksamhetsområdeschef för närsjukvården i Västerbotten. INGELA JOHANSSON, enhetschef för arbetsterapin vid Rehabenheten, tillträder den 1 januari 2011 som projektledare för Demensvård, ett ettårigt projekt inom Vital i norr. Uppgiften blir att leda, samordna och driva processen att förbättra demensvården i länet. KENNETH ROBARTH blir ny enhetschef vid Utbildningscentrum i Sunderby sjukhus. Han jobbar sedan tre år som projektledare för den regionaliserade läkarutbildningen som i januari övergår i en permanent organisation. Utbildningscentrum ska ansvara för landstingets delar i den regionala läkarutbildningen samt sköta andra uppgifter som rör landstingets läkarförsörjning. Konstverket Tre lommar är utfört av Torsten Renqvist (1924 2007). Många har sett det där det hänger i entréhallen på Sunderby sjukhus. I Falun, där konstnären växte upp, visar sig den konstnärliga talangen tidigt. Fadern tycker att sonen behöver annat än akvarell och kritor. Därför fick han en uppsättning oljefärg. Det visade sig vara en mycket lyckad satsning för i 20-årsåldern fick Renqvist ett stipendium med möjlighet att gå en utbildning i Köpenhamn. Lärare där blev den kände konstnären Aksel Jörgensen. Några år senare blev Renqvist elev hos Sven X:et Erixson. Under en vistelse i Polen i mitten av 1960-talet träffade han en konstnär som skulpterade i assemblage. Det innebär att montera ihop olika föremål, ofta i skiftande material, innan man påbörjar skulpterandet. Renqvist blev helt fascinerad av tekniken och så mycket att han i fortsättningen nästan enbart använde sig av den metoden. En kort tid efter Polenvistelsen brände han upp alla sina målningar. Han lär senare ha ångrat sig bittert. År 1955 byggde han en stuga i Sandsjärv, Överkalix. Anledningen var delvis att den dåvarande hustrun var från bygden. Dessutom trivdes han i den relativa ensamhet som den vackra trakten erbjöd. Konstnären kom att tillbringa många somrar i Sandsjärv, varför ett stort antal konstverk tillkommit just där. Ett av dem är Tre lommar. Inspirationen kommer från storlommar som brukar häcka vid sjön. Deras dramatiska skrin ekade över sjön på sommarkvällarna. Stämningen i landskapet påverkades på ett suggestivt, fantasieggande sätt. Renqvist målade ofta helt eller delvis sina skulpturer men lommarna har fått behålla träets färg. Symboliken är att dessa fåglar är tillfälliga besökare i Norrbotten just nu på väg bort. Människorna är på tillfälligt besök i livet för att sedan resa härifrån. Stenmuren i bakgrunden består av gamla stridsvagnshinder från Boden. Torsten Renqvist belönades år 2000 med Sergelpriset, det finaste erkännande en svensk skulptör kan få. TORSTEN WIKSTRÖM ULRIKA ENBOM KARLSSON blir ny informatör vid Utbildningscentrum i Sunderby sjukhus. Hon kommer även att bistå personalenheten i kommunikationsfrågor vad gäller kompetensförsörjning inom landstinget. Ulrika är i dag informatör vid den regionaliserade läkarutbildningen, ett projekt som permanentas i januari 2011. BARBRO STRÖM är ny studieadministratör vid den regionaliserade läkarutbildningen, Sunderby sjukhus. Hon har tidigare arbetat som läkarsekreterare i primärvården. De senaste fem åren har hon varit ordförande för SKTF:s landstingsavdelning i Norrbotten. 15

Man får välja om man ska fortsätta eller kliva av. Jag valde att kliva av vid den här stationen. Per Wågström Ålder: 40. Familj: Sambon Ulrika, sonen William, 4 år. Jobb: Platschef, Sunderby sjukhus. Bakgrund: Uppvuxen i Halmstad, värnplikten på F6 i Karlsborg, officershögskola i Halmstad, började därefter arbeta på F21. Intressen: Motorsport, titta på Formel 1, bygga bilar och bilmotorer, resor. Vad gör dig lycklig? När allting som jag har planerat funkar och allt rulllar på som det ska. Då har jag uppnått det jag vill. Det gäller både på jobbet och privat. Per Wågström har lämnat officerslivet för ett jobb som platschef på Sunderby sjukhus, där han ansvarar för säkerhet och krisberedskap. Han kan sakna den militära jargongen och gemenskapen, men inte arbetsuppgifterna. Foto: MARIA ÅSÉN Per Wågström officeren som hittade en ny plats Efter fem dagar i Afghanistan totalförstörde en bomb bilen som Per Wågström färdades i. Han överlevde utan allvarliga skador, men när hans utlandstjänstgöring var avslutad bestämde han sig för att byta jobb. Sedan drygt ett år tillbaka är han platschef på Sunderby sjukhus. Per Wågström tar emot på sitt kontor längst bort i sjukhusbyggnaden. I hyllan bakom skrivbordet ligger en rad utmärkelser som han fått under sina år som officer i Försvarsmakten en tid som han har lagt bakom sig. Man får välja om man ska fortsätta eller kliva av. Jag valde att kliva av vid den här stationen, säger han och symboliken blir träffande när man tittar ut genom kontorsfönstret och ser Sunderby sjukhus tågperrong en liten bit bort. Det händer att han saknar gemenskapen och jargongen inom försvaret, däremot inte arbetsuppgifterna. Jag kan fortfarande tycka att beslutsprocessen är långsam i landstinget och bli frustrerad för att allting tar så lång tid. Men jag börjar vänja mig och har fått förståelse för hur det fungerar. Att Per Wågström skulle bli officer hade han bestämt redan vid tio års ålder. Det var äventyret som lockade, berättar han. Han gjorde värnplikten på flygflottiljen i Karlsborg, utbildade sig på officershögskolan och började 1992 arbeta på F21 i Luleå med att utbilda soldater för markförsvar. Jag lärde dem strida och försvara allt det som ingår i den grundläggande soldatutbildningen. Under åren han arbetade som officer ändrades arbetets karaktär. De soldater som han utbildade i slutet av sin officersbana skulle förberedas för utlandstjänstgöring och värnplikten var på väg bort. Officerare ska ju vara förebilder för soldaterna och om jag skulle vara trovärdig i min roll kände jag att jag själv var tvungen att skaffa mig internationell erfarenhet. Tillsammans med sin sambo, som han nyss fått en son med, diskuterade han vilket som var det minst dåliga tillfället att vara hemifrån i åtta månader. De kom fram till att det bästa var om han åkte i väg så fort som möjligt, medan sonen William ännu saknade tidsuppfattning. Efter fyra månaders förberedelse på Livgardet i Stockholm reste han i april 2008 till Afghanistan och den nordiska ISAF-styrkan. ISAF agerar i Afghanistan på ett FN-mandat och har till uppgift att kontrollera säkerheten i olika byar och områden, bland annat för att bistånd ska kunna nå fram. Under sin femte dag i Afghanistan satt han en tidig morgon med tre andra svenskar i en bil på väg ut till en by när han plötsligt hörde en dov smäll. Sedan kände han lukten av bränd elektronik. Per Wågström vrider på dataskärmen och visar en bild av den totalförstörda bilen. Att alla fyra klarade sig så bra som de gjorde verkar närmast mirakulöst. De värsta skadorna fick föraren. Han drabbades av kotkompressioner men är i dag helt återställd. Själv fick Per Wågström temporärt nedsatt hörsel. Bomben som exploderade visade sig vara en kontrollerad, hemmagjord bomb en så kallad IED-bomb. Det innebär att någon satt och lurpassade och löste ut den när bilen kom åkande. När de tagit sig ur bilen grep de en person, men han visade sig vara oskyldig. Ett par månader senare arresterades den person som tros ha utlöst bomben. Bilder från Pers privata fotoalbum Den bil som jag färdades i när vi blev utsatta för en attack med en hemmagjord bomb. Det blev en lång dag för svenskarna, som befann sig 20 mil från den stora svenska basen Cap Norden Light. Föraren blev hämtad av helikopter och fördes till sjukhus efter två och en halv timme, men övriga fick vänta ytterligare några timmar. Trots det kände sig Per Wågström aldrig rädd. En sådan gång går man på inövade rutiner. Det är ju det här vi har tränat inför. Det som kändes svårt var hur han skulle kunna framföra beskedet till sin sambo, något som dröjde till sent på kvällen. Han kände att han ville stanna kvar i Afghanistan och fullfölja sin utlandsmission, trots det som inträffat. Men han visste inte hur han skulle kunna säga det. Det visade sig att hans sambo redan hade hört om incidenten på nyheterna. Däremot visste hon inte att hennes sambo hade befunnit sig i bilen. Hon mådde jättedåligt och under ett Här är jag tillsammans med afghansk polis när vi genomför en gemensam patrullering i vårt ansvarsområde. På hyllan bakom skrivbordet förvarar han sina militära utmärkelser ett minne från tiden som officer i Försvarsmakten. Efterlängtat återseende av sonen William vid hemkomsten från Afghanistan. par veckor fick jag ringa hem varje dag för att lugna henne. Om det hade hänt ytterligare något medan han var i Afghanistan tror han inte att han hade stannat kvar, men det gjorde det inte. Han åkte hem i november enligt ursprungsplanen. Då hade William hunnit bli drygt ett år gammal. Det var en fantastisk känsla att se honom igen. Per Wågström har aldrig ifrågasatt Sveriges insats i Afghanistan, utan tror verkligen att svenskarna kan göra nytta. Han såg själv hur byar fick brunnar borrade och skolor uppbyggda under tiden han var där. Men efter händelsen med bilbomben började han fundera över om han för egen del ville fortsätta i Försvarsmakten och kanske behöva åka ut på utlandstjänstgöring vart tredje eller vart fjärde år resten av sin yrkeskarriär. Det är som en vågskål. Är det värt att utsätta sig för riskerna? När han fick syn på annonsen om det lediga jobbet som platschef på Sunderby sjukhus sökte han det. Jag blev erbjuden tjänsten, tackade ja och har inte ångrat mig. I dag ansvarar han för säkerheten och för kris- och katastrofberedskapen på sjukhuset ett arbete som passar honom perfekt. Jag tror att de ville ha någon som kunde se på verksamheten lite utifrån. Han kastades in i det nya jobbet mitt under pandemin. Andra dagen som platschef fick han i uppdrag att planera och genomföra vaccination av personal och patienter på sjukhuset. Det gjorde att jag snabbt kom in i jobbet, säger han leende. Han känner att han har stor nytta av sina tidigare erfarenheter. Han är van att planera, genomföra och följa upp projekt. Erfarenheterna från Afghanistan har gett honom perspektiv som han har nytta av både på jobbet och hemma. Jag har förändrat mina värderingar och orkar inte hålla på med en massa småtjafs. ULRIKA VALLGÅRDA