EN MAGNIFIK UPPENBARELSE Carina Edvardsson Dagfolkhögskolan Trollhättan Hösten -95
LEONBERGER SIDA Innehållsförteckning... 1 Förord... 2 Rasbeskrivning... 3 Ursprung... 4 Spridning... 5 Användning... 6 Källförteckning... 7 1
FÖRORD Jag har sammanställt material om hundrasen leonberger. Dels för att tillfredsställa min egen nyfikenhet, dels för att ha svar på andras frågor. Det började med att jag fick ta hand om en missförstådd hane på 2 år. Om jag inte lyckades få fason på honom, skulle han avlivas. När han kom hem till mig visade han alla tecken på rädda aggressioner. Det första jag fick göra var att ta kommandot och få honom att acceptera mig som ledare. Sen måste han komma över sin rädsla för karlar. Han var även alldeles för liten både i storlek och vikt. Nu har jag haft honom i 2 år och han är en stolt 50-kilos kelen, busig björn. 2
RASBESKRIVNING Leonberger är en värdig, ädel hundras. Tjock, lång, regntät päls som kan vara gyllenbrun, rödbrun eller gulgrå. Den får ha svarta hårspetsar. Huvudet är brett med markerad pannavsats. Gärna konvex (lätt böjd) nosrygg. Mörka uttrycksfulla ögon. Svart mask runt ögon och nos. Öronen hängande och ganska stora. Tjock lejonliknande man på en kraftig hals. Kroppen är kraftig och kompakt. Stark rygg. Benen muskulösa med ljusa fanor och byxor. Väl slutna tassar som kan vara försedda med simhud mellan tårna. Tofsar ska finnas mellan tårna. Svansen ska vara hängande och yvig. Storlek: hane 72-80 cm tik 65-75 cm Leonberger är vaksam, har lätt för att lära och är mycket barnvänlig. Den har ett livligt temperament och behöver arbeta. Leonbergern är mycket glad i vatten och i att simma. Den är lugn inomhus. Ute kan den få otroliga glädjefnatt. Rusar runt i cirklar och bland träden. Hundarna är överraskande smidiga för sin storlek. Leonberger har stor styrka och energi och drar gärna pulka och kärra. Livligheten kan bli ett problem, om man inte har pli på hunden. Den är oftast oskygg mot folk, även främmande och hoppar gärna. Den som har blivit nerknuffad av en leonberger blir inte alltför glad. 3
URSPRUNG Leonberger är en mycket internationell komposition. Rasen konstruerades i Tyskland år 1846. I en förstad till Stuttgart, Leonberg, bodde stadsrådet Heinrich Essig 1808-1889. Han hade ett eget zoo, och födde upp newfoundland, landseer, grand danois, tibetansk mastiff, bulldogg och olika jakthundar. Stadens vapensköld har ett lejon som fick stå som förebild för hundrasen. 1839 parades en s:t bernhardshane, från klostret S:t Bernhard i Schweiz, med en landseertik. Dessa brokiga valpar avlades i fyra generationer. Då bytte Essig 2 valpar mot en ny s:t bernhardshane från klostret. En pyreneèrhane användes senare.(kanske har tibetansk mastiff också använts, då den vid denna tid liknade leonbergern.) Olika vallhundar, sennen och kuwasz blandades också in. De egenskaper Essig hade hoppats på började nu träda fram: * av s:t bernhard fick rasen sin storlek, styrka, spårsinne och godmodighet. * av landseèr sin vattentäta päls, smidighet, trofasthet och vänlighet. * av pyreneèr vaksamhet och goda syn, vallinstinkt och rullande gång. * av kuwasz, som betyder väktare av tryggheten, ärvde leonbergern sina värdiga rörelser. 1846 såg de första leonberger dagens ljus. Essig ville helst ha vita eller silverfärgade hundar med svart mask. Men det fanns många färgvarianter. År 1895 erkändes leonberger renrasig och det upprättades en standard. Den första rasklubben bildades i Stuttgart samma år. I staden Leonberg håller man en internationell utställning varje år i slutet av september. Där har man också den tyska klubbens årsmöte i en egen klubbstuga. Här samlas även representanter för hela världens Leonbergerklubbar för ett årligt unionsmöte. 4
SPRIDNING Leonberger kom till Sverige omkring 1885 och år 1901 fanns en rasbeskrivning i Svenska Kennelklubbens tidskrift. Ungefär 1890 exporterades hundar till en zoologisk trädgård i Belgien, till Turkiet och Jugoslavien, till Nord- och Sydamerika, Kanada, Afrika och Japan. 1894 skickades 374 leonberger till Ryssland. Rasen höll på att försvinna under världskrigen. Dels var det dyrt att hålla stora matkrävande hundar, dels var ju rasens hemland inblandat i dessa krig. Endast 4-5 rasrena hundar fanns kvar efter första världskriget. 1945, efter andra världskriget föddes bara 5 kullar med 23 levande valpar. Man fick efter 100 år börja om på nytt med framför allt tyska importer. Det gjordes stora ansträngningar av entusiaster för att rädda rasen, så under en 10-årsperid föddes 22 kullar, 94 valpar. Grunden för dagens avel i Sverige och Norge kom på 1970-talet. De kom från Danmark och Tyskland. Svenska uppfödare får mycket beröm från utländska specialister för hundarnas exteriöra standard och fina mentalitet, samt för att uppfödarna lyckats hålla rasen så sund och frisk. Leonbergersällskapet bildades i Sverige med 38 st medlemmar, som sedan har växt till ca: 900 st. Det finns 78 st registrerade kennlar i Sverige. 1994 fanns 376 st registrerade Leonberger. 5
ANVÄNDNING Tyskland klassificerar leonberger som brukshund. Där har den ett annat temperament och används i polisens arbete. I Holland och Belgien är den drag- och vakthund. I Sverige klassas leonberger som sällskapshund. Från 1994 i FCI-grupp 9. (Internationella kennelorganisationen, utställningsgrupp schnauzer - pinscher - molosser - sennenhundar.) Man kan ha den till så mycket mera. Det finns flera leonberger som har utmärkt sig i lydnad - spår - sök och rapportklasser. Vi har några lydnadschampions i Sverige och ett par som har tagit tjänstehundscertifikat. Från 1996 kan leonberger ta vattenprov som Newfoundland. 6
KÄLLFÖRTECKNING Leonbergersällskapets rasinformation, 1993 BÖCKER Stora Hundboken, Marjatta Boij m.fl. Natur och kultur 1992 Hunden som hobby, Karl Henning m.fl. När Var Hur 1983 All världens hundar, Åke Wintzell m.fl. ICA Bokförlag 1983 ARTIKLAR Margareta Gustafson-Eskner, Hunden i Norden Hunduppfödaren 1992 Eva Söderquist, Leonberger-lejon med det bästa från det mesta 1987 7