PRESSRELEASE Sveriges Fotbollshistoriker & Statistiker presenterar SFS Hall of Fame vilket stöds av Svenska Fotbollförbundet I denna fjortonde selektion har vi kompletterat med tre namn, vilka vi anser har varit av historisk betydelse för svensk fotboll. 55. Sune Andersson 56. Ludvig Kornerup SFS Hall-of-Fame 2016 / selektion nummer 14: Crossbollarnas mästare och Sveriges första FIFA-ledamot, den svenske poängkungen inför och under VM 1994 Med excellent teknik och välutvecklad spelintelligens dominerade `Mona-Lisa spelet runt mittcirkeln. Hans långa precisa crossbollar var en av nycklarna då Sverige vann guld vid OS 1948 och tog brons vid VM 1950 Kornerup var Sveriges första FIFA-ledamot och dess vice ordförande. Vid SvFF:s bildande var han dess första vice ordförande, därefter ordförande. Vid OS 1908 var han Sveriges första `förbundskapten 57. Martin Dahlin Aggressiv straffområdesspelare och målskytt. Med sina 16 poäng, varav 11 mål, var han en av de stora anledningarna till att Sverige både kvalade in till VM 1994 och väl där vann bronset Alla ledamöter inkl. deras meriter finns, eller kommer att finnas, publicerade på: SvFF:s hemsida: http://svenskfotboll.se/landslag/hall-of-fame/ SFS hemsida: http://www.bolletinen.se/sfs/hof.htm Med vänlig hälsning Solna december 2016 Owe Fröberg (owe.froberg@telia.com) v.ordf. SFS, sammankallande Hall-of-Fame-kommittén. I kommittén ingår dessutom: Bo Hansson och Lars Sandlin. Presentationstexter: Owe Fröberg
Selektion nr 14 (2015) Crossbollarnas mästare, den första svenska FIFA-ledamoten och poängkungen inför och under VM 1994 #55 Andersson, Sune Mona-Lisa Född: 22 februari 1921. Död: 29 april 2002. Moderklubb: Ekerö IK. Allsvenska klubbar: AIK 1946-1950 (82 matcher, 18 mål), IFK Eskilstuna 1957-1958 (30/2). Proffsklubb: AS Roma 1950-1952 (59/12). Landskamper: (28/4). Presslandskamper: (4+0 matcher/1 mål). Meriter: OS 1948 guld (4/0), VM 1950 silver (5/2). Allsvenskan: 1946/1947 stora silvret, 1947/1948 lilla silvret och 1949/1950 brons. Svenska cupen 1949 guld, 1947 final. Stor Grabb. Vinst serie B 1951/1952 Övrigt: Sune och Erik Nilsson var de enda som spelade alla matcher vid både OS 1948 och VM 1950. Han spelade sju säsonger i Hagalunds IS och nobbades två gånger av grannklubben innan Putte Kock såg hans talang. Från debuten den 1 september 1946 till den sista matchen den 4 juni 1950 missade han bara en enda match. De sista säsongerna var Sune lagkapten. Trots att AS Roma efter VM 1950 förstärkte laget med en trio svenska bronsmedaljörer, förutom Sune, Knut Nordahl och Stig Vittjärv Sundqvist, så slutade laget på näst sista plats i serie A. Säsongen efter vann laget serie B. När proffsspelare tilläts att spela seriespel i Sverige, lämnade Sune (1956) tränarjobbet i Iggesunds IK för IFK Eskilstuna. Som spelande tränare förde han upp laget till Allsvenskan. Därefter var han spelande tränare i Kalmar FF, Finspångs AIK, födelsestadens Södertälje SK och Hagalunds IS där han avslutade karriären 50 år gammal. P g a sitt outgrundliga pokerface fick han smeknamnet Mona-Lisa, men det användes mest i media och bland supportrar. Sune spelade oftast innermittfältare, där han med sin excellenta teknik kunde mata sina yttrar med långa och precisa crossbollar. Hans synnerligen välutvecklade spelintelligens innebar att han lika gärna kunde spela längst fram som längst bak. Därigenom kunde han också kompensera sin relativa långsamhet. Sune Isidor (ett namn som i hög grad var aktuellt i AIK-kretsar vid tidpunkten för hans inval) var en av de mest tekniska spelare som funnits inom svensk fotboll. Med sin delikata bollbehandling trollband han Råsundas åskådare. För dem var det en stor fotbollsupplevelse att se honom briljera med sina färdigheter. Sune har, i allra högsta grad, placerat sig på en framträdande plats bland AIK:s "smokinglirare". Teknik och ett tungt skott gjorde honom till en given frisparksspecialist. Redan som 12-åring debuterade Sune i Ekerös A-lag. Vintertid spelade han bandy, ishockey, bordtennis och bowling (vann BDM individuellt och JSM i lag) samt tävlade på skidor på juniormästerskapsnivå. Dessutom var han även en 37-metersman i diskus. 1975 vann AIK, med Sune, Anders Parmström och Carl-Gustaf Lindstedt i laget, SVT:s idrottsrelaterade frågesport. Med excellent teknik och välutvecklad spelintelligens dominerade `Mona-Lisa spelet runt mittcirkeln. Hans långa precisa crossbollar var en av nycklarna då Sverige vann guld vid OS 1948 och tog brons vid VM 1950
#56 Kornerup, Christian Ludvig Född: 19 februari 1871. Död: 27 mar 1946 Ledare. Svenska bollspelsförbundet: 1902-1904 ordförande. Svenska fotbollförbundet: 1904 vice ordförande, 1905-1907 ordförande, 1911-1919 adjungerad till styrelsen i sin egenskap som utrikesminister. 1908 ordförande Internationella uttagningskommittén (IU). Därmed var han vår första landslagsledare och förbundskapten - bl a vid OS 1908. Vid OS1912 var han ordförande i kommittén för fotboll. Bandy (även benämnd hockey, sorterade till 1925 under SvFF): ordförande i det Nordiska bandyförbundet 1909-1918 och ingick i bandykommittén vid Nordiska spelen 1909. FIFA: 1:e vice ordförande 1908-1909 och 1914-1920 och som nordisk representant ledamot av exekutivkommittén 1908-1921. Meriter: 1919 blev han, Wilhelm Friberg och Clarence von Rosen, utsedda till SvFF:s första tre ständiga medlemmar. Övrigt: Kornerup var född i Fredriksberg och avled i Bromma. Efter en tid i Skottland kom han till Sverige 1899. Eftersom både Danmark och Skottland, vid den tiden, låg långt före nybörjarlandet Sverige där spelet på allvar började utvecklas till en modern idrott. (Under fotbollens första decennium var det Skottland, och inte England, som dominerade Association football. Därför lyssnade man med respekt på Kornerup. Hans kunskaper om fotbollens regler och praktiska utförande kom väl till pass eftersom dåtidens ledande svenska idrottsledares intresse var riktat mot andra sporter främst friidrott. Han ledde domarkurser vilket underlättade uppkomsten av enhetliga bedömningsgrunder bland domarna. Han dömde även själv (150 matcher åren 1902-1907). Han var stark motståndare till att fotboll skulle vara en av grenarna inom friidrott. Här såg han som förebild hur man i utlandet organiserade sig i unika förbund inom respektive idrott. Han var därför en av de drivande vid bildandet av Svenska bollspelsförbundet 1902. Trots sitt danska medborgarskap (han blev svensk medborgare 1905) valdes han till förbundets första ordförande. Han var pragmatisk nog att inse (och såg inga problem i) att förbundet 1904 ersattes av Riksidrottsförbundets framväxande specialförbund för fotboll. När förbundet bildades valdes han till vice ordförande. Han representerade SvFF vid uppbyggandet av de internationella förbindelserna och representerade SvFF vid kongresserna 1908, 1909 och 1910. Om han inte fr o m 1905 så hårt hade engagerat sig i RF:s centrala arbete så hade Kornerup (enligt professor Jan Lindroth) förmodligen varit den som hade blivit fotbollsgeneralen och inte, som det nu blev, Anton Johanson. Kornerup var 1906-1920 ledamot i Riksidrottsförbundets överstyrelse. Han var dess sekreterare 1910-1920 och kassör 1910-1912 och ingick i förvaltningsutskott med specialuppdrag inom internationella ärenden. Vid OS 1912 ingick han både i reklam- och i simkommittéerna och 1914 var han SOK:s sekreterare. I början av 1900-talet misslyckades han med att introducera cricket i Sverige. Omkring 1920 avbröt han tämligen abrupt alla sina uppdrag. Kornerup var Sveriges första FIFA-ledamot och dess vice ordförande. Vid SvFF:s bildande var han dess första vice ordförande, därefter ordförande. Vid OS 1908 var han Sveriges första `förbundskapten
#57 Dahlin, Martin Född: 16 april 1968. Moderklubb: Lunds BK. Allsvensk klubb: Malmö FF 1987-1991 (87 matcher/45 mål). Proffsklubbar: VfL 1900 Borussia Mönchengladbach 1991-1996 (106/50) och på lån 1996-1997 (19/10), 1996 AS Roma (3/0), Blackburn Rovers FC 1997-1998 (27/4) och på lån Hamburg SV 1998-1999 (8/0). Landskamper: A 1991-1998 (60 matcher/29 mål), OS (4/-), U (2/-) och J (7/2). Meriter: VM 1994 brons (5/4), EM 1992 delad trea (4/-), OS 1988 sexa (4/-). Allsvenskan + SM-slutspel: 1988 1:a + SM-guld; 1989 1:a, stora silvret+ finalförlust; 1991 lilla silvret. Allsvenska skytteligan: 1988 1:a 17 mål; 1991 2:a 11 mål. (Svenska) Skandiacupen: seger 1989. DfB-pokal (Tyska cupen): seger 1994/1995. Stor grabb. Guldbollen 1993. Övrigt: Martins far var en venezuelansk musiker uppvuxen i London, själv var han född i Uddevalla och döpt efter Martin Luther King. Genom att berätta om Pelé inspirerade Martins mor honom att spela fotboll. Han var en hårt arbetande bollhållare och genombrottsspelare som levde mer på sin relativa snabbhet, spänst (många nickmål) och aggressivitet än på sin teknik och kraft i skotten. Sammantaget innebar det att han, trots sin enbenthet (han föredrog i alla fall högern), var en kraftfull, rörlig och svårtacklad straffområdesspecialist och målskytt. Till en början var han ibland överdrivet tuff (vårdslös sa en del) i närkamperna. Det innebar att det blev några knäckta näsor längs vägen. Bl a fick både Sven Dala Dahlqvist och Thomas Ravelli känna på hans vassa armbågar. När Martin tvingades lägga av sa han att: - Jag har gjort mitt sista mål och delat ut min sista armbåge. Martin gjorde sju mål i kvalet till VM 1994. Delade därmed Europakvalets skytteliga tillsammans med fem andra spelare: bl a Dave Platt, Ian Rush och Gheorghe Haghi. I slutspelet gjorde Martin fyra mål (Kenneth Andersson gjorde fem mål i finalspelet men inget i kvalet). Total sett innebar det 16 poäng, varav elva mål, från Martins sida. Martin vann skytteligan under sitt debutår i Allsvenskan. Borussia M bach slutade som bäst fyra under Martins tid i klubben och han är BM s nionde mesta målskytt genom tiderna. Kuriosa: Martin fick viss kritik då han inför VM-semifinalen mot Brasilien inte berättade att han var skadad. Martin trodde att övergången till Roma skulle bli ett lyft i karriären. Sanningen var att Roma hade tvingats att släppa iväg Abel Balbo, Argentina, och Daniel Fonseca, Uruguay, till Copa América. Som uppbackning till sina kvarvarande forwards ville Roma låna Martin av Borussia M. Eftersom BM inte ville släppa sin målskytt så blev det i st en övergång. Det blev bara tre matcher för en irriterad Martin. Därför blev det, trots allt, en utlåning men åt andra hållet. En skada i en träningsmatch tvingade Martin att avstå resten av säsongen. Det visade sig vara en förslitningsskada i ländryggen som innebar att även hans karriär gick i stöpet. The Riversiders stämde försäkringsbolaget som hävdade att normalt slitage kunde ha varit en bidragande faktor. Den första domen gavs till förmån för klubben. Men 2005 upphävde appellationsdomstolen domen och återremitterade den till lägsta instans. Eftersom den ansåg att spelaren förmodligen redan var skadat gods så dömde High court till bolagets fördel med 4 miljoner. Efter karriären har Martin ägnat sig åt agentverksamhet och sitt eget klädesmärke. Till en början pryade han oss Roger Ljung men sedan öppnade han eget, MD Management. I sitt stall har han bl a ett 15-tal svenska utlandsproffs de flesta på landslagsnivå. Hans klädeskollektion saluför under märket Dahlin skor, jackor och speciellt skjortor. Det senare i samarbete med klassiska HEAB/Hestra AB - grundat 1919. Aggressiv straffområdesspelare och målskytt. Med sina 16 poäng, varav 11 mål, var han en av de stora anledningarna till att Sverige både kvalade in till VM 1994 och väl där vann bronset
Samtliga ledamöter i Svensk Fotbolls Hall-of-Fame De markerade med rött, och kursiverat, är i livet. Därmed är de, genom SvFF:s försorg, automatiskt medlemmar i SFS. 31 Gunnar Andersson 54 Patrik Andersson 55 Sune Andersson 52 Kurt Axelsson 1 Orvar Bergmark 38 Anders Bernmar 37 Tomas Brolin 21 Anette Börjesson 12 Erik Börjesson 28 Gustaf Carlsson 41 Henry Carlsson 32 Robert Carrick jr 57 Martin Dahlin 2 Ralf Edström 25 Helge Ekroth 34 Wilhelm Friberg 13 Gunnar Gren 3 Karl Gustafsson 51 Carl-Elis Halldén 22 Kurt Hamrin 39 Ronnie Hellström 26 Glenn Hysén 33 Hans Jeppson 4 Anton Johanson 27 Lennart Johansson 17 Filip Johansson 48 Åke Johansson 5 Sven Jonasson 29 Ove Kindvall 6 Rudolf Kock 56 Ludvig Kornerup 18 Bo Larsson 53 Elisabeth Leidinge 19 Nils Liedholm 14 Sigvard Lindberg 50 Carl Linde 44 Harry Lundahl 42 Roger Magnusson 7 Erik Nilsson 8 Torbjörn Nilsson 36 Bertil Nordahl 9 Gunnar Nordahl 15 Björn Nordqvist 16 Eric Persson 47 John Pettersson 43 Thomas Ravelli 23 George Raynor 35 Birger Rosengren 10 Sven Rydell 45 Arne Selmosson 30 Agne Simonsson 24 Lennart Skoglund 11 Pia Sundhage 49 Jonas Thern 20 Karl Svensson 46 Tommy Svensson 40 Lena Videkull