LAGEN OM OLYCKSFALL I ARBETET OCH OM YRKESSJUKDOMAR TRÄDER I KRAFT

7.5.2015 1(17) OFF:s meddelande 7.5.2015 LAGEN OM OLYCKSFALL I ARBETET OCH OM YRKESSJUKDOMAR TRÄDER I KRAFT 1.1.2016 Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar träder i kraft från ingången av år 2016 (föreskriftssamling 459/2015, förkortas OlyL) I lagen har bestämmelserna i tre gällande lagar slagits samman: lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948), yrkessjukdomslagen (1343/1988) och lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991; nedan rehabiliteringslagen). Lagen om olycksfallsförsäkring, yrkessjukdomslagen och rehabiliteringslagen tillämpas fortfarande på alla de arbetsolycksfall som inträffar och yrkessjukdomar som framträder 31.12.2015 eller tidigare. Detta innebär att besluten om huruvida sådana skadefall ska ersättas och de ersättningar som utbetalas fastställs enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Den nya lagen tillämpas emellertid på ersättningshandläggningen och vid sökande av ändring i dessa skadefall. Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund byter namn och fr.o.m. 1.1.2016 är det nya namnet Olycksfallsförsäkringscentralen (på finska Tapaturmavakuutuskeskus, TVK) och hemsidorna www.tvk.fi. I det följande beskrivs de viktigaste ändringarna i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar jämfört med nuläget. Beskrivningen görs enligt samma systematik som i lagen. De detaljerade motiveringarna till bestämmelserna finns i regeringens proposition (RP 277/2014 rd). I slutet finns en sammanfattning av hur vissa specialgrupper ska försäkras och av vissa andra ämnen i anslutning till den nya lagen. AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER 1. kap. "Allmänna bestämmelser" I de allmänna bestämmelserna i början av lagen beskrivs lagens syfte och definieras de begrepp som används i lagen. En viktig ändring har gjorts i arbetsgivarens försäkringsskyldighet, som regleras i 3, och i fråga om vilken gränsen ändras från antalet dagar (12) till ett arbetsgivarspecifikt eurobelopp per år (1 200 e). Den gällande principen om ersättningars företräde gentemot andra lagstadgade förmånssystem har tydligt inskrivits i lagen (5 ). OLYCKSFALLSFÖRSÄKRINGSANSTALTERNAS FÖRBUND Bulevarden 28 PB 275 00121 Helsingfors FO-nummer 0202397-8

2(19) 2. kap. "Personer som omfattas av tillämpningsområdet" Tillämpningsområdet, dvs. de personer som omfattas av lagen, har förenhetligats med arbetspensionslagstiftningen. De huvudsakliga bestämmelserna om personer som omfattas av tillämpningsområdet finns i 8 och 9, i vilka det fastställs vad som avses med en arbetstagare i lagen. Lagen innehåller inte längre en definition av ett anställningsförhållande, utan en hänvisning till arbetsavtalslagen. Utgångspunkten är således att arbete som utförs i förvärvssyfte ska försäkras. Detta inskränker nuvarande praxis i viss mån, t.ex. lagen skulle inte nödvändigtvis längre tillämpas på ömsesidigt arbete. Även villkoren för när en person i ledande ställning jämställs med en arbetstagare, motsvarar dem i arbetspensionslagstiftningen. Jämfört med nuläget ändras således ägarandelsgränserna samt definitionen av ledande ställning och familjemedlem. Avvikande från nuläget, beaktas i ett aktiebolag utöver ägarandelen även det röstetal som aktierna medför och vid beräkningen av ägarandelen beaktas också indirekt ägande. En bolagsman i ett öppet bolag och en ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag hör inte längre till dem som det är obligatoriskt att försäkra. Företagarbegreppen i arbetsolycksfallsförsäkringen och arbetspensionsförsäkringen är således enhetliga. Lagen innehåller inte längre någon undantagsbestämmelse enligt vilken en familjemedlem som bor i samma hushåll med sin arbetsgivare står utanför försäkringen. Enligt OlyL kan en sådan person omfattas av försäkringen, om kännetecknen på ett anställningsförhållande uppfylls. Till denna del omfattas således en större mängd personer av lagens tillämpningsområde. Lagen innehåller inte heller längre bestämmelser om att den ska tillämpas på familjevårdare och personer som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. Lösningen som gäller familjevårdares skydd kommer att avgöras och regleras skilt senare. Om skyddet för personer som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning regleras i lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete (460/2015), vilken träder i kraft 1.1.2016. Närmare information om dessa ges i slutet av meddelandet. Enligt 12 i OlyL tillämpas lagen fortsättningsvis inte på professionella idrottsutövare. Den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen gäller inte heller företagare, vilket inte heller den gällande lagstiftningen gör. Om lantbruksföretagares och stipendiaters skydd i händelse av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar regleras i en särskild lag (RP 278/2014), som innehåller hänvisningar till OlyL. 3. kap. "Territoriellt tillämpningsområde" Huvudprincipen inom nuvarande praxis om att lagen tillämpas på arbete som utförs i Finland, har inskrivits i lagen (13 ). På motsvarande sätt som i lagen om pension för arbetstagare innehåller lagen bestämmelser om när lagen inte tillämpas, fastän arbetet utförs i Finland (EU:s förordningar om samordning av de

3(19) sociala trygghetssystemen och lagvalsbestämmelserna som gäller internationella överenskommelser om social trygghet). I lagen har även inskrivits två undantag som gäller arbete inom landsvägstransport som utförs i Finland av en arbetstagare som kommer till Finland från en tredjestat samt arbetstagare som är i Finland på kongress- eller turnéresa eller på något annat motsvarande kortvarigt besök. Då de i lagen nämnda villkoren uppfylls, ska nämnda arbeten inte försäkras. Motsvarande bestämmelser finns inte i arbetspensionslagstiftningen. Enligt lagen om pension för arbetstagare behöver en arbetspensionsförsäkring inte tecknas för en arbetstagare som sänds ut från en tredje stat för att arbeta i Finland i högst två år. OlyL innehåller ingen sådan bestämmelse. I fråga om det territoriella tillämpningsområdet finns det således avvikande bestämmelser i OlyL och arbetspensionslagstiftningen. Bestämmelsen om arbete i utlandet motsvarar nuläget (14 ). AVDELNING II SKADEFALL SOM SKA ERSÄTTAS 4. kap. "Allmänna bestämmelser" I 15 i lagen fastställs att de skadefall som avses i lagen är olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Även skadedag definieras. Ett sannolikt medicinskt orsakssamband mellan skadefallet och skadan eller sjukdomen, som utgör ett villkor för att ersättning ska betalas för ett skadefall, har inskrivits i lagen i enlighet med etablerad ersättningspraxis (16 ). I gällande lag om olycksfallsförsäkring finns ingen bestämmelse om bedömningen av medicinskt orsakssamband. 5. kap. "Bestämmelser om olycksfall i arbetet" Den etablerade definitionen av olycksfall inom ersättnings- och rättspraxisen har inskrivits i lagen (17 ). Som skada orsakad av ett olycksfall ersätts både fysiska och psykiska skador eller sjukdomar, förutsatt att det finns ett orsakssamband mellan händelsen och följden. Skador som har uppkommit under en kort tid enligt den nuvarande lagen och på vilka tillämpas vad som föreskrivs om olycksfall, har inskrivits i lagen med det undantaget att en inflammation i knäskålen eller armbågen ska ersättas som en yrkessjukdom. Den först nämnda har fogats till förteckningen över yrkessjukdomar (förordning, 27 ) och den senare nämnda ersätts på basis av den allmänna bestämmelsen om yrkessjukdomar (26 ). Bestämmelsen om andra skador eller sjukdomar som väsentligt förvärras än de som avses OlyL är mer detaljerad än den gällande lagen och till bestämmelsen har även fogats en maximitid på högst sex månader för utbetalning av ersättning, vilken räknas från det att olycksfallet inträffade (19 ). De omständigheter under vilka inträffade olycksfall ersätts som olycksfall i arbetet beskrivs i 21 25 betydligt mer detaljerat än i den gällande lagen.

4(19) Utgångspunkten har varit att skriva ner rätts- och ersättningspraxisen enligt den gällande lagen på paragrafnivå. Som indelning används olycksfall i samband med att arbetet utförs (21 ), olycksfall på ett område som hör till den plats där arbetet utförs (22 ), olycksfall utanför ett område som hör till den plats där arbetet utförs (23 ) och olycksfall under särskilda omständigheter (24 ). Ett olycksfall anses ha inträffat i arbetet om en arbetstagare råkar ut för ett olycksfall i samband med arbete och under resande som följer av arbetsuppgiften (21 ). Platsen där arbetet utförs är inte av betydelse, utan arbetstagarens arbetsuppgifter och det sätt på vilket arbetet utförs bestämmer om paragrafen ska tillämpas. Således ersätts exempelvis olycksfall som inträffar i samband med distansarbete i anslutning till arbetet på basis av denna paragraf. I fråga om distansarbete bör man emellertid beakta den begränsande paragrafen (25 ) i OlyL, som motsvarar gällande praxis. Enligt den ersätts exempelvis inte ett olycksfall som inträffar under en matpaus vid distansarbete. Som ett olycksfall på ett område som hör till den plats där arbetet utförs (22 ) betraktas ett olycksfall som i något annat sammanhang än i samband med arbetet har inträffat på ett område som hör till den plats där arbetet utförs, t.ex. under mat- och rekreationspauser. Med ett område som hör till den plats där arbetet utförs avses den plats där respektive arbetsuppgift utförs. Ett olycksfall utanför ett område som hör till den plats där arbetet utförs (23 ) omfattar begreppen resa mellan bostaden och arbetsplatsen och en mat- eller rekreationspaus i närheten av ett område som hör till den plats där arbetet utförs. Med arbetsplats avses här arbetstagarens s.k. etablerade plats där arbetet utförs. Olycksfall under särskilda omständigheter (24 ) innehåller en förteckning med åtta punkter om sådana omständigheter utanför det område där arbetet utförs, under vilka inträffade olycksfall betraktas som olycksfall i arbetet. I förteckningen nämns exempelvis arbetsrelaterad utbildning och rekreation som arbetsgivaren ordnar och vissa besök på en mottagning inom hälso- och sjukvården. 6. kap. "Bestämmelser om yrkessjukdomar Begreppet yrkessjukdom är oförändrat på så sätt att yrkessjukdomen ska ha orsakats av exponering för en fysikalisk, kemisk eller biologisk faktor. En yrkessjukdom som beror exempelvis på en psykisk eller social faktor ersätts således fortfarande inte. Omständigheterna vid den exponering som lett till yrkessjukdom beskrivs noggrannare än i den gällande lagen: exponeringen ska ske i arbete som avses i 21, på ett område som hör till den plats där arbetet utförs och som avses i 22 eller i utbildning som avses i 24 1 mom. 1 punkten. Villkoret om att läkaren ska vara förtrogen med den aktuella branschen har strukits ur den bestämmelse där yrkessjukdom definieras. I fortsättningen är villkoret att det finns tillgång till tillräckligt mycket information om arbetstagarens arbetsförhållanden och exponeringen i arbetet (26 ). Bestämmelsen om skyldigheten att ersätta yrkessjukdom har ändrats: Enligt den gällande lagen är det arbete som senast har kunnat orsaka sjukdomen

5(19) avgörande. I fortsättningen bör man enligt lagen reda ut det arbete där exponeringen huvudsakligen har skett. Bestämmelsen tillämpas också på gamla yrkessjukdomar, om ersättningsärendet har inletts först efter att den nya lagen trätt i kraft (286 2 mom. 2 punkten) 7. kap. Ömhet orsakad av arbetsrörelse, misshandel samt annan avsiktlig gärning som någon annan utför samt psykisk chockreaktion Bestämmelsen om ömhet orsakad av arbetsrörelse har preciserats och till den har fogats en maximitid för utbetalning av ersättning på sex veckor. På motsvarande sätt som i den gällande lagen innehåller också den nya lagen bestämmelser om ersättningen av misshandel såsom olycksfall i arbetet. I 34 i lagen regleras om ersättningsvillkoren vid misshandel samt i vilken mån de är mer omfattande eller begränsade än villkoren för ersättning av ett olycksfall i arbetet: Misshandel ersätts alltid som ett olycksfall i arbetet om det orsakats av en arbetsuppgift som sköts av den skadade. Misshandel ersätts inte överhuvudtaget, om orsaken är en omständighet som har samband med den skadades familjerelationer eller privatliv i övrigt. Om orsaken inte kan utredas, ersätts misshandel inte som ett olycksfall i arbetet, om den skadade har drabbats i verksamhet som avses i 23 2 punkten eller i 24 1 mom. 2 8 punkten. Den först nämnda bestämmelsen gäller sedvanliga mat- och rekreationspauser i närheten av ett område som hör till den plats där arbetet utförs och den senare nämnda bestämmelsen med undantag för särskilda omständigheter, utbildning som ordnas utanför ett område som hör till den plats där arbetet utförs. Om villkoren för ersättning av en psykisk chockreaktion, som är en följd av ett olycksfall i arbetet, föreskrivs i lagen med anknytning till sjukdomsklassificeringen ICD 10. AVDELNING III FÖRMÅNER 8. kap. "Ersättning för sjukvård" Bestämmelserna om ersättning för sjukvård i OlyL motsvarar i huvudsak den gällande lagen. Begreppet sjukvård som ska ersättas har skrivits in i samma form som definitionen i hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelserna om ersättning av medicinsk rehabilitering har tidigare ingått i rehabiliteringslagen. I den nya lagen är medicinsk rehabilitering en del av sjukvården (37 ). Genom detta strävar man efter att förenhetliga den nya lagen med hälso- och sjukvårdslagstiftningen. I medicinsk rehabilitering ingår även ledarhund, varför bestämmelsen om utbetalning av ledarhundstillägg har strukits som onödig. Bestämmelserna om fullkostnadsavgift inom sjukvården, vilka gällt sedan år 2005, är i huvuddrag oförändrade. Bestämmelserna om fullkostnadsavgift som ska betalas för all vård som ges inom den offentliga hälso- och sjukvården ingår i fortsättningen i OlyL, vilket innebär att bestämmelserna i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården har upphävts. Bestämmelserna har justerats att motsvara nuvarande förfarande utan att de grundläggande principerna har

6(19) ändrats och tidsgränserna i anslutning till förfarandena har justerats. De justerade bestämmelserna om fullkostnadsavgift tillämpas från ingången av år 2016 på alla skadefall som har inträffat 1.1.2005 eller senare (286 2 mom. 4 punkten) Då det gäller ersättning för kostnader för sjukvård som ges utan betalningsförbindelse gäller i fortsättningen en ny gräns på 300 euro (44 ). Därtill föreskrivs att ersättning förutsätter att den som tillhandahåller service inom den privata hälso- och sjukvården lämnar ut uppgifter om ett vårdbesök till försäkringsanstalten. Då det gäller vård som kräver betalningsförbindelse, ska den som tillhandahåller tjänsten enligt den nya bestämmelsen därtill upplysa den skadade som uppsöker vård att det behövs en betalningsförbindelse och tillsammans med begäran om betalningsförbindelse lämna in en vårdplan. I den gällande lagen finns det ingen skild bestämmelse om ersättning för sjukvård i utlandet. Den nya lagen innehåller bestämmelser både om ersättning för sjukvård inom Europeiska unionen och för sjukvård i en tredjestat i enlighet med gällande praxis. Som en ny förmån innehåller lagen ersättning för inkomstbortfall för den tid som en undersökning och arbetsoförmåga till följd av den pågår (48 ). Ersättning utbetalas för högst sju dagar. 9. kap. "Övriga kostnadsersättningar" Det har gjorts mycket små ändringar i bestämmelserna om kostnadsersättningar. Lagen innehåller en uttömmande bestämmelse om ersättning för rese- och inkvarteringskostnader och det har gjorts små ändringar i bestämmelsens innehåll, bl.a. är den ersättning som betalas för användningen av privatbil hälften av den skattefria kilometerersättningen. Menersättningen i den gällande lagen kommer att heta vårdbidrag i den nya lagen. I villkoren för klädtillägg har det fogats en gräns på tre månader, som för närvarande framgår av motiveringarna till lagen. Ersättning för extra kostnader för hemvård och för vissa föremål som varit i personligt bruk har inskrivits i lagen i enlighet med gällande ersättningspraxis. 10. kap. "Ersättning för inkomstbortfall" Ersättning för inkomstbortfall som betalas med stöd av OlyL motsvarar i praktiken de ersättningar för inkomstbortfall som betalas med stöd av den gällande lagen om olycksfallsförsäkring. Som ersättning för inkomstbortfall betalas dagpenning, olycksfallspension och rehabiliteringspenning. Rehabiliteringspenning betalas under yrkesinriktad rehabilitering. Enligt den gällande lagen betalas i stället för rehabiliteringspenning antingen dagpenning eller olycksfallspension beroende på tidpunkten för rehabiliteringen. Bestämmelsen som begränsar rätten till olycksfallspension, om olycksfallet inträffar i arbete som den skadade utförde under tid med ålderspension är ny (68 ). Lagen om pension för arbetstagare har samtidigt ändrats så att en sådan persons dagpenning eller olycksfallspension inte dras av från arbetspensionen.

7(19) Dagpenningsbestämmelserna som gäller skadefall som inträffar för en person som arbetar vid sidan av studier på heltid, har förnyats. Om det är fråga om ett s.k. olycksfall som inträffar under studierelaterade förhållande och olycksfallet drabbar en studerande, fastställs ersättningen för inkomstbortfall och andra ersättningar enligt den separata lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete (460/2015). Bestämmelserna som gäller fastställandet av årsarbetsinkomsten (71 och 72 ) avviker i väsentlig grad från de motsvarande bestämmelserna i den gällande lagen och de är betydligt mer detaljerade än i den nuvarande lagstiftningen. Genom bestämmelserna strävar man efter att förbättra beräkningsmöjligheterna; noggrannare bestämmelser om hur årsarbetsinkomsten bestäms ges genom förordning. Lagen innehåller också nya slags bestämmelser om vad som betraktas som sådan arbetsinkomst som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall (81 och 82 ). Bestämmandet av en arbetsinkomst börjar med att man utreder arbetstagarens arbetsinkomster under det år som föregick skadefallet. Samtidigt utreds också arbetstagarens arbetsinkomster för de tre kalenderår som föregick skadefallet samt uträknas medeltalet av arbetsinkomsterna under dessa tre år. Om inkomsten under det år som föregick skadefallet inte avviker med minst 20 procent från medeltalet av arbetsinkomsterna under de tre jämförelseåren, betraktas arbetstagarens inkomster under det år som föregick skadefallet som årsarbetsinkomst. Om skillnaden är minst 20 procent, bestäms årsarbetsinkomsten utifrån medeltalet av arbetsinkomsterna under alla de fyra år som använts i jämförelsen. Det finns ett undantag från denna huvudregel, vilken tillämpas om förändringen i arbetstagarens arbetsinkomster kan anses bero på en bestående förändring. I sådana fall fastställs årsarbetsinkomsten genom att använda arbetstagarens inkomster under det år som föregick skadefallet, även om skillnaden i förhållande till jämförelseinkomsterna är större än 20 procent. Det finns ytterligare ett undantag även till denna bestämmelse: om arbetsinkomsterna till betydande del grundar sig på arvoden, ska årsarbetsinkomsten bedömas på grundval av den genomsnittliga arbetsinkomsten för en person med motsvarande arbete. Därtill har minimibeloppet av årsarbetsinkomsten höjts med cirka 10 procent från nivån i den nuvarande lagen. I lagen ges minimibeloppet av årsarbetsinkomsten enligt indexnivån 2014 och den är 13 680 (79 ). Eurobeloppet höjs med lönekoefficienten varje år. 11. kap. "Ersättning för bestående men" Bestämmelserna om menersättning reviderades år 2010 och de har i huvudsak överförts som sådana till den nya lagen. Det har gjorts några ändringar i bestämmelserna om menersättning i den nya lagen. Menersättningens koppling till minimiårsarbetsinkomsten har slopats och dess storlek bestäms i fortsättningen enligt det grundbelopp som föreskrivs i lagen. Bestämmelsen om i vilka invaliditetsklasser menersättningen betalas i form av ett

8(19) engångsbelopp och i vilka invaliditetsklasser i form av en fortlöpande ersättning har ändrats. Enligt den nya lagen betalas menersättning som en fortlöpande ersättning redan från invaliditetsklass 6, då menersättning i den gällande lagen betalas som fortlöpande först från invaliditetsklass 11. Det är inte heller längre möjligt att kapitalisera en menersättning som betalas fortlöpande. Menersättning i form av ett engångsbelopp betalas enligt OlyL till män och kvinnor till samma belopp, och inte till ett större belopp till kvinnor än till män enligt den förväntade återstående medellivslängden, såsom för tillfället. Regleringen har till denna del ändrats att motsvara högsta förvaltningsdomstolens beslut från ingången av år 2015 och EU-domstolens förhandsbeslut. Om förhållandena förändras och invaliditetsklassen sjunker, kan menersättning med stöd av den nya bestämmelsen justeras och betalas enligt de förändrade förhållandena. 12. kap. "Ersättning för rehabilitering" I kapitlet om ersättning för rehabilitering ingår bestämmelserna om yrkesinriktad rehabilitering samt de ersättningar som inte är medicinsk rehabilitering enligt den tidigare rehabiliteringslagen. Det har inte gjorts några väsentliga ändringar i bestämmelserna. Målet har emellertid varit att på lagnivå precisera innehållet i de ersättningar som betalas även för rehabilitering. 13. kap. "Ersättning som betalas på grund av att den skadade avlider" Ersättningar som betalas på grund av dödsfall motsvarar till sina belopp de ersättningar som betalas med stöd av den nuvarande lagen. Ersättningarna utgörs av familjepension till den efterlevande och barnen samt begravningsbidrag. I bestämmelsen om efterlevandepension i den gällande lagen nämns att ett avtal om inbördes underhåll ska ha fastställts av en myndighet. För att det inte ska uppstå oklarheter står det i den nya lagen att det aktuella avtalet ska ha styrkts av notarius publicus (100 ). Till lagen har fogats en ny bestämmelse, enligt vilken familjepension inte betalas till en person som uppsåtligen har orsakat arbetstagarens död (105 ). Ersättningen för kostnader för att transportera den avlidna från dödsplatsen till den kommun där han eller hon var bosatt eller hade sitt hemvist har reglerats noggrannare än i den nuvarande lagen (109 3 mom.) AVDELNING IV HUR FÖRMÅNER VERKSTÄLLS Vid handläggningen av ett ersättningsärende som gäller ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom, dvs. vid verkställandet av förmåner tillämpas de allmänna lagarna om myndigheternas förvaltningsförfarande, t.ex. förvaltningslagen och språklagen. OlyL innehåller delvis kompletterande och delvis avvikande bestämmelser om förfarandena jämfört med nämnda lagar.

9(19) 14. kap. "Hur ett ersättningsärende väcks Ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom väcks fortfarande i huvudsak genom att arbetsgivaren lämnar in en anmälan om ett skadefall till försäkringsanstalten. Tidsfristerna i anslutning till när ett ersättningsärende ska väckas har skärpts. För arbetsgivare föreskrivs att de ska anmäla ett olycksfall i arbetet och en yrkessjukdom till försäkringsanstalten senast tio vardagar efter det att de fick kännedom om skadefallet (111 ). Enligt OlyL väcks ett ersättningsärende först när den ersättningsskyldiga försäkringsanstalten har fått arbetsgivarens anmälan om skadefallet. Ett ärende kan också väckas genom arbetstagarens eller vårdanstaltens anmälan (112 ). Den nuvarande fristen för att väcka ett ersättningsärende har förlängts till fem dagar från skadedagen. Som en ny sak ska försäkringsanstalten i fortsättningen underrätta den skadade om att ett ersättningsärende som gäller honom eller henne har väckts (115 ). Samtidigt ska den skadade ges information enligt personuppgiftslagen om behandling av den skadades personuppgifter. Tidigare har denna anmälan ingått i det material som ges försäkringstagaren. 15. kap. "Parter och rätt att föra talan vid handläggning av ett ersättningsärende" Till lagen har en fogats en ny bestämmelse som anger vem som är parter i ett ersättningsärende (117 ). Bestämmelsen gäller handläggningen av ett ärende hos försäkringsanstalten och är en specialbestämmelse i förhållande till 11 i förvaltningslagen. Parter i ett ersättningsärende är endast den skadade arbetstagaren och hans eller hennes förmånstagare. Vem som är parter i besvärsskedet fastställs enligt förvaltningsprocesslagen. 16. kap. "Bestämmelser om försäkringsanstaltens förfarande i ersättningsärenden" Enligt den nya bestämmelsen är en försäkringsanstalt skyldig att börja utreda ett ersättningsärende senast inom sju vardagar efter det att ärendet väcktes (119 ). Försäkringsanstalten ska också underrätta den skadade om fristen på ett år, som gäller ansökan om vissa i 128 nämnda ersättningar. Det har även ställts en frist för försäkringsanstalten att utreda behovet av yrkesinriktad rehabilitering (120 ). Om den skadades arbetsoförmåga drar ut på tiden, ska försäkringsanstalten med minst tre månaders mellanrum utreda behovet av att inleda yrkesinriktad rehabilitering. Om försäkringsanstaltens sakkunnigläkare deltar i behandlingen av ett ersättningsärende, ska han eller hon uttryckligen anteckna sin motiverade bedömning i handlingarna (121 ). En motsvarande bestämmelse finns redan i den gällande lagen. Till den nya lagen har fogats ett krav om att sakkunnigläkarens bedömning ska vara motiverad. Genom detta vill man framhäva vikten av motiverade beslut också i medicinska frågor.

10(19) Lagen innehåller en ny bestämmelse om beslut som ska meddelas arbetsgivaren (125 ). Bestämmelsen anger både i vilka situationer beslut ska ges och vad som ska framgå av beslutet. Det beslut som ges arbetsgivaren är snävare än det beslut som ges den skadade. Beslutet innehåller t.ex. inga motiveringar eller uppgifter om hälsotillståndet. Ny är också bestämmelsen om det beslut som ska meddelas en kommun eller samkommun om fullkostnadsavgiften och det arvode som tas ut för utlämnandet av uppgifter om hälsotillståndet (126 ) Beslutet ska innehålla anvisningar för sökande av ändring (hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden). Fristen för meddelande av beslut blir väsentligt kortare jämfört med den nuvarande fristen (127 ). Enligt den nya lagen ska försäkringsanstalten meddela ett beslut inom 30 dagar efter det att den har fått tillräckliga utredningar för att avgöra ärendet. Enligt gällande bestämmelse ska beslut meddelas senast inom 3 månader från det att försäkringsanstalten mottagit tillräckliga utredningar. 17. kap. "Bestämmelser om förfarandet i fråga om den skadade och andra ersättningssökande i ersättningsärenden" Vissa i lagen uppräknade kostnadsersättningar ska enligt den nya bestämmelsen sökas skilt från försäkringsanstalten (128 ). Sådana är t.ex. kostnader för läkemedel, vårdartiklar och resor. I lagen föreskrivs också om en frist för ansökan. Ersättning ska enligt huvudregeln sökas inom ett år efter det att kostnaderna uppkom. Ett dylikt förfarande för ansökan om kostnadsersättningar finns inte i den nuvarande lagen. I anslutning till detta har det också gjorts en annan ändring: s.k. apoteksfakturering upphör vid utgången av år 2016 och apoteken beviljar inte längre från ingången av 2017 avgiftsfria läkemedel för arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomspatienter enbart på basis av den vårdande läkarens receptanteckning. 18. kap. "Hur ersättning ska betalas" Bestämmelserna om hur försäkringsanstalten ska betala ersättning har moderniserats. Till lagen har även fogats bestämmelser om betalning av förskott på ersättning utan beslut som grundar sig på nuvarande praxis samt om ersättningarnas inbördes företrädesordning, som tidigare byggt endast på anvisningar, i fall där flera aktörer har rätt till den ersättning som beviljats den skadade. 19. kap. "Inverkan på handläggningen av ersättningsärenden av att skyldigheter försummas" Som en ny sak i lagen föreskrivs om att ersättningen till arbetsgivaren kan vägras, om inledandet eller handläggningen av ett ersättningsärende fördröjs väsentligt till följd av arbetsgivarens försummelse. Om den skadade eller förmånstagaren försummar sina förpliktelser enligt denna lag, kan försäkringsanstalten avbyta handläggningen av ett ersättningsärende och avgöra rätten till ersättning utifrån tillgängliga utredningar. Dylika beslut om avbrott som ges för närvarande kommer inte längre att ges, utan ärendet avgörs utifrån tillgängliga utredningar.

11(19) AVDELNING V FÖRSÄKRINGSVERKSAMHET OCH FÖRSÄKRINGSPREMIER 20. kap. "Försäkringsverksamhet" Bestämmelserna om tidsbegränsad försäkring är mer detaljerade än de nuvarande bestämmelserna och som en ny sak regleras i lagen om de maximitider (12 mån. + 12 mån.), för vilka en dylik försäkring kan beviljas (158 ). För försäkringstagaren föreskrivs en frist inom vilken uppgifterna för uträknande av försäkringspremien ska inlämnas till försäkringsbolaget. Ny är också skyldigheten att anmäla om förändringar som sker under försäkringsperioden och fristen angående den, samt fristen för att anmäla uppgifter efter det att försäkringen upphörde att gälla (159 och 160 ). Försäkringsbolaget bestämmer försäkringspremien utifrån tillgängliga uppgifter vid respektive tidpunkt och det är inte längre möjligt att höja försäkringspremien på samma sätt som i den nuvarande lagen. Bestämmelserna om när en försäkring upphör på grund av försäkringstagarens konkurs och om konkursboets försäkringsskyldighet har omformulerats. 21. kap. "Hur försäkringspremier ska bestämmas och betalas" De gällande bestämmelserna om försäkringspremier i lagen om olycksfallsförsäkring totalreviderades år 2010. I denna totalreform överfördes bestämmelserna om försäkringspremier innehållsmässigt i huvudsak som sådana till den nya lagen. 22. kap. "Tillsynen över försäkringsverksamhet" Lagen om olycksfallsförsäkring innehåller inte andra tillsynsbestämmelser än 8 3 mom. om arbetarskyddsmyndighetens övervakningsuppgift. Till OlyL har det däremot fogats tillsynsbestämmelser om befogenheter och utlämnande av information. Ändringarna i tillsynsbestämmelserna gäller bekämpning av grå ekonomi och de framhäver även de verkställande organens roll inom arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen i övervakningen av att arbetsgivarskyldigheterna följs. Tillsynen gäller både försäkringsskyldigheten och försäkringspremiernas riktighet, dvs. övervakning av de anmälda lönesummorna, uppgifterna om riskkategori och andra uppgifter som inverkar på försäkringspremien. I lagen föreskrivs om nya tillsynsuppgifter både för Olycksfallsförsäkringscentralen och försäkringsbolagen (177 och 179 ). På samma sätt som inom arbetspensionslagstiftningen är tillsynen förknippad med tvångsförsäkring, om en försäkringsskyldig arbetsgivare inte frivilligt har tecknat en försäkring. För tillsynen upprättas ett försäkringsregister som upprätthålls av Olycksfallsförsäkringscentralen utifrån de uppgifter om gällande obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringar som centralen får från försäkringsbolagen (178 ).

12(19) Olycksfallsförsäkringscentralens tillsyn är allmän tillsyn. Försäkringsbolagen ska övervaka att deras kunder uppfyller de skyldigheter som föreskrivs i denna lag. Även arbetarskyddsmyndigheterna övervakar att försäkringsskyldigheten följs och de har rätt att få uppgifter från försäkringsregistret. Regleringen om försummelse av försäkringsskyldigheten har förnyats att motsvara 124 i grundlagen. I fortsättningen beslutar Statskontoret på Olycksfallsförsäkringscentralens ansökan om det är fråga om en försummelse och påför både en avgift som motsvarar försäkringspremien och en försummelseavgift (183 ). Eurobeloppet som en arbetsgivare som försummat att teckna en försäkring ska betala i form av självrisk av ersättningarna för ett skadefall stiger betydligt, dvs. till 5 000 euro (184 ). AVDELNING VI FRIVILLIGA FÖRSÄKRINGAR Bestämmelserna om frivilliga försäkringar har reviderats helt och är mer detaljerade än de nuvarande bestämmelserna. Den nya lagen innehåller till många delar saker som för närvarande grundar sig på villkoren i försäkringsbolagens frivilliga försäkringar, speciellt då det gäller bestämmelserna om fritidsförsäkring. I lagen regleras också vilka saker som bolaget kan ta med i sina försäkringsvillkor. Sådana är t.ex. begränsningarna som gäller en frivillig försäkring för fritid (se 23 kapitlet). 23. kap. "Allmänna bestämmelser" I OlyL fastställs vad som är frivilliga försäkringar enligt lagen: frivillig försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom för arbetstiden och frivillig olycksfallsförsäkring för fritiden. På frivilliga försäkringar tillämpas bestämmelserna om obligatorisk försäkring, om inte något annat föreskrivs. Ett försäkringsbolag kan inte med hjälp av försäkringsvillkoren utvidga skyddet i en frivillig försäkring. Å andra sidan föreskriver lagen också på vilket sätt ett försäkringsbolag kan avgränsa sina villkor: en försäkring kan avgränsas att gälla endast skadefall vid motionsidrott, utesluta vissa grenar inom breddidrotten eller begränsa den personkrets som försäkras. Avgränsningar kan endast göra i försäkringar för fritid. Andra bestämmelser som ger rätt att använda bolagsspecifika villkor utöver de ovan nämnda möjligheterna att avgränsa villkoren, är 199 och 200 om villkoren för att säga upp fritidsförsäkringar och 201 om fritidsförsäkring för fartygspersonal. 24. kap. "Företagares försäkring för arbetstiden" Företagares rätt att låta försäkra sig för skadefall som inträffar i arbetet som företagare är i den nya lagen starkt kopplad till arbetspensionsförsäkringen. En företagare har i huvudsak rätt att få en försäkring för arbetstid enligt OlyL, om han eller hon har en FöPL-försäkring, som antingen är obligatorisk eller frivillig (188 ). Försäkringen ska tecknas i ett enda försäkringsbolag så att den täcker det arbete som företagare som är försäkrat med FöPL-försäkringen.

13(19) Då ersättning för inkomstbortfall och familjepension betalas till en företagare med stöd av en försäkring för arbetstid, används FöPL-arbetsinkomsten som årsarbetsinkomst. Lagen möjliggör en större årsarbetsinkomst än så, om FöPLarbetsinkomsten har fastställts till maximibelopp. Bolaget kan då på företagarens ansökan fastställa en större årsarbetsinkomst än FöPL-arbetsinkomsten. Den kan dock högst fastställas till ett belopp som är lika stort som den årsarbetsinkomst som motsvarar företagarens arbetsinsats med iakttagande av principerna i FöPL. Som grund för ersättningen används alltid den FöPL-arbetsinkomst som var gällande på skadedagen. Lagen innehåller två undantag från huvudregeln då det gäller kopplingen till FöPL: En företagare under 18 år har rätt att försäkra sig med en frivillig försäkring för företagare, fastän han eller hon inte har rätt att få en FöPL-försäkring. Å andra sidan kan försäkringsbolaget förlänga giltighetstiden för en försäkring för arbetstid för en sådan företagare som fortsätter med sitt arbete som företagare efter fyllda 68 år, fastän FöPL-försäkringen upphör. I bägge fallen fastställs den årsarbetsinkomst som används som grund för en ersättning för inkomstbortfall och familjepension med iakttagande av principerna i FöPL så, att den motsvarar företagarens arbetsinsats. Försäkringsbolaget är skyldigt att bevilja en försäkring för arbetstid för företagare. Detta gäller emellertid inte ovan beskriva förlängning av en gällande försäkring för en företagare som fyllt 68 år och inte heller en försäkring där man använder en större årsarbetsinkomst än FöPL-arbetsinkomsten till maximibelopp. Ett försäkringsbolag kan också låta bli att bevilja en företagare en frivillig försäkring för arbetstiden, om bolaget har ostridiga förfallna fordringar hos försäkringstagaren (191 ) Som en ny sak regleras i lagen om när ett försäkringsbolag har rätt att säga upp en företagares frivilliga försäkring för arbetstiden samt om förfarandet i anslutning till det (192 ). Uppsägning är möjligt om företagaren försummar att betala en premie som har förfallit eller uppsåtligen ger felaktiga eller bristfälliga uppgifter i ett försäkrings- eller ersättningsärende. I enlighet med kopplingen till FöPL upphör en företagares frivilliga försäkring för arbetstid från och med samma tidpunkt som FöPL-försäkringen upphör. Försäkringen kan också upphöra retroaktivt, varvid de försäkringspremier som betalats utan grund återbetalas. En företagare kan skriftligen säga upp en frivillig försäkring för arbetstiden att upphöra vid önskad tidpunkt, dock tidigast från och med den tidpunkt när anmälan om uppsägning har kommit in till försäkringsbolaget. En företagare ska anmäla ett skadefall till försäkringsbolaget senast den trettionde dagen från skadedagen. Avvikande från den obligatoriska försäkringen regleras också om omständigheterna då skadefallet inträffade samt om dagpenning och olycksfallspension (196 198 ). 25. kap. "Frivillig fritidsförsäkring" Både en arbetsgivare och en förtagare som har tecknat en obligatorisk försäkring för sina arbetstagare kan foga en frivillig olycksfallsförsäkring för fritiden till

14(19) försäkringen (199 och 200 ). Försäkring för arbetstid och fritid ska således tecknas i samma försäkringsbolag. Ersättning ur en frivillig försäkring för fritid för arbetstagarna betalas inte för en olycka, om den försäkrades arbete och försäkringstagarens skyldighet att betala lön har varit avbrutna i fler än 30 dagar när olyckan inträffade. Som grund för ersättningar för inkomstbortfall som betalas från försäkringen beaktas endast de arbetsinkomster som den arbetsgivare som tecknat försäkringen har betalat. Då det gäller ersättning för inkomstbortfall och familjepension som betalas på grundval av en företagares frivilliga försäkring för fritid används samma årsarbetsinkomst som man skulle ha använt vid ett olycksfall i arbetet. Försäkringsbolaget är inte skyldigt att bevilja en frivillig försäkring för fritid till arbetsgivare eller företagare. Försäkringsbolaget har också rätt att säga upp den aktuella försäkringen på grundval av försäkringsvillkoren. Försäkringstagaren (arbetsgivaren eller företagaren) kan säga upp försäkringen så att den upphör att gälla tidigast från och med den tidpunkt när anmälan om uppsägning har kommit in till försäkringsbolaget. Fritidsförsäkringen ersätter inte alla skadefall. Begränsningarna av försäkringsersättningen uppräknas i 201 i lagen. De är bl.a. ömhet orsakad av arbetsrörelse enligt 33, avsiktlig skada som orsakas av någon annan person samt patientskada, trafikskada och skada i spårtrafik. Lagen innehåller också specialbestämmelser om ersättningar som betalas med stöd av en fritidsförsäkring (202 och 203 ). Från dagpenningen görs i fortsättningen ett kalkylerat avdrag som motsvarar ersättningen enligt sjukförsäkringslagen enligt den tabell som intagits i bestämmelsen. Från olycksfalls- och familjepension görs avdrag för förmåner som betalas med stöd av andra lagar för samma tid. Bestämmelserna om avdrag från dagpenning och olycksfallspension tillämpas på motsvarande sätt på rehabiliteringspenning. Från sjukvårdsersättning görs ett avdrag för den ersättning som betalas med stöd av sjukförsäkringslagen. Bestämmelserna om fullt kostnadsansvar tillämpas inte på sjukvårdsersättningar. 26. kap. "Frivillig försäkring för arbetstiden för arbetstagare vid arbete i utlandet" Regleringen innehåller inte väsentliga ändringar jämfört med nuläget. En finländsk arbetsgivare kan även i fortsättningen teckna en försäkring för skadefall under arbetstiden för en arbetstagare som arbetar utomlands. Försäkringsbolaget är skyldigt att bevilja försäkring förutom i en situation där försäkringsbolaget har ostridiga förfallna fordringar hos försäkringstagaren. Försäkringsbolaget kan också säga upp försäkringen om försäkringstagaren försummat att betala en premie som har förfallit eller uppsåtligen gett felaktiga eller bristfälliga uppgifter i ett försäkrings- eller ersättningsärende. Då ersättning för inkomstbortfall betalas på grundval av en frivillig försäkring för arbetstiden för arbete i utlandet, beaktas endast arbetsinkomsten från arbete hos den arbetsgivare som tecknat försäkringen. En frivillig försäkring för fritid kan inte anslutas till försäkringen.

15(19) AVDELNING VII VERKSTÄLLIGHETSSYSTEM 27. kap. "Försäkringsanstalter" I lagen finns en uttrycklig bestämmelse om tjänsteansvar som tillämpas på dem som är anställda hos Olycksfallsförsäkringscentralen och ett försäkringsbolag. Bestämmelsen motsvarar nuvarande förfarande. 28. kap. "Olycksfallsförsäkringscentralen" Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund byter namn till Olycksfallsförsäkringscentralen. Centralens uppgifter, organ och deras uppgifter regleras noggrannare i lag än hittills. Uppgifter, förvaltning och finansieringen av verksamheten är i huvudsak oförändrade. Olycksfallsförsäkringscentralen har fortfarande stadgar som SHM fastställer på centralens förslag. Med stöd av lagen kan Olycksfallsförsäkringscentralens även sköta de serviceuppgifter som styrelsen anger och för vilka det tar ut verksamhetsbaserade serviceavgifter. Enligt den nya lagen är verkställande direktören ett av Olycksfallsförsäkringscentralens organ. Verkställande direktören utövar med stöd av lagen högsta beslutanderätt i enskilda ärenden som gäller ersättning och handläggningen av ett fördröjt ersättningsärende samt då det gäller medlemsavgifter och fördelningsavgift. Tidigare har dessa hört till styrelsens befogenheter. 29. kap. "Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden" På motsvarande sätt som i den gällande lagen innehåller OlyL bestämmelser om ersättningsnämnden för olycksfallsärenden. Dess huvudsakliga uppgift är att främja enhetlighet i ersättningspraxisen, dvs. att Olycksfallsförsäkringscentralens medlemsförsäkringsanstalter tillämpar arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomslagstiftningen på samma sätt. Finansieringen av kostnaderna för ersättningsnämnden har fogats som en del av Olycksfallsförsäkringscentralens medlemsavgift. 30. kap. "Skyldighet att betala tillskottspremie och garantiavgift" Det har inte gjorts några ändringar i bestämmelsernas innehåll jämfört med den gällande lagen. 31. kap. Fördelningssystemet Det har inte gjorts ändringar i bestämmelsernas innehåll jämfört med den gällande lagen. Terminologin har preciserats att motsvara den som används i de nya lagbestämmelserna.

16(19) 32. kap. "Särskilda bestämmelser" I kapitlet behandlas bl.a. Det register över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som Olycksfallsförsäkringscentralen upprätthåller samt Olycksfallsförsäkringscentralens statistik- och forskningsverksamhet. Det har inte gjorts några ändringar i bestämmelserna jämfört med den gällande lagen. AVDELNING VIII SÖKANDE AV ÄNDRING, OMPRÖVNING OCH ÅTERKRAV Bestämmelserna i denna del har förnyats år 2010 och de har inte gjorts några väsentliga ändringar i dem i samband med denna totalreform. 33. kap. "Sökande av ändring" Som en ny sak regleras att besvär som gäller fullkostnadsavgifter och avgifter för utlämnande av patientuppgifter behandlas hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden. Till övriga delar har det inte gjorts ändringar i bestämmelserna om sökande av ändring jämfört med den gällande lagen. 34. kap. Omprövning, undanröjande av ett beslut och återkrav Det har inte gjorts ändringar i bestämmelserna i kapitlet jämfört med den gällande lagen. AVDELNING IX SÄRSKILDA BESTÄMMELSER 35. kap. "Utlämnande, erhållande och hemlighållande av uppgifter" Bestämmelsernas innehåll motsvarar i huvudsak bestämmelserna om att lämna ut och att få information i den gällande lagen. Utgångspunkten är att bestämmelserna i offentlighetslagen om handlingssekretess och tystnadsplikt också ska tillämpas på försäkringsanstalter då de sköter uppgifter som grundar sig på OlyL. I bestämmelserna har bland annat följande beaktats. Olycksfallsförsäkringscentralen och försäkringsbolagen har fått nya tillsynsuppgifter och deras rätt att få information har utökats för att de ska kunna sköta dessa uppgifter på behörigt sätt. Ett exempel på dessa är Olycksfallsförsäkringscentralens och bolagens rätt att få uppgifter från skattemyndigheterna för tillsynen över lönesummorna. Ett företag har även rätt att få uppgifter om FöPL-försäkringen från arbetspensionsbolaget för skötseln av en företagares frivilliga försäkring för arbetstid. Arbetsgivarens rätt att få uppgifter har utvidgats genom en ändring av ordalydelsen i den aktuella bestämmelsen (251 ).

17(19) 36. kap. "Särskilda bestämmelser" I bestämmelserna i kapitlet fastställs bl.a. vilka av penningbeloppen i lagen som varje år justeras med arbetspensionsindex och vilka med lönekoefficienten, samt hur de justerade penningbeloppen avrundas. Beloppen i lagen är enligt nivån år 2014 (285 ). Minimiarbetsinkomsten hör till de belopp som justeras med lönekoefficienten, medan det nya grundbeloppet, som stiftats i stället för minimiårsarbetsinkomsten justeras med arbetspensionsindex. Bestämmelserna om indexförhöjningar är i huvudsak oförändrade. Försäkringsanstaltens regressrätt har både begränsats och utvidgats jämfört med nuläget. Regressrätt föreligger inte mot en arbetsgivare som har tecknat en försäkring från vilken skadefallet har ersatts och inte heller mot en fysisk person. I bägge fallen betraktas situationer där skadan har orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet som undantag. OlyL innehåller inte heller en bestämmelse om att regressrätt inte föreligger gentemot den som redan har fullgjort sin skadeståndsskyldighet i god tro. Lagen innehåller inte längre en bestämmelse som uteslutit regressrätt gentemot en person som är skadeståndsskyldig med stöd av produktansvarslagen. Produktansvarslagen har ändrats på motsvarande sätt. Nuvarande praxis har införts i lagen genom att föreskriva om en försäkringsanstalts rätt att få tillbaka betald fullkostnadsavgift av en trafikförsäkringsanstalt. Enligt den nya lagen ska arbetsgivaren också hålla denna lag och information om det försäkringsbolag som försäkrat arbetet framlagda på arbetsplatsen (272 ). Försäkringsbolagets redogörelse för behandlingen av den skadades personuppgifter, vilken enligt gällande lag ska finnas till påseende, ska ges direkt till den skadade samtidigt som han eller hon meddelas om att ett ersättningsärende har väckts (115 ). I kapitlet föreskrivs om kännetecknen på att arbetsgivarskyldigheterna enligt OlyL har brutits och om påföljderna. Samtidigt har en bestämmelse om olycksfallsförsäkringspremiebedrägeri fogats till strafflagen. 37. kap. Ikraftträdande Lagen träder i kraft 1.1.2016. Bestämmelserna om utlämnande av FöPL-uppgifter (252 1 mom. 4 punkten) tillämpas redan tidigare, dvs. från och med 1.7.2015. Utöver de tre tidigare gällande lagarna som nu ingår i OlyL upphävs även lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän (449/1990) såsom onödig. De statsanställdas rätt till ersättning och Statskontorets uppgifter har beaktats i bestämmelserna i OlyL. Ikraftträdandebestämmelserna innehåller också övergångsbestämmelser. Huvudregeln är att man på skadefall som inträffat före denna lags ikraftträdande tillämpar de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. I övergångsbestämmelserna föreskrivs om avvikelser från huvudregeln. Viktiga bland dessa är att bestämmelserna i avdelning IV (hur förmåner verkställs) och

18(19) VIII (sökande av ändring, omprövning och återkrav) också tillämpas på s.k. gamla skador samt att bestämmelserna i 39 42 om ersättning av sjukvård som getts inom den offentliga hälso- och sjukvården också tillämpas på skadefall som inträffat från och med 1.1.2015 eller senare. Enligt övergångsbestämmelserna kan olycksfallspension och menersättning enligt den tidigare lagen om olycksfallsförsäkring inte efter att OlyL trädde i kraft bytas ut mot ett kapital som motsvarar deras kapitalvärde. FÖRSÄKRANDET AV VISSA SPECIALGRUPPER Familjevårdare I den gällande lagen om olycksfallsförsäkring jämställs familjevårdare med arbetstagare. OlyL innehåller ingen motsvarande bestämmelse, varför det kommer att beredas särskilda lagändringar för att trygga det fortsatta skyddet. Ändringen är avsedda att träda i kraft samtidigt med OlyL, dvs. 1.1.2016. Närståendevårdare samt personer som deltar i rehabiliterande arbetsverksamhet eller arbetsverksamhet för handikappade För närvarande finns det i vissa speciallagar inom socialvården bestämmelser som förpliktar de personer som fastställs i dessa lagar att teckna en frivillig försäkring för arbetstiden enligt lagen om olycksfallsförsäkring (s.k. försäkring enligt 57 i lagen). Sådana personer är närståendevårdare, personer som deltar i rehabiliterande arbetsverksamhet samt i arbetsverksamhet för handikappade enligt socialvårdslagen. Hänvisningarna i dessa lagar kommer att ändras till hänvisningar till OlyL fr.o.m. 1.1.2016. I fortsättningen hör dessa personer inte till dem som ska försäkras obligatoriskt enligt OlyL. För närvarande ordnas deras olycksfallsskydd med en frivillig försäkring för arbetstid enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Bestämmelserna om arbete som görs i förvärvssyfte enligt OlyL är inte på ett ändamålsenligt sätt tillämpliga på försäkrandet av ovan nämnda specialgrupper. Avsikten är att senare inleda en utredning om försäkringsskyddet och hur den kan verkställas på ändamålsenligt sätt så att lagändringarna kan träda i kraft från ingången av 2016. Personer som deltar i arbetskraftspolitisk utbildning Bestämmelserna om arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsskyddet för personer som deltar i arbetskraftspolitisk utbildning kommer i samband med totalreformen att överföras till lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete. På grund av ett stort antal ändringar i hänvisningarna har mani detta sammanhang utarbetat en helt ny lag om skydd för studerande (460/2015), vilken träder i kraft 1.1.2016. Lagen ingår i lagpropositionen om OlyL (227/2014 rd) som en anknuten lag 2. Avvikande från andra studerande som avses i lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete bestäms ersättningen för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för personer som deltar i arbetskraftsutbildning enligt lagen om