Regeringens proposition 2005/06:166

Regeringens proposition 2005/06:166 Barn som bevittnat våld Prop. 2005/06:166 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Harpsund den 16 mars 2006 Göran Persson Thomas Bodström (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Det finns ett behov av att förstärka stödet och rättigheterna för barn som bevittnar brott av och mot närstående personer. Barn som på detta sätt drabbas av brott kan ha samma behov av stöd som barn som själva utsätts för brott. För att lyfta fram det behov av stöd och hjälp som denna grupp barn kan ha och för att förtydliga socialtjänstens ansvar för att tillgodose dessa barns behov föreslås i propositionen att det skall slås fast i socialtjänstlagen att barn som bevittnar våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott. Det lämnas också förslag om att barn som bevittnar ett brott som är ägnat att skada barnets trygghet och tillit i förhållande till en närstående person skall ha rätt till brottsskadeersättning från staten. I propositionen föreslås även att målsäganden i fler situationer än för närvarande skall få information om vilka bestämmelser som gäller för meddelande av besöksförbud, vilket även kan komma barn till godo. Informationen skall enligt förslaget bl.a. lämnas när en frihetsberövad gärningsman skall friges eller har blivit beviljad någon form av utevistelse. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 november 2006. 1

Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut...4 2 Lagtext...5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt...5 2.2 Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413)...7 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård...9 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård...10 2.5 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)...11 3 Ärendet och dess beredning...12 4 Allmänna utgångspunkter...12 5 Barn som bevittnat våld...14 5.1 Socialtjänstens ansvar för brottsoffer...14 5.2 Socialtjänstens ansvar för barn...15 5.3 Behov av att förtydliga socialtjänstens ansvar...15 6 Ersättning till barn som bevittnar brott...19 6.1 Utgångspunkter...19 6.2 Skadestånd för chockskador...19 6.3 Brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott...22 6.4 En ny rätt till brottsskadeersättning för barn...22 6.4.1 Brottsskadeersättning för brott som är ägnade att skada tryggheten och tilliten hos ett barn..22 6.4.2 Ersättningens storlek...26 6.4.3 Brottsoffermyndighetens beslutsunderlag m.m....27 6.4.4 Företrädare för barnet och hantering av utbetald ersättning...28 7 Besöksförbud skyddar även barnen...30 7.1 Besöksförbud ger skydd för barn...30 7.2 Information till målsäganden under förundersökningen...30 7.3 Behov av ytterligare information...31 8 Ekonomiska konsekvenser...33 9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...33 10 Författningskommentar...34 10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt...34 10.2 Förslaget till lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413)...35 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård...36 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård...36 2

Bilaga 1 Bilaga 2 10.5 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)...37 Sammanfattning av promemorian Barnen i brottets skugga...38 Promemorians lagförslag...39 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna...46 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag...47 Bilaga 5 Lagrådets yttrande...54 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2006...56 3

1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, 2. lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413), 3. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, 4. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, 5. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453). 4

2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:000) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Härigenom föreskrivs att 35 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 1 i stället för dess lydelse enligt lagen (2006:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2005/06:123 Föreslagen lydelse Om en intagen avtjänar straff för ett brott som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om följande: i vilken anstalt den intagne befinner sig, om den intagne förflyttas till öppen anstalt, om den intagne får permission enligt 32, om den intagne vistas utanför anstalt enligt 14, 37, 38, 43 eller 54, om den intagne, eller Kriminalvården, ansöker om omvandling enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, om den intagne friges, om den intagne rymmer, och om den intagne uteblir efter permission eller någon annan vistelse utanför anstalten. En begärd underrättelse behöver inte lämnas angående en planerad vistelse utanför anstalten när en underrättelse på grund av beslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse kan befaras medföra 35 Om en intagen avtjänar straff för ett brott som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om följande: 1. i vilken anstalt den intagne befinner sig, 2. om den intagne kommer att förflyttas till öppen anstalt, 3. om den intagne får permission enligt 32, 4. om den intagne vistas utanför anstalt enligt 14, 37, 38, 43 eller 54, 5. om den intagne, eller Kriminalvården, ansöker om omvandling enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, 6. om den intagne friges, 7. om den intagne rymmer, och 8. om den intagne uteblir efter permission eller någon annan vistelse utanför anstalten. En begärd underrättelse behöver inte lämnas om en planerad vistelse utanför anstalten i de fall en underrättelse på grund av beslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse kan 1 Lagen omtryckt 1990:1011. 5

fara för den intagnes liv eller hälsa. Underrättelse till målsägande angående frigivning skall lämnas i lämplig tid före frigivningen och i andra fall så tidigt som möjligt. Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. befaras medföra fara för den intagnes liv eller hälsa. Underrättelse till målsägande om frigivning skall lämnas i lämplig tid före frigivningen och i andra fall så tidigt som möjligt. Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Underrättelsen skall innehålla information om de regler som gäller för meddelande av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud. 6

2.2 Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413) Härigenom föreskrivs i fråga om brottsskadelagen (1978:413) dels att 1 och 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a, med följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 1 Bestämmelserna i 2 17 i denna lag gäller ersättning av svenska statsmedel för skada till följd av brott (brottsskadeersättning). Bestämmelserna tillämpas om brottet har begåtts i Sverige. Vid personskada och sådan kränkning som avses i 2 andra stycket är bestämmelserna dessutom tillämpliga om brottet har begåtts utomlands mot någon som hade hemvist i Sverige. Bestämmelserna tillämpas dock inte, om brottet och den skadelidande har så ringa anknytning till Sverige att det inte är rimligt att skadan ersätts av svenska statsmedel. Bestämmelserna tillämpas om brottet har begåtts i Sverige. Vid personskada och sådan kränkning som avses i 2 andra stycket är bestämmelserna dessutom tillämpliga om brottet har begåtts utomlands mot någon som hade hemvist i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även om ett barn som har hemvist i Sverige har bevittnat ett sådant brott som sägs i 4 a utomlands. Bestämmelserna tillämpas inte, om brottet och den skadelidande har så ringa anknytning till Sverige att det inte är rimligt att skadan ersätts av svenska statsmedel. I 18 och 19 finns bestämmelser om sådan ersättning som på grund av föreskrift i annan medlemsstat i Europeiska unionen betalas av statsmedel för skada till följd av brott som begåtts i den staten (europeisk brottsskadeersättning). 4 a Brottsskadeersättning betalas till ett barn som bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person. 1 Senaste lydelse 2002:346. 7

5 2 Brottsskadeersättning med anledning av personskada bestäms enligt 5 kap. 1 5 skadeståndslagen (1972:207). Livränta betalas dock endast när ersättningen är av väsentlig betydelse för den skadelidandes framtida vård eller försörjning. Livränta värdesäkras enligt lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor. Brottsskadeersättning med anledning av kränkning bestäms enligt 5 kap. 6 första stycket skadeståndslagen. Brottsskadeersättning med anledning av sakskada bestäms enligt 5 kap. 7 skadeståndslagen. Brottsskadeersättning enligt 4 a bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till hur grovt det bevittnade brottet är. I fråga om brottsskadeersättning tillämpas också 6 kap. 3 skadeståndslagen. Rätten till brottsskadeersättning faller dock inte bort, om en ansökan om ersättning före dödsfallet gjorts hos Brottsoffermyndigheten. 1. Denna lag träder i kraft den 15 november 2006. 2. De nya föreskrifterna skall tillämpas även på ansökningar som grundar sig på händelser som ägt rum före ikraftträdandet. 2 Senaste lydelse 2001:733. 8

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård Härigenom föreskrivs att 28 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 1 Genomgår en patient rättspsykiatrisk vård som är förenad med särskild utskrivningsprövning skall chefsöverläkaren, om brottet och övriga omständigheter gör det påkallat, ge målsäganden möjlighet att begära att bli underrättad dels om att patienten har lämnat sjukvårdsinrättningen utan tillstånd eller inte har återvänt dit sedan tiden för ett tillstånd att vistas utanför inrättningens område har gått ut eller tillståndet har återkallats, dels när beslut fattas om att patienten får vistas utanför sjukvårdsinrättningens område eller att vården skall upphöra. Önskar målsäganden underrättelse, skall en sådan ges så snart som möjligt och vid beslut som anges i denna paragraf innan patienten lämnar vårdinrättningen. Om det finns särskilda skäl får underrättelse som avses i första stycket lämnas utan att målsäganden begärt att bli underrättad. Om det finns särskilda skäl får en sådan underrättelse lämnas utan att målsäganden begärt att bli underrättad. Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Underrättelsen skall innehålla information om de regler som gäller för meddelande av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud. Denna lag träder i kraft den 15 november 2006. 1 Senaste lydelse 1991:1968. 9

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård Härigenom föreskrivs att 21 lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Om den dömde undergår sluten ungdomsvård för ett brott som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om vid vilket särskilt ungdomshem den dömde befinner sig samt om han förflyttas, vistas utanför det särskilda ungdomshemmet eller rymmer. 21 Om den dömde undergår sluten ungdomsvård för ett brott som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om följande: 1. vid vilket särskilt ungdomshem den dömde befinner sig, 2. när den dömde friges, 3. om den dömde förflyttas, 4. om den dömde vistas utanför det särskilda ungdomshemmet, och 5. om den dömde rymmer. Underrättelse om en planerad vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet behöver inte lämnas, när en underrättelse på grund av beslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse på goda grunder kan antas allvarligt äventyra den dömdes egen säkerhet. Underrättelse till målsägande skall lämnas så tidigt som möjligt och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Underrättelse till målsägande om frigivning skall lämnas i lämplig tid före frigivningen. I andra fall skall underrättelsen lämnas så tidigt som möjligt. Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Underrättelsen skall innehålla information om de regler som gäller för meddelande av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud. Denna lag träder i kraft den 15 november 2006. 10

2.5 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 socialtjänstlagen (2001:453) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. 5 kap. 11 Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Nämnden bör också beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Denna lag träder i kraft den 15 november 2006. 11

3 Ärendet och dess beredning Det har inom Justitiedepartementet utarbetats en promemoria med förslag till olika åtgärder som syftar till att stärka rättigheterna för och stödet till barn som bevittnar och på annat sätt drabbas av brott av och mot närstående personer. Departementspromemorian Barnen i brottets skugga (2004:56) har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i ärendet (dnr Ju2004/10923/KRIM). Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna. Lagrådet Regeringen beslutade den 9 februari 2006 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.4.3 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens förslag har ett par rent redaktionella ändringar gjorts. 4 Allmänna utgångspunkter En central målsättning för regeringens politik för barn och unga är att ett barnperspektiv, utifrån andan och intentionerna i FN:s konvention om barnets rättigheter, skall genomsyra alla de åtgärder som rör barn. Detta är också utgångspunkten för förslagen i denna proposition. Att bli utsatt för brott kan vara en traumatisk upplevelse och kan ge fysiska, psykiska och känslomässiga skador. Traumat kan ta sig olika uttryck, alltifrån rädsla, ångest, skuld och depression till ilska, hat, aggressivitet och självdestruktivt beteende. Av utvecklingsmässiga skäl har barn andra förutsättningar att bearbeta sin situation som brottsoffer än vuxna. För att kunna hantera det som hänt behöver barn stöd och hjälp av olika slag. Den primära tryggheten för barn finns i familjen och hos vårdnadshavare och andra närstående. Det är också i denna nära krets som det mest grundläggande stödet finns för barn och unga som utsätts för brott. Men många gånger behövs det även insatser från samhällets sida. Barn riskerar inte bara att själva drabbas av våld och andra övergrepp, utan kan också lida genom att de blir vittne till våld som begås av eller mot närstående personer, då oftast mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Det är viktigt att synliggöra dessa barn, att synliggöra att våldet är ett övergrepp också mot barnen och att vidta åtgärder för att de skall få stöd. Frågan om hur man kan stärka skyddet för barn som bevittnat familjerelaterat våld har delvis behandlats av Kommittén mot barnmisshandel. Den avstyrkte en generell kriminalisering av psykisk 12

misshandel av barn. Med psykisk misshandel avsåg kommittén bl.a. att en vuxen person systematiskt eller oftast under lång tid utsätter ett barn för nedvärderande omdömen, nedbrytande behandling eller avsiktligt känslomässigt lidande. Även vissa skadliga exponeringar, t.ex. att barn tvingas bevittna våld i sin närmiljö eller leva i en miljö där våld förekommer ofta, är enligt kommittén att betrakta som psykisk misshandel (SOU 2001:72 s. 121 f.). I propositionen Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. (prop. 2002/03:53) gjorde regeringen samma bedömning som kommittén och uttalade att det saknas skäl för en utökad kriminalisering av psykisk misshandel av barn. Regeringen uttalade vidare att man skulle fortsätta arbetet med nu aktuella frågor och då analysera om det finns möjligheter att ytterligare förstärka barns skydd mot våld i hemmet (prop. 2002/03:53, s. 68 f.). Regeringen föreslog även i propositionen att en särskild straffskärpningsgrund för bl.a. de aktuella fallen skulle införas i brottsbalken (prop. 2002/03:53, s. 69 f. och 111 f.). Förslaget har lett till en ändring i 29 kap. 2 8 brottsbalken som trädde i kraft den 1 juli 2003. Bestämmelsen innebär att det skall betraktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett brotts straffvärde om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i förhållande till en närstående person. Socialtjänsten har ett visst ansvar för och skyldigheter mot alla brottsoffer, inklusive barn som drabbas av brott. Den har också i uppgift att ingripa för barnets bästa och ge stöd och skydd, om inte behovet av detta kan tillgodoses på annat sätt. Det är viktigt att lyfta fram att socialtjänstens ansvar även omfattar barn som bevittnat mäns våld mot kvinnor och annat våld av och mot närstående. Som ett led i arbetet med att stärka rättigheterna för dessa barn är det även motiverat att ge dem rätt till någon form av ekonomisk ersättning. Men det är viktigt att betona att rätten till ekonomisk ersättning endast är en del i stödet till barn som bevittnat mäns våld mot kvinnor och annat våld av och mot närstående. Än viktigare är att barn som drabbas av brott får det stöd och skydd som de är i behov av och kvalificerad hjälp med att bearbeta sina erfarenheter. Barns möjligheter att ta tillvara sina rättigheter påverkas av lagstiftning och åtgärder som berör deras vårdnadshavare och andra anhöriga. Även ur barnens perspektiv är det t.ex. viktigt att lagen om besöksförbud och dess tillämpning är så effektiv som möjligt. Förbättringar av lagstiftningen och tillämpningen när det gäller besöksförbud är alltså ett sätt att stärka skyddet för barn. När myndigheter och frivilliga krafter bidrar med stöd och hjälp måste de leva upp till högt ställda krav på rättssäkerhet, effektivitet, kompetens och empati. Det är t.ex. nödvändigt att metoderna för att utreda brott mot barn och för att ge behandling och stöd är utformade efter barns behov och verkligen tar tillvara den bästa tillgängliga kunskapen om vad barn behöver och vad som ger bäst resultat. Ett viktigt led i denna strävan är att pröva och utvärdera arbetsmetoder som syftar till att samordna rättsväsendets utredningsinsatser och de stöd- och behandlingsinsatser som sociala myndigheter och hälso- och sjukvården vidtar. Regeringen har gett Åklagarmyndigheten tillsammans med Rikspolisstyrelsen, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen i uppdrag att medverka till etablering av flera försöksverksamheter med samverkan under 13

gemensamt tak vid utredningar kring barn som misstänks vara utsatta för allvarliga brott. Sedan januari 2006 pågår försöksverksamheter med dessa s.k. Barnahus i Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping, Umeå och Sundsvall. Det är angeläget att uppmärksamma barn som har en förälder som är intagen i anstalt. Forskning har visat att risken för att utveckla en kriminell livsstil är högre för barn som har en kriminellt aktiv förälder än för andra barn (BRÅ-rapport 1992:1). Inte minst vid långa anstaltsvistelser är det t.ex. angeläget att erbjuda möjligheter till kontakt mellan barnen och deras intagna föräldrar i de fall detta anses vara till barnets bästa. I de fall en kontakt upprätthålls är det viktigt att denna utgår från barnets behov och utifrån vad som är bäst för barnet. Regeringen har därför gett Kriminalvården i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen se över förhållandena för barn som har föräldrar intagna i häkte eller anstalt. Uppdraget skall slutredovisas i mars 2006. 5 Barn som bevittnat våld 5.1 Socialtjänstens ansvar för brottsoffer Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Socialtjänstlagen (2001:453), som reglerar dess verksamhet, har karaktären av en målinriktad ramlag. Lagen innehåller allmänna riktlinjer, men också mer preciserade mål för vissa grupper. Socialtjänsten skall t.ex. verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden samt för att människor med funktionshinder får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra. Socialtjänsten skall också aktivt sörja för att missbrukare får den hjälp och vård som de behöver för att komma ifrån missbruket. En av socialtjänstens huvuduppgifter är att lämna enskilda människor den hjälp och det stöd som de behöver om detta inte kan tillgodoses på annat sätt. Detta ansvar omfattar naturligtvis även människor som blivit utsatta för brott. För att lyfta fram och tydliggöra detta ansvar föreslog regeringen i propositionen Stöd till brottsoffer att socialtjänstlagen skulle kompletteras med en bestämmelse som tydligt anger socialtjänstens ansvar för och skyldigheter gentemot alla brottsoffer (prop. 2000/01:79 s. 35 f.). Regeringen konstaterade att kommunens ansvar redan tidigare omfattade alla dem som utsatts för våld och att det inte skulle medföra någon förändring i rättsligt hänseende om socialtjänstlagen kompletterades med en särskild regel om socialtjänstens ansvar för dem som utsatts för brott. Regeringen menade ändå att det fanns ett behov av att klargöra att socialtjänsten har ett sådant ansvar. Regeringen hänvisade till de motiv som framförts när bestämmelsen om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta kvinnor infördes (prop. 1997/98:55). Den bestämmelsen motiverades med att Kvinnovåldskommissionen funnit så stora brister i socialtjänstens arbete med frågor som rörde våld mot kvinnor att det bedömdes som nödvändigt att klargöra kommunens ansvar i detta 14

hänseende. Regeringen ansåg att samma skäl gjorde sig gällande i fråga om behovet av en allmän regel om socialtjänstens ansvar för och skyldigheter gentemot brottsoffer. Genom en sådan bestämmelse skulle det enligt regeringens mening klargöras att socialtjänsten har ett ansvar för att stödja och hjälpa alla dem som utsatts för brott och att det bör bedrivas ett aktivt arbete i detta hänseende. Bestämmelsen infördes i 5 kap. 11 socialtjänstlagen och trädde i kraft den 1 juli 2001. 5.2 Socialtjänstens ansvar för barn När det gäller barn har socialtjänsten ett ansvar att verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. När hjälp eller stöd från annat håll inte räcker eller barnet behöver skydd, är det socialtjänstens uppgift att ingripa. Vidare skall socialtjänsten i nära samarbete med hemmen bl.a. främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdomar, särskilt följa utvecklingen hos barn och ungdomar som visat tecken till en ogynnsam utveckling samt i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver. I frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa har socialtjänsten också ett huvudansvar att se till att samverkan med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs kommer till stånd (5 kap. 1 och 1 a socialtjänstlagen). 5.3 Behov av att förtydliga socialtjänstens ansvar Regeringens förslag: Socialtjänstlagens bestämmelse om stöd till brottsoffer kompletteras så att det tydliggörs att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Riksdagens ombudsmän och Åklagarmyndigheten uttrycker betänkligheter i fråga om att i lagtext beteckna barn som bevittnat våld eller andra övergrepp som offer för brott med motiveringen att det är olyckligt att beteckna personer som brottsoffer som kanske inte skadeståndsrättsligt kan härleda sin rätt till ersättning på grund av en brottslig handling. Brottsförebyggande rådet ifrågasätter om förslaget är lämpligt med motiveringen att socialtjänstlagen redan i dag ger socialnämnden ett ansvar för att barn som riskerar att fara illa får den hjälp och det stöd som de kan behöva. Brottsoffermyndigheten, Sveriges kvinnojourers riksförbund och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige anser att ordet bör i 5 kap. 11 socialtjänstlagen måste ändras till ordet skall, för att ytterligare tydliggöra socialtjänstens ansvar. 15

Skälen för regeringens förslag Barn som bevittnar våld Barn som bevittnar våld och andra övergrepp berättar sällan om händelserna spontant och de symtom som de uppvisar kan lätt missförstås. Det är angeläget att i större utsträckning uppmärksamma dessa barn och deras behov. Behoven kan variera från t.ex. skydd mot någon som utövat våld inom familjen till en möjlighet att få bearbeta sina våldserfarenheter. Barn som blir vittnen till övergrepp av detta slag kan reagera på liknande sätt som barn som själva utsätts för brott och kan vara i behov av liknande stöd. Även dessa barn är offer för brott. Det finns därför anledning att klarlägga detta direkt i lagtexten. På så vis lyfts socialtjänstens ansvar för denna grupp fram och blir tydligare. Något som talar emot en sådan lösning är att ändringen precis som de ändringar som förtydligar socialtjänstens ansvar för kvinnor som blivit utsatta för mäns våld och över huvud taget för brottsoffer inte skulle innebära någon större ändring i rättsligt hänseende. Som Brottsförebyggande rådet har påpekat har socialtjänsten redan i dag ett ansvar för att barn som riskerar att fara illa får den hjälp och det stöd som de kan behöva. Regeringen anser emellertid att det ändå finns ett behov av att förtydliga att de barn som bevittnar mäns våld mot kvinnor och annat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott. Med att barn bevittnat våld eller andra övergrepp avses huvudsakligen att barnet sett eller hört den brottsliga gärningen begås. Brister i samverkan Det finns uppgifter som talar för att det finns brister i socialtjänstens och andra myndigheters arbete när det gäller denna grupp. Exempelvis har polisen liksom kriminalvården, hälso- och sjukvården, skolan m.fl. en skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd (14 kap. 1 socialtjänstlagen och 3 polislagen [1984:387]). Ett typexempel på fall när detta skall ske är när barn har varit närvarande vid fall av mäns våld mot kvinnor eller annat våld av eller mot närstående vuxna. I studien Anmälningarna som försvann (Rädda Barnen 2003) har Rädda Barnen emellertid funnit att det föreligger brister i kontakten mellan polisen och socialtjänsten. Av de polisanmälningar som rörde misstänkta fall av mäns våld mot kvinnor som ingick i studien och där det framgick att barn varit närvarande vid misshandeln, kom endast en tredjedel till socialtjänstens kännedom. Rädda Barnen drar slutsatsen att rutinerna hos polisen och socialtjänsten brister, vilket leder till att barn inte får det skydd och stöd som de behöver och har rätt till i detta avseende. Socialstyrelsen har vidtagit åtgärder för att sprida kännedom om anmälningsskyldigheten och underlätta för dem som omfattas av denna. Myndigheten har tagit fram en handbok (Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn, artikelnummer: 2004-101-1) som tar upp frågor som rutiner och samarbete och som syftar till att underlätta och förbättra ställningstaganden när en anmälan är aktuell. Handboken 16

innehåller också Socialstyrelsens allmänna råd om anmälan om missförhållanden enligt 14 kap. 1 socialtjänstlagen (SOSFS 2003:16). Socialstyrelsen har vidare, på regeringens uppdrag, utarbetat en rapport om barn som bevittnat våld När mamma blir slagen. Att hjälpa barn som levt med våld i familjen (artikelnummer: 2005-131-9). För att förbättra samarbetet på lokal och central nivå mellan polis, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt skola när det gäller barn som far illa eller riskerar att fara illa har regeringen gett Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att förbättra samarbetet. Samarbetet beträffande barn som bevittnat våld av eller mot en närstående vuxen skall särskilt uppmärksammas. Behov av att tydliggöra ansvar Trots ovan beskrivna åtgärder från Socialstyrelsens sida anser regeringen att det finns ett starkt behov av att lyfta fram gruppen barn som bevittnar mäns våld mot kvinnor eller annat våld eller andra övergrepp som begås av eller mot närstående vuxna och tydliggöra socialtjänstens ansvar för dem. Ett sätt att göra detta är att slå fast i lagtexten att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är att betrakta som offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Socialtjänstlagen bör därför kompletteras med en bestämmelse med denna innebörd. Formuleringen bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna innebär att den till barnet närstående kan vara antingen offer eller gärningsman. Även barn som bevittnar våld eller andra övergrepp som en närstående vuxen utsätter ett annat barn för omfattas således av bestämmelsen. Med att barn bevittnat våld eller andra övergrepp avses, som nämnts ovan, huvudsakligen att barnet sett eller hört den brottsliga gärningen. Således omfattas inte endast fall då barnet sett våld eller andra övergrepp, utan även andra situationer när barnet upplevt t.ex. en pågående misshandel. Begreppet brottsoffer Riksdagens ombudsmän och Åklagarmyndigheten har uttryckt tveksamhet till att i socialtjänstlagen ta in den aktuella bestämmelsen. Detta med hänvisning till att det ur systematisk synpunkt är olyckligt att beteckna personer som brottsoffer som kanske inte skadeståndsrättsligt kan härleda sin rätt till ersättning på grund av brottslig handling. Enligt regeringens mening får det anses klarlagt att bestämmelsen i socialtjänstlagen syftar till att lyfta fram barn som bevittnar våld och att tydliggöra socialtjänstens ansvar för dessa barn, som ur ett övergripande samhällsperspektiv är offer för brott. Det finns ingen legal definition av brottsoffer. Det finns inte heller någon allmänt accepterad definition av vem eller vilka som är att betrakta som brottsoffer. Ny kunskap och nya insikter gör brottsoffer till ett föränderligt begrepp och olika definitioner används i olika sammanhang. Att barn som bevittnat våld i vissa fall inte skadeståndsrättsligt kan härleda sin rätt till ersättning på grund av 17

brottslig handling medför därför inte, enligt regeringens uppfattning, att kompletteringen i socialtjänstlagen inte bör genomföras. Enligt regeringens mening är det positivt om begreppet brottsoffer utvecklas i riktning mot att det blir naturligt att betrakta barn som bevittnat våld som offer för brott. Detta kan förhoppningsvis leda till ett tydliggörande av dessa barns situation även i andra myndigheters arbete, t.ex. Brottsoffermyndigheten som sedan länge uppmärksammat och arbetat för barn som bevittnat våld. Bör eller skall? Enligt nuvarande lydelse i 5 kap. 11 socialtjänstlagen bör socialnämnden verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. I promemorian föreslås att bestämmelsen kompletteras med att nämnden också bör beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Några remissinstanser förespråkar att ordet bör i den aktuella bestämmelsen genomgående ändras till skall för att ytterligare tydliggöra socialtjänstens ansvar. Detta förordas även i betänkandena Slag i luften. En utredning om myndigheter, mansvåld och makt (SOU 2004:121, s. 230) och Makt att forma samhället och sitt eget liv (SOU 2005:66, s. 420). Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att göra en översyn av socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor. Enligt kommittédirektiven (dir. 2005:32) skall utredaren kartlägga och analysera hur kommunernas stöd till våldsutsatta kvinnor och deras barn ser ut. Vidare skall utredaren analysera vad kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen innefattar. Med utgångspunkt i dessa analyser skall utredaren lämna förslag till hur socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor och deras barn bör vara utformat för att det skall motsvara kommunernas ansvar samt till hur stödet kan stärkas och förbättras. I den utsträckning de föreslagna åtgärderna kräver författningsändringar skall utredaren lämna förslag på sådana. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2006. Mot bakgrund av den särskilda utredarens uppdrag anser regeringen att det föreslagna tillägget i 5 kap. 11 socialtjänstlagen bör utformas som den nuvarande bestämmelsen i paragrafen, och att uttrycket bör alltså skall användas. Om utredaren mot bakgrund av analysen av kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen lämnar förslag om att bör skall ändras till skall i det aktuella lagrummet, förutsätter regeringen att detta även kommer att gälla den i denna proposition föreslagna bestämmelsen om barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna. 18

6 Ersättning till barn som bevittnar brott 6.1 Utgångspunkter För ett barn är det en mycket svår upplevelse att bevittna att en av föräldrarna eller någon annan närstående person utsätts för våld eller hot om våld. En sådan upplevelse kan ge upphov till känslor och reaktioner av samma slag som när barnet självt utsätts för brott, vilket gör att det också kan finnas liknande behov av stöd. I dag har barn som bevittnat brott mot närstående under vissa förutsättningar rätt till skadestånd från förövaren. Men det finns fall där de förutsättningarna inte är uppfyllda och barn som därmed saknar en sådan möjlighet till ekonomisk ersättning. Barn som bevittnar våld och andra övergrepp mot närstående behöver naturligtvis framför allt annat stöd än ekonomisk ersättning. Som redogjorts för i avsnitt 4 är det viktigt att betona att rätten till ekonomisk ersättning endast är en del i stödet till barn som bevittnat mäns våld mot kvinnor och annat våld av och mot närstående. Än viktigare är att barn som drabbas av brott får det stöd och skydd som de är i behov av och kvalificerad hjälp med att bearbeta sina erfarenheter. Även en möjlighet till ekonomisk ersättning kan dock vara ett viktigt bidrag till att dessa barn synliggörs. Därför behövs en lagstiftning som mer heltäckande tillgodoser barns behov av ekonomisk kompensation i dessa situationer. 6.2 Skadestånd för chockskador Allmänna förutsättningar Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar en personskada skall enligt skadeståndslagen (1972:207) ersätta skadan. Med personskada avses såväl kroppsliga som psykiska defekttillstånd, vare sig de framkallats med fysiska medel eller inte. För att psykiska besvär skall anses vara en personskada krävs att de utgör en medicinskt påvisbar effekt; det är alltså inte tillräckligt att de yttrar sig i allmänna känslor av rädsla och obehag. Medicinskt påvisbara anses besvär vara om de kan föranleda sjukskrivning eller läkar- alternativt psykologbehandling. Exempel på medicinskt påvisbara psykiska besvär är depression, ångest och sömnbesvär. Särskild uppmärksamhet har riktats mot sådana psykiska personskador som någon drabbas av som en följd av att någon annan dödas eller allvarligt skadas genom ett brott eller på annat sätt. Denna typ av skador benämns ofta chockskador. För att skadeståndsansvar skall komma i fråga krävs enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer något mer än att skadan i logisk mening har orsakats av den skadegörande handlingen. En sådan begränsning ligger i grundsatsen att enbart beräkneliga och i viss mån typiska följder av det skadegörande beteendet ersätts. Inom skadeståndsrätten brukar detta uttryckas så att det skall finnas adekvat kausalitet mellan det skadegörande beteendet och skadan. Ibland ställer man vid denna adekvansbedömning upp ett krav på att skadan inte är en alltför avlägsen följd av det skadegörande beteendet. En liknande 19

begränsning är att det skall finnas ett samband mellan de moment som konstituerar ett vårdslöst beteende och själva skadan. Ytterligare en begränsning, som ger uttryck för ungefär samma tanke, är att skadestånd inte skall betalas för skador som faller utanför skyddsändamålet för en viss skadeståndsregel. Länge ansågs det att den som tillfogats psykiska besvär av underrättelsen om att en nära anhörig dödats eller allvarligt skadats genom en skadeståndsgrundande handling inte hade någon rätt till ersättning för de besvären. I avgörandena NJA 1993 s. 41 I och II gjorde Högsta domstolen en annan bedömning. Domstolen konstaterade att psykiska besvär hos de närstående är en typisk och näraliggande följd när en person dödas genom en uppsåtlig handling. I avgörandet NJA 1996 s. 77 gick Högsta domstolen längre och ansåg att skadestånd också skulle utgå till närstående till den som dödats genom ett grovt oaktsamt handlande. Avgörandet torde även få förstås så att domstolen ansåg att det för möjligheten att få skadestånd saknade betydelse om den anhörige bevittnat dödandet eller endast underrättats om detta i efterhand. Genom ändringar i skadeståndslagen som trädde i kraft den 1 januari 2002 (prop. 2000/01:68, bet. 2000/01:LU19) infördes en uttrycklig reglering av rätten till skadestånd för personskada som åsamkats nära anhöriga till den som dödas genom en skadeståndsgrundande handling. I propositionen uttalade regeringen att psykiska besvär givetvis kan framkallas även av att en nära anhörig skadats men att det då inte är lika säkert att besvären är en förutsebar och typisk följd av skadehändelsen. Klart ansågs vara att så inte var fallet när en nära anhörig skadats lindrigt. Det konstaterades att det inte går att dra en lika klar gräns mellan allvarliga och lindriga fall av personskador som mellan dödsfall och andra fall. Någon regel om rätt till skadestånd i de fallen infördes därför inte. Regeringen uttalade dock att detta inte uteslöt att skadestånd i särskilda fall borde kunna betalas även för psykiska besvär till följd av att en nära anhörig har skadats allvarligt. Framför allt ansågs detta gälla när någon har tillfogats lidandet av att bevittna själva skadehändelsen. Detta och liknande fall borde dock även i fortsättningen avgöras i rättstillämpningen med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter. Hovrätten för Övre Norrland fann i en dom den 11 juni 2002 (mål B 314-02) att skadestånd för personskada av psykisk art skulle tillerkännas en kvinna som upptäckt sin bror omedelbart efter det att denne misshandlats med bl.a. kniv av två män på ett sådant sätt att han tillfogats livshotande skador i buken. I avgörandet NJA 2003 s. 508 prövade Högsta domstolen om skadestånd kunde utgå till föräldrarna till ett fyraårigt barn som rövats bort av en man som haft för avsikt att föröva sexualbrott mot barnet och behålla honom till vuxen ålder. Det var ostridigt i målet att föräldrarna orsakats personskador i form av psykiska besvär genom människorovet. Domstolen gjorde bedömningen att föräldrarnas psykiska besvär var en typisk och näraliggande effekt av brottet. Ett fastställande av rätt till skadestånd för föräldrarna skulle dock enligt domstolen innebära en, principiellt sett, betydande utvidgning av rätten till skadestånd. Domstolen ansåg att om rätten till skadestånd ansågs böra utvidgas på ett 20

sådant sätt så borde det ske genom lagstiftning. Talan lämnades därför utan bifall. Särskilt om barn som bevittnar brott I propositionen Ersättning för ideell skada (prop. 2000/01:68) uttalade alltså regeringen att psykiska besvär givetvis kan framkallas av att en nära anhörig utsätts för våld, utan att dödas, men att det då inte alltid är säkert att de besvären är en förutsebar och typisk följd av skadehändelsen. Med hänsyn bl.a. till gränsdragningsproblem infördes inte någon särskild reglering av rätten till skadestånd för personskada för anhöriga till den som skadas allvarligt utan att avlida. Det framhölls emellertid, som påpekats, att detta inte uteslöt att skadestånd i särskilda fall borde kunna betalas även för psykiska besvär till följd av att en nära anhörig har skadats allvarligt, framför allt när någon har tillfogats lidandet av att bevittna själva skadehändelsen. Frågan överlämnades alltså åt rättstillämpningen. Det ligger i sakens natur att just barn som bevittnar allvarligt uppsåtligt våld mot en närstående person lätt drabbas av sådana psykiska besvär som utgör personskada. Dessa besvär torde i de fallen ofta få anses vara sådana typiska och näraliggande följder av den skadegörande handlingen som ger rätt till skadestånd. Det går naturligtvis inte att på förhand avgränsa de fall där uppkomna psykiska besvär ter sig mer oförutsebara och atypiska från de allvarligare fallen som berättigar till ersättning. Gränsdragningen kan liksom annars endast ske i konkreta fall, i rättstillämpningen, där hänsyn tas till samtliga relevanta omständigheter. Beviskrav I avgörandet NJA 2000 s. 521 tog Högsta domstolen upp frågan om vilken styrka på bevisningen som skall krävas när en nära anhörig till någon som dödats begär skadestånd för psykiskt lidande. Domstolen uttalade att det ligger i sakens natur att de som stått en person, som avlidit till följd av en uppsåtlig eller därmed jämförbar händelse, särskilt nära drabbas av psykiska besvär till följd av dödsfallet. Domstolen fann därför att man utan närmare utredning bör kunna presumera att besvären är att hänföra till personskada, i sådana fall där det inte är aktuellt att ersätta andra skadeföljder än sveda och värk och smärre belopp avseende kostnader eller inkomstförlust. I förarbetena till den ovannämnda ändringen i skadeståndslagen år 2002 hänvisades det till Högsta domstolens avgörande. Regeringen anförde att det mot bakgrund av det avgörandet normalt inte borde krävas läkarintyg eller annan liknande utredning när någon yrkade ersättning för psykiskt lidande till följd av att en nära anhörig dödats (prop. 2000/01:68 s. 36). Det ligger nära till hands att i fråga om bevisningen för en personskada som drabbat ett barn till följd av att barnet bevittnat allvarligt våld mot en nära anhörig anlägga samma synsätt som beträffande anhöriga till personer som dödats. Det kan många gånger presumeras att barn som är 21

närvarande när en närstående utsätts för ett allvarligt brott drabbas av sådana psykiska besvär som är att hänföra till personskada. 6.3 Brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott Om ett barn drabbas av en personskada till följd av ett brott mot någon närstående till barnet, kan barnet vara berättigat till brottsskadeersättning. Enligt brottsskadelagen (1978:413) utgår brottsskadeersättning av statliga medel för bl.a. personskada som någon drabbats av till följd av ett brott. Ersättning betalas bl.a. till anhöriga till personer som avlidit på grund av ett brott. Brottsoffermyndighetens nämnd har i ett avgörande också gett brottsskadeersättning för sveda och värk till en kvinna som sett sin bror omedelbart efter det att denne tillfogats livshotande skador genom misshandel. Ersättning enligt brottsskadelagen förutsätter emellertid i dag att det finns rätt till skadestånd. Ett barn som drabbats av känslomässiga eller psykiska besvär som trots vad som sagts i det föregående ändå inte kan hänföras till personskada har inte rätt till ersättning enligt lagen. Inte heller barn som drabbas av en personskada som anses falla utanför det område av typiska och förutsebara skador som enligt gällande rättspraxis berättigar till skadestånd har möjlighet att få brottsskadeersättning. I sammanhanget bör dock nämnas att Brottsoffermyndigheten i ett avgörande år 2003 tillerkänt en pojke som bevittnat hur hans mor utsatts för grovt och kränkande våld brottsskadeersättning för sveda och värk samt kränkning. Men omständigheterna i fallet var speciella, och myndigheten fann att gärningsmannens handlande kunde anses vara riktat mot pojken på ett sådant sätt att denne var att se som direkt utsatt för uppsåtlig psykisk misshandel. I ett avgörande från Högsta domstolen den 2 november 2005, mål nr B 3193-05, har det ansetts att en förälder som inför barn upprepat misshandlat och hotat den andra föräldern inte därigenom gjort sig skyldig till ofredande av barnen. 6.4 En ny rätt till brottsskadeersättning för barn 6.4.1 Brottsskadeersättning för brott som är ägnade att skada tryggheten och tilliten hos ett barn Regeringens förslag: Ett barn som bevittnar ett brott som är ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person skall ha rätt till ersättning från staten. Rätten till ersättning skall regleras i brottsskadelagen och gälla dels om brottet begås i Sverige, dels om ett barn med hemvist i Sverige bevittnar ett sådant brott utomlands. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks av Sveriges advokatsamfund, Brottsofferjourernas riksförbund, Rädda Barnen och Riksförbundet BRIS. Många remissinstanser uppger sig kunna tillstyrka eller acceptera promemorians förslag i huvudsak men lämnar 22

kompletterande synpunkter eller invändningar. Brottsoffermyndigheten tillstyrker förslaget men förespråkar i första hand att det skall anses utgöra ett särskilt brott mot barnet att begå ett övergrepp så att ett barn ser eller hör eller kan se eller höra detta. Även Barnombudsmannen tillstyrker förslaget men förespråkar en reglering som innebär att barnet ses som brottsoffer i straffrättsligt avseende. Åklagarmyndigheten accepterar förslaget men vill särskilt framhålla att det inte är fråga om skadestånd i egentlig mening. Brottsförebyggande rådet stödjer förslaget men poängterar att det är mer angeläget att det finns tillräckliga resurser inom barnpsykiatrin för dessa barn. Umeå universitet bedömer förslaget positivt men uttrycker tveksamhet till att inte gärningsmannen åläggs skadeståndsskyldighet. Även Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige tillstyrker förslaget men anser att staten skall ha möjlighet att kräva ersättning från gärningsmannen. Sveriges kvinnojourers riksförbund menar att brottsskadeersättning visserligen är bra men att det verkligt angelägna för de våldsdrabbade barnen och deras mödrar är att de erbjuds kompetent brottsofferstöd och skydd. Hovrätten för Övre Norrland anser att barn som bevittnar våld mot en närstående skall betraktas som målsägande. Hovrätten anser vidare att de föreslagna ändringarna i brottsskadelagen rimmar illa med de skadeståndsrättsliga principer som den lagen bygger på. Riksdagens ombudsmän är tveksamma till om bestämmelserna bör tas in i brottsskadelagen. Ombudsmännen anser även att förslaget kan ge upphov till gränsdragningsproblem. Försäkringsförbundet och Linköpings tingsrätt avstyrker promemorians förslag. Förbundet anser att en ny form av ersättning riskerar att skapa otydlighet mellan olika former av brottsskadeersättning vilket i sin tur riskerar att på sikt påverka bedömningen av vad som anses utgöra personskada. Tingsrätten anför att förslaget utgör ett klart avsteg från gällande skadeståndsrättsliga principer som kan medföra tillämpningsproblem. Skälen för regeringens förslag En rätt till ersättning för barn som bevittnar brott bör införas Barn som bevittnar våld mot en närstående påverkas normalt psykiskt av upplevelsen. Reaktionerna liknar dem hos ett barn som själv utsatts för brott och kan, enligt viss forskning, till och med vara allvarligare när barnet bevittnat våld än om det själv varit utsatt för det direkta övergreppet. Ofta drabbas barnet av en personskada av psykisk art. I de allvarligaste fallen kan man som anförts i tidigare avsnitt presumera att en sådan skada uppstår. Men i andra fall kan påverkan ske på ett sådant sätt att någon medicinskt påvisbar effekt inte uppkommer. I de fallen har barnet inte möjlighet att få skadestånd från förövaren. Rätt till skadestånd saknas även när en personskada visserligen uppkommer, men där denna inte anses vara en sådan följd av den skadegörande handlingen som faller inom gärningsmannens ansvarsområde. Regeringen konstaterar att det alltså finns kategorier av barn som drabbas av en psykisk påverkan till följd av att de bevittnar våld mot en närstående person men som ändå saknar rätt till ekonomisk ersättning för detta. 23