DOM Stockholm

1 SVEA HOVRÄTT Avdelning 02 Rotel 0222 2016-12-09 Stockholm Mål nr T 519-16 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Stockholms tingsrätts dom 2015-12-16 i mål nr T 11605-14, se bilaga A KLAGANDE 1. Monica Linghede, 610225-0146 Box 24051 104 50 Stockholm 2. Tore Linghede, 520128-0392 Box 24051 104 50 Stockholm MOTPART Per Gustafsson, 590526-5517 Hornsbergs Strand 85 112 15 Stockholm Ombud: Advokaterna Jonas Benedictsson och Magnus Stålmarker Baker & McKenzie Advokatbyrå KB Box 180 101 23 Stockholm SAKEN Skadestånd HOVRÄTTENS SLUT 1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom. 2. Monica Linghede och Tore Linghede ska solidariskt ersätta Per Gustafsson för rättegångskostnader i hovrätten med 912 213 kr, varav 799 563 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 räntelagen från dagen för hovrättens dom tills betalning sker. Dok.Id 1302905 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2290 103 17 Birger Jarls Torg 16 08-561 670 00 08-561 675 00 08-561 675 09 måndag fredag 09:00-15:00 Stockholm E-post: svea.avd2@dom.se www.svea.se

2 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 YRKANDEN I HOVRÄTTEN... 4 2 PARTERNAS TALAN OCH UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN... 4 3 HOVRÄTTENS SKÄL... 5 3.1 Sammanfattning av parternas respektive talan... 5 3.2 Allmänna rättsliga utgångspunkter... 6 3.2.1 Ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen och revisorns uppdrag... 6 3.2.2 Närmare om god revisionssed... 7 3.2.3 Allmänt om revisorns skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen... 8 3.2.4 Orsakssamband och adekvans... 9 3.3 Hovrättens prövning av frågorna i målet... 10 3.4 Granskning av årsredovisningen i Arkitekthus för år 2005... 10 3.4.1 Allmänt om befogad tillit och Monica Linghedes talan... 10 3.4.2 Intäktsredovisning m.m.... 12 3.4.3 Överlåtelse till aktieägare... 15 3.4.4 Aktivering av utgifter... 16 3.4.5 Återbetalning till tidigare aktieägare... 17 3.4.6 Orsaksamband... 18 3.4.7 Övrigt... 20 3.5 Granskning av årsredovisningen i ATOM för år 2007... 20 3.5.1 Allmänt om begreppet skada och enskilda aktieägares rätt att föra talan mot revisorn... 20 3.5.2 Överföringar från ATOM och dess dotterbolag... 22 3.5.3 Projekteringsarvode m.m.... 24

3 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 3.5.4 Överlåtelsen av ATOMs aktier i AMS... 25 3.6 Granskning av styrelsens redogörelse inför nyemission i ATOM år 2008... 30 3.7 Mötet i januari/februari 2007... 30 3.8 Avstyrkande av ansvarsfrihet... 32 3.8.1 Allmänna förutsättningar för Tore Linghedes skadeståndstalan... 32 3.8.2 Den orena revisionsberättelsen... 33 3.9 Misstänkliggörande m.m.... 36 3.10 Medvållande... 37 3.11 Rättegångskostnader... 37

4 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 1 YRKANDEN I HOVRÄTTEN Monica Linghede har yrkat att hovrätten förpliktar Per Gustafsson att till henne betala 11 700 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 räntelagen, i första hand från den 19 december 2008, i andra hand från den 1 april 2011 och i tredje hand från den 1 oktober 2014, allt till dess betalning sker. Tore Linghede har yrkat att hovrätten förpliktar Per Gustafsson att till honom betala 26 455 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 räntelagen, i första hand från den 19 december 2008, i andra hand från den 1 april 2011 och i tredje hand från den 1 oktober 2014, allt till dess betalning sker. Monica Linghede och Tore Linghede har vidare yrkat att hovrätten befriar dem från skyldigheten att betala Per Gustafssons rättegångskostnader i tingsrätten och tillerkänner dem ersättning för deras rättegångskostnader där. Per Gustafsson har motsatt sig att tingsrättens dom ändras. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten. 2 PARTERNAS TALAN OCH UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN Parterna har i hovrätten åberopat samma grunder som i tingsrätten och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som där. I de avseenden som det förekommit avvikelser eller tillägg, som har betydelse för hovrättens prövning, redovisas dessa i anslutning till att hovrätten prövar Monica Linghedes och Tore Linghedes respektive talan. Hänvisning har skett till samtliga förhör i tingsrätten. Hovrätten har tagit del av förhören genom att ljud- och bildupptagningarna spelats upp. De partssakkunniga Anja Hjelström, Roland Dansell och Göran Tidström har avgett skriftligt utlåtande i tingsrätten. Skriftlig bevisning har åberopats.

5 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 3 HOVRÄTTENS SKÄL 3.1 Sammanfattning av parternas respektive talan Frågorna i målet rör revisors skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen (ABL). I målet är såväl aktiebolagslagen (1975:1385) som (2005:551) tillämpliga. Det relevanta innehållet i aktuella bestämmelser har inte ändrats genom införandet av 2005 års lag. Hovrätten hänför sig därför endast till bestämmelserna i den senare lagens lydelse. Per Gustafsson, som är delägare i KPMG AB (KPMG), var under den relevanta tidsperioden revisor i bl.a. Arkitekthus DNU AB (Arkitekthus) samt Arkitekthus Tomt och Mark i Mälardalen AB (ATOM). Monica Linghede och Tore Linghede har påstått att Per Gustafsson vid fullgörande av sitt uppdrag som revisor i dessa bolag har orsakat dem skada. Monica Linghede har påstått att Per Gustafsson vid fullgörandet av sitt uppdrag som revisor i Arkitekthus genom överträdelse av aktiebolagslagen, innefattande ett åsidosättande av god revisionssed, förfarit oaktsamt (i) vid granskning av årsredovisningen i Arkitekthus för år 2005, och (ii) vid ett möte i januari/februari 2007 då han lämnat felaktiga uppgifter samt underlåtit att lämna vissa uppgifter om Arkitekthus ekonomiska ställning. Monica Linghede har vidare påstått att hon förlitade sig på att Arkitekthus årsredovisning för år 2005 gav en rättvisande bild av bolagets resultat och att hon använde årsredovisningen som underlag för sitt beslut att ingå köpeavtal och tilläggsavtal, som innefattade bl.a. bestämmelser om vinstdelning, med bl.a. ATOM avseende försäljning av fastigheten Marsta 3:5. Hon har vidare påstått att hon förlitade sig på de felaktiga uppgifter om Arkitekthus ekonomiska ställning som Per Gustafsson förmedlade vid mötet januari/februari 2007. Om Per Gustafsson hade fullgjort sitt uppdrag i enlighet med god revisionssed hade Monica Linghede inte ingått köpeavtal och tilläggsavtal, som innefattade bl.a. bestämmelser om vinstdelning, med ATOM. Tore Linghede har påstått att Per Gustafsson vid fullgörandet av sitt uppdrag som revisor i ATOM genom överträdelse av aktiebolagslagen, innefattande ett åsidosättande av god revisionssed, förfarit oaktsamt (i) vid granskning av årsredovisningen i

6 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 ATOM för år 2007, (ii) vid ett möte i januari/februari 2007 då han lämnat felaktiga uppgifter samt underlåtit att lämna vissa uppgifter om Arkitekthus ekonomiska ställning, (iii) vid granskning av styrelsens redogörelse inför nyemission i ATOM år 2008, (iv) genom att avstyrka ansvarsfrihet för Tore Linghede, och (v) genom att misstänkliggöra Tore Linghede genom att bl.a. medvetet lämna den felaktiga revisionsberättelsen och en rapport av KPMG till en annan person på KPMG som förmedlat uppgifterna till Tore Linghedes tidigare uppdragsgivare. Per Gustafssons oaktsamhet har enligt Tore Linghede orsakat honom skada enligt följande; minskat värde av hans andel i ATOM (i), inbetalning av medel vid nyemissionen (ii)-(iii), och bl.a. inkomstförlust (iv)-(v). Per Gustafssons inställning kan sammanfattas enligt följande. Granskningen av årsredovisningen i Arkitekthus och ATOM för år 2005 respektive 2007 samt styrelsens redogörelse inför nyemission i ATOM år 2008 har skett i enlighet med god revisionssed. Det har inte förekommit några väsentliga brister i redovisningen. Per Gustafsson har inte lämnat eller underlåtit att lämna information som han varit skyldig att lämna vid det påstådda mötet i januari/februari 2007. Det föreligger under alla förhållanden inte ett adekvat orsakssamband mellan det handlande och den underlåtenhet som Monica Linghede och Tore Linghede lägger honom till last och de påstådda skadorna. Tore Linghede har vidare i vart fall varit medvållande till vissa av de påstådda skadorna. 3.2 Allmänna rättsliga utgångspunkter 3.2.1 Ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen och revisorns uppdrag Det är styrelsen som svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter (8 kap. 4 första stycket ABL). Den verkställande direktören ska sköta den löpande förvaltningen samt vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt (8 kap. 29 första och tredje styckena ABL).

7 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 Revisorns uppgifter är att granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning (9 kap. 3 ABL). Revisorn presenterar sin granskning i en revisionsberättelse som varje år ska läggas fram för bolagsstämman (9 kap. 5 första stycket ABL och Skog, Rodhes Aktiebolagsrätt, 2014, s. 206.). Revisorn ska i revisionsberättelsen bl.a. uttala sig om huruvida årsredovisningen har upprättats i enlighet med tillämplig lag om årsredovisning och om den ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning (9 kap. 31 första stycket ABL). Årsredovisningen ska enligt årsredovisningslagen (1995:1554, ÅRL) bestå bl.a. av en balansräkning, en resultaträkning och en förvaltningsberättelse (2 kap. 1 ÅRL). Årsredovisningens delar ska upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat (2 kap. 3 första stycket ÅRL). Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, ska det anmärkas i revisionsberättelsen (9 kap. 33 andra stycket ABL). Om revisionsberättelsen innehåller sådana anmärkningar, eller om revisionsberättelsen innehåller uttalanden om att styrelseledamöterna eller den verkställande direktören inte bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget ska revisorn genast sända en kopia av revisionsberättelsen till Skatteverket (9 kap. 37 ABL). Under den löpande granskningen eller i samband med granskningen av årsredovisningen är revisorn även skyldig att till styrelsen och den verkställande direktören framställa de erinringar och göra de påpekanden som följer av god revisionssed (9 kap. 6 ABL). I vissa fall ingår det även i revisorns uppgifter att lämna yttrande i vissa frågor, bl.a. vid granskning av kontrollbalansräkning (se 25 kap. 15 och 16 andra stycket ABL). Revisorn kan även i övrigt lämna yttranden enligt aktiebolagslagen och aktiebolagsförordningen, exempelvis vid kvittningsemission (se 13 kap. 8 ABL). 3.2.2 Närmare om god revisionssed Revisorns granskning av bl.a. bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning ska vara så ingående och omfattande

8 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 som god revisionssed kräver (9 kap. 3 första stycket ABL). God revisionssed syftar främst på normer såväl författningsbestämmelser som i praxis utvecklade normer för hur revisionsuppdrag ska utföras (etiska normer). Avsikten är att god sed på området ska utvecklas bl.a. genom rekommendationer och liknande uttalanden från revisorsorganisationerna. Innehållet i god revisionssed bestäms dock ytterst av domstol (se prop. 2000/01:146 s. 87 f.). Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) och FAR SRS gav under de i målet relevanta tidsperioderna ut s.k. Revisionsstandard i Sverige (RS) som innehöll ett stort antal uttalanden gällande god revisionssed. För revision av finansiella rapporter avseende räkenskapsår som har börjat den 1 januari 2011 eller senare gäller numera International Standards on Auditing (ISA). Revisorns uttalande ska baseras på en revision som ger hög men inte absolut säkerhet att årsredovisningen inte innehåller väsentliga felaktigheter. Uttalandet ska vara baserat på en rimlig grund av revisionsbevis. Det är endast väsentliga fel som revisorn upptäcker som han eller hon är skyldig att rapportera i revisionsberättelsen. Det förhållandet att en revisor har lämnat en revisionsberättelse enligt standardutformningen (en ren revisionsberättelse ) innebär inte att det saknas behov för ägare, tillsynsmyndigheter och analytiker att noga läsa och tolka informationen i årsredovisningen. Läsaren av en revisionsberättelse ska vara medveten om att revisorns tillstyrkanden i revisionsberättelsen inte innebär att risken för fel i ett företags finansiella rapportering är obefintlig, utan endast att den information som företaget har lämnat till omvärlden inte innehåller några väsentliga avvikelser från god redovisningssed och att den kan tjäna som utgångspunkt för en analys av företagets förhållanden. Läsaren ska också vara medveten om att det inte heller vid en revision som uppfyller kraven enligt god revisionssed alltid går att upptäcka alla väsentliga fel. (Se Revisorsnämndens beslut den 18 oktober 2011, dnr 2010-1391.) 3.2.3 Allmänt om revisorns skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen En revisor som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ska ersätta skadan (29 kap. 1 första meningen och 2 ABL). Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (29 kap.

9 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 1 andra meningen och 2 ABL). Ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden, dvs. när det inte föreligger ett kontraktsförhållande mellan parterna, kan i regel endast utgå när skadan vållats genom brott (jfr 2 kap. 2 skadeståndslagen [1972:207]). Att även annan anges vara omfattad av den ersättningsberättigade kretsen bör närmast förstås som ett klargörande av att ren förmögenhetsskada i angivna fall kan ersättas också i ett utomobligatoriskt förhållande, trots den restriktivitet som i det hänseendet gäller i svensk rätt (NJA 2014 s. 272, p. 18). För skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen gäller den s.k. normskyddsläran som innebär att den skadelidande måste kunna visa att en bestämmelse som syftar till att skydda just den intressekategori som han eller hon tillhör har överträtts (se bl.a. NJA II 1946 s. 178 f. och SOU 2008:79 s. 101). Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2014 s. 272 prövat revisorns skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen mot annan än bolaget på grund av brister i revisionen av en årsredovisning. Av rättsfallet framgår bl.a. att den som lägger en årsredovisning till grund för ett affärsbeslut ska skyddas, under förutsättning att hans eller hennes tillit till årsredovisningens riktighet har varit befogad (se p. 67 i sist nämnda rättsfall). Vad som är att anse som befogad tillit ska enligt rättsfallet bestämmas på så sätt att endast tillit av en viss styrka och relevans för den förlustbringande transaktionen kan grunda rätt till ersättning (se p. 26). 3.2.4 Orsakssamband och adekvans En förutsättning för skadeståndsansvar är att det finns orsakssamband mellan den skadegörande handlingen eller underlåtenheten och den uppkomna skadan. Huvudregeln är att den som drabbats av en skada och påstår att denna orsakats av någon annans oaktsamma handlande har bevisbördan för att det finns ett orsakssamband mellan den påstått skadegörande handlingen och skadan. För att förhindra att skadeståndsansvar åläggs för alltför oväntade och avlägsna skador krävs även att det föreligger s.k. adekvat kausalitet. I det ovan angivna rättsfallet, NJA 2014 s. 272, som berör befogad tillit till en årsredovisnings riktighet, har Högsta domstolen bl.a. uttalat att prövningen av om det

10 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 föreligger orsakssamband i regel bör göras med utgångspunkt i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen varit riktig (se p. 67). 3.3 Hovrättens prövning av frågorna i målet Hovrätten kommer i inledningen av avsnitten och 3.4.1 och 3.5.1 att behandla vissa frågor som är av grundläggande betydelse för Monica Linghedes och Tore Linghedes respektive talan. Det rör främst frågan om och under vilka förutsättningar Monica Linghede respektive Tore Linghede omfattas av den ersättningsberättigade kretsen av skadelidande. Därefter kommer hovrätten att ta ställning till vad Monica Linghede och Tore Linghede anfört avseende bl.a. felaktig redovisning och bristande granskning. 3.4 Granskning av årsredovisningen i Arkitekthus för år 2005 3.4.1 Allmänt om befogad tillit och Monica Linghedes talan Monica Linghede har i denna del påstått att hon förlitade sig på att Arkitekthus årsredovisning för år 2005 gav en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning samt att hon använde årsredovisningen som underlag för sitt beslut att i mars 2008 ingå köpeavtal och tilläggsavtal med ATOM, avseende försäljning av fastigheten Marsta 3:5. Monica Linghede har under huvudförhandlingen i hovrätten även påstått att Arkitekthus är part i tilläggsavtalet. Av rättsfallet NJA 2014 s. 272 framgår bl.a. att den som lägger en årsredovisning till grund för ett affärsbeslut ska skyddas, under förutsättning att hans tillit till årsredovisningens riktighet har varit befogad (se p. 67). Av rättsfallet framgår vidare att ett allmänt riktmärke bör vara att ett affärsbeslut ska anses vara grundat på befogad tillit till en viss årsredovisnings riktighet om årsredovisningen typiskt sett utgör en väsentlig del av det konkreta beslutsunderlag som läggs till grund för ett sådant beslut och beslutet angår en affärsförbindelse med bolaget eller en transaktion avseende aktier eller andra instrument som bolaget emitterar (se p. 27). Mot denna bakgrund konstaterar hovrätten att det kan ha betydelse för Monica Linghedes talan vilket bolag som Monica Linghede trätt i affärsförbindelse med. Hovrätten kommer därför inledningsvis att ta ställning till den frågan.

11 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 Det framgår av köpekontraktet daterat den 7 mars 2007 att Monica Linghede överlåtit fastigheten Marsta 3:5 till ATOM. I tilläggsavtalet, daterat samma dag, framgår att tilläggsavtalet kompletterar köpekontraktet mellan Monica Linghede och ATOM avseende fastigheten Marsta 3:5. Hovrätten konstaterar att Arkitekthus inte uttryckligen anges som part i tilläggsavtalet och enligt hovrättens mening ger inte heller avtalets ordalydelse stöd för en sådan slutsats. Det har inte heller av utredningen i övrigt framkommit att det varit parternas avsikt att Arkitekthus skulle vara part i avtalet. Att en av ATOMs styrelseledamöter, som även var styrelseledamot i Arkitekthus, använt en signaturstämpel där Arkitekthus firma anges leder inte till någon annan bedömning. Hovrätten finner därmed att Monica Linghede inte visat att Arkitekthus varit part i tilläggsavtalet. Vid denna bedömning saknar hovrätten anledning att pröva om Monica Linghede i strid med 50 kap. 25 rättegångsbalken åberopat ny omständighet till stöd för sin talan. Mot ovanstående bakgrund konstaterar hovrätten att Monica Linghede inte trätt i affärsförbindelse med Arkitekthus och frågan som därmed återstår att pröva är om hennes påstådda tillit till årsredovisnings riktighet ändock kan anses befogad. Av det ovan angivna rättsfallet (NJA 2014 s. 272) framgår att det finns anledning att vara återhållsam med att utsträcka ansvaret till situationer då den påstått skadelidandes beslut inte angår en affärsförbindelse med bolaget eller en transaktion med aktier eller andra instrument som bolaget emitterar (se p. 27). För att uppnå en rimlig balans mellan det skadegörande handlandet och dess skadeståndsrättsliga konsekvenser finns det enligt rättsfallet skäl att bestämma ansvarsgränsen under särskilt hänsynstagande till de överväganden som hänför sig till översvämningsargumentet, dvs. förutsägbarhet för skadegöraren, proportionalitet mellan den skadegörande händelsen och ansvarets omfattning samt praktisk hanterlighet (se p. 25). Även om Arkitekthus och ATOMs verksamheter i hög grad påverkade varandra konstaterar hovrätten att Arkitekthus och ATOM är två olika juridiska personer och vid tidpunkten för avtalens ingående stod bolagen inte ens i koncernförhållande med varandra. Vidare konstaterar hovrätten att Monica Linghede påstått att hon lagt Arkitekthus årsredovisning för år 2005 till grund för ett affärsbeslut som hon fattade

12 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 drygt ett år och tre månader efter räkenskapsårets slut. Mot denna bakgrund och med särskilt beaktande av den restriktivitet som Högsta domstolens uttalanden i rättsfallet NJA 2014 s. 272 ger uttryck för samt de överväganden som hänför sig till översvämningsargumentet, finner hovrätten att Monica Linghede påstådda tillit till årsredovisningens riktighet inte kan anses befogad. Hovrätten konstaterar att Monica Linghede redan av ovan angivna skäl inte kan vinna framgång med sin talan. Även om Monica Linghede haft en befogad tillit till Arkitekthus årsredovisning för år 2005 gör hovrätten de bedömningar som framgår av avsnitten 3.4.2 3.4.7 avseende Per Gustafssons skyldighet att ersätta den påstådda skadan. Hovrätten kommer i avsnitt 3.7 att behandla Monica Linghedes påstående om att hon förlitade sig på vissa uppgifter som Per Gustafsson lämnat samt underlåtit att lämna om Arkitekthus ekonomiska ställning vid ett möte i januari/februari 2007. 3.4.2 Intäktsredovisning m.m. Monica Linghede har påstått att Per Gustafsson har åsidosatt god revisionssed vid granskningen av årsredovisningen i Arkitekthus för år 2005 genom att inte anmärka på (i) att förskott och all fakturering redovisats som intäkter samt (ii) att Arkitekthus inte gjort reservationer för förluster i de två pågående projekten. Per Gustafsson har bl.a. invänt (i) att förskott inte förekommit och att samtliga inbetalningar i projekten har intäktsförts i takt med projektens färdigställandegrad, och (ii) att det vid tidpunkten för avgivandet av årsredovisningen i Arkitekthus för år 2005 inte fanns någon kännedom om att de två pågående projekten skulle gå med förlust. Hovrätten kommer inledningsvis att ta ställning till Monica Linghedes påstående om felaktig intäktsredovisning för Arkitekthus två pågående projekt. Av Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR) 2003:3, Redovisning av intäkter, punkt 31-38 följer att huvudregeln vid utförda tjänsteuppdrag till fast pris är att bolaget vinstavräknar i takt med att arbetet utförts, s.k. successiv vinstavräkning. Det följer av BFNAR 2003:3 punkt 31 att en inkomst som kan hänföras till ett uppdrag till fast pris ska redovisas

13 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 som en intäkt baserat på färdigställandegraden på balansdagen under vissa förutsättningar. Hovrätten finner inledningsvis att Arkitekthus hade rätt att tillämpa s.k. successiv vinstavräkning. Vid tillämpning av denna regel är projektens färdigställandegrad på balansdagen av avgörande betydelse för bedömningen om intäktsredovisningen varit felaktig. Det finns dock ingen bevisning i målet som utvisar de pågående projektens färdigställandegrad i förhållande till de bokförda intäkterna på balansdagen. Det förtydligas i BFNAR 2003:3 punkt 33 att delbetalningar och förskott från beställaren oftast inte återspeglar det arbete som utförts vid varje given tidpunkt. Hovrätten konstaterar dock att det faktum att det är ovanligt att fakturerade belopp motsvarar färdigställandegraden inte innebär att det är visat att intäktsredovisningen var felaktig. Mot denna bakgrund finner hovrätten att Monica Linghede inte visat att Arkitekthus intäktsredovisning varit felaktig för de pågående projekten. Vid denna bedömning saknar Monica Linghedes påståenden om Per Gustafssons oaktsamhet betydelse. Hovrätten går därför vidare och prövar Monica Linghedes påstående om att Arkitekthus skulle ha gjort reservationer för förluster för de pågående projekten. Av BFNAR 2003:3 punkt 34 framgår att om inkomsterna vid beräknande av det ekonomiska utfallet understiger utgifterna uppstår en bedömd förlust som omedelbart ska redovisas som en kostnad, oavsett om arbetet är påbörjat eller inte. Av bl.a. Redovisningsrådets rekommendation (RR) 26, Händelser efter balansdagen, framgår att ett företag ska beakta händelser som inträffar efter balansdagen när de finansiella rapporterna upprättas. Det är av avgörande betydelse för frågan om reservationer skulle ha skett för befarade förluster vad Arkitekthus kände till eller i vart fall bort känna till vid upprättandet av årsredovisningen. Monica Linghede har dock inte åberopat någon bevisning i målet som utvisar att bolaget haft eller bort haft denna insikt vid årsredovisningens upprättande. Av Anja Hjelströms och Roland Danells utlåtanden framgår att inte heller

14 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 de haft tillgång till sådant underlag. Mot denna bakgrund finner hovrätten att Monica Linghede inte visat att Arkitekthus skulle ha gjort reservationer för befarade förluster. Vid denna bedömning saknar Monica Linghedes påståenden om Per Gustafssons oaktsamhet betydelse. För det fall Monica Linghede visat att intäktsredovisningen för pågående projekt varit felaktig och att Arkitekthus skulle ha gjort reservationer för befarade förluster gör hovrätten följande bedömning av frågan om Per Gustafsson varit oaktsam. Enligt RS 500 punkt 19 skaffar sig revisorn revisionsbevis genom inspektion, observation, förfrågan och bekräftelse, beräkning samt analytisk granskning. Enligt punkt 22 kan förfrågningar vara bl.a. informella muntliga och skriftliga frågor som ställs till personer inom företaget och som ger revisorn information som han eller hon inte hade sedan tidigare. I RS 240 punkt 13 anges att om revisionen inte ger bevis på motsatsen har revisorn rätt att bl.a. godta uttalanden som sanningsenliga. Av samma punkt framgår vidare att revisorn, enligt RS 200, Mål och allmänna principer, ska vara medveten om att han eller hon kan träffa på förhållanden eller händelser som kan tyda på att fel kan förekomma. Mot bakgrund av vad Per Gustafsson berättat har framkommit att han, i avsaknad av projektredovisning, bl.a. tagit del av fotografier samt inhämtat information från personer inom bolaget. Vid den aktuella revisionen fanns det enligt hovrättens mening inget som hindrade att Per Gustafsson förlitade sig på uttalanden från bolaget avseende bl.a. färdigställandegrad. Hovrätten finner därmed att Monica Linghede inte visat att Per Gustafsson varit oaktsam vid sin granskning av intäktsredovisningen för pågående projekt samt reservation för befarade förluster. Det som därmed återstår för hovrätten att pröva i denna del är påståendet om felaktig intäktsredovisning för de icke påbörjade projekten. Av Anja Hjelströms utlåtande framgår att Arkitekthus för år 2005 intäktsfört 392 000 kr för icke påbörjade projekt. Med beaktande av att projekten inte var fysiskt påbörjade ställer sig hovrätten tveksam till att hela beloppet kunnat redovisas som intäkt i Arkitekthus årsredovisning för år 2005. Även för det fall felet skulle uppgå till

15 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 ett sådant belopp att det utgör ett sådant väsentligt fel som revisorn är skyldig att rapportera i revisionsberättelsen krävs det, för att Monica Linghede ska nå framgång med sin talan, bl.a. att hon visar att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan den påstådda underlåtenheten och hennes skada. Hovrätten återkommer till denna fråga i avsnitt 3.4.6 nedan. 3.4.3 Överlåtelse till aktieägare Monica Linghede har påstått att Per Gustafsson har åsidosatt god revisionssed vid granskningen av årsredovisningen i Arkitekthus för år 2005 genom att inte anmärka på att Arkitekthus sålt ett hus till delägaren Staffan Tilly för ca 1 120 000 kr under marknadsvärdet och att transaktionen utgjort en olovlig värdeöverföring eller ett otillåtet lån. Per Gustafsson har bestritt att så är fallet och bl.a. anfört att Staffan Tilly betalade vad bolaget då ansåg var ett marknadsmässigt pris. Till stöd för sina påståenden har Monica Linghede anfört att Staffan Tilly förvärvade sitt hus för 2 700 000 kr inklusive moms och en extern kund har betalat 3 820 000 kr inklusive moms för sitt hus. Hovrätten konstaterar att Monica Linghedes påstående i denna del får stöd av ett åberopat projektsammandrag ur Arkitekthus bokföring. Monica Linghede har vidare åberopat ett utdrag ur Arkitekthus säljprospekt där det framgår att Staffan Tillys hus är extrautrustat med markis, kalkstenspaket i badrummet samt handdukstorkar D-line. Staffan Tilly har berättat att den externa kunden bl.a. hade beställt en annan planlösning och ett annat kök, att hans hus köpts från en annan leverantör och att hans hus inte var någon totalentreprenad utan en delad entreprenad vilket bl.a. inneburit att han själv ansvarat för projektledning. Hovrätten konstaterar att även om det åberopade utdraget indikerar att Staffan Tillys hus i likhet med den andra kundens hus hade vissa tillval så är den åberopade bevisningen inte tillräcklig för att det ska anses visat att Staffan Tilly förvärvat sitt hus för ett pris understigande marknadsvärdet. Det är därmed inte heller visat att överlåtelsen medfört att Arkitekthus förmögenhet minskat. Transaktionen utgör således ingen olovlig vinstutdelning eller någon annan överträdelse av aktiebolagslagen.

16 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 Mot denna bakgrund finner hovrätten att Monica Linghede inte visat att det förelegat fel i Arkitekthus redovisning i detta avseende. Vid denna bedömning saknar Monica Linghedes påståenden om Per Gustafssons oaktsamhet betydelse. 3.4.4 Aktivering av utgifter Monica Linghede har påstått att Per Gustafsson har åsidosatt god revisionssed vid granskningen av årsredovisningen i Arkitekthus för år 2005 genom att inte anmärka på att utvecklingskostnader om 400 000 kr, innefattande marknadsföringskostnader och arvoden till styrelseledamöter, felaktigt bokförts som immateriella anläggningstillgångar i stället för att kostnadsföras. Per Gustafsson har bestritt Monica Linghedes påstående. Av 4 kap. 2 ÅRL framgår att utgifter för bl.a. licenser och företagets eget utvecklingsarbete som är av betydande värde för rörelsen under kommande år får tas upp som immateriella anläggningstillgångar. Det relevanta bokföringsmaterialet har inte åberopats i målet och det framgår inte heller av övrig utredning vilka utgifter som har bokförts under kontot 1010 Utveckling av husmodeller. Hovrätten finner därmed att Monica Linghede inte visat att felaktig aktivering av immateriella anläggningstillgångar skett avseende de utgifter som bokförts på detta konto. Vad gäller konto 1011 Visningshus framgår det av Anja Hjelströms yttrande att 68 332 kr avser utgifter för pressvisning, 13 555 kr utgifter för städning, 10 906 kr material och 8 382 kr förvaring. Enligt Anja Hjelströms och Roland Dansells utlåtanden är det mycket tveksamt om denna typ av utgifter överhuvudtaget kan aktiveras. Göran Tidström har anfört att det alltid finns gränsdragningsfrågor vid arbete som handlar om produktutveckling och att kostnaderna befinner sig i gränslandet och att han inte kan finna att aktiveringen av dessa poster som tillgångar skulle vara uppenbart felaktig.

17 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 Det kan enligt hovrättens mening ifrågasättas om samtliga utgifter på kontot 1011 Visningshus varit möjliga att aktivera. Även om så inte vore fallet konstaterar dock hovrätten att det, med hänsyn till den osäkerhet som de sakkunniga ger uttryck för avseende god revisionssed på detta område, inte är visat att Per Gustafsson varit oaktsam genom att inte anmärka på dessa kostnader. Hovrätten finner därmed att Monica Linghede inte visat att Per Gustafsson varit oaktsam vid sin granskning. Även för det fall Monica Linghede visat att Per Gustafsson varit oaktsam krävs det, för att hon ska nå framgång med sin talan, att hon visar att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan den påstådda underlåtenheten och hennes skada. Hovrätten kommer att ta ställning till denna fråga i avsnitt 3.4.6 nedan. 3.4.5 Återbetalning till tidigare aktieägare Monica Linghede har påstått att Per Gustafsson har åsidosatt god revisionssed vid granskningen av årsredovisningen i Arkitekthus för år 2005 genom att inte anmärka på att Arkitekthus har återbetalat ett villkorat aktieägartillskott om 100 000 kr till en tidigare aktieägare trots att det vid tillfället inte fanns utrymme för återbetalningen. Per Gustafsson har anfört att återbetalning avsåg ett lån, och inget villkorat aktieägartillskott, som bolaget hade till aktieägaren Joel Karlsson. Vidare har Per Gustafsson anfört att det fanns tillräckligt med kapital för återbetalningen. Av Roland Dansells utlåtande framgår att enligt fastställd årsredovisning för år 2004 var det egna kapitalet negativt och att detta enligt förvaltningsberättelsen hanterats genom villkorat aktieägartillskott med 400 000 kr. Det framgår vidare av utlåtandet att detta skett genom att skulder till ägare omvandlats till aktieägartillskott. Per Gustafsson har i förhör uppgett att han i efterhand kom fram till att Joel Karlsson aldrig låtit den aktuella reversen omvandlas till kapitaltillskott. Enligt hovrättens mening indikerar uppgifterna i förvaltningsberättelsen att samtliga aktieägares skulder omvandlats till aktieägareägartillskott. Uppgifterna i årsredovisningen utgör dock inte tillräcklig bevisning för att det ska anses visat att så var fallet. Det är Monica Linghede som har bevisbördan för sitt påstående och hovrätten

18 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 konstaterar att hon inte uppfyllt sin bevisbörda. Mot denna bakgrund konstaterar hovrätten att Monica Linghede inte visat att Arkitekthus återbetalat ett villkorat aktieägartillskott. Mot denna bakgrund finner hovrätten att Monica Linghede inte visat att det förelegat fel i Arkitekthus redovisning i detta avseende. Vid denna bedömning saknar Monica Linghedes påståenden om Per Gustafssons oaktsamhet betydelse. 3.4.6 Orsaksamband Monica Linghede har anfört att om Per Gustafsson hade fullgjort sitt uppdrag i enlighet med god revisionssed hade Monica Linghede inte ingått köpeavtal och tilläggsavtal, som innefattade bl.a. bestämmelser om vinstdelning, med ATOM. För att en befogad tillit till en årsredovisning som är oriktig ska medföra skadeståndsansvar på grund av oaktsam revision krävs det, som hovrätten redogjort för ovan i avsnitt 3.2.4, att det föreligger ett orsakssamband (kausalitet) mellan oaktsamheten och den påstådda skadan. Enligt praxis ska prövningen av om det föreligger ett orsakssamband mellan oaktsamheten och den påstådda skadan i regel göras med utgångspunkt i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit riktig, och inte i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit oförändrat felaktig men revisorn i sin revisionsberättelse hade anmärkt mot bristerna. Ett grundläggande kausalitetskrav är att den oriktiga informationen i årsredovisningen typiskt sett kan anses ha varit relevant för affärsbeslutet på så sätt att om årsredovisningen hade haft det innehåll som den borde ha haft så skulle det ha motiverat att ett annat handlande allvarligt hade övervägts. Skadebedömningen ska i allmänhet inte grundas på beslutsfattarens påstående om vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit riktig. Den ska i stället göras på grundval av ett hypotetiskt händelseförlopp som typiskt sett framstår som närliggande och rimligt. Om flera händelseförlopp är möjliga ska det mest sannolika väljas. (NJA 2014 s. 272, p. 67.)

19 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 Det framgår vidare av rättsfallet att det normala beteendet från ett bolags sida när dess revisor riktar anmärkningar mot redovisningen är att bolaget rättar sig efter dessa (se p. 36). Om det vid en aktsamt utförd revision skulle ha uppdagats felaktigheter som kan misstänkas bero på organisationsbrister eller oegentligheter, så finns det dock anledning att se annorlunda på saken (se p. 38). Som anförts i avsnitt 3.4.2 ovan ställer sig hovrätten tveksam till att hela beloppet om 392 000 kr för icke påbörjade projekt hade kunnat redovisas som intäkt i Arkitekthus årsredovisning för år 2005. Även om Monica Linghedes påståenden i denna del samt hennes påståenden om oaktsamhet och skada skulle godtas gör hovrätten följande bedömning avseende orsakssambandet mellan underlåtenheten och hennes skada. Av vad som framkommit i målet om Arkitekthus agerande finns det enligt hovrättens mening ingen anledning att betvivla att bolaget hade rättat sig efter de anmärkningar som revisorn lämnat samt att bolaget och aktieägarna vidtagit de ytterligare dispositioner som varit nödvändiga. Med beaktande bl.a. av att Arkitekthus var i en uppbyggnadsfas med låg omsättning på grund av ett begränsat antal projekt, anser hovrätten att den oriktiga informationen i årsredovisningen, som grundar sig i felaktig intäktsredovisning uppgående till maximalt 392 000 kr, typiskt sett inte kan anses ha varit relevant för Monica Linghedes affärsbeslut att sälja fastigheten Marsta 3:5 till ATOM. Hovrätten konstaterar därmed att om årsredovisningen hade haft det innehåll som Monica Linghede påstått att den skulle haft i dessa delar så skulle det inte ha motiverat att ett annat handlande allvarligt hade övervägts. Mot denna bakgrund finner hovrätten att Monica Linghede under alla förhållanden inte visat att det föreligger ett orsakssamband mellan den påstådda underlåtenheten och den påstådda skadan. Även om Monica Linghede, utöver vad som förutsätts i prövningen ovan, exempelvis visat att Per Gustafsson varit oaktsam genom att inte anmärka på aktiveringen av utgifter, se avsnitt 3.4.4, så föranleder det inte någon annan bedömning.

20 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 3.4.7 Övrigt Det bör även tilläggas att Monica Linghedes påståenden om att Arkitekthus egna kapital var förbrukat under räkenskapsåret, att kontrollbalansplikt förelåg och att bolaget var på obestånd saknar betydelse för hovrättens bedömningar. 3.5 Granskning av årsredovisningen i ATOM för år 2007 3.5.1 Allmänt om begreppet skada och enskilda aktieägares rätt att föra talan mot revisorn Tore Linghede har i denna del påstått att ATOM successivt tömts genom olika åtgärder och att han som minoritetsägare missgynnats. Den skada som Tore Linghede påstår sig ha lidit för varje påstådd felaktighet är minskat värde av hans andel av aktierna, dvs. 25 procent. Hovrätten kommer inledningsvis att redogöra för vad som i det nu aktuella sammanhanget avses med begreppet skada. I detta avsnitt kommer hovrätten vidare att behandla frågeställningen under vilka förutsättningar som Tore Linghede som enskild aktieägare har rätt att föra talan mot ATOMs tidigare revisor. Begreppet skada kan i detta hänseende definieras som en ekonomiskt mätbar förmögenhetsförlust som utan eller mot den skadelidandes vilja drabbat denne. För bolaget kan skadan bestå i kostnader, inkomstbortfall eller värdeminskning på bolagets egendom. Inte enbart en inträffad faktisk förmögenhetsminskning räknas som skada, utan även en händelse som innebär att bolaget går miste om en intäkt (Dotevall, Företagsledningens skadeståndsansvar, 2008, s. 68 f.) Att ett bolag har en skadeståndsfordran mot någon annan innebär inte att det föreligger någon direkt skada utan fordran i sig utgör nämligen en tillgång. Skulle däremot bolagets fordran efterges eller preskriberas så realiseras visserligen den indirekta skadan, men då är det egentligen fråga om en annan indirekt skada, nämligen den som följer av underlåtenheten att driva in bolagets ersättningsanspråk (Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2010, s. 367 f., not 59). Aktieägare kan förorsakas skada på två sätt, dels indirekt (medelbart) genom att bolagets förmögenhet och därmed värdet på aktierna minskar, dels direkt (omedelbart)

21 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 utan att bolaget lidit någon skada. Om bolaget drabbas av en skada och substansvärdet för en aktie minskas skadas en aktieägare indirekt (se Dotevall, Företagsledningens skadeståndsansvar, 2008, s. 68 f.) Av förarbetena till 1944 års aktiebolagslag framgår att bestämmelsen avseende bl.a. styrelseledamöter, verkställande direktörer och revisorers skadeståndsansvar först och främst avsåg omedelbar skada (direkta skada). Vissa aktiebolagsrättsliga regler måste anses äga sådan betydelse för enskilda aktieägare eller bolagsborgenärer, att dessa bör kunna föra talan om ersättning för den medelbara (indirekta) skada, som genom överträdelse av reglerna förorsakats dem. Om styrelseledamöterna vidtar en åtgärd varigenom uppenbar fördel bereds vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare uppkommer för såväl bolaget som för nämnda aktieägare rätt till skadestånd av styrelseledamöterna. (Se NJA II 1946 s. 178 f.) I senare utredningar samt doktrin har uttalats att enskilda aktieägares rätt till ersättning för indirekt skada anses endast föreligga när den indirekta skadan vållats genom överträdelse av likhetsprincipen eller generalklausulen (se bl.a. SOU 2008:79 s. 102, Dotevall, Aktiebolagsrätt, s. 386 f., Svernlöf, Ansvarsfrihet, 2007, s. 155 f.). Det finns avvikande meningar men denna uppfattning synes vara den härskande meningen i doktrinen (jfr Andersson, Juridisk Tidskrift, 2000/01, s. 395). Huruvida enskilda aktieägare även har rätt att väcka talan mot revisorn för indirekta skador behandlas inte uttryckligen i förarbetena till 1944 års aktiebolagslag. Denna möjlighet synes dock ha förutsatts i senare lagstiftningsarbeten (se SOU 2008:79 s. 100 f.) Frågan har inte heller behandlats särskilt ingående i doktrinen. Som exempel på när enskild aktieägare bör ha rätt att föra skadeståndstalan mot bolagets revisor har angetts att revisorn vid sitt yttrande över styrelsens redogörelse avseende en apportemission felaktigt angett att egendomen har ett högre värde än det verkliga värdet för bolaget (se Moberg, Bolagsrevisorn, 2003, s. 167). Hovrätten konstaterar att de av Tore Linghede påstådda skadorna i första hand drabbat ATOM och de skador som Tore Linghede påstår sig ha lidit får därmed anses utgöra s.k. indirekta skador. Det finns enligt hovrättens mening inte något som hindrar att

22 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 Tore Linghede som enskild aktieägare för talan om de påstådda överföringarna från ATOM till Arkitekthus eftersom överföringarna indirekt kan ha gynnat majoritetsaktieägarna i ATOM, som även var aktieägare i Arkitekthus, till nackdel för minoritetsägaren i ATOM, Tore Linghede. Med beaktande av uttalandena i förarbetena till 1944 års aktiebolagslag ställer sig dock hovrätten tveksam till att Tore Linghede har rätt att föra talan om de skador som inte påstås gynnat majoritetsaktieägarna i ATOM direkt eller indirekt, utan som kan ha gynnat Develop Fastigheter AB (Develop), som var aktieägare i ATOMs dotterbolag Arkitekthus Magnarps Strand AB (AMS), som ägdes av Gunder Hurtigh som är far till en av aktieägarna i ATOM. I den fortsatta bedömningen kommer dock hovrätten ändå att utgå från att Tore Linghede även har rätt att föra talan om dessa skador. Hovrätten kommer nu att övergå till att pröva Tore Linghedes påståenden om skador, felaktig redovisning samt Per Gustafssons oaktsamhet. 3.5.2 Överföringar från ATOM och dess dotterbolag Tore Linghede har i huvudsak anfört följande angående vissa överföringar från ATOM och dess dotterbolag. Per Gustafsson har åsidosatt god revisionssed vid granskningen av årsredovisningen i ATOM för år 2007 genom att inte anmärka på att överföringar om sammanlagt 2 000 000 kr inklusive moms har skett från ATOM till Arkitekthus med dotterbolag. Överföringarna har verkställts utan att det fanns någon fordran eller övrigt underlag och har inneburit en försämring av ATOMs likviditet med motsvarande belopp. Eftersom de felaktiga transaktionerna medfört en likviditetsbrist i ATOM skulle Per Gustafsson ha påtalat att pengarna skulle återföras till ATOM. Tore Linghede, som ägde 25 procent av aktierna i ATOM, har som minoritetsaktieägare missgynnats. Överföringarna har minskat värdet av hans andel och orsakat honom en skada om 500 000 kr (2 000 000 * 0,25). Per Gustafsson har bl.a. invänt att för det fall ATOM betalat fakturorna har bolagets resultat och ställning inte påverkats eftersom bolaget i sin tur bokfört en fordran på det bolag som rätteligen skulle ha betalat kostnaden.

23 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 Inledningsvis kommer hovrätten att behandla Tore Linghedes påstående om att överföringarna försämrat ATOMs likviditet. Tore Linghede har anfört att olika åtgärder påverkat ATOMs likviditet och att bolagets bristande likviditet bl.a. lett till att ATOM överlät aktierna i AMS till underpris. Hovrätten konstaterar dock att Tore Linghede inte påstått och än mindre visat att den försämrade likviditeten orsakat några andra skador än den skada han påstår sig ha lidit på grund av överlåtelsen av aktierna i AMS. Hovrätten uppfattar dock, med beaktande av hur Tore Linghede beräknat sin skada, Tore Linghedes talan i denna del som ett påstående om att överföringarna i sig inneburit att bolaget drabbats av skada, dvs. en ekonomiskt mätbar förmögenhetsförlust. Till stöd för sitt påstående om oriktiga överföringar har Tore Linghede åberopat bl.a. förhör med Bo Magnusson som utsågs som särskild granskningsman i ATOM. Bo Magnussons granskning har bl.a. avsett transaktioner bokförda på konton i ATOM och dess dotterbolag ATOM Konsult och Entreprenad AB under perioden den 1 januari 2007 till den 19 augusti 2008. I sitt utlåtande anför Bo Magnusson att Arkitekthuskoncernen under den aktuella perioden felaktigt fakturerat ATOM och dess dotterbolag ATOM Konsult och Entreprenad AB samt att de noterade felaktigheterna uppgår till 1 592 000 kr exklusive moms för åren 2007 och 2008. Hovrätten konstaterar att Bo Magnusson anfört att Arkitekthuskoncernen felaktigt fakturerat ATOM och dess dotterbolag 858 000 kr under det relevanta räkenskapsåret, dvs. år 2007. De överföringar som hänför sig till räkenskapsåret 2008 kan enligt hovrättens mening inte ha utgjort sådana väsentliga händelser efter balansdagen som Per Gustafsson har varit skyldig att anmärka på vid 2007 års revision. Överföringarna under år 2008 omfattas därför inte av hovrättens prövning i denna del. Hovrätten konstaterar vidare att eventuellt inbetald mervärdesskatt saknar betydelse för Tore Linghedes talan då det inte visats att bolaget lidit någon skada i den delen. Bo Magnussons granskning avsåg både ATOM och dess dotterbolag och enligt hovrättens mening är det inte möjligt att av Bo Magnusson uppgifter avgöra vilka av fakturorna, utöver där ATOM uttryckligen anges, som är direkt hänförliga till ATOM. De tre fakturor där ATOM uttryckligen anges uppgår till sammanlagt 442 000 kr. Hovrätten

24 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 konstaterar vidare att det inte är påstått att överföringarna från dotterbolaget orsakat ATOM skada eller att dessa överföringar påverkat ATOMs ställning eller resultat. Mot denna bakgrund konstaterar hovrätten att utredningen inte ger stöd för att ATOM kan ha lidit en skada uppgående till mer än 442 000 kr. Även för det fall överföringar skett från ATOM till Arkitekthuskoncernen utan grund och orsakat bolaget skada är det enligt hovrättens mening inte visat att Per Gustafsson varit oaktsam vid sin revision. Av Bo Magnussons utlåtande framgår inte annat än att tre av fakturorna avsett ATOM och två av fakturorna synes avse dubbelfakturering, vilket enligt hovrättens mening måste vara svårare att upptäcka. Enligt hovrättens uppfattning är det inte osannolikt att dessa fakturor inte skulle upptäckas vid en stickprovskontroll. Hovrätten finner därmed att Tore Linghede redan av detta skäl inte visat att Per Gustafsson varit oaktsam vid sin revision av årsredovisningen av ATOM år 2007 genom att inte anmärka på de påstådda överföringarna. 3.5.3 Projekteringsarvode m.m. Tore Linghede har i huvudsak anfört följande angående felaktigt bokförda projekteringsarvoden. Per Gustafsson har åsidosatt god revisionssed vid granskningen av årsredovisningen i ATOM för år 2007 genom att inte anmärka på att projekteringsarvoden om 2 800 000 kr felaktigt bokförts som en skuld till Difum i stället för en intäkt i ATOMs redovisning. De felaktigt bokförda projekteringsarvodena har minskat bolagets nettotillgångar. Tore Linghede, som ägde 25 procent av aktierna i ATOM, har som minoritetsägare i ATOM missgynnats. Åtgärden har minskat värdet av hans andel och orsakat honom en skada om 700 000 kr (2 800 000 * 0,25). Per Gustafsson har bl.a. bestritt att ATOM haft rätt till projekteringsarvode från Difum AB (Difum), vilket resulterade i att Tore Linghedes överföring från Difum till ATOM genererade en fordran i Difum på ATOM. Hovrätten uppfattar, med beaktande av hur Tore Linghede beräknat sin skada, hans talan i denna del som ett påstående om att den felaktiga bokföringsåtgärden har inneburit att ATOM drabbats av skada. Som hovrätten redogjort för ovan i avsnitt 3.5.1 innebär begreppet skada i det nu aktuella hänseendet en ekonomisk mätbar förmögen-

25 SVEA HOVRÄTT T 519-16 Avdelning 02 hetsförlust som bl.a. kan bestå i kostnader, inkomstbortfall eller värdeminskning på bolagets egendom. Enligt hovrättens mening kan den påstått felaktiga bokföringsåtgärden inte ensamt ha inneburit att skada uppstått. Det har inte heller påståtts och än mindre visats att bokföringsåtgärden exempelvis haft någon betydelse för Tore Linghedes möjligheter att få utdelning i konkursen. Hovrätten konstaterar att Tore Linghede inte visat att den påstått felaktiga bokföringsåtgärden medfört att bolaget eller han själv drabbats av skada. Tore Linghedes talan i denna del ska därför ogillas redan på denna grund. Även för det fall Tore Linghede skulle anses ha visat att han lidit skada av den felaktiga bokföringsåtgärden anser hovrätten att utredningen inte ger stöd för hans påstående att ATOM hade rätt till ett schablonmässigt projekteringsarvode från Difum. Hovrätten konstaterar att det varken framgår av det aktuella konsortialavtalet eller dess promemoria att Difum skulle betala 150 000 kr till ATOM för varje såld tomt i Magnarps Strand-projektet. Det framgår inte heller av utredningen i övrigt att detta varit parternas gemensamma avsikt. Det har inte heller framkommit att en överenskommelse med sådant avtalsinnehåll skulle ha träffats på annat sätt. Hovrätten finner därmed att Tore Linghede inte har visat att ATOM hade rätt till projekteringsarvode från Difum på det sätt som han påstår. 3.5.4 Överlåtelsen av ATOMs aktier i AMS Tore Linghede har i huvudsak anfört följande. Per Gustafsson har åsidosatt god revisionssed vid granskningen av årsredovisningen i ATOM för år 2007 genom att inte uppmärksamma och anmärka på att försäljningen av aktierna i AMS utgjorde en otillåten värdeöverföring, till bolagen Develop och Nextville NV (Nextville), som minskade ATOMs tillgångar till nackdel för ATOMs minoritetsdelägare. Händelsen, som inträffade efter räkenskapsårets slut, utgjorde en sådan väsentlig händelse som Per Gustafsson haft skyldighet att anmärka på. Tore Linghede, som ägde 25 procent av aktierna i ATOM, har som minoritetsägare i ATOM missgynnats. Åtgärden har minskat värdet av hans andel och orsakat en skada om 8 000 000 kr. Tore Linghede har vidare anfört att överlåtelsen stred mot konsortialavtalet vari det anges att aktierna ska överlåtas till substansvärdet samt att det rörde sig om en jävssituation, och därmed