Alby 2:2, Erikssongården

Alby 2:2, Erikssongården I Haningegillets Haningebygden 36 skriver Karin Aspberg om en av Albygårdarna. Alby 2:2, gamla Erikssongården och Albydal Det sägs att denna gård har ägts av samma släkt i minst 200 år. Den har dock inte gått i arv från far till son som en källa låtit berätta. Vid storskiftet 1775 ägde Anders Nilsson en hemmansdel på ¼ mantal. Efter fyra år gick han med på att flytta sin gård från trängseln i bykärnan till nuvarande plats. När byns utägor skiftades 1798 företräddes hans då minderåriga barnbarn Erik och Stina av förmyndare. De var då inte bosatta i Alby. Stallbacken När hemmansägarna i byn kallades till laga skifte 1831 var nämndemannen Olof Ersson i Högsta ägare till denna gård. Kanske var han nära släkt till ovan nämnde Erik. Inför laga skiftet, 1854, företräddes nämndemannen av sin arrendator och måg, Anders Olsson. Denne Anders Olsson var född på Kalvsvik och han hade varit klok nog att gifta sig med dottern till ovan nämnde jordägare. Svärfadern dog 1837 och när laga skiftet skrevs under 1857 så var det mågen

Anders Olsson som stod som ägare. Det gick bra för Anders Olsson. Även han blev nämndeman, men han och hans hustru Brita Catharina var barnlösa. Det var däremot inte Anders bror och dennes hustru i Broby norrgård, nära Husby. Där var stugan redan full av barn när lilla Maria Lovisa föddes 1839. Några år därefter sambrukades Broby norrgård med Husby och familjen flyttade till Västerhaninge. År 1845 står Maria Lovisa som fosterbarn hos sin farbror Anders Olsson i Alby och när hon blev vuxen och gift sig med Anders Eriksson från Hammarby tog de över gården. Anders Eriksson och Maria Lovisa fick två döttrar och en son. Sonen Anders Gustaf Eriksson tog över gården. Han var gift med Anna Lovisa Pettersson. Paret fick tre barn: Ernst, Anders och Karin (gift Blomqvist). År 1939 var gården på 65 hektar varav 15 var åkermark. De hade två hästar, sju kor, två ungdjur, tre svin och 25 höns. Anders Gustaf gick ur tiden 1913, men hustrun Anna och barnen hade gården kvar. Anna bedrev tvätteriverksamhet i liten skala i likhet med de flesta andra bondkvinnorna i byn. År 1945 sålde de gården till Carl W. Rönnlöf, som var en trävaruhandlare från Vendelsö.

Rönnlöf lät 1945 avstycka en stor del av gårdens areal till 39 tomter, där bland annat Albydal ingår. Till en början byggdes mest fritidshus här, men nu domineras området av villor i varierande storlek. Resten av gården såldes senare till Österhaninge kommun där Rönnlöf en tid var kommunalfullmäktiges ordförande. De förra ägarna, Ernst Eriksson och hans mor Anna, bodde kvar i Alby sedan gården sålts.

Drängstugan på Petterssongården. En tomt med bostad, drängstugan mittemot tidigare manbyggnaden och norr om vägen, hade tidigt blivit avstyckad som Alby 2:5, och blev nu deras hem. Tomten 2:18 med gamla manbyggnaden ägdes länge av åkaren Paul Lundström med familj. Ägare sedan 2005 är Mira och Urmas Broberg. Mangårdsbyggnaden är idag ombyggd med en ovanlig takkonstruktion. Läs här om Mellqvistgården i Alby En promenad till Alby

Solsidan. i Alby! Villan i Alby i december 2009. Byggherren har lagt ner stor energi på stödmurar i natursten vilket hedrar honom. Byggnaden är i och för sig också vacker, lite svårt dock att tycka att den passar här! Under mina strövtåg i hembygden, främst i områden där husen är röda med vita knutar, fann jag med viss förskräckelse redan 2009 att man i den gamla byn Alby började bygga denna, säkert vackra men malplacerade, jättevilla i områdets södra del, kallad Albydal. Kommer man söderifrån nerför Berga Backe stirrar jättefasaden emot en som ett ont öga! Man funderar på hur kommunen resonerat i detta bygglovsärende, vissa får ju inte ens bestämma exteriörfärg på sina villor, fel färg förstör miljön! Albydal exploaterades på 1940-talet av GW Rönnlöf och bebyggdes med fritidshus och några mindre villor.

Området tillhörde en av ursprungsgårdarna, Alby 2:2, kallade Erikssongården som varit i samma släkt i tvåhundra år. Läs Karin Aspbergs historiska berättelse om gården Den stora villan med glasfasaden i söder mot Albydalen verkar inte ha varit bebodd men är nu till salu på nätet. Är du intressent får du nog vara beredd på ett rejält tag i plånboken! Bild från Google Street view 2016. Emma Dahlgren, kvinnan som räddade Tyresta

Emma Sofia Dahlgren, född 1858 på Öster Ösby, död 1932 på Tyresta. Gick ogift genom livet, Under sin aktiva tid på gården i Tyresta skaffade hon sig respekt i det mansdominerade bondesamhället långt utanför hembyn. Den bestämda Emma Dahlgren vägrade envist att sälja sin Tyrestagård till skogsoch markspekulanterpå 1910-talet. Man kan säga att hennes hårdnackade motstånd att sälja är anledningen till att Tyrestareservaten och Nationalparken kunde bildas många år senare. Det är Dahlgrensgården som är hjärtat i området. Skogsmarkerna var relativt orörda och kan kanske med rätta kallas för urskog även om inte alla kriterier är helt uppfyllda.

Dahlgrensgården, enl. Lars Magnussons bok från 1993 om Tyresta är mangårdsbyggnaden i sitt nuvarande utseende uppförd omkring 1825. Denna byggnad markerade med sin färgsättning en avvikande ställning i Tyresta, den var ljusgul långt in på 1900-talet. Den nuvarande serveringslokalen ligger i en av gårdens ursprungliga ekonomibyggnader. I ägolängderna kan man från början på 1910 talet se en ökande försäljning av fastigheter och skogsskiften i Tyresta där utomstående personer är inblandade. Här uppstår korta äganden bl.a. för Valdemar Jäderlund på Sanda, John Upmark på Hammar, L.P. Larsson i Håga samt August Söderström. Dessa flesta enheterna samlades under disponenten på Elektraverken, Eskil af Ekenstam år 1916-17. På samma sätt köpte Elektraverken och sfären runt bolaget hela gårdar och skiften i närliggande trakter, bl.a. i Hammarby och Högsta. Vissa såldes senare tillbaks till gamla ägaren efter avverkningen. År 1916 anlades företaget en ångsåg på Tyresta. Elektraverken var ett företag med många grenar i sin verksamhet. Man var ägare till bl.a. Stockholms Glödlampsfabrik och ett flertal glasbruk. I styrelsen ingick bl.a. ASEAS vd, Sigfrid Edström. År 1928 köptes företaget av AB Osram.

Emma Dahlgren och hennes mer tillbakadragna syster Maria Lovisa, som stod under förmyndare, behöll sin ärvda föräldragård intakt och lät skogen växa. När Lovisa avlider 1927 inleder dock systern förhandlingar med en av den tidens stora finansmän, Torsten Kreüger, och 1929 köper han den anrika gården. Han är, via några korta bulvanäganden, ägare till Elektraverkens marker i byn och genom att samtidigt 1929 köpa den s.k. Erikssongården äger han hela Tyresta med undantag för några avstyckade utmarker. Torsten Kreuger hade planer på att göra en viltpark med fiskdammar ner mot Svartbäcksområdet. Det upprättades också en avverkningsplan men en framsynt länsjägmästare och kulturhistorikern Sigurd Erixon insåg värdet av skogen och området och lyckades förhindra detta och Tyrestamarkerna köptes av Stockholm Stad 1937. Utvecklingen av Tyresta fram till dagens friluftsområde är en annan historia Efter en schism i slutet på 1920-talet med myndigheterna om vägunderhåll kunde man utläsa en viss bitterhet hos den då 70-åriga hemmansägarinnan. Hon var ensam ägare till Tyrestagården och flera ärvda gårdar i Tyresö och hade inga arvsberättigade släktingar. Det var känt i trakten att hon inte avsåg att myndigheterna skulle få ta del av hennes förmögenhet. I bouppteckningen från 1932 uppgår tillgångarna till drygt 209 000 kronor, motsvarande c:a 6,5 miljoner i dagens penningvärde. I sitt testamente några månader före sin död föranstaltar Emma Dahlgren att 24 000 kronor av hennes kvarlåtenskap skall gå till troget tjänstefolk, mest får tjänaren Carl R. Nilsson, 10 000 kronor. Dessutom får Österhaninge och Dalarö församlingar, Stockholms Läns nämnd för de blinda och Svenska Djurskyddsföreningen sammanlagt 49 000 kronor. Gåvan till det blinda beror säkert på att Emma Dahlgren på äldre dagar drabbades av nedsatt syn. Resterande belopp, 136 000, går till Allmänna Arvsfonden som instiftats fyra år tidigare. Det kan tyckas märkligt att hon inte fördelade denna summa på personer och ändamål men hon kanske kände till fondens inriktning och var nöjd med det. I testamentet finns också följande: (15000 kronor).. avsätts till en fond benämnd Emma och Lovisa Dahlgrens minnesfond. Fonden förvaltas av en direktion på tre personer som väljs av

Österhaninge s:ns kommunalstämma för fyra år i sänder. Valbar är endast brukare eller ägare till jordbruksfastighet i Österhaninge. den årliga räntan skall användas till upplysningsverksamhet i Österhaninge för främjande av jordbruket och dess binäringar. Ev. utdelning av stipendium till jordbruksungdom för bevistande av lantbruksskolor, anordnande av studieresor, studiekurser o. dyl. Det kan ju tyckas att beloppet inte var så stort men motsvarade ungefär 450.000:idag! Läs hela artikeln om Emma Dahlgren och historien om hennes minnesfond fram till våra dagar.

En tur till Högsta och Hammarby Tillsammans med två av Gillets tunga namn, Rune Karlsson och Anders Numan (samt fotografen Ulf Nilsson) blev det en färd upp till Högsta och Hammarby. Delvis är detta Runes barndomstrakter. I ett för sommaren 2015 ovanligt vackert väder fick vi en härlig upplevelse. Rune Karlsson, Ulf Nilsson och Anders Numan.

Vi besökte först den Högstagård som numera är ett eldorado för älskare av vattenväxter och naturkonst. Den ligger några hundra meter norr om Åvavägen. Detta har jag i min dator: Högsta 1:2, litt Aa, 1/2 mtl, Sandemarsgården (del av Uppegården) Tillhörde fideikommisset Sandemar och släkten Braunerhjelm från 1869. Arrendator från detta år var Erik Eriksson därefter kommer 1903 Ferdinand Mellqvist. Han flyttar 1917 till Högsta Båtsmanstorp och då kommer Karl August Sandberg med hustrun Emma född Eriksson med bl.a. sönerna Lennart och Ernst. Byggnaderna är så omgärdade av vegetation att det är omöjligt att fotografera. Så här såg bostadshuset ut på 30-talet. Sandemarsgårdens bostadshus på 1930-talet. Därefter blev det den gård som man väl mest förknippar med Högsta, den s.k. Erikssongården, på södra sidan om Åvavägen. Högsta 1:3, litt Ab, ½ mtl, Erikssongården (del av Uppegården) Ägdes sedan 1869 av Magnus Persson, brukades av sonen Erik Magnusson

med makan Anna Sofia, som genom arv tar över 1897. Han säljer gården 1918 till AB Elektraverken som efter avverkning av skogen säljer 1923 till August Eriksson och hustrun Anna Wilhelmina, går senare i arv till sonen Bertil f 1910 som var sista brukare. Erik Magnusson flyttade 1923 till Ribby i Västerhaninge, Magnusborg.

Entrén till mangårdsbyggnaden på Erikssongården. Gården som numera ägs av Rolf Norlin på Hammarby är i ett dåligt skick, endast en del av den ursprungliga ekonomibyggnaden används idag som stall. Den ursprungliga vackra mangårdsbyggnaden är troligen inne i sitt sista stadie men då vi tror oss se att den har en timrad stomme kanske den skulle kunna räddas. Utanför står två månghundraåriga vackra ekar samt ett antal knotiga fruktträd. Mangårdsbyggnaden på Erikssongården. Nere på åkern mot ån finns en runsten, Högsta Sö 265, ristningen är tydlig och väl bibehållen så när som på tredje runan. Stenen står uppställd där den påträffades i mitten av 1800-talet på åkern strax söder om byn. Inskrift: (Gåse) reste stenen efter Assur, sin son, och efter Ulv.

Runsten Vi hoppade över de två Högstagårdarna norr om vägen och åkte vidare upp till nästa by efter vägen, Hammarby. Man kommer först till nedre Hammarby, två gårdar, i modernare tid kallade Petterssongården och Wretmangården. Från Petterssongården, den första på höger sida, brukar ägaren Rolf Norlin och hans familj utöver hemmamarkerna stora delar av Haninge kommuns jordbruksmarker och har dessutom ett ridstall med ryska hästar.

Nedre Hammarby, till vänster.bostadshuset till Wretmangården och till höger Petterssongårdens två bostadshus.

Nutida ägaren av Petterssongården, Rolf Norlin. Detta finner jag i mina anteckningar om gården. Nedre Hammarby, Västra, 1:3, litt B, 3/8 mtl, Petterssongården Gården på Nedre Hammarby, ägs vid sekelskiftet av änkan Anna Maria Svensdotter-Nilsson och hennes måg, brukaren Erik Gustaf Pettersson, kallad Gustaf-Bonn. Han är gift med Anna född, hon har två döttrar med sig när de gifter sig 1884, Anna Lovisa född och Hilda Maria. I bouppteckningen efter Gustaf-Bonn 1930 skrivs dessa döttrar som barn på samma grunder som de tre nedan nämnda sönerna. Här framgår också att Hammarby 1:3 är hustrun Annas enskilda egendom. Dottern Anna Lovisa har i sin tur en son, Ernst Gustaf, med hemmansägaren Anders Eriksson i Alby, de gifter sig senare samma år och flyttar samman på Alby.Hilda Maria gifter sig med Harald Nilsson, son på Sipängen, år 1910 och flyttar till Katarina fs samma år. Gemensamt har Gustaf och Kristina

tvillingsönerna Erik och Anders födda 1884 samt sonen Sven född 1895. Sonen Anders gifter sig 1909 med Elna Sofia Jansson, f 1889, dotter från Tyresta, flyttar som brukare dit samma år men övertar 1914 Tjursta Torp som arrendator. Anders och Elna arrenderar sedan gården 1:4, Övre Hammarby, av nämndemannen Karl Johan Pettersson från 1928. Elna är syster till Hilda Jansson, nämndemannens livledsagarinna.tvillingbrodern Erik gifter sig 1914 med dottern på Småhamra Östra, Erika Larsson f 1887 som då flyttar till Hammarby. Yngste sonen Sven gifter sig 1921 med Klara Rosengren från Tyresö. Man har styckat av och låtit bygga en större bostad och tvätteri på Hammarby 1:8, kallat Gustafsberg (ligger efter Åvavägen på vänster sida före gårdarna) dit Anna och Gustaf flyttar i slutet på 20-talet, han avlider år 1930. Änkan arrenderar ut gården till sönerna Erik och Sven och driver själv stadstvätt på Gustafsberg. Anders löser ut sina syskon från föräldragården 1:3 efter modern Annas död 1937 och övertar den 1941. Brodern Erik flyttar då till Gustafsberg med sin familj och yngste brodern Sven övertar arrendet på Övre Hammarby. Erik och hustrun Erika fortsätter där med tvätteriet. Gården övertas på senare år av Gösta Sandberg, gift med Sigrid, dotter till Anders Pettersson som senare säljer till kommunen och ägs alltså nu av familjen Norlin. Gustafsberg, Hammarby 1:8.

Intill Pettersongården ligger Nedre Hammarby, Östra, 1:2, litt A, 1/4 mtl, Wretmangården som ägs av Karl Johan Petterssons äldre bror Per Erik Pettersson från 1898, han avlider 1903 och året efter köps den av sterbhuset av Frans Wretman med makan Arvida, som kommer från Ösmo. Övertas av sonen Otto år 1954 som gifter sig med Mimmi Pettersson, dotter till Per Erik Pettersson. Gården ägs fortfarande av släkten Wretman och är på senare år bebyggd med ett antal moderna villor. Det är här Rune Karlsson tillbringade en del av sin barndom, Mimmi Wretman var hans moster. Wretmangården från å-sidan. Nästa stopp blev övre Hammarby, nämndemansgården.

Gåramålning av Olle Olsson, tillhör Gun-Britt Mattson. I mitt arkiv finner jag detta. Övre Hammarby, 1:4, litt C, 1/8 mtl samt 1:5, litt D, ¼ mtl, Nämndemansgården Är på, totalt 3/8 mtl, ägs av Karl Johan Pettersson och tidigare dennes föräldrar Per och Kristina Katarina Eriksson. Han har köpt ut sina syskon efter arvsskiftet. År 1918 säljer han sina gårdar till disponenten Eskil af Ekenstam, som avverkar stora skogsarealer och sedan säljer tillbaka till honom 1924. Ekenstam är disponent på Elektraverken, det bolag som runt 1920 äger två av Högstagårdarna. Bolaget driver en ångsåg på Tyresta. Från 1920 är Anders Pettersson, son på Nedre Hammarby, arrendator på gården, när han övertar föräldragården ersätts han av brodern Sven år 1941. När Sven Petterson avslutar arrendet i mitten på 50-talet säljer Karl Johan Pettersson gården till Gösta Sandberg på Hammarby 1:3, måg till ägaren där, Anders Pettersson. I sitt testamente från 1961 överlåter nämndemannen Petterson huvuddelen av sin kvarlåtenskap på sin livsledsagarinna Hilda Jansson med tillägget att efter hennes död detta skall övergå till Gösta och Sigrid Sandbergs tre barn.

De gamla bostadshusen är delvis hårt renoverade och ekonomibyggnaderna rivna. På hemvägen besöker vi den nordligaste Högstagården, Skutan, numera ett hästcentrum. Detta finns i min dator: Högsta 2:3, litt Bb, 1/3 mtl, Skutan (del av Nedergården) Ägdes sedan 1891 av Magnus Persson f 1820, brukas av sonen Erik Magnusson, arrenderas av Ferdinand Mellqvist till 1903, sedan mellan 1904-10 av Erik Teodor Nilsson född 1865, mellan 1911-20 av Karl Gustaf Pettersson. Märkligt ägande av AB Elektroverken, säljs 1920 till Knut Oskar Hultström, f 1888 och hustrun Fanny, född Pettersson, syster till Mimmi Wretman. Går senare i arv till sonen Erik Gösta f 1916. På gården låg också lägenheten Marielund, nu borta. Det var i Marielund Rune Karlssons mormor, Anna Sofia Pettersson, levde och hans mor Elin Linnea växte upp. Elin Linnea var halvsyster med Mimmi, gift Wretman, och Fanny, gift Hultström.

Skutan

Rune Karlsson pekar ut var Marielund låg.