Hoppet om återkomsten! Av: Johannes Djerf Tema (Narnia, vintern börjar få ett slut) Idag, den sista söndagen i den här serien, så ska vi tala om segern och återkomsten. Om nu Jesus vunnit seger, varför finns det då så mycket ondska fortfarande kvar omkring oss? Vad kommer hända framöver egentligen? Var kan vi ha vårt hopp någonstans och vad säger Jesus själv om det som ska hända när han kommer tillbaka? Följ med idag, så ska vi begrunda detta lite djupare. Bön. När vi senast lämnade våra vänner i Narnia så hade Aslan, lagstiftaren själv tagit det straff som Edmund egentligen skulle haft. Genom att han hade förrått Narnia genom att gå den vita häxans vägar så var han skyldig och straffet var döden. Men Aslan räddade hans liv genom att själv ta straffet. Häxan, ondskan själv trodde att segern var vunnen, men det hon inte visste var, att när han som var utan förräderi dog i förrädarens ställe så sprack stenbordet och till och med döden vände om. Aslan uppstod och visade döden och den vita häxan att livet hade vunnit! På samma sätt talade om vi sist att Jesus, lejonet av Juda som var utan förräderi, utan synd, tog det straff som vi skulle haft på korset. Förlåten in i det allra heligaste brast mitt itu och vägen blev öppen för oss var och en att möta honom som Helig Gud. Hur märkligt det än kan låta så gav hans lidande oss frid. Vi är fria ifrån vårt straff och istället än död så har vi livet framför oss. Jesus visade att dödens makt blev bruten, den vände om genom att han också uppstod på den tredje dagen. Du och jag vet inte hur vårt liv framför oss ser ut, vad framtiden bär med sig, men genom tron på denna död och denna uppståndelse ifrån de döda så har vi en enorm trygghet. Jesus har satt framtiden i rörelse. Han har gett oss ett evigt hopp, och vi vet att när något är evigt så har det inget slut. Visst är det en mäktig tanke!? Förtvivlan, oron, modlösheten, rädslan, tröttheten, saknaden, sorgen och mörkret kommer aldrig få sista ordet för dig som tror! Den dagen när Jesus dog så dog även hopplösheten kan man säga. Ondskans välde och makt över oss som syndiga människor bröts.
Men hur kommer det sig då att vi fortfarande ser så mycket ondska omkring oss? Ingen utav oss kan väl undvika att ondskan fortfarande är verksam. Den verkar alltifrån besegrad. Det räcker bara att titta på nyheterna på morgonen så börjar man dagen med att mötas av hat. Människor som uttnytjas, lider och dör, ja inte bara det utan vi ser en hel värld, en hel skapelse som dras sönder dag efter dag. Det verkar som att Jesu ord om att älska honom och sin nästa är allt ifrån verklighet och något som hör till den här världen. Det känns som att ondskans makter tränger sig in, splittrar och förstör för oss mer än någonsin. Hur kommer det sig då att vi säger att ondskans makt bröts genom Jesus lidande på korset, när den faktiskt verkar finnas kvar mitt ibland oss? Författaren till Narnia, C. S Lewis har gett oss en väldigt bra förklaring tycker jag. Han använder sig av bilden på när människor började ana slutet på andra världskriget. Tänk dig in i hur det var att leva i ett land under andra världskriget som var helt ockuperat under nazisternas tunga makt. Det är en fullständig hopplöshet som råder. Nazisterna har erövrat precis allt och det finns ingenting att göra åt dem. Men sedan så kommer de otroliga nyheterna. Någonstans i fjärran har det stått ett slag. Och på något vis så har det vänt krigslyckan. Denna ockupationsmakt har kommit i oordning. Den har fått ryggraden bruten. Någonstans så vet du att inom en tid så kommer nazisterna att drivas ut ur vartenda hörn av det ockuperade Europa. Men i vårt erövrade land är de än så länge kvar. På ett sätt är allt som förut. Men på ett annat viktigare sätt är läget ett helt annat. Man kan vädra seger och befrielse i luften. På samma sätt är Jesus kors och uppståndelse som avlägsna segrar som har brutit de onda makternas ryggrad och som inleder ett nytt skede, en ny tid i den plågsamma kampen med ondskan. Är du med? Alltså, kampen med ondskan är en kamp som kommer pågå ett tag till. Andra världskriget var inte över förrän ett år efter att brohuvudena i Normandie säkrats den 6 juni 1944. På ett sätt och vis var segern inte vunnen, men på sätt och vis var den det. Även om människorna såg nazisterna runt omkring sig så hade de fått ett oövervinnligt hopp ifrån den här dagen. På motsvarande sätt förkunnar uppståndelsen på förhand Guds fullständiga seger över alla onda krafter, som döden, ondskan och synden. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem, står det i Kol.2:15.
Även om vi fortfarande ser dessa makter runt omkring oss så är det möjligt att även nu leva i ljuset av denna frihet och seger, i vetskap om att deras makt är bruten och att förtrycket och lidandets natt skall ta slut. Vilket hopp! När Aslan, konungen i Narnia visade sig levande så är jag säker på att systrarna Pevensi visste att segern var vunnen. Det visste även Häxan när hon i slaget med Aslans folk fick se Aslan stå upp på berget, livslevande. Hennes makt var bruten, dödens makt var krossad. Lucy och Susan hade följt med Aslan som hade brutit sig in i slottet och andats på varelserna som fanns där. Det var varelser som den vita häxan gjort till förstenade, döda statyer. Men genom Aslans andedräkt så gav han dem liv på nytt, innan han tågade i spetsen för en här av fritagna fångar ut genom häxans mörka och kalla slott, det en gång starka fästets krossade portar, ut i friheten. Dödsriket låg öde bakom deras ryggar och dess invånare hade befriats från dess sorgliga skuggor. Detta är det som också sker när Jesus dör. Som biskopen Fulbert (roligt namn) av Chartres sagt i en påskpsalm, Så krossar lejonet av Juda stam nu ormen med sin fot och kallar fram ur dödens rike dem som synden band men löstes utav herrens egen hand. Jesus uppfyller löftet till Evas barn om att de skall trampa ormen under sina fötter som det står om i 1 moseboken. Matteus skriver så här i Matt.27:52-53. Gravarna öppnades och uppståndelsen hade redan börjat. Döden hade ingen makt längre! Jesus andades och gav dem och oss liv på nytt. Redan här lämnar vi de sorgliga skuggorna bakom oss och tågar tillsammans med honom in i evigheten. Ingenting, inte ens döden kan bryta de band som förenar oss med honom. Vi som tror på honom, de heliga som Matteus kallar oss behöver inte ta farväl av Jesus när vi dör. Vi kan vara förvissade om att vi kommer uppstå för att leva med honom för alltid. Våra kroppar kommer en dag att dö, men de kommer inte bara ruttna bort och glömmas bort under en gravsten utan en dag kommer vi förvandlas och förhärligas, den dag när vi ser den uppståndne komma tillbaka. Om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Står det i Joh. 14:3. Detta löfte fick även varelserna i landet Narnia. Vi tittar på det sista filmklippet i vår mötesserie som får avrunda äventyret i detta land för denna gång. Slaget mot häxan är nu över, segern är vunnen och de 4 kungarna kommer till deras tron så som det var sagt. - Filmklipp (stanna efter Lucys min och hoppet mot solnedgången)
Lucy såg sin kung gå iväg. Men hon behövde inte vara orolig utan han hade lovat att komma tillbaka. När, frågade hon med en innerlig längtan efter att det skulle bli snart. Tids nog, svarade Tumnus. Tids nog så har Lejonet av Juda, Jesus Kristus lovat att komma tillbaka. Och han ska komma tillbaka på samma sätt som han en dag steg upp inför lärjungarnas ögon. "Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom", står det i Upp 1:7. Författaren i Hebreerbrevet skriver i 9:28. så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom. Men när kommer han då, och varför väntar han? Jag tror ingen vet när Jesus kommer tillbaka. Ändå har det gjorts många uträkningar och försök att besvara frågan, men ingen har kunnat räkna ut det. Jag var på ett möte på slutet av 90-talet då en predikant hade genom olika matematiska metoder i gamla testamentet kommit fram till att Jesus skulle komma år 2005. Vilket jag tyckte lät bra, för då skulle jag ju både hunnit gifta mig och haft barn i några år. Men Jesus kom inte tillbaka 2005 och jag var då inte gift och hade inga barn heller. Många liknande försök har gjorts, men inget utav dem har stämt, just därför att ingen utav oss kan veta och det är heller inte vår sak att veta vilka tider och stunder som fadern i sin makt fastställt. Man får inte tjata på honom sade Faunen Tumnus till Lucy. Han är ju trots allt inget tamlejon. Vår egen vilja och våra uträkningar kan inte påverka Jesus, hur mycket vi än skulle vilja. Vi kan inte berätta för honom när han ska komma och hur han ska göra det. Inte ens Jesus visste själv när han skulle komma tillbaka. om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern säger Jesus i Matt.24. Men i samma kapitel så berättar Jesus ändå om att återkomsten ska föregås av ett tecken. Matt:24:14, detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma. Ett tydligt svar tycker jag ändå på frågan varför Jesus väntar. Budskapet har inte nått alla folk än. Alla människor ska få möjligheten till att vandra med Jesus in i det eviga livet, innan slutet kommer. När en människa vänder sig mot Kristus så brukar vi ofta tala om att det kändes som att Guds närvaro var där och att Guds rike blir större. Så det verkar inte som att det bara är ord vi säger utan det är på riktigt Guds rike som blir större och kommer närmre oss, för var och en som kommer till tro.
Och kraften till att dela detta budskap har vi var och en fått genom den helige ande så att vi kan bli vittnen ända till jordens yttersta gräns, till alla folk, apg.1:8. Men vad kommer att ske då, när Guds rike väl kommer i sin fullhet, när Jesus väl kommer tillbaka? Vi läser i 1 Tess.4:16 17. Detta är inte något som vi ska skrämma varandra med utan detta är ord av hopp, det är ord som vi ska trösta varandra med som Paulus skriver. Det är ord som berättar för oss att vi kommer att återuppstå som tror på honom. Genom att vi en gång mött den uppståndne Jesus i våra hjärtan så kan vi veta att också vi en dag ska uppstå ifrån de döda. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå, stod det. Alltså, om de här orden stämmer så är på ett sätt ingen människa i himlen än. Vi brukar säga att när någon dött så är den personen hemma i Guds himmel. Men här stod det att även de insomnade i Jesus ska återuppstå den dagen då han kommer tillbaka. Sedan så kan man ju på ett sätt säga att den insomnade är i himlen eftersom nästa nu som de kommer uppleva är himmelriket. Den som redan har dött är närmare hemmet än någon utav oss, och ingen av oss ska komma före den som redan har insomnat skriver Paulus. Detta är vårt hopp. Därefter skall vi som lever kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden när han är på väg tillbaka till jorden för att upprätta sitt rike här. Vi som lever skriver Paulus, det är festligt. Han trodde redan då att han skulle få vara kvar i livet när Jesus kom tillbaka. Det var något som var levande och verkligt. Ett mål som gjorde att han brann ännu mer för att predika för andra om Jesus. Ett oövervinnerligt hopp! Och vilken känsla, vilken mäktig tanke att jag, tillsammans med min fru, Jesu mor Maria, Lasarus, Peter Backstig, Paulus, Anders Borg, Alice Cooper, Simon Johansson, min farmor och farfar och alla vi andra heliga i denna samling får möta Jesus tillsammans, då vi alltid kommer vara tillsammans hos Herren. Vilket hopp! Vi vet alla att det finns en stor förtvivlan idag runt omkring oss som driver både människor och samhällen till alla möjliga olyckor, som förstör både insidor och utsidor. En tro som då inte erbjuder världen något hopp är inte till någon nytta och en tro som erbjuder världen ett falskt hopp är ett bedrägeri. Men undret med det evangelium som vi idag lyft fram är att det erbjuder världen ett äkta hopp som är byggt på fast historisk grund och som garanteras av den uppståndne Herren Jesu närvaro och makt.
Jesus valde att lida och dö. För att de som sätter sin tro till honom skall kunna lida och dö med ett hopp! Amen! Det kanske inte är så ofta vi talar om detta framtids hopp som vi har i Jesu återkomst, och uppståndelsen ifrån de döda men låt oss från och med idag börja tala om det ännu mer. Kan vi inte bestämma det!? Att vi försöker trösta varandra med orden och se fram emot när vi åter få se Jesus på skyn. Annars är risken att vi också förlorar detta eviga hopp i denna mörka värld. Vi behöver påminna oss om att segern över ondskan är vunnen. Den eviga vintern är över i Narnia. Ondskan har inget att säga till om och inte minst när nu snart Lejonet av Juda, Jesus Kristus är här igen. Amen.