Vila i tiden Av: Johannes Djerf Oj, Är det redan dags. Varför kommer han inte i tid för? Oh vad jag känner mig stressad. Vad tid det tar! Hur lång tid tar det? - Du, jag har faktiskt inte tid med det, allt är redan fullt just nu Oh, Jag önskar att jag hade mer tid - Du, kolla min nya mobil, den har gjort att jag sparat massvis av tid. Ja du kan komma augusti 2020, då har jag en tid ledig, ska vi boka in den tiden? Jag tror du känner igen dig i de flesta av dessa kommentarer. Våra liv styrs av tiden på många olika sätt och vi lär oss dagligen att äga vår tid för att få så mycket gjort som möjligt. När ofrivillig ensamhet tränger sig på eller när man verkligen väntar på något roligt som ska hända så kan det kännas som att tiden går sakta, och ibland vill man till och med hoppa framåt i tiden. Jag som fyller år i december sade när jag t.ex. var 19 år att jag var 20 år redan i mars. Nu hoppar jag inte så längre, vet inte varför, men då gick tiden för sakta framåt tyckte jag. Men oftast så är vår reaktion på tiden att den går väldigt fort. Om några månader så är jag inne på det sjunde året som pastor här i församlingen. Det beror kanske på vem man frågar förstås, men frågar du mig så tycker jag att dessa 6 år gått väldigt fort. Det känns som att tiden bara runnit ifrån en ibland och många gånger så ställs man inför frågan vad jag verkligen har gjort, vad jag åstadkommit och om jag verkligen tagit till vara på tiden. Vilket jag tror också kommer över dig ibland i ditt liv. Och svaret på frågan är inte alltid så uppmuntrande utan oftast är det fyllt av en del frustration. Man önskar ibland att man kunde haft en bank att gå till för att spara tid och få ut den med ränta. Ibland önskar man att man hade prioriterat tiden annorlunda, ja ibland ångrar man faktiskt det man lagt sin tid på och ibland önskar man att man kunde få leva om tiden igen, precis som alla repriser av tv-serier som går om och om igen på tv eller att få åka tillbaka med uppfinnare Jockes tidsmaskin för att säga en sak annorlunda eller göra något på ett annat sätt. Men sanningen är ju den att livet har inga omtagningar. När ett ord har sagts, när en handling har gjorts så kan vi inte gå tillbaka och göra om det. Det är gjort. Det är som i skolan när man skrivit ett prov och läraren ropar nu är tiden slut, då det bara är att lägga ifrån sig pennan och du kan inte ändra något på det du skrivit. Och så är det för alla. Det är en klen tröst kanske, men det är så. Det finns inte någon som har mer tid.
Vi tror det och vi säger så ibland, att tänk om jag hade så mycket tid som han eller hon har, då hade allt varit mycket lättare. Men vi har alla fått precis lika mycket tid för livets prov. Och tiden den går. Och vi kan inte göra någonting åt det heller. När vi avslutar vår Gudstjänst idag så har du blivit minst en timme äldre. När du somnar ikväll så är du en hel dag äldre, när du fyller år nästa gång så påminns du om att du är ett helt år äldre än sist och för någon så kanske detta faktiskt är den sista dagen i ens liv. Många tycker detta är väldigt jobbigt. Vi vet någonstans att när min tid är slut på denna jord, så är jag snart bortglömd. Våra syskon, familjer och vänner kommer säkert sakna oss och komma ihåg oss en tid men generationer kommer och går och snart är det ingen som vet längre vem Johannes Djerf var. Och inom oss så protesterar vi mot detta och vill på alla möjliga sätt göra något så att vi blir ihågkomna så länge som möjligt. Kanske inte att du skulle uttrycka det så, men vi jobbar och sliter och vi jagar efter tiden som att vi alla vill gå till historien. Jag vill helst att om Jesus inte kommit tillbaka om 100 år så skall man kunna slå upp Johannes Djerf i en uppslagsboken och läsa om mig. Vi vill lämna fotspår efter oss. Vi vill utgöra en skillnad. Och vi vet att denna timma som vi nu har aldrig mer kommer igen. Man kan bara spendera den en gång. Och hur gör jag då det bäst? Skönt att se att ingen av er reser er och går hem. För jag tror inte att du behöver fundera på om Gudstjänst är bortkastad tid eller inte. Men jag tror den tanken många gånger kommer i allt vad dagen kan innehålla och jag tror att ingen av oss egentligen vill ha det så. Jag vill tro att ingen utav oss egentligen vill känna den här krampen, frustrationen över tiden och frågan om jag använder den rätt eller inte. Så hur kan du och jag hitta en vila i detta ständiga jagande efter tid? Går det överhuvud taget att hitta en vila? Är tiden bara en fiende? Eller har Gud en väg för att använda den? Mose kallar Gud för urtidens Gud och i ps.90 så ber Mose i vers 1-2. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud. Gud har alltid funnits. Till och med bergen som ser ut som att de alltid har funnits, är bara några minuter gamla inför Gud som fanns innan hela universum existerade. Med andra ord, Gud står över allt vad tid heter och mäts aldrig i tidstermer och är aldrig bunden av tiden. Tiden behöver ett rum och det är bara i det skapade som tiden existerar och kan upplevas. Gud står över det skapade och det är Gud som skapat tidens förutsättningar kan man säga. Det är han som säger Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år (1 mos.1:14).
Och redan där kan vi förstå att tiden inte är något ont, eftersom Gud bara talar gott om sin skapelse. Och snart lärde sig människan att lära sig hålla reda på tidens växlingar. Det skapades olika kalendrar för årets dagar och egypterna skapade soluret, som kunde mäta av tiden beroende av solens ljus. Sedan så kom det vattenklockor, timglas och sedan mekaniska klockor som med dagens teknik till och med kan mäta tusendels sekunder. Vilket kanske inte alltid är jättepositivt, tänk bara på Lisa Nordéns silvermedalj i OS som kunde varit Guld om det inte hade varit för att man kunde mäta av 9 tusendelars skillnad. Och denna förmåga att kunna mäta tid innebär heller inte att vi kan kontrollera tiden för ju mer vi försöker med det ju mer stressade blir vi. Det är precis som med resten av Guds skapelse. När vi försöker kontrollera det som han skapat och kungjort som gott så gör det oss inte gott när vi vill vara Herre och bestämma över det. Vi kunde inte bestämma när och var vi skulle födas och vi kan inte bestämma hur gamla vi ska bli. Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det förbi, vi flyger bort. säger mose i vers 10 i psalm 90. Och utifrån Guds evighetsperspektiv som beskrivs av mose i vers 4 då han säger Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, som en av nattens timmar så kan vi förstå att tiden är så mycket större än vad vi kan mäta och att vi i allt ska försöka äga och styra den och försöka pressa in den så att man ska kunna hinna med så mycket som möjligt. När du tänker tillbaka på vad du gjorde igår så går det ganska så snabbt tror jag, det tar oftast bara några sekunder om man har någorlunda så när bra minne. Och lika kort tid tar det för Gud att se tillbaka på vad som hänt de senaste tusen åren. Ifrån skapelsen början var det tänkt att vi skulle leva i harmoni med tiden. Men när gemenskapen med Gud blev bruten så blev din och min kropp lagd under förgängelsen, allstå dömda till att en gång dö då tillsammans med tiden som liksom får triumfera över oss. Och ur det perspektivet så kan man förstå varför människan ständigt jagar efter mer tid. Men som Guds barn så finns det alltid ett helt annat perspektiv och som gör ditt liv unikt. För det finns en som har brutit tidens segersvit. Den tomma graven med en uppstånden Jesus säger till tiden och till döden, hit men inte längre, nu får det vara slut! Gud, den eviga Guden har i sin son besegrat tidens gnagande på ditt liv och erbjuder dig och hela mänskligheten till att också sätta dig upp mot tiden och inte låta den styra, då han som bor i dig har uppstått över den och inbjuder dig till en evig gemenskap med honom utan död! Amen!
När Jesus talar om hans rike och använder sig av ordet tid så använder han sig oftast av ett annat ord än för den tid som kan mätas. Han använder sig av det grekiska ordet, Som handlar mer om den tid då vi säger att tiden stod still. Alltså när tid och rum inte har några gränser. Och då vi tillhör Jesus så behöver vi ha den synen på tiden och våra liv. Jag hoppas ni ser skillnaden. Alltså du är inte bunden av tiden! Tiden är inte en fiende och den har inget med slutet att göra längre utan Ditt liv som Guds barn ses utifrån ett evighetsperspektiv. Tiden fortsätter. Tiden finns i Jesu händer, den är hemma hos sin skapare igen kan man säga och en liten del, som en liten sekund av den eviga tiden ges som en gåva till dig och mig här och nu. Du kan vila i nåden. Du behöver inte jaga efter tiden längre. Vilket inte betyder att den här tiden är helt meningslös. Bara för att det är en sekund av en hel evighet så betyder det inte att man kan behandla gåvan av Gud hur som helst och strunta i allt. Paulus han skriver i Ef.5:15-17. Precis som Mose säger i ps.90:12, som då levde med förgängelsens perspektiv så ber Paulus oss att räkna våra dagar och genom Guds nåd få ett vist hjärta. Alltså vissheten om att vi har fått en sådan kort tid kan göra oss visa. Inte kasta bort något utan se tiden här som en dyrbar gåva. Se noga till hur ni lever, sa Paulus. Att istället än att stressa igen genom livet säga titta här, jag har fått tid av Gud och jag vill använda den på ett dyrbart sätt. Ja, men då handlar det väl ändå om att utnyttja tiden med att vara så aktiv som möjligt i allt jag kan och jobba så mycket det bara går. Nej, jag tror inte det. Att slösa av tiden på allt och alla har inte så många gemensamma kopplingar till att vara vis. Utan det första som Gud kallar dig till att göra med tiden, det är faktiskt att vila. Det finns tid för arbete, men vilan behöver alltid vara grunden så att det blir en balans. Det första budet som Gud ger människan som inte handlar om han som Gud utan om vårt liv är tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Utifrån skapelsens sjunde dag då Gud vilade så var också denna dag en dag för vila i hans förbund med hans folk. Det är att utnyttja tiden vist. Att en dag i veckan vila. Jag vet att det är ett svårt budskap i detta arbetssamhälle där det alltid ska jobbas. Själv har jag fått kämpa väldigt mycket med min lediga dag som är på tisdagar, då många har väldigt svårt att förstå mig när jag säger att jag ska vara helt ledig en hel dag i veckan. Men jag tror att det fortfarande finns något nerlagt i skapelserytmen av Gud som gör livet och den tid vi fått dyrbar och jag uppmuntrar dig till att ta vara på vilan som Gud erbjuder. För Israels folk och Guds folk genom alla tider så har denna vilodag inneburit att komma tillsammans inför Gud. Och det är därför som jag innan sa att Gudstjänsten inte är bortkastad tid utan ett väldigt bra sätt att använda sin tid på.
Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig står det i hebr.10:25. Vi behöver uppmuntra varandra att ta vara på detta tillfälle att fira Gudstjänst. Jesus gick till synagogan. Guds son som bara var här på jorden för en kort stund han använde tiden att gå på gudstjänst. Och det var inte för att det var så häftiga och fantastiska Gudstjänster utan han satt där för att man undervisade utifrån skrifterna, Guds ord, han var där flera gånger i veckan för att hans far var där och för att hans barn var där. Och som människa behöver du det med! Vi behöver denna konkreta gemenskap tillsammans och inför Gud. Vi behöver vila hos honom som inte har någon klocka. Vi behöver lära oss att vila hos Gud. I en tid där allt handlar om vad vi gör så behöver vi lära oss att vila i nåden och bli helad av den som vi sjunger i en lovsång. Att lära känna den evige som du får vara barn till oberoende av vad du gör. Vi behöver vara där, hos Jesus för att klara av resten av livet och kunna handskas vist med resten av tiden vi har fått. Vi ser att Jesus hade som en helig vana att avsätta tiden för denna gemenskap, inte bara när han var i synagogan utan vi läser på flera ställen att han gick undan själv för att be. Det står i luk.5:16 att han drog sig ofta undan till öde trakter och bad. Vi ser det som ett exempel när Markus skriver om tillfället då Jesus botar Petrus svärmor ifrån feber och hela staden samlats utanför dörren för att bli botade vilket han tog tid för men det står också i vers 35 i kap.1, tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där. Och detta läser vi på flera andra ställen. För tjänst så behövde han vila. Och om Jesus behövde det så behöver vi det. I 2 kor.4:16 så står det Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Hos Jesus tappar vi inte bort tiden. Vi förnyas. Vi är olika och vi har alla olika vanor, temperament och sätt att göra saker. Det som skall fungera i längden måste ju också oftast vara anpassat efter min personlighet. Men samtidigt kan vi inte bara gå på känslor och impulser utan måste, sakta men säkert, bygga upp heliga vanor under vår dag. Inte som en lag. Att avsätta tid för att vara med Gud är inte som att genomföra en bantningskur eller något jobb som måste genomlevas eller genomföras utan det handlar om att Jesus finns där mitt i vår tid och längtar efter att tala med oss. Ta vara på tillfället som ges till dig. Stäng in dig någonstans eller gå ut någonstans även om allt annat säger att du inte har tid. På morgonen, på lunchrasten, eller på kvällen, och bli kvar i honom. Det är det bästa vi kan göra med vår tid, för resten av tiden kommer då bli så mycket rikare.
För det är i närvaron av honom som vi lär känna nåden och visheten till att leva i vår stressiga vardag. Hos honom upptäcker vi vad han vill göra genom oss i den tid vi fått. Det är hos honom och hans överflödande kärlek som tiden kommer bära frukt. Alltså hos honom så inser vi att vi inte alltid behöver hålla på vår eget tid utan också kan ge av vår tid till andra. En tid som kan vara av evigt värde. Genom vårt givande av tiden så kan andra också få lära känna nåden och se tiden med en evig framförhållning. Jag läser till sist joh.15:5-9