Söndagen efter nyår 2014-01-05 3 årg Och Herren lät sitt ord gå i fullbordan: jag efterträdde min far David på Israels tron, så som Herren hade lovat, och jag byggde huset åt Herrens, Israels Guds, namn. 27Men kan verkligen Gud bo på jorden? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. 28Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag nu uppsänder, 29och låt din blick natt och dag vila på detta hus, den plats om vilken du sagt: Här skall mitt namn vara. Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. 30Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt! (1 Kung 8:20,27-30) 13Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 15Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, 16och till dem som sålde duvor sade han: Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall. 17Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. 18Judarna sade då till honom: Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här? 19Jesus svarade: Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar. 20Judarna sade: I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar! 21Men det tempel han talade om var hans kropp. 22När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt. (Joh 2:13-22) Vi som sitter här... vad tänker vi på när vi hör tempel och Guds hus? Vad tänker du på? Här i Tölö församling vet vi sedan några år tillbaka att vi har haft kyrkor att fira gudstjänst i sedan tusentalet. 2007 hittades resterna av den gamla stavkyrkan uppe vid kyrkogårdens yttre gräns mot tvärleden. Och Varlakyrkan är den senaste i räckan av Tölö församlings kyrkor. I våra texter idag talas det om flera generationer av tempel. Märkte ni det? Det första talade templet vi hörde om var kung Salomos tempel som han fått i uppgift av Gud att bygga på tempelplatsen i Jerusalem, omkring år 960 f Kr. Det kan ha sätt ut ungefär såhär. [Visa] 1
Under invigningen, vid den stora ceremonin när det strålande vackra templet togs i bruk talade den store kung Salomo till Gud: Kan verkligen Gud bo på jorden. Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. Jag undrar om han den där stunden kände att till och med det mest strålande vi människor kan bygga åt Gud att bo i framstår för Honom som ett enkelt stall. Varför bygger man ett tempel eller en kyrka? Är kyrkobyggnaden ett hus som är till för Gud eller för oss? Kanske mest för oss? Att det ska finnas något ställe som är avskilt för oss att möta Gud på och komma tillsammans. Det är egentligen inte så att Gud är vare sig mer eller mindre närvarande här i kyrkan än hemma hos dig eller vid en solnedgång vid Onsalafjorden. Men kanske kan det vara så att vi hemma har så många andra saker som distraherar: TVapparater, datorer och alla möjliga fina saker att det kan vara svårare att bli varse Honom där. Och även om vi kunde vara jättefokuserade på Gud hemma i våra lägenheter och hus, så går vi miste om varandra där. Att vi som kristna är med i ett folk och behöver varandra. Gud vill att vi ska komma tillsammans och berikas av varandra och mötas allihopa som en stor familj eller en släkt. Där Gud är den som håller oss samman. I vår evangelietext idag kommer Jesus till templet. Då är han på samma ställe där Salomo hade varit tusen år tidigare. Men templet som Jesus såg var inte det som Salomo hade byggt utan nu stod på den utbyggda och förstorade tempelplatsen ett alldeles skinande nytt och nyinvigt tempel, som kung Herodes 2
hade låtit uppföra. [Visa bild.] Varför blir Jesus så arg över handeln med offerdjur? Är det någon som vet? Vi är ju inte så vana att tänka på det här med offer. Judarna på Jesu tid hade framför allt kontakt med Gud genom bön, att man lyssnade till skrifterna och att man bar fram offer. Och de som kom till templet för att bära fram ett offer för att man fått ett barn eller för att det var påskhögtid eller något annat, de behövde ju få tag på djur. Så det var väl bra att det fanns lättillgängligt? Men Jesus markerade att tiden var inne för att människor inte längre skulle behöva köpa dyra djur att offra för att få förlåtelse för sina synder, för att få rening eller tacka Gud. Inga fler offerlamm skulle behövas för nu skulle Lammet med stort L snart offras. Jesus skulle offras. Det var bara dagar kvar. Templet i Jerusalem, där Gud hade sin boning och offergåvorna bars fram dag efter dag var bara en förebild, skulle det visa sig. Idag är det templet sedan länge borta. Det förstördes av romerska soldater år 70 e Kr. Det var bara kort efter att de kristustroende explosionsartat ökat i antal och spritts över hela Medelhavsregionen. Och så småningom ända till yttersta norden. Så man kan säga att när tiden var inne för Israels Gud att bli känd, trodd, lydd och älskad över hela jorden, inte bara i Israel, då var ett större tempel än Jerusalems en nödvändig anpassning. Och Gud hade sitt eget sätt att bygga det. Hur då? Att genom Jesus och sin helige Ande bo i oss. Där på tempelplatsen i dagens text började Jesus förbereda judarna lite på det... att det där fina nybyggda templet som de stod och tittade på ganska snart skulle få en bättre ersättning. Jesus sade till judarna: Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar. Judarna sade: I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar! Men det tempel han talade om var hans kropp. 3
Och det här med Jesu kropp är ju en bekant sak för många av oss som brukar fira gudstjänst: Kristi kropp för dig utgiven... Jesus talade om sin kropp som Guds tempel. Och när vi tar emot Honom, låter Jesusmolekylerna bli byggstenar i våra kroppar, och ännu mer när vi vill ta emot Honom i våra hjärtan i våra liv. Då blir vi föreanda med Jesus som är Gud. Då blir också vi Guds tempel. Och redan när vi döptes fick vi ta emot Guds helige Ande, så Gud har varit med oss och tagit sin boning i oss sedan länge tillbaka. Ni kanske känner igen bibelordet där Paulus skriver lite om Gud och våra kroppar i Första Korinthierbrevet? Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva. Vi har sett bilder på den bibliska historiens vackra tempel, tempel dit Gud har knutit sin närvaro. Och det sista och allra mest fantastiska templet i den bibliska historien det är det här. [spegel mot församlingen] Och då tänker jag inte i första hand på Varlakyrkan. Den är fin. Men det sista och allra mest fantastiska templet är något annat som du kanske också kan ana i den här bilden. Det är vi, du och jag. Det världsomspännande templet där du och jag är byggstenar. Vi är ett tempel, där Gud bor. Om vi tittar oss omkring här i kyrkan så ser vi alla olika och vackra byggstenar och människorna i församlingarna i Papua Nya Guinea och i bortersta Afrika och i New York är andra. Och vad gör det här med oss? Vad gör det med dig att du får vara ett tempel för Gud: med din kropp, med din själ? Att Gud bor i dig? Tänker du på det någon gång? Spelar det någon roll för hur ser på dig själv? Spelar det någon roll för hur du tar hand om dig själv? Jag tycker att jag märker skillnad, när jag tar hand om mig... både kroppen och själen. Att se till att kroppen har det så bra som möjligt, med träning, dusch, bra mat, sömn, ljus och jag vet inte allt. Till och med att baka bröd eller plantera om blommor - sådana fysiska saker tycker jag kan göra mig mer levande och närvarande på sätt gör det lättare att möta Gud, att relatera till Honom och leva med Honom. Kan det vara så att om Gud bor i oss behöver vi också bo i oss, vara hemma i oss själva för att riktigt kunna möta honom? På så sätt är det en lögn att en kristen ska vara så andlig som möjligt, för Gud har själv blivit människa. När Gud har sitt tempel i oss kan Han möta dig och mig så nära som går att komma. Ibland märker vi kanske inte att Han är där. Kanske är det för mycket 4
störningsmoment i våra liv. Vi kan behöva stilla ner oss lite för att bli medvetna om att Han är där inne och väntar på att vi ska sätta oss ner, se Honom i ögonen, tala med Honom. Ärligt. Hjärta till hjärta. Det behövs inga offerdjur. För Jesus har förbundit oss och öppnat vägen. Och Gud kan möta oss närmare än någon annan. Och snart ska vi få möjlighet att återigen välkomna Honom in i våra hjärtan, genom nattvardens bröd och vin, in i våra liv... att värma oss inifrån, att leda oss att växa och mogna i kärleken till Gud, till varandra, till oss själva och till skapelsen. Och jag tänker att den bön som kung Salomo bad till Gud för templet han låtit bygga också passar som en bön för oss, en bön över våra kroppars och hjärtans tempel: Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag nu uppsänder, och låt din blick natt och dag vila på detta hus, den plats om vilken du sagt: Här skall mitt namn vara. (1 Kung 8: 27-29) Nu finns en liten stund där du kan tala med Gud om det som du tänker på och känner efter dagens predikan. 5