Liten Ida Samproduktionstitel Distributionstitel Liten Ida Kleine Ida Lille Ida Little Ida Poor Ida Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Norsk Film A/S, Jar Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri, Stockholm (1982) Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm (1994) Laboratorium AB Film-Labor, Stockholm Övrigt bolag Kommunernes Filmcentral A/S, Oslo Förlaga: Titel: Författare Regi Manus Produktionschef Produktionsledare Projektledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Regiassistent Scripta Inspelningsledare Produktionsassistent B-foto Stillbildsfoto Elektriker Liten Ida (Roman) Marit Paulsen Laila Mikkelsen Marit Paulsen Laila Mikkelsen Hans Welin Harald Ohrvik Kirsten Bryhni Svein Johansen Peter Kropénin Hans Welin Eyvind Solaas Anders Barréus Peter Falck Mats Krüger Håkan Lindberg Trond Gaute Kristiansen Anne-Marie Nørholm Christian Berrum Merete Lindstad Arve Figenschow Elisabeth Lindekleiv Kjell Vassdal Jørn Svendsen Bjarne Kjos Arve Figenschow
Passare Ljussättare Dirigent Dekor Snickare Dekormålare Rekvisita Kläder Sömmerska Smink Byggledare Klädassistent Klippassistent Ljudassistent Mixning Övrig medarbetare Jarle Hole Per Berg Hans Rinning Øivind Bergh Erik Magnussen Tom Olsen Lars Olson Egil Storeide Dagfinn Kleppan Bjørn Andersen Dag Alveberg Kari Elfstedt Laila Thorsrud Anne Marie Stølen Einar Hansen Bente Winter-Larsen Fred Sassebo Arne Dypvik Peter Ekvall Morten Fridstrøm Bjørn Hansen Petter Borgli Pia Borgli Svein Erik Enersen Tone Braanen Odd Melkersen Per Mørk Gunnar Bøvollen Leif Arne Hansen Bjørnar Stefansen Øystein Borge Bildformat: Vidfilm (1,85:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: Optisk mono Originallängd i minuter: 79 Censur: 123.060 Datum: 1982-01-13 Åldersgräns: Tillåten från 11 år Längd: 2170 meter Kommentar: Aktlängder: 450-460-510-490-260 m. Sverigepremiär 1982-03-01 Bostock Stockholm Sverige 79 minuter TV-visning 1984-01-19 TV1 Sverige 76 minuter 1995-12-27 TV4 Sverige 76 minuter
Urpremiär Rollista: Sunniva Lindekleiv Lise Fjeldstad Arne Lindtner Næss Howard Halvorsen Minken Fosheim Ellen Westerfjell Rønnaug Alten Gunnar Olram Anne Lise Tangstad Odd Remen Erik Hivju Randi Koch Jan Erik Aune Anne Toft Olsen Bernt Erik Lindekleiv Sverre Axelsen Hildur Solberg Roar Westeraas Rune Dybedahl Mette Lange Nielsen Musik: Titel: Kommentar: 1996-06-09 TV4 Sverige 76 minuter 2004-11-23 SVT1 Sverige 76 minuter 1981-03-05 Brønnøysund Norge 79 minuter Ida, sju år hennes mamma nya pappan, SS-officer Bjørn, Idas äldre bror Helga, Idas storasyster Reija mor Revåsen gubben Revåsen orgeldamen på söndagsskolan söndagsskolläraren en tysk soldat Reijas mor en tysk officer kockan den ryske fången som får en brödbit av Ida tysk underofficer flickan med dockan dräng hos paret på Revåsen Ja, vi elsker dette landet Instrumental. Svensk filmografi
Det är i Nordnorge 1944, berättar en text. Lilla Ida kommer med sin äldre bror Björn och mamma till en samling barackliknande hus, där de flyttar in i en lyhörd källarvåning. Mamma säger att hon är glad över att de äntligen ska vara tillsammans igen. Ida undrar var den nye pappan finns. Han är borta på permission, säger mamma. De andra barnen i området vill inte ha med Ida att göra. Tyskunge! ropar de efter henne. På kvällen vill hon sova i mammas säng, men mamma säger nej. Ida står på ett vidsträckt fält ett stycke från ett högt stängsel. En tysk soldat patrullerar innanför stängslet. Hon går fram till honom och säger att mor arbetar här. Soldaten släpper in henne. Hon besöker modern i en tvättstuga. Sedan ser hon en grupp fångar stappla fram på den leriga marken. En soldat schasar bort henne. Hon berättar för Björn om fångarna och soldaterna. Det är åt soldaterna mor lagar mat, säger han. En larmsignal ljuder i natten. I ett välfyllt skyddsrum sitter Ida tillsammans med mamma. Det hörs ljudliga viskningar om tyskhoran. En kväll har mamma med sig några ägg från arbetet. Hon rör ut dem med socker. Hon och Ida låter sig väl smaka. Men Björn vill inget ha. Sedan reser Björn hemifrån. Ida besöker söndagsskolan. När hon sätter sig på en bänk långt bak, lämnar de andra barnen bänken och söker upp nya platser. På stranden träffar Ida en äldre flicka som samlar bränsle. Tyskarna har tagit hennes far, och hon blir upprörd, när hon får veta var Ida bor. Men det kan förstås inte Ida hjälpa. Flickan berättar att hon heter Reija. Ida säger till mamma att de tyska soldaterna slår fångarna. Mamma ger henne smisk på stjärten och ropar samtidigt: Du har inte sett något. Ida frågar mamma vad en tyskertös är för något. Men jag älskar honom, säger mamma och börjar gråta. Jag kan inte leva ensam. Det bara blev så. Ida ger sin docka smisk och skriker: Du ljuger och ljuger och ljuger. Ida har följt med Reija hem - där det vimlar av tyska soldater. De för bort Reijas mor. Ida är i fånglägret. Hon sitter och tuggar på ett stycke bröd. Bakom ett stängsel ser hon en ensam fånge som mödosamt gräver med en spade. Hon ser sig om, springer fram till stängslet och kastar in sitt bröd. Han tackar på ryska. Ida är finklädd när den nye pappan kommer tillbaka från permissionen i Tyskland. Han har med sig paket till både mamma och Ida. Ida får en fin docka som hon genast placerar på en byrå. Så att den inte blir smutsig, säger hon. På natten kommer Ida in till mamma och den nye pappan som ligger i mammas smala säng. Mamma leder Ida tillbaka till hennes egen säng. Ida väcks ur en mardröm av mamma som säger att nu går det inte längre. Ida måste resa bort. Ida kommer till en äldre bondkvinna och hennes man på den ensligt belägna gården Revåsen. De två behandlar varandra barskt, men mot Ida visar de också varmare sidor. Mest är det kvinnan som ägnar sig åt flickan. En dag upptäcker Ida att det finns radio på gården. Det är ju farligt, säger hon. Ja, om tyskarna får veta det, svarar kvinnan. Det kommer ett brev från mamma. Hon kallar på Ida. Storasyster har kommit hem från Tyskland. Hemma i källarvåningen bevittnar Ida en uppsluppen fest. Tyska soldater roar sig med hennes vuxna syster och mamma. Ida försöker sova. Men i mörkret bredvid henne ligger systern och en soldat omslingrade. Mamma kommer in, börjar skrika och försöker skilja paret åt. Vid ett frukostbord sitter mamma, Ida och hennes syster. Inte ett ord blir sagt. Ida tar sin ryggsäck och går. Tillbaka på Revåsen berättar bondkvinnan för Ida om sina döda barn. Jag ska ha hundra barn, när jag blir stor, säger Ida. På radion kommer fredsbudet: Norge är åter ett fritt land! Ida skickas hem. Hon får bevittna hur en man klipper av mamma allt hår. Hon ser hur fångarna släpps fria ur lägret. Hon gör sig fin och går ut på stan med en girland av små norska flaggor runt halsen. Överallt hörs nationalsången. Hon niger artigt för en tant - som ger henne en örfil och sliter bort flaggorna. Hemma väter Ida en handduk och baddar ansiktet.