Malå IF:s historia. Inför föreningens 60- årsjubileum 1996 framställde undertecknad en videofilm om Malå IF:s historia. Bild- och textmaterial i filmen var huvudsakligen hämtade från Martin Marklunds ihärdiga forskning. Nedanstående historik är byggd på speakertexten till denna film och har kompletterats efterhand. Kompletteringar har gjorts för åren 1995 och framöver utifrån befintliga protokoll. mm /Egon Ebbeståhl, sekreterare i Malå IF. ************** Den första idrotten som förekom i Malå var av allt att döma fotbollen. Troligen introducerades denna sport 1919-1920. Resultat finns noterat i matcher mot Bastuträsk och Norsjö troligen från 1923. Därefter verkade det som fotbollen dog ut. Den egentliga drivfjädern för Malå-idrotten denna tid var en jägmästare vid namn Liljeberg, Liljeberg var dock inte nämnvärt fotbollsintresserad utan vurmade mest för skidsporten. Redan 1922 ordnade han skolskidtävlingar.1923 uppsattes ett vandringspris skänkt av Liljeberg gällande för tremannalag. I Malå-laget fanns Gunnar Lundström, Alexander Lundgren och Fritz Lundqvist. Största skidintresset inom socknen förekom i Lainejaur och därifrån kom också Malås skidkanoner. Pelle Bergström fick ordna rum för en basar för att på detta sätt införskaffa pengar. Kassören Olle Flemström ansåg att basaren gett så bra med inkomster att styrelsen bjöds på en nöjesresa. Denna resa gick senare till Malåvännäs. Lycksele erövrade 1927 vandringspriset för alltid. I och med Liljebergs död 1927 dog också skidsporten i Malå Under perioden 1927 till 1932 finns få noteringar om idrotten i Malå. Ett gäng damer under Lena Flemströms ledning och med Maj Forsgren, Agda Vikström och Ingrid Lundmark bedrev under en period handboll och med Elin Lundberg, senare Karlsson, som den dominerande handbollsstjärnan inom Malå sportklubb. 1933 började karlarna tränga in i föreningen. Probus Isacsson blev ordförande och ett trätoämne grundat på ett stavfel på en affisch gjorde att samtliga damer lämnade föreningen. 1935 sammankallades ett extra sammanträde och Bertil Danielsson valdes till ny ordförande. Idrotten tog ny fart och Sävenäs AB upplät gratis mark för iordningställande av fotbollsplan. Den första matchen spelades hösten 1935 och då mot Norsjö. En match som gästerna vann med 10-0! Vid årsskiftet 1935/36 ändrades föreningens namn till Malå Idrottsförening. Förutom fotboll märktes från 1936 en stor aktivitet inom skidsporten. De seniorer som förde Malås färger utåt var Gösta och Åke Lundström från Lainejaur, John Burlin samt 1
bröderna Sällström. Föreningen hade också en mängd duktiga juniorer och damer. Vid kommunmästerskap i mars 1936 segrade bl.a. Irma Karlsson i damer 5 km. Åke Renström, Sigvard Stenberg, Kristian Lundström och Olle Bergström belade de fyra första platserna i äldsta juniorklassen. 1937 avgick Bertil Danielsson som ordförande och efterträddes av Gustav Bergström som i sin tur 1939 avlöstes av landsfiskalen Ritzen. 1940-talet. Verner Marklund som var ordförande 1940-41 startade upp korporations- och byalagsstafetterna på skidor.1942 gick Hjalmar Bask in på ordförandeposten men avlöstes redan året därpå av Ivar Nilsson. 1943 beslöts om att bygga en slalombacke på Tjamstanberget, där tidigare en sportstuga uppförts 1940-41. Stugans upphovsman var Hjalmar Bask men många ideella krafter och 1500 kronor gjorde bygget möjligt. Stugan överläts 1943 i samband med byggandet av slalombacken till idrottsföreningen. En slalombacke medförde ett uppsving för slalomsporten. Rune Fallander flyttade till Malå och ägnade stor kraft åt denna sport. Andra profiler från denna tid var Erik Holmlund, Folke Marklund, några år senare K.G. Sundin, P.O. Eriksson, Gösta Westling, Gunnar Bergström och Gunnar Norén. 1948 byggdes ett startorn i backen. Toppen för slalom nåddes 1949 då DM-tävlingar gick av stapeln i Malå. Segrare blev Hasse Olofsson, Fjällvinden 1943 gjorde också den allmänna friidrotten sitt intåg och redan 1944 nåddes en mängd goda resultat. Rolf Öster hoppade t.ex. 1,75 m i höjd och sex meter i längd. Han blev året därpå uttagen i Västerbottens juniorlänslag. Bröderna Axel och Martin Jonsson från Malåliden tillhörde föreningens mest namnkunniga friidrottare. Axel noterade t.ex. 7,05 m i längd. Även Åke Burvall och Evert Hedström visade upp goda resultat. De tyngre grabbarna med Eugen Jonsson i spetsen tillsammans med Evert Hedström och Fritz Hedström svarade för framgångarna i kastgrenarna och från 1947 även i tyngdlyftningssammanhang. Eugen Jonsson blev landslagsman både i tyngdlyftning och släggkastning. DM-tecken i tyngdlyftning erövrades även av Fritz Hedström, Folke Marklund, Edgar Lundmark, Folke Stenberg,Henry Frank, Kuno Lundmark, Torsten Bergmark och K. L. Lundholm. Formen slipades i träningslokalen som var Skandiabiografen på Uddvägen. Sedermera bröt sig tyngdlyftarna ur föreningen och bildade egen klubb. Fotbollens framgångar från 30-talet fortsatte under 40-talet.Enligt utsago av Elon Stenberg torde Malå aldrig ställt ett så bra fotbollslag som av årgång 1938 på benen. Det lag som i slutet av 40-talet besegrade Norsjö gick heller inte av för hackor. Föreningens utåt mest bekante spelare var Assar Näslund som bl.a. spelade i pressens lag mot länslaget. Folke Marklund representerade lappmarken vid ett flertal gånger mot 2
landsdelsmatcherna mot Helgoland. (Bild från slutet av 30- talet eller början av 40 talet) Många spelare provade också på bandysporten. De årliga skidtävlingarna visade1949 upp bl.a. Nisse Östensson, Martin Lundström, Enar Josefsson, Gunnar Karlsson och Nisse Täpp- som topp i prislistan- alla också med i den svenska elitgruppen. Markus Oskarsson visade i en mängd lopp fina förutsättningar. 1949 avlöstes Mauritz Danielsson som ordförande av Ivar Nilsson. Ullbergsträsk- Malå 1-3. (1/8 48) 1950-talet. 1951 gick Axel Bergström in som ordförande med Curt Isacson som sekreterare. Slalomsporten seglade fortfarande i medvind medan den allmänna idrotten hade det svårt p.g.a. avsaknaden av löparbanor. Mauritz Brännström och Axel Hedman kunde dock hålla sig i lappmarkstoppen genom sina naturbegåvningar i diskus respektive spjut. En löparförmåga lät också höra av sig nämligen Jens Samuelsson som dock hade svårt att välja mellan friidrott och fotboll. Först i slutet av 50-talet kunde det förstaspadtaget tas till en ny idrottsplats belägen invid skolan. Kommunen ställde 20000:- till förfogande med en beräknad anläggningskostnad på 50-5500:- kronor. Slalomsportens lysande stjärna var P.O. Eriksson som redan som 16 åring vann junior DM i slalom. Han utövade även ishockey och vann tillsammans med Sture Granvall och Birgitta Sjölund lappmarksserien i den i föreningen upptagna sporten bordtennis. Malå var under 50-talets första hälft dominerande i bordtennis med Birgitta Sjölund som den ledande stjärnan med både nationella och internationella meriter. Den 13 okt. 1951 beslöt Malå IF att ta upp ishockey på sitt program. Planerandet för en ishockeybana skulle ta sin början fortast möjligt. Tidigare hade många ägnat sig åt bandy och då på Malåns is.i valet mellan att tillskapa en bandybana valdes trots hårda ekonomiska diskussioner i styrelsen en ishockeybana Trots brist på kommunalt stöd kom bygget igång på området vid nuvarande ICA/Sparbanken. Det var många hockeyintresserande som gjorde bygget möjligt och material togs bl.a. från Solviksbadets badbryggor som av höststormen hade spritts runt hela Lilla Skeppträsket. Många dråpliga episoder finns att berätta från tillskapandet av isen på den nybyggda banan som det visade sig inte var helt plan och i vågrätt läge. Söndag den 6 jan 1952 var det äntligen dags för den första matchen mot Sorsele borta. 3
Två av spelarna hade sett och använt en hockeyklubba före matchen, Assar Näslund och Folke Marklund. Matchdräkten bestod av A-lagets gröna fotbollströjor, träningsoveralls - byxor samt grön-vita fotbollstrumpor. Hur gick då matchen?. Förlust med 14-1. Assar Näslund gjorde Malå IF:s första hockeymål. Den första hemmamatchen och baninvigning skedde den 17 januari. Motståndare var Jörns IF som också segrade med 8-4. Domare var Curt Isacson. Säsongen 1952/53 byggdes en ny hockeybana vid nuvarande Statoil. Till sarg denna gång användes Malåborgs utedansbana och enl. utsago var den en av Västerbottens bästa hockeyplaner med internationella mått och förträfflig belysning. Säsongen 1953/54 kom den första seriesegern.1956 blev det seger i NV-blixten. 1957 pryddes spelarna av nya dräkter.1959 spel i div.ll. Ishockeyn hade kommit för att stanna och framgångarna fortsatte en lång tid framöver. 1953,iordningsställdes festplatsen. Irma Bergström, Gun Sundin och Maria Öberg hade föreslagit namnet "Malåborg" och fick 35 kr vardera för det vinnande förslaget. Året därpå beslöts att varmbona Malåborg. Ett kommunalt lån på 20000 kronor bevilja - des. Gammeldansbana ordnades i övre våningen på Bergströms loge, Gymnastik påbörjades med Curt Isacson som ledare. Malåborgs skulder var stora och oroväckande, men det visade sig att festchefen Sven "Plåtis" Johansson satsade på rätt häst,då han började sin popularisering av Malåborg. Föreningen blev på ett par år i det närmaste skuldfri. 1957 var det dags att lägga nytt plåttak samt utföra visst underhåll såsom målningsarbeten. 1955 avlöstes Axel Bergström på ordförandeposten av Ivar Nilsson. Fotboll och ishockey dominerade i mitten av 50- talet idrottsbilden. 1957 segrade Malå i lilla DM i fotboll. Laget bestod av Alf Grundberg, Axel Hedman, Foto från 10-10 1954. Malå - Fromheden 4-3 Assar Näslund, Stig Hedman, Bernt Forsberg, Lennart Gustavsson Lars Eriksson, Ingvar Hedström, Martin Marklund, Kjell Hedman och Kjell Lundqvist.. Här delar av laget 37 år senare. Föreningens skyttekung P.O. Eriksson värvades 1955 till Giffarna Sundsvall och deltog i det lag som 1956/57 vann div 2 Norrland och kval till allsvenskan. Ett besök i Malå gjordes tillsammans med Giffarna i samband med invigningen av idrottsplatsen 1959. Domare Curt Isacson. Bordtennisen och slalomsporten hade det svårare. Friidrottarna kämpade i en svår period med målet att få tillstånd en efterlängtad ny idrottsplats. 1959 invigdes den nya idrottsplatsen och året därpå skedde en utbyggnad. I och med detta fick friidrotten medvind. Under många år hade Åke Burvall varit föreningens mest lysande stjärna med 10 DMtecken i långdistanslöpning. Det första tecknet togs 1951, men då i Skellefte IF:s färger. Under en 10-årsperiod lyckades Åke samla en ansenlig mängd plaketter och pokaler. 4
5
ERROR: stackunderflow OFFENDING COMMAND: ~ STACK: