fyra texter till ledarna Kunskapssyn Icke-verbala metoder Förändra förändras Pedagog eller propagandist hållbar kurs version 1.0 2010
2 Kunskapssyn Vad är kunskap? Den frågan har filosofer funderat över i alla tider utan att finna ett slutgiltigt svar. Att det finns olika typer av kunskap är dock de flesta överens om. Inom folkbildningen talar man om fyra kunskapsområden: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Fakta handlar om information. Vi vet att något förhåller sig på det ena eller andra sättet, exempelvis att Stockholm är Sveriges huvudstad. Förståelse handlar om att begripa, att uppfatta meningen och innebörden i ett fenomen. Att fördjupa sin förståelse handlar om att få en mer kvalificerad förståelse, se flera sidor av samma sak, upptäcka sammanhang och samband. Färdighet handlar om att veta hur något skall göras och att kunna göra det. Förståelsen är en teoretisk kunskapsform och färdigheten en praktisk. Förtrogenhetskunskap är som en bottenplatta för de övriga kunskapsformerna, en tyst dimension som oftast visar sig i förmågan att göra bedömningar, så att man kan förhålla sig till nya situationer på ett flexibelt sätt. Den är förenad med personliga och kroppsliga erfarenheter; den integrerar och skapar en öppen helhet av de andra kunskapsformerna. Vanligtvis samspelar alla fyra kunskapsformerna utan att vi tänker så mycket på det. Men det kan ändå vara viktigt att dela upp kunskapsformerna, för även om alla behövs, så betonas den ena eller den andra i olika sammanhang. Viss kunskap, t.ex. fakta, kan överföras mellan individer och man talar då om kunskapsförmedling. Men när det gäller kunskapandet är det själva processen att formulera och utveckla problem och komma fram till en lösning som är huvudsaken. Kunskap skapas under en sådan process. Kunskap i betydelsen visdom finns i flera religioner och en omfattande vishetslitteratur har utvecklats. När det i Bibeln talas om Guds vishet, används det grekiska ordet Sofia. Sofia kan också beteckna den klokskap som människor förvärvar genom att leva, en sorts levnadsvisdom, insikt i vad det innebär att vara människa. Mystiken blev för en del vägen till denna visdom.
3 Icke-verbala metoder Icke-verbala metoder är alla arbetssätt som inte använder sig av ord. Eller mer positivt formulerat: som använder sig av ett bredare fält av människans förmåga att erfara och uttrycka sig. Det kan vara målande, tystnad, rörelse, dans och musiklyssnande. Med våra ord kan vi båda öppna och stänga, täcka över verkligheten eller avslöja den, visa oss eller gömma oss. När vi använder icke-verbala sätt att kommunicera med oss själva och andra får vi oftast en chans att upptäcka något som vi tidigare inte sett eller förstått. Vi kommer under prat-ytan. I Hållbar kurs används ofta bilder. De ger i jämförelse med ord större möjlighet till mångtydighet; de öppnar för ett flertal tolkningar. Bilder kan användas på ett flertal sätt. Var och en kan välja sin egen eller alla kan säga något om samma bild utifrån en fråga. Frågan ska vara väl genomtänkt, d.v.s. så tydlig att deltagarna förstår den men ändå så öppen att den ger utrymme för deltagarnas egna tolkningar. Bilderna kan vara av olika typer. De kan vara foton på människor, ting, natur eller konstverk. Man kan använda färdiga uppsättningar bilder, egna foton eller bilder ur tidningar och tidskrifter. Samlar man på sig bilder från olika sammanhang kommer man att ha en egen uppsättning av bilder som man vet fungerar och som man kan välja ur beroende på den fråga man vill jobba med. För några känns målande eller bildskapande som en obehaglig prestation. Syftet med bildskapandet är inte att producera något fint, men medan man målar pågår en process hos deltagarna. De berättar ofta att Först tänkte jag., men sen så tänkte jag och då blev det så. Men då ändrade jag mig. o.s.v.. Det synliggörs då hur reflektion över de egna erfarenheterna är en kraft för förändring. Metoder för bildanvändning och skapande kan fungera sämre eller bättre beroende på många faktorer. Man använder dem man känner sig mest hemma med till en början och utvecklar så småningom egna. Andra icke-verbala aktiviteter är dans, tystnad och meditation. Att med kroppen uttrycka lovsång eller sorg i helig dans ger en djupt förankrad erfarenhet. Att vara tillsammans i tystnad och inte ha förväntan på sig att säga något kan ge en stark upplevelse av samhörighet. Att kombinera ord och icke-verbala metoder ökar möjligheterna att fördjupa insikterna. Det sker t.ex. genom de olika övningarna, i samtal om bilder och efter bildskapande och i meditationerna.
4 Förändra förändras Av Karin Åkerlund Hur förändras en människa? Hur förändras en organisation, ett samhälle, världen? Det finns en mängd olika uppfattningar och inget slutgiltigt svar på frågorna kommer att kunna ges. Men det kan vara viktigt att fundera över frågan ändå om man vill vara med att forma en hållbar framtid. Är det människan som ska förändras först för att hon ska kunna förändra världen? Eller är det världens, samhällets förändring, som får människan att förändras? Eller är det ett växelspel? människans fyra förändringsskikt Vi börjar med människan. Vad är det som får en människa att ändra sig? Den tyska pedagogen Tuiskon Ziller talar om fyra förändringsskikt inom människan. verbala attityder leder sällan till förändringar i nedre skikt beteendemönster sociala roller mellan dessa skikt finns en viss ömsesidig påverkan självuppfattning förändring här påverkar övre skikt Det ytligaste skiktet är det verbala. Exempel på detta är när vi säger utvecklingssamarbete i stället för u-hjälp eller lokalvårdare i stället för städare. På denna nivå använder vi ofta information som kommunikationsmedel, men det leder sällan till några djupgående förändringar. Lite djupare ligger förändringsskiktet beteendemönster. Man kan t.ex. ändra vissa konsumtionsvanor och börja köpa rättvisemärkt kaffe men det leder inte automatiskt till förändring av andra icke-hållbara mönster. Man kan dessutom ganska snabbt lära sig andra icke-önskvärda beteenden. Att skapa förändringar i sociala roller är mer genomgripande och svårare. Sociala roller handlar t.ex. om relationen mellan lärare och elever, man och kvinna, svensk och invandrare. Förändring av de sociala rollerna har effekt både på beteendemönster och verbala attityder medan det omvända förhållandet inte är säkert. Det djupaste förändringsskiktet är personens självuppfattning. Sker en
5 förändring där, förändras utan tvekan även de övre skikten. Människans självuppfattning handlar om hur hon förstår sig själv som människa, om hennes inre bilder av sig själv. Förändring av dessa kan ske drastiskt eller långsamt och mer i det fördolda. När Paulus bländades av ett starkt ljussken på vägen till Damaskus förändrades hans självuppfattning på ett dramatiskt sätt. Hela hans liv fick en annan riktning. Hans upplevelse hör kanske till ovanligheterna men den visar att förändringar i detta djupskikt hos människan inte sker bara genom ord och samtal. Hela kroppen, hela personligheten är inblandad. Världens kursmaterialet med de olika tematiska materialen berör alla fyra skikten. Hållbar kurs är den del som främst berör det nedersta skiktet i människan, självförståelsen. Det är bl.a. därför som kursen innehåller icke-verbala kommunikationsmedel och meditation. förändringens fyra rum Författaren och psykologen Claes Janssen har beskrivit förändring som en ständigt pågående vandring genom fyra rum och har upprättat en matris för detta (se Information och Litteraturhänvisningar). nöjdhet Anpassning. Allt känns rätt bra som det är. Ingen önskan om förändring. Avspänd behärskning av situationen. Realism. Ringa själviakttagelse. Upplevelse av att vara vanlig, som vem som helst. inspiration/förnyelse Skapande förändring. Känsla av att vara i utveckling. Aha-upplevelser. Känslorna obundna. Öppen, intensiv kontakt med nuet. Känslor av gemenskap. Starkt självförtroende. Energi, klarhet. Radikala idéer. Vilja att påverka. tips: I boken Skratta med Gud har Claes Janssen mer utförligt beskrivit hur han använder. Förändringens fyra rum i arbete med olika grupper. På hemsidan www.claesjanssen.se finns rutmönstret nedan. censur Pseudoanpassning. Ansträngd självbehärskning för att upprätthålla ett mönster som känns ihåligt eller genomföra en uppgift som känns tveksam. Inga klara känslor. Nuet är ansträngande, tomt eller mekaniskt. Irritation. Upptagen av min bild i andras ögon, av att hålla masken och spela spelet. förvirring och konflikt Missanpassning. Något är eller känns fel, men jag vet inte om det är mig eller andra det är fel på. Självupptagenhet. Tillbakahållna känslor av rädsla, ilska eller ledsenhet. Mindervärdeskänslor. Dålig kontakt med andra. Tvivel, osäkerhet om vad som är rätt och/eller vad jag vill.
6 De fyra lägena kan ses som psykologiska rum i en existentiell Fyrarummare, som vi alla rör oss i, skriver Janssen i Skratta med Gud och fortsätter Vid all förändring förflyttar vi oss från en Nöjdhet som gått förlorad, genom ett skede av Censur, via Förvirring till Inspiration/ Förnyelse. Om vi lyckas förverkliga de möjligheter vi ser i Inspiration/ Förnyelse, går vi tillbaka till en ny nöjdhet, som kanske är rikare, friare, roligare än den gamla. Kan denna matris, som är tänkt för enskilda individer, gälla för samhällen också? Och var befinner sig det svenska samhället i så fall? Och kan den beskriva världens tillstånd och förändring? förändra samhället Historikern Peter Englund har i boken Förflutenhetens landskap skrivit en rad historiska essäer, bland annat Om fattigdomens historia. Den essän slutar med följande fråga: Kanske är det i många fall inte så att vi först snavar över ett problem och sedan söker lösningen; månne är det så att först när Lösningen svagt går att ana i Fjärran går Problemet att se? Är det därför som så många människor verkar blunda inför lidandet i världen, för t.ex. klimatförändringarna, fattigdomen och ojämlikheten? För att det är en massa oöverskådliga problem? Om vi skulle koncentrera oss att söka Lösningen med stort L, så kanske vi skulle se Problemet och inte en massa olika problem. Och vad behöver vi göra för att finna Lösningen? Börja med att gå en hållbar kurs?
7 Pedagog eller propagandist? I ivern att göra världen hållbarare kan det vara värdefullt att betänka vad den tyske filosofen Martin Buber säger om två fundamentalt olika sätt att inverka på människor. Det ena kallar han propagandistens, det andra pedagogens i boken Det mellanmänskliga (på tyska 1954, på svenska 1995, Dualis förlag). Propagandisten vill påtvinga den andra sin egen åsikt och attityd men det ska se ut som om det är den påverkade själv som nått insikt. Propagandisten är egentligen inte intresserad av den andras personlighet, utan vill endast utnyttja det personliga hos den andra för att vinna ännu fler. Propagandisten utövar ett sorts raffinerat förtryck som ger sken av att vara ett självbestämmande. Pedagogen vill känna igen och stödja något som redan finns hos den andra, något som hon har lärt känna inom sig själv som sant och riktigt. För pedagogen är varje individ helt unik med ett uppdrag i tillvaron som endast kan fullföljas genom henne. I mötet mellan pedagogen och den andra aktualiseras denna uppgift hos båda som en kraft och pedagogen ställer sin kraft till förfogande för andra människor. Pedagogen har full tillit till denna kraft, och tror att det rätta redan finns som en möjlighet hos den andra och att uppgiften är att hjälpa det rätta att framträda unikt personligt hos just denna person. Pedagogen är lika indragen i den process som pågår som den andra, båda bistår varandra i att bli sig själv. Men det är inte ett självhävdande självförverkligande; det handlar om att konkretisera människoväsendets dynamiska härlighet, att varje människa har denna möjlighet genom att bli sig själv och att hon därigenom förverkligar ett med skapelsen överensstämmande människosläkte ; människovarats skapelsemening går därigenom städse i uppfyllelse. Att söka sig själv är också att söka mänskligheten. I vårt innersta väsen är vi globala och kosmiska. Samhörigheten med hela skapelsen som är ett rent fysiskt faktum kan vi erfara genom att söka det i oss som vet det. Söka den punkt i oss själva där vi är mjuka, ödmjuka och öppna. Vid den punkten kan jag bli medveten om att jag kan bidra till att förverkliga ett med skapelsen överensstämmande människosläkte.