Två mystiska kroppar Varför kan den mänskliga varelsen bara höra till den ena eller den andra av de två mystiska kroppar som finns, Kristi mystiska kropp och Djävulens mystiska kropp (S:t Thomas av Aquino *)? Jfr *Summa Theologica Ia, första delen, frågorna 50-64 och 106-114, utdrag från A Tour of the Summa, Msgr Paul J. Glenn; www.jesus-passion.com. S:t Thomas av Aquino 1225-1274 Påven Franciskus har alldeles i början av sitt pontifikat 2013 sagt att den som inte ber med Kristus ber med djävulen. Uppenbarligen finns här ett samband med vad Thomas säger om de två mystiska kropparna. Människan ber i den ena eller den andra mystiska kroppen, Kristi kropp eller djävulens kropp, eftersom det enligt S:t Thomas i skapelsen bara kan finnas två kroppar som människan kan tillhöra (jfr Appendix). Människan skapades som Guds avbild och lik Gud (1 Mos 1:26). Efter syndafallet (1 Mos 3: 1-13) avgörs människans hemvist genom tron på Jesus: att Han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Honom (jfr Rom 3:26) är människans nya och oersättliga hopp. Jesu rättfärdighet rättfärdigar alltid den som tror på Honom och de som gjorts rättfärdiga har
blivit nya skapelser. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.(2 Kor 5:17). Från och med tiden för sin tro på Jesus hör människan alltså till Kristi Mystiska Kropp och ber med Kristus. När och hur änglarna skapades är utanför vårt vetande. Bara Jesus som människa har kunnat veta det och har som Gud alltid vetat det. Och Gud skapade himmel och jord utsäger ingenting om änglarna, men i Hebreerbrevet 1:1-6 säger Paulus, och när han låter sin förstfödde träda in i världen säger han: alla Guds änglar skall hylla honom. Så uppenbaras änglarnas existens för oss genom Skriftens ord. Vid inkarnationen verkar änglarna, med tydliga bevis i evangelierna, men också före inkarnationen, så långt tillbaks i tiden vi kan veta: Gud sätter änglar att vakta ingången till Edens lustgård sedan Adam och Eva gjort sig skyldiga till allvarlig synd: de åt av det enda träd, kunskapens träd, som de inte hade rätt att äta av. I denna synd gick deras oskuld förlorad men inte för alltid, ty Gud gav dem ett löfte om en befriare (1 Mos 3: 15). Som ersättning för den hårbeklädnad på kroppen som de förlorade och gjorde dem nakna, skulle de få dopets vita dräkt. Ärkeängeln Gabriels bebådelse till Jungfru Maria
Gud låter änglar besöka människan oräkneliga gånger under historiens lopp. Och den för människorna avgörande händelsen, Guds människoblivande i Jesus, bebådas av en ängel till Maria. Tron på löftet om en befriare, Messias, rättfärdigar människorna i det Gamla förbundet, liksom tron på Jesus från Nasaret, Gud och människa i en enda person, i det Nya och eviga förbundet (jfr Matt 26: 26-29). Guds vilja och plan är att människorna ska höra till denna rättfärdiga mystiska kropp, Kristus, för alltid. Men om hon återvänder till sitt högmod och sin olydnad mot Gud, måste hon höra till den andra mystiska kroppen som finns och är verksam, djävulens. Också änglarna står under Gud som skapade varelser, men med en intelligens som också de fått av kunskapens träd, kunskapen om ont och gott. Djävulen gjorde sitt val att inte tillbe och tjäna Guds majestät. Han föll därför från himlen och vände den tjänande kärleken till ont hat. Den fallna ängeln Hatet är vänt mot de goda änglarna och mot människorna. Också mot Kristus som faller, slagen till marken tre gånger under sin korsvandring. I sitt fall drog djävulen med sig oräkneliga andra änglar som alla drivs av hat men utan att ha makt eller rätt, utan att kunna göra något annat än att uppenbara den gudomliga rättvisan som fördömer och förkastar varje ond handling. Därför säger författaren till Hebréerbrevet: Det är inte änglar han har satt över den
kommande värld vi talar om --- en liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men med härlighet och ära krönte du honom, allt lade du under hans fötter. (2:5-). De som hör till Kristi mystiska kropp genom tron på Jesus och genom lydnaden till de gudomliga buden och lever enligt den gudomliga rätten är levande, ty Gud är livet, han som genom sitt eget liv skapade allt annat liv. Men för människornas del har det alltid funnits ett val, vem hon vill tillhöra, vilken mystisk kropp hon vill vara förenad med, Kristi mystiska kropp eller djävulens. Om de avfallna människorna och de fallna änglarna säger Uppenbarelseboken: Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön ( Upp 20:15). Och Jesus säger i talet om den yttersta domen, gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar (Matt 25:41). Att stå på Människosonens högra sida på domens dag är uppenbarligen ett hemmahörande i Hans mystiska kropp, att stå på den vänstra sidan är ett hemmahörande i Djävulens (jfr Matt 25: 33). Under en liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, skriver Paulus om Guds rättfärdige. Jesus, Faderns Son, Gud och människa, antog för att infria sitt löfte om frälsningen från syndens lön, som är döden, människans natur och underkastade sig hennes tillstånd av fullständigt beroende av Gud, intill sin egen död som mänsklig person på korset. Korsets plågor som avsiktligt tillfogats Kristus är den orättfärdiga människans starkaste uttryck för illvilligt hat. Det var ett förkastande av Guds tålamod och frälsningsvilja och ett vanärande av Guds ära och majestät. Under hela denna tid har änglar omgivit Jesus och vakat över honom. Lukas (kap 4) evangelium säger: Det står ju skrivet: han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall lyfta dig på sina händer, så att du inte stöter din fot mot någon sten. Samma sak sägs i psaltaren Ps 91: 11: Ty han skall ge sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar. De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten. Det blir av detta uppenbart att den som helt förkastar tron på Jesus Kristus förenar sig med den andra mystiska kroppen som är skild från Gud men som står kvar under den gudomliga rättvisan. I Kristi mystiska kropp finns både heliga och icke heliga, helgon och syndare, alla på väg, uppåt eller nedåt. Syndare har inte helt förkastat tron på Jesus och hör till Kristus. Men de som
helt förnekar Gud och förkastar hans barmhärtighet och inte söker förlåtelse för sina onda handlingar kan inte höra till Kristi mystiska kropp utan hör till den kropp som inte är levande, alltså inte inskrivna i Livets bok, och som kommer att upphöra att existera (det vill säga kastas i den brinnande sjön, Upp 20:15). Men de som hör till Kristi kropp, men ändå lever och handlar på ett annat sätt än den Rättfärdige, kommer att kastas ut ur hans gemenskap, eftersom de valt att inte tillhöra den, genom sina onda handlingar. Liksom djävulen och de fallna änglarna kommer de inte att ha någon delaktighet i den nya skapelsen, den skapelse som är befriad från allt ont. Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta (Upp 21:1). Den kristna människans erfarenhet är att hon inte kan rättfärdiggöra sig själv på egen hand. Omvändelse är alltid nödvändig. Till det har hon kraften och förståndet, om hon vill utnyttja dessa gåvor. Hon söker hjälp hos Jesus och han rättfärdiggör henne med sin kraft i den helige Ande och genom sina egna dygder. Alla helgon vittnar om detta: Kristus är Frälsaren, han som sagt om ni vill vara mina lärjungar måste ni ta ert kors och följa mig (jfr Matt 10: 38) Korsets väg, Kristi ödmjukhets väg, är därför för alla kristna frälsningens väg som visar vilken av tillvarons två mystiska kroppar människan kan tillhöra. San Damianokorset
Omvändelsens krucifix Franciskanorden Appendix Ur skriften Djävulen inte bara en obehaglig bekantskap (se www.diakongoranijonkoping.se /skrifter) Gud kallar oss att finnas till i Kristi mystiska kropp djävulen vill locka oss att finnas till i hans. I sin Summa Theologica (Summa Theologica, Ia, första delen, frågorna 50-64 och 106-114, utdrag från A Tour of the Summa, Msgr Paul J. Glenn; www.jesuspassion.com.) säger den helige Thomas Aquino att det i hela universum finns två mystiska kroppar, Kristi mystiska kropp, som är Kyrkan, och djävulens mystiska kropp. De mänskliga varelserna kan bara tillhöra den ena eller den andra. Det betyder att den kristna bekännelsen betyder tillhörighet och att denna tillhörighet står i relation till det eviga livet. Den mänskliga själen, den som är en Guds avbild och lik Gud, är i det jordiska livet sammanflätad på ett unikt sätt med en materiell kropp. Änglarna saknar kropp, eller är skapade utan materia, och är alltså ren andlighet och har en andlig substans, precis som den mänskliga själen har en substans, unik för varje mänsklig skapelse. Guds rike är öppet för alla. Att tillhöra detta Guds rike är Guds eviga vilja för alla sina skapade varelser. Kristus säger till den rike unge mannen i Markus evangelium kapitel 10 att den som håller buden och följer honom kan vinna det eviga livet (jfr 17-22). Samma sak sägs i Matteus kapitel 19: Sälj allt du äger och ge det sedan till de fattiga. För den rike unge mannen var det ett alltför svårt bud. I Johannesevangeliet säger Jesus att Livets bröd är Guds bröd som kommer ner från himlen. Brödet som Moses gav var inte brödet från
himlen utan bröd för kroppen. Jag är Livets bröd, säger Jesus, jag är det levande brödet som kommer ner från himlen. Den heliga kommunionen i den kristna gemenskapen är därigenom en underpant på den eviga gemenskapen med Gud Fadern, Sonen och den helige Ande. Den som äter av det brödet skall leva i evighet (Joh. 6: 51), är Jesu egna ord. I Första Korinthierbrevet (12:27) säger Paulus: Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. Kristus drar alla till sig, men inte alla säger sig vilja komma. De står kvar utanför paradiset. Anledningen är djävulen. Han och hans demoner är den andra kroppen i hela universum; en levande kropp av fria och andliga varelser, den ena rena andar, den andra andliga varelser efter Guds avbild och skapade med materiella kroppar. Brödet som ger evigt liv måste tas emot i själen genom kroppen. Den som äter det eukaristiska brödet bara med sin kropp och inte med sin ande kan alltså inte få det eviga livet. De goda änglarna hör till den treenige Guden genom skapelsen. De hör till Kristi, Guds Sons, mystiska kropp. Men de har inte plats i Guds härlighet. Om de varit förhärligade andar i sin skapelse, skulle de inte kunna avfalla, som djävulen och hans demoner avfallit. Människan förhärligas genom sin förening med Gud Sonen som antagit mänsklig natur. Människan, som ande, kommer att delta i Sonens förhärligade himmelska kropp, i hans uppståndelse från den kroppsliga döden. De som å andra sidan genom sitt fria val inte svarat på Guds kärleksfulla kallelse till gemenskap är i stället tillhöriga den andra mystiska kroppen, djävulens. Enligt S:t Thomas är det så. Det är också Kyrkans tro, den som vi uppriktigt bekänner. I denna världen lever vi ändå alla i samma hus, som antikens filosofer menade, 21. Som stoiker såg de världens historia som en cyklisk växling mellan olika åldrar, med återkommande guldåldrar. Också för den helige Cyprianus, 22 (+ 258) var det nödvändigt för alla som hörde till den kristna kroppen att i denna världen bo i samma hus som de som inte hörde till Kristus. Han varnade som biskop i Kartago följaktligen de troende för att ingå någon slags gemensamt överenskommelse (condicio communis) med de icke heliga, bara av det skälet att de socialt delade samma hus. Ty så länge vår kropp fortsätter här i en natur som vi delar med resten av mänskligheten är det nödvändigt att vi har ett förbund som håller ihop oss i en gemensam kropp (corporis condicio communis) enligt vilket det inte är tillåtet för medlemmar av mänskligheten att splittras från varandra i två motsatta delar utan att först lämna denna tidsålder. När det gäller denna tid står vi tillsammans, både goda och onda, inom det enda huset. Vi står ut med vad som än kan hända inom detta hus tack vara det öde vi delar fram till den tid då den innevarande tiden
har löpt ut. Därefter skall vi skiljas från varandra i den eviga dödens eller i odödlighetens boningar,22. Redan Cyprianus, 23, talar alltså i eskatologiska termer om två kroppar. Det gjorde ju också evangelisten Johannes när han sade om de antikrister som trätt fram i den sista tiden: Men det skulle avslöjas att ingen av dem hör till oss (1 Joh. 2:19). Av detta framgår klart och tydligt att talet om djävulen och hans demoner, och den kropp de utgör, inte kan avvisas som osant. De troende måste äga denna troskunskap och förstå den för att kunna verka med Kristus i Guds rikes utbredande i den kända världen. Man kan inte ursäkta kristna som inte tar sin tro på allvar med att de bara är dåligt informerade. Det har betydelse vad de tror i grunden, därför att människan är aktiv i sitt förstånd och medverkar med andra i världen. På samma sätt kan man inte ursäkta människors synder som bara enkla misstag eller misslyckanden. De är allvarligare än så och måste alltid försonas i en medveten akt där både kroppen och anden tillsammans söker försoningen. Det innebär att det som Kyrkan framför som lära och moral inte kan vara något annat än väsentligt för själva tillhörigheten i Kristi mystiska kropp. På samma sätt innebär det aktiva avfallet från det som Herrens kyrka lär som bindande inte är oväsentligt för vilken mystisk kropp människan tillhör. Djävulen är alltså i grunden en skrämmande bekantskap. Men i den meningen att människan övervinner djävulens försök att fördärva henne, är han till och med till hjälp och hon vinner genom sin seger en desto större krona. Det är hennes sanna förtjänst, att hon har använt sig av de gåvor Gud gett henne för att söka Gud och sanningen, den sanning som för henne tillbaka till Gud. Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen. Johannes evangelium 1:51. 21 Seneca, De benificiis 7.1.7; Cicero, De natura deorum 2.154. 22 Cyprianus, Ad Demetrianum 19. 368-374. 23 Allen Brent, Cyprian and Roman Carthage, Cambridge University Press, 2010.