Smugglarkungen Samproduktionstitel Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Distributör i Sverige (35 mm) Distributör i Sverige (hyrvideo) Laboratorium Övrigt bolag Regi Manus Producent Produktionschef Produktionsledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Regiassistent Scripta Produktionsassistent B-foto Stillbildsfoto Elektriker Passare Ljussättare Snickare Smuglerkongen Drakfilm Produktion AB, Stockholm AB Svensk Filmindustri, Stockholm AB Filmhuset KB, Stockholm Nordisk Film A/S, Köpenhamn STC Finans, Stockholm Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm Probo Filmfinans, Stockholm Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm (1994) AB Svensk Filmindustri, Stockholm FilmTeknik AB, Solna Animagica Film & Video AB, Sundbyberg Sune Lund-Sørensen Åke Cato Jan Richter Göran Lindström Bo Clason Johan Clason Gisela Bergquist Claus Loof Stefan Nilsson Anders Barréus Sune Lund-Sørensen Sven Fahlén Birthe Barréus Lena Koppel Suzanne Behr Peter Skanse Fritiof "Frille" Strömberg Ulf Kaare Thomsen Joakim Strömholm Michael Sørensen Bengt Lundgren Ted Lindahl Laszlo Gorboi Percy Nilsson Hasse Strandberg Berth Martinson Björn Carlsson
Dekormålare Rekvisita Attributör Kläder Smink Klädassistent Klippassistent B-ljud Ljudläggning Specialeffekter, ljud Mixning Kent Eriksson Donald Karlsson Bengt Lindegren Magnus Magnusson Lars "Loa" Ahlander Mats Lundberg Wilhelm Peyron Anders Jakobsson Mago Kjell Gustavsson Agneta Lindqvist Lenamari Wallström Kirsi Moliis Ingabritt Adrianson Stig Björkman Susanne Linnman Anders Ingemarsson Ulf Darin Jan-Erik Lundberg Tomas Krantz Klas Engström Jörgen Hasselblad Sven Fahlén Bildformat: Vidfilm (1,66:1) Färgsystem: Fujicolor Ljudsystem: Optisk mono Originallängd i : 107 Censur: 125.279 Datum: 1985-02-01 Åldersgräns: Tillåten från 7 år Längd: 2938 meter Kommentar: Aktlängder: 575-499-511-517-549-287 m. Sverigepremiär 1985-02-08 Royal Gävle Sverige 107 1985-02-08 Cosmorama Göteborg Sverige 107 1985-02-08 Saga Jönköping Sverige 107 1985-02-08 Grand Kristianstad Sverige 107 1985-02-08 Palladium Lund Sverige 107 1985-02-08 Royal Malmö Sverige 107 1985-02-08 Camera Norrköping Sverige 107
TV-visning Urpremiär Rollista: Janne Carlsson Björn Skifs Sanne Salomonsen Ernst Günther Nina Gunke Kent Andersson Ola Lindegren Ulla Sallert Per Grundén Pierre Lindstedt Lena Dahlman Arne Bang-Hansen Sebastian Carlsson Johan Holm Jan-Olof Ljungqvist 1985-02-08 Ri-Tvåan Stockholm Sverige 107 1985-02-08 Rival Stockholm Sverige 107 1985-02-08 Spegeln Stockholm Sverige 107 1985-02-08 Cinema Strömstad Sverige 107 1985-02-08 China Blå Sundsvall Sverige 107 1985-02-08 Forum Trollhättan Sverige 107 1985-02-08 Camera Täby Sverige 107 1985-02-08 Saga Uddevalla Sverige 107 1985-02-08 Grand Uppsala Sverige 107 1985-02-08 Saga Vänersborg Sverige 107 1985-02-08 Odéon Västerås Sverige 107 1985-02-08 Aveny 1 Örebro Sverige 107 1993-06-03 TV2 Sverige 1995-02-03 Kanal 1 Sverige 1997-09-17 SVT2 Sverige 1999-06-25 SVT1 Sverige 2001-12-27 SVT1 Sverige 2002-09-12 TV4 Sverige 2004-06-25 TV4 Sverige 2004-08-22 TV4 Sverige 1985-02-08 107 Albert Jansson Axel Winkel, tullinspektör Grethe Strauss Sickan Frans Viktor fru Kron herr Kron Edvard Nilla Slemdal John gorilla gorilla
Gösta Wälivaara Christian Fiedler Jan-Erik Emretsson Kim Lantz Sven-Åke Wahlström Håkan Wennberg Anders Wällhed Bengt Funseth Yvonne Schaloske Staffan Broms Leppe Sundewall Thore Swanerud Frank Sundström Evert Lindkvist Harald "Bagarn" Andersson Angelica Lundqvist Björn Andrésen Bertil Bertilson Gudrun Henricsson Ove Verner Hansen Finn Nielsen bankkamrer Lindqvist, polismästare storväxt tullare ljus, kortväxt tullare ljus, lång tullare skäggig tullare tullare Nilsson Daisy, Krons husa gitarrist och sångare i musiktrion basist i musiktrion pianist i musiktrion chef för Kungliga Tullverket bagaren äldre tullare den nya sångerskan på nattklubben Sickans tenniskavaljer man som tar emot bud per telefon rödhårig dam på passagerarfärja dansk smugglare dansk smugglare Svensk filmografi
Filmen inleds med texten: "Sverige 1922. Landet är sedan några år utsatt för en sträng spritransonering. I broderlandet Norge är spriten helt förbjuden. I Danmark är allting som vanligt FRITT. Detta är berättelsen om de djärva män och kvinnor som i 1920-talets Skandinavien trotsade väder och vind och de rytande haven för att undsätta medborgarna i de länder som försökt förbjuda spriten utan att därmed ha lyckats avskaffa törsten. I ett rum på Kungliga Tullverket i Stockholm..." Prolog: Några bistra äldre herrar i Kungliga Tullverkets styrelse begrundar den omfattande spritsmugglingen på den svenska västkusten. Organiserade ligor sköter ett omfattande distributionsnät av sprit över hela landet. Dessa ligor använder sig av fiskare, som med sina båtar går ut till internationellt vatten och köper spriten från framför allt danska fartyg. Att förtjänsterna är så mycket bättre än inkomsterna från fisket märks inte minst på det fashionabla liv många av de tidigare så fattiga fiskarna börjat leva. Samtidigt i Strömsvik anländer fiskaren Albert Jansson för att hämta ut ett arv, bl a en fiskarstuga, efter farbror Ludvig, som också varit fiskare. På banken avvisas hans försök att låna pengar till redskap av bankkamreren, som berättar att Ludvig belånat fiskarstugan och har en skuld på fyrahundra kronor och femton öre till banken. En tid senare har Albert inrättat sig i sitt nya hem. Han står och steker fisk till sig själv och till John, en föräldralös pojke som tytt sig till honom. Under måltiden säger John att han kan fixa en kärra, något Albert tacksamt tar emot. Nästa dag iakttar Albert hur fiskmarknaden fungerar som en täckmantel för den stora spritsmugglingsverksamheten när John kommer med den nya kärran, som visar sig vara fullastad med sprit gömd under ett lager av fisk. Några män rusar förbi med en annan kärra och John skriker på Albert att följa efter. Efter kort tvekan springer Albert iväg med spritkärran och sammanstrålar så småningom med spritsmugglarna Frans och Viktor, som sålt spriten till en bagare och nu håller på att gömma spriten under bröd i dennes bil. De avbryts av två välklädda men hotfulla män som slår sönder spritflaskorna för dem. På kvällen berättar Frans och Viktor för Albert att de hotfulla männen är gorillor för nattklubbsägaren Otto Strauss, som försöker krossa dem eftersom de är de enda som utmanar hans smuggelmonopol. De berättar också att de flesta fiskarna arbetar för Strauss, trots att han betalar dem dåligt, men de gör det av rädsla. Albert ansluter sig till Frans och Viktors verksamhet och hittar på olika sätt att rädda lasten när tullverkets båtar eller Strauss män oförhappandes dyker upp. På tullverket i Stockholm känner sig styrelsen gjord till åtlöje av smugglarna och beslutar sig för att skicka tullinspektör Axel Winkel för att leda tillslagen mot ligorna. Albert, Frans och Viktor tjänar storkovan på smuggelaffärerna. De klär sig fint, Albert betalar farbroderns skuld och går med kompanjonerna på Strauss nattklubb. Där inbjuds Albert till ett privat möte med Strauss, som under en trevlig bordskonversation antyder att det är hälsosammast för Albert och hans kamrater att lägga ned konkurrensen. Albert blir arg och förödmjukar Strauss inför dennes närvarande gorillor samtidigt som han flirtar med den högst intresserade nattklubbssångerskan Grethe, som också är Strauss älskarinna. Senare på natten försöker gorillorna läxa upp Albert nere bland fiskarstugorna, men Albert gömmer sig först hos fiskaren Edvard och skrämmer dem sedan på flykten med ett ljuster. Den nye tullinspektören anländer till staden i bil och försöker förgäves att elda sina allt annat än entusiastiska medarbetare till stordåd. Strauss tror fortfarande på sin överlägsenhet och fortsätter att sälja spriten till sina kunder för hutlösa priser. På ett försäljningsmöte dyker emellertid Albert upp och stjäl alla hans kunder med betydligt lägre priser. Dagen därpå har Strauss låtit sänka Alberts båt. Rasande ruvar Albert på hämnd medan han dricker sig full på Strauss nattklubb, men i stället för att göra upp med Strauss hamnar han i famnen på Grethe, som lämnar nattklubben för Albert. Samma kväll kommer Axel Winkel till bankirfamiljen Krons hus, där han och dottern Sickan genast känner ömsesidig åtrå. Ute på havet befinner sig Edvard Jönsson. Han har tröttnat på den dåliga behandlingen han får som anställd hos Strauss och beslutat sig för att öppna egen smuggelverksamhet. Väl hemma möts han av Strauss gorillor som slår sönder hans hem och bränner upp hans båt. Morgonen därpå erbjuder sig Grethe att förvalta Alberts pengar, vilket hon gör genom att investera allt i aktier och obligationer. Albert besöker Edvard och ser förödelsen Strauss hantlangare åstadkommit. Sinnet rinner till igen. Med en snabb motorbåt tar han upp jakten på ligabossen, men blir själv förföljd och så småningom påkörd av dennes gorillor. Ryktet om hans död sprids i Strömsvik. Just som alla tror att Albert gått hädan, stiger han, svept i ett lakan, av en passagerarfärja, räddad av några förtjusande och förtjusta damer. Albert, Grethe, Frans och Viktor träffar Edvard Jönsson med hustrun Nilla, och tillsammans planerar de att stjäla ett stort parti sprit som Strauss ska smuggla till Norge. John, som gått med varor till bankir Krons hus, blir vittne till hur Strauss och bankiren smider ränker inför den kommande spritsmugglingen. Strauss berättar hur han ska sätta dit Albert genom att
anonymt tipsa tullen. Först måste han dock veta lossningsplatsen. Samtidigt söker Axel Winkel, som förenats både andligen och lekamligen med Sickan i Guds fria natur, upp bankir Kron för att anhålla om dotterns hand. Bankiren samtycker. John springer för att underrätta Albert, men hinner bara se honom försvinna bort i båten med Frans och Viktor. Strauss har under tiden övertalat Edvard med en generös summa för omedelbar flytt att röja Alberts lossningsplats, men Edvard ändrar sig snart och ger sig iväg med John och Grethe för att underrätta Albert. Tullinspektör Winkel kokar av entusiasm inför kvällens stora kap, en fjäder i hatten för honom själv och en god hjälp i den fortsatta karriären. Men hans underordnade ser som vanligt till att all effektivitet effektivt förhindras. Trots det kommer de i god tid till Alberts lossningsplats och lägger sig i försåt. Kvällens kap visar sig dock endast vara Edvard, som väl iland dricker upp allt bevismaterial sista slurken i en fickflaska. Edvard lyckas i stället locka över tullarna till en annan udde, där han vet att Strauss för iland sin sprit. Strauss haffas på bar gärning. Albert lyckas få tag på den stora spritlasten och ger igen för gammal ost, dels genom att placera lättupptäckt sprit i bankirens hus så att tullinspektören blir tvungen att låta häkta sin blivande svärfar, dels genom att hälla sprit i bålen på dotterns förlovningfest. Omedelbart därefter uppsöks Albert av en herr Slemberg som under falsk identitet som nykterhetsivrande pastor visar sig vara en förklädd norsk storsmugglare. Slemberg köper hela partiet och ger sig av. Just som Albert stoppat undan alla pengarna kliver tullinspektör Winkel in genom dörren för att be Albert om förlåtelse för alla misstankar som riktats mot honom. Slutbilden visar "pastor" Slemberg som seglar iväg.