Alfred Videotitel i Sverige Alfred Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Sandrew Film & Teater AB, Stockholm Sveriges Television AB Kanal 1, Stockholm Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm AB Volvo, Göteborg Á Capella Casting, Paris Rollsättare Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film AB, Stockholm (1995) Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Sandrew Film AB, Stockholm (1996) Laboratorium FilmTeknik AB, Solna Utrustning Arnold Richter, München Mixning Europa Studios AB, Bromma Övrigt bolag Pro Vision, Stockholm Förlaga: Författare Regi Manus Producent Produktionschef Produktionsledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Regiassistent Assistent till regissören Scripta Specialeffekter Verkställande producent Inspelningsledare Alfred Bernhard Nobel (Biografi) Kenne Fant Vilgot Sjöman Vilgot Sjöman Katinka Faragó Tamás Hutlassa Maritha Norstedt Károly Fehér Esa Vuorinen Karin Rehnqvist Gunilla Allard Támas Vayer Darek Hodor Bo Persson Klas Engström Stefan Ljungberg András Surányi Morten Arnfred Kerstin H. Sundberg Lars Söderberg Gyula Krasnyánszky Klas Olofsson Kenne Fant Tobias Åström György Kuntner
Produktionsassistent Produktionssekreterare Pressinformation Filmkonsulent B-foto C-foto Stillbildsfoto Fotoassistent Elektriker Passare Ljussättare Negativklippning Musikarrangör Orkester Dirigent Musikinspelning Sångare Musiker Scenografiassistent Snickare Dekormålare Rekvisita Rekvisitaassistent Attributör Kläder Sömmerska Anna Johansson Ulrika Nisell Anita Rytting Agneta Karlström Peter Hald Håkan Holmberg Alexander Lindén August Taube László Bille Ted Lindahl Jürgen Thiele Lars-Göran "Labbe" Nygren Richard Jarnhed Bo Andersson Péter Szilágyi Sten Lindberg Catrine Johansson Per-Åke Lind Sveriges Radios symfoniorkester Svenska Messing-Capellet Stockholms Filharmoniska orkester B. Tommy Andersson Björn Norén Helena Ströberg Lotta Tejle Adrian Miranda Annelie Wemstad Ágnes Menyhárt Jan Eriksson Torbjörn Berg Anders Olin Ulrika Holmer Olle Isaksson Göran Nilsson Kristofer Sjöström Per "Johan" Johansson Vördur Thorisson Teddy Holm Jenny Malmsten Per Cederlund Maria Håård Frida von Koch-Hasselvall Roberto Murino Åsa Hansson Anne-Marie Broms Zsuzsa Stenger Åsa Jonsson
Maskör Smink Chaufför Byggledare Klädassistent Stunt Klippassistent Ljudläggning Tramp Mixning Övrig medarbetare Översättare Bitte Palm Kerstin Petersson Inger Gamrin Elvira Hjortsberg Anette Näzell Hovmark Horst Stadlinger Anna-Lena Melin Eta Csabavölgyi Linus Sandgren Love Malmsten László Nagy Ann-Sofie Holmstedt Gabriella Innerstedt Sarah Holm Kimmo Rajala Fredrik Abrahamsen Bo Persson Lars Liljeholm Tomas Krantz Lars Klettner Sven Fahlén Gábor Pasztor Lena Dahlström Carina Backman Kristina Larsén Lars Klettner Vera Tihanyi Catherine Soubbotnik Günther Herbrich Sándor Simó C.G. Bjurström Monica Ohlsson George Bisset Bildformat: Vidfilm (1,85:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: Dolby Stereo Spectral Recording Originallängd i minuter: 118 Censur: 133.479 Datum: 1995-09-04 Åldersgräns: Tillåten från 11 år Längd: 3237 meter Sverigepremiär 1995-09-29 Royal Göteborg Sverige 118 minuter
TV-visning Videorelease Rollista: Sven Wollter Rita Russek Judit Danyi Féodor Atkine Yves Jacques Philippe Beglia Jelena Jangfeldt-Jakubovitch Heio von Stetten Isabella von Stromberg Robert Gustafsson Sif Ruud Jarl Kulle Per Myrberg Iwar Wiklander Viveka Seldahl Johannes Sjöman Tomas Bolme Manfred Schmid Janos Solyom Björn Gustafson Maria Bandobranski Yann Babilée Ferenc Némethy Ági Margittai László Konter Zsuzsa Mányai János Gosztonyi Aranka Halász Miklós Fábián Norbert Korom Staffan Kihlbom Mikael Rundquist Manuel Bonnet Bertil Norström Michaela Hennig 1995-09-29 BioPalatset Malmö Sverige 118 minuter 1995-09-29 Astoria Stockholm Sverige 118 minuter 1995-09-29 BioPalatset Stockholm Sverige 118 minuter 1996-12-16 SVT1 Sverige 1996-12-16 SVT2 Sverige 1996-12-21 SVT2 Sverige 2002-06-15 TV4 Sverige 1996-01 Sverige 113 minuter Alfred Nobel Bertha von Suttner, född Kinsky Sofie Hess Paul Barbe Georges Fehrenbach Auguste, betjänt Olivie, husföreståndarinna Arthur von Suttner Marie-Louise von Suttner Ragnar Sohlman Andriette Nobel, Alfreds mor Immanuel Nobel, Alfreds far Ludvig Nobel, Alfreds bror Robert Nobel, Alfreds bror Paulina Nobel, Roberts hustru Emil Nobel polismästaren advokaten sångläraren Pygmalion fröken Bach franske officeren bokhandlaren blomsterförsäljerskan hotellreceptionisten butiksägarinnan pappa Hess mamma Hess officer officer herre i Svenska klubben herre i Svenska klubben yngre tjänsteman äldre tjänsteman tvätterskan
Christian Paulin Musik: Philippe Kungssången Pigans gnol Can-can. Ur Orphée aux enfers Framförs på positiv. Auf dem Wasser zu singen Improvisation (Miranda) Sinngedichte Svensk filmografi
I en prolog från Nobelfestligheterna i Stockholms stadshus utbringar kung Carl XVI Gustaf en skål till Alfred Nobels minne. Stockholm den 3 september 1864: en scen, filmad i svartvitt, skildrar hur Alfred Nobels bror Emil omkommer vid en explosion i familjens laboratorium. Själv får Alfred endast lättare skador. I ett polisförhör lägger fadern - uppfinnaren och ingenjören Immanuel Nobel - skulden på Emil, som han menar glömde kontrollera termometern. Faderns sätt att i alla lägen skylla ifrån sig grundlägger en konflikt mellan fader och son, något som liksom minnet av explosionen förföljer Alfred genom livet. Filmen övergår i färg. Året är 1876. Alfred är världsberömd. Han har anlagt nitroglycerinfabriker i bl a Krümmel utanför Hamburg, i Paulilles i södra Frankrike och i Ardeer i Skottland efter att som fyrtioåring (1873) ha bosatt sig i ett magnifikt hus vid Avenue Malakoff i Paris. I en scen demonstrerar han sin dynamit (som han fick patent på 1866) för en rad dignitärer från hela världen. I den österrikiska tidningen Neue Freie Presse annonserar Alfred Nobel efter en privatsekreterare. Jobbet tilldelas den 33-åriga Bertha Kinsky, som med tåg från Wien en vårdag anländer till Paris. Hon är en språkkunnig och intellektuell kvinna av aristokratisk börd. Hennes far är dock en fattig militär i Wien. Alfred Nobel möter henne vid stationen och för henne till en hyrd svit på Grand Hotel, där hans tjänstefolk väntar, lett av den korrekte betjänten Auguste. Alfred berättar för Bertha om sina ungdomsår i Sankt Petersburg, och att han i Ryssland har två äldre bröder, Robert och Ludvig, som ägnar sig åt att utvinna olja. Hon talar om sin idealistiska ungdom och sina misslyckade sånglektioner. Deras samtal störs av Alfreds kompanjon Paul Barbe, som talar om att det skett en olycka i deras anläggning i Paulilles. Alfred, som försöker negligera beskedet, presenterar senare Barbe för sin laboratoriemedarbetare Georges Fehrenbach. Barbe menar att ett krig är på gång mot Ryssland, och att de kan försörja hela franska armén och göra stora förtjänster. Som försvar gentemot Bertha, som bara tror att de gör vapen, berättar Alfred att de även hjälper till vid byggandet av Sankt Gotthard-tunneln. Alfred märker snart att han trivs i Berthas sällskap, hon är en god diskussionspartner och intellektuellt jämbördig. Han läser en dikt för henne, som han skrev i ungdomen när han hoppades bli en ny Shelley. Han frågar om hennes hjärta är fritt. Taktfullt förklarar hon att hon redan är förlovad med den unge baronen Arthur von Suttner i Wien och att hon älskar honom. Hans familj har motsatt sig förbundet, då de tycker att Bertha är för gammal och fattig. Bertha har brutit med familjen von Suttner och hon svarade på Alfreds annons för att starta ett nytt liv. I ett brev säger Arthur att han vill leva med Bertha vad hans familj än säger, men när Alfred kommer tillbaka från en affärsresa har Bertha till hans förfäran redan betalat sin hotellräkning och åkt till Wien. För att skingra tankarna går han på teater, där han ser tableaux vivants om sagokungen och skulptören Pygmalion. På sommaren gifter sig Bertha och Arthur. På sensommaren besöker Alfred Nobel badorten Baden bei Wien. I en blomsterhandel träffar han den 20-åriga expediten Sofie Hess, i vilken han förälskar sig. Sofie Hess har inte Berthas intellektuella kapacitet. Men som en Pygmalion vill han omforma henne, utbilda henne och låta henne bli hans sekreterare. De inleder ett förhållande och Sofie åker med sin älskade katt till Paris, där Alfred har anställt Fräulein Bach för att lära Sofie konversationsfranska. När han traditionsenligt ska åka till Stockholm för att fira sin mors födelsedag vill han att Sofie ska följa med. Även hans bröder med familjer ska komma från Ryssland. Sofie vill inte följa med. Väl i Stockholm läser Alfred åter om olyckan med brodern Emil. I förhörsprotokollet kan han se hur fadern skyller på Emil. Modern och Alfred har en stor uppgörelse om fadern, som aldrig erkände sina fel. Brodern Ludvig berättar om en tankbåt som han konstruerat för oljetransporter. I brödernas nybildade (1879) gemensamma aktiebolag Naftaproduktionsbolaget Bröderna Nobel vill Alfred ha Robert som platschef i Baku och Paul Barbe som bolagschef. Robert blir upprörd då han tycker att det var han som hittade oljan i Baku. Han vill i stället avgå med pension. Alfred tycker att även den lösningen är bra. Alfred har ängsligt och förgäves väntat på ett brev från Sofie. Till slut anländer ett brev, där hon skriver att hennes älskade katt har dött. Bröderna ogillar Sofie, men Ludvig ger henne en hund. På kurorten Bad Ischl hyr Alfred en villa åt Sofie, där även hennes föräldrar bor. Hon använder sig av namnet Frau Nobel fastän de inte är gifta. För modern visar hon brev från Alfred på vilka hon står adresserad som Frau Nobel. Plågad iakttar Alfred hur Sofie uppvaktas med blommor av två yngre officerare. Bertha har blivit en stor fredsaktivist. Alfred har hela tiden följt hennes skriverier i tidningarna och tycker hon är en stor skrivtalang. Han grälar på Sofie och tycker att hon är lat; hon läser inte på och är enormt slösaktig. Alfred tycker hon förvandlat honom till en mental krympling. Han vill inte att hon ska kalla sig Frau Nobel. Han ensam får kalla henne det.
När brodern Ludvig dör (1888) skickar hon blommor till hans begravning under namnet Frau Nobel. Detta hör Arthur von Suttner, som berättar nyheten att Alfred Nobel har gift sig för Bertha. Hon har just givit ut sin berömda pamflettbok "Ned med vapnen!", som hon nu sitter och signerar. Senare ser Arthur och Bertha Sofie med en ung officer; Arthur tycker hon ser gravid ut. Till sin förfäran får Alfred läsa sin egen nekrolog i tidningen. Hans död har förväxlats med Ludvigs. Han blir ledsen över det han läser och tycker inte att han uppskattats tillräckligt under sin levnad. Flera månader senare skriver Sofie och ber om mer pengar. Hon väntar mycket riktigt barn, med en kavalleriofficer. Alfred skickar henne pengar. Paul Bartel börjar bli sjuk. Han varnar Alfred för att fransmännen tror att Alfred bedriver spioneri på sina franska konkurrenter. Polisen kommer och beslagtar allt material. Bartel avlider i juli 1890. Alfred blir medveten om svindlerier inom de egna bolagen, och tycker att hans inflytande har gått förlorat. Han blir förvirrad och paranoid och vill bl a öppna ett självmordshotell. För att börja på nytt söker han även arbete som kemist vid ett av sina egna bolag. År 1893 anställer han den unge Ragnar Sohlman som sin sekretarare. Alfred har nu lämnat Frankrike för San Remo, Italien. På sin första arbetsdag bevistar Sohlman ett möte med alla cheferna på Nobelföretagen, där Alfred berättar om Barbes manipulationer och mutor för att sedan sparka dem alla. Fredskämpen Bertha talar för en publik om icke-våld. Alfred kommer dit och hör på. Han har gått med i Berthas fredsförening och donerat pengar. Till Arthur och Bertha säger han att han ska uppfinna något för freden, kanske ett pris. Tillsammans med Arthurs nièce Marie- Louise von Suttner åker de i Alfreds lilla ångbåt. Avsides säger Bertha till Alfred att Marie- Louise försöker ta Arthur ifrån henne, något som hon aldrig kommer att tillåta. Bertha har svårt att se en övertygande fredsälskare i dynamitens uppfinnare. Alfred menar att fred kan uppnås genom att man uppfinner tillräckligt fruktansvärda vapen, vapen som kan förstöra hela världen. På Svensk-norska klubben i Paris undertecknar Alfred 1895 sitt testamente. Han instiftar fyra vetenskapliga pris och fastställer att det femte priset, fredspriset, ska delas ut i Christiania. Den 10 december 1896 avlider Alfred Nobel i San Remo. Närvarande är den trogne betjänten Auguste. Kroppen forslas hem till Stockholm efter det att Alfreds artärer öppnats, enligt hans egen önskan. Alfred var, liksom sin far, rädd för att begravas levande. Sofie ärver 100.000 floriner, men vill med hjälp av en advokat och Nobels brev tillskanska sig mer. Bertha von Suttner tilldelas som en av de första fredspriset 1905. Sohlman är med vid utdelningen i Christiania, och undrar stillsamt om allt blivit annorlunda om Alfred Nobel gift sig och fått barn. Är det hans känslomässiga nederlag vi firar varje gång priset delas ut?